dcsimg

Oenanthe leucura ( 阿斯圖里亞斯語 )

由wikipedia AST提供
Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

'''Oenanthe leucura ye un ave passeriforme de la familia Muscicapidae. Estremar por el color negru brillante del machu (pardu escuru na fema), con un obispillo blancu y por ser la collalba de mayor tamañu, siquier na Península Ibérica, algamando los 18 cm.

El so voz de cantar territorial ye d'estrofa curtia, asemeyaes a xiblíos y entemecida con soníos chirriantes. Mientres el cortexu pueden asonsañar el cantar de pegues y abeyerucos.

El so hábitat ye montascosu: cortaos, zones serrapatoses y predreses desprovistes de vexetación; tamién en rambles.

Aliméntase de pequeños inseutos, como formigues, amás d'animales de mayor tamañu como escolopendres ya inclusive llagarteses; tamién de bayes y frutos en seronda y iviernu. Les captures realicen sobre'l suelu; dacuando, tres un vuelu curtiu.

Suel realizar dos puestes añales d'ente 3 y 6 güevos (media de 4) ente marzu y xunetu, anque delles pareyes lleguen a criar hasta tres niaraes consecutives.

Ye importante nesta especie'l so comportamientu reproductor, pos una vegada formada la pareya'l machu acarreta piedres, en cantidaes apreciables y ensin función útil, al nial y la so contorna. La fema realiza una evaluación del so esfuerciu reproductivu y pon munchos más güevos con aquellos machos que más piedres tresporten[1]

Referencies

  1. 2009 - Adaptación del comportamientu : entendiendo al animal humanu, Editorial Síntesis, ISBN 978-84-9756-643-8..

.

  • Moreno, J. (2006). Collalba negra – Oenanthe leucura. En: Enciclopedia Virtual de los Vertebraos Españoles.
  • IUCN2006 (BirdLife International), 2004; Database entry includes justification for why this species is of least concern.

Enllaces esternos

Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia AST

Oenanthe leucura: Brief Summary ( 阿斯圖里亞斯語 )

由wikipedia AST提供
Oenanthe leucura Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

'''Oenanthe leucura ye un ave passeriforme de la familia Muscicapidae. Estremar por el color negru brillante del machu (pardu escuru na fema), con un obispillo blancu y por ser la collalba de mayor tamañu, siquier na Península Ibérica, algamando los 18 cm.

El so voz de cantar territorial ye d'estrofa curtia, asemeyaes a xiblíos y entemecida con soníos chirriantes. Mientres el cortexu pueden asonsañar el cantar de pegues y abeyerucos.

El so hábitat ye montascosu: cortaos, zones serrapatoses y predreses desprovistes de vexetación; tamién en rambles.

Aliméntase de pequeños inseutos, como formigues, amás d'animales de mayor tamañu como escolopendres ya inclusive llagarteses; tamién de bayes y frutos en seronda y iviernu. Les captures realicen sobre'l suelu; dacuando, tres un vuelu curtiu.

Suel realizar dos puestes añales d'ente 3 y 6 güevos (media de 4) ente marzu y xunetu, anque delles pareyes lleguen a criar hasta tres niaraes consecutives.

Ye importante nesta especie'l so comportamientu reproductor, pos una vegada formada la pareya'l machu acarreta piedres, en cantidaes apreciables y ensin función útil, al nial y la so contorna. La fema realiza una evaluación del so esfuerciu reproductivu y pon munchos más güevos con aquellos machos que más piedres tresporten

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia AST

Bistrak du ( 布列塔尼語 )

由wikipedia BR提供

Ar bistrak du a zo un evn amprevanetaer, Œnanthe leucura an anv skiantel anezhañ.

Doareoù pennañ

Boued

Annez

Al labous a gaver an daou isspesad anezhañ[1] :

Rummatadur

Liammoù diavaez

Notennoù ha daveennoù

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia BR

Bistrak du: Brief Summary ( 布列塔尼語 )

由wikipedia BR提供

Ar bistrak du a zo un evn amprevanetaer, Œnanthe leucura an anv skiantel anezhañ.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia BR

Còlit negre ( 加泰隆語 )

由wikipedia CA提供

El còlit negre[1] (Oenanthe leucura) és un ocell de la família dels muscicàpids (Muscicapidae) que habita pedregars àrids, penya-segats i zones costaneres de la península Ibèrica, costa mediterrània francesa i del nord-oest d'Itàlia, Sardenya i nord-oest d'Àfrica, des de Mauritània, Sàhara Occidental i Marroc, cap a l'est, pel nord d'Algèria i Tunis fins al nord de Líbia.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Còlit negre Modifica l'enllaç a Wikidata
  1. «Còlit negre». Cercaterm. TERMCAT, Centre de Terminologia. Rev. 20/01/2013 (català)


許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autors i editors de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia CA

Còlit negre: Brief Summary ( 加泰隆語 )

由wikipedia CA提供

El còlit negre (Oenanthe leucura) és un ocell de la família dels muscicàpids (Muscicapidae) que habita pedregars àrids, penya-segats i zones costaneres de la península Ibèrica, costa mediterrània francesa i del nord-oest d'Itàlia, Sardenya i nord-oest d'Àfrica, des de Mauritània, Sàhara Occidental i Marroc, cap a l'est, pel nord d'Algèria i Tunis fins al nord de Líbia.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autors i editors de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia CA

Tinwen ddu ( 威爾斯語 )

由wikipedia CY提供

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Tinwen ddu (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: tinwennod duon) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Oenanthe leucura; yr enw Saesneg arno yw Black wheatear. Mae'n perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn O. leucura, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ewrop ac Affrica.

Teulu

Mae'r tinwen ddu yn perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Brych crafog Psophocichla litsitsirupa Brych daear Siberia Geokichla sibirica
Geokichla sibirica.jpg
Brych dulas y Dwyrain Turdus subalaris
Turdus smithi (Karoo Thrush) on lawn (crop).jpg
Brych llwyd Japan Turdus cardis
Turdus cardis2.jpg
Brych penllwyd Turdus rubrocanus
Turdus rubrocanus gouldi.jpg
Geokichla cinerea Geokichla cinerea
Geokichla cinerea.jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Awduron a golygyddion Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia CY

Tinwen ddu: Brief Summary ( 威爾斯語 )

由wikipedia CY提供

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Tinwen ddu (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: tinwennod duon) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Oenanthe leucura; yr enw Saesneg arno yw Black wheatear. Mae'n perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae) sydd yn urdd y Passeriformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn O. leucura, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ewrop ac Affrica.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Awduron a golygyddion Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia CY

Trauersteinschmätzer ( 德語 )

由wikipedia DE提供

Der Trauersteinschmätzer (Oenanthe leucura) oder Trauerschmätzer ist eine Vogelart aus der Familie der Fliegenschnäpper (Muscicapidae).

Beschreibung

Der Trauersteinschmätzer ist mit knapp 18 Zentimetern Länge deutlich größer als ein Steinschmätzer (Oenanthe oenanthe) und zeigt überwiegend schwarzes Gefieder, das nach der Mauser leicht glänzend und intensiv schwarz, zur Brutzeit matter ist. Der Bürzel und die Unterschwanzdecken sind wie der Stoß weiß, letzterer zeigt eine auffällige, schwarze, terminale T-Zeichnung. Die Schwungfedern sind hell gesäumt. Das Weibchen ist dem Männchen sehr ähnlich, aber in der Regel matter, bräunlichschwarz. Der Unterschied ist aber meist nur im direkten Vergleich gut auszumachen.

Durch seine Größe und die Färbung kann der Trauersteinschmätzer leicht von anderen Steinschmätzern unterschieden werden. Er kann lediglich mit Saharasteinschmätzern im ersten Jahr verwechselt werden, denen noch die arttypische weiße Kappe fehlt. Bei diesen reicht die weiße Befiederung auf der Unterseite des Hinterleibs aber bis zu den Beinen. Zudem bildet die schwarze Schwanzzeichnung keine durchgängige Binde. Die ebenfalls sehr ähnlich gezeichnete Unterart opistoleuca des Elstersteinschmätzers (Oenanthe picata) ist wesentlich kleiner und zierlicher, glanzlos schwarz und zeigt keine hellen Schwungfedersäume.

Stimme

 src=
Brutverbreitung des Trauersteinschmätzers

Der Gesang, der von einer erhöhten Warte aus vorgetragen wird, besteht aus kurzen, etwa einsekündigen, leisen Strophen aus melodisch pfeifenden oder unrein kratzenden Lauten. Bei Erregung oder im Flug können die Strophen wesentlich länger sein. Der Imponiergesang, der während des „Imponiertanzes“ vorgetragen wird, kann neben knarrenden und trillernden Lauten Imitationen anderer Arten enthalten. In Konfliktsituationen ist auch von Weibchen mitunter ein leises Gesangsmotiv zu vernehmen, bisweilen kommunizieren beide Partner mit leisem, weicherem Gesang.

Vor Bodenfeinden warnend gibt der Trauersteinschmätzer ein kurzes, raues „tschäk“ oder „grak“ ab, bei Flugfeinden ist dies ein klagendes „jü“ oder „jüb“, ähnlich dem Warnruf der Blaumerle. Der Erregungsruf ist ein hohes „pie-pie-pie“, „krirr“ oder „hihihihi“.

Unterarten und Verbreitung

  • Oenanthe leucura leucura (J. F. Gmelin, 1789) – Pyrenäenhalbinsel und südlichstes Frankreich
  • Oenanthe leucura syenitica (Heuglin, 1869) – Nordwestafrika östlich bis Nordwest-Libyen

Lebensweise

 src=
Gelege, Sammlung Museum Wiesbaden

Der Jahresvogel bewohnt Felswüsten und Gebirge. Das Nest wird in Höhlen zwischen Felsen gebaut. Es besteht aus dicht zusammengeflochtenen Grashalmen und Würzelchen, die im Inneren sorgfältig mit Ziegenhaaren ausgefüttert sind. Häufig ist der Eingang durch einen kleinen Wall von Kieselsteinen geschützt. Das Gelege besteht aus vier bis fünf Eiern.

In der Astronomie

1999 wurde der Asteroid (8976) Leucura nach Oenanthe leucura benannt.

Literatur

  • Urs N. Glutz v. Blotzheim, K. M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas. Band 11/I: Passeriformes. 2. Teil: Turdidae. AULA-Verlag 1988, ISBN 3-923527-00-4.
  • Roger Peterson, Guy Montfort, F. A. D. Hollom: Die Vögel Europas, Verlag Paul Parey, Hamburg und Berlin, 9. Auflage 1966, ISBN 3-490-05518-7
  • M. Soler in W. J. M. Hagemeijer, M. J. Blair: The EBCC Atlas of European Breeding Birds – their distribution and abundance, T & A D Poyser, London 1997, ISBN 0-85661-091-7
  • E. v. Viettinghoff-Scheel in E. Streseman et al.: Atlas der Verbreitung palaearktischer Vögel, Lieferung 2 (1967, PDF)

Weblinks

 src=
– Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia DE

Trauersteinschmätzer: Brief Summary ( 德語 )

由wikipedia DE提供

Der Trauersteinschmätzer (Oenanthe leucura) oder Trauerschmätzer ist eine Vogelart aus der Familie der Fliegenschnäpper (Muscicapidae).

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia DE

Sorgarstólpa ( 法羅語 )

由wikipedia emerging languages提供

Sorgarstólpa (frøðiheiti - Oenanthe leucura)

Sí eisini

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

Sorgarstólpa: Brief Summary ( 法羅語 )

由wikipedia emerging languages提供

Sorgarstólpa (frøðiheiti - Oenanthe leucura)

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

Black wheatear ( 英語 )

由wikipedia EN提供

The black wheatear (Oenanthe leucura) is a wheatear, a small passerine bird that was formerly classed as a member of the thrush family, Turdidae, but is now more generally considered to be an Old World flycatcher of the Muscicapidae.

This large 16–18 cm long wheatear breeds on cliffs and rocky slopes in western north Africa and Iberia. It is largely resident and nests in crevices in rocks laying 3-6 eggs.

Eggs, Collection Museum Wiesbaden

The male of this species is all black except a white rump and mainly white tail. The female is similar, but dark brown rather than black.

The similar white-crowned wheatear, Oenanthe leucopyga, also breeds in the African part of the black wheatear's range, but the black wheatear has a black inverted "T" on its white tail, whereas white-crowned has only a black centre to its tail. The black wheatear never has a white crown, but young white-crowned wheatears also lack this feature.

The food of this wheatear is mainly insects. It has a loud thrush-like song.

References

  1. ^ BirdLife International (2018). "Oenanthe leucura". IUCN Red List of Threatened Species. 2018: e.T22710259A132085979. doi:10.2305/IUCN.UK.2018-2.RLTS.T22710259A132085979.en. Retrieved 13 November 2021.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EN

Black wheatear: Brief Summary ( 英語 )

由wikipedia EN提供

The black wheatear (Oenanthe leucura) is a wheatear, a small passerine bird that was formerly classed as a member of the thrush family, Turdidae, but is now more generally considered to be an Old World flycatcher of the Muscicapidae.

This large 16–18 cm long wheatear breeds on cliffs and rocky slopes in western north Africa and Iberia. It is largely resident and nests in crevices in rocks laying 3-6 eggs.

Eggs, Collection Museum Wiesbaden

The male of this species is all black except a white rump and mainly white tail. The female is similar, but dark brown rather than black.

The similar white-crowned wheatear, Oenanthe leucopyga, also breeds in the African part of the black wheatear's range, but the black wheatear has a black inverted "T" on its white tail, whereas white-crowned has only a black centre to its tail. The black wheatear never has a white crown, but young white-crowned wheatears also lack this feature.

The food of this wheatear is mainly insects. It has a loud thrush-like song.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EN

Nigra enanto ( 世界語 )

由wikipedia EO提供

La Nigra enanto, Oenanthe leucura, estas malgranda paserina birdo kiu estis iam klasita kiel membro de la familio de Turdedoj, sed estas nuntempe pli ĝenerale konsiderata membro de malnovmonda grupo de la familio de Muŝkaptuledoj. Ĝi estas, kiel sugestas la nomo, la plej nigra el la enantoj.

La genra nomo, Oenanthe, estas ankaŭ la nomo de genro de plantoj, nome la enantoj, kaj devenas el la greka oenos (οίνος) "vino" kaj anthos (ανθός) "floro". Ĉe la plantogenro, ĝi aludas al la vinaromo de la floroj.[1] Ĉe la birdoj enantoj, ankaŭ nomataj saksikoloj pro la parenca genro Saxicola, ĝi aludas al la reveno de la Rokenanto al Grekio printempe ĝuste dum la epoko de la apero de burĝonoj en vitoj.[2]. La latina specifa scienca nomo O. leucura devenas el latinigitaj vortoj de la antikva greka signife “leŭkos” por “blanka” kaj “uros” por “vosto”, kio prave markas la specifecon de tiu specio tute nigra kun blanko nur en vosto. Tiele ankaŭ la nomo en Esperanto kongruas kun tiu ideo kvankam ne plene koincidas, ĉar estus pli precize Blankavosta enanto.

La masklo de tiu palearktisa specio estas tute nigra escepte la blankaj pugo kaj ĉefe vosto. La ino estas simila, sed malhelbruna anstataŭ nigra. Ankaŭ beko kaj kruroj estas nigraj.

La simila Blankakrona enanto, Oenanthe leucopyga, reproduktiĝas ankaŭ en la afrika parto de la teritorio de la Nigra enanto, sed tiu ĉi havas nigran renversitan T en la blanka vosto kiel multaj aliaj enantospecioj, dum la Blankakrona enanto havas nur nigran centron en vosto. Krome la Nigra enanto neniam havas blankan kronon, sed ankaŭ junuloj de la Blankakrona enanto ne havas tiun econ.

Tiu granda 16-18 cm longa enanto reproduktiĝas en klifoj kaj rokaj deklivoj en okcidenta Nordafriko kaj Iberio. Ili estas loĝantaj birdoj kaj nestumas en rokfendoj; la ino demetas 3-6 ovojn.

La manĝo de tiu enanto estas precipe insektoj. Ili havas laŭtan turdecan kanton.

Vidu ankaŭ

Referencoj

  1. Dropwort, Hemlock Water. A Modern herbal. Botanical.com. Alirita 2008-02-05.
  2. Northern Wheatear. eNature. Alirita 2008-02-05.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EO

Nigra enanto: Brief Summary ( 世界語 )

由wikipedia EO提供

La Nigra enanto, Oenanthe leucura, estas malgranda paserina birdo kiu estis iam klasita kiel membro de la familio de Turdedoj, sed estas nuntempe pli ĝenerale konsiderata membro de malnovmonda grupo de la familio de Muŝkaptuledoj. Ĝi estas, kiel sugestas la nomo, la plej nigra el la enantoj.

La genra nomo, Oenanthe, estas ankaŭ la nomo de genro de plantoj, nome la enantoj, kaj devenas el la greka oenos (οίνος) "vino" kaj anthos (ανθός) "floro". Ĉe la plantogenro, ĝi aludas al la vinaromo de la floroj. Ĉe la birdoj enantoj, ankaŭ nomataj saksikoloj pro la parenca genro Saxicola, ĝi aludas al la reveno de la Rokenanto al Grekio printempe ĝuste dum la epoko de la apero de burĝonoj en vitoj.. La latina specifa scienca nomo O. leucura devenas el latinigitaj vortoj de la antikva greka signife “leŭkos” por “blanka” kaj “uros” por “vosto”, kio prave markas la specifecon de tiu specio tute nigra kun blanko nur en vosto. Tiele ankaŭ la nomo en Esperanto kongruas kun tiu ideo kvankam ne plene koincidas, ĉar estus pli precize Blankavosta enanto.

La masklo de tiu palearktisa specio estas tute nigra escepte la blankaj pugo kaj ĉefe vosto. La ino estas simila, sed malhelbruna anstataŭ nigra. Ankaŭ beko kaj kruroj estas nigraj.

La simila Blankakrona enanto, Oenanthe leucopyga, reproduktiĝas ankaŭ en la afrika parto de la teritorio de la Nigra enanto, sed tiu ĉi havas nigran renversitan T en la blanka vosto kiel multaj aliaj enantospecioj, dum la Blankakrona enanto havas nur nigran centron en vosto. Krome la Nigra enanto neniam havas blankan kronon, sed ankaŭ junuloj de la Blankakrona enanto ne havas tiun econ.

Tiu granda 16-18 cm longa enanto reproduktiĝas en klifoj kaj rokaj deklivoj en okcidenta Nordafriko kaj Iberio. Ili estas loĝantaj birdoj kaj nestumas en rokfendoj; la ino demetas 3-6 ovojn.

La manĝo de tiu enanto estas precipe insektoj. Ili havas laŭtan turdecan kanton.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EO

Oenanthe leucura ( 西班牙、卡斯蒂利亞西班牙語 )

由wikipedia ES提供

La collalba negra (Oenanthe leucura)[2][3]​ es una especie de ave paseriforme de la familia Muscicapidae propia de la península ibérica y el noroeste de África. Se distingue por el color negro brillante del macho (pardo oscuro en la hembra), con un obispillo blanco y por ser la collalba de mayor tamaño, al menos en la península ibérica, alcanzando los 18 cm.

Su voz de canto territorial es de estrofa breve, semejantes a silbidos y entremezclada con sonidos chirriantes. Durante el cortejo pueden imitar el canto de urracas y abejarucos.

Su hábitat es agreste: cortados, zonas escarpadas y rocosas desprovistas de vegetación; también en ramblas.

Se alimenta de pequeños insectos, como hormigas, además de animales de mayor tamaño como escolopendras e incluso lagartijas; también de bayas y frutos en otoño e invierno. Las capturas se realizan sobre el suelo; a veces, tras un vuelo corto.

Suele realizar dos puestas anuales de entre tres y seis huevos (media de cuatro) entre marzo y julio, aunque algunas parejas llegan a criar hasta tres nidadas consecutivas.

Es importante en esta especie su comportamiento reproductor, pues una vez formada la pareja el macho acarrea piedras, en cantidades apreciables y sin función útil, al nido y sus alrededores. La hembra realiza una evaluación de su esfuerzo reproductivo y pone muchos más huevos con aquellos machos que más piedras transportan.[4]

Subespecies

Se reconocen las siguientes:[3]

  • O. l. leucura (Gmelin, JF, 1789) - en Europa sudoccidental
  • O. l. riggenbachi (Hartert, 1909) - en el Magreb

Referencias

  1. BirdLife International (2012). «Oenanthe leucura». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2016.2 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 6 de noviembre de 2016.
  2. De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (2005). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Décima parte: Orden Passeriformes, Familias Campephagidae a Turdidae)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 52 (2): 389-398. ISSN 0570-7358. Consultado el 1 de diciembre de 2015.
  3. a b «Collalba Negra Oenanthe leucura (Gmelin, JF, 1789)». en Avibase. Consultado el 6 de noviembre de 2016.
  4. Soler Cruz, M. (2009): Adaptación del comportamiento: comprendiendo al animal humano. Madrid: Síntesis. ISBN 978-84-9756-643-8.
  • Moreno, J. (2006). Collalba negra – Oenanthe leucura. En: Enciclopedia Virtual de los Vertebrados Españoles.
  • IUCN2006 (BirdLife International), 2004; Database entry includes justification for why this species is of least concern.

 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores y editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia ES

Oenanthe leucura: Brief Summary ( 西班牙、卡斯蒂利亞西班牙語 )

由wikipedia ES提供

La collalba negra (Oenanthe leucura)​​ es una especie de ave paseriforme de la familia Muscicapidae propia de la península ibérica y el noroeste de África. Se distingue por el color negro brillante del macho (pardo oscuro en la hembra), con un obispillo blanco y por ser la collalba de mayor tamaño, al menos en la península ibérica, alcanzando los 18 cm.

Su voz de canto territorial es de estrofa breve, semejantes a silbidos y entremezclada con sonidos chirriantes. Durante el cortejo pueden imitar el canto de urracas y abejarucos.

Su hábitat es agreste: cortados, zonas escarpadas y rocosas desprovistas de vegetación; también en ramblas.

Se alimenta de pequeños insectos, como hormigas, además de animales de mayor tamaño como escolopendras e incluso lagartijas; también de bayas y frutos en otoño e invierno. Las capturas se realizan sobre el suelo; a veces, tras un vuelo corto.

Suele realizar dos puestas anuales de entre tres y seis huevos (media de cuatro) entre marzo y julio, aunque algunas parejas llegan a criar hasta tres nidadas consecutivas.

Es importante en esta especie su comportamiento reproductor, pues una vez formada la pareja el macho acarrea piedras, en cantidades apreciables y sin función útil, al nido y sus alrededores. La hembra realiza una evaluación de su esfuerzo reproductivo y pone muchos más huevos con aquellos machos que más piedras transportan.​

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores y editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia ES

Buztanzuri beltz ( 巴斯克語 )

由wikipedia EU提供

Buztanzuri beltza (Oenanthe leucura) muscicapidae familiako hegazti paseriformea da, Iberiar penintsulan eta ipar-mendebaldeko Afrikan bizi dena[1].

Erreferentziak

  1. Svensson, Lars; Peter J. Grant (1999). Collins Bird Guide. Londres: HarperCollins


Biologia Artikulu hau biologiari buruzko zirriborroa da. Wikipedia lagun dezakezu edukia osatuz.
(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipediako egileak eta editoreak
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EU

Buztanzuri beltz: Brief Summary ( 巴斯克語 )

由wikipedia EU提供

Buztanzuri beltza (Oenanthe leucura) muscicapidae familiako hegazti paseriformea da, Iberiar penintsulan eta ipar-mendebaldeko Afrikan bizi dena.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipediako egileak eta editoreak
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EU

Mustatasku ( 芬蘭語 )

由wikipedia FI提供

Mustatasku (Oenanthe leucura) on pääosin musta sieppoihin kuuluva varpuslintu.

Koko ja ulkonäkö

Linnun pituus on 16-18 cm, siipien kärkiväli 26–29 cm ja paino noin 40 g. Mustatasku on selvästi kivitaskua suurempi, isopäisempi ja voimakasnokkaisempi. Koiras on musta, naaras noenruskea ja niiden ala- ja yläperä sekä pyrstön tyvipuoli ovat valkoiset ja pyrstössä on musta T-kuvio. Pyrstön kärkivyö on suunnilleen samanlainen kuin kivitaskulla, eli voimakas ja tasaleveä.

Lento on voimakasta, siivet leveät ja pyöreäpäiset. Lennossa erottuu muuten mustasta siivestä vaaleammat siipisulat. Mustataskulle on ominaista pyrstön pumppaus ylös ja laskeminen hitaasti alas. Nuori kalottitasku on oikeastaan ainoa mihin mustataskun voi sekoittaa.

Ääntely

Kutsu- sekä varoitusääni on usein sarjoina toistuva laskeva ja viheltävä "piyp", sekä maiskahtava "tsett-tsett" ja rullaavan kuuloinen "tjerr". Laulu koostuu karkeasti livertävistä säkeistä, jotka ovat hieman matalampia kuin muilla alueella tavattavilla taskuilla. Laulu kuulostaa vähäsen rastasmaiselta, mutta siitä puuttuu esimerkiksi sinirastaan surumielinen sointi ja kirkas, rullaava ääni. Mustataskun laululento on aaltoilevaa.

Esiintyminen

Mustatasku elää rannikolla ja rannikon tuntumassa Afrikan koillisosassa Mauritaniasta Libyan luoteiskolkkaan, sekä Iberian niemimaalla. Ei kuitenkaan Atlantin valtameren puolella. Pieni populaatio on Ranskan etelärajalla. Lajin elinympäristön ala on 100 000–1 000 000 neliökilometriä. Euroopassa elää 8 100–31 000 yksilöä. Laji on valtaosin paikkalintu, eikä sitä ole tavattu Suomessa.

Elinympäristö

Mustataskun elinympäristöä ovat kuivat rotkot, laaksot ja kalliot niin rannikolla kuin sisämaassa. Reviirivaatimuksia ovat jyrkänteet, kalliot, rauniot, kivenlohkareet sekä pensaat ja yksittäiset puut. Vuoristossa sitä tavataan yleensä kahden kilometrin korkeudelle saakka, mutta myös harvemmin kolmen kilometrin korkeudessa.

Lisääntyminen

Mustatasku pesii kallionhalkeamassa, joko maassa, kalliossa tai rakennuksessa. Naaras munii 3–5 munaa, joita se hautoo kaksi viikkoa tai joskus jopa 18 päivää. Molemmat puolisot huolehtivat poikasista, jotka jättävät pesän 14–19 päivää vanhoina. Sukukypsä yksivuotiaana.

Ravinto

Laji on pääasiassa hyönteissyöjä, jolle kelpaavat myös muut selkärangattomat ja pienet liskot, sekä vähäisessä määrin siemenet, marjat ja muut kasvien osat.

Lähteet

Viitteet

  1. BirdLife International: Oenanthe leucura IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 13.2.2014. (englanniksi)

Aiheesta muualla

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedian tekijät ja toimittajat
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FI

Mustatasku: Brief Summary ( 芬蘭語 )

由wikipedia FI提供

Mustatasku (Oenanthe leucura) on pääosin musta sieppoihin kuuluva varpuslintu.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedian tekijät ja toimittajat
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FI

Traquet rieur ( 法語 )

由wikipedia FR提供

Oenanthe leucura

Le Traquet rieur (Oenanthe leucura) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Muscicapidae. Olivier Messiaen a consacré à cet oiseau une pièce, qui en porte le nom, de son Catalogue d'oiseaux.

Elle est officiellement classée comme « disparue de France » par l'UICN. Le dernier couple nichait en 1996 dans le massif des Albères, dans les Pyrénées orientales.

Habitat

 src=
Carte de distribution : elle ne prend pas en compte la disparition de l'oiseau dans le Roussillon

En Provence et dans le Roussillon, le traquet rieur fréquentait les pentes arides, bien ensoleillées, les gorges des cours d'eau et les falaises maritimes.

Alimentation

Le traquet rieur se nourrit principalement d'insectes, de larves, de petits lézards et baies.

Reproduction

Il niche souvent dans un tas de pierres, un trou dans une muraille, sous une grosse pierre, au fond d'une cavité: le nid est un amas de racines, herbes, mousse et feuilles. La ponte a lieu en mai et comporte 4 - 6 œufs, bleu très pâle, couvés 2 semaines par la femelle.

Voir aussi

Références taxonomiques

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FR

Traquet rieur: Brief Summary ( 法語 )

由wikipedia FR提供

Oenanthe leucura

Le Traquet rieur (Oenanthe leucura) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Muscicapidae. Olivier Messiaen a consacré à cet oiseau une pièce, qui en porte le nom, de son Catalogue d'oiseaux.

Elle est officiellement classée comme « disparue de France » par l'UICN. Le dernier couple nichait en 1996 dans le massif des Albères, dans les Pyrénées orientales.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FR

Zwarte tapuit ( 荷蘭、佛萊明語 )

由wikipedia NL提供

Vogels

De zwarte tapuit (Oenanthe leucura) is een zangvogel uit de onderfamilie Saxicolinae.

Kenmerken

De vogel is 16 tot 18 cm. Het is een forse tapuit die sterk lijkt op de witkruintapuit. De vogel is overwegend zwart. De onderbuik vanaf de poten is wit, net als de stuit en een groot deel van de staart. De middelste staartveren zijn zwart en er is een duidelijk doorlopende eindband (de omgkeerde T).[2]

Verspreiding en leefgebied

De zwarte tapuit broedt West en Noord-Afrika en het Iberisch Schiereiland. Hij is daar standvogel. Het leefgebied bestaat uit rotsig terrein, berghellingen met overhangende rotsen, meestal onder de 2000 m boven zeeniveau.[2]

De soort telt 2 ondersoorten:

Voorkomen in Nederland

Tot 1970 prijkte deze vogel nog op een lijst van ooit in Nederland waargenomen vogels. Daarna is de vogel van deze lijst verwijderd en tussen 1970 en 2013 zijn er geen bevestigde waarnemingen gedaan in Nederland.[3][4]

Status

De grootte van de populatie wordt geschat op 25.1 tot 192 duizend individuen. Men veronderstelt dat de soort in aantal stabiel is. Om deze redenen staat de zwarte tapuit als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]

Bronnen, noten en/of referenties
  1. a b (en) Zwarte tapuit op de IUCN Red List of Threatened Species.
  2. a b Svensson, L. et al., 2012. ANWB Vogelgids van Europa, Tirion, Baarn. ISBN 978 90 18 03080 3
  3. van den Berg, A & C.A.W. Bosman, 1999. Avifauna van Nederland 1. ISBN 9074345131
  4. Dutch Avifauna. Dutch Birding. Geraadpleegd op 5 mei 2014.
Externe links
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia-auteurs en -editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia NL

Zwarte tapuit: Brief Summary ( 荷蘭、佛萊明語 )

由wikipedia NL提供

De zwarte tapuit (Oenanthe leucura) is een zangvogel uit de onderfamilie Saxicolinae.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia-auteurs en -editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia NL

Oenanthe leucura ( Pms )

由wikipedia PMS提供
Drapò piemontèis.png Vos an lenga piemontèisa Për amprende a dovré 'l sistema dle parlà locaj ch'a varda sì.
 src=

Oenanthe leucura

Version dël nòm

Scientìfich: Oenanthe leucura
Piemontèis : ...
Italian : Monachella nera

Órdin: Passeriformes
Famija: Muscicapidae
Géner: Oenanthe




Descrission

Àutri nòm an piemontèis: ...
L'Oenanthe leucura a l'é un cit osel ner.

Ambient

Da finì.

Distribussion

As treuva an Àfrica e ant la penìsola ibérica.

Arferiment bibliogràfich për chi a veul fé dj'arserche pì ancreuse

Oenanthe leucura

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia PMS

Oenanthe leucura: Brief Summary ( Pms )

由wikipedia PMS提供
 src=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia PMS

Białorzytka żałobna ( 波蘭語 )

由wikipedia POL提供
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Białorzytka żałobna (Oenanthe leucura) – gatunek małego ptaka z rodziny muchołówkowatych (Muscicapidae). Trochę bardziej towarzyska niż inne białorzytki, żeruje w grupach po 3-7 osobników. Jest płochliwym ptakiem i nie lubi kontaktu z człowiekiem. Gniazduje w suchych, kamienistych wąwozach.

Systematyka
Wyróżniono dwa podgatunki O. leucura[4][2]:
Występowanie
Zasiedla wschodnią Portugalię, część Hiszpanii oraz południową i południowo-zachodnią Afrykę. Środowisko to wąwozy oraz kamieniste obszary, kamieniołomy a także żwirowe usypiska.
Cechy gatunku
Dosyć długi, szary dziób oraz szare nogi. Większość upierzenia czarna, jednakże kuper, pokrywy ogonowe białe. Na białym ogonie wzór w kształcie odwróconej litery "T". Skrzydła z nieco brązowawym odcieniem w okolicach lotek. Samice są ogólnie całe szarobrązowe, zwłaszcza w przednich częściach ciała. Młode podobne do samic.
Wymiary
długość ciała: 18 cm
rozpiętość skrzydeł: 26–29 cm
Głos
Wabi "pi-pi-pi", śpiew to głębokie, szorstkie i szczebiotliwe frazy. Śpiewa z drzew i krzewów. Najczęściej wydaje jednak "czek", ostrzega "ju".

Przypisy

  1. Oenanthe leucura, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. a b Black Wheatear (Oenanthe leucura) (ang.). IBC: The Internet Bird Collection. [dostęp 2012-11-27].
  3. Oenanthe leucura. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
  4. Frank Gill, David Donsker: Family Muscicapidae (ang.). IOC World Bird List: Version 5.4. [dostęp 2012-11-27].

Bibliografia

  • Paul Sterry, Andrew Cleve, Andy Clements, Peter Godfellow: Ptaki Europy: przewodnik. Warszawa: 2007, s. 298. ISBN 978-83-247-0818-5.
  • Klaus Richarz, Anne Puchta: Ptaki. Przewodnik. Warszawa: Muza SA, 2006, 2009, s. 294. ISBN 978-837495-018-3.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia POL

Białorzytka żałobna: Brief Summary ( 波蘭語 )

由wikipedia POL提供

Białorzytka żałobna (Oenanthe leucura) – gatunek małego ptaka z rodziny muchołówkowatych (Muscicapidae). Trochę bardziej towarzyska niż inne białorzytki, żeruje w grupach po 3-7 osobników. Jest płochliwym ptakiem i nie lubi kontaktu z człowiekiem. Gniazduje w suchych, kamienistych wąwozach.

Systematyka Wyróżniono dwa podgatunki O. leucura: Oenanthe leucura leucura – Portugalia, Hiszpania i południowa Francja. Oenanthe leucura syenitica – północno-zachodnia Afryka. Występowanie Zasiedla wschodnią Portugalię, część Hiszpanii oraz południową i południowo-zachodnią Afrykę. Środowisko to wąwozy oraz kamieniste obszary, kamieniołomy a także żwirowe usypiska. Cechy gatunku Dosyć długi, szary dziób oraz szare nogi. Większość upierzenia czarna, jednakże kuper, pokrywy ogonowe białe. Na białym ogonie wzór w kształcie odwróconej litery "T". Skrzydła z nieco brązowawym odcieniem w okolicach lotek. Samice są ogólnie całe szarobrązowe, zwłaszcza w przednich częściach ciała. Młode podobne do samic. Wymiary długość ciała: 18 cm
rozpiętość skrzydeł: 26–29 cm Głos Wabi "pi-pi-pi", śpiew to głębokie, szorstkie i szczebiotliwe frazy. Śpiewa z drzew i krzewów. Najczęściej wydaje jednak "czek", ostrzega "ju".
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia POL

Chasco-preto ( 葡萄牙語 )

由wikipedia PT提供

O chasco-preto[2] (Oenanthe leucura) é uma ave da família Turdidae.[3] É um pouco maior que os outros chascos e caracteriza-se pela plumagem preta, que contrasta fortemente com a cauda branca.[4]

Este chasco distribui-se pela Península Ibérica e pelo norte de África, frequentando sobretudo ambientes rupícolas.[4] Em Portugal é uma espécie rara.[4]

Nomes comuns

Dá ainda pelos seguintes nomes comuns: frade[5] (não confundir com a Recurvirostra avosetta, ave com a qual partilha este nome) , melro-buraqueiro,[6]melro-pedreiro,[7] negrita[8] e rabo-branco[9] (não confundir com a Oenanthe oenanthe, ave que com ela partilha este nome).

Referências

  1. BirdLife International (2018). «Oenanthe leucura». Lista Vermelha de Espécies Ameaçadas. 2018: e.T22710259A132085979. doi:. Consultado em 13 de novembro de 2021
  2. Infopédia. «chasco-preto | Definição ou significado de chasco-preto no Dicionário Infopédia da Língua Portuguesa». Infopédia - Dicionários Porto Editora. Consultado em 27 de julho de 2021
  3. BirdLife International (2018). Oenanthe leucura (em inglês). IUCN 2018. Lista Vermelha de Espécies Ameaçadas da IUCN de 2018 Versão e.T22710259A132085979. doi:10.2305/IUCN.UK.2018-2.RLTS.T22710259A132085979.en Página visitada em 28 de outubro de 2021.
  4. a b c «Chasco-preto (Oenanthe leucura)». www.avesdeportugal.info. Consultado em 27 de julho de 2021
  5. Infopédia. «frade | Definição ou significado de frade no Dicionário Infopédia da Língua Portuguesa». Infopédia - Dicionários Porto Editora. Consultado em 27 de julho de 2021
  6. Infopédia. «melro-buraqueiro | Definição ou significado de melro-buraqueiro no Dicionário Infopédia da Língua Portuguesa». Infopédia - Dicionários Porto Editora. Consultado em 27 de julho de 2021
  7. Infopédia. «melro-pedreiro | Definição ou significado de melro-pedreiro no Dicionário Infopédia da Língua Portuguesa». Infopédia - Dicionários Porto Editora. Consultado em 27 de julho de 2021
  8. Infopédia. «negrita | Definição ou significado de negrita no Dicionário Infopédia da Língua Portuguesa». Infopédia - Dicionários Porto Editora. Consultado em 27 de julho de 2021
  9. Infopédia. «rabo-branco | Definição ou significado de rabo-branco no Dicionário Infopédia da Língua Portuguesa». Infopédia - Dicionários Porto Editora. Consultado em 27 de julho de 2021

 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores e editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia PT

Chasco-preto: Brief Summary ( 葡萄牙語 )

由wikipedia PT提供

O chasco-preto (Oenanthe leucura) é uma ave da família Turdidae. É um pouco maior que os outros chascos e caracteriza-se pela plumagem preta, que contrasta fortemente com a cauda branca.

Este chasco distribui-se pela Península Ibérica e pelo norte de África, frequentando sobretudo ambientes rupícolas. Em Portugal é uma espécie rara.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores e editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia PT

Svart stenskvätta ( 瑞典語 )

由wikipedia SV提供

Svart stenskvätta[2] (Oenanthe leucura) är en tätting i familjen flugsnappare som förekommer i nordvästra Afrika samt på Iberiska halvön.[3]

Utseende

Svart stenskvätta är en relativt stor stenskvätta, 16–18 centimeter lång. Hanen är helsvart med undantag av vit undergump och huvudsakligen vit stjärt. Den liknande arten vitkronad stenskvätta som delar utbredning med svart stenskvätta i Nordafrika har vanligtvis vit krona, dock inte ungfåglar. Dessa har dock enbart svart i mitten av stjärten, medan svart stenskvätta har den för de flesta stenskvättor typiska T-teckningen på stjärten. Hona svart stenskvätta liknar hanen men är mörkbrun snarare än svart.

 src=
Hona.

Ekologi

Svart stenskvätta trivs i klippigt och torrt landskap med klippväggar och stenblock. Den ses i raviner, steniga sluttningar, havsklippor och ruiner i områden med spridda träd eller i halvöken. Häckningsperioden är januari till juni i Nordafrika, från mitten av februari i Spanien och från mitten av april i Pyrenéerna. Tre till fem ägg läggs i en grässkål placerad under en sten eller tuva eller i ett hål i en klippa. Fågeln lever främst av insekter, men också av små ödlor.[1]

Utbredning och systematik

Svart stenskvätta förekommer på Iberiska halvön och i nordvästra Afrika. Den delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • O. l. leucura – förekommer i Spanien och Portugal
  • O. l. riggenbachi – förekommer i nordvästra Afrika

Den är i huvudsak stannfågel och mycket sällsynt utanför sitt utbredningsområde med endast enstaka fynd. Exempelvis gjordes första fyndet i Frankrike först i maj 2017.[4] Det föreligger också ett fynd från Italien 2009 och ett från Niedersachsen i Tyskland 1976.

Familjetillhörighet

Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[5][6]

Status

Artens uppskattade världspopulation är förhållandevis liten, endast knappt 70.000 vuxna individer. I Europa tros det häcka 6.500-6.900 par, ett bestånd som dessutom verkar minska i storlek. Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer dock att den inte är hotad eftersom den har ett relativt stort utbredningsområde och att nedgången i Europa är relativt långsam. Följaktligen placerar de arten i kategorin livskraftig.[1] De minskande antalen i Europa kopplas till hårda vintrar och avskogning liksom sämre utbud av gamla byggnader och av människan skapade grottor som fungerat som skydd för svart stenskvätta mot predatorer.[1]

Noter

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Oenanthe leucura Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  4. ^ Tarsiger.com Fynd av svart stenskvätta i Västpalearktis
  5. ^ Sangster, G., P. Alström, E. Forsmark, and U. Olsson (2010), Multi-locus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae), Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  6. ^ Zuccon, D., and P.G.P. Ericson (2010c), A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.

Externa länkar

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia författare och redaktörer
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia SV

Svart stenskvätta: Brief Summary ( 瑞典語 )

由wikipedia SV提供

Svart stenskvätta (Oenanthe leucura) är en tätting i familjen flugsnappare som förekommer i nordvästra Afrika samt på Iberiska halvön.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia författare och redaktörer
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia SV

Oenanthe leucura ( 越南語 )

由wikipedia VI提供

Oenanthe leucura là một loài chim trong họ Muscicapidae.[1]

Chú thích

  1. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến Họ Đớp ruồi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia tác giả và biên tập viên
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia VI

Oenanthe leucura: Brief Summary ( 越南語 )

由wikipedia VI提供

Oenanthe leucura là một loài chim trong họ Muscicapidae.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia tác giả và biên tập viên
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia VI

Белохвостая каменка ( 俄語 )

由wikipedia русскую Википедию提供
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Инфраотряд: Passerida
Надсемейство: Muscicapoidea
Семейство: Мухоловковые
Подсемейство: Чеканы
Род: Каменки
Вид: Белохвостая каменка
Международное научное название

Oenanthe leucura (Gmelin, 1789)

Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 561653NCBI 391703EOL 1051435

Белохвостая каменка[1][2], или чернобрюхая каменка[3], (лат. Oenanthe leucura) — птица семейства мухоловковых.

Описание

 src=
Самка

Длина тела 16—18 см. Размах крыльев 26—29 см. Масса тела 37—44 г. Взрослый самец чёрного цвета. Его надхвостье и подхвостье белого цвета. Хвост белый, с почти полностью чёрными центральными перьями, а также с широкой чёрной полоской на конце. Клюв и ноги чёрного цвета. Взрослая самка имеет окраску сходную с самцом, но чёрный цвет в её оперении заменен тёмно — бурым. Молодая птица по окраске похожа на взрослую самку.

Ареал

Иберийский полуостров и в Северо-Западная Африка. Как редкий залетный вид, может наблюдаться в Крыму и редко на Кавказе. Поселяется на каменистых и засушливых территориях с бедной растительностью, в сухих каменистых каньонах. Часто птицы встречаются в горах, среди скальных выступов, а также на руинах каменных сооружений.

Биология

В основании гнезда находится от 3—4 до нескольких сотен камешков весом от 6—7 г до 30 г. Материалом для собственно гнезда служат сухая трава, мелкие веточки и кусочки растений, для высылки — перья, шерсть. Гнезда устраивают на высоте 1—2 м над землей расщелинах скал, норах, пещерах, на обрывах. Каждая пара занимает территорию площадью около 14 га. В кладке 4-5 бледно-голубых яиц с красными пятнами. Яйца насиживает только самка в течение 16—17 дней, а еще через 14—15 дней появляются слётки. Птенцы вылупляются покрытые серым пухом.

Питается преимущественно насекомыми, также поедает пауков, мелких пресмыкающихся и ягоды. Охотится из присади на скалах или нижних ветвях деревьев, взлетая на землю, чтобы поймать добычу.

Примечания

  1. Ильяшенко В.Ю. Птерилография птенцов птиц мира. М., 2015
  2. Френсис П. Птицы. Полная иллюстрированная энциклопедия. — М.: АСТ — Дорлинг Киндерсли, 2008. — ISBN 978-5-17-053424-1.
  3. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — 845 с. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Авторы и редакторы Википедии

Белохвостая каменка: Brief Summary ( 俄語 )

由wikipedia русскую Википедию提供

Белохвостая каменка, или чернобрюхая каменка, (лат. Oenanthe leucura) — птица семейства мухоловковых.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Авторы и редакторы Википедии