El ratpenat de l'Himàlaia (Myotis siligorensis) és una espècie de ratpenat de la família dels vespertiliònids. Viu a Cambodja, la Xina, l'Índia, Indonèsia, Laos, Malàisia, Myanmar, el Nepal i el Vietnam. El seu hàbitat natural són els boscos tant de plana com montans. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1]
El ratpenat de l'Himàlaia (Myotis siligorensis) és una espècie de ratpenat de la família dels vespertiliònids. Viu a Cambodja, la Xina, l'Índia, Indonèsia, Laos, Malàisia, Myanmar, el Nepal i el Vietnam. El seu hàbitat natural són els boscos tant de plana com montans. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.
Die Himalaya-Langfußfledermaus (Myotis siligorensis) ist eine Art der Mausohren (Myotis) innerhalb der Fledermäuse (Chiroptera). Sie kommt vom südlichen China bis nach Südostasien vor.
Die Himalaya-Langfußfledermaus ist eine kleine Fledermausart. Sie erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 40 bis 41 Millimetern und eine Schwanzlänge von 25 bis 38 Millimetern. Die Hinterfüße haben eine Länge von 6 bis 8 Millimetern. Die Ohren messen 8 bis 13 Millimeter.[1] Das Fell ist am Rücken rauchgrau, die Bauchseite ist graubraun. Die Hinterfüße sind etwa so lang wie die halbe Länge der Schienbeine (Tibiae).[1] Die Unterarmlänge beträgt 31 bis 36 Millimeter, der Calcar ist deutlich gekielt und die schwarze Flughaut setzt am basalen Teil der Zehen an.[1]
Der Schädel hat eine Gesamtlänge von etwa 13 Millimeter. Die oberen Eckzähne (Canini) sind nur schwach entwickelt, die unteren Eckzähne sind etwa so lang wie der große Prämolar p4 des Unterkiefers. Der zweite obere Prämolar P3 ist sehr klein und steht in der Zahnreihe.[1]
Die Himalaya-Langfußfledermaus kommt von Südasien und dem südlichen China bis Südostasien vor.[2] In China ist die Art in den südlichen Provinzen Yunnan und Guangdong sowie auf der Insel Hainan dokumentiert.[1] In Südasien kommt sie in Nepal und den Norden Indiens in Meghalaya, Sikkim, Uttarakhand und Westbengalen vor und in Südostasien ist sie vom nördlichen und zentralen Myanmar über Thailand, Laos, Vietnam, sowie wahrscheinlich Kambodscha und die Malaiische Halbinsel vor. Sie wurde zudem aus Sabah auf der Insel Borneo dokumentiert.[2] Die Höhenverbreitung in Indien und Nepal reicht von etwa 915 bis 2770 Meter, in Myanmar von etwa 1000 bis 1600 Meter.[2]
Die Himalaya-Langfußfledermaus lebt in Sekundärwaldgebieten des Flachlandes sowie in höheren Lagen des Himalaya entlang von Flüssen und im Bereich von Höhlen. Die Rast findet in Felsspalten und in alten Gebäuden statt, wo sie in der Regel mit wenigen Individuen zusammenleben. Sie bilden jedoch auch Kolonien, wobei aus China Kolonien mit bis zu 1200 Tieren in Höhlen dokumentiert sind.[1] In Laos stammen Nachweise aus Kalksteingebieten und in Vietnam werden sie in Primär- und Sekundärwäldern gefunden. In Thailand wurden Tiere der Art an kleinen Flüssen in immergrünen Trockenwäldern gefunden.[2]
Die Himalaya-Langfußfledermaus wird als eigenständige Art den Mausohren (Gattung Myotis) zugeordnet. Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von dem Naturforscher Thomas Walker Horsfield aus dem Jahr 1855, der sie anhand von Individuen aus Siligori in Nepal als Vespertilio siligorensis beschrieb.[3] Wahrscheinlich stellt die Art einen Artenkomplex mehrerer voneinander getrennter Arten dar.[2]
Innerhalb der Art werden mit der Nominatform vier Unterarten unterschieden:[3]
Die Art wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) aufgrund des großen Verbreitungsgebietes und der angenommenen großen Bestände als nicht gefährdet (least concern) eingestuft. Potenzielle bestandsgefährdende Risiken für die Art als Ganzes bestehen nicht, in Teilen Südasiens ist sie wie andere Arten jedoch von Lebensraumverlusten durch Entwaldungen und die Umwandlung von Wäldern in landwirtschaftliche Flächen betroffen. In einigen Regionen sind die Bestände entsprechend rückläufig.[2]
Die Himalaya-Langfußfledermaus (Myotis siligorensis) ist eine Art der Mausohren (Myotis) innerhalb der Fledermäuse (Chiroptera). Sie kommt vom südlichen China bis nach Südostasien vor.
The Himalayan whiskered bat (Myotis siligorensis) is a species of vesper bat. It is found in Bangladesh, Bhutan, Cambodia, China, India, Indonesia, Laos, Malaysia, Nepal, and Vietnam.
The Himalayan whiskered bat (Myotis siligorensis) is a species of vesper bat. It is found in Bangladesh, Bhutan, Cambodia, China, India, Indonesia, Laos, Malaysia, Nepal, and Vietnam.
Myotis siligorensis es una especie de murciélago de la familia Vespertilionidae.
Se encuentra en Bangladés, Bután, Camboya, la China indomalaya, India Indonesia (Borneo), Laos, Malasia, Nepal y Vietnam.
Myotis siligorensis es una especie de murciélago de la familia Vespertilionidae.
Myotis siligorensis Myotis generoko animalia da. Chiropteraren barruko Myotinae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Myotis siligorensis Myotis generoko animalia da. Chiropteraren barruko Myotinae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Myotis siligorensis (Horsfield, 1855) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi diffuso nel Subcontinente indiano, Cina, Indocina e Borneo.[1][2]
Pipistrello di piccole dimensioni, con la lunghezza della testa e del corpo tra 40 e 41 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 30 e 36 mm, la lunghezza della coda tra 25 e 38 mm, la lunghezza del piede tra 6 e 8 mm, la lunghezza delle orecchie tra 8 e 13 mm e un peso fino a 4 g.[3]
La pelliccia è soffice e densa. Le parti dorsali sono marroni con dei riflessi rossicci e con la base dei peli scura. Le parti ventrali sono più chiare e giallastre. Il muso è appuntito, una frangia di peli è presente sul labbro superiore. Le orecchie sono lunghe e strette. Il trago è stretto e appuntito. Le membrane alari sono nere e attaccate posteriormente ai lati del piede a circa un millimetro dalla base delle dita. I piedi sono piccoli, lunghi meno della metà della tibia. Il calcar è sottile e distintamente carenato al centro. Il secondo premolare superiore e inferiore sono leggermente più piccoli dei primi premolari e disposti lungo la linea alveolare. I canini sono piccoli. Il cranio ha una scatola cranica più alta e a cupola. Il cariotipo è 2n=44 FNa=52.
Emette ultrasuoni sotto forma di impulsi con massima energia a 45-50 kHz.
Si rifugia all'interno delle grotte o nelle fessure sugli edifici in piccoli gruppi o in colonie numerose fino a 1.200 individui. Vola molto in alto e si nutre frequentemente vicino agli insediamenti umani. L'attività predatoria inizia dopo il tramonto e termina circa alle 2 della notte.
Si nutre di insetti catturati in volo a circa 2-5 metri dal suolo.
Questa specie è diffusa nella parte settentrionale e nord-orientale del Subcontinente indiano, Cina orientale e sud-orientale, Indocina e Borneo settentrionale.
Vive nelle foreste montane, foreste primarie e secondarie di pianura e foreste secche sempreverdi tra 914 e 2.770 metri di altitudine.
Sono state riconosciute 4 sottospecie[4]:
La IUCN Red List, considerato il vasto areale, la popolazione presumibilmente numerosa, la presenza in diverse aree protette e la tolleranza alle modifiche ambientali, classifica M.siligorensis come specie a rischio minimo (LC).[1]
Myotis siligorensis (Horsfield, 1855) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi diffuso nel Subcontinente indiano, Cina, Indocina e Borneo.
Myotis siligorensis is een zoogdier uit de familie van de gladneuzen (Vespertilionidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Horsfield in 1855.
Bronnen, noten en/of referenties
Myotis siligorensis é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Bangladesh, Butão, Camboja, China, Índia, Indonésia, Laos, Malásia, Nepal e Vietname.
Myotis siligorensis é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Bangladesh, Butão, Camboja, China, Índia, Indonésia, Laos, Malásia, Nepal e Vietname.
Myotis siligorensis[2][3] är en fladdermusart som först beskrevs av Thomas Horsfield 1855. Myotis siligorensis ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fyra underarter.[2]
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 40 till 41 mm, en svanslängd av 25 till 38 mm och den har 31 till 36 mm långa underarmar. Bakfötterna är 6 till 8 mm långa och öronen är 8 till 13 mm stora. På ovansidan förekommer mörkgrå päls och undersidans päls är mörk gråbrun till svart (liksom hos en mullvad). Den lilla premolaren i överkäken finns bara rudimentär. Den sista premolaren i underkäken är däremot lång och nästan av samma storlek som hörntanden.[6]
Denna fladdermus förekommer med flera från varandra skilda populationer i södra och sydöstra Asien från Nepal i väst till sydöstra Kina, södra Malackahalvön och norra Borneo. Den lever i bergstrakter mellan 910 och 2770 meter över havet. Habitatet utgörs av olika slags skogar och dessutom besöks kulturlandskap.[1]
Individerna vilar i grottor, i bergssprickor eller i byggnader som sällan används av människor. De bildar kolonier som kan ha upp till 1200 medlemmar. Jakten sker ofta över vattendrag eller högt över marken.[1] Arten är främst aktiv under skymningen och gryningen.[6]
Wikispecies har information om Myotis siligorensis.
Myotis siligorensis är en fladdermusart som först beskrevs av Thomas Horsfield 1855. Myotis siligorensis ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fyra underarter.
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 40 till 41 mm, en svanslängd av 25 till 38 mm och den har 31 till 36 mm långa underarmar. Bakfötterna är 6 till 8 mm långa och öronen är 8 till 13 mm stora. På ovansidan förekommer mörkgrå päls och undersidans päls är mörk gråbrun till svart (liksom hos en mullvad). Den lilla premolaren i överkäken finns bara rudimentär. Den sista premolaren i underkäken är däremot lång och nästan av samma storlek som hörntanden.
Denna fladdermus förekommer med flera från varandra skilda populationer i södra och sydöstra Asien från Nepal i väst till sydöstra Kina, södra Malackahalvön och norra Borneo. Den lever i bergstrakter mellan 910 och 2770 meter över havet. Habitatet utgörs av olika slags skogar och dessutom besöks kulturlandskap.
Individerna vilar i grottor, i bergssprickor eller i byggnader som sällan används av människor. De bildar kolonier som kan ha upp till 1200 medlemmar. Jakten sker ofta över vattendrag eller högt över marken. Arten är främst aktiv under skymningen och gryningen.
Myotis siligorensis — вид рукокрилих роду Нічниця (Myotis).
Проживання: Камбоджа, Китай, Індія, Індонезія (Калімантан), Лаос, Малайзія, М'янма, Непал, В'єтнам. Лаштує сідала в печерах і щілинах в старих будівлях в невеликих групах по декілька чоловік. Він може бути знайдений в гірських лісах Гімалаїв, низинних лісах.
Myotis siligorensis — вид рукокрилих роду Нічниця (Myotis).
Dơi tai sọ cao (danh pháp hai phần: Myotis siligorensis) là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Horsfield mô tả năm 1855.[2] Loài dơi này được tìm thấy ở Bangladesh, Bhutan, Campuchia, Trung Quốc, Ấn Độ, Indonesia, Lào, Malaysia, Nepal, và Việt Nam.
Loài này có 4 phân loài gồm[2]:
Bài viết họ Dơi muỗi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Dơi tai sọ cao (danh pháp hai phần: Myotis siligorensis) là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Horsfield mô tả năm 1855. Loài dơi này được tìm thấy ở Bangladesh, Bhutan, Campuchia, Trung Quốc, Ấn Độ, Indonesia, Lào, Malaysia, Nepal, và Việt Nam.
高颅鼠耳蝠（学名：Myotis siligorensis）为蝙蝠科鼠耳蝠属的动物。在中国大陆，分布于海南、福建、云南等地。该物种的模式产地在尼泊尔。[1]
히말라야윗수염박쥐 (Myotis siligorensis)는 애기박쥐과 윗수염박쥐속에 속하는 박쥐이다.[2] 방글라데시와 부탄, 캄보디아, 중국, 인도, 인도네시아, 라오스, 말레이시아, 네팔, 베트남에서 발견된다.[1]
작은 박쥐로 몸통 길이가 40~41mm이고 전완장이 30~36mm, 꼬리 길이가 25~38mm이다. 발 길이는 6~8mm, 귀 길이는 8~13mm이고 몸무게는 최대 4g이다.[3] 털은 부드럽고 무성하다. 등 쪽은 붉은색이 섞이 갈색이지만 배 쪽은 좀더 밝고 누르스름한 색을 띤다. 주둥이 뾰족하다. 핵형은 2n=44, FNa=52이다.
동굴 안과 바위틈, 건물 속에 작은 무리 또는 최대 1200마리까지 큰 무리를 지어 은신한다. 아주 높이 날고 먹이를 구하기 위해 사람 거주 지역에 자주 나타난다. 포식 활동은 해가 진 직후에 시작하여 새벽 2시경에 끝난다. 땅으로부터 약 2m 위를 나는 곤충을 잡아 먹는다.
인도 아대륙 북부와 북동부 지역, 중국 동부, 유럽 남동부, 인도차이나, 보르네오섬 북부 지역에 널리 분포한다. 해발 914~2,770m의 저산대 숲과 일차림과 이차림 저지대 숲, 건조 상록수림에서 서식한다.
4종의 아종이 알려져 있다.[2]
.jpg){kind=small}
