Stachytarpheta jamaicensis (Fueya de fana) ye una especie perteneciente a la familia de les verbenacees.
Son yerbes o parrotales baxos, qu'algamen un tamañu de menos de 1 m d'altu, tarmos glabros o con pocos tricomes esvalixaos, más concentraos nos nuedos. Fueyes oblanceolaes o espatulaes, 4–14.5 cm de llargu (incluyendo al peciolu) y 1–6 cm d'anchu, ápiz agudu-arrondáu, base atenuada, marxe serráu, glabres o'l fexe con pocos tricomas esvalixaos y el viesu con tricomas acutaos a los nervios. Inflorescencia de 10–45 cm de llargu y 3–4.5 mm d'anchu, glabra, bráctees llanceolaes o ovaes, 4.5–7 (–8) mm de llargu y 1.5–2.5 mm d'anchu, ápiz acumináu o aristado; mota 6–8.5 mm de llargu, ápiz con 4 dientes agudos observables; corola morada o azul (raramente blanca). Frutu 4–5 mm de llargu.[1]
Ye una especie común, que s'atopa a lo llargo de les mariñes, zones pacífica y atlántica; a una altitú de 0–200 metros; fl y fr mientres tol añu;[2] dende Méxicu al norte de Suramérica y nes Antilles, introducida y naturalizada en rexones tropicales del Vieyu Mundu.
Esta planta úsase popularmente na mariña del Golfu de Méxicu (Tabasco y Veracruz) p'atender afecciones de los reñones. Tamién s'aprovecha en problemes qu'afecten a la piel, como granos, erisipela, y nacíos..
Les fueyes son la parte más emplegada de la planta. P'aselar el dolor de mueles aplícase direutamente sobre la pieza afeutada, y pa solliviar el dolor d'estómagu o barriga bebe'l so fervinchu. Otres partes de la planta como'l raigañu, el tarmu y la flor, emplegar pa namorar. D'igual forma intervien nel tratamientu de la fiel, mancaes, dolores de partu, inflamaciones intestinales, diabetes y utilízase como antinflamatorio.
Nel sieglu XVI, Francisco Hernández rellatar como antidiarreico.
Pal sieglu XX, Maximino Martínez reporta los usos siguientes: amenorrea, antigonorréico, antísifilítico, diaforético, fiebre mariello, tónicu y analxésicu.[3]
Stachytarpheta jamaicensis describióse por (Carlos Linneo) Vahl y espublizóse en Enumeratio Plantarum . . . 1: 206–207. 1804.[1]
Stachytarpheta jamaicensis (Fueya de fana) ye una especie perteneciente a la familia de les verbenacees.
Flores Vista de la planta FlorStachytarpheta jamaicensis (lat. Stachytarpheta jamaicensis) - minaçiçəyikimilər fəsiləsinin stachytarpheta cinsinə aid bitki növü.
Stachytarpheta jamaicensis (lat. Stachytarpheta jamaicensis) - minaçiçəyikimilər fəsiləsinin stachytarpheta cinsinə aid bitki növü.
Ing kamakamangyang (Stachytarpheta jamaicensis) metung yang species ning tanaman king familia Verbenaceae. Katutubu ya king mabilug a Caribbean, at awsan deng blue porterweed o Jamaica vervain king Ingles. Mayayakit ya king kabilugan ning dake ning yatung malisangan o tropical, at mayayakit ya king Indian Subcontinent, Mauli-aslagang Asia ampong Albugang Tropical Africa, nung nu re awsang Indian snakeweed ampong nettle-leaved vervain, a sadya dang isipan a aliwang species (Stachytarpheta indica).[2] Keraklan mayayakit ya king lele dalan kareng baryu, at tutubu ya kareng lugal a mibayu o pikyalaman ning tau. Metung yang species a mapanyakup (invasive species) kareng aliwang lugal.[3]
Ing kamakamangyang (Stachytarpheta jamaicensis) metung yang species ning tanaman king familia Verbenaceae. Katutubu ya king mabilug a Caribbean, at awsan deng blue porterweed o Jamaica vervain king Ingles. Mayayakit ya king kabilugan ning dake ning yatung malisangan o tropical, at mayayakit ya king Indian Subcontinent, Mauli-aslagang Asia ampong Albugang Tropical Africa, nung nu re awsang Indian snakeweed ampong nettle-leaved vervain, a sadya dang isipan a aliwang species (Stachytarpheta indica). Keraklan mayayakit ya king lele dalan kareng baryu, at tutubu ya kareng lugal a mibayu o pikyalaman ning tau. Metung yang species a mapanyakup (invasive species) kareng aliwang lugal.
Pecut jaran (Stachytarpheta jamaicensis) ya iku tetuwuhan kang kalebu kulawarga Verbenaceae. Wit iki uga duwé jeneng liya ya iku Sekar laru, Ngadirénggo, lan Jarong. Diwènèhi jeneng pecut amarga ana galih kang njulur kayata pecut. Wit iki dawané bisa nganti 2 mèter godhongé ijo lan pinggir godhongé rada wungu. Wit iki rasané pait nanging sipaté adhem. Oyoté sokat lan tuwuh ing lemah sugih humus.[1]
Tetuwuhan iki bisa kanggo nambani radhang gurung, rématik lan hepatitis A. Cara nambani ya iku godhong pecut jaran digodhog ing banyu umub banjur diombé. Ananging wong wadon sing lagi meteng ora olèh ngombé jamu godhogan pecut jaran.
Pecut jaran (Stachytarpheta jamaicensis) ya iku tetuwuhan kang kalebu kulawarga Verbenaceae. Wit iki uga duwé jeneng liya ya iku Sekar laru, Ngadirénggo, lan Jarong. Diwènèhi jeneng pecut amarga ana galih kang njulur kayata pecut. Wit iki dawané bisa nganti 2 mèter godhongé ijo lan pinggir godhongé rada wungu. Wit iki rasané pait nanging sipaté adhem. Oyoté sokat lan tuwuh ing lemah sugih humus.
Tn̂g-sūi-bo̍k (Hàn-jī:長穗木, ha̍k-miâ: Stachytarpheta jamaicensis) sī to-nî-seng siông-le̍k pòaⁿ-koàn-bo̍k. Kah-ì kui-kang ū ji̍t-thâu pha̍k ê khoân-kéng. Kun-té seⁿ tī jia̍t-tāi Bí-chiu. Taⁿ tī Tâi-oân kui-hòa, hun-pò· tī pêⁿ-tē, kap kē-hái-po̍at soaⁿ-khu, seⁿ tī lō·-kîⁿ, pha-hng-tē; kui-tang lóng-ē khui-hoe.
Keng sì-kak-hêng, kim-ku̍t.
Hio̍h-á tùi-seng, ke-nn̄g-hêng, he̍k tn̂g-tu-îⁿ-hêng, kì-á-khí-iân.
Hoe-koan 5 li̍h, chí-nâ-sek, ti̍t-kèng ū 10 mm; sūi-chōng-hoa-sū téng-seng.
Kóe-chí sī so̍k-kó (蒴果) tn̂g-tu-îⁿ-hêng, bih tī sio̍k-chûn hoa-go̍k (宿存花萼) lāi-té.
Tn̂g-sūi-bo̍k (Hàn-jī:長穗木, ha̍k-miâ: Stachytarpheta jamaicensis) sī to-nî-seng siông-le̍k pòaⁿ-koàn-bo̍k. Kah-ì kui-kang ū ji̍t-thâu pha̍k ê khoân-kéng. Kun-té seⁿ tī jia̍t-tāi Bí-chiu. Taⁿ tī Tâi-oân kui-hòa, hun-pò· tī pêⁿ-tē, kap kē-hái-po̍at soaⁿ-khu, seⁿ tī lō·-kîⁿ, pha-hng-tē; kui-tang lóng-ē khui-hoe.
Stachytarpheta jamaicensis is a species of plant in the family Verbenaceae, native throughout the Caribbean,[3] including Florida.[4] It has many common names including blue porterweed, blue snake weed, bastard vervain, Brazilian tea, Jamaica vervain,[5] light-blue snakeweed,[6] and, in St. Croix, worryvine.source? It usually is found along country roadsides, and it also grows well as a ruderal plant on disturbed terrain.
A similar plant, Stachytarpheta cayennensis, which is an invasive species in Florida,[7] is sometimes mistaken for S. jamaicensis.[8]
It is unclear whether S. indica is a separate species.[9]
The fresh leaves are consumed in bush tea as a “cooling” tonic and blood cleanser, to treat “asthma” and “ulcerated stomachs”.[10]
Tea brewed from this species has been shown to cause a dose-dependent "fall in [the] blood pressure" of normal rabbits. However, the tea has also been observed to cause a "mild non-dose dependent systematic toxicity" in various tissues throughout the body, "such as congestion, fatty changes, and necrosis in liver, blood vessels, kidney, lung and testis, but the brain, eyes, intestines and heart were essentially normal."[11]
in Talakona forest, in Chittoor District of Andhra Pradesh, India
Stachytarpheta jamaicensis is a species of plant in the family Verbenaceae, native throughout the Caribbean, including Florida. It has many common names including blue porterweed, blue snake weed, bastard vervain, Brazilian tea, Jamaica vervain, light-blue snakeweed, and, in St. Croix, worryvine.source? It usually is found along country roadsides, and it also grows well as a ruderal plant on disturbed terrain.
A similar plant, Stachytarpheta cayennensis, which is an invasive species in Florida, is sometimes mistaken for S. jamaicensis.
It is unclear whether S. indica is a separate species.
Stachytarpheta jamaicensis (hoja de corrimiento) es una especie de la familia de las verbenáceas.
Son hierbas o arbustos bajos, que alcanzan un tamaño de menos de 1 m de alto, tallos glabros o con pocos tricomas dispersos, más concentrados en los nudos. Hojas oblanceoladas o espatuladas, 4–14.5 cm de largo (incluyendo al pecíolo) y 1–6 cm de ancho, ápice agudo-redondeado, base atenuada, margen serrado, glabras o la haz con pocos tricomas dispersos y el envés con tricomas restringidos a los nervios. Inflorescencia de 10–45 cm de largo y 3–4.5 mm de ancho, glabra, brácteas lanceoladas u ovadas, 4.5–7 (–8) mm de largo y 1.5–2.5 mm de ancho, ápice acuminado o aristado; cáliz 6–8.5 mm de largo, ápice con 4 dientes agudos observables; corola morada o azul (raramente blanca). Fruto 4–5 mm de largo.[1]
Es una especie común, que se encuentra a lo largo de las costas, zonas pacífica y atlántica; a una altitud de 0–200 metros; fl y fr durante todo el año;[2] desde México al norte de Sudamérica y en las Antillas, introducida y naturalizada en regiones tropicales del Viejo Mundo.
Esta planta se usa popularmente en la costa del Golfo de México (Tabasco y Veracruz) para atender afecciones de los riñones. También se aprovecha en problemas que afectan a la piel, como granos, erisipela, y nacidos.
Las hojas son la parte más empleada de la planta. Para calmar el dolor de muelas se aplica directamente sobre la pieza afectada, y para aliviar el dolor de estómago o barriga se bebe su infusión. Otras partes de la planta como la raíz, el tallo y la flor, se emplean para enamorar. De igual forma interviene en el tratamiento de la bilis, heridas, dolores de parto, inflamaciones intestinales, diabetes y se utiliza como antiinflamatorio.
En el siglo XVI, Francisco Hernández la relata como antidiarreico.
Para el siglo XX, Maximino Martínez reporta los usos siguientes: amenorrea, antigonorréico, antísifilítico, diaforético, fiebre amarilla, tónico y analgésico.[3]
Stachytarpheta jamaicensis fue descrita por (Carlos Linneo) Vahl y publicado en Enumeratio Plantarum . . . 1: 206–207. 1804.[1]
Stachytarpheta jamaicensis (hoja de corrimiento) es una especie de la familia de las verbenáceas.
Flores Vista de la planta FlorStachytarpheta jamaicensis
La verveine bleue (Stachytarpheta jamaicensis) est une plante herbacée vivace ou un sous-arbrisseau de la famille des Verbénacées originaire d'Amérique.
Il s'agit d'une plante annuelle pouvant atteindre 1 m de haut, érigée ou subprostrée. Les variétés arbustives peuvent dépasser 2 m.
Les feuilles ovales ou oblongues atteignent 5 cm de long et 2 cm de large, elles sont grossièrement dentées, en coin à leur base.
Les fleurs bleues ou violettes atteignent 4 mm de long, elles naissent dans les dépressions de l'axe qui porte des bractées appressées serrées. L'épi atteint 30 cm de long.
Cette espèce s'est naturalisée dans les zones tropicales d'Afrique et d'Asie. En Afrique de l'est, c'est une mauvaise herbe des plantations côtières de cocotiers (référence 2).
Elle est utilisée en tisane à la fois purgative et sédative.
Amérique centrale, Colombie, Venezuela, Antilles, Nouvelle-Calédonie
Vue de l'épi floral de Stachytarpheta jamaicensis en Guadeloupe
Stachytarpheta jamaicensis
Verveine bleue, épi bleue île de la réunionLa verveine bleue (Stachytarpheta jamaicensis) est une plante herbacée vivace ou un sous-arbrisseau de la famille des Verbénacées originaire d'Amérique.
Pecut Kuda adalah salah satu tanaman liar yang hidup di Indonesia.[1] Nama pecut kuda adalah nama lokal tanaman ini di Indonesia, sedangkan nama ilmiah dari tanaman ini adalah Stachytarpheta jamaicensis.[2] Masyarakat Filipina menyebut tanaman pecut kuda dengan sebutan Kandikandilaan dan di Cina disebut dengan istilah Yulongbian.[1] Tanaman ini berasal dari daerah selata Florida.[3] Tanaman pecut kuda juga dikenal sebagai gulma di beberapa negara, keberadaan tanaman pecut kuda dapat mengganggu pertumbuhan tanaman lain yang dibudidayakan.[3] Tanaman ini, biasanya menjadi gulma pada area perkebunan.[3] Nama pecut kuda diambil dari bentuk tangkai bunga dan bunga yang membentuk seperti pecut pada kereta kuda.[4] Pecut kuda adalah bahasa jawa dari cemeti atau cambuk yang sering digunakan oleh kusir kereta kuda untuk memberikan perintah kuda supaya berjalan, berlari atau berhenti.[4]
Tanaman pecut kuda memiliki tinggi antara 1 meter hingga 3 meter.[3] Tanaman ini memiliki daun berwana hijau sepanjang tahun di semua musim.[3] Daun pecut kuda tersusun secara berlawanan pada batang utama.[3] Bentuk daunnya adalah mulai dari bulat hingga lonjong dengan tepi daun bergerigi kecil dan pangkal daunnya tidak berteoreh.[3] Permukaan daun pecut kuda, memiliki tekstur berkerut seperti kulit jeruk tetapi kerutannya lebih tajam.[3] Ukuran daun tidak terlalu besar, yaitu lebarnya antara 1 sampai 4,5 inchi dan panjang daun antara 3/4 sampai 2,5 inchi.[3] Daun pecut kuda yang terpapar sinar matahari seharian penuh akan berwarna hijau gelap atau hijau tua.[3]
Tanaman pecut kuda adalah tanaman yang berbunga sepanjang tahun, tetapi tanaman ini bunganya lebih sedikit saat bulan Desember hingga Februari.[3] Bunga pecut kuda berwarna ungu dan ada pula yang ungu kebiruan.[3] Kelopak bunga terletak pada sebuah tangkai berwarna hijau dan seperti bersisik.[3] Setiap satu tangkai panjang terdiri dari beberapa bunga yang mengumpul sepanjang tangkai.[3] Lebar bunga kurang lebih 03 inchi.[3] Mahkota bunga rata-rata terdiri dari kelopak bunga yang berjumlah lima atau ganjil.[3] Keunikan bungan pecut kuda adalah bunga awalnya berupa kuncup di sepanjang tangkai bersisik kemudian mulai dari bawah kuncup akan mekar beurutan terus sampai ke ujung tangkai.[3] Bunga yang sudah mekar hanya tahan dalam waktu sehari semudian digantikan oleh kuncup diatasnya yang mekar.[3]
Batang tumbuhan pecut kuda termauk ke dalam batang berkayu, meskipun kecil.[5] Seluruh permukaan batang berwarna hijau tua sama dengan warna daunnya.[5] Batang tanaman juga berfungsi sebagai alat perkembangbiakan secara vegetatif buatan, sedangkan secara generatif tumbuhan ini berkembangbiak dengan menggunakna bijinya.[5] Akar pecut kuda termasuk jenis akar tunggang.[5]
Tanaman pecut kuda dapat ditemukan di pinggir jalan dan kebun-kebun yang tidak terawat.[3] Pecut kuda biasa hidup di padang rumput dan area terbuka yang mendapatkan sinar matahari.[3] Tanaman tersebut juga biasanya ditemukan pada ketinggian Hingga 700 meter di atas permukaan laut.[3] Pecut kuda lebih tumbuh subur pada tanah berpasir.[3]
Pecut kuda memiliki beberapa manfaat bagi kehidupan manusia yaitu untuk obat.[6] Tumbuhan pecut kuda memiliki kanduangan kimia seperti alkaloid fan glikosa.[6] Alkaloid dan glikosa dapat menangani penyakit amandel, radang tenggorokan, batuk dan hepatitis A.[6] Bagian tanaman yang sering digunakan untuk pengobatan adalah bunga, akar dan daunnya.[6] Tanaman pecut kuda juga dapat digunakan untuk mengobati infeksi kencing batu, rematik, haid tidak teratur dan keputihan.[4] Bunga dan tangkai pecut kuda dapat mengobati radang hati atau hepatitis A.[7] Keputihan yang sering dialami oleh wanita juga dapat diatasi menggunakan air rebusan akar pecut kuda.[4] Selain untuk obat, pecut kuda juga bisa digunakan untuk tanaman hias, kerena bunganya berbunga sepanjang tahun sehingga dapat lebih lama menghiasi rumah.[3]
Tanaman pecut kuda terdistribusi ke beberapa negara di dunia.[5] Beberapa negara tersebut adalah Asia tenggara, Australia, Hawaii, Mikronesia, Kepulauan Cook dan Kepulauan Samudera Pasifik lainnya.[5] Pecut kuda juga tumbuh di Afrika Timur, tetapi tidak dalam keadaan dibudidayakan melainkan tumbuh liar.[5]
Pokok Pecut Kuda merupakan pokok yang malar hijau yang tumbuh di selatan Asia. Nama saintifiknya adalah Stachytapheta jamaicensis.
Stachytarpheta jamaicensis là một loài thực vật có hoa trong họ Cỏ roi ngựa. Loài này được (L.) Vahl miêu tả khoa học đầu tiên năm 1804.[1]
Stachytarpheta jamaicensis là một loài thực vật có hoa trong họ Cỏ roi ngựa. Loài này được (L.) Vahl miêu tả khoa học đầu tiên năm 1804.