Lobelior (Lobelia)[1] är ett släkte av klockväxter. Lobelior ingår i familjen klockväxter.[1]
Lobeliasläktet innehåller sammanlagt cirka 360 arter ett- eller fleråriga örter, buskar eller träd. Störst mångfald finner man i tropiska bergsområden. En enda art, notblomster (Lobelia dortmanna; den enda vattenväxten i släktet) växer vild i Sverige.[2]
Blommorna sitter iklase eller ax. De har en kronpip av varierande längd och ett femflikigt bräm där två flikar bildar en mer eller mindre tydlig överläpp. Ståndarknapparna är sammanvuxna till ett rör. Färgen är högst varierande, oftast blå, lila eller vit, mer sällan röd eller gul..[3]
Bland släktets arter finns bland annat kaplobelia (Lobelia erinus; som odlad ofta omnämnd som bara "lobelia"[4]) och praktlobelia (Lobelia cardinalis). [2] Den förstnämnda är ettårig och syns ofta odlad; den kan ibland påträffas förvildad i Sverige. Släktet lobelior räknas ibland som en egen familj – lobeliaväxter (Lobeliaceae).[5]
Både ett- och fleråriga lobelior syns ofta som prydnadsväxter.[5][3] Genom historien har ett antal arter nyttjats inom folkmedicinen; lobelior innehåller gott om alkaloider, och lobelin (finns i läkelobelia) är andningsstimulerande. Lobelin liknar också nikotin och har kommit till användning inom rökavvänjning.[2]
De odlade varianterna av kaplobelior finns både som upprättstående eller hängande. I en rabatt syns de små, gröna bladen knappt bland de andra blomstren. Som vilda är kaplobelior blåblommande, men inom trädgårdsodlingen har man avlat fram varianter med röda, rosa, lila eller vita blommor.[4]
Växtsläktet fick sitt namn 1887.[3] Det fick sitt namn efter den flandriske botanisten Mathias de Lobel (latiniserat som Lobelius), som levde åren 1538–1616.[2]
.jpg)
Lobelior (Lobelia) är ett släkte av klockväxter. Lobelior ingår i familjen klockväxter.
Wikimedia Commons har media som rör 
Wikispecies har information om 