Akleja (Aquilegia vulgaris) eller akvileja är en växtart vars vilda form är sällsynt i Sverige (den finns i södra Finland, södra och mellersta Sverige upp till Dalarna, södra och mellersta Norge upp till Trondheim).
Den är vanlig endast kring gamla gårdar och kloster, i parker och så vidare och har då antagligen förvildat sig, eftersom den länge varit en omtyckt trädgårdsväxt och lätt självsår sig med stora massor av frön och ratas av rådjur. Däremot är den särskilt omtyckt av humlor,[1] som är de enda som har en tillräckligt lång tunga, för att nå nektarn i den djupa sporren dit bin och andra pollinerande insekter inte når.
Munkar införde arten till Sverige från tyska klosterträdgårdar, där den odlades som medicinalväxt. Arten finnes för övrigt i nästan hela Europa samt i Kaukasien och Sibirien.
Liksom hos smörboll är hyllets båda kransar av ungefär samma färg (mörkblå, sällan ljusröda eller vita) men däremot olika till formen, så att man kan att anse de fem yttre för foderblad, de fem inre för kronblad. De senare har var sitt nektarium i form av en lång sporre med krökt spets. I blomman kan man vidare se att de innersta ståndarna är ombildade till tunna fjäll (staminodier) som skyddande omsluter de späda fruktanlagen. Aklejans blomma ger endast fem småfrukter (fröhus), som sitter i en enkel krets. Örten igenkännes dessutom på sina dubbelt 3-fingrade rosettblad.
Aklejan anses inom folkmedicinen kunna användas för utvärtes sårbehandling. Dess innehåll av glykosider (blåsyra), fetter, enzymer och vitamin C, har adstringerande och antiseptisk verkan. Använda delar av växten är frö, blommor, blad och rötter. [2] Aklejans frön får inte användas för invärtes bruk eftersom de kan avge blåsyra. Växtens blad och blommor kan användas, men endast några per dag, då större doser kan ge diarréer, yrsel och andnöd. [3]
De svenska namnen Akleja eller Akvileja är försvenskningar av det vetenskapliga namnet för släktet, Aquilegia. Detta tolkas i sin tur av vissa källor som en sammandragning av aquila legia, som är latin och betyder ungefär "en samling örnar". Denna tolkning är rimlig eftersom blommans baksida ser ut som fem fåglar som sitter i ring med näbbarna inåt. En folklig variant av detta är Duvblomma p.g.a. likhet med flygande duvor. Andra namn är "Duva drar vagn" och Älvahandske[1]. Folkliga benämningar — ibland obscena — på olika språk har tydliga beröringspunkter, se nedan.
Andra menar att namnet ska härledas till aqua, vatten, eller den antika staden Aquileia. Vulgaris betyder vanlig, vilket åsyftar den vanligaste sorten. Andra äldre svenska namnformer är Åkerleja och Tyska klockor[4]
Akleja, i formen akvileja, är en av flera växter som räknas upp i folkvisan Uti vår hage, egentligen som del i en kärleksdryck.
Hallonakleja (Aquilegia vulgaris flora plena) är en underart till akleja som är populär bland odlare för sina tätt fyllda blommor. Den finns i flera färger från vit via rosavit, rosa, ljusblå till mörkblå.
Wikimedia Commons har media som rör Akleja.
Akleja (Aquilegia vulgaris) eller akvileja är en växtart vars vilda form är sällsynt i Sverige (den finns i södra Finland, södra och mellersta Sverige upp till Dalarna, södra och mellersta Norge upp till Trondheim).
