Tragopan ar c'hornôg (Tragopan melanocephalus) a zo un evn eus kerentiad ar Phasianidae.
Bevañ a ra al labous er menezioù hanternoz India ha Pakistan.
Tragopan ar c'hornôg (Tragopan melanocephalus) a zo un evn eus kerentiad ar Phasianidae.
El tragopan occidental (Tragopan melanocephalus) és un ocell de la família dels fasiànids (Phasianidae) que habita boscos de coníferes i mixtes als Himàlaies occidentals, al nord-oest de l'Índia i les zones adjacents de Pakistan i Tibet.
El tragopan occidental (Tragopan melanocephalus) és un ocell de la família dels fasiànids (Phasianidae) que habita boscos de coníferes i mixtes als Himàlaies occidentals, al nord-oest de l'Índia i les zones adjacents de Pakistan i Tibet.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ffesant gorniog y Gorllewin (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: ffesantod corniog y Gorllewin) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Tragopan melanocephalus; yr enw Saesneg arno yw Western tragopan. Mae'n perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae) sydd yn urdd y Galliformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn T. melanocephalus, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.
Mae'r ffesant gorniog y Gorllewin yn perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Ceiliog coedwig coch Gallus gallus Ceiliog coedwig gwyrdd Gallus varius Ceiliog coedwig llwyd Gallus sonneratii Ffesant Amherst Chrysolophus amherstiae Ffesant euraid Chrysolophus pictus Ffesant Sclater Lophophorus sclateri Ffesant Tsiena Lophophorus lhuysii Gallus lafayetii Gallus lafayetii Petrisen Barbari Alectoris barbara Petrisen goesgoch Arabia Alectoris melanocephala Petrisen graig Alectoris graeca Petrisen graig Philby Alectoris philbyi Petrisen siwcar Alectoris chukar Petrisen Udzungwa Xenoperdix udzungwensisAderyn a rhywogaeth o adar yw Ffesant gorniog y Gorllewin (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: ffesantod corniog y Gorllewin) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Tragopan melanocephalus; yr enw Saesneg arno yw Western tragopan. Mae'n perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae) sydd yn urdd y Galliformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn T. melanocephalus, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.
Der Schwarzkopftragopan (Tragopan melanocephalus) ist eine Art aus der Familie der Fasanenartigen. Er kommt ausschließlich in Asien vor. Er ist die größte und gemeinsam mit dem Blythtragopan die seltenste Art in der Gattung der Tragopane. Es werden keine Unterarten unterschieden.
Wie alle Tragopane weist der Schwarzkopftragopan einen auffälligen Geschlechtsdimorphismus auf. Die Hähne sind bunt gefärbt, wobei die Farbtöne Rot, Braun und Schwarz vorherrschen. Das vollständige Adultgefieder wird im zweiten Lebensjahr ausgebildet. Die Hähne besitzen kurze Sporne. Am Kopf tragen sie zu beiden Scheitelseiten durch Schwellkörper aufrichtbare Fleischzapfen, an der Kehle eine latzartige, dünn befiederte und leuchtend gefärbte, schwellfähige Haut. Der Oberkopf ist schwarz, die Iris ist bei beiden Geschlechtern braun. Die Beine sind rosafarben; außerhalb der Fortpflanzungszeit sind die Beine etwas blasser. Die Gefiederfarbe der Weibchen wird von Brauntönen dominiert.
Männchen erreichen eine Körpergröße zwischen 69 und 73 Zentimetern und wiegen zwischen 1,8 und 2,1 Kilogramm. Weibchen erreichen eine durchschnittliche Körperlänge von 60 Zentimetern und wiegen zwischen 1,2 und 1,4 Kilogramm.[1]
Der Schwarzkopftragopan kommt im Nordwesten des Himalayas vor. Das Verbreitungsgebiet reicht vom Norden Pakistans in östlicher Richtung über Kaschmir und Ladakh im Nordwesten Indiens bis in die Kattor- und Bhilling-Täler des Garhwal. Ursprünglich kam der Schwarzkopftragopan auch weiter östlich in Indien vor. Auch im Südwesten Tibets wurde die Art bereits beobachtet.
Der Schwarzkopftragopan kommt überwiegend in Regionen vor, die mit Eichen bestanden sind. Dabei handelt es sich häufig um Quercus baloot, die gemeinsam mit Nadelbäumen wächst. Die Höhenverbreitung reicht bis in Höhen von 3.600 Metern. Im Winterhalbjahr wandern die Schwarzkopftragopane talabwärts und kommen gelegentlich bis in Lagen von 1.350 Metern vor.
Der Schwarzkopftragopan ist sehr schwierig zu beobachten, da er sehr scheu ist und sich überwiegend im Unterholz aufhält. Gewöhnlich lebt er einzeln oder in Paaren, nur unmittelbar nach der Fortpflanzungsperiode wird er auch in Familienverbänden beobachtet. Er frisst überwiegend in den frühen Morgen- und den späten Nachmittagsstunden und ist dann gelegentlich auch mit anderen Fasanen vergesellschaftet.
Das Fortpflanzungsverhalten des Schwarzkopftragopans ist bislang nicht hinreichend untersucht. Es wird vermutet, dass die Art monogam ist. Nester, die bislang gefunden wurden, befanden sich auf dem Boden, in Baumhöhlen drei Meter über dem Erdboden und in einem aufgegebenen Nest einer anderen Vogelart 13 Meter über dem Erdboden. Das Gelege umfasst zwei bis sechs Eier.
Der Schwarzkopftragopan (Tragopan melanocephalus) ist eine Art aus der Familie der Fasanenartigen. Er kommt ausschließlich in Asien vor. Er ist die größte und gemeinsam mit dem Blythtragopan die seltenste Art in der Gattung der Tragopane. Es werden keine Unterarten unterschieden.
जेवर (western tragopan) या (western horned tragopan) (Tragopan melanocephalus) एक मध्य आकार का फ़ीज़ॅन्ट कुल का पक्षी है जो हिमालय में पश्चिम में उत्तरीय पाकिस्तान के हज़ारा से पूर्व में भारत के उत्तराखण्ड तक पाया जाता है।
इस जाति को आईयूसीएन लाल सूची के अंतर्गत असुरक्षित वर्ग में वर्गीकृत किया गया है क्योंकि इसकी छोटी और छितरी हुयी आबादी घटती जा रही है और निरन्तर वनोन्मूलन और वनों के घटने के कारण इसका संकुचित क्षेत्र खण्डित होता जा रहा है।[2]
नर का आकार लगभग २८ इंच (७२ से.मी.) का होता है जबकि मादा का आकार तक़रीबन २४ इंच (६१ से.मी.) तक का होता है। नर की पूँछ की लंबाई लगभग १०.५ इंच (२७ से.मी.) जबकि मादा की पूँछ लगभग ८ इंच (२१ से.मी.) तक की होती है। पंखों का फैलाव नर में क़रीब ११ इंच (२८ से.मी.) तथा मादा में ९.५ इंच (२४ से.मी.) तक का होता है। [3]
इस पक्षी का आहार मूलतः वृक्षों और बांस की पत्तियाँ होता है।[3]
यह प्रायः जंगलों में रहने वाला पक्षी है और ग्रीष्म ऋतु में पहाड़ों के हिम क्षेत्रों के आसपास ही रहना पसंद करता है जबकि शीत ऋतु में यह ५,००० फ़ीट की ऊँचाई तक उतर आता है।[3]
यह पक्षी अप्रैल से मई तक प्रजनन करते हैं और इनके घोंसले में छः अण्डे भी देखे गये हैं।[3]
|accessdate=
में तिथि प्राचल का मान जाँचें (मदद) |accessdate=
में तिथि प्राचल का मान जाँचें (मदद) |accessdate=
में तिथि प्राचल का मान जाँचें (मदद) जेवर (western tragopan) या (western horned tragopan) (Tragopan melanocephalus) एक मध्य आकार का फ़ीज़ॅन्ट कुल का पक्षी है जो हिमालय में पश्चिम में उत्तरीय पाकिस्तान के हज़ारा से पूर्व में भारत के उत्तराखण्ड तक पाया जाता है।
மேற்கத்திய டிராகோபான் (western tragopan) என்பது ஒரு ஒரு நடுத்தர அளவுள்ள கோழி இனத்தைச் சேர்ந்த பறவை ஆகும். இவை வடக்கு பாக்தித்தானில் உள்ள இமயமலைப் பகுதியான ஹசாராவில் இருந்து கிழக்கில் இந்தியாவின் உத்தரகண்ட் மாநிலம்வரையிலான பகுதியில் காணப்படுகின்றன. ஒரு காலத்தில் இமயமலைப்பகுதி முழுக்கக் காணப்பட்ட இந்த இனப் பறவைகள் மிகவும் அருகிப்போய் அச்சுறுத்தலுக்கு உள்ளாகி வருகின்றது. வண்ணமிகு இப்பறவைகளில் ஆண் பறவை செந்நிறத்தில் வட்ட வடிவ வெண்புள்ளிகள் கொண்டு அழகாக இருக்கும். முகம் செந்நிறத்திலும், தொண்டைப்பகுதி நீல நிறத்திலும் இருக்கும். பெண்பறவைகள் சாம்பல் நிறத்தில் கருப்பு வெள்ளைப் புள்ளிகள் கொண்டிருக்கும். இது இமாச்சலப் பிரதேசத்தின் மாநிலப்பறவையாகும்.
மேற்கத்திய டிராகோபான் (western tragopan) என்பது ஒரு ஒரு நடுத்தர அளவுள்ள கோழி இனத்தைச் சேர்ந்த பறவை ஆகும். இவை வடக்கு பாக்தித்தானில் உள்ள இமயமலைப் பகுதியான ஹசாராவில் இருந்து கிழக்கில் இந்தியாவின் உத்தரகண்ட் மாநிலம்வரையிலான பகுதியில் காணப்படுகின்றன. ஒரு காலத்தில் இமயமலைப்பகுதி முழுக்கக் காணப்பட்ட இந்த இனப் பறவைகள் மிகவும் அருகிப்போய் அச்சுறுத்தலுக்கு உள்ளாகி வருகின்றது. வண்ணமிகு இப்பறவைகளில் ஆண் பறவை செந்நிறத்தில் வட்ட வடிவ வெண்புள்ளிகள் கொண்டு அழகாக இருக்கும். முகம் செந்நிறத்திலும், தொண்டைப்பகுதி நீல நிறத்திலும் இருக்கும். பெண்பறவைகள் சாம்பல் நிறத்தில் கருப்பு வெள்ளைப் புள்ளிகள் கொண்டிருக்கும். இது இமாச்சலப் பிரதேசத்தின் மாநிலப்பறவையாகும்.
The western tragopan or western horned tragopan (Tragopan melanocephalus) is a medium-sized brightly plumed pheasant found along the Himalayas from north-eastern districts of Khyber Pakhtunkhwa province in northern Pakistan in the west to Uttarakhand within India to the east. The species is highly endangered and globally threatened.
The male is very dark, grey and black with numerous white spots, each spot bordered with black and deep crimson patches on the sides and back of the neck. The throat is bare with blue skin while the bare facial skin is red. They have a small black occipital crest. Females have pale brownish-grey upper parts finely vermiculated and spotted with black, and most of the feathers have black patches and central white streaks. Immature males resemble females, but are larger with longer legs and a variable amount of black on the head and red on neck.
Males weigh 1.8–2.2 kg (4.0–4.9 lb) and females weigh 1.25–1.4 kg (2.8–3.1 lb).[3] The males vary in length from 55–60 cm (22–24 in) while the females are 48–50 cm (19–20 in).
Five populations are known from Kohistan and Kaghan valley in Pakistan and from Kishtwar, Chamba and Kullu districts of India as well as from an area east of the Satluj river in India. They are found from an altitude of 1,750 to 3,600 m, going higher in summer. Their preferred habitat is the dense understorey of temperate, subalpine and broad-leaved forest.
It inhabits upper temperate forests between 2,400 and 3,600 m in summer, and in winter, dense coniferous and broad-leaved forests between 2,000 and 2,800 m elevations. The western tragopan is mostly arboreal but feeds on the ground. They feed mostly on leaves, shoots and seeds, but also consume insects and other invertebrates. Like most pheasants, they roost in trees singly or in pairs except during nesting.
During display, the males show the throat inflated into lappets that appear purple with pink margins. They also display blue horns with a fancied resemblance to those of the Greek mythological god Pan, whence the name tragopan (tragos "goat" + Pan). During the display they call and the song is a loud two-note ringing wou-weee which is repeated every second for long periods. The breeding season is May and June. They build their nests in low tree hollows.
They are sensitive to anthropogenic disturbance and avoid disturbed habitats (for instance, hydro-electric project development sites).[4]
The western tragopan is considered the rarest of all living pheasants. Its range is very restricted. In the Kashmir valley, it is known as daangeer, in Chamba as phulgar and in the Kullu valley as jujurana ("king of birds"). It was accorded the status of state bird of Himachal Pradesh in 2007.
The population of the western tragopan is threatened by several anthropogenic factors throughout its range. The world population is estimated at fewer than 5,000 individuals, including a captive breeding population in Himachal Pradesh which numbered fewer than ten pairs in 2012.[5] CITES has listed this species in Appendix I in order to discourage selling of its feathers. Representing the endemic bird area D02 of Western Himalaya, the western tragopan has been described as a range-restricted species.
by Ustad Mansur 1625
by D G Elliot 1872
The western tragopan or western horned tragopan (Tragopan melanocephalus) is a medium-sized brightly plumed pheasant found along the Himalayas from north-eastern districts of Khyber Pakhtunkhwa province in northern Pakistan in the west to Uttarakhand within India to the east. The species is highly endangered and globally threatened.
La Nigrakapa tragopano (Tragopan melanocephalus) el la ordo de la Kokoformaj birdoj kaj familio de fazanedoj vivas en sudokcidenta Tibeto de Ĉinio kaj Kaŝmiro. Temas pri mezgranda brilplumara membro de la grupo de la fazanoj troviĝanta laŭlonge de Himalajo el Hazara en norda Pakistano al okcidenta Utaraĥando en Barato orienten. La specio estas tre endanĝerita kaj tutmonde minacata.
Tiu palearktisa kaj orientalisa birdo similas al koko, sed estas iom pli granda ol ĝi. La maskla birdo havas nigran kapon (kio nomigas la specion kaj laŭ la komuna nomo kaj laŭ la latina scienca nomo kiu prezentas kunmetaĵon de du radikoj el la antikva greka signife respektive “nigra” kaj “kapo”) kun ankaŭ nigra malgranda nuka kresto, brile ruĝan kolon kaj nigrecan supran korpon miksitan per okra-griza koloro, kun blankaj okulformaj makuloj garnitaj per nigraj randoj; la ŝultroj surhavas malhelruĝan makulon. La malsupra korpo estas nigreca kun klaraj blankaj okulformaj makuloj, la nigra vosto estas punktita de okraj, neregulaj nigraj transversaj makuloj kaj plumpintoj. La nuda parto de la vizaĝo brilas ruĝe, sub la okuloj estas kelkaj vicoj da bluaj punktetoj, la gorĝo estas malhelblua kaj malsupra mentono bluverda.
La femala birdo havas sur la kapo kaj nuko okran koloron, ĝia supra korpo estas grizeta, kun neregulaj nigraj makuloj kaj plumocentraj blankaj strioj. La grizaj plumoj de la malsupra korpo miksiĝas kun malhelbrunaj plumoj. La plumoj ĉe la gorĝo havas malhelflavajn striojn. La plumoj ĉe la brusto kaj abdomeno havas blankajn makulojn borderitajn per nigraj randoj.
La birdo longas 55-68 cm kaj ino 48–50 cm, kun vosto 19-25 cm longa. Maskloj pezas 1800–2200 g kaj inoj 1300–1400 g. Nematuraj maskloj similas al inoj, sed estas pli grandaj kun pli longaj kruroj kaj varia kvanto de nigro en kapo kaj ruĝo en kolo.
La Nigrakapa tragopano estas unu el la tri specioj de tragopanoj en Tibeto (la aliaj du specioj estas: Ruĝbrusta tragopano kaj Grizabdomena tragopano). Ili vivas en kvin populacioj nome Kohistano, valo Kaghano, Kiŝtŭaro, Ĉambao, Kuluo kaj areo oriente de la rivero Sutlejo en montoregionoj de ĝis 3,000-4,000 m super la marnivelo, sed plej ofte altitude de 1750 m al 3600 m, kaj iom pli late somere, en miksaj arbaroj el foliarboj kaj pinglarboj kaj rododendraroj aŭ betularoj. Ili malofte vizitas regionojn malpli ol 2,000 m super la marnivelo. Ties preferata habitato estas la densa subkreskaĵaro de moderklimata, subalpa kaj larĝafolia arbaro.
Ili loĝas en supra moderklimata arbaro inter 2400 kaj 3600 m somero, kaj vintre, en densa konifera kaj larĝafolia arbaro inter 2000 al 2800 m. Kiel plej parto de fazanoj, ili ripozas en arboj sole aŭ en paroj escepte dum la reprodukta sezono. Ili agas unuope aŭ grupete.
La Nigrakapa tragopano estas ĉefe arborema, sed manĝas surgrunde. Junaj folioj, bambuidoj, maldikaj radikoj, burĝonoj, semoj, beroj, glanoj kaj insektoj (krom aliaj senvertebruloj) estas iliaj manĝaĵoj.
La reprodukta sezono estas maje al junie; ili konstruas neston surtere aŭ sur 3 m alta arbo. Farante porpariĝan prezentadon, la virbirdo starigas siajn bluajn karnecajn kornojn kaj disetendas brile ruĝblankajn karnecajn beklobojn, kiujn trairas vertikale po unu purpurblua strio, ĉe kies ambaŭ flankoj etendiĝas bluaj triangulaj makuloj. La bekloboj estas borderitaj de blua koloro. Ili aspektas tre belaj. La femala birdo ĉiufoje demetas 3-6 ovojn. La kovado daŭras 28 tagojn.
La montrilaj bluaj kornoj similigas ilin al tiuj de la greka mitologia dio Pajno, de tie la nomo Tragopan (Tragos kapro + Pajno). Dum memmontrado ili alvokas kaj la kanto estas laŭta dunota ŭu-ŭii kiu estas ripetata ĉiun sekundon dumlonge.
La Nigrakapa tragopano estas konsiderata kiel la plej rara el ĉiuj vivantaj fazanoj. Ties teritorio esta tre limigita. En la distrikto Kuluo de Himaĉal Pradeŝ, tiu birdo estas surloke nomata Jujurana kio signifas Birdoreĝo.
La Nigrakapa tragopano estas minacata pro kelkaj antropogeniaj faktoroj laŭlonge de sia teritorio. La monda populacio estas ĉirkaŭkalkulata je malpli da 5000 individuoj, inklude kaptivan populacion de malpli da 5 nuntempe. CITES listigis tiun specion en Apendico I por senkuraĝigi la vendon de ties plumoj.
La nombro de la nigrakapaj tragopanoj estas vere tre malgranda. Tio vekis grandan atenton de la zoologoj de la mondo.
La Nigrakapa tragopano (Tragopan melanocephalus) el la ordo de la Kokoformaj birdoj kaj familio de fazanedoj vivas en sudokcidenta Tibeto de Ĉinio kaj Kaŝmiro. Temas pri mezgranda brilplumara membro de la grupo de la fazanoj troviĝanta laŭlonge de Himalajo el Hazara en norda Pakistano al okcidenta Utaraĥando en Barato orienten. La specio estas tre endanĝerita kaj tutmonde minacata.
El tragopán occidental, tragopán dorsigrís o tragopán de cabeza negra (Tragopan melanocephalus) es una especie de ave galliforme de la familia Phasianidae presente en los Himalayas de Pakistán y la India. No se conocen subespecies.[1] En la India se lo considera el ave estatal de Himachal Pradesh.[2]
El tragopán occidental, tragopán dorsigrís o tragopán de cabeza negra (Tragopan melanocephalus) es una especie de ave galliforme de la familia Phasianidae presente en los Himalayas de Pakistán y la India. No se conocen subespecies. En la India se lo considera el ave estatal de Himachal Pradesh.
Tragopan melanocephalus Tragopan generoko animalia da. Hegaztien barruko Phasianidae familian sailkatua dago.
Tragopan melanocephalus Tragopan generoko animalia da. Hegaztien barruko Phasianidae familian sailkatua dago.
Tragopan melanocephalus
Le Tragopan de Hastings (Tragopan melanocephalus) est une espèce d'oiseaux appartenant à la famille des Phasianidae. C'est une espèce monotypique
La bavette déployée est bleu turquoise avec une barre centrale violette parsemée de points bleu turquoise et, sur chaque bord, des dessins rose carmin.
Il étendait jadis son aire le long de la vallée de l’Indus à travers l’Indou Kouch et la province de Hazara (nord du Pakistan), Jammu, Himachal Pradesh, Cachemire et Ladakh jusqu’à la frontière naturelle du Gange dans la région de Dehra Dun. Actuellement sa répartition est fragmentée en sept poches parfois très éloignées les unes des autres.
Il occupe un habitat et un étage différents en été et en hiver. En été, il fréquente les forêts d’épicéas Picea smythiana, de cèdres Cedrus deodarus et de chênes Quercus semicarpifolia de 2500 à 3 600 m. En hiver, il visite les forêts denses de conifères ou mixtes (bouleaux, rhododendrons), descendant à 1800 et même 1 350 m.
Il se nourrit, au sol ou dans les arbres, de bourgeons et de jeunes feuilles de buis, bambou, chêne et troène mais il consomme aussi des baies, petits fruits, racines, glands, fleurs, insectes et leurs larves.
Il juche dans les arbres feuillus sempervirents lui offrant un épais couvert végétal. Doté d’un naturel farouche, il semble en permanence sur le qui-vive et à l’écoute des bruits de la forêt. Ainsi, il s’aventure rarement à découvert, répugnant à quitter la semi-obscurité protectrice de la forêt ombragée.
Il n’y a aucune donnée, en milieu naturel ou en élevage, sur le système social de cette espèce mais on suppose qu’elle est monogame et que le mâle participe à l’élevage des jeunes.
En parade latérale, le mâle fait des allers et retours devant la femelle en abaissant l’aile du côté de la femelle, donnant l’impression qu’il se penche vers elle pour exhiber sa magnifique parure. Dans cette même attitude, il semble parfois picorer le sol mais c’est pour mieux mettre en valeur son plumage. Pendant ces démonstrations, la bavette et les cornes sont néanmoins déployées. En parade frontale, le mâle, caché derrière son rocher, ne laisse dépasser que la tête pour fixer la femelle du regard tout en secouant la tête. Ces secousses agitent ses cornes bleues et commencent à étendre sa bavette. Puis il déploie les ailes et la queue et entame une longue série de battements d’ailes tout en agitant la tête et émettre de brefs cliquetis. Soudain il se redresse fortement, siffle bruyamment comme un roulement de tambour et bombe le torse pour exhiber sa bavette complètement étalée et ses cornes parfaitement redressées. Il se rue alors sur la femelle, le plumage ébouriffé et les ailes abaissées, et l’accouplement se produit.
Peu de nids ont été trouvés dans la nature, Beebe (1918-22) ayant relaté le cas singulier d’un vieux nid de corbeau adopté par une femelle tragopan dans un épicéa à 12 m de hauteur puis selon Baker (1935), les nids peuvent être construits sur le sol à l’abri d’un buisson ou en hauteur dans les arbres.
Fuller et Garson (2000) considèrent l’espèce comme vulnérable. En 2002, le “Wildlife Division of the Forest Department” et le World Pheasant Association Inde ont entrepris un ambitieux projet de conservation in et ex situ, de quatre espèces de faisans dont le tragopan de Hastings en Himachal Pradesh. Quatre grands centres d’élevage de conservation ont été réalisés avec, comme objectif, des relâchés dans des aires déterminées par des études de terrain (Robbins & Corder 2004).
Tragopan melanocephalus
Le Tragopan de Hastings (Tragopan melanocephalus) est une espèce d'oiseaux appartenant à la famille des Phasianidae. C'est une espèce monotypique
Tragopan barat atau tragopan barat bertanduk (Tragopan melanocephalus) adalah burung berukuran sedang yang ditemukan di sepanjang Himalaya dari distrik utara-timur provinsi Khyber Pakhtunkhwa, di utara Pakistan, di barat hingga Uttarakhand, India di timur. Spesies ini sangat terancam punah dan terancam punah secara global.
Penjantan sangat gelap, abu-abu dan hitam dengan banyak bintik-bintik putih, masing-masing bintik dibatasi dengan bercak merah tua dan hitam di sisi dan belakang leher. Tenggorokannya terlihat dengan kulit biru sedangkan kulit wajah yang terlihat berwarna merah. Mereka memiliki bulu oksipital hitam kecil. Betina memiliki bagian atas abu-abu kecoklatan pucat tervermikulasi dan terlihat hitam, dan sebagian besar bulunya memiliki bercak hitam dan garis-garis putih tengah. Pejantan yang belum dewasa menyerupai betina, tetapi lebih besar dengan kaki yang lebih panjang dan sejumlah hitam di kepala dan merah di leher.
Berat jantan 1,8 - 2,2 kg dan betina mencapai 1,25 - 1,4 kg.[1] Panjang jantan bervariasi dari 55 – 60 cm sedangkan betina 48 – 50 cm.
Lima populasi diketahui dari Kohistan, lembah Kaghan, Kishtwar, Chamba, Kullu dan area di timur sungai Satluj. Mereka ditemukan dari ketinggian 1.750 hingga 3.600 m, lebih tinggi di musim panas. Habitat yang mereka sukai adalah tumbuhan rendah yang rapat di hutan beriklim sedang, dan subalpine berdaun lebar.
Ia mendiami hutan beriklim sedang bagian atas antara 2.400 dan 3,600 m di musim panas, dan di musim dingin, hutan lebat termasuk jenis pohon jarum dan berdaun lebar di ketinggian 2,000 dan 2,800 m. Tragopan barat kebanyakan arboreal tetapi memakan di tanah. Mereka memakan sebagian besar daun, pucuk dan biji, tetapi juga mengonsumsi serangga dan invertebrata lainnya. Seperti kebanyakan burung, mereka bertengger di pohon sendirian atau berpasangan kecuali selama bersarang.
Saat pertujukan, jantan menunjukkan tenggorokannya mengembang menjadi terlipat yang tampak ungu dengan batas merah muda. Mereka juga menampilkan tanduk biru dengan kemiripan yang mirip dengan tanduk dewa mitologis Yunani Pan, merupakan bagian nama tragopan (tragos 'kambing' + Pan). Selama pertunjukan mereka bersuara dan lagu itu adalah bunyi dua nada yang keras "wou-weee" yang diulang setiap detik untuk waktu yang lama. Mei dan Juni adalah musim pemuliaan. Mereka membangun sarang di lubang pohon yang rendah.
Mereka peka terhadap gangguan antropogenik dan menghindari habitat yang terganggu (misalnya, lokasi pengembangan proyek listrik tenaga air).[2]
Tragopan barat dianggap sebagai yang paling langka dari semua burung yang hidup. Kisarannya sangat terbatas. Di Distrik Kullu Himachal Pradesh, burung ini secara lokal disebut jujurana yang berarti "raja burung". Status burung itu diberikan negara Himachal Pradesh pada 2007.
Populasi tragopan barat terancam oleh beberapa antropogenik di seluruh habitatnnya. Populasi diperkirakan kurang dari 5.000 individu di dunia, termasuk populasi penangkaran di Himachal Pradesh yang berjumlah kurang dari sepuluh pasang pada tahun 2012.[3] CITES telah mencantumkan spesies ini dalam Lampiran I untuk mencegah penjualan bulu-bulunya. Mewakili daerah burung endemik D02 Himalaya Barat, tragopan barat telah digambarkan sebagai spesies dengan kisaran terbatas.
oleh Ustad Mansur 1625
oleh D G Elliot 1872
Tragopan barat atau tragopan barat bertanduk (Tragopan melanocephalus) adalah burung berukuran sedang yang ditemukan di sepanjang Himalaya dari distrik utara-timur provinsi Khyber Pakhtunkhwa, di utara Pakistan, di barat hingga Uttarakhand, India di timur. Spesies ini sangat terancam punah dan terancam punah secara global.
Il tragopano occidentale, tragopano cornuto o tragopano di Hasting (Tragopan melanocephalus (J. E. Gray, 1829)) è un uccello galliforme della famiglia dei Fasianidi[2].
Il maschio misura 68-73 cm di lunghezza; la femmina 60 cm[3].
Il maschio ha un cappuccio nero, una cresta rossa ripiegata sulla nuca e un'area di pelle nuda rossa che ricopre la faccia. Il becco è nero con l'estremità color corno e le guance sono di colore blu-verde. Due piccoli cornetti blu incorniciano il vertice nero. Le regioni superiori, così come le ali e le remiganti terziarie, sono finemente ricoperte da vermicolature di colore camoscio-grigio e nero, con grandi ocelli bianchi rotondi dal contorno nero. Il collo è rosso. La coda è macchiata di camoscio e di nero, con delle bande irregolari nere alla sua estremità. La gola nuda è di colore blu scuro e si prolunga in una sorta di «bavaglio» rosso brillante che ricopre la parte alta del petto. Il resto delle regioni inferiori è nero, tappezzato da tutta una serie di ocelli irregolari bianchi macchiati di rosso. I fianchi e l'addome sono vermicolati di grigio e di marrone scuro. Tra il maschio e la femmina vi è un dimorfismo sessuale molto marcato. Quest'ultima presenta un piumaggio generale grigio molto più scialbo di quello del maschio. Il dorso è marrone-grigio e la testa e il collo sono leggermente tinti di rosso. La regione inferiore è vermicolata di grigio e di marrone scuro con delle macchie di colore fulvo sulla gola[3].
Non è una specie molto gregaria. Per la maggior parte del tempo, questo uccello si raggruppa in coppie isolate in primavera e in piccoli gruppi in inverno. Durante la stagione invernale, quando si aggira in cerca di cibo, non è raro rinvenire esemplari all'interno di piccoli gruppi misti comprendenti koklas, lofofori splendenti, fagiani neri o anche fagiani di Wallich[3].
È prevalentemente vegetariano. Il suo menu è costituito principalmente da foglie d'albero e da germogli di bambù, ma si nutre anche di radici, di fiori, di semi, di ghiande, di bacche, di gemme e di bulbi. La sua dieta è completata da piccoli invertebrati come larve di insetti e coleotteri[3].
La stagione riproduttiva si estende da aprile a giugno, mentre la deposizione delle uova di per sé ha luogo verso la metà di maggio. Il nido è una costruzione rudimentale situata a terra, sotto la copertura di un cespuglio o di una roccia, o dentro un albero. In rare occasioni può essere situato su un ramo ad una altezza elevata. Spesso viene utilizzato il nido abbandonato di un'altra specie. Ma in generale il tragopano occidentale nidifica più frequentemente a terra rispetto alle altre specie di tragopano. Ogni covata è costituita in media da 3 a 6 uova. Il maschio è monogamo e partecipa all'incubazione, che dura circa tre settimane[3].
Il tragopano occidentale occupa un areale limitato alle province settentrionali del Pakistan e dell'India (Kashmir, Himachal Pradesh, Gahrwal e Uttar Pradesh). È una specie tipica della montagna himalayana. Frequenta altitudini elevate: 1750-2500 m in inverno, 2500-3600 m in estate. Questo uccello preferisce i versanti esposti a nord in primavera e a sud in inverno. La scelta di versanti esposti a sud in inverno è correlata ad una copertura nivale meno spessa, che rende più facile la ricerca di cibo durante questi tempi difficili. In primavera frequenta le gravine esposte al sole a partire dalle 10-11 del mattino. Queste gravine sono ricoperte da una vegetazione boschiva favorevole ad una buona nidificazione[3].
Il tragopano occidentale, tragopano cornuto o tragopano di Hasting (Tragopan melanocephalus (J. E. Gray, 1829)) è un uccello galliforme della famiglia dei Fasianidi.
Het zwartkapsaterhoen of de westelijke tragopan (wetenschappelijke naam: Tragopan melanocephalus) is een fazantachtige hoendervogel uit het zuiden van Azië. De vogel werd in 1829 door John Edward Gray geldig beschreven als Phasianus melanocephalus. Het is een kwetsbare vogelsoort uit het himalayagebied.
Het mannetje (de haan) van het zwartkapsaterhoen kan ongeveer 69 tot 73 cm lang worden, het vrouwtje (de hen) blijft met gemiddeld 60 cm iets kleiner. De mannetjes wegen tussen de 1,8 en 2,2 kg, de vrouwtjes tussen de 1,2 en 1,4 kg.[3]
Zoals vele fazantensoorten verschillen bij het zwartkapsaterhoen het mannetje en vrouwtje sterk van elkaar. De hanen (mannetjes) zijn bont gekleurd. De nek is kastanjebruin, de borst oranje tot goudkleurig. De kop heeft een zwarte bovenzijde, uitlopend in een klein kuifje, en een kale voorzijde, waar de huid blauw tot vaal grijs van kleur is, rond de ogen wordt de huid rood. Achter de ogen bevinden zich twee lichtgekleurde, kegelvormige, vlezige uitsteeksels, die door middel van zwellichaampjes opgezet kunnen worden. Ook de blauwig gekleurde huid onder de snavel kan opgezet worden. De romp is bedekt met zwarte veren bedekt met ronde, witte vlekken, die omringd zijn met diep karmijnrode halo's. Het uiteinde van de staart is zwart van kleur. De mannetjes hebben ook korte sporen aan de poten.
Het vrouwtje is vrijwel helemaal bedekt met bruine veren met zwarte vlekken en witte strepen. De onderzijde is iets lichter van kleur en rond de hals bevindt zich een rossiger bruin gekleurde band. De iris van de ogen is bij beide geslachten donkerbruin.
Het zwartkapsaterhoen komt alleen voor in het noordwesten van de Himalaya, van het noorden van Pakistan over Kasjmir tot in Garhwal in het oosten. Er leven populaties op de hellingen van Kohistan, de Kasjmirvallei, de Chambavallei, de Kulluvallei en de Bhillingvallei. Het verspreidingsgebied loopt over de Grote Himalaya tot in Ladakh en het zuidwesten van Tibet. Oorspronkelijk kwam de soort ook verder naar het oosten in de Himalaya voor, maar daar is ze tegenwoordig verdwenen.
De vogels scharrelen het liefst in de dichte ondergroei van naaldbos of gemengd bos in de gematigde of subalpiene zones, tussen de 1700 en 3600 m hoogte. Natuurlijk bos waarin de boom Quercus baloot voorkomt heeft de voorkeur. In de winter dalen de vogels af tot rond de 1300 m.
Het zwartkapsaterhoen is een zeer schuwe vogel. Het slaapt en rust in de bomen, maar foerageert op de grond. Het foerageren gebeurt gewoonlijk in de vroege morgen en late avond. Het dieet bestaat uit bladeren, twijgjes, zaden en soms insecten of andere kleine ongewervelde dieren. Gewoonlijk leven de dieren solitair of in paartjes. Een uitzondering daarop vormen oudervogels met onvolwassen vogels.
Over de voortplanting is weinig bekend. Vermoed wordt dat de soort monogaam is. Het broedseizoen is van mei tot juni. Per nest worden twee tot zes eieren gelegd. De nesten bevinden zich ofwel op de grond, verstopt onder struikgewas, ofwel in holtes in bomen. Een enkele maal wordt een door een andere vogelsoort verlaten nest betrokken.
Vanwege het kleine verspreidingsgebied wordt het zwartkapsaterhoen als de meest zeldzame fazantensoort gezien. De grootte van de populatie werd in 2017 door BirdLife International geschat op 3300 individuen en de populatie-aantallen nemen af door habitatverlies. Het leefgebied wordt aangetast door aantasting en versnippering van natuurlijk bos dat wordt gebruikt voor zelfvoorzieningslandbouw, beweiding, verzamelen van brandhout.ing en door stroperij. Om deze redenen staat deze soort als kwetsbaar op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Het zwartkapsaterhoen of de westelijke tragopan (wetenschappelijke naam: Tragopan melanocephalus) is een fazantachtige hoendervogel uit het zuiden van Azië. De vogel werd in 1829 door John Edward Gray geldig beschreven als Phasianus melanocephalus. Het is een kwetsbare vogelsoort uit het himalayagebied.
Tragopan rudolicy (Tragopan melanocephalus) – gatunek ptaka z rodziny kurowatych (Phasianidae).
Zachodnie Himalaje, północny Pakistan, północno-zachodnie Indie - na wysokościach 1750 m to 3600 m n.p.m.
Tragopan rudolicy (Tragopan melanocephalus) – gatunek ptaka z rodziny kurowatych (Phasianidae).
Västlig tragopan[2] (Tragopan melanocephalus) är en hotad, mycket skygg, bergslevande asiatisk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]
Västlig tragopan är en typisk tragopan med stor storleksskillnad mellan könen (hanen 68-73 cm, honan 60 cm). Hanen har orange strupe, röd nacke tillika röd bar hud i ansiktet samt svartaktig undersida översållad av vita prickar. Honan är övervägande gråbrun. Liknande satyrtragopanen (T. satyra) som den överlappar med i ett litet område i sydost har den blå bar hud i ansiktet samt röd grundfärg på undersidan, medan honan har rödbrun anstrykning, framför allt på undersidan.[1][4]
Revirlätet är ett nasalt ylande som i engelsk litteratur återges som "khuwaah", upprepat sju till 15 gånger. När den upprörs hörs ett abrupt "waa waa waa".[1]
Västlig tragopan förekommer lokalt i nordvästra Himalaya från norra Pakistan (distriktet Indus–Kohistan) till nordvästra Indien österut till Uttarakhand (Garhwal), möjligen även vidare österut till Kumaon och angränsande sydvästra Tibet.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Under häckningstid (april till juni) bebor västlig tragopan ostörda tempererade barr- och lövskogar från 2400 till 3600 meters höjd. Vintertid rör den sig mycket lokalt till gräs- och buskrika raviner med mindre snötäcke på lägre höjd (1750-3000 meter över havet). Mycket litet är känt om både dess föda och häckningsbiologi, bland annat på grund av att den är mycket skygg och vaksam. Den tros dock vara huvudsakligen vegetarian och ett bo med sex ägg har hittats, tre meter upp i ett trädhål.[1][5]
Västlig tragopan har en liten och fragmenterad population på endast uppskattningsvis 3300 vuxna individer. Den minskar också i antal till följd av habitatförlust. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar. På senare tid har den dock upptäckts på ett antal nya lokaler, vilket tyder på att världspopulationen är större än man tidigare trott.[1]
Västlig tragopan (Tragopan melanocephalus) är en hotad, mycket skygg, bergslevande asiatisk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.
Gà lôi Tây Á[2] (danh pháp hai phần: Tragopan melanocephalus) là một loài chim trong họ Phasianidae.[3]
Gà lôi Tây Á (danh pháp hai phần: Tragopan melanocephalus) là một loài chim trong họ Phasianidae.
Tragopan melanocephalus J. E. Gray, 1829
Ареал Охранный статусЧерноголовый трагопан[1], или рогатый трагопан[2] (лат. Tragopan melanocephalus) — птица семейства фазановых.
Длина тела самцов составляет от 69 до 73 см, вес — от 1,8 до 2,1 кг. Самки меньше, длиной 60 см и массой от 1,2 до 1,4 кг[3]. Окраска оперения самцов яркий, с преобладанием красного, коричневого и чёрного цветов. Оперение полностью формируется на втором году жизни. У самцов короткие шпоры. По обеим сторонам головы благодаря пещеристым телам образуются мясистые шишки, на горле с тонким оперением, ярко окрашенная кожа в форме лацкана. Верх головы чёрный. Радужины коричневые. Ноги розовые. В оперении самок преобладают коричневые оттенки.
Черноголовый трагопан обитает на северо-западе Гималаев. Область распространения простирается с севера Пакистана в восточном направлении через Кашмир и Ладакх на северо-западе Индии до долины Гарваля. Первоначально вид обитал также восточнее в Индии. На юго-западе Тибета вид также встречался.
Черноголовый трагопан населяет преимущественно регионы, поросшие дубом. При этом часто речь идёт о виде Quercus baloot, который растёт вместе с хвойными деревьями. Птицы живут на высоте до 3600 м над уровнем моря. Зимой они спускаются вниз к долинам до высоты 1350 м над уровнем моря.
Птиц очень трудно наблюдать, так как они очень робкие и держатся преимущественно в подлеске. Обычно они живут поодиночке или в парах, только непосредственно после окончания периода размножения они живут семейными группами. Питаются преимущественно в ранние утренние и полуденные часы, объединяясь иногда с другими видами семейства фазановых.
Биология размножения до сих пор исследована недостаточно. Предположительно вид моногамный. Гнёзда располагаются на земле, в дуплах деревьев на высоте до 3 м над землёй и в гнезде другого вида птиц на высоте до 13 м над землёй. В кладке от 2-х до 6-и яиц.
Черноголовый трагопан, или рогатый трагопан (лат. Tragopan melanocephalus) — птица семейства фазановых.
黑头角雉(学名Tragopan melanocephalus),是一种中等体型、颜色艳丽的角雉,生活在喜马拉雅山西北部。该种数量十分稀少,在中国只有西藏西部地区可以发现少量,是中国国家一级保护动物。
雄鸟体型较大,长55-60厘米,体重1.8-2.2公斤,羽毛基色为较深的灰色或黑色,身体两侧和脖子为红色,并带有白斑。喉部裸露,为蓝色,头部裸皮鲜红色,虹膜为棕色,嘴为黑色,脚为粉红或灰色。雌鸟体型较小,长48-50厘米,体重1.3-1.4公斤,羽毛颜色为褐灰色,并带有黑色斑纹。
主要生活在喜马拉雅山脉西段的巴基斯坦和印度北部,在中国分布于西藏阿里地区狮泉河流域。栖息于海拔2400-3600米的温带林区,冬天下降到2000-2800米的针叶林与阔叶林区。
主要以树叶嫩、根茎、种子等为食。 有时也吃昆虫和其他无脊椎动物。
与其他角雉相似,雄鸟喜欢炫耀其外表,并有蓝色的肉质角。其遇到危险时会发出waa——waa的叫声。交配季节为每年五到六月。在低处树洞里筑巢。
黑头角雉(学名Tragopan melanocephalus),是一种中等体型、颜色艳丽的角雉,生活在喜马拉雅山西北部。该种数量十分稀少,在中国只有西藏西部地区可以发现少量,是中国国家一级保护动物。
ハイイロジュケイ(灰色綬鶏、Tragopan melanocephalus)は、キジ目キジ科ジュケイ属に分類される鳥類。
全長オス68.5-73cm、メス58-60cm。翼長オス25.5-29cm、メス22.5-25cm。体重オス1.8-2.1kg、メス1.3-1.4kg。
卵は長径6.3cm、短径4.2cm。卵を覆う殻は淡褐色や赤褐色で、暗褐色の斑紋が入る。
オスは頭部は黒が黒い羽毛で被われる。種小名melanocephalusは「黒い頭の」の意。後頸部は濃赤色や赤褐色、喉や胸部はオレンジ色の羽毛で被われる。背は淡灰褐色の羽毛で被われ、黒い虫食い状の斑紋や黒い縁取りのある白い斑点が点在する。胸部は黒い羽毛で被われ、白や赤の斑点が点在する。眼の周辺に羽毛がなく赤や明褐色の皮膚が露出し青緑色の斑紋が入る。喉に青紫色の肉垂れがあり、肉垂の外縁はピンク色。メスは全身が灰褐色の羽毛で被われ、体下面を覆う羽毛には羽軸に沿って白い斑紋(軸斑)が入る。
標高2,400-3,600mにある森林に生息する。冬季になると標高1,200m周辺に移動する。
食性は雑食で、植物の若葉、根、花、果実、種子、昆虫、クモなどを食べる。
繁殖形態は卵生。地表から3mにある樹上に木の枝や草を組み合わせた巣を作り、1回に3-6個の卵を産む。抱卵期間は28日。
開発や放牧による生息地の破壊、狩猟などにより生息数は減少している。