Serinus Koch 1816

Serinus är ett släkte med finkar inom underfamiljen Carduelinae som på senare tid genomgått stora förändringar i sin sammansättning.

Systematik

Släktet är traditionellt mycket stort och omfattar ett femtiotal arter. Efter DNA-studier som visar att släktet är parafyletiskt förs merparten av dessa istället numera oftast till släktet Crithagra.^[1] Ytterligare två arter i släktet, citronsiska och korsikansk siska, har visat sig stå nära steglitsen och har därför flyttats till Carduelis. På samma sätt förs numera himalayasiskan till Spinus. Kvar återstår endast sju till åtta arter med utbredning i Europa, Mellanöstern och delar av Afrika. Dessa är systerarter till de huvudsakligen amerikanska siskorna i Spinus.^[1]

Arter i Serinus i begränsad mening

• Rödpannad gulhämpling (Serinus pusillus)
• Gulhämpling (Serinus serinus)
• Levantsiska (Serinus syriacus)
• Kanariesiska (Serinus canaria)
• Grånackad siska (Serinus canicollis)
• Gulkronad siska (Serinus flavivertex)
• Etiopisk siska (Serinus nigriceps)
• Karroosiska (Serinus alario)
  • "Damarasiska" (Serinus [a.] leucolaemus) – urskiljs ibland som egen art^[2]

Arter som tidigare förts till Serinus

Spinus

• Himalayasiska (Spinus thibetanus)

Carduelis

• Citronsiska (Carduelis citrinella)
• Korsikansk siska (Carduelis citrinella)

Crithagra

• Príncipesiska (Crithagra rufobrunnea)
• Stenknäckssiska (C. concolor) – tidigare placerad som ensam art i Neospiza
• Smalnäbbad siska (C. citrinelloides)
• Diademsiska (C. frontalis)
• Gråkindad siska (C. hyposticta)
• Svartmaskad siska (C. capistrata)
• Papyrussiska (C. koliensis)
• Skogssiska (C. scotops)
• Vitgumpad siska (C. leucopygia)
• Svartstrupig siska (C. atrogularis)
• Gulgumpad siska (C. xanthopygia)
• Reichenowsiska (C. reichenowi)
• Arabsiska (C. rothschildi)
• Gulstrupig siska (C. flavigula)
• Salvadorisiska (C. xantholaema)
• Citronbröstad siska (C. citrinipectus)
• Savannsiska (C. mozambica)
• Vitbukig siska (C. dorsostriata)
• Ankobersiska (C. ankoberensis)
• Jemensiska (C. menachensis)
• Kapsiska (C. totta)
• Drakensbergsiska (C. symonsi)
• Somaliasiska (C. donaldsoni)
• Massajsiska (C. buchanani)
• Gulsiska (C. flaviventris)
• Svavelsiska (C. sulphurata)
• Reichardsiska (C. reichardi)
  • "Strimbröstad siska" (C. [r.] striatipectus) – urskiljs som egen art av BirdLife International
• Vitbrynad siska (C. gularis)
• Västafrikansk siska (C. canicapilla) – behandlas ofta som underart till gularis^[2]
• Svartkindad siska (C. mennelli)
• Brungumpad siska (C. tristriata)
• Vitstrupig siska (C. albogularis)
• Burtonsiska (C. burtoni)
• Strimsiska (C. striolata)
• Gulbrynad siska (C. whytii)
• Kipengeresiska (C. melanochroa)
• Proteasiska (C. leucoptera)

Referenser

Noter

1. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

Källor

• Gustaf Rudebeck (1962) Våra svenska fåglar i färg, omtryck 1984, ISBN 91-7058-202-5