Brunsmalbi (Lasioglossum fulvicorne)[2][3] är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Brunsmalbi ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.[4][5][6]
Ett slankt, svart bi med ljusa band på tergiternas (bakkroppssegmentens) bakkanter. Honan har rundat ansikte. Honan blir 6 till 7 mm lång, hanen 6 till 8 mm.[7]
Brunsmalbiet förekommer i många olika habitat, men har viss förkärlek för torra, lågbevuxna gräsmarker och marktyper på kalkgrund.[8] När det gäller näringsväxter är arten polylektisk, en generalist som besöker blommor från flera olika familjer som korgblommiga växter, korsblommiga växter, rosväxter, videväxter och ljungväxter.[7] Honans flygperiod varar från mitten av mars till september, hanens från mitten av juni till början av oktober[8].
Fortplantningsförhållandena är inte väl kända, men arten är solitär (icke-samhällsbildande). Boet byggs i jorden på glesbevuxen mark under våren.[8] Endast honan övervintrar. Boet angrips ibland av blodbina ängsblodbi, glasblodbi[7] och rostblodbi, vilkas larver lever på det lagrade matförrådet efter det att värdägget eller -larven dödats[8].
Nominatunderarten förekommer i Europa från norra Spanien över Storbritannien till Skandinavien upp till 64°N samt öserut till Armenien;[7] andra underarter förekommer längre österut fram till Taiwan[8]. Arten är reproducerande i Sverige.[6]
Brunsmalbi (Lasioglossum fulvicorne) är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Brunsmalbi ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.