El tucu-tucu de Mendoza, tunduque (Ctenomys mendocinus) ye una especie de royedor histricomorfo de la familia Ctenomyidae endémica d'Arxentina.
La so actividá reproductiva desenvuelvese de mediaos de xunetu a marzu, xesta tres meses, y les primeres nacencies asoceden de mediaos d'ochobre a marzu.
El tucu-tucu de Mendoza, tunduque (Ctenomys mendocinus) ye una especie de royedor histricomorfo de la familia Ctenomyidae endémica d'Arxentina.
La so actividá reproductiva desenvuelvese de mediaos de xunetu a marzu, xesta tres meses, y les primeres nacencies asoceden de mediaos d'ochobre a marzu.
Ctenomys mendocinus és una espècie de rosegador histricomorf de la família dels ctenòmids. És endèmica de l'Argentina.
La seva activitat reproductiva es desenvolupa des de mitjans de juliol fins al març, gesta tres mesos i els primers naixements ocorren des de mitjans d'octubre fins al març.
Die Mendoza-Kammratte (Ctenomys mendocinus) ist eine Art der Kammratten. Die Art kommt im westlich zentralen Argentinien östlich der Anden vor, wo sie in den Provinzen Mendoza, San Luis und La Pampa nachgewiesen ist.
Die Mendoza-Kammratte erreicht eine Gesamtlänge von 26,2 Zentimetern bei den Männchen und 24,7 Zentimetern bei den Weibchen bei einer Schwanzlänge von 8,2 Zentimeter bei den Männchen und 7,7 Zentimetern bei den Weibchen. Für das Gewicht gibt es keine spezifischen Angaben. Es handelt sich damit um eine mittelgroße Art der Kammratten. Die Rückenfärbung reicht von hellbraun bis gräulich rotbraun. Über das Fell ziehen sich dunklere Streifen, die zur Bauchseite hin verschwinden. Der Bauch selbst ist heller graubraun. Der Schwanz ist weißlich und hat an der Oberseite medial eine dunklere Linie. Die Füße sind von dünnem, weißem Haar bedeckt.[1]
Der Schädel ist kräftig mit einer kurzen Schnauzenregion. Der Scheitel besitzt deutlich ausgeprägte Schädelkämme, es gibt jedoch keinen ausgeprägten Sagittalkamm. Die Paukenblasen sind vergleichsweise groß und aufgeschwollen.[1]
Das Verbreitungsgebiet der Mendoza-Kammratte ist auf das westlich zentrale Argentinien begrenzt, wo sie als Endemit nur in den Provinzen Mendoza, San Luis und La Pampa nachgewiesen ist.[1] Die Höhenverbreitung reicht von etwa 170 bis zu 3400 Metern.[1]
Der Karyotyp besteht aus einem doppelten Chromosomensatz von 2n=48 oder 50 (FN=68 bis 80) Chromosomen.[1] Die Spermien sind leicht asymmetrisch gebaut.[1]
Über die Lebensweise der Mendoza-Kammratte liegen wie bei den meisten Arten der Kammratten nur wenige Informationen vor; sie gehört jedoch zu den besser erforschten Arten der Gattung. Sie lebt wie alle Kammratten weitgehend unterirdisch in Gangsystemen, die sie in trocken-sandigen bis lehmigen Böden anlegt. Dabei kommt sie vor allem in ariden bis semiariden Lebensräumen im Gras- und Gebüschland vor, deren Vegetation von Prosopis- und Larrea-Arten dominiert sind. Die Tiere sind wie die meisten Kammratten Einzelgänger (solitär) und streng territorial. Sie graben gerade, parallel verlaufende Baue, wobei die Baue der Männchen mit etwa 50 Zentimetern länger sind als die der Weibchen mit etwa 22 Zentimetern.[1]
Die Tiere ernähren sich vegetarisch von den verfügbaren Pflanzen, vor allem von Gräsern und niedrig wachsendem Laub. Sie kommen dafür häufig aus den Bauen und stellen sich auch auf die Hinterbeine, um Blätter zu erreichen. Die Fortpflanzungszeit reicht vom Juli bis in den März und setzt für die Trockenzeit aus. Die Tragzeit beträgt im Schnitt etwa 95 Tage, die Weibchen gebären zwei bis acht Jungtiere. Die Jungtiere entwickeln sich rasch und erreichen die Geschlechtsreife in der Paarungssaison nach ihrer Geburt. Die Lebensdauer beträgt etwa zwei Jahre.[1]
Die Mendoza-Kammratte wird als eigenständige Art innerhalb der Gattung der Kammratten (Ctenomys) eingeordnet, die aus etwa 70 Arten besteht.[1][2] Die wissenschaftliche Erstbeschreibung der Art stammt von dem deutsch-peruanischen Naturforscher Rudolph Amandus Philippi aus dem Jahr 1869, der sie anhand von Individuen aus Mendoza beschrieb.[1] Aufgrund von molekularbiologischen Daten wird die Art mit weiteren verwandten Arten der mendocinus-Artengruppe zugeordnet.[1] Einige dieser Arten wurden in der Vergangenheit auch als Synonyme der Mendoza-Kammratte betrachtet, namentlich die Cordoba-Kammratte (Ctenomys bergi), die Foch-Kammratte (Ctenomys fochi), die Haig-Kammratte (Ctenomys haigi), die Jujuy-Kammratte (Ctenomys juris), die Azara-Kammratte (Ctenomys azarae), die Gefleckte Kammratte (Ctenomys latro), die Pundt-Kammratte (Ctenomys pundti), die Heimliche Kammratte (Ctenomys occultus) und die Tucumán-Kammratte (Ctenomys tucumanus); aufgrund von karyotypischen und molekularbiologischen Merkmalen wurden sie jedoch als eigenständig angesehen.[2]
Innerhalb der Art werden neben der Nominatform keine Unterarten unterschieden.[1][2]
Die Mendoza-Kammratte wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) aufgrund des vergleichsweise großen Verbreitungsgebietes und der angenommenen großen Populationen als nicht gefährdet („least concern“) eingeordnet.[3] Bestandsgefährdende Risiken sind für diese Art nicht bekannt.[3]
Die Mendoza-Kammratte (Ctenomys mendocinus) ist eine Art der Kammratten. Die Art kommt im westlich zentralen Argentinien östlich der Anden vor, wo sie in den Provinzen Mendoza, San Luis und La Pampa nachgewiesen ist.
The Mendoza tuco-tuco (Ctenomys mendocinus) is a species of rodent in the family Ctenomyidae.[2]
A 2021 phylogenetic study found that Azara's tuco-tuco (C. azarae) and Porteous's tuco-tuco (C. porteousi), which were both previously considered distinct species in Ctenomys, are synonymous with C. mendocinus. The American Society of Mammalogists has followed this study's results.[3][4] The former species was named after Spanish naturalist Félix de Azara, while the latter species was named after Lieutenant Colonel John James Porteous (1857–1948) and his nephew Don Cecil John Montague Porteous (1884– 1953), who owned land in Argentina.[5]
Ctenomys mendocinus ranges from 230 to 280 mm in body length, and tail length of 70–91 mm. Body mass ranges anywhere between 100 and 250 g, with males typically larger than females. They have a stocky, robust body shape with short limbs and ears. Pelage is predominantly light-brown with subtle black and white coloration on its dorsal side, and a lightly colored tail. Forelimbs have long claws, necessary for burrowing.[6]
The species is endemic to the northern and central regions of the Mendoza province in Argentina, at a range of elevation from 460 to 3600 m.[6]
Members of this species engage in solitary burrowing behavior. Their foreleg claws are their primary method of digging tunnels through the ground, although the incisors may be used occasionally.[6] They generally do not arise above the surface during the day time; however, they have a preference for above ground plant material and will surface to forage for food.[7]
Newborns are highly altricial: after a 3-month gestation period, pups are born half-naked and blind, weaning 56 days after birth and becoming independent after 80 days.[8]
The Mendoza tuco-tuco is an herbivore that feeds preferentially on grasses. Populations in the Andean Precordilla region of Mendoza display high selectivity for grasses and avoidance of shrubs with a preference for above ground plant material, despite a fossorial lifestyle and harsh environmental conditions that lower food availability.[7]
The Mendoza tuco-tuco (Ctenomys mendocinus) is a species of rodent in the family Ctenomyidae.
El tucu-tucu de Mendoza, tunduque (Ctenomys mendocinus) es una especie de roedor histricomorfo de la familia Ctenomyidae endémica de Argentina.
Su actividad reproductiva se desarrolla de mediados de julio a marzo, gesta tres meses, y los primeros nacimientos ocurren de mediados de octubre a marzo.
El tucu-tucu de Mendoza, tunduque (Ctenomys mendocinus) es una especie de roedor histricomorfo de la familia Ctenomyidae endémica de Argentina.
Su actividad reproductiva se desarrolla de mediados de julio a marzo, gesta tres meses, y los primeros nacimientos ocurren de mediados de octubre a marzo.
Ctenomys mendocinus Ctenomys generoko animalia da. Karraskarien barruko Ctenomyidae familian sailkatuta dago.
Ctenomys mendocinus Ctenomys generoko animalia da. Karraskarien barruko Ctenomyidae familian sailkatuta dago.
Ctenomys mendocinus est une espèce de rongeurs de la famille des Ctenomyidae. Comme les autres membres du genre Ctenomys, appelés localement des tuco-tucos, c'est un petit mammifère d'Amérique du Sud bâti pour creuser des terriers. Ce rongeur est endémique d'Argentine[2].
L'espèce a été décrite pour la première fois en 1869 par le naturaliste germano-chilien Rodolfo Amando Philippi (1808-1904).
Ctenomys mendocinus est une espèce de rongeurs de la famille des Ctenomyidae. Comme les autres membres du genre Ctenomys, appelés localement des tuco-tucos, c'est un petit mammifère d'Amérique du Sud bâti pour creuser des terriers. Ce rongeur est endémique d'Argentine.
L'espèce a été décrite pour la première fois en 1869 par le naturaliste germano-chilien Rodolfo Amando Philippi (1808-1904).
Ctenomys mendocinus is een zoogdier uit de familie van de kamratten (Ctenomyidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Philippi in 1869.
De soort komt voor in het oosten van Argentinië.
Bronnen, noten en/of referentiesCtenomys mendocinus is een zoogdier uit de familie van de kamratten (Ctenomyidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Philippi in 1869.
Tukotuko mendozański[3] (Ctenomys mendocinus) – gatunek gryzonia z rodziny tukotukowatych (Ctenomyidae). Występuje w Ameryce Południowej, gdzie odgrywa ważną rolę ekologiczną. Siedliska tukotuko mendozańskiego położone są na terenach wschodnich stoków Andów między argentyńskimi prowincjami Santa Cruz i Mendoza[4]. Międzynarodowa Unia Ochrony Przyrody (IUCN) wymienia ten gatunek w Czerwonej księdze gatunków zagrożonych jako gatunek najmniejszej troski i oznacza go akronimem LC[2].
Tukotuko mendozański (Ctenomys mendocinus) – gatunek gryzonia z rodziny tukotukowatych (Ctenomyidae). Występuje w Ameryce Południowej, gdzie odgrywa ważną rolę ekologiczną. Siedliska tukotuko mendozańskiego położone są na terenach wschodnich stoków Andów między argentyńskimi prowincjami Santa Cruz i Mendoza. Międzynarodowa Unia Ochrony Przyrody (IUCN) wymienia ten gatunek w Czerwonej księdze gatunków zagrożonych jako gatunek najmniejszej troski i oznacza go akronimem LC.
Ctenomys mendocinus[2] är en däggdjursart som beskrevs av Philippi 1869. Ctenomys mendocinus ingår i släktet kamråttor, och familjen buskråttor.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Honor är med en genomsnittlig kroppslängd (huvud och bål) av 24,7 cm och en svanslängd av cirka 7,7 cm mindre än hanar. De senare blir ungefär 26,2 cm lång och har en cirka 8,2 cm lång svans. Grundfärgen av pälsen är ljusbrun till ljusgrå med några röda skuggor. Pälsen är mörkare där några svarta hår är inblandade. De svarta håren saknas på undersidan och på en längsgående linje på ryggens mitt som därför är ljusare till vitaktig. Arten skiljer sig även i avvikande detaljer av skallens och tändernas konstruktion från andra kamråttor.[5]
Arten förekommer i centrala Argentina från kulliga områden som ligger 460 meter över havet till Andernas östra sluttningar vid 3400 meter över havet. Den lever i gräsmarker med några glest fördelade buskar och andra växter.[1]
Individerna gräver tunnlar som varierar i längden beroende på kön. Hos hanar är de i genomsnitt 51 meter långa och hos honor ungefär 22 meter långa. Båda kön träffas bara för parningen. Annars har varje individ ett avgränsat revir. Trots sitt underjordiska gömställe letar arten på markytan efter föda som består av gräs och av gröna delar från buskar. Fortplantningen sker mellan juli och mars. Honor är cirka tre månader dräktig och föder sedan 1 till 4 ungar.[5]
Wikispecies har information om Ctenomys mendocinus.
Ctenomys mendocinus är en däggdjursart som beskrevs av Philippi 1869. Ctenomys mendocinus ingår i släktet kamråttor, och familjen buskråttor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Honor är med en genomsnittlig kroppslängd (huvud och bål) av 24,7 cm och en svanslängd av cirka 7,7 cm mindre än hanar. De senare blir ungefär 26,2 cm lång och har en cirka 8,2 cm lång svans. Grundfärgen av pälsen är ljusbrun till ljusgrå med några röda skuggor. Pälsen är mörkare där några svarta hår är inblandade. De svarta håren saknas på undersidan och på en längsgående linje på ryggens mitt som därför är ljusare till vitaktig. Arten skiljer sig även i avvikande detaljer av skallens och tändernas konstruktion från andra kamråttor.
Arten förekommer i centrala Argentina från kulliga områden som ligger 460 meter över havet till Andernas östra sluttningar vid 3400 meter över havet. Den lever i gräsmarker med några glest fördelade buskar och andra växter.
Individerna gräver tunnlar som varierar i längden beroende på kön. Hos hanar är de i genomsnitt 51 meter långa och hos honor ungefär 22 meter långa. Båda kön träffas bara för parningen. Annars har varje individ ett avgränsat revir. Trots sitt underjordiska gömställe letar arten på markytan efter föda som består av gräs och av gröna delar från buskar. Fortplantningen sker mellan juli och mars. Honor är cirka tre månader dräktig och föder sedan 1 till 4 ungar.
Ctenomys mendocinus là một loài động vật có vú trong họ Ctenomyidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Philippi mô tả năm 1869.[2]
Bài viết về một loài thuộc bộ Gặm nhấm này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Ctenomys mendocinus là một loài động vật có vú trong họ Ctenomyidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Philippi mô tả năm 1869.
멘도사투코투코(Ctenomys mendocinus)는 투코투코과에 속하는 설치류의 일종이다.[2]
꼬리 길이 70~91mm를 제외한 몸길이가 230~280mm이다. 몸무게는 100~250g이고, 일반적으로 수컷이 암컷보다 크다.[3]
아르헨티나 멘도사주 북부와 중부 지역의 토착종으로 해발 460~3600m 지역에서 서식한다.[3]
