This species is part of the subgenus Sphecodogastra, treated as a genus in the review of McGinley (2003). Forages for pollen from the Onagraceae (evening primrose family). Because these flowers open early and late in the day, bee flight patterns are matalinal and crepuscular (at dawn and dusk) (McGinley 2003). Females plug the nest entrance when they leave to forage. This, combined with the restricted foraging period, may reduce brood parasitism (McGinley 2003). Like other bees of the Sphecodogastra group of Lasioglossum, these bees are generally solitary, but with some aspects of social behavior. Females return to their natal nest to overwinter, often with other females. This can involve 1-9 inseminated, overwintered females. (McGinley 2003). However only one overwintered female typically uses the nest for brood rearing and the others leave to establish their own nests (McGinley 2003). These bees generally excavate their nests in stabilized sand in open xeric areas (McGinley 2003). Nests occur in aggregations, with 15-20 nests per square meter in years of high population density, but only 10 nests in a few square meters in other years (McGinley 2003). Brood cells are unusual for halictines in that they are only partially (rather than fully) lined with a waxy secretion (McGinley 2003).The nest architecture consists of un-clusterd brood cells connected to the main burrow by short lateral tunnels (McGinley 2003). Species distribution: Lasioglossum lusorium is known from the Great Plains and western USA and Mexico south to Hildago State (McGinley 2003).Females fly from March to October, but primarily May through July. Males fly between April and October, but primarly June (McGinley 2003).
Lasioglossum lusorium is een vliesvleugelig insect uit de familie Halictidae. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1872 door Cresson.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesLasioglossum lusorium[1] är en biart som först beskrevs av Cresson 1872. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[2][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]
Ett avlångt bi med svart huvud och mellankropp. Vingarna är genomskinliga med brungula ribbor, benen är mörkbruna, och även bakkroppen är mörkbrun. Huvud och mellankropp har gles, vit behåring, bakkroppen har hårband med liggande, ljusa hår på framkanterna av tergiterna (segmenten på ovansidan) två till fyra (tydligast hos honan[4]) Honan har en kroppslängd mellan 7,5 och 9 mm, hanen mellan 6,5 och 8 mm.[5]
Lasioglossum lusorium är primärt ett solitärt bi. Det förekommer dock att två eller flera honor kan dela ett bo. Detta grävs ut i sandjord i torra habitat, och består av en huvudgång med korta sidotunnlar som leder till larvcellerna.[4]
Arten är oligolektisk, den söker (med få undantag) pollen och nektar på en växtfamilj, dunörtsväxter, framför allt nattljussläktet, släktet Camissonia och sommarljussläktet.[4] Den har dock även påträffats på ärtväxtsläktet Prosopis och på den korgblommiga växten Hymenopappus filifolius. Honorna flyger mellan mars och oktober, med höjdpunkten mellan maj till juli. Hanarna börjar flyga senare än honorna, och har sin höjdpunkt förlagd till juni.[5]
Utbredningsområdet omfattar västra Nordamerika med en nordgräns i Alberta, Kanada.[5] Västerut förekommer den till Stilla havskusten, med en ungefärlig östgräns från Michigan i USA över Nebraska, Colorado och Texas till San Luis Potosí i Mexiko. Den senare utgör även sydgränsen. I Mexiko finns även arten i delstaten Chihuahua.[4]
Lasioglossum lusorium är en biart som först beskrevs av Cresson 1872. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Lasioglossum lusorium là một loài Hymenoptera trong họ Halictidae. Loài này được Cresson mô tả khoa học năm 1872.[1]
Lasioglossum lusorium là một loài Hymenoptera trong họ Halictidae. Loài này được Cresson mô tả khoa học năm 1872.