Glycine és un gènere de plantes amb flors al qual pertany la soia (Glycine max). La majoria de les espècies d'aquest gènere es troben a Austràlia però la soia és originària d'Àsia oriental. Unes poques espècies s'estenen d'Austràlia a Àsia oriental (per exemple G. tomentella i G. tabacina). Conté unes 28 espècies.
El nom del gènere Glycine deriva del grec i significa tubercle dolç
Les espècies d'aquest gènere són enfiladisses o reptants, rarament són erectes. Són herbàcies anuals o perennes. Presenten bràctees. Fan inflorescències. Les flors són zigomorfes i pentàmeres. Com totes les lleguminoses tenen tavelles i enriqueixen el sòl amb nitrogen atmosfèric gràcies a bacteris que tenen a les arrels.
Subgènere Glycine
Subgènere Soja (Moench) F.J. Herm.
Referències taxonòmiques recents:
Older Taxonomic References:
Glycine és un gènere de plantes amb flors al qual pertany la soia (Glycine max). La majoria de les espècies d'aquest gènere es troben a Austràlia però la soia és originària d'Àsia oriental. Unes poques espècies s'estenen d'Austràlia a Àsia oriental (per exemple G. tomentella i G. tabacina). Conté unes 28 espècies.
El nom del gènere Glycine deriva del grec i significa tubercle dolç
Sója (Glycine) je rod rostlin z čeledi bobovité. Sóji jsou jednoleté nebo vytrvalé byliny s trojčetnými listy a bílými nebo purpurovými květy v hroznech. Jsou rozšířeny v počtu asi 9 druhů v tropech, subtropech a mírném pásu Starého světa. Sója luštinatá je významná luštěnina, pěstovaná v Číně již po tisíciletí.
Sójy jsou ovíjivé, plazivé nebo přímé jednoleté či vytrvalé byliny. Listy jsou trojčetné nebo řidčeji lichozpeřené s 5 nebo 7 celokrajnými lístky. Palisty jsou drobné a obvykle opadavé. Květy jsou obvykle bílé, růžové až purpurové, v úžlabních hroznech. Kalich je zvonkovitý, chlupatý, hluboce dvojpyský. Koruna je o něco delší než kalich, lysá, s dlouze nehetnatými korunními lístky. Pavéza je velká, téměř okrouhlá nebo obvejčitá. Křídla jsou úzká, člunek je kratší než křídla. Tyčinky jsou dvoubratré, horní tyčinka je částečně přirostlá ke zbývajícím 9. Semeník je téměř přisedlý, chlupatý, s mnoha vajíčky a nitkovitou čnělkou zakončenou hlavatou bliznou. Lusky jsou stopkaté, podlouhlé až čárkovité, přímé nebo zahnuté, pukající 2 chlopněmi které se po puknutí svinují. Semen je v lusku 1 až 5 a jsou oddělena přehrádkami.[1][2]
Rod sója zahrnuje asi 9 druhů. Je rozšířen v Africe, Asii, Austrálii a Oceánii. od tropů až po mírný pás. Nejvíce druhů se vyskytuje v Asii. V samotné Číně roste 5 původních druhů.[2]
Kulturní plodina sója luštinatá (Glycine max) je známa pouze z kultury a v některých zdrojích je spojována s divokým druhem Glycine soja nebo se oba druhy zaměňují, zatímco v jiných zdrojích jsou oba druhy rozlišovány.[2][3][4]
Rostliny sóji luštinaté obsahují triterpenoidní saponiny, semena jsou bohatá na bílkoviny, oleje, lecitin a některé biogenní prvky. Obsahují také globuliny a jiné jednoduché bílkoviny a glukosamin.[1]
Sója luštinatá (Glycine max) je stará kulturní plodina, pěstovaná v Číně již po tisíce let, první zmínky jsou datovány již před více než 2383 lety[5]. V západních zemích je ve větším měřítku využívána až v posledních desetiletích, do Ameriky byla sója dovezena až v roce 1765[5]. Semena mají nejvyšší obsah bílkovin ze všech luštěnin (30 až 50%) a obsahují asi 20% vysoce nasyceného oleje. Je to také nejdůležitější průmyslový zdroj lecitinu. Sója luštinatá byla pravděpodobně vyšlechtěna z druhu Glycine soja a je známa pouze z kultury. Oba druhy jsou používány i jako krmivo, stejně jako Glycine javanica, rozšířená v Asii, Africe i Austrálii.[2][6][7]
Sója (Glycine) je rod rostlin z čeledi bobovité. Sóji jsou jednoleté nebo vytrvalé byliny s trojčetnými listy a bílými nebo purpurovými květy v hroznech. Jsou rozšířeny v počtu asi 9 druhů v tropech, subtropech a mírném pásu Starého světa. Sója luštinatá je významná luštěnina, pěstovaná v Číně již po tisíciletí.
Glycine ist eine Pflanzengattung in der Unterfamilie Schmetterlingsblütler (Faboideae) innerhalb der Familie der Hülsenfrüchtler (Fabaceae). Der Gattungsname ist aus dem griechischen Wort für süß ('glykýs') abgeleitet. Es gibt etwa 28 Glycine-Arten. Es ist eine der Gattungen der Faboideae, deren Arten Bohnen genannt werden.
Glycine-Arten wachsen als kriechende oder kletternde, seltener selbständig aufrechte, ausdauernde oder aufrechte einjährige krautige Pflanzen. Die Pfahlwurzel kann verholzen. Sie sind nicht mit Stacheln oder Dornen bewehrt. Die kletternden Arten winden sich gegen den Uhrzeigersinn empor. Die wechselständig und spiralig oder zweizeilig am Stängel verteilt angeordneten Laubblätter sind gestielt, krautig oder ledrig, und meist unpaarig gefiedert. Es sind meist drei 1,5 bis 7,5 cm lange Fiederblättchen vorhanden, die Laubblätter sind also dreiteilig. Die flachen Fiederblättchen sind ganzrandig. Die zwei beständigen oder früh abfallenden Nebenblätter sind untereinander frei und nicht mit dem Blattstiel verwachsen; sie können ganz unterschiedlich gestaltet sein, manchmal sind sie nur schuppenförmig.
Die Blüten stehen in gestielten, end- oder meist seitenständigen, zusammengesetzten traubigen oder doldenartig büscheligen Blütenständen. Es sind Tragblätter vorhanden. Meist stehen kleine, gekielte Deckblätter unter der Basis der Kelchblätter und bilden einen Nebenkelch.
Die gestielten oder ungestielten, kleinen, zwittrigen Blüten sind zygomorph und fünfzählig. Die fünf ungleichen Kelchblätter sind verwachsen mit zwei Kelchlippen, wobei die Kelchlippen höchstens so lang sind wie die Kelchröhre. Die obere Kelchlippe besteht aus zwei bis etwa zu ihrer halben Länge verwachsenen Kelchlappen; die untere Kelchlippe besteht aus drei eiförmigen oder dreieckigen Kelchlappen. Die Blütenkronen besitzen den typischen Aufbau der Schmetterlingsblüten. Es sind fünf genagelte, unbehaarte Kronblätter vorhanden, von denen vier verwachsen sind. Die Farben der Kronblätter sind weiß oder reichen von purpurfarben bis blau. Die normal entwickelte Fahne ist nicht gespornt oder geöhrt und besitzt keine Anhängsel. Das Schiffchen ist normal entwickelt. Die ungespornten Flügel sind mit dem Schiffchen verwachsen. Die zehn fertilen Staubblätter sind nicht mit den Kronblättern verwachsen und es wechseln deutlich längere mit kürzeren ab. Die Staubfäden sind zu einer Röhre verwachsen, wobei mit zunehmendem Alter einer von der Röhre frei wird. Es sind Nektardrüsen auf dem Diskus vorhanden. Die einzelnen oberständigen Fruchtblätter enthalten nur zwei bis zehn Samenanlagen. Der kurze, leicht gekrümmte Griffel ist behaart aber nicht bärtig oder unbehaart und endet in einer kopfigen Narbe.
Es werden sehr kurz gestielte Hülsenfrüchte gebildet. Bei wenigen Arten befinden sich die Hülsenfrüchte im Boden, ähnlich der Erdnuss (Arachis hypogaea). Die höchstens kurz gestielten Hülsenfrüchte sind 10 bis 30 mm lang, unterschiedlich behaart aber nicht stachelig, gerade bis gekrümmt, zwischen den Samen septiert und je nach Art äußerlich erkennbar mehr oder weniger eingeschnürt. Die unterirdischen Früchte enthalten meist nur einen Samen, die an der Luft reifenden Früchte enthalten nur meist zwei bis vier, selten fünf Samen. Die kleinen Samen besitzen ein kleines Hilum und einen schuppenförmigen Arillus. Die harte Samenschale ist unbehaart und einfarbig. Die Verbreitungseinheit (Diaspore) ist der Same.
Eigentlich nur die Kulturform Sojabohne (Glycine max) wird in vielen Sorten als wichtige Nutzpflanze angebaut.
Da sie Stickstoff fixieren (Rhizobium-Wurzelknöllchen), sind sie wichtig zur Bodenverbesserung.
Das Verbreitungsgebiet umfasst hauptsächlich Australien (24 bis 26 Arten); nur wenige Arten kommen im östlichen Asien vor.
Die Gattung Glycine gehört zur Subtribus Glycininae der Tribus Phaseoleae in der Unterfamilie Schmetterlingsblütler (Faboideae) innerhalb der Familie der Hülsenfrüchtler (Fabaceae). Die Veröffentlichung der Gattung Glycine erfolgte 1798 durch Carl Ludwig Willdenow in Botanische Beobachtungen, Seite 54. Der Name Glycine L. veröffentlicht in Sp. Pl, 753 ist nicht gültig. Synonyme für Glycine Willd. sind: Chrystolia Montrouz., Leptocyamus Benth., Leptolobium Benth., Soja Moench[1].
Die Gattung Glycine wird nach G. Lewis, et al., eds.: Legumes of the world. (Leg World), 2005, 421 gegliedert in zwei Untergattungen mit (10 bis) etwa 28 Glycine-Arten[1]:
Nicht mehr in diese Gattung gehört[1]:
Diese Gattung ist nicht zu verwechseln mit Glycinen, Glycinien, Glyzinen, Glyzinien, Blauregen deren botanischer Namen Wisteria ist.
Glycine ist eine Pflanzengattung in der Unterfamilie Schmetterlingsblütler (Faboideae) innerhalb der Familie der Hülsenfrüchtler (Fabaceae). Der Gattungsname ist aus dem griechischen Wort für süß ('glykýs') abgeleitet. Es gibt etwa 28 Glycine-Arten. Es ist eine der Gattungen der Faboideae, deren Arten Bohnen genannt werden.
Со́я (лат. Glycine) - Пăрçа йышшисен шутне кĕрекен ӳсентăрансен ăрачĕ. Хĕвелтухăç Азинчен сарăлма пуçланă. Соя тĕсĕсенчен нумайăшĕ - тропиксемпе субтропиксенче анлă сарăлнă нумай çул ӳсекен явăнакан ӳсентăрансем. Анчах соя çинчен аса илсен, ялан тенĕ пекех [[Культура сои|]] (Glycine max (L.) Merr.)[1] çинчен калаççĕ.
Соя калчи вырăнне маш калчисем (Vigna radiata, Phaseolus aureus) сутни сайра мар тĕл пулать.
Со́я (лат. Glycine) - Пăрçа йышшисен шутне кĕрекен ӳсентăрансен ăрачĕ. Хĕвелтухăç Азинчен сарăлма пуçланă. Соя тĕсĕсенчен нумайăшĕ - тропиксемпе субтропиксенче анлă сарăлнă нумай çул ӳсекен явăнакан ӳсентăрансем. Анчах соя çинчен аса илсен, ялан тенĕ пекех [[Культура сои|]] (Glycine max (L.) Merr.) çинчен калаççĕ.
Сојата (науч. Glycine) е род од фамилијата на бобови растенија. Најпознат негов член е прехранбената соја (Glycine max). Највеќето видови од родот се среќаваат само во Австралија, но прехранбената соја потекнува исклучиво од источна Азија. Неколку вида се протегаат од Австралија до источна Азија (на пр. G. tomentella и G. tabacina).
Разни видови од родот Соја се храна за ларвите на некои видови пеперуги. Забележано е присуството на назабената земјомерка (Ectropis crepuscularia), совицата детелинарка (Anarta trifolii) и подгризувачката совица (Agrotis segetum).
подрод Glycine[1]
подрод Soja (Moench) F.J. Herm.
Понови таксономски извори:
Постари таксономски извори:
Сојата (науч. Glycine) е род од фамилијата на бобови растенија. Најпознат негов член е прехранбената соја (Glycine max). Највеќето видови од родот се среќаваат само во Австралија, но прехранбената соја потекнува исклучиво од источна Азија. Неколку вида се протегаат од Австралија до источна Азија (на пр. G. tomentella и G. tabacina).
Разни видови од родот Соја се храна за ларвите на некои видови пеперуги. Забележано е присуството на назабената земјомерка (Ectropis crepuscularia), совицата детелинарка (Anarta trifolii) и подгризувачката совица (Agrotis segetum).
მუხუდო (Glycine) — ტყალამი ჩანარეფიშ გვარი პოპოქიშობურეფიშ ფანიაშე. აკმოდირთუ მუზმარენ ვითარ გვარობაშე. ფართასიე გოფაჩილი კულტურული მუხუდო, ნამუშ შურობუმუთ ჩინეთი რე. ირთუ ოთხ თუდონგვარობათ: კორეული, მანჯურიული, ჩინური დო ინდური. ართწანამი სოიაშ სიმაღალა 0,2-2 მეტრიშახ ოჭირინუანს. პოპოქი ღილე ვარა რუმე უჩა რე, დინოხოლე რე 2-3 (ვარა 1-4) ღილე ფერიშ კაკალი. სინთეში დო ტენიშ მაჸოროფუ რე. ჯგირო ირდუ შხვადოშხვა ტიპიშ ნერჩის ( მჟავე, ონტყოლაშეამი დო ბიცობი ნერჩეფიშ მეტი). სოია ტექნიკური, ოჩმალი დო სიდერალური კულტურა რე. კაკალს 24-45% ცილა რე, 20-32% - ნოშქერწყარეფი, 13-37% ცხიმი. იკათუანს D, B, E დო შხვა ვიტამინეფს. საქორთუოს გოფაჩილ ჯიშეფშე შანულამი რე იმერული, გურული, ჭიათურაშ, მოწინავე-7, კოლხიდა-4, ადრეულა-6, სანაკიშ და შხვა.
Glycine (soybean or soya bean) is a genus in the bean family Fabaceae. The best known species is the cultivated soybean (Glycine max). While the majority of the species are found only in Australia, the soybean's native range is in East Asia. A few species extend from Australia to East Asia (e.g., G. tomentella and G. tabacina).
Glycine species are used as food plants by the larvae of some Lepidoptera species: the engrailed, nutmeg and turnip moths have all been recorded on soybean.
Subgenus Soja (Moench) F.J. Herm.
Glycine (soybean or soya bean) is a genus in the bean family Fabaceae. The best known species is the cultivated soybean (Glycine max). While the majority of the species are found only in Australia, the soybean's native range is in East Asia. A few species extend from Australia to East Asia (e.g., G. tomentella and G. tabacina).
Glycine species are used as food plants by the larvae of some Lepidoptera species: the engrailed, nutmeg and turnip moths have all been recorded on soybean.
Glicino[1][2] (latine: Glycine) estas genro de la faba familio Fabacoj. La plej bone konata specio estas la sojfabo (Glycine max). Dum la majoritato de specioj estas troviĝantaj nur en Aŭstralio, la indiĝena teritorio de la sojfabo estas en Orienta Azio. Kelkaj specioj etendas el Aŭstralio al Orienta Azio (ekz., G. tomentella kaj G. tabacina).
Glicino (latine: Glycine) estas genro de la faba familio Fabacoj. La plej bone konata specio estas la sojfabo (Glycine max). Dum la majoritato de specioj estas troviĝantaj nur en Aŭstralio, la indiĝena teritorio de la sojfabo estas en Orienta Azio. Kelkaj specioj etendas el Aŭstralio al Orienta Azio (ekz., G. tomentella kaj G. tabacina).
Glycine Willd. es un género de plantas de la familia de las leguminosas (Fabaceae). La especie más conocida es la soja ( Glycine max).
El nombre de género Glycine fue introducido originalmente por Carlos Linneo en la primera edición de Genera Plantarum. Deriva del griego «glykys» (dulce) y se refiere, probablemente al dulzor de los tubérculos comestibles con forma de pera (apios en griego) producidos por la enredadera leguminosa o herbácea trepadora, Glycine apios, que ahora se conoce como Apios americana.
Como otras cosechas de larga domesticación, el parentesco de la soja moderna con las especies de soja que crecen en forma silvestre ya no puede ser trazada con ningún grado de certeza. Es una variedad cultural con un amplio número de cultivares.
El género Glycine se divide en dos subgéneros: Glycine y Soja. El subgénero Soja Moench incluye la soja cultivada, Glycine max, y la soja silvestre: Glycine soja. Ambas especies son anuales. La soja crece sólo bajo cultivo mientras que G. soja crece en forma silvestre en China, Japón, Corea, Taiwán y Rusia.
En la actualidad, el subgénero Glycine consiste de al menos 16 especies silvestres perennes: por ejemplo, Glycine canescens y G. tomentella que se distribuye en Australia y Papua Nueva Guinea.
Subgénero Glycine
Subgénero Soja (Moench) F.J. Herm.
Glycine Willd. es un género de plantas de la familia de las leguminosas (Fabaceae). La especie más conocida es la soja ( Glycine max).
Glycine Fabaceae familiako lekale genero bat da. Espezie ezagunena soja da (Glycine max). Nahiz eta espezie gehienak Australian baino ez aurkitu, sojaren jatorria Asia Ekialdea da.
Glycine eta glizinak ez dira genero berekoak, azkenekoak Wisteria baitira.
Glycine Fabaceae familiako lekale genero bat da. Espezie ezagunena soja da (Glycine max). Nahiz eta espezie gehienak Australian baino ez aurkitu, sojaren jatorria Asia Ekialdea da.
Glycine eta glizinak ez dira genero berekoak, azkenekoak Wisteria baitira.
Glycine est un genre de plantes de la famille des Fabaceae. L'espèce la plus connue est le soja (Glycine max). Bien que la majorité des espèces poussent uniquement en Australie, l'aire d'origine du soja est l'est de l'Asie. Quelques espèces s'étendent de l'Australie vers l'Asie orientale (par exemple, G. tomentella et G. tabacina)
Les espèces de Glycine sont utilisées comme plantes alimentaires par les chenilles de certaines espèces de lépidoptères : celles d'Ectropis crepuscularia, Hadula trifolii et de la Noctuelle des moissons se nourrissent sur le soja.
Selon NCBI (18 janv. 2011)[1] :
Glycine est un genre de plantes de la famille des Fabaceae. L'espèce la plus connue est le soja (Glycine max). Bien que la majorité des espèces poussent uniquement en Australie, l'aire d'origine du soja est l'est de l'Asie. Quelques espèces s'étendent de l'Australie vers l'Asie orientale (par exemple, G. tomentella et G. tabacina)
Les espèces de Glycine sont utilisées comme plantes alimentaires par les chenilles de certaines espèces de lépidoptères : celles d'Ectropis crepuscularia, Hadula trifolii et de la Noctuelle des moissons se nourrissent sur le soja.
Soja (lat. Glycine), biljni rod iz porodice mahunarki porijeklom iz jugoistočne Azije i Australije[1]. Najznačajnija među njima u ljudskoj prehrani je Glycine max .
Soja (lat. Glycine), biljni rod iz porodice mahunarki porijeklom iz jugoistočne Azije i Australije. Najznačajnija među njima u ljudskoj prehrani je Glycine max .
Artikel ini membahas mengenai Glycine sebagai nama sekelompok tumbuhan. Sebagai nama asam amino, silakan lihat glisin. Secara umum, silakan lihat glycine (disambiguasi).
Glycine merupakan salah satu genus dari suku polong-polongan (Fabaceae). Di dalamnya dikenal dua spesies kedelai yang penting bagi manusia sebagai sumber protein dan lemak nabati serta antioksidan: Glycine max (kedelai putih) dan Glycine soja (kedelai hitam).
Artikel ini membahas mengenai Glycine sebagai nama sekelompok tumbuhan. Sebagai nama asam amino, silakan lihat glisin. Secara umum, silakan lihat glycine (disambiguasi).
Glycine merupakan salah satu genus dari suku polong-polongan (Fabaceae). Di dalamnya dikenal dua spesies kedelai yang penting bagi manusia sebagai sumber protein dan lemak nabati serta antioksidan: Glycine max (kedelai putih) dan Glycine soja (kedelai hitam).
Glycine Willd., 1798 è un genere di piante della famiglia delle Fabacee (o Leguminose)[1], originario dell'Asia orientale e meridionale e dell'Oceania. Questo genere comprende, tra l'altro, Glycine max, la soia.
Con il nome volgare di glicine si indica un gruppo di specie affini, molte di pregio ornamentale, originariamente attribuite a questo genere, ma oggi raccolte in un genere distinto, Wisteria. Per esempio, Glycine sinensis Sims si chiama oggi Wisteria sinensis (Sims) Sweet.
Il genere viene diviso comunemente in due sottogeneri, Glycine e Soja.
Riportiamo l'elenco delle specie principali:
Subgenus Glycine
Subgenus Soja (Moench) F.J. Herm.
Glycine Willd., 1798 è un genere di piante della famiglia delle Fabacee (o Leguminose), originario dell'Asia orientale e meridionale e dell'Oceania. Questo genere comprende, tra l'altro, Glycine max, la soia.
Con il nome volgare di glicine si indica un gruppo di specie affini, molte di pregio ornamentale, originariamente attribuite a questo genere, ma oggi raccolte in un genere distinto, Wisteria. Per esempio, Glycine sinensis Sims si chiama oggi Wisteria sinensis (Sims) Sweet.
Soja (lot. Glycine, vok. Sojabohne) – pupinių (Fabaceae) šeimos Faboideae pošeimio augalų gentis. Lotyniškas pavadinimas kilęs iš gr. glikos 'saldus', nes jų šaknys yra saldokos.
Vienametis žolinis augalas, panašus į pupelę. Stiebas status, vijoklinis ar kitokios formos. Lapai trilapiai. Vainikėlis baltas arba violetinis. Ankštis plokščia, plaukuota, su persmaugimais tarp sėklų, šiaudų arba rudos spalvos. Užaugina 1-4 sėklas. Dauguma rūšių yra endeminės.
Manoma, kad soja kilo iš Pietryčių Azijos, kurioje ir dabar savaime auga kai kurios jos rūšys. Jau 4000 metų prieš mūsų erą daugelis Kinijos gyventojų maitinosi soja. Europoje pradėjo plisti nuo XIX a. antrosios pusės. Dabar auginama Rytų Azijoje, Filipinuose, Pietų Afrikoje, Madagaskare, Australijoje, Vidurio ir Pietų Amerikoje. Daug sojų auginama Kinijoje, JAV, Indonezijoje, Japonijoje ir kt.
Gentyje yra apie 60 rūšių, išvesta daug veislių:
Pogentė Glycine
Pogentė Soja
Lietuvoje dekoratyviniuose želdiniuose ir eksperimentiniuose ūkiuose retai auginama
Soja labai vertingas maistinis, pašarinis ir techninis augalas.
Pogentė Soja
Glycine soja Gauruotoji soja (Glycine max)Lietuvoje dekoratyviniuose želdiniuose ir eksperimentiniuose ūkiuose retai auginama
Soja labai vertingas maistinis, pašarinis ir techninis augalas.
Soja (Glycine Willd.) – rodzaj roślin z rodziny bobowatych. Obejmuje 16 gatunków, z których największe zastosowanie w rolnictwie ma soja warzywna. Ten gatunek też jest uprawiany i przejściowo dziczeje (jako efemerofit) w Polsce[4]. Gatunki z tego rodzaju występują dziko w strefie międzyzwrotnikowej oraz w strefie klimatu umiarkowanego na półkuli północnej[3].
Jeden z rodzajów podrodziny bobowatych właściwych Faboideae w rzędzie bobowatych Fabaceae s.l.[1] W obrębie podrodziny należy do plemienia Phaseoleae[5].
Gromada okrytonasienne (Magnoliophyta Cronquist), podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa Rosopsida Batsch, podklasa różowe (Rosidae Takht.), nadrząd Fabanae R. Dahlgren ex Reveal, rząd bobowce (Fabales Bromhead), rodzina bobowate (Fabaceae Lindl.), podrodzina Glycinoideae Horan., plemię Glycineae Horan, podplemię Glycininae Benth., rodzaj soja (Glycine L.)[6].
Soja (Glycine Willd.) – rodzaj roślin z rodziny bobowatych. Obejmuje 16 gatunków, z których największe zastosowanie w rolnictwie ma soja warzywna. Ten gatunek też jest uprawiany i przejściowo dziczeje (jako efemerofit) w Polsce. Gatunki z tego rodzaju występują dziko w strefie międzyzwrotnikowej oraz w strefie klimatu umiarkowanego na półkuli północnej.
Glycine é um género botânico pertencente à família Fabaceae. A soja está presente neste gênero.[1]
Glycine este un gen de plante din familia Fabaceae.
Sója (Glycine) je rod rastlín z čeľade bôbovité. Najznámejší druh je sója fazuľová (Glycine max), významná kultúrna rastlina teplých oblastí Zeme.
Sójové bôby patria medzi najvýznamnejšie poľnohospodárske plodiny. Najväčšími producentmi sójových bôbov sú USA, Brazília a Argentína.
Top producenti sóje 2010 Krajina Produkcia (mil. ton)Sója (Glycine) je rod rastlín z čeľade bôbovité. Najznámejší druh je sója fazuľová (Glycine max), významná kultúrna rastlina teplých oblastí Zeme.
Sojabönssläktet (Glycine) ett släkte i familjen ärtväxter[1] med 10 till 15 arter från gamla världens tropiska och subtropiska områden. Arten sojaböna (G. max) är en viktig kulturväxt.
Arter enligt Catalogue of Life[1]:
Sojabönssläktet (Glycine) ett släkte i familjen ärtväxter med 10 till 15 arter från gamla världens tropiska och subtropiska områden. Arten sojaböna (G. max) är en viktig kulturväxt.
Arter enligt Catalogue of Life:
Glycine arenaria Glycine argyrea Glycine canescens Glycine clandestina Glycine curvata Glycine cyrtoloba Glycine dolichocarpa Glycine falcata Glycine latifolia Glycine latrobeana sojaböna (Glycine max) Glycine microphylla Glycine pindanica Glycine tabacina Glycine tomentellaChi Đậu tương, danh pháp khoa học Glycine, là một chi thực vật có hoa trong họ Đậu.[1]
Chi Đậu tương, danh pháp khoa học Glycine, là một chi thực vật có hoa trong họ Đậu.
Австралийские виды сои, входящие в подрод Glycine, отличаются многолетним циклом развития, широким геномным полиморфизмом, и представляют собой наиболее архаичные формы сои. Некоторые виды этой группы распространились также в Юго-Восточной Азии.
Согласно классификации Palmer et al. (1996) подрод Glycine представлен 16-ю видами. Уже после этой публикации австралийскими ботаниками Пфейлом, Тиндале и Кравеном были обнаружены и описаны ещё 4 новых вида многолетней сои: G. peratosa, G. rubiginosa, G. pullenii и G. aphyonota.
Австралийские виды сои, входящие в подрод Glycine, отличаются многолетним циклом развития, широким геномным полиморфизмом, и представляют собой наиболее архаичные формы сои. Некоторые виды этой группы распространились также в Юго-Восточной Азии.
Согласно классификации Palmer et al. (1996) подрод Glycine представлен 16-ю видами. Уже после этой публикации австралийскими ботаниками Пфейлом, Тиндале и Кравеном были обнаружены и описаны ещё 4 новых вида многолетней сои: G. peratosa, G. rubiginosa, G. pullenii и G. aphyonota.
大豆属(学名:Glycine)是豆目豆科蝶形花亚科下的一个属,为多年生缠绕、攀援或匍匐草本植物。该属共有约10种,分布于东半球温带和热带地区。[1]
大豆属(学名:Glycine)是豆目豆科蝶形花亚科下的一个属,为多年生缠绕、攀援或匍匐草本植物。该属共有约10种,分布于东半球温带和热带地区。
콩속(-屬, 학명: Glycine 글리키네[*])은 콩과의 속이다.
돌콩 G. soja Siebold & Zucc. 콩 G. max (L.) Merr.
G. albicans Tindale & Craven G. aphyonota B. E. Pfeil G. arenaria Tindale G. argyrea Tindale G. canescens F. J. Herm. G. clandestina Wendl. G. curvata Tindale G. cyrtoloba Tindale G. dolichocarpa Tateishi & H. Ohashi G. falcata Benth. G. gracei B. E. Pfeil & Craven G. hirticaulis Tindale & Craven G. hirticaulis subsp. leptosa B. E. Pfeil G. lactovirens Tindale & Craven G. latifolia (Benth.) C. A. Newell & Hymowitz G. latrobeana (Meissner) Benth. G. microphylla Tindale G. montis-douglas B. E. Pfeil & Craven G. peratosa B. E. Pfeil & Tindale G. pescadrensis Hayata G. pindanica Tindale & Craven G. priceana (B. L. Rob.) Britton G. pullenii B. E. Pfeil et al. G. rubiginosa Tindale & B. E. Pfeil G. stenophita B. E. Pfeil & Tindale G. syndetika B. E. Pfeil & Craven G. tabacina (Labill.) Benth. G. tomentella Hayata
G. wrightii Lopez