Die Langkuifloerie (Tauraco schalowi) is 'n standvoël wat voorkom langs die Zambezirivier wes van die Victoria-waterval in Zimbabwe tot in Oos-Caprivi.
Die loerie is groen en lyk baie soos die Mosambiekloerie maar het 'n langer kuif en 'n donkerblou of pers stert. Die rugkant is effens ligter.
Die Langkuifloerie (Tauraco schalowi) is 'n standvoël wat voorkom langs die Zambezirivier wes van die Victoria-waterval in Zimbabwe tot in Oos-Caprivi.
Tauraco schalowi[2] ye una especie d'ave cuculiforme de la familia Musophagidae que vive nel sur d'África. Recibe'l so nome n'honor de Herman Schalow.
Mide ente 41–44 cm de llargu y pesa ente 208–267 g. El color xeneral del el so plumaxe ye verde, coles nales y cola azules, anque les sos plumes primaries son coloraes. Presenta un llargu penachu con puntes blanques, el más llargu ente tolos turacos. Presenta aniellos aniellos perioculares colloraos y dos llistes dende'l güeyu al picu, la cimera blanca y l'inferior negra.
Atópase nos pandos y altiplanos arbolaos del interior d'África del sur. Ye reemplazáu nes tierres baxes del este pol turaco de Livingstone, que ye similar n'apariencia y comportamientu.
Estiéndese principalmente por Zambia, Angola central, el sur de la República Democrática d'El Congu, y los altiplanos del sur de Kenia, el norte y oeste de Tanzania y l'oeste de Malaui. Alcuéntrase bien localiado en Botsuana, Namibia y Zimbabue, onde frecuenta hábitats palustres de los ríos Zambeze y Ríu Cuando.
Como los demás turacos ye principalmente frugivoro.
Tauraco schalowi ye una especie d'ave cuculiforme de la familia Musophagidae que vive nel sur d'África. Recibe'l so nome n'honor de Herman Schalow.
An tourako Schalow(Daveoù a vank) a zo ur spesad evned, Tauraco schalowi an anv skiantel anezhañ.
Dougen a ra anv al loenoniour amatour (bankour diouzh e vicher) alaman Herman Schalow (1852-1925).
Bevañ a ra diwar frouezh.
Bevañ a ra er c'hoadegi trovanel gleb a gaver e kreisteiz Afrika ar C'hreiz[1],[2].
An tourako Schalow(Daveoù a vank) a zo ur spesad evned, Tauraco schalowi an anv skiantel anezhañ.
Dougen a ra anv al loenoniour amatour (bankour diouzh e vicher) alaman Herman Schalow (1852-1925).
El turac de Schalow [1] (Tauraco schalowi) és un ocell de la família dels musofàgids (Musophagidae) que habita zones boscoses, per una banda al sud de Kenya i nord de Tanzània, i per altra en Angola, sud-est de la República Democràtica del Congo, Malawi, sud-oest de Tanzània, Zàmbia i zones limítrofes del nord-est de Namíbia, nord de Botswana i nord-est de Zimbabwe.
El turac de Schalow (Tauraco schalowi) és un ocell de la família dels musofàgids (Musophagidae) que habita zones boscoses, per una banda al sud de Kenya i nord de Tanzània, i per altra en Angola, sud-est de la República Democràtica del Congo, Malawi, sud-oest de Tanzània, Zàmbia i zones limítrofes del nord-est de Namíbia, nord de Botswana i nord-est de Zimbabwe.
Spidstoppet turako (latin: Tauraco schalowi) er en turakoart. Spidstoppet turako findes i det skovklædte højland i det sydlige centrale Afrika. I det østlige lavland er den fortrængt af Livingstones turako, der ligner i udseende og adfærd.
Spidstoppet turako forekommer hovedsageligt i Zambia, det centrale Angola, den sydlige del af DR Congo, og højlandet i det sydlige Kenya, nordlige og vestlige Tanzania og vestlige Malawi. Det forekommer lokalt i Botswana, Namibia og Zimbabwe, hvor den lever nær floderne Zambezi og Cuando. IUCN kategoriserer arten som ikke truet.[1]
Spidstoppet turako (latin: Tauraco schalowi) er en turakoart. Spidstoppet turako findes i det skovklædte højland i det sydlige centrale Afrika. I det østlige lavland er den fortrængt af Livingstones turako, der ligner i udseende og adfærd.
Spidstoppet turako forekommer hovedsageligt i Zambia, det centrale Angola, den sydlige del af DR Congo, og højlandet i det sydlige Kenya, nordlige og vestlige Tanzania og vestlige Malawi. Det forekommer lokalt i Botswana, Namibia og Zimbabwe, hvor den lever nær floderne Zambezi og Cuando. IUCN kategoriserer arten som ikke truet.
Schalow's turaco (Tauraco schalowi) is a frugivorous bird in the family Musophagidae. This bird's common name and Latin binomial commemorate the German banker and amateur ornithologist Herman Schalow.[2]
These birds are light for a turaco species; weighing just over half a pound (270g), with a length of 15 to 17 inches. Their colour is a coppery-jade green that fades to a dark iridescent blue the closer you get towards the tail. They have long white tripped crests with small red beaks and red skin around their dark eyes lined with white feathers. Mature birds have, on average, the longest crests of any turaco species. Their wings are short and round with red flight feathers meant for short flights.[3]
It is distributed mainly in Zambia, central Angola, the southern DRC, and the uplands of southern Kenya, northern and western Tanzania and western Malawi. It occurs very locally in Botswana, Namibia and Zimbabwe, where it frequents riparian habitats of the Zambezi and Cuando Rivers. It occurs in the forested uplands and wooded inland plateaus of south central Africa. It is replaced in the eastern lowlands by Livingstone's turaco, which is comparable in appearance and behavior.
Schalows consume mainly fruit and other plant matter, while eating a more insect-based diet as chicks. They will generally feed in large flocks and are social outside of nesting.
These birds are territorial of their nesting site. Solitary monogamous pairs will nest and care for their offspring; sharing incubation duties that last for 20 to 22 days. Their clutch generally only consists of two eggs, laid in a platform nest built high in the forest canopy. Within 2 to 3 weeks, the chicks are strong enough to climb outside of the nest, and will start flying after another 1 to 2 weeks.[4]
Schalow's turaco (Tauraco schalowi) is a frugivorous bird in the family Musophagidae. This bird's common name and Latin binomial commemorate the German banker and amateur ornithologist Herman Schalow.
El turaco de Schalow (Tauraco schalowi)[2] es una especie de ave Musophagiformes de la familia Musophagidae que vive en el sur de África. Recibe su nombre en honor del banquero alemán y ornitólogo amateur Herman Schalow.
Anteriormente se consideró que esta especie junto con el Turaco de Livingstone y el Turaco de Knysna formaran una sola especie y no tres diferentes; pero los análisis de ADN y las diferencias en las vocalizaciones demuestran que es más correcto considerarlas especies diferentes. Se han descrito varias subespecies para poblaciones de estas aves del este de África pero ninguna ha sido reconocida formalmente.
Mide entre 41–44 cm de largo y pesa entre 208–267 g, siendo bastante ligero para ser un turaco. El color general de su plumaje es verde que se va tornando en un color verde azulado más oscuro y con tonos metalizados. Tienen una larga cresta en forma de tupé, más larga por delante decreciendo hacia la parte de atrás, y con las puntas de las plumas en blanco. Los ejemplares maduros de esta especie tienen las crestas más largas de cualquier especie de turaco. El pico y el anillo ocular son rojos anaranjados. Como otras especies, presenta dos líneas blancas que enmarcan el ojo, en el caso de esta especie la línea de abajo es bastante difusa. Sus alas son cortas y redondas (destinadas a vuelos cortos) con plumas de vuelo rojas.
Se encuentra en las mesetas y altiplanos arbolados del interior de África del sur. Es reemplazado en las tierras bajas del este por el turaco de Livingstone, que es similar en apariencia y comportamiento.
Se extiende principalmente por Zambia, Angola central, el sur de la República Democrática del Congo, y los altiplanos del sur de Kenia, el norte y oeste de Tanzania y el oeste de Malaui. Se encuentra muy localizado en Botsuana, Namibia y Zimbabue, donde frecuenta hábitas palustres de los ríos Zambeze y Río Cuando.
Su hábitat principal son bosques tropicales de hasta 2.500 m de altitud.
Es un animal principalmente arbóreo. Se alimenta, descansa y socializa en la copa de los árboles; suele bajar al suelo solo a beber. Su anatomía solo está adaptada para los vuelos cortos, por lo tanto, se desplaza entre saltos y corriendo entre las ramas. Son animales territoriales que viven en parejas monógamas o en pequeños grupos.
Como los demás turacos es principalmente frugívoro y se alimenta de las frutas y bayas de los árboles donde vive, además de brotes, frutas, hojas y a veces insectos.
La temporada de cría de esta especie varía según la zona. Las parejas monógamas solitarias anidarán y cuidarán a su descendencia; compartiendo tareas de incubación que duran de 20 a 22 días. Su nidada generalmente solo consiste en dos huevos, puestos en un nido de ramitas y materia vegetal construido en lo alto del dosel del bosque. A las 2 a 3 semanas, los polluelos son lo suficientemente fuertes como para explorar fuera del nido y comenzarán a volar de 1 a 2 semanas después.
El turaco de Schawlow está catalogado como preocupación menor por la UICN debido a la amplitud de su área de extensión y a que las poblaciones parecen estables.
El turaco de Schalow (Tauraco schalowi) es una especie de ave Musophagiformes de la familia Musophagidae que vive en el sur de África. Recibe su nombre en honor del banquero alemán y ornitólogo amateur Herman Schalow.
Tauraco schalowi Tauraco generoko animalia da. Hegaztien barruko Musophagidae familian sailkatua dago.
Tauraco schalowi Tauraco generoko animalia da. Hegaztien barruko Musophagidae familian sailkatua dago.
Tauraco schalowi
Le Touraco de Schalow (Tauraco schalowi) est une espèce d'oiseau de la famille des Musophagidae.
Il turaco di Schalow (Tauraco schalowi Reichenow, 1891) è un uccello della famiglia Musophagidae[1].
Tauraco schalowi non ha sottospecie, è monotipico[1].
Questo uccello è vive nell'Africa centro-meridionale, dalla Repubblica Democratica del Congo e il Kenya fino alla Namibia, il Botswana e lo Zimbabwe.
Il turaco di Schalow (Tauraco schalowi Reichenow, 1891) è un uccello della famiglia Musophagidae.
De Schalows toerako (Tauraco schalowi) is een vogel die behoort tot de familie Musophagidae (toerako's).
Turak długoczuby (Tauraco schalowi) – gatunek ptaka z rodziny turakowatych (Musophagidae). Występuje w wewnętrznej, kontynentalnej części Afryki na południe od równika. Charakterystyczne dla tego i kilku spokrewnionych z nim gatunków jest występowanie w piórach unikatowych barwników: zielonej turakowerdyny i czerwonej turacyny, niespotykanych u prawie żadnych innych zwierząt[4].
Główną część areału występowania turaka długoczubego stanowi terytorium Zambii i kongijskiej prowincji Katanga oraz znaczna część zachodniej i centralnej Angoli. Ponadto swym zasięgiem obejmuje sąsiadujące z Zambią od południa nadgraniczne pasy Namibii, Botswany, Zimbabwe i Mozambiku Występuje również na większości terytorium Malawi i na zachodnim pograniczu Tanzanii. Istnieje też izolowana populacja na pograniczu Tanzanii z Kenią[2][5]. Na całym obszarze występowania turak długoczuby – jak i inni przedstawiciele rodzaju Tauraco – preferuje obszary leśne. Spotykany jest na wysokości 600 do 2500 m n.p.m.[5]
Upierzeniem przypomina bardzo turaka zielonoczubego i pokrewne mu gatunki[a], z którymi wcześniej był łączony jako jeden z podgatunków w ramach wspólnego taksonu. Poszczególne gatunki zostały jednak rozdzielone w wyniku badań nad głosami tych ptaków oraz dzięki najnowszym badaniom nad ich genomem[6][2]. W barwie piór, podobnie jak u większości gatunków z rodzaju Tauraco przeważają barwy zielona i w mniejszym stopniu niebieska. Jasnozielona głowa, szyja i piersi zaczynają przechodzić w ciemnozielone, lub zielono-niebieskie skrzydła i ciemnoniebieski, czasem wręcz fioletowy ogon. lotki są czerwone, choć prawie niewidoczne w stanie spoczynku, za to bardzo wyraźnie podczas lotu. Głowę zdobi pokaźny czub z piór, najdłuższy wśród wszystkich turaków, sięgający 8–12 cm[6] i zakończony białymi, perłowymi plamkami. Dziób jest barwy różowo-czerwonej i biegną od niego ku oku dwa pasy: biały na górze (nad okiem) i czarny na dole (pod okiem). Poniżej czarnego pasa pojawia się kolejna biała kreska. Samo oko otoczone jest nagą, czerwoną skórą[7].
Długość ciała: 41–44 cm (wraz z długim ogonem). Masa ciała: 208–267 g[7].
Mniej lub bardziej gęste lasy i zadrzewienia z dostateczną ilością drzew owocujących[7].
Głównie pokarm roślinny: owoce, a także liście, kwiaty i pąki. W okresie lęgowym uzupełnieniem diety bywają termity, drobne owady i ślimaki[7].
Są ptakami terytorialnymi, żyją w parach lub grupach rodzinnych. Dorosłe ptaki są monogamiczne i wierne jednemu terytorium, które zaciekle bronią przed innymi osobnikami. Są słabymi lotnikami: zazwyczaj nurkują z drzewa i po nabraniu prędkości wykonują szybkie machnięcia skrzydłami wzbijając się i lądując na upatrzonej gałęzi. Za to w koronie drzew zręcznie przeskakują z gałęzi na gałąź szybko wspinając się na szczyt drzewa. Potrafią jednak w poszukiwaniu pożywienia pokonywać dłuższe dystanse wykazując wówczas wytrwałość w locie. Na ziemię schodzą niechętnie, głównie by napić się wody lub wykąpać. Ich donośne głosy łączą elementy podobne szczekaniu, warczeniu lub rechotowi. Najczęściej wydają ochrypły, seryjny odgłos „kou-kou-kou-kou”. gdy są zaniepokojone odzywają się nieco bardziej miękkim „krrrrr”[7].
Okres godowy rozpoczyna się wraz z nadejściem pory deszczowej. Partnerzy wykonują wówczas rytualne karmienie się i tańce godowe podczas których prezentują swoje czuby, rozpościerają ogony i skrzydła, prezentując szkarłatnie ubarwione lotki. Gniazdo, w formie płaskiej, niedbale złożonej z patyków platformy, para buduje wśród gęstego listowia drzewa lub krzewu, 3 do 10 metrów nad ziemią. Samica składa do niego 2 białe lub biało-szare jaja. Wysiadują je na przemian obydwoje rodzice przez 20–22 dni. Młode wykluwają się pokryte gęstym puchem. Są karmione przez rodziców zwróconym z woli pokarmem. Zdolność lotu uzyskują po około 4–5 tygodniach, choć gniazdo opuszczają zazwyczaj dwa tygodnie wcześniej, wspinając się na sąsiadujące z nim gałęzie. Młode są zależne od rodziców jeszcze przez kilka tygodni od czasu pełnego opierzenia się, a pozostają w swej grupie rodzinnej jeszcze dłużej[7].
Turak długoczuby (Tauraco schalowi) – gatunek ptaka z rodziny turakowatych (Musophagidae). Występuje w wewnętrznej, kontynentalnej części Afryki na południe od równika. Charakterystyczne dla tego i kilku spokrewnionych z nim gatunków jest występowanie w piórach unikatowych barwników: zielonej turakowerdyny i czerwonej turacyny, niespotykanych u prawie żadnych innych zwierząt.
Tauraco schalowi é uma espécie de ave da família Musophagidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Angola, Botswana, República Democrática do Congo, Quénia, Malawi, Namíbia, Tanzânia, Zâmbia e Zimbabwe.
Tauraco schalowi é uma espécie de ave da família Musophagidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Angola, Botswana, República Democrática do Congo, Quénia, Malawi, Namíbia, Tanzânia, Zâmbia e Zimbabwe.
Schalowturako[2] (Tauraco schalowi) är en fågel i familjen turakor inom ordningen turakofåglar.[3]
Fågeln återfinns i fuktiga skogar i sydcentrala Afrika.[4]
IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Hermann Schalow (1852-1925), en tysk bankman och ornitolog.[5]
Schalowturako (Tauraco schalowi) är en fågel i familjen turakor inom ordningen turakofåglar.
Tauraco schalowi là một loài chim trong họ Musophagidae.[1]
Tauraco schalowi là một loài chim trong họ Musophagidae.