dcsimg

Description ( الإنجليزية )

المقدمة من Flora of Zimbabwe
Herbs or undershrubs, often aquatic, monoecious, polygamous or dioecious. Stipules 0 (but see note under Myriophyllum). Leaves alternate, opposite or whorled, simple or pinnatifid. Calyx lobes and petals 2-4 or 0, free. Stamens (0-1-)2-4 or 8. Ovary inferior, 1-4-locular. Fruit a nutlet, indehiscent or breaking up into 2 or 4 one-seeded mericarps, or a drupe.
ترخيص
cc-by-nc
حقوق النشر
Mark Hyde, Bart Wursten and Petra Ballings
الاقتباس الببليوغرافي
Hyde, M.A., Wursten, B.T. and Ballings, P. (2002-2014). Haloragaceae Flora of Zimbabwe website. Accessed 28 August 2014 at http://www.zimbabweflora.co.zw/speciesdata/family.php?family_id=96
مؤلف
Mark Hyde
مؤلف
Bart Wursten
مؤلف
Petra Ballings
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Flora of Zimbabwe

Haloragaceae ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST

.


Les Haloragaceae son una familia del orde Saxifragales.

Descripción

Son plantes herbales o sufrutescentes, perennes, acuátiques o terrestres; tarmos rizomatosos o erectos; plantes hermafrodites o monoicas. Fueyes alternes, opuestes o verticiladas, simples o pectinadas, axustaes o coles estípules como escames. Flores solitaries y axilares o n'espigues, recímanos o panículas terminales; flores unisexuales o raramente perfectes, epíginas; perianto ausente, uniseriado o biseriado; sépalos los ausentes o 2–4; pétalos ausentes o 2–4, deciduos, llibres, más grandes que los sépalos los; estambres ausentes o 4 o 8, llibres, frecuentemente en 2 verticilos y entós los esteriores opuestos a los pétalos, anteres basifijas, 2-loculares, con dehiscencia llonxitudinal; carpelos 4, xuníos, lóculos 1–4, óvulos 1 por lóculo, anátropos, estigmes frecuentemente plumosos. Fruto nuececilla o drupes, anguladas, sulcadas o alaes; grana con testa membranácea, embrión rectu, cilíndricu o obcordiforme, endosperma abondosu, carnosu.[1] Fórmula floral: ⋆ K 3 − 4 C 3 − 4 {displaystyle star K_{3-4};C_{3-4}} {displaystyle star K_{3-4};C_{3-4}} or C 0 A 2 − 8 G ( 2 − 4 ) ¯ {displaystyle C_{0};A_{2-8};G_{overline {(2-4)}}} {displaystyle C_{0};A_{2-8};G_{overline {(2-4)}}}

Frutos nuciformes o esquizocárpicos. Unes 180 especies.

Distribución

Bastante cosmopolita, nel Hemisferiu Sur, y la mayoría australianas. Haloragis nun ta n'Europa

Taxonomía

La familia foi descrita por Robert Brown y publicáu en A Voyage to Terra Australis 2: 549. 1814.[1] El xéneru tipu ye: Haloragis

Género

Nueve Gros., 145 spp.:

Laurembergia

El taxón de la más tempranes familia Cercodiaceae y Myriophyllaceae tán agora incluyíes na familia Haloragaceae. Antes, el xéneru Gunnera taba nesta familia.

Delles especies

  • Myriophyllum plantes acuátiques somorguiaes, con fueyes laciniadas bien fines; tres especies.
Myriophyllum spicatum L., flores na parte apical, más o menos n'espigues, n'agües eutrofas.
M. verticillatum L., flores en verticilos arrodiaes por bráctees pinnadas, n'agües carbonatadas; M. alterniflorum DC., flores en verticilos arrodiaes por bráctees pinnadas y bráctees normales, agües oligotrofas. M. acuaticum , n'acuarios.

Ver tamién

Referencies

  1. 1,0 1,1 «Haloragaceae». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultáu'l 4 de mayu de 2014.

Bibliografía

  1. Davidse, G., M. Sousa Sánchez, S. Knapp & F. Chiang Cabrera. 2009. Cucurbitaceae a Polemoniaceae. 4(1): i–xvi, 1–855. In G. Davidse, M. Sousa Sánchez, S. Knapp & F. Chiang Cabrera (eds.) Fl. Mesoamer.. Universidá Nacional Autónoma de Méxicu, Méxicu.
  2. Idárraga-Piedrahita, A., R. D. C. Ortiz, R. Caleyes Posada & M. Merello. (eds.) 2011. Fl. Antioquia: Cat. 2: 9–939. Universidá d'Antioquia, Medellín.
  3. Luteyn, J. L. 1999. Pandoriales, a checklist of plant diversity, geographical distribution, and botanical literature. Mem. New York Bot. Gard. 84: viii–xv, 1–278.
  4. Mora-Osejo, L. Y. 1984. Haloragaceae. 3: 1–178. In P. Pintu-Escobar & P. M. Ruiz (eds.) Fl. Colombia. Universidá Nacional de Colombia, Bogotá.
  5. Stevens, W. D., C. Ulloa Ulloa, A. Pool & O. M. Montiel. 2001. Flora de Nicaragua. Monogr. Syst. Bot. Missouri Bot. Gard. 85: i–xlii,.

Enllaces esternos


ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Haloragaceae: Brief Summary ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST

.


Les Haloragaceae son una familia del orde Saxifragales.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Haloragàcies ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA

Haloragàcia, Haloragàcies o Haloragaceae és una família de plantes amb flors.

En aquesta família hi ha 9 gèneres amb 145 espècies.

La distribució de la família és cosmopolita amb els centres de diversitat a Austràlia i l'hemisferi sud.

Gèneres

Enllaços externs

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Haloragàcies Modifica l'enllaç a Wikidata


ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Haloragàcies: Brief Summary ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA

Haloragàcia, Haloragàcies o Haloragaceae és una família de plantes amb flors.

En aquesta família hi ha 9 gèneres amb 145 espècies.

La distribució de la família és cosmopolita amb els centres de diversitat a Austràlia i l'hemisferi sud.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Zrnulovité ( التشيكية )

المقدمة من wikipedia CZ
 src=
Stolístek Myriophyllum matogrossense
 src=
Proseprinaca palustris

Zrnulovité (Haloragaceae) je čeleď vyšších dvouděložných rostlin z řádu lomikamenotvaré (Saxifragales). Jsou to převážně vodní byliny se vstřícnými nebo přeslenitými listy a pravidelnými drobnými květy v klasech. Čeleď zahrnuje asi 145 druhů v 9 rodech a je rozšířena po celém světě. Nejznámějším zástupcem je stolístek.

Popis

Vytrvalé nebo zřídka i jednoleté vodní byliny, méně často suchozemské byliny až polokeře s přeslenitými, vstřícnými nebo vzácněji střídavými listy bez palistů. Rostliny jsou jednodomé nebo dvoudomé, s jednopohlavnými nebo výjimečně oboupohlavnými květy. Čepel listů je jednoduchá nebo zpeřeně členěná, celokrajná nebo zubatá. Květy jsou pravidelné, drobné, jednotlivé nebo v úžlabních klasech. Kališní i korunní lístky v počtu 2 až 4 nebo chybějí. Tyčinek je 4 nebo 8. Gyneceum je spodní, synkarpní, ze 4 nebo 2 plodolistů s 1 až 2 vajíčky. Plodem je peckovice nebo poltivý plod (schizokarp) rozpadající se na jednosemenné plůdky (oříšky).

Rozšíření

Čeleď zahrnuje 8 až 9 rodů a asi 145 druhů. Rozšíření je kosmopolitní s těžištěm na jižní polokouli, zejména v Austrálii.

Ekologické interakce

Květy jsou opylovány převážně větrem.

Taxonomie

V dřívějších systémech byla čeleď Haloragaceae dávána do přímé příbuznosti s čeledí Gunneraceae, případně s ní i spojována. Výsledky molekulárních studií taxonomické skupiny APG tuto příbuznost nepotvrdily.

Význam

Některé druhy rodu stolístek (Myriophyllum) jsou invazivní rostliny v jezerech. Zástupci rodů stolístek a trojuška Proserpinaca se pěstují jako akvarijní rostliny.

Zástupci

Seznam rodů

Glischrocaryon, Gonocarpus, Haloragis, Haloragodendron, Laurembergia, Myriophyllum (včetně Meziella), Proserpinaca, Trihaloragis[2]

Odkazy

Reference

  1. SKALICKÁ, Anna; VĚTVIČKA, Václav; ZELENÝ, Václav. Botanický slovník rodových jmen cévnatých rostlin. Praha: Aventinum, 2012. ISBN 978-80-7442-031-3. (česky)
  2. HASSLER, M. Catalogue of life. Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World [online]. Naturalis Biodiversity Center, 2016. Dostupné online. (anglicky)

Literatura

  • Smith N. et al. Flowering Plants of the Neotropics. Princeton Univ. Press, 2003. ISBN 0-691-11694-6.

Externí odkazy

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia autoři a editory
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CZ

Zrnulovité: Brief Summary ( التشيكية )

المقدمة من wikipedia CZ
 src= Stolístek Myriophyllum matogrossense  src= Proseprinaca palustris

Zrnulovité (Haloragaceae) je čeleď vyšších dvouděložných rostlin z řádu lomikamenotvaré (Saxifragales). Jsou to převážně vodní byliny se vstřícnými nebo přeslenitými listy a pravidelnými drobnými květy v klasech. Čeleď zahrnuje asi 145 druhů v 9 rodech a je rozšířena po celém světě. Nejznámějším zástupcem je stolístek.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia autoři a editory
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CZ

Tausendblattgewächse ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Tausendblattgewächse (Haloragaceae), genannt auch Seebeerengewächse, sind eine Pflanzenfamilie in der Ordnung der Steinbrechartige (Saxifragales) innerhalb der Bedecktsamigen Pflanzen (Magnoliopsida).

Beschreibung

 src=
Illustration von Glischrocaryon aureum
 src=
Habitus und Blütenstände von Glischrocaryon behrii

Vegetative Merkmale

Bei den Tausendblattgewächsen handelt es sich um ausdauernde, selten auch einjährige, krautige Pflanzen, es gibt aber auch verholzende Arten. Sie wachsen entweder an Land oder es sind Wasser- (Tauch-) oder Sumpfpflanzen. Die wechselständig, gegenständig oder quirlständig angeordneten Laubblätter sind gestielt bis ungestielt. Die Blattspreite ist einfach oder geteilt. Der Blattrand ist oft gezähnt. Nebenblätter gibt es nicht.

Generative Merkmale

Die Arten sind meistens einhäusig getrenntgeschlechtig (monözisch). Die Blüten stehen manchmal einzeln, oder meist in ährigen, selten in schirmtraubigen oder traubigen Blütenständen. Die meist radiärsymmetrischen Blüten sind fast immer klein und eingeschlechtig, aber auch zwittrigen Blüten kommen vor. Es ist ein doppeltes Perianth vorhanden oder es erfolgt ein schrittweiser Übergang von Kelch- zu Kronblättern, wobei je zwei oder vier freie Kelch- und Kronblätter vorhanden sind. Es sind selten drei, meist vier oder acht fertile Staubblätter vorhanden. Selten zwei, meist drei bis vier Fruchtblätter sind zu einem unterständigen Fruchtknoten verwachsen. Pro Fruchtblatt gibt es nur eine Samenanlage. Der synkarpe Fruchtknoten ist unterständig. Die Bestäubung erfolgt meist durch Wind (Anemophilie).

Die Blütenformel lautet: ⋆ K 3 − 4 C 3 − 4 {displaystyle star K_{3-4};C_{3-4}} {displaystyle star K_{3-4};C_{3-4}} oder C 0 A 2 − 8 G ( 2 − 4 ) ¯ {displaystyle C_{0};A_{2-8};G_{overline {(2-4)}}} {displaystyle C_{0};A_{2-8};G_{overline {(2-4)}}}

Es werden Steinfrüchte, Nussfrüchte oder in Nüsschen zerfallende Spaltfrüchte gebildet. Die Samen enthalten mehr oder weniger viel ölhaltiges Endosperm.

 src=
Habitus von Haloragis erecta
 src=
Myriophyllum spicatum mit vegetativen Pflanzenteilen unter Wasser und über dem Wasser stehenden Blütenstand

Systematik und Verbreitung

Der Familienname Haloragaceae wurde 1814 von Robert Brown in A Voyage to Terra Australis, 2, S. 549 aufgestellt. Typusgattung ist Haloragis J.R.Forst. & G.Forst. Synonyme für Haloragaceae R.Br. sind: Cercodiaceae Juss. und Myriophyllaceae Schultz Sch.

Die Verbreitung ist fast weltweit – der Schwerpunkt der Artenvielfalt liegt auf der Südhalbkugel, u. a. in Australien.

Zur Familie der Haloragaceae gehören etwa acht Gattungen[1] mit 145 Arten:

  • Glischrocaryon Endl.: Mit etwa fünf nur in Australien vorkommenden Arten.
  • Gonocarpus Thunb.: Mit etwa 35 Arten im südwestlichen Asien und hauptsächlich in Australien und Neuseeland.
  • Haloragis J.R.Forst. & G.Forst.: Die etwa 27 Arten kommen in Australien (22 Arten) und im südlichen Pazifik vor.
  • Haloragodendron Orchard (Syn.: Cercodia Banks ex Murray, Meionectes R.Br.): Mit etwa fünf in Australien heimischen Arten. Es sind Sträucher (-dendron für Baum).[2][3]
  • Laurembergia P.J.Bergius: Mit etwa vier Arten.
  • Meziella Schindl.: Mit der einzigen Art:
  • Tausendblatt (Myriophyllum L., Syn.: Enydria Vell., Vinkia Meijden): Mit etwa 60 Wasserpflanzen-Arten.[4] Einige Myriophyllum-Arten werden als Zierpflanzen in Aquarien und Gartenteichen verwendet. In manchen Gebieten werden die Pflanzen aus den Gewässern geholt und als Dünger oder Futter verwendet. Medizinische Wirkungen wurden untersucht.[5]
  • Proserpinaca L.: Von den mehreren Arten, die in Nordamerika beheimatet sind, wird Proserpinaca palustris L. (Syn.: Proserpinaca pectinata; Trivialname: Sumpfkammblatt)[6] als Aquarienpflanze verwendet.

Die Taxa der früheren Familien Cercodiaceae und Myriophyllaceae werden in APG IV in die Haloragaceae eingeordnet. Früher gehörte auch die Gattung Gunnera in diese Familie.

Quellen

Einzelnachweise

  1. Haloragaceae im Germplasm Resources Information Network (GRIN), USDA, ARS, National Genetic Resources Program. National Germplasm Resources Laboratory, Beltsville, Maryland.
  2. Artikel über Haloragodendron lucasii. (Memento des Originals vom 9. Juli 2012 im Webarchiv archive.today)  src= Info: Der Archivlink wurde automatisch eingesetzt und noch nicht geprüft. Bitte prüfe Original- und Archivlink gemäß Anleitung und entferne dann diesen Hinweis.@1@2Vorlage:Webachiv/IABot/farrer.riv.csu.edu.au (engl.)
  3. Artikel über Haloragodendron. (Memento des Originals vom 14. Juni 2006 im Internet Archive)  src= Info: Der Archivlink wurde automatisch eingesetzt und noch nicht geprüft. Bitte prüfe Original- und Archivlink gemäß Anleitung und entferne dann diesen Hinweis.@1@2Vorlage:Webachiv/IABot/farrer.riv.csu.edu.au (engl.)
  4. D. Yu u. a.: Taxonomic revision of the genus Myriophyllum (Haloragaceae). In China. Rhodora, 104, 2002, S. 396–421.
  5. Jiarui Chen, Michele Funston: Haloragaceae in der Flora of China, Volume 13, S. 428: Online.
  6. Hans-Georg Kramer: Pflanzenaquaristik á la Kramer. Tetra-Verlag, Berlin-Velten 2009, ISBN 978-3-89745-190-2, S. 224 f.

Weblinks

 src=
– Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Tausendblattgewächse: Brief Summary ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Tausendblattgewächse (Haloragaceae), genannt auch Seebeerengewächse, sind eine Pflanzenfamilie in der Ordnung der Steinbrechartige (Saxifragales) innerhalb der Bedecktsamigen Pflanzen (Magnoliopsida).

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Сланаягаднікавыя ( البيلاروسية )

المقدمة من wikipedia emerging languages

Сланаягаднікавыя (Haloragaceae) — сямейства кветкавых расьлінаў, якое зьмяшчае каля 9 родаў і 145 відаў[1].

Апісаньне

Прадстаўнікі гэтага сямейства — травы шматгадовыя, рэдка аднагадовыя, водныя ці наземныя, аднадомныя або двудомныя. Сьцябло паўзучае, узыходзячае або вэртыкальнае. Лісьце ў 2–4 кольцах. Суквецьце 1–5-кветкавае. Кветкі мініяцюрныя; чашалісьцікаў (2)4 але адсутнічаюць у жаночых кветак некаторых Myriophyllum; пялёсткаў (2)4 але адсутнічаюць у жаночых кветак некаторых Myriophyllum; тычачак 1 ці 2 да колькасьці чашалісьцікаў. Плод арэхападобны або касьцяніца[2][3].

Арэал

Распаўсюджваньне: ва ўсім сьвеце, але асабліва ў Аўстраліі[2][3][4].

Крыніцы

  1. ^ Christenhusz, M. J. M.; Byng, J. W. The number of known plants species in the world and its annual increase // Phytotaxa. — 2016. — Т. 261. — № 3. — С. 201–217. (анг.)
  2. ^ а б Flora of China. efloras.org. Праверана 06.03.2020 г. (анг.)
  3. ^ а б Stevens, P.F. Angiosperm Phylogeny Website Праверана 06.03.2020 г. (анг.)
  4. ^ Kew Science Plants of the World Online Праверана 06.03.2020 г. (анг.)
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Аўтары і рэдактары Вікіпедыі
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Сланаягаднікавыя: Brief Summary ( البيلاروسية )

المقدمة من wikipedia emerging languages

Сланаягаднікавыя (Haloragaceae) — сямейства кветкавых расьлінаў, якое зьмяшчае каля 9 родаў і 145 відаў.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Аўтары і рэдактары Вікіпедыі
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Haloragaceae ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

Haloragaceae (the watermilfoil family) is a eudicot flowering plant family in the order Saxifragales, based on the phylogenetic APG system. In the Cronquist system, it was included in the order Haloragales.

Description

The Haloragaceae ( alternate spelling Halorrhagidaceae) are very diverse in habit, including both small trees and submerged aquatics. Most members of the Haloragaceae are herbaceous, and most of those in turn are perennials, though some species are annuals. In contrast however, members of the genus Haloragodendron are woody. Most species of Myriophyllum are monoecious while most other taxa have hermaphrodite flowers. The flowers are usually small and inconspicuous, but some genera can have more "showy" conspicuous flowers (Haloragodendron, Glischrocaryon). Flowers are usually radially symmetrical, and unusual for core eudicots, merosity is (2-3)-4 parted. Petals are usually keeled or hooded when present. In Myriophyllum female flowers usually lack a perianth. They have (2-)4-8 stamens and an inferior ovary of (2-)4 carpels. In Myriophyllum the fruit is a schizocarp of 1-seeded 'nutlets' other genera can have nuts or drupes that can be winged or inflated.[2][3] The genus Gunnera, formerly included here are now the separate family Gunneraceae.

Taxonomy

Phylogeny

Molecular phylogenetic studies, in particular, the APG system, placed the Haloragaceae within the core eudicot order, Saxifragales.[1] Earlier versions of the APG had allowed either the broader circumscription (Haloragaceae s.l.) or a narrower Haloragaceae s.s..[4]

Cladogram of Saxifragales families[5][6][1] Saxifragales

Peridiscaceae (4)

97

Paeonia (Paeoniaceae)

woody clade

Liquidambar (Altingiaceae)

69 98

Hamamelidaceae (27)

95

Cercidiphyllum (Cercidiphyllaceae)

Daphniphyllum (Daphniphyllaceae)

core Saxifragales

Crassulaceae (34)

Haloragaceae s.l.

Aphanopetalum (Aphanopetalaceae)

Tetracarpaea (Tetracarpaeaceae)

Penthorum (Penthoraceae)

Haloragaceae s.s. (8)

Saxifragaceae alliance

Iteaceae (including Pterostemonaceae) (2)

Ribes (Grossulariaceae)

Saxifragaceae (33)

Cynomorium (Cynomoriaceae) remains unplaced within this tree

Subdivision

History

Historically, the Haloragaceae included many disparate genera, since segregated. A major circumscription was carried out by Schindler in 1905, dividing the "Halorrhagaceae" into two subfamilies (Halorrhagoideae and Gunneroideae) and the former into two tribes (Halorrhageae and Myriophylleae), with a total of seven genera. He removed some of the disparate genera and merged Gonocarpus and Meionectes into Haloragis.[7] This classification long remained the standard till Shaw (1966) removed Gunnera (into its own family Gunneraceae, within the order Gunnerales), the sole genus in Gunneroideae, leaving six genera.[8] This situation remained until the monograph of Orchard (1975). Orchard restored Gonocarpus and split Haloragodendron from Haloragis, leaving 8 genera.[2][3]
List of genera, habitat, distribution (Number of species)

Molecular era

A molecular study resolved the infrafamilial relationships among the genera, resulting in some taxonomic revision, including redistribution of species. In addition, Meionectes was reinstated, separating two species from Haloragis and creating a new monotypic genus, Trihaloragis by segregating Gonocarpus hexandrus. Consequently the number of genera is increased to ten, with the addition of:[3]

  • Meionectes R.Br. (2)
  • Trihaloragis Moody & Les (1)

Glischrocaryon-Haloragodendron is resolved as the basal node, sister to the remaining family. While monophyly of this group is well supported, monophyly of the two separate genera is less well supported, and suggests some paraphyly. Thus the generic limits remain unresolved.[3]

A subsequent, more detailed study of Myriophyllum demonstrated that the monotypic genus Meziella was embedded within it, leading to its submersion within the former as Myriophyllum subgenus Meziella, thereby reducing the number of genera within the family to 9.[9]

Species

As of 2014, the family has 138 species, distributed among the nine genera as follows:[4]

  • Glischrocaryon (4)
  • Gonocarpus (36)
  • Haloragis (24)
  • Haloragodendron (6)
  • Laurembergia (4)
  • Myriophyllum (60)
  • Proserpinaca (2)
  • Meionectes (2)
  • Trihaloragis (1)

Distribution and habitat

The distribution of the family is nearly worldwide.[3] The center of species diversity is in Australia where all genera are found excepting Proserpinaca and Laurembergia. Habitats vary from arid desert regions to freshwater lakes. The terrestrial genera (Glischrocaryon, Gonocarpus, Haloragis, Haloragodendron, Trihaloragis ) are primarily limited to the southern hemisphere. Meionectes, Meziella, Myriophyllum and Proserpinaca are aquatic, while Laurembergia are semiaquatic. Glischrocaryon, Haloragodendron, Meionectes and Trihaloragis are Australian endemics, where about 70% of all species are found.[10][3] For detailed maps of the distribution of each genus, see Chen et al (2014) Figure 1.

References

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Haloragaceae: Brief Summary ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

Haloragaceae (the watermilfoil family) is a eudicot flowering plant family in the order Saxifragales, based on the phylogenetic APG system. In the Cronquist system, it was included in the order Haloragales.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Haloragaceae ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

Haloragaceae es una familia de plantas del orden Saxifragales.

Descripción

Son plantas herbáceas o sufrutescentes, perennes, acuáticas o terrestres; tallos rizomatosos o erectos; plantas hermafroditas o monoicas. Hojas alternas, opuestas o verticiladas, simples o pectinadas, estipuladas o con las estípulas como escamas. Flores solitarias y axilares o en espigas, racimos o panículas terminales; flores unisexuales o raramente perfectas, epíginas; perianto ausente, uniseriado o biseriado; sépalos ausentes o 2–4; pétalos ausentes o 2–4, deciduos, libres, más grandes que los sépalos; estambres ausentes o 4 u 8, libres, frecuentemente en 2 verticilos y entonces los exteriores opuestos a los pétalos, anteras basifijas, 2-loculares, con dehiscencia longitudinal; carpelos 4, unidos, lóculos 1–4, óvulos 1 por lóculo, anátropos, estigmas frecuentemente plumosos. Frutos nuececillas o drupas, anguladas, sulcadas o aladas; semilla con testa membranácea, embrión recto, cilíndrico u obcordiforme, endosperma abundante, carnoso.[1]Fórmula floral: ⋆ K 3 − 4 C 3 − 4 {displaystyle star K_{3-4};C_{3-4}} {displaystyle star K_{3-4};C_{3-4}} or C 0 A 2 − 8 G ( 2 − 4 ) ¯ {displaystyle C_{0};A_{2-8};G_{overline {(2-4)}}} {displaystyle C_{0};A_{2-8};G_{overline {(2-4)}}}

Frutos nuciformes o esquizocárpicos. Unas 180 especies.

Distribución

Bastante cosmopolita, en el Hemisferio Sur, y la mayoría australianas. Haloragis no está en Europa

Taxonomía

La familia fue descrita por Robert Brown y publicado en A Voyage to Terra Australis 2: 549. 1814.[1]​ El género tipo es: Haloragis

Géneros

Nueve Gros., 145 spp.:

Los taxones de la más tempranas familias Cercodiaceae y Myriophyllaceae están ahora incluidos en la familia Haloragaceae. Antes, el género Gunnera estaba en esta familia.

Algunas especies

  • Myriophyllum plantas acuáticas sumergidas, con hojas laciniadas muy finas; tres especies.
Myriophyllum spicatum L., flores en la parte apical, más o menos en espigas, en aguas eutrofas.
M. verticillatum L., flores en verticilos rodeadas por brácteas pinnadas, en aguas carbonatadas; M. alterniflorum DC., flores en verticilos rodeadas por brácteas pinnadas y brácteas normales, aguas oligotrofas. M. acuaticum , en acuarios.

Referencias

  1. a b «Haloragaceae». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultado el 4 de mayo de 2014.

Bibliografía

  1. Davidse, G., M. Sousa Sánchez, S. Knapp & F. Chiang Cabrera. 2009. Cucurbitaceae a Polemoniaceae. 4(1): i–xvi, 1–855. In G. Davidse, M. Sousa Sánchez, S. Knapp & F. Chiang Cabrera (eds.) Fl. Mesoamer.. Universidad Nacional Autónoma de México, México.
  2. Idárraga-Piedrahíta, A., R. D. C. Ortiz, R. Callejas Posada & M. Merello. (eds.) 2011. Fl. Antioquia: Cat. 2: 9–939. Universidad de Antioquia, Medellín.
  3. Luteyn, J. L. 1999. Páramos, a checklist of plant diversity, geographical distribution, and botanical literature. Mem. New York Bot. Gard. 84: viii–xv, 1–278.
  4. Mora-Osejo, L. E. 1984. Haloragaceae. 3: 1–178. In P. Pinto-Escobar & P. M. Ruiz (eds.) Fl. Colombia. Universidad Nacional de Colombia, Bogotá.
  5. Stevens, W. D., C. Ulloa Ulloa, A. Pool & O. M. Montiel. 2001. Flora de Nicaragua. Monogr. Syst. Bot. Missouri Bot. Gard. 85: i–xlii,.
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Haloragaceae: Brief Summary ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

Haloragaceae es una familia de plantas del orden Saxifragales.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Vesikuuselised ( الإستونية )

المقدمة من wikipedia ET

Vesikuuselised (Haloragaceae ehk Haloragidaceae) on kivirikulaadsete seltsi kuuluv veetaimede sugukond.

Levila

Sugukond on kosmopoliitse levikuga. Kõige suurem on liikide arvukus Austraalias, kus on esindatud kõik perekonnad peale Proserpinaca and Laurembergia. Kuival maal elavad liigid esinevad peamiselt lõunapoolkeral. Perekonnad Glishcrocaryon, Haloragodendron, Meionectes ja Trihaloragis on Austraalia endeemid.

Kirjeldus

Sugukonda kuuluvad peamiselt rohtsed mitmeaastased taimed, kuid ka mõned üheaastased taimed ning puittaimed (Haloragodendron spp.) Perekonnad Glischrocaryon, Gonocarpus, Haloragis, Haloragodendron ja Trihaloragis koosnevad maismaataimedest, Laurembergia poolveetaimedest ja Meionectes, Myriophyllum ja Proserpinaca mageveekogudes kasvavatest veetaimedest.

Perekond Myriophyllum on ühesugulised, enamus teisi perekondi kahesugulised. Õied on reeglina väiksed ja silmatorkamatud, kuid mõnedel perekondadel on "uhkemaid" õisi (Haloragodendron, Glischrocaryon).

Perekonnad

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Vikipeedia autorid ja toimetajad
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ET

Vesikuuselised: Brief Summary ( الإستونية )

المقدمة من wikipedia ET

Vesikuuselised (Haloragaceae ehk Haloragidaceae) on kivirikulaadsete seltsi kuuluv veetaimede sugukond.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Vikipeedia autorid ja toimetajad
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ET

Haloragaceae ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Haloragazeo (Haloragaceae) Saxifragales ordenako familia baten izen arrunta da. Hedapen kosmopolita dute baina gehienak Hego Hemisferion, batez ere Australian, bizi dira.

Generoak

Familiak 145 espezie ditu, bederatzi generotan banaturik:

Erreferentziak

  1. Angiosperm Phylogeny Group (2009) «An update of the Angiosperm Phylogeny Group classification for the orders and families of flowering plants: APG III» (PDF) Botanical Journal of the Linnean Society 161 (2): 105–121 doi:10.1111/j.1095-8339.2009.00996.x.
(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Haloragaceae: Brief Summary ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Haloragazeo (Haloragaceae) Saxifragales ordenako familia baten izen arrunta da. Hedapen kosmopolita dute baina gehienak Hego Hemisferion, batez ere Australian, bizi dira.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Ärviäkasvit ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Ärviäkasvit (Haloragaceae) on laajalle levinnyt, mutta pienehkö kasviheimo koppisiemenisten Saxifragales-lahkossa.

Tuntomerkit

Ärviäkasvit ovat melko pieniä, tavallisesti yksikotisia, usein vaihtelevissa määrin ruohovartisia kasveja. Niiden aineenvaihdunta tuottaa flavoneja, ja usein niillä on oksalaattikiteitä karvamaisissa kuorikerroksen soluissa. Lehdet sijaitsevat tavallisesti vastakkaisesti tai harvemmin kierteisesti, ja ovat tavallisesti yksinkertaisia, joskus parilehdykkäisiä, sahalaitaisia tai syväliuskaisia ja pieniä. Kukinto on vihkomainen tai kukat ovat ryhmissä tai yksittäin. Kukat ovat pieniä (poikkeuksena Haloragodendron), neljälukuisia, ja niissä on kariseva teriö. Heteitä on kahdeksan, ponnet ovat palhoja paljon pidempiä. Sikiäin on kehänalainen ja vartalot ovat paksutyvisiä, luotit pensselimäisiä, toisinaan nuppimaisia. Kussakin emilehdessä on yksi fertiili siemenaihe, joka riippuu kärki-istukasta. Hedelmä on pähkinämäinen, avautumaton, ja hedelmäseinän ulkokerros (eksokarppi) on usein kuviollinen. Siemenen endospermi on tärkkelyspitoinen, alkioripustin on imujuurinen ja sirkkalehdet ovat melko lyhyet.[1]

Levinneisyys

Arviäkasveja tavataan kosmopoliittisesti levinneinä maapallolla, erityisesti kuitenkin Australiassa.[2]

Luokittelu

Ärviäkasvien heimossa on yhdeksän sukua ja 145 lajia, jotka jakautuvat evolutiivisesti kahteen haaraan, jotka lienevät noin 47 miljoonaa vuotta vanhoja.[3]

Suvut Haloragodendron ja Glischryocaryon muodostavat heimon kehityshaaroista toisen. Niiden yhdeksän lajia ovat ruohoja, joilla on puutuva juuristo, tai pieniä puita. Kukat ovat kaksineuvoisia ja hedelmät siivellisiä ja yksisiemenisiä. Suvut kasvavat Australian etelä- ja länsiosissa.[4]

Toista evoluutiohaaraa voidaan nimittää tribusnimellä Myriophylleae. Sen kasvit ovat vesikasveja tai pensaita. Kukat ovat yksikotisesti (joskus kaksikotisesti) yksineuvoisia tai harvemmin kaksineuvoisia. Joskus niistä puuttuu teriö. Hedelmä on 1–4-siemeninen. Sukuja kehityshaaraan kuuluu seitsemän, lajeja 136. Runsaslajisimmat suvut ovat ärviät (Myriophyllum, 60 lajia), Gonocarpus (41 lajia) ja Haloragis (28 lajia).[5]

Ärviäkasvisuvut:[6] [7]

  • Glischrocaryon Endlicher
  • Gonocarpus Thunberg
  • Haloragis (Halorrhagis) J. R. Forster & G. Forster
  • Haloragodendron Orchard
  • Laurembergia Bergius
  • Meionectes R. Brown
  • Myriophyllum L. – ärviät
  • Proserpinaca L. – kampalehdet
  • Trihaloragis Moody & Les

Kuvia

Lähteet

Viitteet

  1. Stevens 2001–, viittaus 8.3.2015
  2. Stevens 2001–, viittaus 8.3.2015
  3. Stevens 2001–, viittaus 8.3.2015
  4. Stevens 2001–, viittaus 8.3.2015
  5. Stevens 2001–, viittaus 8.3.2015
  6. http://www.mobot.org/mobot/research/apweb/genera/haloragaceaegen.html
  7. http://finto.fi/kassu/fi/page/?uri=http%3A%2F%2Fwww.yso.fi%2Fonto%2Fkassu%2Fk48669

Aiheesta muualla

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Ärviäkasvit: Brief Summary ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Ärviäkasvit (Haloragaceae) on laajalle levinnyt, mutta pienehkö kasviheimo koppisiemenisten Saxifragales-lahkossa.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Haloragaceae ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

La famille des Haloragacées ou Haloragidacées est constituée de plantes dicotylédones ; elle comprend une centaine d'espèces réparties en 8-9 genres.

Ce sont des plantes herbacées, des arbustes, majoritairement aquatiques pérennes, hétérophylle quand aquatiques, aux feuilles pennatilobées en verticille, aux épis floraux émergents, aux fleurs minuscules, des régions tempérées à tropicales.

En France elle est représentée par le genre Myriophyllum avec 3 espèces.

Étymologie

Le nom vient du genre-type Haloragis qui est la forme latinisée du grec άλας / halas, sel, mer, et ρόγες / rhoges, baie de raisin, en référence au lieu de la première découverte d'une espèce de ce genre, sur une plage, et de ses fruits globuleux.

Classification

La classification phylogénétique situe cette famille dans l'ordre des Saxifragales.

Liste des genres

Selon Angiosperm Phylogeny Website (27 avr. 2010)[1] :

Selon NCBI (27 avr. 2010)[2] :

Selon ITIS (27 avr. 2010)[3] :

Liste des espèces

Selon NCBI (27 avr. 2010)[2] :

Notes et références

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Haloragaceae: Brief Summary ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

La famille des Haloragacées ou Haloragidacées est constituée de plantes dicotylédones ; elle comprend une centaine d'espèces réparties en 8-9 genres.

Ce sont des plantes herbacées, des arbustes, majoritairement aquatiques pérennes, hétérophylle quand aquatiques, aux feuilles pennatilobées en verticille, aux épis floraux émergents, aux fleurs minuscules, des régions tempérées à tropicales.

En France elle est représentée par le genre Myriophyllum avec 3 espèces.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Zrnuljačevke ( الكرواتية )

المقدمة من wikipedia hr Croatian

Zrnuljačevke (žiernuljače, zrnuljače,. lat. Haloragaceae), biljna porodica u redu Kamenikolike (Saxifragales) kojoj pripada preko 160 vrsta u osam rodova. U latinskom nazivu ime je dobila po rodu Haloragis.

Jedino rodovi proserpinaka (Proserpinaca) i Laurembergia nisu rašireni su po Australiji, dok su u Hrvatskoj prisutne barem 3 vrste, to su klasasti krocanj (M. spicatum), pršljenasti krocanj (M. verticillatum) i Myriophyllum heterophyllum

Rodovi

  1. Genus Glischrocaryon
  2. Genus Gonocarpus
  3. Genus Haloragis
  4. Genus Haloragodendron
  5. Genus Laurembergia
  6. Genus Myriophyllum
  7. Genus Proserpinaca
  8. Genus Trihaloragis
Logotip Zajedničkog poslužitelja
Na Zajedničkom poslužitelju postoje datoteke vezane uz: Zrnuljačevke
Logotip Wikivrsta
Wikivrste imaju podatke o: Haloragaceae

Izvori

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori i urednici Wikipedije
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia hr Croatian

Zrnuljačevke: Brief Summary ( الكرواتية )

المقدمة من wikipedia hr Croatian

Zrnuljačevke (žiernuljače, zrnuljače,. lat. Haloragaceae), biljna porodica u redu Kamenikolike (Saxifragales) kojoj pripada preko 160 vrsta u osam rodova. U latinskom nazivu ime je dobila po rodu Haloragis.

Jedino rodovi proserpinaka (Proserpinaca) i Laurembergia nisu rašireni su po Australiji, dok su u Hrvatskoj prisutne barem 3 vrste, to su klasasti krocanj (M. spicatum), pršljenasti krocanj (M. verticillatum) i Myriophyllum heterophyllum

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori i urednici Wikipedije
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia hr Croatian

Stolistnikowe rostliny ( اللغة الصربية العليا )

المقدمة من wikipedia HSB

Stolistnikowe rostliny (Haloragaceae) su swójba symjencowych rostlinow (Spermatophytina).

Wobsahuje sćěhowace rody:

Nóžki

  1. W internetowym słowniku: Tausendblatt

Wotkazy

 src= Commons: Haloragaceae – Zběrka wobrazow, widejow a awdiodatajow
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia HSB

Stolistnikowe rostliny: Brief Summary ( اللغة الصربية العليا )

المقدمة من wikipedia HSB

Stolistnikowe rostliny (Haloragaceae) su swójba symjencowych rostlinow (Spermatophytina).

Wobsahuje sćěhowace rody:

stolistnik (Myriophyllum) kłosowy stolistnik (Myriophyllum spicatum) mutličkaty stolistnik (Myriophyllum verticillatum) něžny stolistnik (Myriophyllum alterniflorum) wšelakołopjenaty stolistnik (Myriophyllum heterophyllum)
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia HSB

Haloragidaceae ( الإندونيسية )

المقدمة من wikipedia ID

Haloragidaceae adalah salah satu suku anggota tumbuhan berbunga. Menurut Sistem klasifikasi APG II suku ini dimasukkan ke dalam bangsa Saxifragales, klad dikotil sejati inti (core Eudikotil) namun tidak termasuk ke dalam dua kelompok besar, Rosidae dan asteridae.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Penulis dan editor Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ID

Haloragidaceae: Brief Summary ( الإندونيسية )

المقدمة من wikipedia ID

Haloragidaceae adalah salah satu suku anggota tumbuhan berbunga. Menurut Sistem klasifikasi APG II suku ini dimasukkan ke dalam bangsa Saxifragales, klad dikotil sejati inti (core Eudikotil) namun tidak termasuk ke dalam dua kelompok besar, Rosidae dan asteridae.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Penulis dan editor Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ID

Haloragaceae ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT

Haloragaceae (R.Br., 1814), o Aloragacee, è una famiglia di piante appartenente all'ordine delle Saxifragales[1].

Tassonomia

Questa famiglia comprende circa 150 specie, ripartite tra i seguenti 7 generi:

In Italia è presente solo il genere Myriophyllum[2].

Note

  1. ^ (EN) Haloragaceae R.Br., su Plants of the World Online, Royal Botanic Gardens, Kew. URL consultato il 31 gennaio 2021.
  2. ^ Elenco delle specie - Genere: Myriophyllum - Famiglia: Haloragaceae, su Flora Italiana (Luirig). URL consultato il 1º maggio 2018.

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Haloragaceae: Brief Summary ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT

Haloragaceae (R.Br., 1814), o Aloragacee, è una famiglia di piante appartenente all'ordine delle Saxifragales.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Vederkruidfamilie ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

De vederkruidfamilie (Haloragaceae) is een familie van tweezaadlobbige struiken en kruidachtige planten. De familie komt wereldwijd voor, speciaal in Australië.

In Nederland komt alleen het geslacht Vederkruid (Myriophyllum) voor, met op Wikipedia de soorten aarvederkruid (Myriophyllum spicatum), kransvederkruid (Myriophyllum verticillatum) en teer vederkruid (Myriophyllum alterniflorum).

Het gaat om een niet al te grote familie, van 145 soorten. Volgens Vascular Plant Families and Genera (1992) horen de volgende geslachten tot deze familie:

  • Glischrocaryon, Gonocarpus, Haloragis, Haloragodendron, Laurembergia, Meziella, Myriophyllum, met 60 soorten waterplanten, Proserpinaca, Vinkia

In het Cronquist-systeem (1981) werd de vederkruidfamilie in de orde Haloragales ondergebracht. Daarentegen plaatste het Wettstein-systeem (1935) haar in de orde Myrtales.

Externe links

Wikimedia Commons Zie de categorie Haloragaceae van Wikimedia Commons voor mediabestanden over dit onderwerp.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Vederkruidfamilie: Brief Summary ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

De vederkruidfamilie (Haloragaceae) is een familie van tweezaadlobbige struiken en kruidachtige planten. De familie komt wereldwijd voor, speciaal in Australië.

In Nederland komt alleen het geslacht Vederkruid (Myriophyllum) voor, met op Wikipedia de soorten aarvederkruid (Myriophyllum spicatum), kransvederkruid (Myriophyllum verticillatum) en teer vederkruid (Myriophyllum alterniflorum).

Het gaat om een niet al te grote familie, van 145 soorten. Volgens Vascular Plant Families and Genera (1992) horen de volgende geslachten tot deze familie:

Glischrocaryon, Gonocarpus, Haloragis, Haloragodendron, Laurembergia, Meziella, Myriophyllum, met 60 soorten waterplanten, Proserpinaca, Vinkia

In het Cronquist-systeem (1981) werd de vederkruidfamilie in de orde Haloragales ondergebracht. Daarentegen plaatste het Wettstein-systeem (1935) haar in de orde Myrtales.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Tusenbladfamilien ( النرويجية )

المقدمة من wikipedia NO

Tusenbladfamilien (Haloragaceae) er en plantefamilie i ordenen Saxifragales. Den omfatter ca. 120 arter fordelt på ni planteslekter. I Norge vokser fire arter av tusenblad.


Eksterne lenker

botanikkstubbDenne botanikkrelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia forfattere og redaktører
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NO

Tusenbladfamilien: Brief Summary ( النرويجية )

المقدمة من wikipedia NO

Tusenbladfamilien (Haloragaceae) er en plantefamilie i ordenen Saxifragales. Den omfatter ca. 120 arter fordelt på ni planteslekter. I Norge vokser fire arter av tusenblad.


ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia forfattere og redaktører
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NO

Wodnikowate ( البولندية )

المقدمة من wikipedia POL

Wodnikowate (Haloragaceae R. Br. in Flinders ) – rodzina roślin z rzędu skalnicowców (Saxifragales). Należy tu 9 rodzajów z ok. 150 gatunkami, będącymi roślinami wodnymi lub bagiennymi, zwykle roślinami zielnymi, rzadziej krzewami. Do flory polskiej należy spośród tych roślin tylko rodzaj wywłócznik (Myriophyllum L.).

Systematyka

Pozycja i podział rodziny według Angiosperm Phylogeny Website (aktualizowany system APG IV z 2016)

Wodnikowate tworzą grupę siostrzaną dla rodziny Penthoraceae, wraz z którą wchodzą w skład rzędu skalnicowców[1].

Powiązania filogenetyczne rodziny w obrębie rzędu skalnicowców:

skalnicowce

Peridiscaceae





piwoniowate Paeoniaceae




altyngiowate Altingiaceae




oczarowate Hamamelidaceae




grujecznikowate Cercidiphyllaceae



Daphniphyllaceae









gruboszowate Crassulaceae




Aphanopetalaceae




Tetracarpaeaceae




Penthoraceae



wodnikowate Haloragaceae








iteowate Iteaceae




agrestowate Grossulariaceae



skalnicowate Saxifragaceae







Pozycja w systemie Reveala (1994-1999)

Gromada okrytonasienne (Magnoliophyta Cronquist), podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa Rosopsida Batsch, podklasa różowe (Rosidae Takht.), nadrząd Podostemanae R. Dahlgren ex Reveal, rząd wodnikowce (Haloragales Bromhead), podrząd Haloragineae Engl., rodzina wodnikowate (Haloragaceae R. Br. in Flinders)[2].

Wykaz rodzajów[3]

Przypisy

  1. a b Stevens P.F.: Angiosperm Phylogeny Website (ang.). 2001–. [dostęp 2017-08-01].
  2. Crescent Bloom: Haloragaceae (ang.). The Compleat Botanica. [dostęp 2009-07-07].
  3. List of genera in family HALORAGACEAE (ang.). Vascular Plant Families and Genera, Royal Botanic Gardens Kew. [dostęp 2009-07-07].
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia POL

Wodnikowate: Brief Summary ( البولندية )

المقدمة من wikipedia POL

Wodnikowate (Haloragaceae R. Br. in Flinders ) – rodzina roślin z rzędu skalnicowców (Saxifragales). Należy tu 9 rodzajów z ok. 150 gatunkami, będącymi roślinami wodnymi lub bagiennymi, zwykle roślinami zielnymi, rzadziej krzewami. Do flory polskiej należy spośród tych roślin tylko rodzaj wywłócznik (Myriophyllum L.).

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia POL

Haloragaceae ( البرتغالية )

المقدمة من wikipedia PT

Haloragaceae é uma família de plantas angiospérmicas (plantas com flor - divisão Magnoliophyta), pertencente à ordem Saxifragales que por sua vez compõe a classe Magnoliopsida (Dicotiledóneas) pois os embriões apresentam dois ou mais cotilédones.

As Halogaraceae são ervas perenes, ou seja, possuem um ciclo de vida longo e portanto, raramente são anuais. Estão presentes em habitat aquático e terrestre, estando distribuídas principalmente no Hemisfério Sul, com maior incidência na Austrália.

Morfologia

Essas plantas apresentam caules longos que podem ser rastejantes ou eretos. Apresentam folhas simples nas espécies terrestres e lobadas nas espécies aquáticas. Suas folhas apresentam estípulas, são dispostas em cruz ou alternadas[1].

A inflorescência é do tipo dicásio, composta por 1 a 5 flores que surgem a partir da axilas de brácteas primárias semelhantes a folhas. Suas flores são pequenas, possuem simetria radial (actnomorfas), podem ser bissexuais ou unissexuais sendo que temos a ocorrência de protandria, cálice composto por 2-4 sépalas e possuem cerca de 2-8 estames curtos e delgados[2].

A dispersão do pólen ocorre tanto pelo vento (anemofilia) como por insetos (entomofilia). Apresentam ovário ínfero com 1-2 ou 4 células com a presença de septos sólidos ou praticamente ausentes. Os óvulos se desenvolvem a partir da placentação apical do tipo anátropo[3].

A fruta é semelhante a uma noz ou drupa, indeiscente pois não ocorre sua abertura após a maturação, com 1 semente. O pericarpo é membranoso ou endocarpo lenhoso. Exocarpo é membranoso ou inchado e espinhoso. As sementes apresentam testa delgada, embrião cilíndrico, rodeado por albúmen espesso e branco[4].

Distribuição

As Haloragaceae estão amplamente distribuídas em regiões temperadas e subtropicais de todos os continentes, inclusive, algumas espécies de Myriophyllum são encontradas no Ártico, no entanto, são principalmente encontradas no Hemisfério Sul com uma concentração com cerca de 70% das espécies em torno da Austrália, Nova Zelândia e Tasmânia [5].

Origem e Evolução

Estudos utilizando sequências de DNA de ITS, matK e os íntrons trnK 50 e trnK 30 obtidos de 102 espécies representantes dos 8 gêneros de Haloragaceae para a datação Bayesiana, sugere que a primeira diversificação das Haloragaceae existentes ocorreu na Austrália, durante o período Eoceno (37,3 a 56,3 Ma)[6].

A diversificação dessa família teria se iniciado no hemisfério sul como resultado de eventos de vicariância entre Austrália, América do Sul e Nova Zelândia. Além disso, os resultados também indicaram múltiplas rotas de dispersão para a Ásia durante o Mioceno e consequente dispersão para Europa e América do Norte[7].

Espécies[8]

  • Haloragis trigonocarpa
  • Hatoragis erecta
  • Haloragis exalata
  • Haloragis stricta
  • Haloragis eyreana
  • Haloragis glauca
  • Haloragis aspera
  • Halogaris dura
  • Haloragis heterophylla
  • Haloragis acutangula
  • Haloragis foliosa
  • Haloragis hamata
  • Haloragis digyna
  • Haloragis serra
  • Haloragis masatierrana
  • Trihaloragis hexandrus
  • Haloragodendron glandulosum
  • Haloragodendron lucasii
  • Haloragodendron gibsonii
  • Haloragodendron bauerlenii
  • Haloragodendron monospermum
  • Haloragodendron racemosum
  • Gonocarpus elatus
  • Gonocarpus longifolius
  • Gonocarpus teucrioides
  • Gonocarpus humilis
  • Gonocarpus mezianus
  • Gonocarpus oreophilus
  • Gonocarpus tetragynus
  • Gonocarpus salsoloides
  • Gonocarpus urceolatus
  • Gonocarpus scordioides
  • Gonocarpus nodulosus
  • Gonocarpus chinensis
  • Gonocarpus leptothecus
  • Gonocarpus acanthocarpus
  • Gonocarpus ephemerus
  • Gonocarpus pusillus
  • Gonocarpus paniculatus
  • Gonocarpus trichnostachyus
  • Gonocarpus benthamii
  • Gonocarpus cordiger
  • Gonocarpus intricatus
  • Gonocarpus montanus
  • Gonocarpus micranthus
  • Gonocarpus eremophyllus
  • Myriophyllum votschii
  • Myriophyllum lophatum
  • Myriophyllum alpinum
  • Myriophyllum limnophilum
  • Myriophyllum drummondii
  • Myriophyllum echinatum
  • Myriophyllum simulans
  • Myriophyllum variifolium
  • Myriophyllum petraeum
  • Myriophyllum crispatum
  • Myriophyllum ussuriense
  • Myriophyllum papillosum
  • Myriophyllum trachycarpum
  • Myriophyllum coronatum
  • Myriophyllum filiforme
  • Myriophyllum laxum
  • Myriophyllum tenellum
  • Myriophyllum humile
  • Myriophyllum heterophyllum
  • Myriophyllum hippuroides
  • Myriophyllum pinnatum
  • Myriophyllum farwellii
  • Myriophyllum latifolium
  • Myriophyllum muricatum
  • Myriophyllum dicoccum
  • Myriophyllum lapidocola
  • Myriophyllum amphibium
  • Myriophyllum pedunculatum
  • Myriophyllum tillaeoides
  • Myriophyllum trifida
  • Myriophyllum sbiricum
  • Myriophyllum spicatum
  • Myriophyllum alterniflorum
  • Myriophyllum caput-medusae
  • Myriophyllum salsugineum
  • Myriophyllum verrucossum
  • Myriophyllum balladoniense
  • Myriophyllum quitense
  • Myriophyllum triphyllum
  • Myriophyllum robustum
  • Myriophyllum decussatum
  • Myriophyllum verticillatum
  • Myriophyllum oguraense
  • Myriophyllum matogrossense
  • Myriophyllum aquaticum
  • Laurenbergia minor
  • Laurenbergia repens
  • Laurenbergia tetrandra
  • Proserpinaca pectinata
  • Proserpinaca palustris
  • Meionectes brownii
  • Meionectes teunifolia
  • Glischrocaryon behrii
  • Glischrocaryon roei
  • Glischrocaryon flavescens
  • Glischrocaryon aureum

Espécies de ocorrência no Brasil

  • Laurenbergia tetrandra. Domínios: cerrado e mata atlântica. Distribuição geográfica: Nordeste (PE, BA), Centro-Oeste (DF, MS), Sudeste (ES, RJ, SP), Sul (PR, SC, RS) [9].
  • Myriophyllum aquaticum. Domínios: cerrado e mata atlântica. Distribuição geográfica: Nordeste (BA), Sudeste (SP), Sul (PR, SC, RS)[10].

Ver também

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores e editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PT

Haloragaceae: Brief Summary ( البرتغالية )

المقدمة من wikipedia PT

Haloragaceae é uma família de plantas angiospérmicas (plantas com flor - divisão Magnoliophyta), pertencente à ordem Saxifragales que por sua vez compõe a classe Magnoliopsida (Dicotiledóneas) pois os embriões apresentam dois ou mais cotilédones.

As Halogaraceae são ervas perenes, ou seja, possuem um ciclo de vida longo e portanto, raramente são anuais. Estão presentes em habitat aquático e terrestre, estando distribuídas principalmente no Hemisfério Sul, com maior incidência na Austrália.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores e editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PT

Slingeväxter ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Slingeväxterna (Haloragaceae) är en familj slingrande trikolpater som omfattar cirka 120 arter fördelade på nio släkten.

Familjen är spridd över hela jordens tempererade och subtropiska delar, företrädesvis söder om ekvatorn. Blommorna är oansenliga, översittande, samkönade eller skildkönade, aktinoimorfa, vanligen fyrtaliga. Frukten är nöt eller stenfrukt. Hit hör slingesläktet (Myriophyllum), som är det enda i Europa förekommande släktet. Tidigare räknades även gunnerasläktet (Gunnera) till denna familj, men den har flyttats till gunneraväxterna (Gunneraceae).

I Sverige återfinns fyra arter.

Externa länkar


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Slingeväxter: Brief Summary ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Slingeväxterna (Haloragaceae) är en familj slingrande trikolpater som omfattar cirka 120 arter fördelade på nio släkten.

Familjen är spridd över hela jordens tempererade och subtropiska delar, företrädesvis söder om ekvatorn. Blommorna är oansenliga, översittande, samkönade eller skildkönade, aktinoimorfa, vanligen fyrtaliga. Frukten är nöt eller stenfrukt. Hit hör slingesläktet (Myriophyllum), som är det enda i Europa förekommande släktet. Tidigare räknades även gunnerasläktet (Gunnera) till denna familj, men den har flyttats till gunneraväxterna (Gunneraceae).

I Sverige återfinns fyra arter.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Столисникові ( الأوكرانية )

المقدمة من wikipedia UK

Опис

Родина складається в основному з трав'янистих багаторічників або іноді однорічних рослин, хоча є кілька деревних видів з роду Haloragodendron. Це в основному наземні рослини (Glischrocaryon, Gonocarpus, Haloragis, Haloragodendron, Trihaloragis), у той час як інші напівводні (Laurembergia) або водні (Meionectes, Myriophyllum, Proserpinaca). Квітки, як правило, дрібні й непоказні, але деякі роди можуть мати більш помітні квіти (Haloragodendron, Glischrocaryon). Запилення в основному вітром.

Поширення

Представники родини поширені майже по всьому світу. Центр біорізноманіття знаходиться в південній півкулі, зокрема, в Австралії.

Галерея

Примітки

  1. Шацький національний природний парк
  2. О. А. Блажко. Аналіз прибережно-водної та водної судинної флори Шацьких озер // Науковий вісник Волинського національного університету імені Лесі Українки. — 2009. — С. 78–80.

Джерела


ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Автори та редактори Вікіпедії
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia UK

Họ Rong xương cá ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI
Rong đuôi chồn đôi khi cũng được dùng để chỉ một vài loài trong họ Rong đuôi chó.

Họ Rong xương cá (danh pháp khoa học: Haloragaceae, đồng nghĩa: Haloragidaceae R. Br., Cercodiaceae A.-L. de Jussieu, Myriophyllaceae Schultz-Schultzenstein) là một họ trong bộ Tai hùm (Saxifragales) của thực vật hai lá mầm hạt kín. Trong hệ thống Cronquist, nó được đặt trong bộ Rong đuôi chồn (Haloragales), nhưng trong hệ thống APG II, nó được đặt trong bộ Saxifragales. Một số sách báo, tài liệu sinh vật gọi họ này là họ Rong đuôi chồn. Các sách của tác giả Võ Văn Chi và một số tài liệu khác thì gọi họ này là họ Rong xương cá, còn tên gọi họ Rong đuôi chồn được dùng cho họ Hydrocharitaceae.

Phân bố

Họ này gần như phân bố rộng khắp toàn cầu, ngoại trừ các vùng sa mạc khô cằn. Trung tâm đa dạng về loài nằm ở ÚcNam bán cầu nói chung.

Miêu tả

Các loài trong họ này là thực vật sống lâu năm, đôi khi là thực vật một năm, và chủ yếu là rậm lá, mặc dù có một vài loài là cây thân gỗ. Một số loài là thực vật sống trên đất liền còn chủ yếu là thực vật thủy sinh nước ngọt. Lá có khía hay xẻ thùy sâu, mọc đối hay mọc vòng. Chúng chủ yếu là cây đơn tính cùng gốc với các hoa gần như luôn luôn là nhỏ, đối xứng xuyên tâm. Chúng chỉ có 1 noãn trên mỗi lá noãn. Bầu nhụy là dạng quả tụ và đính trên bầu (thể sinh dục cái bên ngoài).

Công thức hoa: ⋆ K 3 − 4 C 3 − 4 {displaystyle star mathrm {K} ^{3-4};mathrm {C} ^{3-4}} {displaystyle star mathrm {K} ^{3-4};mathrm {C} ^{3-4}} hay C 0 A 2 − 8 G ( 2 − 4 ) ¯ {displaystyle mathrm {C} ^{0};mathrm {A} ^{2-8};mathrm {G} ^{overline {(2-4)}}} {displaystyle mathrm {C} ^{0};mathrm {A} ^{2-8};mathrm {G} ^{overline {(2-4)}}}

Các chi

Trong họ này có 8-9 chi với khoảng 145 loài:

Các chi trước đây thuộc họ Cercodiaceae và Myriophyllaceae hiện nay là một phần của họ Haloragaceae. Bên cạnh đó, chi Gunnera trước đây bị gộp trong họ này.

Ghi chú

  1. ^ Báo cáo năm 2006 của Trung tâm Tài nguyên thực vật, Viện Khoa học Nông nghiệp Việt Nam

Liên kết ngoài

 src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Họ Rong xương cá


Hình tượng sơ khai Bài viết chủ đề bộ Tai hùm này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Họ Rong xương cá: Brief Summary ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI
Rong đuôi chồn đôi khi cũng được dùng để chỉ một vài loài trong họ Rong đuôi chó.

Họ Rong xương cá (danh pháp khoa học: Haloragaceae, đồng nghĩa: Haloragidaceae R. Br., Cercodiaceae A.-L. de Jussieu, Myriophyllaceae Schultz-Schultzenstein) là một họ trong bộ Tai hùm (Saxifragales) của thực vật hai lá mầm hạt kín. Trong hệ thống Cronquist, nó được đặt trong bộ Rong đuôi chồn (Haloragales), nhưng trong hệ thống APG II, nó được đặt trong bộ Saxifragales. Một số sách báo, tài liệu sinh vật gọi họ này là họ Rong đuôi chồn. Các sách của tác giả Võ Văn Chi và một số tài liệu khác thì gọi họ này là họ Rong xương cá, còn tên gọi họ Rong đuôi chồn được dùng cho họ Hydrocharitaceae.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Сланоягодниковые ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию
Царство: Растения
Подцарство: Зелёные растения
Отдел: Цветковые
Семейство: Сланоягодниковые
Международное научное название

Haloragaceae R.Br., nom. cons., 1814

Типовой род Роды Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 27033NCBI 24945EOL 4290IPNI 77126650-1FW 118086

Сланоя́годниковые (лат. Haloragáceae) — семейство двудольных растений, входящее в порядок Камнеломкоцветные, включающее в себя 9 родов и около 145 видов. Представители семейства распространены по всему земному шару, при этом наибольшее разнообразие видов наблюдается в Южном полушарии.

Биологическое описание

Сланоягодниковые — водные, болотные, иногда наземные травы, отдельные представители которых приближаются к полукустарничкам.

Листья очерёдные, супротивные или мутовчатые, различной формы и размеров.

Цветки мелкие, анемофильные, собранные в верхушечные соцветия или сидячие в пазухах листьев, однополые или реже двуполые.

Плоды мелкие, ореховидные или костянковидные.

Роды

Литература

Жизнь растений. В 6-ти т. Т. 5. Ч. 2. Цветковые растения / Под ред. А. Л. Тахтаджяна. — М.: Просвещение, 1981

Ссылки

Дубовый лист Это заготовка статьи по ботанике. Вы можете помочь проекту, дополнив её.
  1. Об условности указания класса двудольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Двудольные».
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

Сланоягодниковые: Brief Summary ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию

Сланоя́годниковые (лат. Haloragáceae) — семейство двудольных растений, входящее в порядок Камнеломкоцветные, включающее в себя 9 родов и около 145 видов. Представители семейства распространены по всему земному шару, при этом наибольшее разнообразие видов наблюдается в Южном полушарии.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

小二仙草科 ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科
  • 參見內文

小二仙草科学名Haloragaceae)為多年生沉水或挺水之雙子葉植物,共6屬,約有120種,全世界分布。其中,以澳洲地區最廣。在中國台灣該科植物共有2屬,如聚藻。於兩地的該植物,多生長在溝渠,池塘,水田。平常以沉水狀態呈現,不過枯水期,則會呈現挺水狀。

分類

小二仙草科在不同的植物分類系統內,被分類在不同的目裡。

  • Glischrocaryon
  • Gonocarpus
  • 小二仙草屬Haloragis
  • Haloragodendron
  • Laurembergia
  • Meziella
  • 狐尾藻屬Myriophyllum
  • Proserpinaca
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科

小二仙草科: Brief Summary ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科

小二仙草科(学名:Haloragaceae)為多年生沉水或挺水之雙子葉植物,共6屬,約有120種,全世界分布。其中,以澳洲地區最廣。在中國台灣該科植物共有2屬,如聚藻。於兩地的該植物,多生長在溝渠,池塘,水田。平常以沉水狀態呈現,不過枯水期,則會呈現挺水狀。

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科

アリノトウグサ科 ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語
アリノトウグサ科 Myriophyllum spicatum
ホザキノフサモ
Myriophyllum spicatum
分類APG III : 植物界 Plantae 階級なし : 被子植物 angiosperms 階級なし : 真正双子葉類 eudicots 階級なし : コア真正双子葉類 core eudicots : ユキノシタ目 Saxifragales : アリノトウグサ科 Haloragaceae 学名 Haloragaceae
R.Br

本文参照

 src= ウィキメディア・コモンズには、アリノトウグサ科に関連するカテゴリがあります。  src= ウィキスピーシーズにアリノトウグサ科に関する情報があります。

アリノトウグサ科 (Haloragaceae) は双子葉植物のひとつで8-9150-200がある。アリノトウグサ属 (Haloragis) やフサモ属 (Myriophyllum) が日本に分布する。世界中に広く分布するコスモポリタンであるが、多様性の中心はオーストラリアなど南半球である。

分類[編集]

キュー植物園によるリストでは9属を含む[1]グンネラ属を含める分類体系も存在したが、現在では別系統とされる。

APG植物分類体系[編集]

APG植物分類体系では、遺伝子の解析の結果ユキノシタ目とされた。グンネラ属は別目とされる。

クロンキスト体系[編集]

子房下位と退化した花を共通の形質として、クロンキスト体系ではアリノトウグサ目を立て、グンネラ属を独立させたグンネラ科とアリノトウグサ科の2科を属させる。

新エングラー体系[編集]

新エングラー体系ではアリノトウグサ科にグンネラ属を含める。フトモモ目に入れる。

脚注[編集]

  1. ^ HALORAGACEAE”. 外部リンク[編集]
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語

アリノトウグサ科: Brief Summary ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語

アリノトウグサ科 (Haloragaceae) は双子葉植物のひとつで8-9150-200がある。アリノトウグサ属 (Haloragis) やフサモ属 (Myriophyllum) が日本に分布する。世界中に広く分布するコスモポリタンであるが、多様性の中心はオーストラリアなど南半球である。

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語

개미탑과 ( الكورية )

المقدمة من wikipedia 한국어 위키백과

개미탑과(--塔科, 학명: Haloragaceae 할로라가케아이[*])는 범의귀목이다.[1]

온대·열대에 9속 145종이 분포하며 한국에는 2속 4종이 있다.

초본 또는 관목이며, 잎은 마주나거나 어긋나고 때로는 돌려나며 물속의 잎은 가늘게 갈라지고 턱잎은 없다. 꽃은 양성화 또는 단성화인데, 1개씩 나거나 원추꽃차례 또는 산방꽃차례를 이룬다. 수술은 2-8개이며, 꽃밥은 밑에서 붙고 세로로 갈라진다. 씨방은 하위로 1-4실이며, 꽃대는 2-4개이다. 견과 또는 핵과가 생기고 간간히 날개가 있으며 터지지 않거나 분과를 한다.

하위 분류

  • 개미탑속(Gonocarpus Thunb.)
  • 물수세미속(Myriophyllum Ponted. ex L.)
  • Glischrocaryon Endl.
  • Haloragis J.R.Forst. & G.Forst.
  • Laurembergia P.J.Bergius
  • Proserpinaca L.
  • Trihaloragis M.L.Moody & Les

각주

  1. Brown, Robert. In: Flinders, Matthew. A Voyage to Terra Australis 2: 549. 1814.
Heckert GNU white.svgCc.logo.circle.svg 이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다.
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia 작가 및 편집자
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 한국어 위키백과

개미탑과: Brief Summary ( الكورية )

المقدمة من wikipedia 한국어 위키백과

개미탑과(--塔科, 학명: Haloragaceae 할로라가케아이[*])는 범의귀목이다.

온대·열대에 9속 145종이 분포하며 한국에는 2속 4종이 있다.

초본 또는 관목이며, 잎은 마주나거나 어긋나고 때로는 돌려나며 물속의 잎은 가늘게 갈라지고 턱잎은 없다. 꽃은 양성화 또는 단성화인데, 1개씩 나거나 원추꽃차례 또는 산방꽃차례를 이룬다. 수술은 2-8개이며, 꽃밥은 밑에서 붙고 세로로 갈라진다. 씨방은 하위로 1-4실이며, 꽃대는 2-4개이다. 견과 또는 핵과가 생기고 간간히 날개가 있으며 터지지 않거나 분과를 한다.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia 작가 및 편집자
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 한국어 위키백과