Australmöss (Pseudomys) är ett släkte gnagare i underfamiljen möss (Murinae) med 24 arter, två arter är redan utdöda.
Beskrivning
Arterna liknar i utseende den vanliga husmusen. De når en kroppslängd mellan 6 och 16 cm samt en svanslängd mellan 6 och 18 cm, vikten ligger mellan 12 och 90 gram. Pälsens färg varierar på ovansidan mellan gula, bruna och gråa nyanser, undersidan är vanligen gulvit eller ljusgrå.[1]
Släktets utbredningsområde sträcker sig över hela Australien och södra Nya Guinea. Australmöss förekommer i olika habitat som sandiga halvöknar, buskmark, träskmark och skogar. De är allmänt aktiva på natten och vilar på dagen i underjordiska bon. Hos flera arter lever mindre grupper av individer i bon men hos vissa arter som Pseudomys desertor lever individerna ensamma. Födan utgörs huvudsakligen av frön, rötter och andra växtdelar samt i viss mån av insekter.[1]
Honan föder efter 28 till 40 dagars dräktighet tre till fem ungdjur. Ungarna öppnar ögonen efter cirka två veckor och de avvänjas efter 22 till 30 dagar.[1]
Efter européernas ankomst i Australien förändrades villkoren för de flesta australmöss. De miste sina levnadsområden, blev jagad av introducerade rovdjur som katter och fick konkurrenter om födan.[1] Två arter är redan utdöd och flera andra listas av IUCN som hotade eller sårbar.
Systematik
Inom underfamiljen möss sammanfattas australmöss tillsammans med några andra släkten som främst lever i Australien i den så kallade Pseudomys-gruppen. De andra släkten är Conilurus, Leporillus, Mastacomys, Mesembriomys, Notomys, Zyzomys och Leggadina.
Efter nyare genetiska undersökningar räknas Pseudomys-gruppen tillsammans med andra grupper i ett tribus, Hydromyini. De andra grupperna är: Chrotomys-gruppen, Hydromys-gruppen, Lorentzimys-gruppen, Pogonomys-gruppen, Uromys-gruppen och Xeromys-gruppen. En närmare släktskap till de egentliga mössen (Mus) består däremot inte.[2]
Släktet utgörs av 23 arter:[3]
-
Pseudomys albocinereus lever i sydvästra Western Australia.
-
Pseudomys apodemoides finns i sydöstra Australien.
-
Pseudomys australis förekommer i sänkan kring Eyresjön, listas som sårbar.
-
Pseudomys bolami lever i södra Australien.
-
Pseudomys calabyi är endemisk för ett mindre område i norra Northern Territory, listas som sårbar.
-
Pseudomys chapmani finns i regionen Pilbara i Western Australia.
-
Pseudomys delicatulus lever i stora delar av norra Australien.
-
Pseudomys desertor förekommer i öknar i centrala Australien.
-
Pseudomys fieldi är utdöd på fastlandet och finns endast kvar på Bernier Island och Dorre Island, listas som sårbar.
-
Pseudomys fumeus lever i en liten region i Victoria, listas som starkt hotad.
-
Pseudomys glaucus förekom vid Australiens östra kustlinje och är numera utdöd.
-
Pseudomys gouldii fanns i södra Australien och är likaså utdöd.
-
Pseudomys gracilicaudatus lever vid östra kusten av Queensland och New South Wales.
-
Pseudomys hermannsburgensis förekommer i sandiga regioner i västra och centrala Australien.
-
Pseudomys higginsi är utdöd på fastlandet, men finns ganska talrik på Tasmanien.
-
Pseudomys johnsoni lever i Western Australia, Queensland och Northern Territory. Tidigare ansågs Pseudomys laborifex vara en självständig art men den betraktas nu identisk med Pseudomys johnsoni.
-
Pseudomys nanus finns i norra delar av Western Australia och Northern Territory.
-
Pseudomys novaehollandiae lever vid Australiens södra kustlinje, listas som sårbar.
-
Pseudomys occidentalis förekommer i sydvästra Western Australia.
-
Pseudomys oralis utbredningsområdet sträcker sig över små delar av Queensland och New South Wales, listas som sårbar.
-
Pseudomys patrius lever vid Queenslands kustlinje.
-
Pseudomys pilligaensis är endemisk för en liten region i New South Wales, listas med kunskapsbrist.
-
Pseudomys shortridgei förekommer på hed i södra Australien, listas som nära hotad.
En utdöd art av släktet är Pseudomys vandycki.[4]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 27 januari 2011.
Noter
- ^ [a b c d] Nowak, R. M. (1999) sid. 1560
-
^ Lecompte et al. (2008)
-
^ Hotstatus enligt: Pseudomys på IUCN:s rödlista, besökt 5 april 2011.
-
^ Anne Musser (2009). ”Pseudomys vandycki”. Australian Museum. https://australianmuseum.net.au/pseudomys-vandycki. Läst 26 juli 2018.
Tryckta källor
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999, sid. 1558-1561, ISBN 0-8018-5789-9 två sidor online
- Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (red.): Mammal Species of the World. 3 upplaga. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
- Emilie Lecompte, Ken Aplin, Christiane Denys, François Catzeflis, Marion Chades und Pascale Chevret: Phylogeny and biogeography of African Murinae based on mitochondrial and nuclear gene sequences, with a new tribal classification of the subfamily. I: BMC Evol. Biol. 8:199 (2008), s. 1-21. Fulltext
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Australmöss.
