Microtus mongolicus ye una especie de royedor de la familia Cricetidae.
Alcuéntrase na China, Mongolia y Rusia.
Microtus mongolicus ye una especie de royedor de la familia Cricetidae.
Microtus mongolicus és una espècie de talpó que es troba a la Xina, Mongòlia i Rússia.
Die Mongolische Wühlmaus (Microtus mongolicus) ist eine Nagetierart aus der Gattung der Feldmäuse (Microtus) innerhalb der Wühlmäuse (Arvicolinae). Sie kommt im Nordosten der Volksrepublik China, in Russland und in der Mongolei vor.
Die Mongolische Wühlmaus erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 11,9 bis 13,2 Zentimetern mit einem Schwanz von 2,8 bis 3,8 Zentimetern Länge. Die Hinterfußlänge beträgt 17 bis 19 Millimeter, die Ohrlänge 13 bis 14 Millimeter. Das Rückenfell ist dunkel rotbraun, die Körperseiten sind heller und gehen in die graue Bauchseite über. Der Schwanz ist deutlich zweifarbig mit einer dunkelbraunen Oberseite und einer sandfarbenen Unterseite. Die Oberseiten der Hände und Füße sind behaart mit einer Mischung aus braunen und silbrigen Haaren.[1]
Charakteristisch ist die Ausprägung des Zahnschmelzes des oberen Molars M3. Er besitzt ein Prisma mit vier folgenden gegeneinanderliegenden Dreiecken und einer abschließenden Kappe mit je drei Schmelzfalten an der Lippen- und der Zungenseite. Der erste untere Molar m1 besteht aus einem Prisma mit fünf folgenden Dreiecken und einer Kappe. Diese besitzt eine Falte an der Zungenseite und ist an der Lippenseite konvex oder nur sehr leicht eingedrückt ausgebildet. Teilweise überdeckt die Kappe einen großen Teil des letzten Dreiecks.[1]
Die Mongolische Wühlmaus kommt in den niedrigen bis mittleren Höhenlagen bis in Höhen von etwa 3000 Metern der Bergregionen im Nordosten der Volksrepublik China, in Russland und im Nordosten der Mongolei vor.[1] In China ist die Art im Norden der Nei Mongolia, Heilongjiang und Jilin anzutreffen, in der Mongolei am Mönch Saridag im Chöwsgöl-Aimag, im Chentii-Gebirge und im Changai-Gebirge sowie in der Mongol-Daguur-Steppe und in den Ich-Hjangan-Bergen.[2]
Über die Lebensweise der Mongolischen Wühlmaus liegen wie bei anderen Arten der Gattung nur sehr wenige Informationen vor.[1] Sie lebt in Wald- und Waldsteppengebieten und wie andere Feldmäuse ernährt sie sich herbivor von Pflanzen, vor allem grünen Pflanzenteilen und Gräsern sowie unterirdischen Wurzeln und Knollen. Sie lagert Wurzeln und Knollen in ihrem unterirdischen Bau, dabei kann sie bis zu 2 Kilogramm einlagern.[2]
Die Mongolische Wühlmaus wird als eigenständige Art innerhalb der Feldmäuse (Microtus) eingeordnet, die aus mehr als 60 Arten besteht. Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von dem deutschen Zoologen Gustav Radde, der die Art 1861 anhand von Individuen vom Omutnaja im Oblasten Tschita in Transbaikalien beschrieb.[3] Die Art wird der Untergattung Alexandromys innerhalb der Feldmäuse zugeordnet und ist nahe verwandt mit der Schilfwühlmaus (Microtus fortis).[3]
Die Mongolische Wühlmaus wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) als nicht gefährdet (least concern) eingeordnet.[2] Begründet wird dies mit dem großen Verbreitungsgebiet und den großen Beständen der Art.[2] Über potenzielle Gefährdungsrisiken für die Art werden aufgrund der fehlenden Daten zu den Populationen keine Angaben gemacht.[2]
Die Mongolische Wühlmaus (Microtus mongolicus) ist eine Nagetierart aus der Gattung der Feldmäuse (Microtus) innerhalb der Wühlmäuse (Arvicolinae). Sie kommt im Nordosten der Volksrepublik China, in Russland und in der Mongolei vor.
The Mongolian vole (Alexandromys mongolicus) is a species of rodent in the family Cricetidae.[2] It is found in China, Mongolia, and Russia.[1]
The Mongolian vole (Alexandromys mongolicus) is a species of rodent in the family Cricetidae. It is found in China, Mongolia, and Russia.
Microtus mongolicus es una especie de roedor de la familia Cricetidae.
Se encuentra en la China, Mongolia y Rusia.
Microtus mongolicus es una especie de roedor de la familia Cricetidae.
Microtus mongolicus Microtus generoko animalia da. Karraskarien barruko Arvicolinae azpifamilia eta Cricetidae familian sailkatuta dago.
Microtus mongolicus Microtus generoko animalia da. Karraskarien barruko Arvicolinae azpifamilia eta Cricetidae familian sailkatuta dago.
Microtus mongolicus is een zoogdier uit de familie van de Cricetidae. De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Radde in 1861.
Bronnen, noten en/of referentiesMicrotus mongolicus é uma espécie de roedor da família Cricetidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: China, Mongolia e Rússia.
Microtus mongolicus é uma espécie de roedor da família Cricetidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: China, Mongolia e Rússia.
Microtus mongolicus[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Gustav Radde 1861. Microtus mongolicus ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Arten blir 119 till 132 mm lång (huvud och bål) och har en 28 till 38 mm lång svans. Bakfötterna är 17 till 19 mm långa och öronen är 13 till 14 mm stora. Övergången från den mörk rödbruna pälsen till ovansidan till undersidans gråaktiga päls pågår stegvis. På fram- och baktassarnas ovansida förekommer bruna och silverfärgade hår. Den avvikande formen av knölarna på kindtänderna skiljer Microtus mongolicus från andra släktmedlemmar.[6]
Denna sork förekommer i norra Mongoliet, i nordöstra Kina och i angränsande områden av Ryssland. Den lever i bergstrakter och på högplatå upp till 3000 meter över havet. Arten vistas i skogar och i stäpper med några trädgrupper.[1]
Microtus mongolicus äter gröna växtdelar samt rötter och annan underjordisk växtlighet. Den skapar förråd som kan väga upp till 2 kg.[1]
Microtus mongolicus är en däggdjursart som först beskrevs av Gustav Radde 1861. Microtus mongolicus ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Arten blir 119 till 132 mm lång (huvud och bål) och har en 28 till 38 mm lång svans. Bakfötterna är 17 till 19 mm långa och öronen är 13 till 14 mm stora. Övergången från den mörk rödbruna pälsen till ovansidan till undersidans gråaktiga päls pågår stegvis. På fram- och baktassarnas ovansida förekommer bruna och silverfärgade hår. Den avvikande formen av knölarna på kindtänderna skiljer Microtus mongolicus från andra släktmedlemmar.
Denna sork förekommer i norra Mongoliet, i nordöstra Kina och i angränsande områden av Ryssland. Den lever i bergstrakter och på högplatå upp till 3000 meter över havet. Arten vistas i skogar och i stäpper med några trädgrupper.
Microtus mongolicus äter gröna växtdelar samt rötter och annan underjordisk växtlighet. Den skapar förråd som kan väga upp till 2 kg.
Вид поширений у степах Монголії, на півночі Китаю та суміжних районах Росії.
Подібна на полівку звичайну, від якої відрізняється меншими розмірами (тіло завдовжки до 122 мм, довжина хвоста до 38 мм), двобарвним забарвленням і відносно коротшим хвостом, наявністю на задній ступні п'яти, рідше шести підошовних горбків і темним, буро-коричневим, рідше рудувато-бурим забарвленням верху; зимове хутро довге і пухнастн, з переважанням рудуватих і коричневих тонів.
У степових районах зустрічається у вологих, понижених місцях і рідко на степу; в лісі мешкає на луках, у заплавах рік тощо. Зимових наземних гнізд не робить. У раціоні важливу роль відіграють підземні частини рослин, а їхні запаси в норах можуть досягати 2 кг. Місцями шкодить городнім культурам. Природний носій збудника чуми.
Microtus mongolicus là một loài động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Radde mô tả năm 1861.[1]
Microtus mongolicus là một loài động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Radde mô tả năm 1861.
몽골밭쥐(Microtus mongolicus)는 비단털쥐과에 속하는 설치류의 일종이다.[2] 중국 북동부와 러시아, 몽골에서 발견된다.
몽골밭쥐는 몸통 길이가 11.9~13.2cm이고 꼬리 길이는 2.8~3.8cm이다. 뒷발은 17~19cm, 귀 길이는 13~14mm이다. 등 쪽 털은 짙은 적갈색이고 옆구리 쪽은 좀더 연한 색을, 배 쪽은 회색빛을 띤다.[3]
밭쥐속의 다른 종처럼 몽골밭쥐에 대한 정보가 거의 알려져 있지 않다. 숲과 숲 스텝지대에서 서식하고 다른 들쥐처럼 초본 식물, 특히 녹색식물과 풀, 땅 속 뿔리와 덩이줄기를 먹는다. 땅 속에 뿌리와 덩이줄기를 저장하고, 최대 2kg까지 보관한다.[1]
해발 최대 3,000m 이하의 저고도와 중고도 지역에서 발견되며, 중국 북동부와 러시아, 몽골 북동부 지역 산악 지대에서 서식한다.[3] 중국 분포 지역은 내몽골 자치구와 헤이룽장성, 지린성 북쪽이고, 몽골 지역은 후브스굴산맥 먼크 사딕산과 헨티산맥, 항가이산맥, 몽골 다구르 스텝지대, 이흐향간산맥 등이다.[1]