nomes no trilho de navegação
Centrarchus macropterus és una espècie de peix pertanyent a la família dels centràrquids i l'única del gènere Centrarchus.[4]
Menja principalment hemípters i Corixidae.[9]
És depredat per la perca americana (Micropterus salmoides).[10][11]
És un peix d'aigua dolça, demersal i de clima temperat (12°C-22°C; 42°N-29°N), el qual viu a llacs amb vegetació, pantans, estanys i gorgs de rierols i petits rius.[5][12][13][14]
Es troba a Nord-amèrica: des de la conca del riu Potomac a Maryland fins a Florida i el riu Trinity (Texas).[5][15]
La seua esperança de vida és de 6 anys.[16]
És inofensiu per als humans.[5]
Centrarchus macropterus és una espècie de peix pertanyent a la família dels centràrquids i l'única del gènere Centrarchus.
The flier (Centrarchus macropterus) is a species of freshwater ray-finned fish, a sunfish from the family Centrarchidae which is endemic to the southern United States of America. It is the only species in the monospecific genus Centrarchus. A Second World War United States Navy submarine was named the USS Flier after this fish.
The flier is a small, strongly compressed species of sunfish which has a moderately sized, oblique mouth. The dorsal fin has 11-13 spines and 12-14 soft rays while the anal fin has 7-8 spines and 13-15 soft rays. It has a lateral line and the scales are ctenoid. The flanks have a scattering of dark spots, the underside is pale, and the upperparts are olive in color. There is a vertical dark line through the eye which continues below the eye in what has been described as a "teardrop". Fish of a standard length less than around 45 millimeters (1.8 in) have an obvious dark eyespot, or ocellus, which has a reddish margin on the soft part of the dorsal fin. The pectoral and pelvic fins are dusky with paler reticulations.[4] The maximum total length recorded is 29.2 centimeters (11.5 in) but they are more commonly around 13 centimeters (5.1 in) and the maximum published weight is 1.35 pounds.[3]
The flier is found in the southern part of the United States along the Atlantic seaboard from the Potomac River drainage in Maryland, where it was most likely introduced to central Florida. It is then found along the Gulf of Mexico drainages as far west as the Trinity River, Texas, and then north in Mississippi River system to above the fall line in southern Illinois and southern Indiana.[5]
The flier is found in clear, acidic waters including ponds in swamps, sloughs, oxbows, slow-flowing creeks and steams. These habitats should be heavily vegetated and have an average water temperature of 23 to 29 °C (73 to 84 °F). They feed largely on invertebrates including insects, snails, worms and leeches although they will also eat smaller fishes and some phytoplankton.[6] Breeding normally occurs March to May when the water temperature reaches 14–17 °C (57–63 °F) but it has been recorded as early as February. The gravid females have been collected from a variety of habitat including debris filled ditches with soft bottoms as well as gravel bottomed streams and heavily vegetated sand and gravel pits. They will spawn in a variety of water conditions ranging from free-flowing clear or turbid water through stagnant water in ditches and pools. Fliers create nests in rocks or gravel and surround their eggs with a round adhesive egg envelope. They are colonial nesters, nesting in aggregations with the nests quite closely spaced. Sexual maturity is attained at one year old and when they are 70 millimeters (2.8 in) long.[4] The male parent guards the eggs and newly hatched fry. If they are frightened or alarmed, these fish will look for shelter among aquatic vegetation, submerged tree roots or mats of floating vegetation.[6]
The flier was first formally described by the French naturalist Bernard Germain de Lacépède (1756-1825) in 1801 as Labrus macropterus with the type locality given as South Carolina.[7] In 1829 Georges Cuvier placed it in the genus Centrarchus.[8] The genus Centrarchus is the sister taxon to the Archoplites and in turn these two are sister to Pomoxis.[4] The generic name is a compound of the Greek kentron meaning "sting" and archos meaning "anus", a reference to the long spines in the anal fin. The specific name macropterus is also Greek and means "long fin".[3]
A Gato-class submarine, USS Flier, built in 1943, was named for this species.[9]
"Flier (Centrarchus Macropterus)." RSS. N.p., n.d. Web. 22 Apr. 2014. <http://www.tpwd.state.tx.us/huntwild/wild/species/flier/>.
Page, L. M., H. Espinosa-Perez, L. T. Findley, C. R. Gilbert, R. N. Lea, N. E. Mandrak, R. L. Mayden, and J. S. Nelson. 2013. Common and scientific names of the fishes from the United States, Canada, and Mexico, 7th Edition. American Fisheries Society, Special Publication 34, Bethesda Maryland.
"Virginia Department of Game and Inland Fisheries." Flier (Centrarchus Macropterus). N.p., n.d. Web. 22 Apr. 2014. <https://web.archive.org/web/20140501143348/http://www.dgif.virginia.gov/wildlife/fish/details.asp?fish=010176>.
The flier (Centrarchus macropterus) is a species of freshwater ray-finned fish, a sunfish from the family Centrarchidae which is endemic to the southern United States of America. It is the only species in the monospecific genus Centrarchus. A Second World War United States Navy submarine was named the USS Flier after this fish.
Centrarchus macropterus Centrarchus generoko animalia da. Arrainen barruko Centrarchidae familian sailkatzen da.
Centrarchus macropterus Centrarchus generoko animalia da. Arrainen barruko Centrarchidae familian sailkatzen da.
Centrarchus macropterus est piscis aquae dulcis qui in meridianis Civitatum Foederatarum regionibus endemicus est, sola species sui generis. Habitat in lacubus herbaceis stagnisque et in paludibus fundorum luteorum habentibus.
Centrarchi quinque annos vivere possunt; maximam longitudinem notam 30 cm et maximum pondus notum 500 g attingunt.
Nomen generis 'spinosum anum', nomen speciei 'longipinnim' significat; ambo nomina ex Palaeograece deducuntur.
Hic piscis vulgo volans (Anglice: flier) appellatur; unde navis submarina Classis Civitatum Foederatarum, anno 1943 constructa, Flier nominata est.
Haec stipula ad Perciformes spectat. Amplifica, si potes! Ausytasis ešerys (lot. Centrarchus macropterus, angl. Flier) – ausytųjų ešerių (Centrarchidae) šeimos žuvis.
Tai vienintelė rūšis (Centrarchus) gentyje. Kūnas iki 30 cm ilgio. Paplitęs JAV pietuose uždumblėjusiuose tvenkiniuose, pelkėse, vandens augmenija prižėlusiuose ežeruose, užutekiuose. Auginamas ir akvariumuose.
Centrarchus is een geslacht van zoetwatervissen met één soort: Centrarchus macropterus.[1]
De vissoort hoort tot de familie van de zonnebaarzen (Centrarchidae) en de orde Perciformes.
Het is een klein visjes (gemiddeld 13 cm lang, maximaal 29,2 cm).
Deze vissoort komt verspreid voor in zoet water in de Verenigde Staten vanaf het zuiden van Illinois tot in Texas en in het stroomgebied van de Potomac (rivier). De vis houdt zich bij voorkeur op in kleine, met waterplanten begroeide wateren met een modderbodem.
Centrarchus macropterus werd in 1801 beschreven in het geslacht Labrus (lipvissen), maar is in 1829 afgesplitst en kreeg de geslachtsnaam Centrarchus, een naam die is afgeleid van het Griekse κέντρον (midden, de "spits") en άρχος (heerser). Het soortachtervoegsel macropterus komt van μακρόν πτερόν (lange vin).
Bronnen, noten en/of referentiesCentrarchus is een geslacht van zoetwatervissen met één soort: Centrarchus macropterus.
De vissoort hoort tot de familie van de zonnebaarzen (Centrarchidae) en de orde Perciformes.
Multimedia w Wikimedia Commons Okoń pawik[2], bass pawik[3] (Centrarchus macropterus) – gatunek słodkowodnej ryby okoniokształtnej z rodziny bassowatych (Centrarchidae). Jedyny przedstawiciel rodzaju Centrarchus. Bywa hodowany w akwariach.
Zamieszkuje w Ameryce Północnej. Spotykany w rzekach i jeziorach nad mulistym dnem.
Żywi się zoobentosem i małymi rybami. Dorasta przeciętnie do kilkunastu, maksymalnie do blisko 30 cm długości.
Okoń pawik, bass pawik (Centrarchus macropterus) – gatunek słodkowodnej ryby okoniokształtnej z rodziny bassowatych (Centrarchidae). Jedyny przedstawiciel rodzaju Centrarchus. Bywa hodowany w akwariach.
Påfågelsabborre (Centrarchus macropterus) är en övervägande insektsätande sötvattensfisk i familjen solabborrfiskar som förekommer i vilt tillstånd i sydöstra USA men är en populär akvariefisk i många länder.
En liten fisk med hög, från sidorna sammantryckt kropp som är olivgrön på ryggen, gradvis avtagande till blekgult på buken. Längs sidorna har den bruna fläckar i flera rader. Rygg- och analfenorna är kraftiga och nästan lika stora; ryggfenan har 11 till 13 taggstrålar, följa av 12 till 15 mjukstrålar, medan analfenan har 7 till 9 taggstrålar och 14 till 16 mjukstrålar.[3] På den bakre, mjuka delen av ryggfenan har mindre fiskar en mörk fläck med brandgul eller röd bård. På krinderna finns en nästan vertikal, mörk linje som går genom ögat.[4] Arten kan bli 29 cm lång och väga 560 g, men är vanligtvis mycket mindre.[5]
Påfågelabborren föredrar sura vatten[4] och finns i träsk, dammar, sjöar (helst med växtlighet) samt lugna vatten i vattendrag, gärna med dybotten.[5] Speciellt i kuststater som Virginia är den vanlig i sura, garvsyrerika, kustnära träsk[6]. Den söker gärna skydd bland vattenvegetation, nedfallna trädstammar, ruttnande löv och dylikt.[3] Födan består av insekter och deras larver, maskar, kräftdjur, småfisk och alger.[6] Arten kan bli över 8 år gammal.[4]
Arten blir könsmogen vid ett års ålder.[6] Lektiden infaller vanligtvis i mars till maj vid en vattentemperatur av 14 till 17 °C, men kan påbörjas så tidigt som i februari.[4] Som hos alla solabborrar bygger hanen ett grunt bo på bottnen, där honan lägger sina ägg som hanen sedan bevakar tills de kläcks och under den första yngeltiden.[6] Per säsong kan honan producera mellan 1 900 och 37 500 ägg.[4]
Påfågelabborren finns i sydöstra USA; dels från sydöstra Missouri över södra Illinois och angränsande delar av Kentucky längs Mississippifloden till östra Texas, Louisiana, Alabama, Georgia och Florida, dels längs östkusten från mellersta och sydöstra Virginia till nordöstra Georgia. Den har dessutom införts till Maryland, West Virginia och nordligaste Virginia.[7]
Ett visst sportfiske förekommer trots den ringa storleken[6]; framför allt är arten emellertid en populär akvariefisk[5].[3]
Påfågelsabborre (Centrarchus macropterus) är en övervägande insektsätande sötvattensfisk i familjen solabborrfiskar som förekommer i vilt tillstånd i sydöstra USA men är en populär akvariefisk i många länder.
Centrarchus macropterus
(Lacépède, 1801)
Ушастый окунь[2] (лат. Centrarchus macropterus) — вид лучепёрых рыб из семейства центрарховых отряда окунеобразных, единственный представитель рода Centrarchus.
Населяет стоячие, болотистые водоёмы Северной Америки; от Техаса на юге до южного Иллинойса на севере, на востоке доходит до реки Потомак.
Средний размер 10—20 см, некоторые взрослые особи достигают длины 30 см при максимальной массе 500—550 г[3]. Тело округлое, сжато с боков. Окраска оливково-серая с зелёным оттенком и рядами бурых точек по телу. Плавники покрыты блестками и тёмными крапинками. Вымётывает до 500 икринок[4].
Это заготовка статьи по ихтиологии. Вы можете помочь проекту, дополнив её. Ушастый окунь (лат. Centrarchus macropterus) — вид лучепёрых рыб из семейства центрарховых отряда окунеобразных, единственный представитель рода Centrarchus.
Населяет стоячие, болотистые водоёмы Северной Америки; от Техаса на юге до южного Иллинойса на севере, на востоке доходит до реки Потомак.
Средний размер 10—20 см, некоторые взрослые особи достигают длины 30 см при максимальной массе 500—550 г. Тело округлое, сжато с боков. Окраска оливково-серая с зелёным оттенком и рядами бурых точек по телу. Плавники покрыты блестками и тёмными крапинками. Вымётывает до 500 икринок.
日鱸（學名：Centrarchus macropterus）為太陽魚科下日鱸屬（Centrarchus）的唯一一種，分布於北美洲美國馬里蘭州波托馬克河至德州Trinity河流域，體長可達29.2公分，棲息在有植被生長的湖泊、沼澤、池塘等，屬肉食性。
