Halictus maculatus[2][3][4] är en biart som beskrevs av Smith 1848. Halictus maculatus ingår i släktet bandbin, och familjen vägbin.[5][6] Inga underarter finns listade.[5]
Kroppen har glänsande, svart grundfärg med grå päls på huvudet samt på mellankroppens sidor och undersida. Bakkroppen har släktets karakteristiska, ljusa hårband i slutet på varje tergit (ovansidans bakkroppssegment). Biet är litet, med en kroppslängd på 7 till 9 mm.[7]
Halictus maculatus förekommer i habitat som skogsbryn, fruktodlingar, torra gräsmarker och ruderat (outnyttjad "skräpmark").[7] Arten är födogeneralist och hämtar pollen från flera växtfamiljer, som korgblommiga växter, flockblommiga växter, korsblommiga växter, klockväxter, ärtväxter, liljeväxter, rosväxter, ranunkelväxter och videväxter. Flygperioden varar från maj till september för honan, juli till september för hanen.[8]
På våren efter övervintringen gräver den parade honan ut ett bo i marken i form av en 20 till 30 cm lång, lodrätt gång från vilken larvcellerna utgår. Arten är primitivt eusocial; den första kullen producerar infertila honor som tjänar som arbetare. Nästa kull utgörs av könsdjur.[7] Typiskt för arten är att boets ingångsrör är mycket smalt, så att honan precis ryms i den. Detta som en anpassning till att hon vaktar boet sittande i boöppningen.[8]
Utbredningsområdet omfattar europeiska fastlandet från Iberiska halvön till Finland, och österut till Asien, strax öster om Kaspiska havet. Den är vanlig i stora delar av Västeuropa.[8] I Finland är dock arten klassificerad som nära hotad ("NT")[9].
Wikimedia Commons har media som rör Halictus maculatus.
