مقالات Emberiza cabanisi (Reichenow 1875)

Cabanissparv ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Cabanissparv^[3] (Emberiza cabanisi) är en afrikansk fågel i familjen fältsparvar inom ordningen tättingar.^[4]

Innehåll

1 Utseende och läten
2 Utbredning och systematik
- 2.1 Släktestillhörighet
3 Levnadssätt
4 Status och hot
5 Namn
6 Noter
7 Externa länkar

Utseende och läten

Cabanissparven har liksom flera andra Emberiza-sparvar i Afrika gyllengul undersida och pregnant tecknat huvud. Till skillnad från övriga har den en helsvart kind utan streck under ögat. Sydliga populationer (cognominata och orientalis, se nedan) är ljusare ovan med ett smalt och blekt centralt hjässband och breda, kastanjebruna kanter på rygg- och vingfjädrarna, medan medan nordliga (nominatformen) är mörkare ovan med helsvart hjässa. Honan är svagare tecknad. Sången beskrivs i engelsk litteratur som ett "wee-chidder-chidder-wee" medan kontaktlätet är ett klart "tsseeoo".^[5]

Utbredning och systematik

Cabanissparv delas oftast in i tre underarter med följande utbredning:^[6]

Emberiza cabanisi cabanisi – förekommer från Sierra Leone till södra Sudan och nordvästra Uganda
Emberiza cabanisi cognominata – förekommer förekommer från Gabon, Demokratiska republiken Kongo och Angola till västra Zimbabwe
Emberiza cabanisi orientalis – förekommer från Tanzania till östra Zimbabwe och Moçambique

Dess närmaste släktingar är guldbröstad sparv (Emberiza flaviventris) och somaliasparv (Emberiza poliopleura).^[7] Taxonen orientalis och cognominata kan möjligen utgöra en egen art.^[8]

Släktestillhörighet

Den placeras traditionellt i släktet Emberiza, men vissa taxonomiska auktoriteter har nu delat upp Emberiza i flera mindre släkten.^[2] Cabanissparv och övriga afrikanska fältsparvar bryts ut till släktet Fringillaria.

Levnadssätt

Cabanissparven förekommer i fuktig savann och öppen skog. Födan består av insekter, framför allt små gräshoppor, och gräsfrön. Fågeln häckar i juli–augusti i Västafrika och huvudsakligen i oktober–november i sydcentrala Afrika. Arten är huvudsakligen stannfågel.^[5]^[8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till ovanlig.^[9]

Namn

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Jean Louis Cabanis (1816-1906), tysk ornitolog som grundade Journal für Ornithologie 1853.^[10]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Emberiza cabanisi Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
^ Päckert, M., Y.-H. Sun, P. Strutzenberger, O. Valchuk, D.T. Tietze, and J. Martens (2015), Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau, Vertebrate Zool. 65, 135-150.
^ [a b] Ryan, P. (2019). Cabanis's Bunting (Emberiza cabanisi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61890 14 april 2019).
^ Fry, C. H.; Keith, S. 2004. The birds of Africa vol. VII. Christopher Helm, London.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.