Die Lanzenfische (Alepisaurus) sind eine artenarme Fischgattung aus der Ordnung der Eidechsenfischverwandten (Aulopiformes).
Lanzenfische werden bis 2,10 Meter lang. Ihr Körper ist seitlich leicht abgeflacht, schlank und langgestreckt. Der Kopf ist klein, die seitlich sitzenden Augen sind rund und mittelgroß. Das Maul ist sehr groß und reicht weit hinter die Augen. Eine Supramaxillare fehlt. Die Kieferzähne sind meist klein und stehen in einer Reihe. Es gibt sowohl festsitzende als auch umklappbare Zähne. Im Unterkiefer befindet sich ein vergrößerter Fangzahn. Auf dem Gaumenbein befinden sich zwei Fangzähne und kleinere Zähne, die in einer Reihe stehen. Vomer und Zunge sind zahnlos. Die Kiemenrechen sind zu zahnartigen Gebilden reduziert.
Die Flossen sind stachellos, die segelartige, hohe Rückenflosse beginnt unmittelbar hinter dem Kopf und reicht bis über die kleine Afterflosse, die im hinteren Körperdrittel liegt. Die bauchständigen Brustflossen sind lang, die Bauchflossen liegen knapp vor der Körpermitte. Eine kleine Fettflosse befindet sich oberhalb des hinteren Afterflossenabschnitts. Die Schwanzflosse ist gegabelt. Auf jeder Seite der hinteren Körperhälfte liegt ein Kiel der von der Körpermitte bis zum Ende des Schwanzstiels reicht.
Die Fische sind schuppenlos. Die Seitenlinie besteht nur aus einer Reihe kleiner Poren. Leuchtorgane fehlen. Die Anzahl der Wirbel liegt bei 47 bis 51. Lanzenfische sind irisierend bläulich-schwärzlich gefärbt, die Bauchseite ist silbrig grau, die Rückenflosse metallisch bläulich-schwarz.
Lanzenfische leben epi- und mesopelagisch, nach Ansicht einiger Wissenschaftler auch bathypelagisch. Sie ernähren sich carnivor von Fischen, Kopffüßern, Salpen und Krebstieren. Lanzenfische sind synchrone Hermaphroditen, d. h. Männchen und Weibchen zugleich.
Es gibt zwei Arten.
Die Lanzenfische (Alepisaurus) sind eine artenarme Fischgattung aus der Ordnung der Eidechsenfischverwandten (Aulopiformes).
Alepisaurus arrain aulopiformeen generoa da, Atlantikoko eta Ozeano Bareko itsasoetan bizi dena. Alepisauridae familia monotipikoa osatzen duen bakarra da.[1]
Alepisaurus arrain aulopiformeen generoa da, Atlantikoko eta Ozeano Bareko itsasoetan bizi dena. Alepisauridae familia monotipikoa osatzen duen bakarra da.
Alepisaurus est un genre monotypique de poissons aulopiformes de la famille des Alepisauridae (les alépisauridés). Ces poissons sont communément appelés cavalos et vivent à des profondeurs de plus de 1 800 mètres.
Selon World Register of Marine Species (28 avril 2020)[2] :
Le genre Alepisaurus du latin a-, « sans », lepis, « écaille », et saurus, « lézard », fait référence à leur peau sans écaille et fait allusion à la forme de lézard de l'espèce Alepisaurus ferox[4].
Alepisaurus est un genre monotypique de poissons aulopiformes de la famille des Alepisauridae (les alépisauridés). Ces poissons sont communément appelés cavalos et vivent à des profondeurs de plus de 1 800 mètres.
Alepisaurus is een geslacht van straalvinnige vissen uit de familie van lansvissen (Alepisauridae).[1] Het geslacht is voor het eerst wetenschappelijk beschreven in 1833 door Lowe.
Alepisaurus is een geslacht van straalvinnige vissen uit de familie van lansvissen (Alepisauridae). Het geslacht is voor het eerst wetenschappelijk beschreven in 1833 door Lowe.
Alepisaurus – rodzaj morskich ryb skrzelokształtnych z rodziny żaglonowatych (Alepisauridae).
Gatunki zaliczane do tego rodzaju[2]:
Gatunkiem typowym jest A. ferox.
Alepisaurus – rodzaj morskich ryb skrzelokształtnych z rodziny żaglonowatych (Alepisauridae).
Alepisaurus[1] är ett släkte av fiskar. Alepisaurus är enda släktet i familjen Alepisauridae.[1] Taxonomin är däremot omstridd.
Släktets medlemmar förekommer i Atlanten och Stilla havet. De har en långsträckt kropp och saknar fjäll. Huvudet kännetecknas av en stor mun med stora tänder. Dessa fiskar saknar simblåsa och når en längd upp till 2 meter.[2]
Arter enligt Catalogue of Life[1] och Fishbase[2]:
Alepisaurus är ett släkte av fiskar. Alepisaurus är enda släktet i familjen Alepisauridae. Taxonomin är däremot omstridd.
Släktets medlemmar förekommer i Atlanten och Stilla havet. De har en långsträckt kropp och saknar fjäll. Huvudet kännetecknas av en stor mun med stora tänder. Dessa fiskar saknar simblåsa och når en längd upp till 2 meter.
Arter enligt Catalogue of Life och Fishbase:
kortnosad ödlevargfisk ödlevargfiskЗустрічаються вони і біля поверхні, і на глибині 200 м і більше. Географічне поширення їх дуже широко: ці риби відсутні, мабуть, тільки в полярних басейнах.[3]
Найбільш характерні в зовнішньому вигляді алепізаврів слабке, в'яле, позбавлене луски змієподібне тіло і величезний спинний плавець. У передній частині тіло трохи стисле з боків, в хвостовій — майже циліндричне, з боків його з кожного боку проходить подовжній жировий кіль. Голова також дещо стисла з боків, при закритому роті має клиновидну форму. Рот величезний, тягнеться далеко за вертикаль заднього краю ока. Окрім зубів на щелепах, є потужні кинжаловидні ікла на піднебінних кістках. Плавального міхура і органів, що світяться, не мають. Голова, тіло і деякі плавники алепізаврів мають дуже красивий металевий відблиск. Загальний тон їх забарвлення сіро-синьо-чорний. Спина майже чорна, боки зеленувато-сині, черево сріблясто-сіре. Великий спинний плавець — чорно-синій. Анальний плавець — чорний, з веселковим відливом і вузькою білою облямівкою.
Усе тіло риби здається таким, що просвічується. Найбільший з відомих екземплярів мав довжину майже 210 см, а риби завдовжки 1-1,5 м зустрічаються дуже часто в уловах тунцевих ярусів. Цікаво, що в різних колекціях алепізаври представлені саме такими великими екземплярами; риби менше 40 см зустрічаються в них набагато рідше, і отримані вони головним чином з шлунків інших, більших особин свого ж виду.
Алепізаври — дуже ненажерливі хижаки і шлунки спійманих риб зазвичай бувають наповнені найрізноманітнішою їжею: тут можна зустріти риб, восьминогів, кальмарів, сальп, різних ракоподібних.
Завдяки тому, що у алепізаврів переварювання їжі відбувається тільки в кишківнику, вміст їх шлунків є цікавим матеріалом для іхтіологів-систематиків. І немало нових для науки видів риб було отримано саме з цього джерела.
Самі ж алепізаври служать їжею тунцям, деяким пелагічним акулам і своїм більшим побратимам.
Про розмноження алепізаврів відомо мало що. Мабуть, вони гермафродити і в тілі кожної риби розвиваються і жіночі і чоловічі статеві продукти.
Алепізаври постійно попадаються як прилов при ярусному лові тунців. Навряд чи часто вживаються вони в їжу, але м'ясо їх, незважаючи на деяку в'ялість, відрізняється чудовим смаком.
В роді описано два види:[4]
Alepisaurus là một chi cá trong họ đơn chi Alepisauridae.[2]
Một số loài được ghi nhận:[3]
Alepisaurus là một chi cá trong họ đơn chi Alepisauridae.