Prionopidae a oa ur c'herentiad e rummatadur an evned.
Hiziv an deiz ez eo renket ar golvaneged a rae anezhañ er c'herentiad Vangidae.
Els vangues són un grup d'ocells endèmic de Madagascar i les Comores, que formen la família dels vàngids (Vangidae), de l'ordre dels passeriformes. Està integrat per 15 gèneres i 21 espècies.
La majoria de les espècies semblen lànids, viuen al medi forestal i s'alimenten de rèptils, granotes i insectes. Altres espècies són més semblants a sílvids, timàlids o muscicàpids i s'han col·locat en alguna època dins aquestes famílies. Les diferents espècies difereixen molt en la forma del bec i en la manera d'aconseguir l'aliment. Fan els nius als arbres. No són migradors.
Els vangues són un exemple de radiació adaptativa, i van evolucionar a partir d'una població única fins a arribar a una varietat de formes adaptades als diferents nínxols ecològics que, en altres parts del món, estarien ocupats per diferents famílies. Difereixen ostensiblement en mida, color i forma del bec, però són similars en la forma del crani i l'estructura del paladar ossi.
La major part dels vangues tenen vocalitzacions xiulants.
Tots els vangues són endèmics de Madagascar, excepte Cyanolanius madagascarinus, que també habita en les Comores, a l'illa de Mohéli i, almenys abans, a la Grande Comore. Dins de Madagascar, es troben en una gran varietat de zones forestals i de matoll. Diverses espècies, incloent-hi Xenopirostris damii i Falculea palliata, es poden trobar als boscos secs de fulles caduques de l'oest de l'illa. Xenopirostris xenopirostris i el recentment descobert Calicalicus rufocarpalis habiten als matolls espinosos subàrids del sud-oest.
Mengen insectes, cucs, centpeus, sargantanes i amfibis. Cyanolanius madagascarinus i Leptopterus chabert mengen fruita ocasionalment. Moltes espècies s'alimenten en grups petits, sovint mixtos, mentre altres espècies ho fan a soles. Hi ha una bona varietat d'estratègies de recerca d'aliment. Moltes espècies el repleguen mentre es mouen per les branques. Mystacornis crossleyi el busca caminant pel terra del bosc entre la fullaraca. Leptopterus chabert i Tylas eduardi atrapen les presses al vol. Les tres espècies del gènere Xenopirostris utilitzen els becs aplanats lateralment per a treure l'escorça dels arbres i buscar el menjar a sota.
La major part de les espècies nien en parelles; els nius tenen forma de tassa i utilitzen en la construcció branques, escorça, arrels i fulles. Falculea palliata nia en grup i construeixen un gran niu amb pals.
No està clara la relació dels vàngids amb altres grups d'ocells, però semblen estar relacionats amb l'enigmàtica família dels prionòpids (Prionopidae), la dels platisteirids (Platysteiridae) i la dels tefrodornítids (Tephrodornithidae).
Tradicionalment, es considerava una família més petita, però les investigacions recents han fet que s'incloguen aquí diverses espècies que eren classificades com a muscicàpids (Muscicapidae), sílvids (Sylviidae) o timàlids (Timaliidae). Yamagishi et al. va considerar el 2001 que els gèneres Newtonia i Tylas eren vàngids, i no sílvids i picnonòtids, respectivament. També es van incloure dins la família els gèneres Pseudobias i Mystacornis. Se n'han descrit 15 gèneres i 21 espècies
Els vangues són un grup d'ocells endèmic de Madagascar i les Comores, que formen la família dels vàngids (Vangidae), de l'ordre dels passeriformes. Està integrat per 15 gèneres i 21 espècies.
La majoria de les espècies semblen lànids, viuen al medi forestal i s'alimenten de rèptils, granotes i insectes. Altres espècies són més semblants a sílvids, timàlids o muscicàpids i s'han col·locat en alguna època dins aquestes famílies. Les diferents espècies difereixen molt en la forma del bec i en la manera d'aconseguir l'aliment. Fan els nius als arbres. No són migradors.
Die Brillenwürger (Prionopinae) sind eine Unterfamilie der Familie der Vangawürger in der Ordnung der Sperlingsvögel (Passeriformes). Früher wurden sie den Würgern (Laniidae) zugeordnet, oder als eigene Familie Prionopidae geführt.[1][2]
Brillenwürger erreichen eine Körperlänge von 18 bis 25 cm. Die Flügel zählen 10 Handschwingen und der Schwanz 12 Steuerfedern. Die schwarzen oder roten Schnäbel sind, ähnlich den Würgern, an der Spitze hakig und gekerbt. Beine und Füße sind kräftig, die Klauen scharf, die Tarsen sind an beiden Seiten und an der Vorderseite beschuppt. Die meisten Arten haben besondere Kopffedern (Hauben) und auffällig gefärbte Hautlappen um die Augen. Die steifen Stirnfedern ragen nach vorne und bedecken die Nasenlöcher.[3]
Brillenwürger der Gattungen Prionops, Megabyas und Bias sind in Afrika afrotropisch, also südlich der Sahara verbreitet. Die Arten der anderen Gattungen sind im südlichen Asien verbreitet.[1]
Brillenwürger sind sehr gesellig und kommen das ganze Jahr über in Gruppen von 6 bis 12 oder mehr Tieren vor.[3] Insekten werden vom Laub gesammelt oder in der Luft und am Boden gejagt.[4] Sie bauen flache, becherförmige Nester an horizontalen Zweigen, in Baumgabeln oder im Dickicht zwei bis sieben Meter über dem Boden. Das Gelege besteht in der Regel aus drei oder vier Eiern, die Brutdauer beträgt 12 bis 14 Tage, die Nestlingszeit 16 bis 20 Tage. Die lange Brutsaison überlappt sowohl Trocken- als auch Regenzeit.[3]
Nach dem Handbook of the Birds of the World werden der Unterfamilie folgende sechs Gattungen mit 18 Arten zugeschrieben.[2]
Die Brillenwürger (Prionopinae) sind eine Unterfamilie der Familie der Vangawürger in der Ordnung der Sperlingsvögel (Passeriformes). Früher wurden sie den Würgern (Laniidae) zugeordnet, oder als eigene Familie Prionopidae geführt.
Vanga (kutoka Kimalagasi: vanga) ni ndege wa familia Vangidae. Wanatokea Madagaska tu isipokuwa vanga buluu wa Komori ambaye anatokea kisiwa cha Mwali katika Komori. Takriban spishi zote zina rangi ya nyeusi, kijivu au kahawa juu na nyeupe au pinki chini, lakini chache zina rangi ya buluu na vanga domo-buluu ni mweusi mwenye mgongo mwekundu na vanga wa Bernier ni mweusi kabisa (jike ana rangi ya kahawa). Ndege hawa wana sauti ya filimbi. Hula wadudu, nyungunyungu, mijusi na amfibia, pengine matunda pia. Hulijenga tago lao kwa vijiti, chamba cha mti, mizizi na majani mtini. Jike huyataga mayai 2-4.
Kamusi za Kiswahili ama zinatofautiana kuhusu matumizi ya neno hili au hazieleweki au hazina neno kwa jambo linalojadiliwa.
Vanga (kutoka Kimalagasi: vanga) ni ndege wa familia Vangidae. Wanatokea Madagaska tu isipokuwa vanga buluu wa Komori ambaye anatokea kisiwa cha Mwali katika Komori. Takriban spishi zote zina rangi ya nyeusi, kijivu au kahawa juu na nyeupe au pinki chini, lakini chache zina rangi ya buluu na vanga domo-buluu ni mweusi mwenye mgongo mwekundu na vanga wa Bernier ni mweusi kabisa (jike ana rangi ya kahawa). Ndege hawa wana sauti ya filimbi. Hula wadudu, nyungunyungu, mijusi na amfibia, pengine matunda pia. Hulijenga tago lao kwa vijiti, chamba cha mti, mizizi na majani mtini. Jike huyataga mayai 2-4.
Helmetshrikes are a family uniting some smallish to mid-sized songbird species. They were included with the true shrikes in the family Laniidae, later on split between several presumably closely related groups such as bushshrikes (Malaconotidae) and cuckooshrikes (Campephagidae), but are now considered sufficiently distinctive to be separated from that group into the family Vangidae.
This is an African group of species which are found in scrub or open woodland. They are similar in feeding habits to shrikes, hunting insects and other small prey from a perch on a bush or tree.
Although similar in build to the shrikes, these tend to be colourful species with the distinctive crests or other head ornaments, such as wattles, from which they get their name.
Helmetshrikes are noisy and sociable birds, some of which breed in loose colonies. They lay 2–4 eggs in neat, well-hidden nests.
As the relationships of the shrike-like birds are increasingly disentangled, the helmetshrikes appear to form an evolutionary radiation with the Vangidae.
Helmetshrikes are a family uniting some smallish to mid-sized songbird species. They were included with the true shrikes in the family Laniidae, later on split between several presumably closely related groups such as bushshrikes (Malaconotidae) and cuckooshrikes (Campephagidae), but are now considered sufficiently distinctive to be separated from that group into the family Vangidae.
La Vangaedoj (Vangidae) estas afrotropisa familio en la ordo de la Paseroformaj birdoj. Ĝi konsistas el 13 genroj kun 16 specioj.
Vangaedoj estas endemiaj en Madagaskaro kaj en la najbaraj Komoroj.
Ili estas tre diversaj kaj specializitaj kantbirdoj, kiuj evoluis kiel izolaj insulaj specioj. Simile al la tiel nomataj „Fringoj de Darwin“ – 14 specioj en kvar genroj de Emberizedoj, proksime parencaj, vivantaj sur la Galapago-insuloj kaj najbare – la unuopaj specioj de Vangaedoj okupis pro mankanta konkurenco diversajn ekologiajn niĉojn kaj dum la evoluo diferenciĝis al granda diverseco. Pro la malmultaj nemiskompreneblaj rekoniloj, kiel kranikonstruo kaj palatokonstruo, oni povas klasifiki ilin unu familio.
La Vangaedoj (Vangidae) estas afrotropisa familio en la ordo de la Paseroformaj birdoj. Ĝi konsistas el 13 genroj kun 16 specioj.
Los prionópidos (Prionopidae) son una familia de especies de aves paseriformes algo pequeñas. Fueron clasificadas antes como miembros de la familia Laniidae de los alcaudones, pero ahora son consideradas suficientemente distintas como para ser separadas de ese grupo como una familia aparte, Prionopidae.
Este es un grupo de aves africanas que se encuentran en los matorrales o en arboledas abiertas. Tienen hábitos de alimentación similares a los de los Laniidae, cazando insectos y otras presas pequeñas desde una atalaya en un arbusto o árbol.
Aunque de constitución similar a la de los alcaudones, los Prionopidae tienden a ser especies más coloridas con una cresta distintiva u otro ornamento en la cabeza, como carúnculas, y debido a los ornamento como en un casco o copete es que reciben el nombre de alcaudones de copete
Los alcaudones de copete son aves sociables y ruidosas, algunos crían en colonias de nidos separados. Ponen de 2 a 4 huevos en nidos pulcros y bien escondidos.
Otras especies llamadas “alcaudones” están en las familias:
Vangalased (Vangidae) on Madagaskaril ja Komooridel levinud värvuliste sugukond.
Vangalased on väikesed ja keskmise suurusega värvulised, pikkusega 12–32 cm.
Nende keha on jässakas, sulestikus leidub valget, musta, pruuni ja halli.
Vangalased erinevad üksteisest suuresti noka kuju ja suuruse poolest ning sellest tulenevalt ka erinevate toiduotsimise meetodite poolest – vangalased on näide adaptiivsest radiatsioonist. Paljudel liikidel on õgijate omaga sarnanev tugev konksja tipuga nokk. Eriti jäme nokk on suurnokk-vangal (Euryceros prevostii) (samas liigi Falculea palliata nokk on pikk ja kõver).
Vangalased asustavad erinevaid metsi ja võsastikke. Mitu liiki elavad Madagaskari lääneosa kuivades heitlehistes metsades. Mõni liik asustab saare edelaosa astelvõsa. Kõik vangalased on paiksed. Vangalased toituvad roomajatest, konnadest ja putukatest. Nad ehitavad kausja pesa puu otsa. Pesamaterjalina kasutatakse oksi, puukoort, juuri ja lehti.
Mitmeid liike ohustab elupaikade kadu.
Vangalaste sugulussidemed teiste värvuliste sugukondadega on ebaselged. Neid on varem arvatud lähedasteks õgijalastele.
Vangalased (Vangidae) on Madagaskaril ja Komooridel levinud värvuliste sugukond.
Vangat (Vangidae) on pienikokoisten varpuslintujen heimo. Niitä löytyy luonnonvaraisina Afrikasta. Vangat ovat pieniä tai keskikokoisia lintuja. Useita vangalajeja elää Madagaskarin kuivissa lehtimetsissä. Linnut ovat yleensä lepinkäismäisiä puissa eläviä metsälintuja, jotka syövät matelijoita, sammakoita ja hyönteisiä. Vangojen oksista rakennettu pesä on puussa. Vangat ovat paikkalintuja.
Vangoihin kuuluu 22 sukua ja 38 lajia. Suurin suku on harjalepinkäisten suku, johon kuuluu 8 lajia.[1]
Vangat (Vangidae) on pienikokoisten varpuslintujen heimo. Niitä löytyy luonnonvaraisina Afrikasta. Vangat ovat pieniä tai keskikokoisia lintuja. Useita vangalajeja elää Madagaskarin kuivissa lehtimetsissä. Linnut ovat yleensä lepinkäismäisiä puissa eläviä metsälintuja, jotka syövät matelijoita, sammakoita ja hyönteisiä. Vangojen oksista rakennettu pesä on puussa. Vangat ovat paikkalintuja.
Vangoihin kuuluu 22 sukua ja 38 lajia. Suurin suku on harjalepinkäisten suku, johon kuuluu 8 lajia.
Les Prionopinae sont une sous-famille de la famille de passereaux des Vangidae[2]. Avant 2018, le congrès ornithologique international la considérait comme une famille monotypique sous le nom de Prionopidae.
Les Prionopinae sont une sous-famille de la famille de passereaux des Vangidae. Avant 2018, le congrès ornithologique international la considérait comme une famille monotypique sous le nom de Prionopidae.
Vanga's (Vangidae) zijn een familie van vogels uit de orde zangvogels. Over de soorten uit deze familie is weinig bekend.
Vele soorten hebben een zwart-met-witte tekening en een zware snavel met een haakvormige punt. De lichaamslengte varieert van 12 tot 30 cm.
De meeste soorten zijn klauwierachtige bosvogels die zich voeden met reptielen, kikkers en insecten. Ze zijn allen boombewoners.
Het zijn kleine tot middelgrote oscine zangvogels die voorkomen in de vochtige oerwouden op Madagaskar. Sommige soorten bevinden zich ook wel op de meer westelijke savannes of zelfs in halfwoestijnen met struikgewas. Alleen de blauwe vanga komt voor op de Comoren .
Het legsel bestaat uit 3 tot 4 eieren, die worden gelegd in komvormige nesten in een boom en zijn gemaakt van twijgen. De jongen worden door beide ouders gevoed.
Sommige vangasoorten zijn algemeen zoals de brilvanga (Leptopterus chabert) die ook kan leven in secondair bos en aanplantingen met exotische boomsoorten. Verscheidene soorten worden echter bedreigd in hun voortbestaan door verlies van leefgebieden in de oorspronkelijke bossen. Zo heeft de Pollens vanga (Xenopirostris polleni) de status gevoelig en zijn Calicalicus rufocarpalis, de zwarte vanga (Oriolia bernieri), de helmvanga (Euryceros prevostii) en de Fanovana-newtonia (Newtonia fanovanae) kwetsbare soorten geworden terwijl de Van Dams vanga (Xenopirostris damii) en bedreigde diersoort is op de Rode Lijst van de IUCN. Het leefgebied van deze laatste soort is beperkt tot een stuk bos in het noordwesten dat wordt aangetast door afbranden en in cultuur brengen.
Volgens moleculair genetisch onderzoek uit 2006 is deze familie het meest verwant is aan de Helmklauwieren (Prionopidae) en de Tephrodornithidae. Deze families behoren allemaal tot de clade (superfamilie) Corvoidea.[1][2] De familie telt 21 geslachten en bijna 40 soorten.[3]
Acanthisittidae (Rotswinterkoningen) · Acanthizidae (Australische zangers) · Acrocephalidae · Aegithalidae (Staartmezen) · Aegithinidae (Iora's) · Alaudidae (Leeuweriken) · Artamidae · Atrichornithidae (Doornkruipers) · Bernieridae · Bombycillidae (Pestvogels) · Buphagidae · Calcariidae · Callaeidae (Nieuw-Zeelandse lelvogels) · Calyptophilidae · Campephagidae (Rupsvogels) · Cardinalidae (Kardinaalachtigen) · Certhiidae (Echte boomkruipers) · Cettiidae · Chaetopidae (Rotsspringers) · Chloropseidae (Bladvogels) · Cinclidae (Waterspreeuwen) · Cisticolidae · Climacteridae (Australische kruipers) · Cnemophilidae · Coerebidae · Conopophagidae (Muggeneters) · Corcoracidae (Slijknestkraaien) · Corvidae (Kraaien) · Cotingidae (Cotinga's) · Dasyornithidae · Dicaeidae (Bastaardhoningvogels) · Dicruridae (Drongo's) · Donacobiidae · Dulidae (Palmtapuiten) · Elachuridae · Emberizidae (Gorzen, tangaren en verwanten) · Erythrocercidae (Elfmonarchen) · Estrildidae (Prachtvinken) · Eulacestomidae (Leldikkoppen) · Eupetidae · Eurylaimidae (Breedbekken en hapvogels) · Formicariidae (Miervogels) · Fringillidae (Vinkachtigen) · Furnariidae (Ovenvogels) · Hirundinidae (Zwaluwen) · Hyliotidae · Hylocitreidae · Hypocoliidae · Icteridae (Troepialen) · Ifritidae (Ifrita's) · Irenidae (Irena's) · Laniidae (Klauwieren) · Leiothrichidae · Locustellidae · Machaerirhynchidae · Malaconotidae · Maluridae (Elfjes) · Macrosphenidae · Melampittidae (Paradijspitta's) · Melanocharitidae · Melanopareiidae · Meliphagidae (Honingeters) · Menuridae (Liervogels) · Mimidae (Spotlijsters) · Mitrospingidae · Modulatricidae (Vlekkeellijsters) · Mohoidae · Mohouidae · Monarchidae (Monarchen en waaierstaartvliegenvangers) · Motacillidae (Kwikstaarten en piepers) · Muscicapidae (Vliegenvangers) · Nectariniidae (Honingzuigers) · Neosittidae · Nesospingidae · Nicatoridae · Notiomystidae · Oreoicidae (Oreoica's) · Oriolidae (Wielewalen en vijgvogels) · Orthonychidae · Pachycephalidae (Dikkoppen en fluiters) · Panuridae · Paradisaeidae (Paradijsvogels) · Paramythiidae · Pardalotidae (Diamantvogels) · Paridae (Echte mezen) · Parulidae (Amerikaanse zangers) · Passerellidae (Amerikaanse gorzen) · Passeridae (Mussen en sneeuwvinken) · Pellorneidae · Petroicidae (Australische vliegenvangers) · Peucedramidae · Phaenicophilidae · Phylloscopidae · Picathartidae · Pipridae (Manakins) · Pittidae (Pitta's) · Pityriaseidae (Borstelkop) · Platysteiridae · Ploceidae (Wevers en verwanten) · Polioptilidae (Muggenvangers) · Pomatostomidae · Pnoepygidae · Prionopidae (Helmklauwieren) · Promeropidae (Afrikaanse suikervogels) · Prunellidae (Heggenmussen) · Psophodidae · Ptiliogonatidae (Zijdevliegenvangers) · Ptilonorhynchidae (Prieelvogels) · Pycnonotidae (Buulbuuls) · Rhagologidae (Geschubde dikkoppen) · Regulidae (Goudhaantjes) · Remizidae (Buidelmezen) · Rhinocryptidae (Tapaculo's) · Rhipiduridae (Waaierstaarten) · Sapayoidae · Scotocercidae (Maquiszanger) · Sittidae (Boomklevers) · Spindalidae · Stenostiridae · Sturnidae (Spreeuwachtigen) · Sylviidae (Zangers van de Oude Wereld) · Tephrodornithidae · Teretistridae · Thamnophilidae · Thraupidae · Tichodromidae · Timaliidae (Timalia's) · Tityridae · Troglodytidae (Winterkoningen) · Turdidae (Lijsters) · Tyrannidae (Tirannen) · Urocynchramidae · Vangidae (Vanga's) · Viduidae · Vireonidae (Vireo's) · Zeledoniidae · Zosteropidae (Brilvogels)
Vanga's (Vangidae) zijn een familie van vogels uit de orde zangvogels. Over de soorten uit deze familie is weinig bekend.
Vangaer, frå 'vanga' som er gassisk artsnamn for kroknebbvanga, Vanga curvirostris,[1] er ei gruppe lite kjente små til mellomstore sporvefuglar avgrensa til Madagaskar og Komorane. Dei er vanlegvis klassifiserte som familien Vangidae. Familien samlar om lag 21 artar, avhengig av taksonomi. Dei fleste artane liknar varslarar, lever som skogsfuglar og beitar på krypdyr, froskar og insekt. Fleire gassiske fuglar som liknar meir på songarar, timalar eller flugesnapparar er no ofte plassert i denne familien. Medlemmene i familien kan variere mykje i utforming av nebb og har ei rekkje ulike måtar å skaffe føde på. Dei byggjer reir av trepinnar i tre. Dei er standfuglar.
Vangaer varierer i storleik, farge og form, men har likskapar i nebb, skalleform og i strukturen i ganen.[2] Dette er små til mellomstore fuglar, varierande mellom 12 og 32 cm i lengd. [3] Mange har sterke nebb med krok som liknar nebbet hos varslarar. Stornebbvanga, har eit spesielt kraftig nebb med ein hjelmliknande utvekst på oversida. Andre artar, slik som Newtonia-artane, har eit lite, tynnt nebb. Sigdvanga er kjent for det lange, krumme nebbet brukt på å søkje føde i hòl og sprekkar.[2]
Dei fleste vangaer er i stor grad svarte, brune eller grå på oversida og kvit under. Eit unntak er den blå og kvite blåvanga og den blågrå raudnebbvanga. Stornebbvanga er for det meste svart med ein raudbrun rygg. Hannar av svartvanga er heilt svarte medan hoene er brune. Dette er ein av fleire artar med distinkte ulikskapar i fjørdrakta mellom kjønna, hos andre artar er kjønna identiske i utsjånad.[3]
Dei fleste vangaer har eit plystrande læte.[3]
Vangafamilien er eit døme på adaptiv stråling, som har utvikla seg frå ein einskild grunnleggjande populasjon til ei rekkje varierande former tilpassa ulike nisjar okkuperte av andre fuglarfamiliar i tilsvarande nisjar i dei andre delane av verda.[4] Alle vangaer er endemiske til Madagaskar unntatt blåvanga som òg finst på Komorane og på Mohéliøyane og, i det minste tidlegare, på Grande Comore.[3] Dei finst over heile Madagaskar, i ei rekkje habitat av skog og kratt. Fleire artar inkludert hettevanga og sigdvanga kan leve i tørr lauvskog vest på øya. Nokre som mustasjetimal, stornebbvanga og svartvanga er avgrensa til regnskogen i aust på øya. Gapenebbvanga og den nyleg oppdaga raudskuldervanga opptrer i halvtørt tornekratt i sørvest.[3]
Føda kan innehalde insekt, meitemark, tusenbein, øgler og amfibium.[2] Blåvanga og brillevanga et òg frukt.[3] Mange artar beitar i små grupper, ofte i fleirartsflokkar av fleire vangaartar. Kroknebbvanga og gapenebbvanga har tendens til å beite åleine.[2] Vangaer har ei rekkje ulike beitestrategiar. Mange artar plukkar opp mat frå greiner. Raudnebbvanga klatrar opp stammar og greiner som ei spettmeis, men klatrar ikkje nedover som spettmeiser gjer.[3] Mustasjetimal søkjer føde ved å gå langs skogbotnen blant nedfallsblad.[3] Brillevanga og smalnebbvanga flyg ofte mot byttet. Dei tre Xenopirostris-vangaene brukar det flattrykte nebba til å strippe av bork frå daude greiner for å søkje mat under borken.[3]
Dei fleste artane hekkar i par, byggjer koppforma reir av kvister, bork, røter og blad. Sigdvanga hekkar i grupper og byggjer store reir av trepinnar.[2]
Nokre vangaartar er vanlege, slik som brillevanga som kan overleve i gjenplanta skog og i plantasjar av introduserte treslag.[3] Men fleire andre artar er trua av tap av habitat grunna avskoging. Tjukknebbvanga er klassifisert som nær trua av BirdLife International og raudskuldervanga, svartvanga, stornebbvanga og raudhalesongar blir rekna som sårbare. Hettevanga er klassifisert som sterkt trua fordi arten er avgrensa til eit lite område i nordvestre Madagaskar kor skogen er i rask tilbakegang på grunn av rydding for jordbruk og av ukontrollerte skogbrannar.[5] Hypositta perdita, engelsk 'Bluntschli's Vanga', er berre kjent frå to gamle prøver og er kategorisert som 'datamangel'.[6]
Tilhøva deira til andre grupper av sporvefuglar er usikre, men dei synest nært knytt til einskilde gåtefulle afrikanske grupper: Prionops, typiske hjelmvarslarar og pløsauge-slekter som Bias og Megabyas.[7] Dei synest òg å vere nær nokre asiatiske grupper som oskefuglar, Tephrodornis, og filentomaer, Philentomas i hjelmvarslarfamilien samt slekta Hemipus av larveetarar.[8]
Sjølv om vangaer tradisjonelt var rekna å vere ein liten familie med generelt varslarliknande utsjånad, tyder nyare forsking på at fleire gassiske taksa som tidlegare var rekna som songarar, timalar eller flugesnapparar i staden er vangaer. Døme på artar som er flytta inn i vangafamilien er mustasjetimal, Mystacornis crossleyi og beltebias, Pseudobias wardi, tidlegare trudd å vere ein flugesnappar.[9][10][11] Dessutan heile slekta Newtonia, tidlegare Sylviidae og smalnebbvanga, Tylas eduardi, som er flytta frå bylbylar.[12]
Vangaer i rekkjefølgje etter EBird/Clements Checklist v2018[13] med norske namn etter Norske navn på verdens fugler:[14]
Slekt Prionops, 8 artar av hjelmvarslarar
Slekt Megabyas
Slekt Bias
Slekt Tephrodornis
Slekt Hemipus
Slekt Philentoma
Slekt Newtonia
Slekt Tylas
Slekt Calicalicus
Slekt Hypositta
Slekt Leptopterus
Slekt Mystacornis
Slekt Cyanolanius
Slekt Vanga
Slekt Pseudobias
Slekt Schetba
Slekt Euryceros
Slekt Oriolia
Slekt Falculea
Slekt Artamella
Slekt Xenopirostris
Vangaer, frå 'vanga' som er gassisk artsnamn for kroknebbvanga, Vanga curvirostris, er ei gruppe lite kjente små til mellomstore sporvefuglar avgrensa til Madagaskar og Komorane. Dei er vanlegvis klassifiserte som familien Vangidae. Familien samlar om lag 21 artar, avhengig av taksonomi. Dei fleste artane liknar varslarar, lever som skogsfuglar og beitar på krypdyr, froskar og insekt. Fleire gassiske fuglar som liknar meir på songarar, timalar eller flugesnapparar er no ofte plassert i denne familien. Medlemmene i familien kan variere mykje i utforming av nebb og har ei rekkje ulike måtar å skaffe føde på. Dei byggjer reir av trepinnar i tre. Dei er standfuglar.
Vangafamilien (Vangidae) er ei gruppe med små til mellomstore spurvefugler, som holder til i varme strøk i den gamle verden. Familien omfatter 40 arter (76 taxa), fordelt i fire underfamilier og 21 slekter.
Vangaene er små til mellomstore sangfugler som typisk måler omkring 13–32 cm. De fleste artene har sort, blå, grå eller brun overside, og hvit, gråhvit, gråsort eller sort underside. Mange har relativt kraftige nebb med en liten krok ytterst. Flere arter viser kjønnsdimorfisme i fjærdrakten, mens hos andre er kjønnene tilnærmet like.[1]
Det største biologiske mangfoldet finnes på Madagaskar, men flere arter lever også i Afrika (sør for Sahel) og i det sørlige Asia. Én art lever også på Komorene.[1]
De fleste er tilpasset tropisk- eller subtropisk klima, men habitatet kan variere fra fuktig tropisk regnskog og monsunskog til åpen semitørr savanne spredt bevokst med krattskog og trær.[1]
Hjelmvarslerfamilien (Prionopidae) har nylig blitt inkludert i vangafamilien.[2][3][1] Fra før av har også Tephrodornithidae (askefuglfamilien) og Philentominae (filentomaer) blitt inkludert i hit. Endringene er i henhold til del Hoyo et al. (2016) i HBW and BirdLife International Illustrated Checklist of the Birds of the World. Volume 2 - Passerines[3] Dette har medført at vangaene nå deles inn i fire underfamilier, jevnfør inndelingen nedenfor.
Inndelingen under følger HBW Alive og er i henhold til Yamagishi et al. (2017).[1] Alle norske navn følger Norsk navnekomité for fugl (NNKF) og er i henhold til Syvertsen et al. (2008),[4] med unntak for navn gitt i parentes. Disse har fortsatt ikke fått avklart sitt norske navn og må derfor kun betraktes som beskrivende uttrykk.
Vangafamilien (Vangidae) er ei gruppe med små til mellomstore spurvefugler, som holder til i varme strøk i den gamle verden. Familien omfatter 40 arter (76 taxa), fordelt i fire underfamilier og 21 slekter.
Wangowate[2] (Vangidae) – rodzina ptaków z rzędu wróblowych (Passeriformes).
Rodzina obejmuje gatunki występujące w Afryce i Azji Południowo-Wschodniej[3].
Do rodziny należą dwie podrodziny[2]:
Wangowate (Vangidae) – rodzina ptaków z rzędu wróblowych (Passeriformes).
Vangidae é uma família de aves da ordem Passeriformes restrita a Madagascar e Comoros.[1]
Vangidae é uma família de aves da ordem Passeriformes restrita a Madagascar e Comoros.
Vangor[1] (Vangidae) är en familj i fågelordningen tättingar som tidigare var begränsad till Madagaskar och Komorerna men som numera expanderats till att även omfatta tre afrikanska och tre sydasiatiska släkten.
Tidigare placerades 14 arter inom familjen men DNA-studier har visat att ytterligare arter som tidigare placerades i familjerna timalior, sångare och flugsnappare egentligen hör till vangorna. Vidare inkluderas numera i Afrika och Asien förekommande släkten som tidigare behandlades som egna familjer eller i placerades i andra familjer:
Sammanlagt innebär det att familjen vangor nu omfattar 39-40 arter.
Vangorna utgör ett exempel på adaptiv radiering, och har utvecklats ur en enda ursprunglig population till en mängd olika former anpassade till olika ekologiska nischer som upptas av andra fågelfamiljer i andra delar av världen.[2] De skiljer sig i storlek, färg och näbbform men har liknande skallform och samma struktur på hårda gommen (palatum durum).[3] I storlek varierar de från omkring 14 centimeter (rödstjärtad vanga och glasögonvanga) till en längd på 32 centimeter (sabelvanga).
Flera av de arter som traditionellt räknas till familjen, som vithuvad vanga och kroknäbbsvanga, påminner till utseendet om törnskator, med en kraftig och i spetsen vanligen något krökt näbb, och en fjäderdräkt som går i svart och vitt. Det finns också de som är mer gråaktiga med röda inslag, som rödstjärtad och rödskuldrad vanga.
De arter som tidigare placerades i andra familjer, som markvanga (tidigare placerad i familjen timalior) och de fyra arterna i släktet Newtonia (tidigare placerade i familjerna sångare och flugsnappare), gör dock att familjen utseendemässigt uppvisar en stor variation.
Arterna inom familjen föredrar olika habitat och har anpassats till olika ekologiska nischer. Några är utpräglade skogsfåglar, medan andra kan hålla till både i skogsområden och i mer öppna områden, även habitat som har karaktären av halvöken. Ofta födosöker fåglarna i glesa flockar och huvudfödan utgörs av insekter, grodor och mindre kräldjur.
Tre arter i familjen är ansedda som starkt hotade: vitstrupig vanga, gabelahjälmtörnskata samt Cyanolanius comorensis som ofta behandlas som underart till blåvanga. Vidare betraktas två arter i familjen, svartbröstad vanga och gråtofsad hjälmtörnskata, som nära hotade och fem arter som sårbara: rödskuldrad vanga, berniervanga, hjälmvanga, roststjärtad newtonia och gultofsad hjälmtörnskata.
Vangor (Vangidae) är en familj i fågelordningen tättingar som tidigare var begränsad till Madagaskar och Komorerna men som numera expanderats till att även omfatta tre afrikanska och tre sydasiatiska släkten.
Оперення зазвичай яскраве: Falculea palliata білого кольору з чорними крилами і хвостом, Euryceros prevostii забарвлена в темно-бурий колір з яскраво-червоними спиною, надхвостям, крилами і середніми рульовими, а блакитна ванга має білий низ і яскраво-блакитні голову, спину, крила і хвіст. Розміри Vangidae дрібні і середні — довжина тіла від 13 до 31 см.[2]
Три види вангових (Oriolia bernieri, Xenopirostris damii і X. polleni) мають статус зникаючих видів у Червоному списку Міжнародного союзу охорони природи.[3]
Поширені майже виключно на Мадагаскарі, лише один вид — Leptopterus madagascarinus населяє також східні Коморські острови — Гранд-Комор і Мохелі.
У кладці 3-5 білих або зеленуватих яєць з темними плямами. Обидва батьки беруть участь в насиджуванні кладки і годуванні пташенят.
Vangidae là một họ chim trong bộ Passeriformes.[1] Trong các phân loại gần đây người ta mở rộng họ Vangidae để bao gồm cả các họ Prionopidae (Prionops), Tephrodornithidae (Megabyas, Bias, Hemipus và Tephrodornis).
Tên khoa học Vangidae của họ này bắt nguồn từ vanga, một từ trong tiếng Malagasy để chỉ vanga mỏ cong (Vanga curvirostris)[2]
Họ: VANGIDAE
Loài trước đây có danh pháp Hypositta perdita hiện tại được xác định là Oxylabes madagascariensis thuộc họ Bernieridae.[3]
Bốn phân tích đa gen của Reddy et al. (2012),[4] Jønsson et al. (2012b, 2016)[5][6] và Fuchs et al. (2012b)[7] cung cấp chứng cứ mạnh cho thấy họ Vangidae như hợp thành trong bài này là đơn ngành. Trong khi vẫn còn khả năng là một vài loài vanga vẫn có thể ẩn nấp trong một số họ khác, nhưng tất cả những gì nghi vấn đã biết đều được thử nghiệm. Sắp xếp hiện tại của các chi dựa theo Reddy et al. (2012)[4] còn sắp xếp trong phạm vi của một vài chi là dựa theo Jønsson et al. (2012b).[5]
Vẫn còn độ chưa chắc chắn về vị trí của Philentoma. Jønsson et al. (2016)[6] coi nó như là nhóm cơ sở chứ không phải là chị - em với phân họ Vanginae. Reddy et al. (2012) đã thử các phân tích thay thế khác nhau và đôi khi thấy Philentoma ở một vị trí khác.[4]
Các nghiên cứu của Yamagishi et al. (2001),[8] Fuchs et al. (2004, 2006b, 2007a),[9][10][11] Moyle et al. (2006b)[12] và Johansson et al. (2008a)[13] giúp làm sáng tỏ mối quan hệ giữa Vangidae với hai họ Platysteiridae và Malaconotidae.
Một số chi đã di chuyển vòng quanh, chủ yếu là vào hay ra khỏi họ Vangidae. So với xử lý của Dickinson et al. (2003),[14] họ Vangidae nhận chi Prionops từ họ Malaconotidae, Megabyas và Bias từ họ Platysteiridae, Hemipus từ họ Campephagidae và đặt vào Vangidae ở vị trí không chắc chắn đối với Tephrodornis và Philentoma. Chi Tylas trước đây đôi khi được coi là một dạng chào mào, mặc dù đã được Beecher nhận dạng chính xác là thuộc họ Vangidae từ năm 1953,[15] chi Newtonia cũng từng được coi là thuộc Sylvioidea hay Muscicapoidea còn chi Hypositta từng được coi là thuộc họ Paridae hay họ Sittidae. Johansson et al. (2008a) chỉ ra chính xác rằng chi Mystacornis là thuộc họ Vangidae.[13]
Cây phát sinh chủng loài trong phạm vi họ Vangiadae dưới đây dựa theo Reddy et al. (2012),[4] Jønsson et al. (2012b, 2016)[5][6] và Fuchs et al. (2012b)[7]
Vangidae
Prinopinae
Philentominae
Vangidae là một họ chim trong bộ Passeriformes. Trong các phân loại gần đây người ta mở rộng họ Vangidae để bao gồm cả các họ Prionopidae (Prionops), Tephrodornithidae (Megabyas, Bias, Hemipus và Tephrodornis).
Ванговые[1] (лат. Vangidae) — семейство птиц из отряда воробьинообразных.
Включает мелких или средних птиц (длина тела от 12 до 30 см), в оперении которых контрастно сочетаются чёрный, синий, белый, бурый или серый цвета. Клюв крепкий, крюкообразный. Крылья короткие или длинные, закруглённые, хвост длинный. Населяют леса и кустарники, питаются насекомыми и прочими мелкими животными (вплоть до мелких ящериц и лягушек), которых они ловят среди ветвей. Гнёзда вьют на деревьях, откладывают 3—4 яйца белого или зелёного цвета с бурыми пятнышками.
Ванговые распространены на Мадагаскаре, в континентальной Африке, в Южной и Юго-Восточной Азии[2].
На июнь 2018 года в семейство включают 21 род (многие из которых монотипические) и 39 видов[2]:
Ванговые (лат. Vangidae) — семейство птиц из отряда воробьинообразных.
オオハシモズ科(オオハシモズか、学名 Vangidae) は、鳥類スズメ目の科である。マダガスカルモズ科とも。オオハシモズ(大嘴鵙)と呼ばれる。
全種がマダガスカル島に生息し、1種を除き固有種である(ルリイロマダガスカルモズ Cyanolanius madagascarinus はコモロ諸島にも生息する)。
オオハシモズ科は、メガネヒタキ科 Platysteiridae・ヤブモズ科 Malaconotidae などと共に単系統を形成する[1][2][3]。Sibley & Ahlquist (1990) はこれとほぼ同じ群をヤブモズ亜科 Malaconotinae とした。
その中でも、オオハシモズ科といくつかの属が単系統をなし、core vangids と呼ばれる[1]。これらの属は伝統的には、カンムリタンビヒタキ Bias・タンビヒタキ Megabyas はメガネヒタキ科に、メガネモズ属 Prionops はヤブモズ科に、モズサンショウクイ属 Tephrodornis・ヒタキサンショウクイ属 Hemipus はサンショウクイ科 Campephagidae に、アカメヒタキ属 Philentoma はカササギヒタキ科 Monarchidae に分類されてきたが、近年の科分類は流動的である。
オオハシモズ科の単系統性は強く支持されており、約3000万年前の1回のみのマダガスカル島への渡洋に起源すると考えられる[2]。
ヤブモズ亜科 sensu S&A core vangidsオオハシモズ科 Vangidae
オオハシモズ科(オオハシモズか、学名 Vangidae) は、鳥類スズメ目の科である。マダガスカルモズ科とも。オオハシモズ(大嘴鵙)と呼ばれる。
全種がマダガスカル島に生息し、1種を除き固有種である(ルリイロマダガスカルモズ Cyanolanius madagascarinus はコモロ諸島にも生息する)。
헬멧때까치류(helmetshrikes)는 참새목 큰부리때까치과에 속하는 조류의 일부이다.[1] 과거에는 별도의 헬멧때까치과(Prionopidae)로 분류하기도 했지만 현재는 큰부리때까치과에 포함하여 분류한다.
관목 지대나 앞이 트인 삼림 지대에서 발견되는 아프리카 조류군이다. 관목이나 나무 가지에서 곤충이나 작은 먹이를 사냥하는 때까치류와 먹는 습성이 유사하다. 깔끔하게 잘 숨겨진 둥지에 2~4개의 알을 낳는다.