Lorier, lorisider eller loriapor (Loridae eller Lorisidae) är en familj i underordningen Strepsirrhini som tillhör ordningen primater.
Lorier ska inte förväxlas med en familj som har det vetenskapliga namnet Loriidae. Den senare är en familj inom ordningen papegojfåglar. De kallas ofta också "Lorier" på svenska.
Två släkten tillhör den orientaliska regionen och två andra västra Afrika. I Afrika sträcker sig utbredningsområdet i en bred strimma från Guinea till Kongo-Kinshasa och västra Kenya. I Asien är utbredningsområdet delat i två regioner. Den första ligger i södra Indien och på Sri Lanka. Den andra sträcker sig från nordöstra Indien över Malackahalvön till Borneo och Java. Arternas habitat utgörs av tropisk regnskog och andra skogsområden. De föredrar skogar med mycket löv.
De skiljer sig från övriga primater genom sättet att röra sig. Lorier har förlorat sin förmåga att hoppa. De klättrar istället långsamt steg för steg, och griper med hårt tag omkring trädgrenarna, medan bålen endast obetydligt deltar i rörelserna. Därför sätts tummen huvudsakligen mot fjärde fingret vad som bildar ett slags tång.[1] Det fjärde fingret har på grund av detta kommit att bli förlängt, medan tredje och särskilt andra fingret tvärtom är förkortat. Man kan säga att andra fingret är förkrympt och saknar nagel, vilket utgör en för ryggradsdjuren fullkomligt unik reduktionsbildning. Vidare har både svansen och ryggkotorna blivit kortare.
De stora blodkärlsstammarna delas i lemmarna i ett nät så att blodet rör sig långsammare. Detta står i förbindelse med den tröga muskelverksamheten.
Med en kroppslängd mellan 18 och 40 centimeter är de jämförelsevis små. Vikten varierar mellan 0,1 och 2 kilogram. Deras täta och ulliga päls har oftast en grå- till brunaktig färg med ljusare undersida.
Huvudet kännetecknas av stora ögonen som en anpassning till aktiviteten på natten. Ögonen är runda och riktade framåt. De runda öronen är tydligt mindre än hos besläktade primater (till exempel galagoer) och ibland är de gömda i pälsen. Tandformeln är I 2/2 C 1/1 P 3/3 M 3/3, alltså sammanräknad 30 tänder.
Släktet tröglorier (Nycticebus) tillhör de få däggdjuren som är giftiga. Från armens körtlar produceras en vätska som tillsammans med djurets saliv är giftig. De fördelar giftet över pälsen för att avskräcka fiender men ibland injiceras giftet när de biter.
Dessa primater är aktiva på natten och vistas sällan på marken. På dagen vilar de bland grenar och täta lövansamlingar – de skapar inga bon. På grund av arternas gömda levnadssätt är inte mycket känt om deras sociala beteende. När de letar efter föda är de mest ensamma och ofta sover de ensamma – bara hos släktet Loris iakttas ibland flera individer på samma sovplats. Varje individ har ett revir som markeras med urin.
Hannar är oftast aggressiva mot artfränder av samma kön däremot överlappas reviret ofta med en eller flera honor.
Lorier är påfallande tysta. De undviker ljud vid rörelser och har inte heller högljudda läten för att kommunicera.
Lorier är allätare som främst äter frukter, insekter och trädens vätskor. I viss mån äter de även mindre ryggradsdjur, fågelägg samt andra växtdelar. Födans sammansättning varierar beroende på arten och levnadsområde. När lorier jagar smyger de långsamt fram till bytet och överraskar offret med en blixtsnabb rörelse med sina främre extremiteter.
Hannar parar sig med dessa honor som lever i angränsande eller överlappande revir. Efter dräktigheten som varar i 130 till 190 dagar föder honan vanligen ett enda ungdjur. Ungen klamrar sig fast vid moderns päls och senare parkeras den ibland vid ett gömställe. Ungdjuret dias tre till nio månader och efter 8 till 24 månader är ungdjuret könsmoget. Individer i fångenskap blev upp till 25 år gamla.
Dessa primater hotas huvudsakligen av förstöringen av levnadsområdet samt av jakt. Ofta jagas tröglorier som i vissa regioner har dålig rykte i folktron. Å andra sidan förekommer tröglorier som sällskapsdjur.
Familjens närmaste släktingar finns i familjen galagoer. Vissa zoologer räknar galagoer som underfamilj till lorierna. I motsats till de här beskrivna lorier är galagoer högljudd med snabba rörelser. Lorier och galagoer bildar delordningen Lorisiformes som tillsammans delordningen Lemuriformes (till exempel lemurer, fingerdjur, vesslemakier) frambringar underordningen Strepsirhini.
Arternas antal är omstritt. Enligt Wilson & Reeder (2005) skiljs mellan följande släkten och arter:
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lori-aporna, 1904–1926.Lorier, lorisider eller loriapor (Loridae eller Lorisidae) är en familj i underordningen Strepsirrhini som tillhör ordningen primater.
Lorier ska inte förväxlas med en familj som har det vetenskapliga namnet Loriidae. Den senare är en familj inom ordningen papegojfåglar. De kallas ofta också "Lorier" på svenska.
