Ängsviol (Viola canina), även kallad hundviol, är en art i familjen violväxter som förekommer naturligt från Europa till Sibirien, Turkiet, Kaukasus och Marocko. I Sverige är arten vanlig i hela landet och växer på öppna torra ängar, backar och i skogsbryn.
Den kan särskiljas från den snarlika skogsviolen genom att kronbladen vanligen är något mörkare blå samt att sporren är vitgul och grunt kluven. Hos skogsviolen är kronbladen vanligen mer blekt lila och även sporren har denna färg och är dessutom inte heller kluven.
Blomkronan hos skogsviolen är dessutom något större. De två arterna skiljer sig dessutom genom att ängsviolen har fastare, mörkare blågröna och något mindre blad. Ängsviolen övervintrar genom stjälkarnas baser och de knoppar som sitter på dessa, medan skogsviolen övervintrar med en helt underjordisk, lodrät pelarstam, som kröns av en bladrosett, under vilken det innevarande årets stjälkar växer fram.
Ängsviol är en mångformig art och flera underarter kan urskiljas. I Sverige förekommer huvudunderarten (subsp. canina) som har stipler som är mindre än hälften så långa som bladskaften, samt mörkare, rent blå blommor. Den andra underarten norrlandsviol (subsp. montana) är mer upprättväxande och har ofta de vissnade fjolårsstjälkar kvar i tuvorna. Bladen är smalare, stiplerna är mer än hälften så långa som bladskaften, samt vanligen ljusare blå blommor.
Det förekommer ett flertal hybrider med andra violarter.
Wikimedia Commons har media som rör Ängsviol.
Ängsviol (Viola canina), även kallad hundviol, är en art i familjen violväxter som förekommer naturligt från Europa till Sibirien, Turkiet, Kaukasus och Marocko. I Sverige är arten vanlig i hela landet och växer på öppna torra ängar, backar och i skogsbryn.
Den kan särskiljas från den snarlika skogsviolen genom att kronbladen vanligen är något mörkare blå samt att sporren är vitgul och grunt kluven. Hos skogsviolen är kronbladen vanligen mer blekt lila och även sporren har denna färg och är dessutom inte heller kluven.
Blomkronan hos skogsviolen är dessutom något större. De två arterna skiljer sig dessutom genom att ängsviolen har fastare, mörkare blågröna och något mindre blad. Ängsviolen övervintrar genom stjälkarnas baser och de knoppar som sitter på dessa, medan skogsviolen övervintrar med en helt underjordisk, lodrät pelarstam, som kröns av en bladrosett, under vilken det innevarande årets stjälkar växer fram.
