Cəngəllik toyuğu (lat. Gallus)[1] – qırqovullar fəsiləsinə aid heyvan cinsi.
Cəngəllik toyuğu (lat. Gallus) – qırqovullar fəsiləsinə aid heyvan cinsi.
Gallus a zo ur genad e rummatadur an evned, ennañ kilheien, krouet e 1760 gant an evnoniour gall Mathurin Jacques Brisson (1723-1806).
Pëvar spesad a ya d'ober ar genad :
Gallus a zo ur genad e rummatadur an evned, ennañ kilheien, krouet e 1760 gant an evnoniour gall Mathurin Jacques Brisson (1723-1806).
Gallus és un gènere d'ocells de la família dels fasiànids (Phasianidae) notable per què inclou les diferents races de gall domèstic (Gallus gallus domesticus). Viuen al pis inferior de zones forestals d'Àsia meridional i el Sud-est asiàtic.
Com en la resta d'espècies de llur família, en aquestes espècies, el dimorfisme sexual és molt pronunciat: el gall és més gran que la gallina, amb ornaments facials com crestes i barbetes, esperons al tars, a més de colors molt més brillants i cua més desenvolupada. El plomatge de les gallines està adaptat al camuflatge, ja que s'ocupa en solitari dels ous i els pollets. Les crestes dels pollastres silvestres són gairebé inexistents. Durant l'època de cria, els galls anuncien la seva presència amb càntics. Això serveix per atraure les femelles i expulsar els competidors lluny de la seva zona. Els esperons de les potes són utilitzats en la lluita contra altres mascles.
La gallina construeix el niu fora de l'abast dels depredadors, normalment a nivell del sòl, ja que els pollets són nidífugs. La gallina cova en solitari durant 19 – 21 dies els 2 – 10 ous (depenent de l'espècie). Durant aquest període, la gallina deixa el niu només per menjar i beure. Els pollets romanen almenys dues setmanes amb la seva mare. Durant aquest període, el gall segueix atentament els seus pollastres protegint-los dels depredadors, ferotgement fins a la mort si cal, utilitzant el bec i els esperons.
S'han descrit 4 espècies dins aquest gènere:[1]
Gallus és un gènere d'ocells de la família dels fasiànids (Phasianidae) notable per què inclou les diferents races de gall domèstic (Gallus gallus domesticus). Viuen al pis inferior de zones forestals d'Àsia meridional i el Sud-est asiàtic.
Junglehøns er en gruppe vilde hønsefugle fra Indien, Sri Lanka og sydøstasien.
Junglehønsene er stamformerne til tamhøns.
Fossiler af slægten Gallus findes over hele Eurasien. De synes at være opstået i sydøst Europa. Adskillige fossile arter findes beskrevet, men ikke alle er sikre:
Junglehøns er en gruppe vilde hønsefugle fra Indien, Sri Lanka og sydøstasien.
Junglehønsene er stamformerne til tamhøns.
Die Kammhühner (Gallus) bilden eine Gattung der Hühnervögel mit vier Arten.
Kammhühner sind im tropischen Asien vertreten. Sie kommen dort von Sri Lanka und Indien über Myanmar, Südchina bis nach Sumatra und Java vor. Sie bewohnen Wälder mit dichtem Unterholz oder Bambusdickichte und halten sich auch in der Nähe von menschlichen Siedlungen auf. Ihre Höhenverbreitung reicht bis zu 2000 Meter. Kammhühner sind die Vorfahren der Haushühner.
Kammhühner haben 14 bis 16 Schwanzfedern, die dachförmig angeordnet sind. Beim Hahn ist die mittlere Schwanzfeder verlängert und sichelförmig. Die Rücken- und die Bürzelfedern sind zu Schmuckfedern verlängert. Hähne weisen auf dem Scheitel einen Kamm auf und haben außerdem ein bis zwei nackte Kehllappen. Das Gesicht ist unbefiedert. An den Beinen tragen sie einen langen scharfen Sporn. Die Hennen sind kleiner als die Hähne und haben ein unscheinbarer gefärbtes Gefieder. Ihnen fehlen Kamm, Kehllappen und Sporne.
{|
|
|-
|
|}
Die Kammhühner (Gallus) bilden eine Gattung der Hühnervögel mit vier Arten.
Ayaziṭ n tẓegwa (Assaɣ usnan: Gallus) d isem n tegrawt n iylalen yettidiren deg unẓul n Asya d idurar n Anden, Dɣa iwuzaṭ n wexxam n tura d imadaren-is (kkan-d dges)
Ayaziṭ n tẓegwa d tawsit yeṭṭafaren tawacult n tferdet yellan deg tfesna n Tyuzaṭ
Ayaziṭ n tẓegwa (Assaɣ usnan: Gallus) d isem n tegrawt n iylalen yettidiren deg unẓul n Asya d idurar n Anden, Dɣa iwuzaṭ n wexxam n tura d imadaren-is (kkan-d dges)
Djungelhanen (Gallus) san en skööl faan hanenfögler mä schauer slacher. Jo lewe fööraal uun Indien. Diar kem üüs hüshanen faan uf.
Djungelhanen (Gallus) san en skööl faan hanenfögler mä schauer slacher. Jo lewe fööraal uun Indien. Diar kem üüs hüshanen faan uf.
Gallus (Brisson, 1760) è nu gennere 'e aucielle 'e ll'ordene d"e gallinacee.[1]
Altri progetti
Gallus (kamhoenders) is e geslacht van veugels van de familie fazantachtign (Phasianidae).
't Geslacht kent de volgnde nog leevnde soortn:
Ang sari ng Gallus ay ang apat na nabubuhay na mga uri ng ibon ng pamilya Phasianidae. Sila ay matatagpuan sa India, Sri Lanka at Timog-silangang Asya.
Ang mga Gallus ay mga malalaking ibon kung saan ang mga lalaki ay may mga makukulay na mga balahibo. Subalit ang mga ito ay mahirap hanapin sa kanilang masukal na tirahan.
Tulad ng mga ibang ibon ng Phasianidae, ang mga makukulay na mga lalake ay hindi tumutulong sa pagkupkop ng mga itlog or pag-alaga ng mga batang precocial. Ang mga gawaing ito ay ginagampanan ng mga babae na malalam at naka-camouflage.
Ang Gallus ay kalimitang kumakain ng mga buto ng mga halaman ngunit maari rin silang kumain ng mga kulisap, lalo na ang mga batang ibon.
Ang Gallus gallus ay maaring ninuno ng manok subalit ang Gallus sonneratii ay maari ding isa sa mga ninuno nito.[1].
Ang saring Gallus ay makikita sa boung Eurosya noong pre-kasaysayan. Maari itong nag-evolve sa timog-silangang Europa. Maraming kusilba na mga uri ang nakita ngunit hindi lahat ay napatunayan:
Ang sari ng Gallus ay ang apat na nabubuhay na mga uri ng ibon ng pamilya Phasianidae. Sila ay matatagpuan sa India, Sri Lanka at Timog-silangang Asya.
Ang mga Gallus ay mga malalaking ibon kung saan ang mga lalaki ay may mga makukulay na mga balahibo. Subalit ang mga ito ay mahirap hanapin sa kanilang masukal na tirahan.
Tulad ng mga ibang ibon ng Phasianidae, ang mga makukulay na mga lalake ay hindi tumutulong sa pagkupkop ng mga itlog or pag-alaga ng mga batang precocial. Ang mga gawaing ito ay ginagampanan ng mga babae na malalam at naka-camouflage.
Ang Gallus ay kalimitang kumakain ng mga buto ng mga halaman ngunit maari rin silang kumain ng mga kulisap, lalo na ang mga batang ibon.
Ang Gallus gallus ay maaring ninuno ng manok subalit ang Gallus sonneratii ay maari ding isa sa mga ninuno nito..
Gallus es un taxon.
Gallus (kamhoenders) is e geslacht van veugels van de familie fazantachtign (Phasianidae).
Kasintu; basa Latina (Gallus gallus) nyaéta hayam leuweung anu hirup di daérah tropical asalna tina kulawarga ''Phasianidae''. Kasintu dipercaya mangrupa karuhun atawa bibit buitna tina hayam leuweung hawuk jeung anu kiwari loba di ingu/dipiara, kalawan geus ngarandapan sabaraha parobahan tina kelir jeung wanda buluna.[2] Kasintu geus dikukut/diingu sina baranahan pikeun diarah daging jeung endogna sahenteuna geus lima rébu taun anu kaliwat dimimitian di Asia, ti wangkid harita kasintu ngarekahan ka sakuliah dunya.[3]
Kasintu kapanggih hirup liar ti mimiti Tamil Nadu, India kalér (didaérah ieu kasintu geus pacampur katurunana jeung hayam asli iéu wewengkon), kitu ogé kabeulah kidulna China nepika Malaysia, Singapura, Philipina tur Indonésia. Ieu hayam ogé kapireungeuh hirup di pulo Hawai, kaasup dijerona Kauai, pulo Christmas , Vanuatu, jeung Mariana Islands.
Kasintu diunggal daérah mibanda katurunan (subspecies of Gallus gallus), tayalian :
Kasintu anu jalu pangawakan leuwih badag ti batan bikangna. Jawér saluhureun huluna panjang rérégéan kawas ragaji mibanda kurang leuwih lima bagian anu maréncos kelirna beureum, kulit pipi handapeun ceulina katutup ku bagéan anu bodas kawas apu/wedak sagedé tapak jempol, bulu dina beuheungna gomplok ngabulen kawas simbut kelirna beurem hinyay ngagurilap semu konéng, buntutna mibanda kurang leuwih 20 bulu seseg kelirna hideung hinyay semu bulao, mangsa katojo panonpoé. Bijil tina tungir panjangna lima ramoan sawaréhna (aya dua) mencenghul kaluar melengkung ukuranna leuwih panjang 2 nepika 3 kali panjang bulu buntut anu séjéna, sisit cékérna abu-abu/hawuk mibanda siih anu méncos tur seukeut, bulu dina puhu ping-ping hideung hinyay semu bulao, Bulu jangjang kelirna beureum kaselang ku kelir hideung kawas soléndang.
Kasintu bikang pangawakan leuwih leutik jawérna pondok méh méhan henteu katempo, buluna carambang hawuk dina palebah beuheungna kaselang jeung kelir konéng, lolondokan méh teu katempo mangsa keur aya dina jujukutan atawa luhureun kalakay anu murag, buntutna pondok kurang leuwih lima ramo, pamatuk jeung irungna hawuk semu hideung.
Mangsana begér kasintu remen kadéngé kongkorongok ngageroan bikangna.[4] Kongkorongok ogé mangrupa tanggara pikeun kasintu lian sangkan ngajauhan éta daérah ku sabab mangrupa kakawasaana, lamun henteu nyingkah tur pasarandog geus bisa dipastikeun bakal ngadon diadu.[5][6]
Kasintu jaluna ngoréhan hakaneun, di mana geus manggih geuwat disada keketok ngageroan bikangna .[7] Mangsa bikangna geus nyamperkeun geuwat hakaneun dipacok deui tuluy dipuragkeun deui hareupeun bikangna, bikangna tuluy ngahakan éta paméré jaluna, jaluna teu eureun disada bari ngurilingan bikangna tur mébérkeun jangjangna sabeulah, minangkana ngahelaran ka éta bikang..[8] Sabot kitu kasintu jaluna tetep waspada sok gentak curinghak bari jeung disada keketok méré tangara ka kasintu séjén mangsa aya bahaya [9] Kasintu jalu anu kieu dipikaresep ku kasintu bikang[10]
Kasintu kasebut sato ''omnivora'' sagigireun ngahakan sisikian anu kapanggih ogé ngahakan sabangsaning simeut, cacing, hileud jeung sajabana[11]
Kasintu kalan-kalan ngupuk (mandi maké taneuh kebul atawa keusik) ieu maksudna nyingkahkeun kutu jeung kokotor anu nyelap dina sela-sela buluna.[12]
Kasintu mah henteu hiber jauh, sapopoé hirup luhureun taneuh bari nyiar hakaneun, sakapeungna hiber henteu jauh ngan saukur ngahontal dahan anu deukeut paragi eunteup nyingkahan bahaya ogé mangsana datang peuting hiber kana dahan sangkan aman tina bahaya tempona mareuting.
Sajeroning taun 2012 geus diréngsékeun hiji panalungtikan kana DNA mitokondria tina hiji conto tulang kuno ti sabaraha tempat : Eropa, Chili, ogé tina galian situs kolonial Spanyol di Florida jeung Republik dominika, ieu panalungtikan meunang hiji kacindekan yén kasintu baheulana bisa waé aya anu ngingu/ngukut sanajan sababaraha panalungtikan nyebutkeun cenah meureun tina kasintu tapi béda spesiesna sahenteuna dina taun 7.400 anu geus kaliwat. Panalungtikan ieu ogé ngajentrékeun deui yén dina taun 5.400 SM anu kaliwat geus di mangpaatkeun pikeun hayam inguan ieu dumasar kana galian situs di Chishan provinsi hebei Cina. Sanajan kitu, ieu masih jadi padungdengan para élmuwan ngeunaan kasintu/hayam anu dikukut ku manusa[3]
Tilu genus anu béda — kasintu Sri Lanka(Gallus lafayetii), Kasintu hawuk (Gallus sonneratii), Kasintu héjo (Gallus varius)— kanyahoan henteu bisa dihibridasi/kawin silang, ku lantaran ngahasilkeun kasintu anu bajir/mandul, ku alatan kitu bisa dicokot kacindekan maranéhna mangrupa karuhun/bibit buit tina hayam anu kiwari loba dikukut.[2] A culturally significant hybrid between the red junglefowl and the green junglefowl in Indonésia is known as the bekisar.
Kahirupan kasintu mimiti nyanghareupan ancaman daria tayalian baris (tumpur) ku lantaran mahabuna hibridisasi/kawin silang spesies hayam pikeun dikukut dina ukuran anu kacida lobana[13][14][15][16][17][18][19][20][21][22][23]
Kasintu; basa Latina (Gallus gallus) nyaéta hayam leuweung anu hirup di daérah tropical asalna tina kulawarga ''Phasianidae''. Kasintu dipercaya mangrupa karuhun atawa bibit buitna tina hayam leuweung hawuk jeung anu kiwari loba di ingu/dipiara, kalawan geus ngarandapan sabaraha parobahan tina kelir jeung wanda buluna. Kasintu geus dikukut/diingu sina baranahan pikeun diarah daging jeung endogna sahenteuna geus lima rébu taun anu kaliwat dimimitian di Asia, ti wangkid harita kasintu ngarekahan ka sakuliah dunya.
Pitik alas iku jeneng umum kanggo jinis-jinis pitik alasan kang urip ing alas. Ing basa Madura ajem alas lan ing basa Inggris junglefowl; kabèh ngrujuk ing papan uripé lan sifaté kang alasan.
Pitik-pitik iki saka segi wangun awak lan prilaku sarupa banget karo pitik-pitik ingon, amarga pancèn wujud leluhur saka pitik ingon. Jantan karo wadon béda wangun awaké, warna lan ukurané (dimorfisme sèksual, sexual dimorphism). Pitik alas lanang duwé wulu kang manéka warna lan éndah, béda karo pitik betinané kang cenderung duwé warna monoton lan kusem.
Kabèh, ana patang spésies pitik alas kang nyebar wiwit saka India, Sri Lanka nganti Asia Kidul-Wétan kalebu Kapuloan Nusantara. Papat spésies iku:
Rong jinis ana ing Indonésia, nyebar alami mligi ing pérangan kulon kapuloan. Rong jinis pitik iku: (1) Pitik-alas abang, kang seneng pérangan alas kang rélatif katutup; lan (2) Pitik-alas ijo, kang luwih seneng alas-alas kabukak lan tlatah mawa bukit-bukit.
Pitik alas iku mangan apa waé, sanajan cenderung minangka pamangan wiji-wijian. Nanging kaya déné pitik lumrahé, pitik alas uga mangan pucuk-pucuk suket, gegremet lan manéka kéwan cilik kang ditemoni.
Manuk iki racaké urip pasangan utawa sajeroning kelompok cilik. Turu ing dhuwur pang perdu utawa semak, ora adoh banget saka dhuwur lemah. Nalika usum ngendhog, wadon gawé susuh prasaja ing sadhuwuré lemah lan ngengkremi endhogé nganti netes. Anak-anak pitik alas dimong déning baboné.
Ora kaya pitik ingon, pitik alas pinter mabur; ora suwé sawisé ninggal susuh papané netes.
Pitik alas wujud salah siji jinis unggas kang wis didhomèstikasi manungsa wiwit èwonan taun kapungkur. Pitik alas abang dikawruhi minangka nenek-moyang langsung saka anéka jinis pitik ingon. Éwadéné pasilangan pitik alas ijo karo pitik ingon ngasilaké pitik bekisar, kang misuwur banget ing Jawa Wétan amarga swara kluruké kang apik lan wuluné kang éndah.
Sapérangan carita rakyat tradhisional nampilaké pitik alas minangka salah siji tokohé. Dongèng rakyat kaya déné Ciung Wanara saka tlatah Sunda, utawa vèrsi Jawané kang mawa judhul Panji Laras utawa Cinde Laras, nyritakaké tokoh baku kang duwé pitik jago utawa pitik alas jago kang pinter tarung lan kluruk.
Lan kluruké iku dudu kluruk biyasa, nanging isi carita ngenani nasib bendarané iku. Minangka conto, kluruké pitik jago Ciung Wanara muni:
(Saka Ciung Wanara, sawijining carita pantun Sunda, déning Ajip Rosidi. Jakarta: Gunung Agung, 1985)
Pitik alas iku jeneng umum kanggo jinis-jinis pitik alasan kang urip ing alas. Ing basa Madura ajem alas lan ing basa Inggris junglefowl; kabèh ngrujuk ing papan uripé lan sifaté kang alasan.
Pitik-pitik iki saka segi wangun awak lan prilaku sarupa banget karo pitik-pitik ingon, amarga pancèn wujud leluhur saka pitik ingon. Jantan karo wadon béda wangun awaké, warna lan ukurané (dimorfisme sèksual, sexual dimorphism). Pitik alas lanang duwé wulu kang manéka warna lan éndah, béda karo pitik betinané kang cenderung duwé warna monoton lan kusem.
Таажылуу тооктор (лат. Gallus) — тоок сымалдуулардын бир уруусу.
ਜੰਗਲੀ ਮੁਰਗੇ ਦੀਆਂ ਚਾਰ ਪ੍ਰਜਾਤੀਆਂ ਹਨ ਅਤੇ ਇਹ ਭਾਰਤ, ਦਖਣੀ ਪੂਰਬੀ ਏਸ਼ੀਆ, ਸ੍ਰੀ ਲੰਕਾ ਅਤੇ ਇੰਡੋਨੇਸ਼ੀਆ ਵਿੱਚ ਮਿਲਦੀਆਂ ਹਨ। ਇਹਨਾ ਦੀ ਇੱਕ ਕਿਸਮ ਜੋ ਲਾਲ ਰੰਗ ਦੀ ਹੁੰਦੀ ਹੈ, ਜੋ ਘਰੇਲੂ ਤੌਰ 'ਤੇ ਪਾਲਤੂ ਮੁਰਗੇ ਦੀ ਕਿਸਮ ਨਾਲ ਮਿਲਦੀ ਜੁਲਦੀ ਹੁੰਦੀ ਹੈ।[1]
காட்டுக் கோழி (Junglefowl) என்பது காடுகளில் வாழும் கோழி இனப் பறவையாகும். இவை இந்தியா, இலங்கை மற்றும் தென்கிழக்காசியா போன்ற பகுதிகளில் காணப்படுகின்றன. இவை பெரிய பறவைகளாகவும், வண்ணமயமான இறகுகளைக் கொண்டு இருக்கும்.
பல பறவைகள்போல இவற்றில் ஆண்பறவைகளான சேவல்கள் முட்டைகளை அடைக்காப்பதில் பங்குவகிப்பதில்லை. பெண் பறவைகளான கோழிகளே இந்தப் பணிகளை செய்கின்றன இந்தக் கோழிகள் உருமறைப்பை செய்யக்கூடியன.
காட்டுக் கோழிகளின் உணவு விதைகள் என்றாலும் இவை பூச்சிகளையும் உண்ணக்கூடியன குறிப்பாக இதன் குஞ்சுகளுக்கு உணவாகத் தரும்.
காட்டுக் கோழிகளில் ஒரு இனமான சிவப்புக் காட்டுக்கோழி தற்போதைய வீட்டுக் கோழிகளுக்கு மூதாதை என்று கருதப்படுகிறது. என்றாலும் வீட்டுக் கோழிகளின் மூதாதையாக சிலர் வெள்ளைக் கானாங்கோழிதான் எனக் கருதுவோரும் உள்ளனர்..[1]
இலங்கைக் காட்டுக்கோழி இலங்கையின் தேசியப்பறவையாக உள்ளது.
காலஸ் பேரினம் யூரேசியா முழுக்க கண்டுபிடிக்கப்பட்டுள்ளது.உண்மையில் இது தென்கிழக்கு ஐரோப்பாவில் உருவானது என்று தோன்றுகிறது.
காட்டுக் கோழி (Junglefowl) என்பது காடுகளில் வாழும் கோழி இனப் பறவையாகும். இவை இந்தியா, இலங்கை மற்றும் தென்கிழக்காசியா போன்ற பகுதிகளில் காணப்படுகின்றன. இவை பெரிய பறவைகளாகவும், வண்ணமயமான இறகுகளைக் கொண்டு இருக்கும்.
பல பறவைகள்போல இவற்றில் ஆண்பறவைகளான சேவல்கள் முட்டைகளை அடைக்காப்பதில் பங்குவகிப்பதில்லை. பெண் பறவைகளான கோழிகளே இந்தப் பணிகளை செய்கின்றன இந்தக் கோழிகள் உருமறைப்பை செய்யக்கூடியன.
காட்டுக் கோழிகளின் உணவு விதைகள் என்றாலும் இவை பூச்சிகளையும் உண்ணக்கூடியன குறிப்பாக இதன் குஞ்சுகளுக்கு உணவாகத் தரும்.
காட்டுக் கோழிகளில் ஒரு இனமான சிவப்புக் காட்டுக்கோழி தற்போதைய வீட்டுக் கோழிகளுக்கு மூதாதை என்று கருதப்படுகிறது. என்றாலும் வீட்டுக் கோழிகளின் மூதாதையாக சிலர் வெள்ளைக் கானாங்கோழிதான் எனக் கருதுவோரும் உள்ளனர்..
இலங்கைக் காட்டுக்கோழி இலங்கையின் தேசியப்பறவையாக உள்ளது.
Junglefowl are the only four living species of bird from the genus Gallus in the bird order Galliformes, and occur in parts of South and Southeast Asia. They diverged from their common ancestor about 4–6 million years ago.[1]
Although originating in Asia, remains of junglefowl bones have also been found in regions of Chile, which date back to 1321–1407 CE, providing evidence of possible Polynesian migration through the Pacific Ocean.[2]
These are large birds, with colourful plumage in males, but are nevertheless difficult to see in the dense vegetation they inhabit.
As with many birds in the pheasant family, the male takes no part in the incubation of the egg or rearing of the precocial young. These duties are performed by the drab and well-camouflaged female. Females and males do not form pair bonds; instead, the species has a polygynandrous mating system in which each female will usually mate with several males. Aggressive social hierarchies exist among both females and males, from which the term "pecking order" originates.
The junglefowl are omnivorous, eating a variety of leaves, plant matter, invertebrates such as slugs and insects, and occasionally small mice and frogs.
One of the species in this genus, the red junglefowl, is of historical importance as the ancestor of the chicken, the only domesticated species. Although the grey junglefowl, Sri Lankan junglefowl and green junglefowl are likely to have also been involved.[1]
The Sri Lankan junglefowl is the national bird of Sri Lanka.
The genus Gallus was erected by the French scientist Mathurin Jacques Brisson in his Ornithologie published in 1760.[3] The type species is the red junglefowl (Gallus gallus).[4] The Swedish naturalist Carl Linnaeus had introduced the genus Gallus in the 6th edition of his Systema Naturae published in 1748,[5] but Linnaeus dropped the genus in the important tenth edition of 1758 and put the red junglefowl together with the common pheasant in the genus Phasianus.[6][7] However, the red junglefowl and common pheasant are now known to have diverged about 18–23 million years ago, and belong to different subfamilies.[1] This pairwise divergence time was also the same between the other three junglefowls and the pheasant.[1] As the publication date of Linnaeus's sixth edition was before the 1758 starting point of the International Commission on Zoological Nomenclature, Brisson and not Linnaeus is considered as the authority for the genus.[8]
GallusGrey junglefowl – Gallus sonneratii
Sri Lankan junglefowl – Gallus lafayettii
Red junglefowl – Gallus gallus
Green junglefowl – Gallus varius
Cladogram showing the phylogenetic relationships between the species[1][9]More recent phylogenetic evidence supports the closest relatives of Gallus being the bamboo partridges in the genus Bambusicola, from which they diverged about 15 million years ago.[10]
The genus contains four species.[11]
Prehistorically, the genus Gallus was found all over Eurasia; in fact, it appears to have evolved in southeastern Europe. Several fossil species have been described, but their distinctness is not firmly established in all cases:
Junglefowl are the only four living species of bird from the genus Gallus in the bird order Galliformes, and occur in parts of South and Southeast Asia. They diverged from their common ancestor about 4–6 million years ago.
Although originating in Asia, remains of junglefowl bones have also been found in regions of Chile, which date back to 1321–1407 CE, providing evidence of possible Polynesian migration through the Pacific Ocean.
These are large birds, with colourful plumage in males, but are nevertheless difficult to see in the dense vegetation they inhabit.
As with many birds in the pheasant family, the male takes no part in the incubation of the egg or rearing of the precocial young. These duties are performed by the drab and well-camouflaged female. Females and males do not form pair bonds; instead, the species has a polygynandrous mating system in which each female will usually mate with several males. Aggressive social hierarchies exist among both females and males, from which the term "pecking order" originates.
The junglefowl are omnivorous, eating a variety of leaves, plant matter, invertebrates such as slugs and insects, and occasionally small mice and frogs.
One of the species in this genus, the red junglefowl, is of historical importance as the ancestor of the chicken, the only domesticated species. Although the grey junglefowl, Sri Lankan junglefowl and green junglefowl are likely to have also been involved.
The Sri Lankan junglefowl is the national bird of Sri Lanka.
La tipaj kokoj estas la kvar vivantaj specioj de birdoj el la genro Gallus de la Kokoformaj birdoj, kiuj loĝas nature en Barato, Srilanko, Sudorienta Azio kaj Indonezio.
Temas pri grandaj birdoj, kun kolorplenaj maskloj, sed tamen malfacile videblaj en la densa vegetaĵaro kie ili loĝas.
Kiel ĉe multaj birdoj de la familio de Fazanedoj, la masklo ne partoprenas en la kovado de la ovoj aŭ la idozorgado de la frumaturaj idoj. Tiujn taskojn plenumas la senkolora kaj bone kamufla ino.
La tipaj kokoj estas semomanĝantoj, sed ili manĝas ankaŭ insektojn, ĉefe la junuloj.
Unu el la specioj en tiu genro, nome la Bankiva koko, estas de historia gravo kiel la verŝjana praulo de la hejmigita koko, kvankam oni sugestis, ke ankaŭ la Griza koko estus implikita.[1]
La Srilanka koko estas la Nacia birdo de Srilanko.
Prahistorie la genro Gallus troviĝis en la tuta Eŭrazio; fakte ĝi ŝajne evoluis en sudorienta Eŭropo. Oni priskribis kelkajn speciojn el fosilioj, sed ties distingeco ne estis firme decidita en ĉiuj kazoj:
La tipaj kokoj estas la kvar vivantaj specioj de birdoj el la genro Gallus de la Kokoformaj birdoj, kiuj loĝas nature en Barato, Srilanko, Sudorienta Azio kaj Indonezio.
Temas pri grandaj birdoj, kun kolorplenaj maskloj, sed tamen malfacile videblaj en la densa vegetaĵaro kie ili loĝas.
Kiel ĉe multaj birdoj de la familio de Fazanedoj, la masklo ne partoprenas en la kovado de la ovoj aŭ la idozorgado de la frumaturaj idoj. Tiujn taskojn plenumas la senkolora kaj bone kamufla ino.
La tipaj kokoj estas semomanĝantoj, sed ili manĝas ankaŭ insektojn, ĉefe la junuloj.
Unu el la specioj en tiu genro, nome la Bankiva koko, estas de historia gravo kiel la verŝjana praulo de la hejmigita koko, kvankam oni sugestis, ke ankaŭ la Griza koko estus implikita.
La Srilanka koko estas la Nacia birdo de Srilanko.
Gallus es un género de aves galliformes de la familia Phasianidae que incluye la especie doméstica Gallus gallus. Los ejemplares salvajes están distribuidos geográficamente por la India, Sri Lanka y sudeste de Asia.
El Gallus lafayettii o gallo de Ceilán es el ave nacional de Sri Lanka.
Son aves de mediano tamaño con la coloración del plumaje del macho iridiscente. Es difícil verlas en la vegetación densa donde ellos habitan debido a su coloración críptica que las confunde con el entorno. Son comedores de semillas, insectos, particularmente los jóvenes.
Como muchas especies de fasiánidos, el macho no interviene en la incubación de los huevos o cría de los polluelos. Estas tareas las realiza la hembra.
Se reconocen cuatro especies de Gallus:[1]
Gallus es un género de aves galliformes de la familia Phasianidae que incluye la especie doméstica Gallus gallus. Los ejemplares salvajes están distribuidos geográficamente por la India, Sri Lanka y sudeste de Asia.
El Gallus lafayettii o gallo de Ceilán es el ave nacional de Sri Lanka.
Gallus Phasianidae familiako hegazti generoa da, Indiatik, Sri Lankatik, hego-ekialdeko Asiatik eta Indonesiatik zabalduta dagoena.
Gallus Phasianidae familiako hegazti generoa da, Indiatik, Sri Lankatik, hego-ekialdeko Asiatik eta Indonesiatik zabalduta dagoena.
Kanat[1] (Gallus) on aitokanojen (Phasianidae) heimoon kuuluva lintusuku. Luonnossa sukuun kuuluvia lajeja esiintyy Intiassa, Sri Lankassa ja Kaakkois-Aasiassa.
Kanojen sukuun kuuluvat lajit syövät pääasiassa siemeniä, mutta joskus myös hyönteisiä.
Punaviidakkokanan (Gallus gallus) uskotaan olevan nykyisen kesykanan (Gallus gallus domesticus) kantamuoto.
Gallus-suvun edustajia löytyi ympäri esihistoriallista Euraasiaa. Joitakin fossiililajeja on tunnistettu:
Kanat (Gallus) on aitokanojen (Phasianidae) heimoon kuuluva lintusuku. Luonnossa sukuun kuuluvia lajeja esiintyy Intiassa, Sri Lankassa ja Kaakkois-Aasiassa.
Kanojen sukuun kuuluvat lajit syövät pääasiassa siemeniä, mutta joskus myös hyönteisiä.
Punaviidakkokanan (Gallus gallus) uskotaan olevan nykyisen kesykanan (Gallus gallus domesticus) kantamuoto.
Gallus est un genre d'oiseaux aussi appelés coqs. Il comprend notamment le Coq bankiva, espèce qui comprend elle-même la sous-espèce Gallus gallus domesticus, la poule domestique.
D'après la classification de référence (version 5.1, 2015) du Congrès ornithologique international (ordre phylogénique) :
Chez ces espèces, le dimorphisme sexuel est assez marqué : le coq se distingue de la poule par sa taille plus importante, par sa crête et ses barbillons qui sont développés et il possède également des ergots sur les tarses ; le coloris de son plumage est plus éclatant et sa queue plus développée.
Le plumage des femelles est typique de la famille des phasianidés : il est conçu pour le camouflage, car elle seule s'occupe de la couvaison et des soins aux poussins. Les crêtes sont quasi inexistantes chez la poule à l'état sauvage.
Pendant la saison de la reproduction, les coqs annoncent leur présence en chantant. Ceci sert à attirer les femelles et à tenir à distance ou à défier d'éventuels reproducteurs rivaux qui pourraient se manifester aux alentours. Du côté postéro-supérieur du pied, le coq porte sur chaque tarse un ergot qu'il utilise pour se défendre ou pour se battre.
La poule construit son nid dans un endroit isolé de ses prédateurs (souches d'arbres creux, terriers abandonnés, dans les broussailles et les buissons...), généralement au niveau du sol car les poussins sont nidifuges.
Seule la poule se charge de la couvaison, durant environ 19-21 jours et de 2 à 10 œufs (selon espèces), pondus bien sûr au rythme d'un par jour, mais les poussins « synchronisent » leur éclosion.
Durant cette période, la poule quitte le nid uniquement pour se nourrir et s'abreuver furtivement afin de conserver la chaleur nécessaire au bon développement des embryons (entre 37 et 39,5 °C, selon les espèces et sous-espèces).
Une fois éclos, les poussins resteront durant environ au moins 2 semaines avec leur mère, celle-ci grattant le sol à la recherche de nourriture (végétaux, insectes, mollusques...) afin de leur "apprendre" tout en leur distribuant ses "trouvailles" et la nuit tombante, ils se réfugient sous elle afin de rester au chaud et d'être en sécurité.
Durant la couvaison, le coq surveille attentivement sa ou ses poules et les protège d'éventuels prédateurs, avec acharnement jusqu'à la mort si nécessaire, usant de son bec et de ses ergots. Une fois les œufs éclos, il surveille attentivement sa progéniture, leur distribuant les petites proies qu'il trouve.
Les poussins naissent recouvert d'un duvet jaunâtre, le dessus de la tête et du dos sont couverts d'une bande marron (d'avant en arrière), elle-même recouverte de 2 petites bandes sur les côtés de cette première, une plus claire et l'autre plus sombre, les camouflants sur le sol, les feuilles mortes et les branchage. Ils sont quasiment identiques aux poussins des races domestiques des variétés dorées (doré-saumoné, perdrix-doré) qui sont les couleurs rencontrées chez les sous-espèces sauvages et ne diffère guère en coloris des poussins des autres espèces de phasianidés
En France sont élevés pour la chair plus de 700 millions de Gallus (en 2008) [1]
Poule bankiva (Gallus gallus) de la sous-espèce Gallus gallus murghi
Poussins G. g. domesticus de race Phoenix doré, de coloris semblable aux sous-espèces sauvages
Coq domestique (Gallus gallus domesticus)
Coq de Lafayette (Gallus lafayetti)
Coq de Sonnerat (Gallus sonnerati)
Coq de Java (Gallus varius)
Gallus est un genre d'oiseaux aussi appelés coqs. Il comprend notamment le Coq bankiva, espèce qui comprend elle-même la sous-espèce Gallus gallus domesticus, la poule domestique.
Ayam hutan adalah nama umum bagi jenis-jenis ayam liar yang hidup di hutan. Ayam hutan merupakan leluhur dari ayam kampung.
Ayam-ayam ini dari segi bentuk tubuh dan perilakunya sangat serupa dengan ayam-ayam peliharaan, karena memang merupakan leluhur dari ayam peliharaan. Jantan dengan betina berbeda bentuk tubuh, warna dan ukurannya (dimorfisme seksual, sexual dimorphism). Ayam hutan jantan memiliki bulu yang berwarna-warni dan indah, berbeda dengan ayam betinanya yang cenderung berwarna monoton dan kusam.
Seluruhnya, ada empat spesies ayam hutan yang menyebar mulai dari India, Sri Lanka sampai ke Asia Tenggara termasuk Kepulauan Nusantara. Keempat spesies itu adalah:
Dua jenisnya terdapat di Indonesia, menyebar alami terutama di bahagian barat kepulauan. Kedua jenis itu ialah ayam-hutan merah, yang menyukai bahagian hutan yang relatif tertutup; dan ayam-hutan hijau, yang lebih menyenangi hutan-hutan terbuka dan wilayah berbukit-bukit.
Ayam hutan merah adalah moyang dari ayam peliharaan, sedangkan keturunan filius 1 dari persilangan antara ayam hutan merah dan ayam hutan hijau menghasilkan ayam bekisar.
Ayam hutan adalah pemakan segala, meskipun cenderung sebagai pemakan biji-bijian. Namun sebagaimana ayam umumnya, ayam hutan juga memakan pucuk-pucuk rumput, serangga dan berbagai hewan kecil yang ditemuinya.
Burung ini biasanya hidup berpasangan atau dalam kelompok kecil. Tidur di atas ranting perdu atau semak, tidak terlalu jauh dari atas tanah. Pada musim bertelur, betina membuat sarang sederhana di atas tanah dan mengerami telurnya hingga menetas. Anak-anak ayam hutan diasuh oleh induk betinanya.
Tidak seperti ayam peliharaan, ayam hutan pandai terbang; tidak lama setelah meninggalkan sarang tempatnya menetas.
Ayam hutan merupakan salah satu jenis unggas yang telah didomestikasi manusia sejak ribuan tahun yang lalu. Ayam hutan merah diketahui sebagai nenek-moyang langsung dari aneka jenis ayam peliharaan.
Ayam hutan adalah nama umum bagi jenis-jenis ayam liar yang hidup di hutan. Ayam hutan merupakan leluhur dari ayam kampung.
Ayam-ayam ini dari segi bentuk tubuh dan perilakunya sangat serupa dengan ayam-ayam peliharaan, karena memang merupakan leluhur dari ayam peliharaan. Jantan dengan betina berbeda bentuk tubuh, warna dan ukurannya (dimorfisme seksual, sexual dimorphism). Ayam hutan jantan memiliki bulu yang berwarna-warni dan indah, berbeda dengan ayam betinanya yang cenderung berwarna monoton dan kusam.
Kambhænsn (fræðiheiti: Gallus) eru ættkvísl hænsnfugla af fashanaætt sem er upprunnin á Indlandi, Srí Lanka og Suðaustur-Asíu.
Kambhænsn eru fremur stórir fuglar og karlfuglinn með skrautlegan fjaðraham. Þetta eru felugjarnir fuglar sem halda sig á jörðinni í þykkum hávöxnum gróðri. Kvenfuglinn fellur betur inn í umhverfið enda sér hún alfarið um að unga út eggjunum og koma ungum á legg.
Kambhænsn borða fyrst og fremst fræ en yngri fuglar leggja sér stundum skordýr til munns.
Ein tegund af þessari ættkvísl, bankívahænsn (Gallus gallus), er talin næsti forfaðir nytjahænsna sem ræktuð eru um allan heim.
Gallus Brisson, 1766 è un genere di uccelli dell'ordine dei gallinacei.[1]
A questo genere vengono ascritte quattro specie, tutte originarie nel subcontinente indiano, del sud-est asiatico e dell'Indonesia (sebbene sembrerebbe che il genere abbia avuto origine in Eurasia in base ai resti fossili finora trovati): a seguito del processo di addomesticamento, una delle specie (Gallus gallus ed in particolare la sottospecie domesticus) ha distribuzione cosmopolita e rappresenta uno degli animali domestici numericamente più consistenti.
Si tratta di uccelli di media taglia, contraddistinti da un marcato dimorfismo sessuale, col maschio più grande della femmina e dotato di un piumaggio molto più sgargiante, piume più lunghe e cresta e bargigli molto pronunciati. Nonostante la colorazione, tuttavia, è molto difficile avvistare questi uccelli indipendentemente dal sesso nelle aree di densa vegetazione che essi prediligono.
I colori sgargianti del maschio hanno la funzione di attrarre il maggior numero di femmine possibile a fini riproduttivi. La cura delle uova è affidata unicamente alla femmina, che si occupa anche dei piccoli, che sono comunque nidifughi.
Questi animali si nutrono prevalentemente di semi e materiale di origine vegetale; tuttavia, specialmente nel caso di giovani esemplari, non disdegnano gli insetti.
Il genere Gallus comprende le seguenti specie:[1]
Gallus Brisson, 1766 è un genere di uccelli dell'ordine dei gallinacei.
A questo genere vengono ascritte quattro specie, tutte originarie nel subcontinente indiano, del sud-est asiatico e dell'Indonesia (sebbene sembrerebbe che il genere abbia avuto origine in Eurasia in base ai resti fossili finora trovati): a seguito del processo di addomesticamento, una delle specie (Gallus gallus ed in particolare la sottospecie domesticus) ha distribuzione cosmopolita e rappresenta uno degli animali domestici numericamente più consistenti.
Vištos, arba laukinės vištos, džiunglinės vištos (lot. Gallus) – vištinių paukščių (Galliformes) būrio, fazaninių (Phasianidae) šeimos paukščių gentis. Gentyje 4 rūšys.
Vištos, arba laukinės vištos, džiunglinės vištos (lot. Gallus) – vištinių paukščių (Galliformes) būrio, fazaninių (Phasianidae) šeimos paukščių gentis. Gentyje 4 rūšys.
Vistas, vistu ģints (Gallus) ir viena no vistveidīgo (Galliformes) putnu ģintīm fazānu dzimtā (Phasianidae).
Vistu ģintī ir 4 sugas, un tās visas dzīvo Āzijā. Arī mājas vista (Gallus gallus domesticus) ir vistu ģints putns, tikai tā ir sarkanās savvaļas vistas (Gallus gallus) pasuga. Tomēr ģenētiskie pētījumi ir atklājuši, ka pagātnē sarkanā savvaļas vista ir tikusi hibridizēta ar pelēko savvaļas vistu (Gallus sonneratii).[1]
Par vistām latviešu valodā sauc arī vistveidīgo putnu mātītes, piemēram, medņa vista, rubeņa vista vai fazāna vista.
Pamatā vistu ģints putni ir liela auguma putni. Izņēmums ir mājas vista, tās šķirnes var būt ļoti dažādas gan augumā, gan apspalvojumā. Visām vistām tēviņu var viegli atšķirt no mātītes. Ir pieņemts tēviņus saukt par gaiļiem, bet mātītes par vistām. Gaiļi vienmēr ir krāsaināki un lielāki par mātītēm.
Kā tas ir raksturīgs visiem fazānu dzimtas putniem tēviņi nepiedalās nedz olu perēšanā, nedz cāļu audzināšanā. Šos pienākumus veic vista, kurai apspalvojums ir klusinātās, kamuflāžas krāsās. Vistu ģints putni pamatā barojas ar sēklām un graudiem, bet uzlasa arī kukaiņus un citus bezmugurkaulniekus.
Vistas, vistu ģints (Gallus) ir viena no vistveidīgo (Galliformes) putnu ģintīm fazānu dzimtā (Phasianidae).
Vistu ģintī ir 4 sugas, un tās visas dzīvo Āzijā. Arī mājas vista (Gallus gallus domesticus) ir vistu ģints putns, tikai tā ir sarkanās savvaļas vistas (Gallus gallus) pasuga. Tomēr ģenētiskie pētījumi ir atklājuši, ka pagātnē sarkanā savvaļas vista ir tikusi hibridizēta ar pelēko savvaļas vistu (Gallus sonneratii).
Par vistām latviešu valodā sauc arī vistveidīgo putnu mātītes, piemēram, medņa vista, rubeņa vista vai fazāna vista.
Ayam hutan adalah salah satu dari empat spesis burung hidup dari genus Gallus dalam turutan burung Gallinaceous yang mana boleh didapati di India, Sri Lanka dan Asia Tenggara.
Ia adalah sejenis burung besar dengan bulu berwarna-warni pada jantan. Sepertimana kebanyakan burung dalam keluarga merak yang lain, ayam jantan tidak mempunyai peranan dalam pengeraman telur atau membesarkan anak. Tugas-tugas ini dilakukan oleh ayam betina.
Selain memakan bijiran, ayam hutan terutamanya ayam muda juga memakan serangga.
Salah satu spesis dalam genus ini, ayam hutan Merah dipercayai merupakan nenek moyang kepada ayam belaan pada hari ini, walau bagaimanapun ayam hutan Kelabu juga mungkin terlibat.[1]
Ayam hutan Sri Lanka merupakan burung kebangsaan bagi negara Sri Lanka.
Pada zaman pra-sejarah, genus Gallus boleh didapati di seluruh Eurasia; faktanya ia juga berevolusi di tenggara Eropah. Beberapa fosil spesis telah diperincikan, akan tetapi perbezaannya tidak diterangkan dengan jelas dalam kesemua kes:
Ayam hutan adalah salah satu dari empat spesis burung hidup dari genus Gallus dalam turutan burung Gallinaceous yang mana boleh didapati di India, Sri Lanka dan Asia Tenggara.
Ia adalah sejenis burung besar dengan bulu berwarna-warni pada jantan. Sepertimana kebanyakan burung dalam keluarga merak yang lain, ayam jantan tidak mempunyai peranan dalam pengeraman telur atau membesarkan anak. Tugas-tugas ini dilakukan oleh ayam betina.
Selain memakan bijiran, ayam hutan terutamanya ayam muda juga memakan serangga.
Salah satu spesis dalam genus ini, ayam hutan Merah dipercayai merupakan nenek moyang kepada ayam belaan pada hari ini, walau bagaimanapun ayam hutan Kelabu juga mungkin terlibat.
Ayam hutan Sri Lanka merupakan burung kebangsaan bagi negara Sri Lanka.
Gallus of Kamhoenders is een geslacht van vogels uit de familie fazantachtigen (Phasianidae). De Kamhoenders zijn oerkippen, de voorlopers van de huidige kippensoorten.
Het geslacht kent de volgende soorten:[1]
In de prehistorie waren er over geheel Eurazië vogels uit het geslacht Gallus te vinden. Een aantal soorten is uitgestorven:
Gallus of Kamhoenders is een geslacht van vogels uit de familie fazantachtigen (Phasianidae). De Kamhoenders zijn oerkippen, de voorlopers van de huidige kippensoorten.
Jungelhøns (Gallus) er en slekt i fasanfamilien (Phasianidae) som består av fire terrestriske arter med hønsefugler (Galliformes). Artene finnes i India, Sri Lanka og Sørøst-Asia. Slekten sorterer i tribuset Gallini, som inngår i underfamilien Phasianinae. BirdLife International regner alle fire artene som livskraftige.
Jungelhøns er relativt store fugler med svært kraftige undere ekstremiteter. Hannene har praktfulle fjærdrakter, prominente hodekammer (en bruskdannelse) og hakelapper, og de er betydelig større enn hunnene (kjønnsdimorfisme), som er mer uanselige og gjerne mer kamuflasjefarget. Fuglene lever i tett jungel og tilbringer det meste av tiden på bakken, men artene kan fly. Når de flyr er det som oftest over svært korte distanser.
Inndelingen følger HBW Alive og er i henhold til McGowan & Bonan (2018).[1] Norske navn på arter og grupper følger Norsk navnekomité for fugl og er i henhold til Syvertsen et al. (2008, 2017).[2][3] Navn på arter og grupper i parentes er ikke offisielle, men kun midlertidige beskrivelser i påvente av en offisiell beskrivelse.
bankivahane
(G. gallus)
brokadehane
(G. sonneratii)
flammehane
(G. lafayettii)
paradishane
(G. varius)
Jungelhøns (Gallus) er en slekt i fasanfamilien (Phasianidae) som består av fire terrestriske arter med hønsefugler (Galliformes). Artene finnes i India, Sri Lanka og Sørøst-Asia. Slekten sorterer i tribuset Gallini, som inngår i underfamilien Phasianinae. BirdLife International regner alle fire artene som livskraftige.
Gallus – rodzaj ptaka z podrodziny bażantów (Phasianinae) w rodzinie kurowatych (Phasianidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Azji Południowej[7].
Długość ciała samców 65–80 cm, samic 35–46 cm; masa ciała samców 672–1450 g, samic 485–1050 g[8].
Do rodzaju należą następujące gatunki[14]:
Gallus – rodzaj ptaka z podrodziny bażantów (Phasianinae) w rodzinie kurowatych (Phasianidae).
Gallus é um género de aves com quatro espécies da família Phasianidae, distribuídos geograficamente pela Índia, Sri Lanka e sul da Ásia Oriental.
Apesar das dimensões normalmente grandes e da coloração vistosa na plumagem do macho, é difícil encontrar estas aves na vegetação densa nos locais em que originalmente habitam.
Como muitas espécies de Phasianidae, o macho não intervém na incubação dos ovos nem na cria dos pintos. Estas tarefas cabem às fêmeas.
Se alimentam de sementes variadas, brotos e insetos.
A espécie Gallus gallus deste gênero é o antepassado das atuais galinhas domésticas.
Gallus é um género de aves com quatro espécies da família Phasianidae, distribuídos geograficamente pela Índia, Sri Lanka e sul da Ásia Oriental.
Apesar das dimensões normalmente grandes e da coloração vistosa na plumagem do macho, é difícil encontrar estas aves na vegetação densa nos locais em que originalmente habitam.
Como muitas espécies de Phasianidae, o macho não intervém na incubação dos ovos nem na cria dos pintos. Estas tarefas cabem às fêmeas.
Se alimentam de sementes variadas, brotos e insetos.
A espécie Gallus gallus deste gênero é o antepassado das atuais galinhas domésticas.
Gallus este un gen de păsări galiforme din familia Phasianidae, subfamilia Phasianinae.
Sunt cunoscute patru specii extante ale genului Gallus:[1]
Preistoric, genul Gallus era răspândit în toată Eurasia. Câteva fosile de specii dispărute au fost descoperite și descrise:
Gallus este un gen de păsări galiforme din familia Phasianidae, subfamilia Phasianinae.
Djungelhöns (Gallus) är ett släkte i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[1] Släktet omfattar fyra arter som förekommer i södra och sydöstra Asien från Indien och södra Kina till Små Sundaöarna:[1] [2]
Röd djungelhöna anses ofta vara stamfader till våra domesticerade tamhöns, även om studier visar på att även grå djungelhöna är inblandad.[3]
Djungelhöns (Gallus) är ett släkte i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar. Släktet omfattar fyra arter som förekommer i södra och sydöstra Asien från Indien och södra Kina till Små Sundaöarna:
Röd djungelhöna (G. gallus) Grön djungelhöna (G. varius) Grå djungelhöna (G. sonneratii) Ceylondjungelhöna (G. lafayettii)Röd djungelhöna anses ofta vara stamfader till våra domesticerade tamhöns, även om studier visar på att även grå djungelhöna är inblandad.
Hint kuşları Gallus cinsinin 4 türüdür. Hindistan, Sri Lanka ve Güney Asya' da yaşarlar.
Bu kuşlar büyük ve renkli erkek tüylerine sahip olmasına karşın yaşam alanlarında bitki örtüsünden ötürü gözlemlemesi zor canlılardır.
Sülün ailesindeki birçok kuş gibi, erkek yumurtanın kuluçkasında veya genç bireyin yetiştirilmesinde yer almaz. Bu görevler yalnız ve iyi kamufle olmuş dişiler tarafından yerine getirilir.
Hint kuşları tohum yiyicilerdir fakat, özellikler genç kuşlar, böcek de tüketirler.
Bu cinsteki bir tür olan kırmızı Hint kuşu evcilleştirilmiş tavuğun atası olduğu düşünülmesiyle tarihi öneme sahiptir. Fakat tavuğun atasının gri hint kuşu olduğu da iddia edilmiştir. [1]
Sri Lanka hint kuşu Sri Lanka' nın ulusal kuşudur.
Tarih öncesinde, Gallus cinsi bütün Avrasya üzerinde bulundu; aslında güneydoğu avrupada evrimleştiği görülür.
|author=
ve |last=
kullanıldı (yardım); Birden fazla |author2=
ve |last2=
kullanıldı (yardım); Birden fazla |author3=
ve |last3=
kullanıldı (yardım); Birden fazla |ISBN=
ve |isbn=
kullanıldı (yardım)
Hint kuşları Gallus cinsinin 4 türüdür. Hindistan, Sri Lanka ve Güney Asya' da yaşarlar.
Bu kuşlar büyük ve renkli erkek tüylerine sahip olmasına karşın yaşam alanlarında bitki örtüsünden ötürü gözlemlemesi zor canlılardır.
Sülün ailesindeki birçok kuş gibi, erkek yumurtanın kuluçkasında veya genç bireyin yetiştirilmesinde yer almaz. Bu görevler yalnız ve iyi kamufle olmuş dişiler tarafından yerine getirilir.
Hint kuşları tohum yiyicilerdir fakat, özellikler genç kuşlar, böcek de tüketirler.
Bu cinsteki bir tür olan kırmızı Hint kuşu evcilleştirilmiş tavuğun atası olduğu düşünülmesiyle tarihi öneme sahiptir. Fakat tavuğun atasının gri hint kuşu olduğu da iddia edilmiştir.
Sri Lanka hint kuşu Sri Lanka' nın ulusal kuşudur.
Gà rừng là một chi gồm 4 loài chim thuộc họ Trĩ (Phasianidae) tồn tại ở Ấn Độ, Sri Lanka và khu vực Đông Nam Á.
Chúng là các loài chim lớn, với con trống có bộ lông sáng và tươi màu, nhưng nói chung khó phát hiện trong các khu vực rừng rậm rạp, nơi chúng sinh sống.
Giống như nhiều loài chim khác trong họ Trĩ, con trống không tham gia vào việc ấp trứng hay nuôi nấng các con non có thể sống độc lập ngay từ khi mới sinh ra. Các công việc này do con mái có bộ lông nâu xám và dễ ngụy trang đảm nhận.
Gà rừng là chim ăn hạt, nhưng chúng cũng ăn cả sâu bọ khi có thể, đặc biệt là ở các con non.
Một loài trong chi này, gà rừng lông đỏ, có tầm quan trọng lịch sử đối với con người, như là tổ tiên có thể nhất của gà nhà, mặc dù một số tác giả cho rằng gà rừng lông xám cũng có thể là tổ tiên của gà nhà[1].
Trong quá khứ, chi Gallus được tìm thấy trên khắp đại lục Á-Âu; trên thực tế chúng dường như cũng có mặt tại đông nam châu Âu. Một vài loài hóa thạch đã được miêu tả, nhưng các khác biệt của chúng không phải là chắc chắn trong mọi trường hợp:
Gà rừng là một chi gồm 4 loài chim thuộc họ Trĩ (Phasianidae) tồn tại ở Ấn Độ, Sri Lanka và khu vực Đông Nam Á.
Chúng là các loài chim lớn, với con trống có bộ lông sáng và tươi màu, nhưng nói chung khó phát hiện trong các khu vực rừng rậm rạp, nơi chúng sinh sống.
Giống như nhiều loài chim khác trong họ Trĩ, con trống không tham gia vào việc ấp trứng hay nuôi nấng các con non có thể sống độc lập ngay từ khi mới sinh ra. Các công việc này do con mái có bộ lông nâu xám và dễ ngụy trang đảm nhận.
Gà rừng là chim ăn hạt, nhưng chúng cũng ăn cả sâu bọ khi có thể, đặc biệt là ở các con non.
Một loài trong chi này, gà rừng lông đỏ, có tầm quan trọng lịch sử đối với con người, như là tổ tiên có thể nhất của gà nhà, mặc dù một số tác giả cho rằng gà rừng lông xám cũng có thể là tổ tiên của gà nhà.
Джунглевые куры[1] (лат. Gallus) — род птиц из семейства фазановых, в котором содержатся четыре вида. Гребенчатые куры[неизвестный термин] в дикой форме встречаются в Индии и Юго-Восточной Азии. Благодаря домашней курице, выведенной из вида банкивского петуха, гребенчатые куры представлены практически на всех континентах и имеют огромное хозяйственное значение для человека. Характерными признаками гребенчатых кур являются мясистые наросты на голове, известные как гребешок.
Джунглевые куры (лат. Gallus) — род птиц из семейства фазановых, в котором содержатся четыре вида. Гребенчатые куры[неизвестный термин] в дикой форме встречаются в Индии и Юго-Восточной Азии. Благодаря домашней курице, выведенной из вида банкивского петуха, гребенчатые куры представлены практически на всех континентах и имеют огромное хозяйственное значение для человека. Характерными признаками гребенчатых кур являются мясистые наросты на голове, известные как гребешок.
原雞屬(學名:Gallus)是鸡形目雉科的一屬,为體型較大的鳥類,雄鳥羽毛顏色豐富多彩,分佈於印度、斯里蘭卡和東南亞,包括四種,其中的原雞被認為很可能是今天雞的祖先。
ヤケイ属(ヤケイぞく、Gallus)は、鳥綱キジ目キジ科に属する属。
インド、インドネシア(ジャワ島、スマトラ島、バリ島)、カンボジア、タイ、中華人民共和国(雲南省、海南省)、ネパール、バングラデシュ、ブータン、ベトナム、マレーシア、ラオス[1][2]
オスは中央尾羽が長く湾曲し、頭頂や喉に肉質(鶏冠、肉垂)がある[2]。メスは羽衣が褐色で、鶏冠も小型[2]。
有史以前には、ヤケイ属はユーラシア大陸全体に分布していたが、東南アジアで進化したようである。いくつかの化石種について記述されているが、種間の差異については確立していない。
形態や生態、ミトコンドリアDNAの塩基配列の分子系統学的解析からセキショクヤケイが家禽化されニワトリになったとする説が有力[1][2]。ハイイロヤケイも混ざっているという意見もある[3]。