Ar skilgog teñval[1] (liester : skilgegi teñval) a zo un evn eus familh ar skilgegi, Dendragapus obscurus an anv skiantel anezhañ.
Al labous a vev ar pevar isspesad anezhañ[2] — Dendragapus obscurus obscurus, Dendragapus obscurus oreinus, Dendragapus obscurus pallidus ha Dendragapus obscurus richardsonii — e kornôg Norzhamerika[3].
Diouzh an evnoniourien e vez renket ar skilgog teñval er c'herentiad Phasianidae pe Tetraonidae.
a vo kavet e Wikimedia Commons.
Ar skilgog teñval (liester : skilgegi teñval) a zo un evn eus familh ar skilgegi, Dendragapus obscurus an anv skiantel anezhañ.
El grèvol fosc (Dendragapus obscurus) és un ocell de la família dels fasiànids (Phasianidae) que habita boscos de coníferes des del sud d'Alaska, a través del Canadà occidental, a la llarga de les Muntanyes Rocalloses fins als Estats Units, arribant fins a Arizona, Nou Mèxic i Colorado.
El grèvol fosc (Dendragapus obscurus) és un ocell de la família dels fasiànids (Phasianidae) que habita boscos de coníferes des del sud d'Alaska, a través del Canadà occidental, a la llarga de les Muntanyes Rocalloses fins als Estats Units, arribant fins a Arizona, Nou Mèxic i Colorado.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Grugiar dywyll (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: grugieir tywyll) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Dendragapus obscurus; yr enw Saesneg arno yw Blue grouse. Mae'n perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae) sydd yn urdd y Galliformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn D. obscurus, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r grugiar dywyll yn perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Ceiliog coedwig coch Gallus gallus Ceiliog coedwig gwyrdd Gallus varius Ceiliog coedwig llwyd Gallus sonneratii Ffesant Amherst Chrysolophus amherstiae Ffesant euraid Chrysolophus pictus Ffesant Sclater Lophophorus sclateri Ffesant Tsiena Lophophorus lhuysii Gallus lafayetii Gallus lafayetii Petrisen Barbari Alectoris barbara Petrisen goesgoch Arabia Alectoris melanocephala Petrisen graig Alectoris graeca Petrisen graig Philby Alectoris philbyi Petrisen siwcar Alectoris chukar Petrisen Udzungwa Xenoperdix udzungwensisAderyn a rhywogaeth o adar yw Grugiar dywyll (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: grugieir tywyll) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Dendragapus obscurus; yr enw Saesneg arno yw Blue grouse. Mae'n perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae) sydd yn urdd y Galliformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn D. obscurus, sef enw'r rhywogaeth.
Das Felsengebirgshuhn (Dendragapus obscurus) ist ein nordamerikanischer Hühnervogel aus der Familie der Fasanenartigen (Phasianidae).
Das Felsengebirgshuhn erreicht eine Gesamtlänge von 39 bis 53 cm. Das Männchen ist dunkelgrau oder bläulich-blau gefiedert. Es hat gelb-orange oder rote Kämme über dem Auge, die sogenannten „Rosen“, sowie gelbe Flecken am Hals, die von weißen Federn umgeben sind. Die Brust und die Körperunterseite sind fein gezeichnet grauweiß. Es fehlt der schwarze Brustfleck, der für das Tannenhuhn charakteristisch ist. Der schwarze Schwanz endet mit einem grauen Band. Die Unterschwanzdecke ist weiß. In den Rocky Mountains fehlt bei den Männchen das graue Band und der nackte Halsfleck ist rot.
Weibchen und Jungvogel sind braun und grau gesprenkelt und haben einen dunklen Schwanz. Anders als beim Tannenhuhn fehlt ihnen die helle Körperunterseite.
Das Verbreitungsgebiet erstreckt sich vom südöstlichen Alaska und den kanadischen Nordwest-Territorien südlich bis nach Kalifornien, Arizona, Colorado und New Mexico. Das Felsengebirgshuhn lebt in Wäldern und Waldlichtungen mit Gelb-Kiefern- und Douglasienbestand. Nach der Brutzeit zieht sich der Vogel in höher gelegene Nadelwälder zurück und überwintert in einer Höhe von bis zu 3600 m.
Im Winter ernährt sich das Felsengebirgshuhn fast ausschließlich von Koniferennadeln, vorwiegend von Kiefernnadeln. Im Sommer erweitern Insekten, Samen und Beeren die Kost.
In der Balzzeit singt das Männchen mit tiefen Tönen, die weit hörbar sind. Es fächert den Schwanz über dem Rücken auf, stellt die Nackenfedern auf, zeigt die leuchtend gefärbten Halsflecken und stellt die Kämme über den Augen auf. Das Nest ist eine mit Tannennadeln und Gras ausgelegte Bodenmulde, die unter einem Busch, einem Baumstamm oder einem Felsen verborgen ist. Das Gelege besteht aus 5–10 cremefarbenen Eiern mit braunen Flecken.
Dendragapus wurde bislang als monotypisch erachtet. Neuere molekularbiologische Untersuchungen legen jedoch eine Aufspaltung in zwei Arten nahe, der in der aktuellen wissenschaftlichen Literatur auch Rechnung getragen wird.[1][2] Die Gattung Felsengebirgshühner (Dendragapus) umfasst demnach die beiden Arten Douglasiengebirgshuhn (Dendragapus obscurus) und Küstengebirgshuhn (Dendragapus fuliginosus).
Es sind vier Unterarten bekannt:[3]
Das Felsengebirgshuhn (Dendragapus obscurus) ist ein nordamerikanischer Hühnervogel aus der Familie der Fasanenartigen (Phasianidae).
The dusky grouse (Dendragapus obscurus) is a species of forest-dwelling grouse native to the Rocky Mountains in North America.[2][3] It is closely related to the sooty grouse (Dendragapus fuliginosus), and the two were previously considered a single species, the blue grouse.[2][3][4]
Adults have a long square tail, gray at the end. Adult males are mainly dark with a purplish throat air sac surrounded by white, and a yellow to red wattle over the eye during display. Adult females are mottled brown with dark brown and white marks on the underparts.[3]
Their breeding habitat is the edges of conifer and mixed forests in mountainous regions of western North America, from southeastern Alaska and Yukon south to New Mexico.[3] Their range is closely associated with that of various conifers. Their nest is a scrape on the ground concealed under a shrub or log.
The dusky grouse has four recognized subspecies:[5]
They are permanent residents but move short distances by foot and short flights to denser forest areas in winter, with the odd habit of moving to higher altitudes in winter.[2]
These birds forage on the ground, or in trees in winter. In winter, they mainly eat fir and douglas-fir needles, occasionally also hemlock and pine needles; in summer, other green plants (Pteridium, Salix), berries (Gaultheria, Mahonia, Rubus, Vaccinium), and insects (particularly ants, beetles, grasshoppers) are more important. Chicks are almost entirely dependent on insect food for their first ten days.[2]
Males sing with deep hoots on their territory and make short flapping flights to attract females. Females leave the male's territory after mating.
The dusky grouse (Dendragapus obscurus) is a species of forest-dwelling grouse native to the Rocky Mountains in North America. It is closely related to the sooty grouse (Dendragapus fuliginosus), and the two were previously considered a single species, the blue grouse.
La Malhela lagopo, Dendragapus obscurus, estas birdospecio de la familio de Tetraonedoj, loĝanta en arbaroj indiĝena de la Roka Montaro en Nordameriko.[1][2] Ĝi estas tiom proksime rilata al la Fulga lagopo, Dendragapus fuliginosus, ke ĝis ĵuse estis iom da debato ĉu ili estas vere separataj specioj.
Plenkreskuloj (44 al 57 cm longaj kaj 800-1300 gr pezaj) havas longan kvadratan voston, griza fine. Masklaj plenkreskuloj estas ĉefe malhelaj (ardezgriza bruste kaj blugriza en flankoj) kun purpura gorĝa aersako ĉirkaŭata de blanko, kaj flava al ruĝa karunklo (oranĝeca) superokula dum la memmontra ceremonio. Blankaj plumoj grizmakulecaj kovras la krurojn, la suban ventron kaj la subvoston. La dorso estas hazarda mikso de nuancoj brunaj kaj grizaj. La flugiloj estas tute grizaj. La kolflankoj estas ornataj de plumoj purblankaj. Dun la nupta ceremonio, pro ties erektigo, ili formas blankan cirklon je kies centro aperas la haŭta sako purpureca kiun la virbirdo povas ŝveligi.
Temas pri specio kun tre markata seksa duformismo. Inaj plenkreskuloj estas makulecbrunecaj al grizaj kun malhelbrunaj kaj blankaj markoj en subaj partoj.[2] Estas strieco en kapo kaj nuko. Male al masklo ĉe kiu ili estas grizaj, la flugiloj de la ino estas malhelbrunaj.
Ties reprodukta habitato estas la bordoj de arbaroj de koniferoj aŭ miksaj en montaraj regionoj de okcidenta Nordameriko, el sudorienta Alasko kaj Jukono (okcidenta Kanado) suden al Nov-Meksiko,[2] (la dekunu okcidentaj subŝtatoj kaj ĉefe Utaho kaj Koloradio). Ties teritorioj ege asocias kun tiuj de la diversaj koniferoj. Ties nesto estas skrapaĵo engrunda kaŝita ĉe arbusto aŭ bastonoj.
Ili estas loĝantaj birdoj sed moviĝas mallongdistance per piede kaj per mallongaj flugoj al pli densaj arbaraj areoj vintre, kun kutimo moviĝi al pli altaj altitudoj en vintro.[1] Raras trovi ilin sub 2,500 m kaj ties supra limo situas kutime super la arbolimo. Ili ne malproksimiĝas el kaŝejoj sed oni povas trovi ilin ofte ĉe abandonataj ŝoseoj kaj najbaraj herbejoj, nudaj deklivoj kaj ravinaj areoj.
Tiuj birdoj manĝas surgrunde, aŭ en arboj vintre. Vintre, ili manĝas ĉefe pinglofoliojn de abio kaj de pseŭdocugo, eventuale ankaŭ de cugo kaj de pino; somere aliajn verdajn plantojn (Pteridium, saliko), berojn (Gaultheria, Mahonia, Rubus, Vaccinium), kaj insektojn (ĉefe formikojn, skarabojn, akridojn) estas pli hegemoniaj. Idoj preskaŭ entute dependas el insektomanĝo dum siaj unuaj dek tagoj.[1]
Maskloj kantas per profunda frapovoĉo en siaj teritorioj kaj faras mallongajn bruajn frapoflugojn por allogi inojn. Inoj abandonas la masklan teritorion post kopulacio.
Krom la homo kiu ĉasas ilin, la Malhela lagopo suferas nombrajn predantojn. Tiele ĝi adoptas tre prudentan kutimaron kaj serĉas nutradon nur vespere kaj frumatene. Tio ne sufiĉas ĉar nur la duono de junuloj atingas plenkreskulaĝon. Printempe la lagopoj descendas al valoj aŭ montetoj arbaretaj. La masklo instaliĝas sur teritorion el kiu li fanfaronas profondvoĉe por marki sian eston kaj allogi inojn.
La virbirdo pariĝas al kelkaj lagopinoj kaj ne montras intereson pri sia idaro. Li viglas la arbarbordojn dum la patrino kaj la idoj kuraĝas al malferma tereno. La ino instalas sian neston en skrapaĵo, ĉe konifero aŭ tronko surgrunda, arbustoj aŭ rokoj, kaj kovras ĝin per herbo kaj mortintaj folioj. La ovaro estas de 6 al 8 ovojn kies kovado daŭras el 25 al 27 tagojn.
La Malhela lagopo, Dendragapus obscurus, estas birdospecio de la familio de Tetraonedoj, loĝanta en arbaroj indiĝena de la Roka Montaro en Nordameriko. Ĝi estas tiom proksime rilata al la Fulga lagopo, Dendragapus fuliginosus, ke ĝis ĵuse estis iom da debato ĉu ili estas vere separataj specioj.
El gallo de las Rocosas (Dendragapus obscurus) es una especie de ave galliforme de la familia Phasianidae que habita en los bosques de las Montañas Rocosas de América del Norte.[1][2] Está tan cercanamente relacionado con Dendragapus fuliginosus, que hasta hace poco se debatía si eran o no especies separadas.
Los adulto tienen una larga cola cuadrada, gris al final. Los machos adultos son mayormente oscuros con una bolsa de aire violácea en la garganta rodeada de blanco, y una carúncula roja sobre el ojo durante la exhibición. Las hembras adultas son moteadas de castaño con marcas blancas y castaño-oscuras en las partes ventrales.[2]
Su hábitat de cría es el borde de bosques de coníferas y mixtos en las regiones montañosas del oeste de Norte América, desde Alaska y Yukón hasta Nuevo México.[2] Esta área de distribución está estrechamente asociada con la de varias coníferas. El nido es escarbado en el suelo escondido entre arbustos o maderos.
Son residentes permanentes pero se mueven cortas distancias caminando y con vuelos cortos hacia las áreas con bosques más densos en invierno, con el extraño hábito de moverse hacia altitudes mayores en el invierno.[1]
Se alimentan en el suelo, o en árboles en el invierno. En invierno comen principalmente agujas de abeto y abeto Douglas, ocasionalmente también agujas de pinabete y pino; en verano son más importantes otras plantas (Pteridium, Salix), bayas (Gaultheria, Mahonia, Rubus,Vaccinium) e insectos (particularmente hormigas, escarabajos, saltamontes). Los polluelos son enteramente dependientes de la alimentación a base de insectos en los primeros diez días.[1]
Los machos cantan con alaridos en sus territorios y hacen cortos vuelos aleteando para atraer a las hembras. Las hembras dejan el territorio de los machos luego del apareamiento.
El gallo de las Rocosas (Dendragapus obscurus) es una especie de ave galliforme de la familia Phasianidae que habita en los bosques de las Montañas Rocosas de América del Norte. Está tan cercanamente relacionado con Dendragapus fuliginosus, que hasta hace poco se debatía si eran o no especies separadas.
Dendragapus obscurus Dendragapus generoko animalia da. Hegaztien barruko Phasianidae familian sailkatua dago.
Dendragapus obscurus Dendragapus generoko animalia da. Hegaztien barruko Phasianidae familian sailkatua dago.
Dendragapus obscurus
Le Tétras sombre (Dendragapus obscurus (Say, 1823)) est une espèce d'oiseau qui appartenait à l'ancienne famille des Tetraonidae, et qui est désormais incluse dans celle des Phasianidae.
Dendragapus obscurus
Le Tétras sombre (Dendragapus obscurus (Say, 1823)) est une espèce d'oiseau qui appartenait à l'ancienne famille des Tetraonidae, et qui est désormais incluse dans celle des Phasianidae.
Dendragapus obscurus é unha especie de ave da orde dos galiformes, familia dos fasiánidos e subfamilia dos tetraoninos, unha das dúas que integran o xénero Dendragapus.
É un tetraonino de tamaño mediano, propio da cordilleira das Montañas Rochosas, en América do Norte, moi semellante ao seu conxénere Dendragapus fuliginosus.
Moi semellante e estreitamente relacionado filoxeneticamente con Dendragapus fuliginosus), antigamente ambas as especies foron consideradas como conespecíficas,[2][3][4] pero na actualidade recoñécense como especies independentes.[5]
A plumaxe dos machos adultos e predominantemente escura, e a súa cola é longa, de forma cuadrangular, e de cor gris n a porción distal. Os machos presentan unha bolsa de aire violácea na garganta, rodeada de plumas brancas, e unha carúncula vermella sobre o ollo, visíbeis durante a exhibición nupcial. As plumaxe das femias adultas é apencada, con plumas castañas con marcas brancas e castaño escuras nas partes ventrais.[3]
O hábitat de cría desta pita do monte son os bordos dos bosques de coníferas e mixtos nas rexións montañosas do oeste de Norte América, desde Alasca e Yukón até Novo México.[3]
Estas aves on residentes permanentes, pero poden desprazarse a curtas distancias camiñando ou con voos curtos cara a áreas con bosques máis densos en inverno, co extraño hábito de moverse cara a altitudes maiores no inverno.[2]
Aliméntanse no solo, ou nas árbores en inverno. Nesta estación comen principalmente acículas de abetos e de Pseudotsuga taxifolia (abeto de Douglas) e, ocasionalmente, tamén acículas de Tsuga sp. e de Pinus sp. En verán son máis importantes outras plantas (Pteridium, Salix), bagas (Gaultheria, Mahonia, Rubus, Vaccinium) e insectos (particularmente formigas, escaravellos e saltóns).[2]
Na época de celo os machos cantan marcando os seus territorios e fan curtos voos batendo as ás para atraeren ás femias. Os niños son simpes escavacións no solo escondidos entre arbustos ou pólas de árbores caídas. As fembras deixan o territorio dos machos despois do apareamento. Os polos aliméntase de exclusivamente de insectos nos primeiros dez días de vida.[2]
A especie foi descrita en 1823 polo naturalista estadounidense Thomas Say[6] nunha nota da páxina 14 do traballo Exped. Rocky Mt. [James]Phila. 2ª ed., baixo o nome de Tetrao obscurus.[7]
Para a do xénero, véxase Dendragapus.
O epíteto específico fai referencia á vor da súa plumaxe.
Recoñécense as seguintes subespecies:[6]
Dadas as similitudes entre moitas das especies dos tetraoninos, non hai acordo unánime sobre a taxonomía do xénero Dengragapus.
Así, por exemplo, o Sistema Integrado de Información Taxonómica (ITIS), só considera como válida a especie Dengragapus obscurus,[6] considerando a Dendragapus fuliginosus como unha subespecie desta, Dendragapus obscurus fuliginosus (Ridgway, 1873),[8] utilizando como fonte a Zoonomen - Zoological Nomenclature Resource (23-05-2005). Porén, o Grouse Specialist Group (Grupo de especialistas en pitas do monte) recoñece a ambas as especes, Dendragapus obscurus e Dendragapus fuliginosus, como especies independentes.[5]
Outros consideran a especie Dendragapus falcipennis, que a maioría clasifican como Falcipennis falcipennis.[9][10][11]
Finalmente, outros consideran a Dendragapus canadensis, especie definida por Linneo como Tetrao canadensis Linnaeus, 1758, que a maioría dos autores clasifican tamén dentro do xénero Falcipennis, como Falcipennis canadensis.[12]
|data-acceso=
require |url=
(Axuda) Dendragapus obscurus é unha especie de ave da orde dos galiformes, familia dos fasiánidos e subfamilia dos tetraoninos, unha das dúas que integran o xénero Dendragapus.
É un tetraonino de tamaño mediano, propio da cordilleira das Montañas Rochosas, en América do Norte, moi semellante ao seu conxénere Dendragapus fuliginosus.
La pernice blu o tetraone blu (Dendragapus obscurus (Say, 1822)) è un uccello, appartenente alla famiglia dei Fagianidi e del genere Dendragapus, originario delle Montagne Rocciose del Nord America.[1][2] Questo uccello è strettamente imparentato con la Pernice fuligginosa (Dendragapus fuliginosus (Ridgway, 1873)) e, in passato, sono state considerate come un'unica specie.[3]
I maschi hanno una grossa coda piatta con la punta delle penne di colore grigio, il corpo è di colore scuro e presentano una sacca dove la gola di colore rosso-viola, mentre la parte superiore degli occhi è di colore giallo. Le femmine sono meno appariscenti e hanno il corpo bruno con macchie più chiare e più scure.[1][2]
Questa specie vive ai bordi di foreste miste e di conifere tipiche delle regioni montane del Nord America che vanno dal sud-est dell'Alaska al sud del Nuovo Messico. Sono animali stanziali e percorrono bravi distanze camminando o compiendo piccoli voli, durante l'inverno hanno l'abitudine a spostarsi a quote maggiori. Nidificano in luoghi cespugliosi deponendo le uova in un buco poco profondo scavato nel terreno.[1][2]
La pernice blu o tetraone blu (Dendragapus obscurus (Say, 1822)) è un uccello, appartenente alla famiglia dei Fagianidi e del genere Dendragapus, originario delle Montagne Rocciose del Nord America. Questo uccello è strettamente imparentato con la Pernice fuligginosa (Dendragapus fuliginosus (Ridgway, 1873)) e, in passato, sono state considerate come un'unica specie.
Melsvasis tetervinas (lot. Dendragapus obscurus, angl. Blue Grouse, vok. Felsengebirgshuhn) – tetervininių (Tetraonidae) šeimos vištinis paukštis.
Paplitęs Šiaurės Amerikos vakarinėje dalyje.
Het blauw sneeuwhoen (Dendragapus obscurus) is een vogel uit de familie fazantachtigen (Phasianidae). De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1823 door Say.
De soort komt voor van het zuiden van Yukon tot het midden van Colorado en telt 4 ondersoorten:[2]
Op de Rode Lijst van de IUCN heeft de soort de status veilig.
Bronnen, noten en/of referentiesHet blauw sneeuwhoen (Dendragapus obscurus) is een vogel uit de familie fazantachtigen (Phasianidae). De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1823 door Say.
Blåjerpe (Dendragapus obscurus) er ein art av skogshøns med leveområde i Rocky Mountains i Nord-Amerika.[1][2]
Vaksne hannar har fjørdrakt som i hovudsakleg er mørk, blågrå skiferfarga. Ved oppvising under spelet kan han syne ein lilla, naken, oppblåst hudsekk omgjeve av kvite fjør, og ein gul til raud augekam. Vaksne hoer er brunspraglete med mørk brune og kvite markeringar på undersida. Begge kjønn av vaksne har ein svart, lang og rektangulært forma hale, gråfarga mot enden.[2] Beina er fjørkledde. Hannar er monaleg større enn hoer, omtrentleg 47 til 56 centimeter og 1,1 til 1,4 kg mot 43 til 48 cm og 0,9 kg for hoer. [3]
Hekkehabitatet ligg i utkanten av bartreskog og blandaskog i fjellområda i vestlege Nord-Amerika, frå søraustlege Alaska og Yukon sør til New Mexico.[2] Utbreiingsområdet er nært knytt til førekomst av ulike bartre. Reiret er ei grop i bakken skjult under ein busk eller trestokk. Dei legg sju til ti egg i kullet, og ungane er godt utvikla og aktive rett etter klekking.[3]
Dei er standfuglar, men dei vandrar korte avstandar til fots og gjer korte flygingar til tettare skogsområde om vinteren, med den merkelege vanen å flytte opp til større høgder om vinteren, som eit omvendt vertikalt trekk.[1] Dei kan då trekke nær opp til tregrensa, opp til 3600 moh.[4]
Desse fuglane beitar på bakken eller i tre om vinteren. Då et dei hovudsakleg bar frå edelgran og douglasgran, tidvis òg frå hemlokk og furu. Om sommaren er andre grøne planter viktigare, så som bregnar, vier og bær. Dei et òg insekt, spesielt maur, biller og grashopper. Ungane er nesten heilt avhengige av insekt som føde dei første ti dagane.[1]
Hannar syng med djupe tut på territoriet og gjere korte flygingar med flagrande venger for å tiltrekke seg hoer. Hoene forlèt territoriet til hannen etter paring.
Blåjerpe er nært relatert til sotjerpe (Dendragapus fuliginosus), tidlegare var dei to rekna som ein einskild art.[1][2][5]
|coauthors=
(hjelp) |coauthors=
(hjelp) Blåjerpe (Dendragapus obscurus) er ein art av skogshøns med leveområde i Rocky Mountains i Nord-Amerika.
Gråjärpe[2] (Dendragapus obscurus) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]
Gråjärpe delas in i fyra underarter:[3]
Tidigare behandlades gråjärpe och sotjärpe (Dendragapus fuliginosus) som samma art och kallades då tillsammans blåjärpe.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till tre miljoner individer.[1]
Gråjärpe (Dendragapus obscurus) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.
Dendragapus obscurus là một loài chim trong họ Phasianidae.[2]
Dendragapus obscurus là một loài chim trong họ Phasianidae.
Dendragapus obscurus Say, 1823
Охранный статусГолубой тетерев[1] (лат. Dendrapagus obscurus) — североамериканская птица семейства фазановых (Phasianidae), населяющая леса североамериканских Скалистых гор.
Длина тела от 39 до 53 см. Окраска самца тёмно-серого или голубовато-зелёного цвета. Он имеет жёлто-оранжевый или красный гребни выше глаз и жёлты пятна на шее, окружённые белыми перьями. Грудь и брюхо серо-белые. Отсутствует чёрное пятно на груди, характерное для канадской дикуши. Чёрный хвост заканчивается серой полосой. Подхвостье белое. У самцов, обитающих в [[Скалистые горы}Скалистых горах]] отсутствует серая полоса, а голое пятно на шее красное.
Самки и молодые птицы коричневые и серые в крапинку, и имеют тёмный хвост. В отличие от канадской дикуши им не хватает яркой нижней части тела.
Ареал простирается на юг от юго-восточной Аляски и Северо-Западных территорий Канады до Калифорнии, Аризоны, Колорадо и Нью-Мексико. Голубой тетерев живёт в лесах и полянах с жёлтой сосной и псевдотсугой. После сезона размножения, птица откочёвывает в более высокогорные хвойные леса и зимует на высоте до 3600 метров над уровнем моря.
Зимой тетерев питается почти исключительно хвоей, в основном сосновой. Летом питание дополняют насекомые, семена и ягоды.
В брачный период самец издаёт низкие звуки, слышимые издалека. Он расправляет хвост и перья шеи, демонстрируя яркие цветные пятна шеи и раздувает гребни над глазами. Гнездо представляет собой ямку на земле, устланную хвоей и травой, которая скрыта под кустом, деревом или камнем. В кладке 5—10 кремово-белых яиц с бурыми пятнами.
Голубой тетерев (лат. Dendrapagus obscurus) — североамериканская птица семейства фазановых (Phasianidae), населяющая леса североамериканских Скалистых гор.
Длина тела от 39 до 53 см. Окраска самца тёмно-серого или голубовато-зелёного цвета. Он имеет жёлто-оранжевый или красный гребни выше глаз и жёлты пятна на шее, окружённые белыми перьями. Грудь и брюхо серо-белые. Отсутствует чёрное пятно на груди, характерное для канадской дикуши. Чёрный хвост заканчивается серой полосой. Подхвостье белое. У самцов, обитающих в [[Скалистые горы}Скалистых горах]] отсутствует серая полоса, а голое пятно на шее красное.
Самки и молодые птицы коричневые и серые в крапинку, и имеют тёмный хвост. В отличие от канадской дикуши им не хватает яркой нижней части тела.
Ареал простирается на юг от юго-восточной Аляски и Северо-Западных территорий Канады до Калифорнии, Аризоны, Колорадо и Нью-Мексико. Голубой тетерев живёт в лесах и полянах с жёлтой сосной и псевдотсугой. После сезона размножения, птица откочёвывает в более высокогорные хвойные леса и зимует на высоте до 3600 метров над уровнем моря.
Зимой тетерев питается почти исключительно хвоей, в основном сосновой. Летом питание дополняют насекомые, семена и ягоды.
В брачный период самец издаёт низкие звуки, слышимые издалека. Он расправляет хвост и перья шеи, демонстрируя яркие цветные пятна шеи и раздувает гребни над глазами. Гнездо представляет собой ямку на земле, устланную хвоей и травой, которая скрыта под кустом, деревом или камнем. В кладке 5—10 кремово-белых яиц с бурыми пятнами.
アオライチョウ (学名:Dendragapus obscurus)は、キジ目ライチョウ科に分類される鳥類の一種。
特徴は写真参照。