'''Emberiza pallasi,[2] tamién conocíu como escribán pigméu,[3] ye una especie d'ave paseriforme de la familia Emberizidae. Se reproduz nel norte y sur de Rusia, el norte de Mongolia, el noroeste de China y el nordés de Kazakstán. Ye un ave migratoria, envierna nel sudeste d'Asia, hasta Corea y Manchuria. Escasamente emigra a Europa Occidental. El so nome conmemora al zoólogu alemán Peter Simon Pallas.
Reconócense cuatro subespecies:[4]
'''Emberiza pallasi, tamién conocíu como escribán pigméu, ye una especie d'ave paseriforme de la familia Emberizidae. Se reproduz nel norte y sur de Rusia, el norte de Mongolia, el noroeste de China y el nordés de Kazakstán. Ye un ave migratoria, envierna nel sudeste d'Asia, hasta Corea y Manchuria. Escasamente emigra a Europa Occidental. El so nome conmemora al zoólogu alemán Peter Simon Pallas.
Ar breanig Pallas (liester : breaniged Pallas)[1] a zo ur spesad golvaneged amprevanetaer ha greundebrer, Emberiza pallasi (Schoeniclus pallasi kent) an anv skiantel anezhañ.
Anvet e voe Cynchramus pallasi (kentanv) da gentañ-penn (e 1851) gant an evnoniour alaman Jean Cabanis (1816-1906) : dougen a ra anv al loenoniour ha louzawour alaman Peter Simon Pallas (1741-1811).
Bevañ a ra diwar amprevaned, greun ha had.
Ar spesad a gaver ar pevar isspesad anezhañ[2] en Azia dreist-holl :
a vo kavet e Wikimedia Commons.
Ar breanig Pallas (liester : breaniged Pallas) a zo ur spesad golvaneged amprevanetaer ha greundebrer, Emberiza pallasi (Schoeniclus pallasi kent) an anv skiantel anezhañ.
Anvet e voe Cynchramus pallasi (kentanv) da gentañ-penn (e 1851) gant an evnoniour alaman Jean Cabanis (1816-1906) : dougen a ra anv al loenoniour ha louzawour alaman Peter Simon Pallas (1741-1811).
El sit de Pallas[1] (Emberiza pallasi) és un ocell de la família dels emberízids (Emberizidae) que habita bedolls arbustius i altres arbustos i matolls de rivera i canyars de Sibèria, arribant a l'oest i nord-est de la Xina, nord del Tibet centre de Mongòlia.
El sit de Pallas (Emberiza pallasi) és un ocell de la família dels emberízids (Emberizidae) que habita bedolls arbustius i altres arbustos i matolls de rivera i canyars de Sibèria, arribant a l'oest i nord-est de la Xina, nord del Tibet centre de Mongòlia.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Bras cyrs Pallas (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: breision cyrs Pallas) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Emberiza pallasi; yr enw Saesneg arno yw Pallas’s reed bunting. Mae'n perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn E. pallasi, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r bras cyrs Pallas yn perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Bras adeingoch Peucaea carpalis Bras cynffon winau Peucaea sumichrasti Pila brongoch y Dwyrain Loxigilla noctis Pila coed cnocellaidd Camarhynchus pallidus Pila coed mangrof Camarhynchus heliobates Pila coed pryfysol bach Camarhynchus parvulus Pila coed pryfysol mawr Camarhynchus psittacula Pila coed pryfysol Ynys Charles Camarhynchus pauper Pila inca adeinlwyd Incaspiza ortizi Pila inca bach Incaspiza watkinsi Pila inca cefngoch Incaspiza personata Pila inca ffrwynog Incaspiza laeta Twinc gwair Ciwba Tiaris canorus Twinc gwair wynebddu Tiaris bicolor Yellow-faced grassquit Tiaris olivaceusAderyn a rhywogaeth o adar yw Bras cyrs Pallas (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: breision cyrs Pallas) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Emberiza pallasi; yr enw Saesneg arno yw Pallas’s reed bunting. Mae'n perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn E. pallasi, sef enw'r rhywogaeth.
Алыы татыйыга (нууч. полярная овсянка, лат. Emberiza pallasi) — Саха Сиригэр барытыгар кэриэтэ онно-манна көстөр кыра чыычаах. Татыйыктар уустарыгар киирэр. Саха Сиригэр уйаланар, соҕуруу кыстыыр, киэҥ сиргэ тарҕаммыт чыычаах. Ыйааһына: атыыра 12—15 г, тыһыта — 11—15 г. Үөннэринэн аһылыктанар. Уйатын сиргэ туттар.
Алыы татыйыга (нууч. полярная овсянка, лат. Emberiza pallasi) — Саха Сиригэр барытыгар кэриэтэ онно-манна көстөр кыра чыычаах. Татыйыктар уустарыгар киирэр. Саха Сиригэр уйаланар, соҕуруу кыстыыр, киэҥ сиргэ тарҕаммыт чыычаах. Ыйааһына: атыыра 12—15 г, тыһыта — 11—15 г. Үөннэринэн аһылыктанар. Уйатын сиргэ туттар.
कुमफुस्रे बगेडी नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलाई अङ्ग्रेजीमा पल्लास्स रिड बन्टिङ (Pallas's Reed Bunting) भनिन्छ ।
कुमफुस्रे बगेडी नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलाई अङ्ग्रेजीमा पल्लास्स रिड बन्टिङ (Pallas's Reed Bunting) भनिन्छ ।
Pallas's reed bunting (Emberiza pallasi), also known as Pallas's bunting, is a passerine bird in the bunting family Emberizidae, a group now separated by most modern authors from the finches, Fringillidae.
The bird family Emberizidae contains around 300 seed-eating species, the majority of which are found in the Americas, although the genus Emberiza, with more than 40 members, is confined to the Old World.[2] Within its genus, the reed bunting is most closely related to the Japanese reed bunting and the reed bunting, which are sometimes classified as being in the genus Schoeniclus.
The genus name Emberiza is from Old German Embritz, a bunting. The English name and the specific pallasii commemorate German naturalist and explorer Peter Simon Pallas.[3] It breeds across northern and central Asia across to Mongolia. It is a migrant, which winters in south east Asia. It is a very rare vagrant to western Europe, but has occurred as far west as Great Britain.
Three subspecies are recognised- E. p. polaris, which occurs in most of northeast European Russia, north Kamchatka and winters in eastern China, E. p. pallasi which is found in Mongolia and Transbaikalia and winters in west and north China and E. p. lydiae, which occurs in south Siberia, northern Mongolia and winters in north China.[4]
It is common in tundra scrub by water, and also breeds in drier open areas such as open larch forest.
The Pallas's reed bunting is a small passerine bird, similar to a small reed bunting. It has a small seed-eater's bill. The male has a black head and throat, white neck collar and underparts, and a heavily streaked grey back (reed bunting has a browner back). The female is much duller, with a streaked brown head. It is less streaked below than female reed bunting.
The song of the male is a repetitive sherp.
Its natural food consists of insects when feeding young, and otherwise seeds.
Breeding occurs between June and August, being earlier in the north of its range. The nest is in a bush, typically made from grasses and sedges, lined with finer materials such as smaller grasses and hair. 3-5 cream-coloured eggs are laid, which show the hair-like markings characteristic of those of buntings. The incubation period is 11 days.
Pallas's reed bunting (Emberiza pallasi), also known as Pallas's bunting, is a passerine bird in the bunting family Emberizidae, a group now separated by most modern authors from the finches, Fringillidae.
La Palasa emberizo, Emberiza pallasi, (konata ankaŭ kiel Palasa kanemberizo) estas birdo de la grupo de emberizoj el la ordo de paseroformaj birdoj kaj genro de la familio de Emberizedoj kiu iam estis enmetitaj en Fringedoj.
Ili reproduktiĝas en norda kaj centra Azio al Mongolio. Ĝi estas migranta specio, kiu vintrumas en sudorienta Azio. Ĝi estas tre rara vaganto en okcidenta Eŭropo, sed ĝi estis foje tiom okcidenten kiom ĝis Granda Britio.
Angla teatristo Bill Oddie identigis la unuan birdon en Britio.
Ĝi estas komuna en arbustaro de tundro ĉe akvo, kaj reproduktiĝas ankaŭ en pli sekaj malfermaj areoj kiaj malfermaj arbaroj de lariko.
La Palasa emberizo estas malgranda paserina birdo, simila al malgranda Kanemberizo. Ĝi havas malgrandan bekon de semomanĝulo. La masklo havas nigrajn kapon kaj gorĝon, dividitajn per tre kontraste blankaj mustaĉa strio, kolumo kaj nuko, krom ankaŭ blankaj subaj partoj, kaj tre strieca (nigrablanke) griza dorso (dum la Kanemberizo havas pli brunan dorson). La kruroj estas rozkoloraj. La ino estas multe pli senkolora, kun pli striecaj brunaj kapo kaj dorso. Ĝi estas malpli strieca sube ol la ino de la Kanemberizo.
La kanto de la masklo estas ripeteca ŝerp.
Ties natura manĝo konsistas el insektoj dum idomanĝigado, kaj for de la reprodukta sezono el semoj. La nesto estas en arbusto. La ino demetas 2-5 ovojn, kiuj montras la harecajn markojn karakterajn de la emberizoj.
Tiu birdo ricevis ambaŭ nomojn (kaj komuna nomo kaj la latina scienca nomo) laŭ la germana zoologo Peter Simon Pallas.
La Palasa emberizo, Emberiza pallasi, (konata ankaŭ kiel Palasa kanemberizo) estas birdo de la grupo de emberizoj el la ordo de paseroformaj birdoj kaj genro de la familio de Emberizedoj kiu iam estis enmetitaj en Fringedoj.
Ili reproduktiĝas en norda kaj centra Azio al Mongolio. Ĝi estas migranta specio, kiu vintrumas en sudorienta Azio. Ĝi estas tre rara vaganto en okcidenta Eŭropo, sed ĝi estis foje tiom okcidenten kiom ĝis Granda Britio.
Angla teatristo Bill Oddie identigis la unuan birdon en Britio.
Ĝi estas komuna en arbustaro de tundro ĉe akvo, kaj reproduktiĝas ankaŭ en pli sekaj malfermaj areoj kiaj malfermaj arbaroj de lariko.
La Palasa emberizo estas malgranda paserina birdo, simila al malgranda Kanemberizo. Ĝi havas malgrandan bekon de semomanĝulo. La masklo havas nigrajn kapon kaj gorĝon, dividitajn per tre kontraste blankaj mustaĉa strio, kolumo kaj nuko, krom ankaŭ blankaj subaj partoj, kaj tre strieca (nigrablanke) griza dorso (dum la Kanemberizo havas pli brunan dorson). La kruroj estas rozkoloraj. La ino estas multe pli senkolora, kun pli striecaj brunaj kapo kaj dorso. Ĝi estas malpli strieca sube ol la ino de la Kanemberizo.
La kanto de la masklo estas ripeteca ŝerp.
Ties natura manĝo konsistas el insektoj dum idomanĝigado, kaj for de la reprodukta sezono el semoj. La nesto estas en arbusto. La ino demetas 2-5 ovojn, kiuj montras la harecajn markojn karakterajn de la emberizoj.
Tiu birdo ricevis ambaŭ nomojn (kaj komuna nomo kaj la latina scienca nomo) laŭ la germana zoologo Peter Simon Pallas.
El escribano de Pallas (Emberiza pallasi),[2] también conocido como escribano pigmeo,[3] es una especie de ave paseriforme de la familia Emberizidae. Se reproduce en el norte y sur de Rusia, el norte de Mongolia, el noroeste de China y el noreste de Kazajistán. Es un ave migratoria, inverna en el sudeste de Asia, hasta Corea y Manchuria. Rara vez emigra a Europa Occidental. Su nombre conmemora al zoólogo alemán Peter Simon Pallas.
Se reconocen cuatro subespecies:[4]
El escribano de Pallas (Emberiza pallasi), también conocido como escribano pigmeo, es una especie de ave paseriforme de la familia Emberizidae. Se reproduce en el norte y sur de Rusia, el norte de Mongolia, el noroeste de China y el noreste de Kazajistán. Es un ave migratoria, inverna en el sudeste de Asia, hasta Corea y Manchuria. Rara vez emigra a Europa Occidental. Su nombre conmemora al zoólogo alemán Peter Simon Pallas.
Pallas berdantza (Emberiza pallasi) Emberiza generoko animalia da. Hegaztien barruko Emberizidae familian sailkatua dago.
Pallas berdantza (Emberiza pallasi) Emberiza generoko animalia da. Hegaztien barruko Emberizidae familian sailkatua dago.
Pikkupajusirkku (Schoeniclus pallasi) on sirkkuihin kuuluva pieni varpuslintu.
Linnun pituus on 12–13,5 cm. Pikkupajusirkku muistuttaa suuresti pajusirkkua, mutta on hieman pienempi, nokka on hennompi ja äänet hiukan erilaisia. Juhlapukuisella koiraalla on musta pää ja valkoinen alapuoli. Selkäpuoli ja siipien yläpeitinhöyhenet ovat tummanharmaan ja valkoisen kirjavat, ja niistä puuttuu pajusirkun punaruskea väri. Naaraat ja nuoret linnut on vaikea erottaa pajusirkusta, mutta hyvin nähtynä yksi tuntomerkki on varma: pikkupajusirkun alanokka on punertava, kun pajusirkun koko nokka on harmaa. Ylänokan harja on suora, kun se pajusirkulla on lievästi kupera. Laulu on vielä yksinkertaisempi äänisarja kuin pajusirkun laulu. Kutsuääni muistuttaa varpusen ääntä.
Vanhoilla pikkupajusirkuilla on täydellinen sulkasato pesimäalueella loppukesällä.
Pikkupajusirkku on nimetty saksalaisen luonnontutkijan Peter Simon Pallasin mukaan.
Pohjois- ja Keski-Aasia, pieni osa esiintymisalueesta ulottuu Euroopan puolelle Venäjällä. Euroopan populaation kooksi arvioidaan 160 000–300 000 yksilöä.[1]. Pikkupajusirkku on muuttolintu, joka talvehtii Kaakkois-Aasiassa. Se harhautuu toisinaan Eurooppaan, ja on tavattu muun muassa Isossa-Britanniassa. Lajia ei ole tavattu Suomessa.
Pesii jokien, järvien ja soiden reunapajukoissa. Muuttoaikoina tavataan erilaisissa pensaikoissa ja ruoikoissa.
Pesän sanotaan olevan pensaassa. Munia on 2–5.
Syö pääasiassa erilaisia siemeniä, mutta poikasia ruokitaan hyönteisillä ja muilla pienillä selkärangattomilla.
Pikkupajusirkku (Schoeniclus pallasi) on sirkkuihin kuuluva pieni varpuslintu.
Emberiza pallasi
Le Bruant de Pallas est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Emberizidae.
L'espèce Emberiza pallasi a été décrite par l’ornithologue allemand Jean Louis Cabanis en 1851. Il l'a dédiée au naturaliste Peter Simon Pallas[1].
Le bruant de Pallas vit en Asie centrale et en Asie septentrionale, jusqu'en Mongolie. C'est un oiseau migrateur qui hiverne en Asie du Sud-Est, jusqu'en Corée et en Mandchourie. Il arrive rarement qu'il migre en Europe occidentale.
Emberiza pallasi
Œufs du Bruant de Pallas. Muséum de Toulouse.Le Bruant de Pallas est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Emberizidae.
De Pallas' rietgors (Emberiza pallasi) is een zangvogel uit de familie van gorzen (Emberizidae).
Deze soort telt vier ondersoorten:
De Pallas' rietgors (Emberiza pallasi) is een zangvogel uit de familie van gorzen (Emberizidae).
A escrevedeira-de-pallas (Emberiza pallasi) é uma ave da família Fringillidae.[1] É um pouco mais pequena que a escrevedeira-dos-caniços, à qual se assemelha.
É uma espécie migradora que nidifica na Ásia a leste do meridiano 60º E e inverna no extremo oriente (Manchúria e Coreia).
Esta escrevedeira é muito rara na Europa.
São reconhecidas 4 subespécies:
A escrevedeira-de-pallas (Emberiza pallasi) é uma ave da família Fringillidae. É um pouco mais pequena que a escrevedeira-dos-caniços, à qual se assemelha.
É uma espécie migradora que nidifica na Ásia a leste do meridiano 60º E e inverna no extremo oriente (Manchúria e Coreia).
Esta escrevedeira é muito rara na Europa.
Dvärgsävsparv[4] (Emberiza pallasi) är en fågel i familjen fältsparvar inom ordningen tättingar.[5] Den är en flyttfågel som häckar över norra och centrala Asien, och övervintrar i östra Asien. Den är lik sin närmsta släkting sävsparven, både till häckningshabitat och utseende men är mindre, ljusare och har en kort triangelformad näbb. Dvärgsävsparvens utbredningsområde ligger generellt norr om sävsparvens och den uppträder främst i buskage utefter vattendrag, vid våtmarker, i vassbälten och på torra gräsmarker. Den häckar i juni och juli. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Arten beskrevs första gången 1851 av den tyska ornitologen Jean Cabanis under namnet Cynchramus pallasi. Dvärgsävsparv en tätting i familjen fältsparvar (Emberizidae). Den placeras vanligtvis i det stora släktet Emberiza men vissa auktoriteter lyfter ut en grupp sävsparvsliknande arter och placerar dem i det egna släktet Schoeniclus, däribland exempelvis sävsparv, gulbrynad sparv, gråhuvad sparv och dvärgsävsparv.[3] Dvärgsävsparvens närmsta släktingar är amursävsparv och sävsparv, där främst den senare är mest lik, både vad gäller habitat och utseende.
Dvärgsävsparven är en flyttfågel som häckar över norra och centrala Asien. Dess västligaste häckningsområde ligger i norra Uralregionen.[1] Den övervintrar i ett område i östra Asien, kring Japanska havet och Gula havet, i östra Kina, allra östligaste Mongoliet, sydligaste Primorje kraj, södra halvan av Koreanska halvön och sällsynt även sydligaste Japan.[1][6] Den uppträder sällsynt i Västeuropa, men har observerats så långt västerut som Storbritannien. Utanför sitt vanliga utbredningsområde har den även observerats i Nepal, Hongkong, Myanmar, Alaska och USA.[7] I Sverige har den observerats vid ett tillfälle, i oktober 2016 på ön Horssten i östra Stockholms skärgård.[8]
Dvärgsävsparv delas in i fyra underarter:[5][6][9][10]
I alla dräkter påminner den om en mindre och ljusare sävsparv, med lång stjärt, litet huvud och kort, smal triangelformad näbb.[11][6] Den mäter 12–13,5 cm[11] och väger 12–16 gram[6]. Den skiljer sig även från sävsparven på att vingens mindre täckare i alla dräkter är grå till matt gråbruna, istället för rödbruna, och att övergumpen är ljus.[11] Även benen, som är köttfärgade, är ljusare än hos sävsparven.[7]
Adult hane i häckningsdräkt har svartglänsande huvud. Iris, orbitalring, näbb och strupe är svarta och den har ett tydligt brett vitt mustaschstreck. Nacken, halssidan och undersidan är helvita, ibland med mycket fina streck på kroppssidan. Ryggen är i botten gulgråbrun med tydligt kontrasterande svarta och vita längsgående streck. Övergump och övre stjärttäckare är ljust sandfärgade eller matt gulbruna och stjärten askgrå med vita yttre stjärtfjädrar. Utöver de grå mindre täckarna uppvisar den två tydliga vita vingband.[11][6]
Hos adult hane i vinterdräkt är de vita partierna istället ostreckat varmbeige, förutom mustaschstreck och yttre stjärtfjädrarna som fortfarande är vita. Fjäderspetsarna på huvuvd och strupe är också varmbeige, medan fjäderbasen är svart vilket gör att huvudet ser ut att ha en matt gråsvart och varm ton. I vinterdräkt är undre näbbhalvan skär och övre gråsvart, och den har ljus orbitalring.[11][6]
Honfärgad fågel, det vill säga adult hona eller fågel i första vinterdräkt, har skär undre näbbhalva, rätt enfärgat brun hjässa och kind, och gråbrun nacke. Ljusbrunt ögonbrynsstreck, ljusbeige till vitt mustaschstreck och mörk strupsidstreck, som är enda tydliga teckningen på den annars ljusbeige till vita undersidan, som endast är mindre ljust streckad. Ryggen är ljusbeige med kraftiga kontrasterande svarta längsgående ränder. Vingens mindre täckare är matt gråbruna och den har två tydliga ljusa vingband.[11][6] Hur tydligt ögonbrynsstrecket är varierar och kan utgöra en dräktskillnad mellan underarterna.[7]
Dvärgsävsparven förekommer i liknande häckningshabitat som nordliga populationer av sävsparv, men normalt i torrare och kallare områden, på tundra i buskage utefter vattendrag, vid våtmarker, i vassbälten och på torra gräsmarker.[1][11][6] Det förekommer också på subalpin tundra i bergsområden på hög höjd.[1] Vintertid förekommer den vid liknande habitat men även på torr jordbruksmark där det finns buskar, vinterståndare och vass.[6]
Häckningen sker i juni och juli. Boet placeras på marken eller lågt i en buske.[1] Kullen består vanligtvis av tre till fem ägg som ruvas av honan i 11 dagar.[1] Ungarna tas sedan om hand av båda föräldrarna och lämnar boet efter 11 dagar.[1] Under häckningssäsongen har arten observerats äta frön, skalbaggar, larver och i mindre utsträckning bär.[1]
Dvärgsävsparvens utbredningsområde och globala population är mycket stora, och artens utvecklingstrend bedöms vara stabil. Utifrån dessa kriterier bedöms inte arten vara hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1]
Dvärgsävsparv (Emberiza pallasi) är en fågel i familjen fältsparvar inom ordningen tättingar. Den är en flyttfågel som häckar över norra och centrala Asien, och övervintrar i östra Asien. Den är lik sin närmsta släkting sävsparven, både till häckningshabitat och utseende men är mindre, ljusare och har en kort triangelformad näbb. Dvärgsävsparvens utbredningsområde ligger generellt norr om sävsparvens och den uppträder främst i buskage utefter vattendrag, vid våtmarker, i vassbälten och på torra gräsmarker. Den häckar i juni och juli. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.
Emberiza pallasi là một loài chim trong họ Emberizidae.[2]
Emberiza pallasi (Cabanis, 1851)
Охранный статусПолярная овсянка, или овсянка Палласа, так как названа в его честь[1], (лат. Emberiza pallasi) — маленькая мигрирующая воробьинообразная птица из семейства Овсянковые.
Размножается в Северной и Центральной Азии, Монголии. Зимует в Юго-Восточной Азии. Очень редко залетает в страны Западной Европы вплоть до Великобритании.
Мелкая птица. Длина 10-15 см, длина крыла 6,3-7,7 см, размах крыльев 20-23 см. Вес 11-17 грамм. Самец является уменьшенной копией самца тростниковой овсянки. Отличается окраской — отсутствием явного рыжего цвета на спине и очень светлой поясницей. У самки светло-коричневая шапочка с неяркими пестринами, светло-коричневое пятно на щеках, тёмные пестрины по бокам, чёткие большие «усы» чёрного. У молодых птиц в гнездовом оперении на зобе, груди, боках и темени имеются темные пестрины, отсутствующие у взрослых птиц. Осенние молодые птицы окраской оперения похожи на самку.
Гнездящаяся перелетная птица. Населяет альпийские осоково-пушицевые тундры c кустами карликовой ивы на болотистых участках, и с зарослями карликовой березы на холмах, на высотах 2100—2600 метров над уровнем моря. Гнездится отдельными парами. Гнездо птицы сооружают из сухих травинок в кустах на высоте 15-25 см от поверхности земли. В кладке 2-5 яиц. Осенью мигрирует в октябре[2].
Полярная овсянка, или овсянка Палласа, так как названа в его честь, (лат. Emberiza pallasi) — маленькая мигрирующая воробьинообразная птица из семейства Овсянковые.
苇鹀(学名:Emberiza pallasi)为鵐科鹀属的鸟类,俗名山家雀儿、山苇容。分布于俄罗斯、朝鲜以及中国大陆的东北、内蒙古、新疆、宁夏、甘肃、河北、河南、山东、江苏、福建等地,春季一般生活于平原沼泽地和沿溪的柳丛及芦苇中,秋冬多在丘陵、低山区的散有密集灌丛的平坦台地和平原荒地的稀疏小树上。该物种的模式产地在西伯利亚。[1]
苇鹀(学名:Emberiza pallasi)为鵐科鹀属的鸟类,俗名山家雀儿、山苇容。分布于俄罗斯、朝鲜以及中国大陆的东北、内蒙古、新疆、宁夏、甘肃、河北、河南、山东、江苏、福建等地,春季一般生活于平原沼泽地和沿溪的柳丛及芦苇中,秋冬多在丘陵、低山区的散有密集灌丛的平坦台地和平原荒地的稀疏小树上。该物种的模式产地在西伯利亚。
シベリアジュリン(学名:Emberiza pallasi)は、スズメ目ホオジロ科ホオジロ属に分類される鳥類の一種である。
シベリア、モンゴル、カムチャツカ半島、中国北東部で繁殖し、冬季は、朝鮮半島から中国東部に渡り越冬する。
日本では旅鳥または冬鳥として九州以北に渡来するが、数は少ない。
体長約14cm。雄の夏羽は頭部が黒く、黒色部は胸の中央まで達する。頸周りと顎線は白い。体の上面は淡い褐色で、下面は白色である。雄の冬羽と雌は、頭部は淡い褐色で、体の上面は淡い茶色である。
草原や休耕田に生息する。アシ原にいることもある。枯れ草の茂る場所を好む。
昆虫類や草の種子を採食する。
地鳴きはオオジュリンよりも細い声である。