Puumala orthohantavirus (PUUV) is a species of Orthohantavirus. Humans infected with the virus may develop a haemorrhagic fever with renal syndrome (HFRS) known as nephropathia epidemica. Puumala orthohantavirus HFRS is lethal in less than 0.5% of the cases.[1] Rarely, PUUV infection can cause Guillain-Barré syndrome.[2]
Puumala orthohantavirus was discovered and named in 1980 named after Puumala, a municipality in Finland.[3] The virus is found predominantly in Scandinavia and Finland, although it has also been reported elsewhere in Northern Europe, Poland and Russia. Because the bank vole (Myodes glareolus) acts as a reservoir for the virus, nephropathia epidemica cases track with the vole population in a three- to four-year cycle. Humans are infected through inhalation of dust from vole droppings.[4]It has been theorized that Puumala orthohantavirus, unlike other members of the genus Orthohantavirus, may also have lethal effects on its rodent host.[5]
In August 2014 an Israeli researcher studying the behavior of the bank vole in Finland died after contracting the Puumala orthohantavirus, which caused a complete breakdown of her immune system.[6]
Puumala orthohantavirus (PUUV) is a species of Orthohantavirus. Humans infected with the virus may develop a haemorrhagic fever with renal syndrome (HFRS) known as nephropathia epidemica. Puumala orthohantavirus HFRS is lethal in less than 0.5% of the cases. Rarely, PUUV infection can cause Guillain-Barré syndrome.
Puumala orthohantavirus was discovered and named in 1980 named after Puumala, a municipality in Finland. The virus is found predominantly in Scandinavia and Finland, although it has also been reported elsewhere in Northern Europe, Poland and Russia. Because the bank vole (Myodes glareolus) acts as a reservoir for the virus, nephropathia epidemica cases track with the vole population in a three- to four-year cycle. Humans are infected through inhalation of dust from vole droppings.It has been theorized that Puumala orthohantavirus, unlike other members of the genus Orthohantavirus, may also have lethal effects on its rodent host.
In August 2014 an Israeli researcher studying the behavior of the bank vole in Finland died after contracting the Puumala orthohantavirus, which caused a complete breakdown of her immune system.
El virus Puumala es una especie de hantavirus, y causa nefropatía epidémica. Es común en el norte de Europa y de Rusia.
El topillo rojo (Myodes glareolus) actúa como reservorio para el virus, y la nefropatía epidémica alcanza picos al mismo tiempo que la población de esos roedores, típicamente cada 3 o 4 años. Los granjeros están expuestos a los excrementos de esos animales y que están más comúnmente infectados.
El virus fue hallado y nombrado en 1980 por dos investigadores fineses Markus Brummer-Korvenkontio y Antti Vaheri.
Puumala es un municipio de Finlandia.
Datos: Q29002553
Especies: Puumala orthohantavirus
Puumala-virus on Hanta-viruksiin kuuluva virus. Sitä esiintyy etenkin Pohjois-Euroopassa ja se aiheuttaa ihmiselle myyräkuumetta, joka on kuin lievä muoto Korean verenvuotokuumeesta tai HFRS:stä.[1][2] Puumala-virus on ainoa Suomessa tavattava Hanta-virus.
Puumala-virus tarttuu ihmiseen yleensä hengitysteitse aerosolina metsämyyrän eritteistä.[2] Kerran tartunnan saatuaan ihminen saa Puumala-virusta vastaan pysyvän tai ainakin pitkäaikaisen immuniteetin.
Puumala-viruksen löysivät, eristivät ja nimesivät vuonna 1980 suomalaiset virustutkijat Markus Brummer-Korvenkontio ja Antti Vaheri.
Puumala-virus on Hanta-viruksiin kuuluva virus. Sitä esiintyy etenkin Pohjois-Euroopassa ja se aiheuttaa ihmiselle myyräkuumetta, joka on kuin lievä muoto Korean verenvuotokuumeesta tai HFRS:stä. Puumala-virus on ainoa Suomessa tavattava Hanta-virus.
Puumala-virus tarttuu ihmiseen yleensä hengitysteitse aerosolina metsämyyrän eritteistä. Kerran tartunnan saatuaan ihminen saa Puumala-virusta vastaan pysyvän tai ainakin pitkäaikaisen immuniteetin.
Puumala-viruksen löysivät, eristivät ja nimesivät vuonna 1980 suomalaiset virustutkijat Markus Brummer-Korvenkontio ja Antti Vaheri.
Le virus Puumala est un hantavirus du genre Orthohantavirus. Il s'agit d'un virus à ARN monocaténaire de polarité négative, appartenant donc au groupe V de la classification Baltimore. Ce virus enveloppé provoque chez l’homme une forme atténuée de fièvre hémorragique avec syndrome rénal (FHSR). Plusieurs hantavirus peuvent générer des formes plus ou moins graves de FHSR, comme le virus Hantaan, le virus Séoul, le virus Saaremaa, ou encore le virus Dobrava. Les hantavirus qui circulent sur le continent américain provoquent une autre sorte de pathologie appelée syndrome cardio-pulmonaire.
Le virus Puumala est un hantavirus du genre Orthohantavirus. Il s'agit d'un virus à ARN monocaténaire de polarité négative, appartenant donc au groupe V de la classification Baltimore. Ce virus enveloppé provoque chez l’homme une forme atténuée de fièvre hémorragique avec syndrome rénal (FHSR). Plusieurs hantavirus peuvent générer des formes plus ou moins graves de FHSR, comme le virus Hantaan, le virus Séoul, le virus Saaremaa, ou encore le virus Dobrava. Les hantavirus qui circulent sur le continent américain provoquent une autre sorte de pathologie appelée syndrome cardio-pulmonaire.
Puumalavirus (Puumala orthohantavirus) är en virusart inom släktet Orthohantavirus[1], där puumalavirus är en av släktets 35 arter.
Puumalavirus är små, sfäriska virioner med enkelsträngat (ss)RNA med negativ polaritet som arvsmassa och med ett membranhölje runt sig. Två virala glykoproteiner, GN och Gc, förekommer på membranets yta. Viruset är ca 100 nm i diameter och genomet består av tre RNA-segment av negativ polaritet.[2]
Puumalaviruset replikeras i cytoplasman. Eftersom det är ett minussträngat RNA-virus så måste det först kopieras innan virusets proteiner kan translateras.
Puumalavirus orsakar sjukdomen sorkfeber (Nephropathia epidemica), en zoonos som i Skandinavien sprids framför allt av skogssorken (Myodes glareolus) som också är den huvudsakliga reservoaren och utbrotten når sin höjdpunkt samtidigt som sorkpopulationen når sin, vilket vanligtvis sker vart tredje till fjärde år. Sorken är enbart bärare av viruset och insjuknar inte själv. Spridningen sker enbart från sork till människa och inte mellan människor.
Viruset förekommer i stora dela av Europa; främst i Finland och Ryssland väster om Uralbergen ,men det förekommer även i Danmark, Tyskland, Frankrike och i andra västeuropeiska länder.[3]. Viruset är uppkallat efter orten Puumala i Finland där det första virusisolatet upptäcktes.[3]
Puumalavirus är i Sverige geografiskt i huvudsak avgränsat till norr om Dalälven, men under senare år har smittillfällen skett även så långt söderut som i Skåne[4]. Förklaringen till den långsamma spridningen kan vara att sorkfeber är en sjukdom där viruset spridits av skogssork via Finland. Eftersom sorkar är djur med mycket små revir så sprids sjukdomen långsamt och endast över land. Det finns fall beskrivna från alla Sveriges landsting, men i många fall har patienten blivit smittad i en annan del av landet än där diagnos ställts.
Sorkfeber, sjukdomen som orsakas av puumalavirus beskrevs 1934 av två svenska läkare, Gustaf Myhrman och Sten Zetterholm[5], som oberoende av varandra studerat sjukdomen. Viruset upptäcktes 1982 i ett virusisolat från Puumala i Finland.[6] Åren 2007-08 inträffade i norra Sverige det hittills största rapporterade utbrottet i landet.[7] Detta gav upphov till en stor ökning i förekomst av antikroppar mot Puumala-virus hos människorna i Norr- och Västerbotten.[8]
Puumalavirus kan infektera de flesta celler i kroppen. Efter inandning av viruskontaminerade sorkextrakt startar infektionen i lungorna och sprids sedan via blodet. Forskning har visat att Puumalavirus kan vara smittsamt utanför värden i två veckor och i vissa fall även mer. Det förefaller inte som att viruset i sig själv är cellpatogent utan det är den smittades överaktiva immunförsvar som påverkar sjukdomsförloppet.[9]
Puumalaviruset ger för det mesta upphov till ganska lindriga symptom och någon specifik botande behandling saknas. Diagnosen ställs genom påvisande av virusspecifikt IgM eller molekylärbiologisk undersökning, främst PCR. Man har testat antiviral behandling med olika preparat, men utan säkert positivt resultat. Inom några veckor läker sjukdomen vanligen ut av sig själv men kan orsaka lång konvalescens och dialysbehandling kan övergående krävas i vissa svåra fall.[6]
För att reducera risken för smitta bör man i första hand försvåra för skogssorkar att få tillgång till utrymmen där människor vistas. Eftersom människor ofta smittas vid inandning av aerosol innehållande viruspartiklar bör man även undvika att röra upp damm där man misstänker att skogssorken har vistats. Det är bättre att våttorka, eventuellt med tillsats som förstör virusets hölje. Vid kontakt med sorkar eller deras lämningar skall skyddshandskar används och noggrann handhygien skall ske efteråt. Vid risk för luftburen smitta kan man använda andningsskydd (minst filterklass 2).[3]
Puumalavirus (Puumala orthohantavirus) är en virusart inom släktet Orthohantavirus, där puumalavirus är en av släktets 35 arter.
Puumala orthohantavirus
Синонимы Группа по Балтимору
Вирус Пуумала (Puumala orthohantavirus, ранее Puumala virus) относится к семейству Hantaviridae порядка Bunyavirales. У человека, заразившегося этим вирусом, может развиться геморрагическая лихорадка с почечным синдромом, также известная как эпидемическая нефропатия[4]. В случае возникновения симптомов геморрагической лихорадки летальность составляет менее 0,5 %.
Впервые вирус Пуумала был открыт в 1980 году в Финляндии[5] и получил своё название по муниципалитету Пуумала. В 2017 году в связи с выделением порядка Bunyavirales и ревизией рода Hantavirus научное название вида изменено, как и у большинства других относящихся к порядку таксонов[2].
Вирус наиболее распространен в Скандинавии и Финляндии, также зафиксированы случаи заражения в Северной Европе, Польше и России. Основным природным распространителем вируса является рыжая полёвка, вследствие чего эпидемическая нефропатия возникает с 3—4-летними циклами. Заражение людей чаще всего происходит через частички помёта, вдыхаемые вместе с пылью. Подхватить вирус можно во время рыбной ловли, посещения леса и работ на садовых участках. В европейской части России наибольшее количество случаев заражения вирусом зафиксировано в Среднем Поволжье и Приуралье[6].
Существуют предположения, что в отличие от других хантавирусов, вирус Пуумала может убивать своего носителя-грызуна[7].
Вирус Пуумала (Puumala orthohantavirus, ранее Puumala virus) относится к семейству Hantaviridae порядка Bunyavirales. У человека, заразившегося этим вирусом, может развиться геморрагическая лихорадка с почечным синдромом, также известная как эпидемическая нефропатия. В случае возникновения симптомов геморрагической лихорадки летальность составляет менее 0,5 %.
