The Volcan de Toluca pocket gopher (Cratogeomys planiceps), also known as the flathead pocket gopher, Volcán de Toluca pocket gopher, Nevado de Toluca pocket gopher, or the Toluca Volcano pocket gopher, is a species of pocket gopher that is native to south-central Mexico, at upward elevations of 2500–3500 m. It was described by Clinton Hart Merriam in 1895.[1][2][3][4]
Males meausure 235–280 mm (9.3–11.0 in) in length and females measure 215–250 mm (8.5–9.8 in), with tails of around 75–110 mm (3.0–4.3 in). Both genders are approximately 400–625 g (14.1–22.0 oz), with the maximum of females reaching around 600 g (21 oz), compared to the average male weight of 625 g (22.0 oz). Males are generally larger than females, although sexual dimorphism may play a role in average size. Dark brown-red coats, a light brown wash, and a buff stomach.[1]
The Volcan de Toluca pocket gopher primarily feasts on tubers and roots of plants, with occasional vegetation thrown in the mix. Underground chambers are made by the species for storage of food.[1]
The Volcan de Toluca pocket gopher is endemic to surrounding areas and within the Nevado de Toluca, Mexico, Mexico, primarily on the northern slopes. Its habitat is made up of pine-oak forests and pine-fir-spruce forests at elevations of 2500–3500 m. Tunnels are built in grassland clearings, where many individuals may reside with a distance in between them and other pairs. Groupings of the species are known to build their tunnels on agricultural lands, which makes the term "pests" valid, for they are imposing on human infastructure and development.[1]
The Volcan de Toluca pocket gopher was classified as a subspecies of Cratogeomys tylorhinus in 2005. Cratogeomys tylorhinus is now listed as a synonym of the Smoky pocket gopher (Cratogeomys fumosus). It is genetically diverse compared to the Smoky pocket gopher, hence its current taxonomic rank.[1]
The species diploid number is 2 n = 38, with its fundamental number being FN = 72,[1] clearly decifering it from the Somky pocket gopher, which has a diploid and fundamental number of 2 n = 36 and FN = 68.[5]
The species is listed as "Least Concern" by the IUCN Red List, for there are no listed threats present. Minor threats may include: wildfires, clearing of land for agriculture, human intervention (in terms of pest removal), hunting, and drought. These minor threats have not been proven, but are generally common throughout the region.[6]
{{cite journal}}
: Cite journal requires |journal=
(help) The Volcan de Toluca pocket gopher (Cratogeomys planiceps), also known as the flathead pocket gopher, Volcán de Toluca pocket gopher, Nevado de Toluca pocket gopher, or the Toluca Volcano pocket gopher, is a species of pocket gopher that is native to south-central Mexico, at upward elevations of 2500–3500 m. It was described by Clinton Hart Merriam in 1895.
Cratogeomys planiceps is een zoogdier uit de familie van de goffers (Geomyidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Clinton Hart Merriam in 1895.
De soort komt voor in Mexico.
Bronnen, noten en/of referentiesCratogeomys planiceps is een zoogdier uit de familie van de goffers (Geomyidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Clinton Hart Merriam in 1895.
Cratogeomys planiceps är en gnagare i familjen kindpåsråttor som förekommer i centrala Mexiko. Merriam beskrev samtidig en annan population som fick namnet Cratogeomys tylorhinus. Det är inte helt utrett om det är olika arter eller samma art.[1][2]
Arten blir med svans 27 till 36 cm lång, svanslängden är 8 till 12,3 cm och den genomsnittliga vikten är 330 g för honor samt 460 g för hannar. Bakfötterna är 3,5 till 4,9 cm långa. Pälsen har på ovansidan en ockra till svart färg och undersidan är lite ljusare. På strupen har arten grå eller ljusbrun päls och bakfötterna kan vara brun eller vitaktig. Svansen är täckt av några glest fördelade hår. Liksom andra kindpåsråttor har Cratogeomys planiceps kindpåsar, kraftiga klor vid framtassarna och framtänder som är synliga när munnen är stängd.[3]
Denna gnagare förekommer vid norra sluttningar av vulkanen Nevado de Toluca och i angränsande områden. Utbredningsområdet ligger 2500 till 3500 meter över havet. Arten vistas i blandskogar och i barrskogar med tall eller/och ek. Den besöker även jordbruksmark.[1]
Individerna lever ensam när honan inte är brunstig. De gräver komplexa tunnelsystem med flera rum som används som förråd eller som sovplats. Arten äter olika växtdelar och den är känd som skadedjur på grönsaker. Honor föder oftast tvillingar.[3]
Cratogeomys planiceps är en gnagare i familjen kindpåsråttor som förekommer i centrala Mexiko. Merriam beskrev samtidig en annan population som fick namnet Cratogeomys tylorhinus. Det är inte helt utrett om det är olika arter eller samma art.
Arten blir med svans 27 till 36 cm lång, svanslängden är 8 till 12,3 cm och den genomsnittliga vikten är 330 g för honor samt 460 g för hannar. Bakfötterna är 3,5 till 4,9 cm långa. Pälsen har på ovansidan en ockra till svart färg och undersidan är lite ljusare. På strupen har arten grå eller ljusbrun päls och bakfötterna kan vara brun eller vitaktig. Svansen är täckt av några glest fördelade hår. Liksom andra kindpåsråttor har Cratogeomys planiceps kindpåsar, kraftiga klor vid framtassarna och framtänder som är synliga när munnen är stängd.
Denna gnagare förekommer vid norra sluttningar av vulkanen Nevado de Toluca och i angränsande områden. Utbredningsområdet ligger 2500 till 3500 meter över havet. Arten vistas i blandskogar och i barrskogar med tall eller/och ek. Den besöker även jordbruksmark.
Individerna lever ensam när honan inte är brunstig. De gräver komplexa tunnelsystem med flera rum som används som förråd eller som sovplats. Arten äter olika växtdelar och den är känd som skadedjur på grönsaker. Honor föder oftast tvillingar.
네바다데톨루카화산흙파는쥐 또는 네바다데톨루카화산주머니고퍼(Cratogeomys planiceps)는 흙파는쥐과에 속하는 설치류의 일종이다. 멕시코의 토착종이다. 1895년 메리엄(Clinton Hart Merriam)이 처음 기술했다.[1]
네바다데톨루카화산흙파는쥐 또는 네바다데톨루카화산주머니고퍼(Cratogeomys planiceps)는 흙파는쥐과에 속하는 설치류의 일종이다. 멕시코의 토착종이다. 1895년 메리엄(Clinton Hart Merriam)이 처음 기술했다.