Artocarpus és un gènere de la tribu de les artocàrpies amb unes 60 espècies distribuïdes des de l'est i sud-est asiàtic fins a la Polinèsia, passant per Indonèsia, la Micronèsia i la Melanèsia. El gènere es pot dividir en dos subgèneres: el pseudojaca i l'artocarpus.
Es tracta d'un gènere proper al gènere Ficus, d'arbres monoics, amb flors unisexuals, amb els dos sexes a la mateixa planta. Les petites i verdoses flors femelles creixen primer. Després de la pol·linització, es converteixen en fruits sincàrpics que poden esdevenir molt grans. L'ovari és superior. Quant a les fulles, poden passar d'ésser molt petites i compactes (Artocarpus integer) a molt grans i lobulades (Artocarpus altilis).
La majoria de fruits d'aquestes espècies són comestibles i cultivats arreu dels tròpics. L'arbre del pa (Artocarpus altilis), Artocarpus integer, el jaquer (Artocarpus heterophyllus) o Artocarpus odoratissimus produeixen fruits comestibles i amb un alt contingut de glúcids.
El nom del gènere (Artocarpus) fou encunyat entre 1772 i 1775 per Johan Reinhold Forster i J. Georg Adam Forster –pare i fill– durant el segon viatge de James Cook a bord de l'HMS Resolution. És format per les arrels gregues artos (pa) i karpos (fruit).
El gènere Artocarpus inclou les espècies següents:
Artocarpus és un gènere de la tribu de les artocàrpies amb unes 60 espècies distribuïdes des de l'est i sud-est asiàtic fins a la Polinèsia, passant per Indonèsia, la Micronèsia i la Melanèsia. El gènere es pot dividir en dos subgèneres: el pseudojaca i l'artocarpus.
Chlebovník (Artocarpus) je rod vyšších dvouděložných rostlin z čeledi morušovníkovité (Moraceae). Jsou to stromy se střídavými listy a velkými dužnatými plodenstvími, rostoucí v Asii a Tichomoří. Některé druhy poskytují ovoce.
Chlebovníky jsou jednodomé stálezelené nebo řidčeji opadavé stromy se střídavými jednoduchými listy s palisty. Při poranění roní bílý latex. Listy jsou střídavé ve šroubovici nebo dvouřadě rozložené. Čepel listů je celistvá nebo zpeřeně členěná, výjimečně zpeřená, kožovitá, celokrajná. Květenství jsou hlávkovitá, mnohokvětá, jednopohlavná, u některých druhů se vyvíjejí na hlavních větvích a kmenech (kauliflorie). Samčí květy jsou navzájem nesrostlé, obsahují jedinou tyčinku a jsou podepřeny listeny. Samičí květy jsou alespoň částečně srostlé a vyvíjejí se v masivní dužnaté plodenství.[1]
Rod chlebovník zahrnuje celosvětově asi 50 druhů.[1]
Chlebovníky jsou přirozeně rozšířeny v tropické a subtropické Asii a na ostrovech Polynésie.[1]
U chlebovníku celokrajného byl prokázán sofistikovaný a neobvyklý způsob opylování bejlomorkami za spoluúčasti houby. Samčí květenství jsou nejprve infikována houbou rodu Choanephora. Tuto houbu vyhledávají bejlomorky rodu Contarinia, nakladou zde vajíčka a dospělci i vylíhlé larvy se živí houbovým myceliem. Dospělce lákají vůní i samičí květy neinfikované houbou a dochází k opylení lepkavým pylem.[2]
Semena chlebovníků jsou rozšiřována povětšině ptáky, kaloni a stromovými savci vyhledávajícími sladkou dužninu plodů.
Některé druhy chlebovníku poskytují ovoce. Nejčastěji se v tropech pěstuje chlebovník obecný neboli bredfrut a chlebovník různolistý neboli džekfrut. Místně se pěstují i některé další druhy, jako je chlebovník celokrajný (Artocarpus integer), chlebovník vonný (A. odoratissimus), Artocarpus rigidus, Artocarpus chaplasha, Artocarpus nitidus a Artocarpus camansi. Mimo dužniny jsou jedlá i pražená semena, např. chlebovníku obecného.[3][4] Jedlé jsou i plody čínského chlebovníku Artocarpus tonkinensis.[1] Mimo plodů poskytují některé druhy chlebovníků ceněné dřevo.
Chlebovník (Artocarpus) je rod vyšších dvouděložných rostlin z čeledi morušovníkovité (Moraceae). Jsou to stromy se střídavými listy a velkými dužnatými plodenstvími, rostoucí v Asii a Tichomoří. Některé druhy poskytují ovoce.
Die Brotfruchtbäume (Artocarpus) sind eine Pflanzengattung aus der Familie der Maulbeergewächse (Moraceae). Die 50 bis 60 Arten sind vom subtropischen bis tropischen Asien und Malesien verbreitet. Früchte und Holz einiger Arten sind von wirtschaftlicher Bedeutung.
Alle Artocarpus-Arten wachsen als immergrüne oder laubabwerfende Bäume. Sie enthalten Milchsaft.
Die wechselständig, zweizeilig oder spiralig an den Zweigen angeordneten Laubblätter sind in Blattstiel und Blattspreite gegliedert. Die große Blattspreite ist einfach bis fiederschnittig, selten fiederteilig, ganzrandig und von ledriger Beschaffenheit. Die stets vorhandenen Nebenblätter sind meist unverwachsen.
Artocarpus-Arten sind einhäusig getrenntgeschlechtig (monözisch). Oft am Stamm oder gelegentlich an Hauptästen werden kopfige oder kolbige Blütenstände mit ihren zahlreichen Blüten gebildet.
Die männlichen Blüten sind unverwachsen und von gestielten bis keulenförmigen, interfloralen Tragblättern umgeben. Das Perianth ist röhrig verwachsen mit zwei bis vier kurzen Zipfeln, die sich bündig berühren oder leicht überlappen. Es ist nur ein Staubblatt mit kugeligen bis länglichen Staubbeutel vorhanden, welches leicht bis deutlich über die Perianthröhre hinausragt.
Die weiblichen Blüten sind zumindest teilweise miteinander oder mit den interfloralen Tragblättern verwachsen. Das Perianth ist ebenfalls röhrenförmig, an der Basis dünnwandig, am Ende dickwandig und entweder vollständig oder überhaupt nicht miteinander verwachsen. Der Fruchtknoten ist unverwachsen, der Griffel mittig oder leicht seitlich stehend mit ein oder zwei gleichen oder ungleichen Narben.
Blüten und Tragblätter sind seitlich verwachsen und bilden nach der Befruchtung so ein fleischiges Synkarp = Fruchtverband. Die Samen besitzen kein Endosperm.
Die Erstbeschreibung der Gattung Artocarpus wurde von den deutschen Naturwissenschaftlern Johann Reinhold Forster und Johann Georg Adam Forster 1775 in Characteres Generum Plantarum, 102, Tafel 51 und 51a veröffentlicht. Die beiden, Vater und Sohn, nahmen an der Zweiten Südseereise (1772 bis 1775) von James Cook teil. Bei der Veröffentlichung ihrer gesammelten Ergebnisse stellten sie die Gattung Artocarpus mit der Beschreibung der Art Artocarpus communis (gültiger Name Artocarpus altilis) neu auf. Der Gattungsname setzt sich aus den griechischen Worten artos für „Brot“ und carpos für „Frucht“ zusammen.[1] Synonyme für Artocarpus J.R.Forst. & G.Forst. sind: Polyphema Lour., Radermachia Thunb., Sitodium Parkinson. Die Gattung Artocarpus gehört zur Tribus Artocarpeae in der Familie Moraceae.[2]
Die Gattung Artocarpus ist vom tropischen bis subtropischen Asien bis auf die Inselwelt des Pazifik verbreitet.
Die Gattung der Brotfruchtbäume (Artocarpus) enthält 50 bis 60 Arten. Die Gattung Artocarpus wird in die Untergattungen Artocarpus und Pseudojaca unterteilt.
Hier eine Artenauswahl[2]:
Folgende früher hier eingeordnete Arten werden aktuell anderen Gattungen zugeordnet:
Unter dem Handelsnamen „terap“ werden Hölzer von folgenden Arten gehandelt: neben einigen Arten aus der Gattung Parartocarpus und der Art Antiaris toxicaria, Artocarpus chaplasha, Artocarpus elasticus, Artocarpus scortechinii, Artocarpus hypargyreus, Artocarpus styracifolius und Artocarpus tonkinensis[3]
Die Früchte des Jackfruchtbaumes (Artocarpus heterophyllus), des Cempedakbaumes (Artocarpus integer), von Artocarpus tonkinensis und Artocarpus mariannensis werden gegessen. Es sind hunderte Sorten bekannt.
Der Latex von Artocarpus hypargyreus wird verarbeitet.
Die Brotfruchtbäume (Artocarpus) sind eine Pflanzengattung aus der Familie der Maulbeergewächse (Moraceae). Die 50 bis 60 Arten sind vom subtropischen bis tropischen Asien und Malesien verbreitet. Früchte und Holz einiger Arten sind von wirtschaftlicher Bedeutung.
Artocarpus iku jeneng marga tetuwuhan kanthi anggota watara 50 spésies wit, sing akèh antarané ngasilaké woh sing bisa dipangan, kaya ta nangka, cempedak lan sukun. Marga sing kagolong sajeroning suku Moraceae iki duwé wewengkon asal-usul saka Asia Kidul, Asia Kidul-Wétan, Papua lan Kapuloan Pasifik kidul.
Akèh-akèhé anggotané ya iku wit-wit kanthi kualitas kayu sing becik, sauntara sapérangan manèh wujud perdu. Lembar godhongé rada atos wujud kulit, mawa wulu-wulu alus mligi ing sisih ngisoré, variasi saka sing ukuran cilik lan pinggirané rata (contoné ing cempedak) nganti sing ukurané gedhé lan kapérang njero kaya ta ing sukun lan mentawa. Pucuk pang katutup sapasang godhong panumpu (stipulae) sing lancip. Kabèh pérangan, yèn ditanoni, ngetokaké tlutuh sing lengket lan putih kaya susu.
Artocarpus asifat monoesis (monoecious, omah siji) ing ngendi kembang lanang lan wadon ana ing sakwit. Kembang lanang uga wadon kasusun sajeroning bulir. Sawisé dibuahi, kembang wadon bakal tuwuh dadi woh majemuk (syncarp), cilik uga gedhé nganti gedhé banget (dawané tekan 90 cm ing woh nangka).
Jeneng 'Artocarpus' asalé saka basa Gerika artos sing tegesé roti lan karpos sing tegesé woh, mligi ngrujuk ing sukun sing ngasilaké woh tanpa wiji sarupa roti. Jeneng iki diwènèhaké déning Johann Reinhold Forster lan J. Georg Adam Forster, bapak lan anak ahli botani sing mèlu kapal HMS Resolution ing pelayaran James Cook sing kapindho.
Marga Artocarpus wis dirévisi watara taun 1950an déning F.M Jarret (Smith dkk. 1992) lan miturut panjenengané kapérang saka rong anak marga, ya iku Artocarpus lan Pseudojaca. Awal taun 2000an marga iki wis dipriksani manèh déning N.C. Zerega.
Sapérangan conto anggota marga Artocarpus, antarané:
Artocarpus iku jeneng marga tetuwuhan kanthi anggota watara 50 spésies wit, sing akèh antarané ngasilaké woh sing bisa dipangan, kaya ta nangka, cempedak lan sukun. Marga sing kagolong sajeroning suku Moraceae iki duwé wewengkon asal-usul saka Asia Kidul, Asia Kidul-Wétan, Papua lan Kapuloan Pasifik kidul.
Akèh-akèhé anggotané ya iku wit-wit kanthi kualitas kayu sing becik, sauntara sapérangan manèh wujud perdu. Lembar godhongé rada atos wujud kulit, mawa wulu-wulu alus mligi ing sisih ngisoré, variasi saka sing ukuran cilik lan pinggirané rata (contoné ing cempedak) nganti sing ukurané gedhé lan kapérang njero kaya ta ing sukun lan mentawa. Pucuk pang katutup sapasang godhong panumpu (stipulae) sing lancip. Kabèh pérangan, yèn ditanoni, ngetokaké tlutuh sing lengket lan putih kaya susu.
Artocarpus asifat monoesis (monoecious, omah siji) ing ngendi kembang lanang lan wadon ana ing sakwit. Kembang lanang uga wadon kasusun sajeroning bulir. Sawisé dibuahi, kembang wadon bakal tuwuh dadi woh majemuk (syncarp), cilik uga gedhé nganti gedhé banget (dawané tekan 90 cm ing woh nangka).
Teureup (Artocarpus elasticus) nyaéta tangkal leuweung ti kulawarga moraceae, kaina alus naker pikeun bahan nyieun parahu, bahan bangunan, jeung kabutuhan séjén.[1][2] Teureup mibanda ngaran daérah anu béda-béda kayaning: bakil (Malaysia), torop (Batak), tarok (Minangkabau), kalam (Mentawai), kokap (Madura), erap (Kalimantan).[3] Tangkal teureup mikaresep daérah anu panas tur beueus (lembab), tangkalna ngan bisa hirup dina taneuh anu déngdék, urut urug atawa rempag, sisi susukan jeung gawir.[3] Jangkung tangkalna bisa nepi ka 40-65 méter, régangna kandel, daunna rarubak kelirna héjo, pendul buahna konéng semu coklat, mangsa geus jadi buah méh sarimbag jeung buah kelewih, usum kembangan bulan juni - Agustus.[3]
Kulit luar tangkalna semu coklat katempo rada karadak, upama diturih baris ngaluarkeun geutah/leugeut kelirna bodas, baheula mah geutah teureup anu ilahar disebut "leugeut teureup", dimangpaatkeun pikeun néwak manuk.[3] Siki buah teureup bisa dimangpaatkeun pikeun minyak rambut, kulit tangkalna bisa ogé dipaké pikeun ngubaran nyeri beuteung kitu deui rami atawa rambatna diala pikeun nyieun tali anu engkéna dijujutan, tur dijieun rupa-rupa kamonésan: kantong koja, geulang2, tali, tambang, jeung sajabana.[3] Malahan bisa ogé dimangpaatkeun pikeun ngubaran kasakit miceun waé.[3] Daunna ogé bisa dimangpaatkeun pikeun ubar cacingeun.[1][3]
Teureup (Artocarpus elasticus) nyaéta tangkal leuweung ti kulawarga moraceae, kaina alus naker pikeun bahan nyieun parahu, bahan bangunan, jeung kabutuhan séjén. Teureup mibanda ngaran daérah anu béda-béda kayaning: bakil (Malaysia), torop (Batak), tarok (Minangkabau), kalam (Mentawai), kokap (Madura), erap (Kalimantan). Tangkal teureup mikaresep daérah anu panas tur beueus (lembab), tangkalna ngan bisa hirup dina taneuh anu déngdék, urut urug atawa rempag, sisi susukan jeung gawir. Jangkung tangkalna bisa nepi ka 40-65 méter, régangna kandel, daunna rarubak kelirna héjo, pendul buahna konéng semu coklat, mangsa geus jadi buah méh sarimbag jeung buah kelewih, usum kembangan bulan juni - Agustus.
Кшинь шуфта юрс[1] (латинокс Artocarpus) сувсихть 60-шка ялапиже кумокань шуфттнень сортсна тутоннетнень тъналста (Moraceae), конатне састь Пялешинь-Шиястяма Азиеста ди Сетьме оцюведень цёнгаста. Сон мала фигонь шуфтти (инжир) (Ficus). Сембода содаф и сидеста касфтовикс ащи кшинь шуфта (Artocarpus altilis). Тяка юрс сувсихть мъзярошка иля сортт, конат ащихть иможень кофксокс эди шуфтокс, кепотьксонди: артокарпус (Artocarpus communis), идем чемпедак (Artocarpus integer), джакфрут (Artocarpus heterophyllus) эди маранг эли тарап (Artocarpus odoratissimus).
Кшинь шуфта юрс (латинокс Artocarpus) сувсихть 60-шка ялапиже кумокань шуфттнень сортсна тутоннетнень тъналста (Moraceae), конатне састь Пялешинь-Шиястяма Азиеста ди Сетьме оцюведень цёнгаста. Сон мала фигонь шуфтти (инжир) (Ficus). Сембода содаф и сидеста касфтовикс ащи кшинь шуфта (Artocarpus altilis). Тяка юрс сувсихть мъзярошка иля сортт, конат ащихть иможень кофксокс эди шуфтокс, кепотьксонди: артокарпус (Artocarpus communis), идем чемпедак (Artocarpus integer), джакфрут (Artocarpus heterophyllus) эди маранг эли тарап (Artocarpus odoratissimus).
பலா இனம் (Artocarpus) மரவகையைச் சார்ந்த இனம். தெற்கு ஆசியா மற்றும் தென்கிழக்காசியாவில் இயற்கையாக வளர்வது. இது Moraceae குடும்பத்தை சேர்ந்தது, கிட்டதட்ட 60 இனங்கள் இருப்பதாக கணிக்கப்பட்டுள்ளது.
பலா இனம் (Artocarpus) மரவகையைச் சார்ந்த இனம். தெற்கு ஆசியா மற்றும் தென்கிழக்காசியாவில் இயற்கையாக வளர்வது. இது Moraceae குடும்பத்தை சேர்ந்தது, கிட்டதட்ட 60 இனங்கள் இருப்பதாக கணிக்கப்பட்டுள்ளது.
ఆర్టోకార్పస్' (లాటిన్ Artocarpus) పుష్పించే మొక్కలలో మోరేసి కుటుంబానికి చెందిన ప్రజాతి.
ఆర్టోకార్పస్ (Artocarpus) అనే పదం రెండు గ్రీక్ పదాలైన ఆర్టోస్ artos అనగా (రొట్టె = bread), కార్పస్ karpos (పండు = fruit) నుండి వచ్చింది.
A. altilis (Parkinson) Fosberg - Breadfruit, Seeded Breadfruit, Antipolo, Camansi, Anubing
[ synon. = A. communis J.R.Forst. & G.Forst ]
[ synon. = A. incisus (Thunb.) L.f. ]
A. anisophyllus Miq. - Entawak
A. blancoi (Elmer) Merr.
A. camansi Blanco
A. chama Buch.-Ham. - Chaplaish
[ synon. = A. chaplasha Roxb. ]
A. elasticus Reinw. ex Blume - Bendo, Terap
A. gomezianus Wall. ex Trécul
[ synon. = A. pomiformis Teijsm. & Binn. ]
ఆర్టోకార్పస్ హెటిరోఫిల్లస్ Lam. - పనస
[ synon. = A. integer Auct. ]
[ synon. = A. integrifolius Auct. ]
A. hirsutus Lam. - Angily, Angelin, Hirsute Artocarpus, Aini Maram, Aini
A. hypargyreus Hance ex Benth. - Kwai Muk
A. integer (Thunb.) Merr. - Cempedak
[ synon. = A. champedon (Lour.) Stokes ]
[ synon. = A. integrifolius L.f. ]
[ synon. = A. polyphema Pers. ]
A. kemando Miq. - Pudau
A. lacucha Buch.-Ham. - Lakoocha
[ synon. = A. lakoocha Wall. ex Roxb. ]
A. lignanensis Merr.
A. mariannensis Trécul
A. nitidus Trécul - Butong
A. nobilis Thwaites
A. odoratissimus Blanco - Marang
A. ovatus Blanco
[ synon. = A. cummingianus Trécul ]
A. rigidus Blume - Monkey Jackruit
A. rubrovenus Warb.
A. sarawakensis F.M.Jarrett - Pingan
A. scortechinii King - Two Winged Artocarpus
A. sericicarpus F.M.Jarrett - Pedalai
A. tamaran Becc. - Elephant jack
A. tonkinensis A.Chev. ex Gagnep.
A. treculianus Elmer - African breadfruit
An Ogob (Artocarpus camansi Blanco) nagkakahoy na tinanom. Kapamilya kan ogob an rimas, langka asin an gomihan.
Nalangkaw an ogob abot kaglimang (15) metro o lumabi pa ngani. An "habayan" niya naabot man sarong metro o sobra pa an diametro na dai na matangkoros nin saro katawo. May mapulot na puting tagok kun linulugad ini magin man sa hawak o sa bunga. Napusog siya huli sa pagtubo (kun ini naggugurang na asin naglalangkaw) sa palibot kan poon niya nin mga dalig (oroldot na gamot na higda sa daga). An kublit kan hawak niya sarama sana asin garo may mga malamuting "pamalit".
An dahon niya pagdakula naabot poon kag-anom (16)sagkod duwang polo may apat (24) na pulgada asin sa tig-ibong na gilid kaini nababanga-banga ini sa mga oro-espada na nabilang poon apat (4) abot anom (6) na panas, bakong arog kan rimas na dikit sana an mga oro-espada, parati tolo (3) o apat (4) sana. Berdeng matabri an dahon kani na sa likod mahibo.
Enot natuhaw an "lalakeng" burak na napormang batuta loyloy paibaba na an apod "aboyaboy". An kolor kan aboyabos giyaw asin kun paluyos na nagigin kayumanggihon. An laba kan aboyabos naabot kag-apat (14) na pulgada, na an "habayan" kani naabot saro may banga' na pulgada. An "babaeng" burak natuhaw sa mga poro na garo mga payo-payo na dusok nin pirinong mga burak na naoldot mga duwang pulgada asin :labing sarong pulgada an diametro. Ini an nabibilog na bunga kan ogob.
An bunga kan ogob patos palibot nin mga "tunok-tunok", matabilog, asin poon 5 abot 8ng pulgada an laba na natimbang haros 2 libra. An kublit kan bunga nagkokolor bugro' na berde asin kun pahinog na nagkokolor nang mala-giyaw na berde. An balodbod niya malamuting giyaw kun pahinog na. An bunga niya bakong gayo kapinsod asin kadusok arog kan rimas.
An aboyabos kaini ginagamit kan mga Agta na garo kwenta katol. Pakabalada ini na nagin agil na nanggad, ini sinusubsoban. Luway-luway na pinapa-pa an aboyabos asin an aso kaini garo mansana arog kan sa katol na padulag sa namok.
An tu'lang kan ogob naabot sarong pulgada an laba. Dai parareho an bilang kan pisog na nakukua sa bunga niya. Ini pwedeng poon kag-duwa (12) asin umabot sanggatos may limang polo (150) na pisog ta dakul man an klase kan ogob. Linala'bonan o sinasanlag an pisog pero igdi sa Pilipinas an bilog na bunga paka-ubaki, ginigiris asin ginugulay sa guta kairiba na an mga pisog. An pisog kaini mayaman sa protina.
SAEN INI NATURAL NA NATUBO Natural ini sa New Guinea asin mas lakop ini sa Pilipinas na kun saen tinatanom sa mga natad ta kuanan nin gulayon. Maipo ini sa New Caledonia, Pohnpei, Marquesasx, Tahiti, Palau asin Hawaii asin kadaklan ngani kan mga ogob igdi dinara kan mga imigranteng haleng Pilipinas.
MGA ARAPODAN KAN OGOB SA IBA-IBANG LUGAR Breadnut(Ingles), castaño (Kastila), chataignier (Pranses), tapiak (New Guinea), kamansi, dulugian, pakau, kolo, ugod (Pilipinas), kulur, kelur, kulor, kuror (Malaya, Java), pana de pepitas (Puerto Rico)
An Ogob (Artocarpus camansi Blanco) nagkakahoy na tinanom. Kapamilya kan ogob an rimas, langka asin an gomihan.
Ubwoko Ururabo rw’umugati (izina ry’ubumenyi mu kilatini Artocarpus) ruboneka mu moko arenga 60 y’icyatsi kibisi buboneka ahantu hashyushye mu muryango wa Morase (izina mu kilatini Moraceae; bitanga imbuto ziribwa zifite intete nyinshi mo imbere). Biboneka muri Aziya y’Amajyepfo y’iburasirazuba no mu birwa by’inyanja ya Pasifika. Ubundi bwoko nka Artocarpus altilis (Urubuto rw’umugati), Artocarpus integer (Cempedak), Artocarpus heterophyllus] (Urubuto rwa Yakobo) n’ Artocarpus odoratissimus (Marang) nabyo ni ibinyamuryango by’urubuto rw’umugati.
Ubwoko Ururabo rw’umugati (izina ry’ubumenyi mu kilatini Artocarpus) ruboneka mu moko arenga 60 y’icyatsi kibisi buboneka ahantu hashyushye mu muryango wa Morase (izina mu kilatini Moraceae; bitanga imbuto ziribwa zifite intete nyinshi mo imbere). Biboneka muri Aziya y’Amajyepfo y’iburasirazuba no mu birwa by’inyanja ya Pasifika. Ubundi bwoko nka Artocarpus altilis (Urubuto rw’umugati), Artocarpus integer (Cempedak), Artocarpus heterophyllus] (Urubuto rwa Yakobo) n’ Artocarpus odoratissimus (Marang) nabyo ni ibinyamuryango by’urubuto rw’umugati.
Artocarpus is a genus of approximately 60 trees and shrubs of Southeast Asian and Pacific origin, belonging to the mulberry family, Moraceae. Most species of Artocarpus are restricted to Southeast Asia; a few cultivated species are more widely distributed, especially A. altilis (breadfruit) and A. heterophyllus (jackfruit), which are cultivated throughout the tropics.[1]
All Artocarpus species are laticiferous trees or shrubs that are composed of leaves, twigs and stems capable of producing a milky sap. The flora type is monoecious and produces unisexual flowers; furthermore, both sexes are present within the same plant. The plants produce small, greenish, female flowers that grow on short, fleshy spikes. Following pollination, the flowers grow into a syncarpous fruit, and these are capable of growing into very large sizes. The stipulated leaves vary from small and entire (Artocarpus integer) to large and lobed (Artocarpus altilis), with the cordate leaves of the species A. altilis ending in long, sharp tips.
The name Artocarpus is derived from the Greek words artos ("bread") and karpos ("fruit"). This name was coined by Johann Reinhold Forster and J. Georg Adam Forster, a father-and-son team of botanists aboard HMS Resolution on James Cook's second voyage; they used it in their book Characteres generum plantarum. It is maintained as a conserved name.
Although fossils of Artocarpus have been reported from as early as the Late Cretaceous, these fossils generally that lack key diagnostic characters such as that could definitively place them in the genus. The last common ancestor of all living Artocarpus likely originated in the vicinity of Borneo, from which Artocarpus dispersed elsewhere in Asia and Oceania.[2]
Recent phylogenetic research, based on leaf arrangement, leaf anatomical characters and stipules, indicates that there are at least two subgenera in Artocarpus:
Subgenus Pseudojaca is allied to the genus Prainea, and some researchers treat this taxon as a fourth subgenus of Artocarpus.
Fossil leaves and fruits of †Artocarpus dicksoni have been found in Cretaceous formations of West Greenland. Fossil leaves of †Artocarpus ordinarius have been found in Cretaceous stratum at the south bank of the Yukon River just above Rampart, Alaska.[7] Fossils of †Artocarpus californica have been described from Eocene and Miocene strata of the Pacific coast of California and Oregon.[8] 8 fossil species of Artocarpus (†A. capellinii, †A. isseli, †A. macrophylla, †A. massalongoi, †A. multinervis, †A. ovalifolia, †A. sismondai and †A. taramellii) from the lower Oligocene, have been described from a fossil leaves collected from 1857 to 1889 in Santa Giustina and Sassello in Central Liguria, Italy.[9]
Several species in the genus bear edible fruit and are commonly cultivated: Breadfruit (Artocarpus altilis), Cempedak (Artocarpus integer), Jackfruit (Artocarpus heterophyllus), Kwai Muk (Artocarpus parvus), Lakoocha (Artocarpus lakoocha), Pudau (Artocarpus kemando), Anjily (a.k.a. Jungle Jack) (Artocarpus hirsutus), Chaplaish (Artocarpus chama), and Marang (Artocarpus odoratissimus).
Breadfruit and jackfruit are cultivated widely in the tropical Southeast Asia. Other species are cultivated locally for their timber, fruit or edible seeds. Anjily, A. hirsutus, is grown for fruit and timber in the Western Ghats.
Artocarpus is a genus of approximately 60 trees and shrubs of Southeast Asian and Pacific origin, belonging to the mulberry family, Moraceae. Most species of Artocarpus are restricted to Southeast Asia; a few cultivated species are more widely distributed, especially A. altilis (breadfruit) and A. heterophyllus (jackfruit), which are cultivated throughout the tropics.
Artokarpo (Artocarpus) estas plantgenro el la familio de la Morusacoj (Moraceae) de monoikaj arboj kun kunmeta ŝajnfrukto, devenanta el la kuniĝo de la veraj fruktoj (akenoj), de la floroj k de la floraj receptakloj; ĉ. 50 specioj el Hindio kaj Malajzio, du (panarbo k jakvarbo) kultivataj por manĝebla ŝajnfrukto kaj kelkaj liverantaj bonkvalitan lignon. Ĝi hejmiĝas en la subtropikaj kaj tropikaj Azio kaj Malajzio. Fruktoj kaj ligno de kelkaj specioj havas ekonomian gravon.
Ĉiuj Artocarpus-specioj estas ĉiamverdaj aŭ folifalaj arboj. Ili enhavas laktosukon. Ili havas alternestarantajn, duliniajn aŭ spirale startantajn foliojn. La folioj havas tigojn. La grandaj foliplatoj estas simplaj ĝis palmataj kaj glatrandaj kun leda konsisto. Ĉiuj specioj havas stipulojn, kiuj estas nekunkreskintaj.
Artocarpus-specioj estas unuseksaj dioikaj. Ofte ĉe la trunko aŭ ĉe la ĉefaj branĉoj kreskas terminale florarojn kun multnombraj floroj. La masklaj floroj ne estas kunkreskintaj kaj ĉirkaŭitaj de brakteoj. La sepaloj estas tube kunkreskintaj, havante du ĝis kvar kalikajn pintojn. Nur ekzistas unu stameno kun globforma ĝis oblonga antero.
La inaj floroj estas minimume parte kunkreskintaj kun la brakteoj. La kaliko estas parte tubforma. La ovario estas nekunkreskinta. Floroj kaj brakteoj estas flanke kunkreskintaj kaj formas post la fekundigo karnecan karpelaron. La semoj ne havas endospermon.
La genro Artocarpus estas disvastigita de la tropikaj kaj subtropikaj Azio kaj pacifikaj insuloj.
La una priskribo de la genro Artocarpus estis publikigita de la germanaj natursciencistoj Johann Reinhold Forster kaj Johann Georg Adam Forster 1775 en Characteres Generum Plantarum, 102, tabuloj 51 kaj 51a. Ambau, patro kaj filo partoprenis la duan vojaĝon tra la suda Pacifiko (1772 ĝis 1775) de James Cook. Ĉe la publikigo de siaj rezultoj ili priskibis kaj ordigis la genron Artocarpus per la priskribo de la specio Artocarpus communis (hodiaŭa valida nomo Artocarpus altilis) estas ordinara artokarpo. La genra nomo konsistas el la grekaj vortoj artos por pano kaj carpos por frukto.[1] Sinonimoj por Artocarpus J.R.FORST. & G.FORST. estas: Polyphema LOUR., Radermachia THUNB., Sitodium PARKINSON. La genro Artocarpus apartenas al la tribo Artocarpeae en la familio Morusacoj. [2]
La genro Artokarpo (Artocarpus) konsistas el 50 ĝis 60 specioj. La genro estas dividita en la subgenroj Artocarpus kaj Pseudojaca. Jen elekto de la specioj [2]:
Scienca nomo Esperantlingva nomo subgenro sinonimoj Artocarpus altilis (PARKINSON) FOSBERG panarbo aŭ ordinara artokarpo Artocarpus Artocarpus communis J.R.Forst. & G.Forst.Artocarpus incisus L. f.La sekvantaj specioj, kiuj pli frue apartenis al artokarpo, nun enordiĝis en aliaj genroj:
Sub la komerca nomo „terap“ lignoj de sekvantaj specioj estas komercigitaj: apud kelkaj specioj el la genro Parartocarpus kaj la specio Antiaris toxicaria, Artocarpus chaplasha, Artocarpus elasticus, Artocarpus scortechinii, Artocarpus hypargyreus, Artocarpus styracifolius kaj Artocarpus tonkinensis [3]
La fruktoj de la jakvo-arbo (Artocarpus heterophyllus) de la ĉempedako (Artocarpus integer), de Artocarpus tonkinensis kaj Artocarpus mariannensis estas manĝeblaj. Konataj estas centoj da kultivaroj.
La latekso de Artocarpus hypargyreus estas uzata.
Artokarpo (Artocarpus) estas plantgenro el la familio de la Morusacoj (Moraceae) de monoikaj arboj kun kunmeta ŝajnfrukto, devenanta el la kuniĝo de la veraj fruktoj (akenoj), de la floroj k de la floraj receptakloj; ĉ. 50 specioj el Hindio kaj Malajzio, du (panarbo k jakvarbo) kultivataj por manĝebla ŝajnfrukto kaj kelkaj liverantaj bonkvalitan lignon. Ĝi hejmiĝas en la subtropikaj kaj tropikaj Azio kaj Malajzio. Fruktoj kaj ligno de kelkaj specioj havas ekonomian gravon.
Artocarpus es un género de plantas de la familia de las moráceas. Comprende unas 60 especies distribuidas desde el este y sureste asiático hasta la Polinesia, pasando por Indonesia, Micronesia y Melanesia. El género se puede dividir en dos subgéneros: Pseudojaca y Artocarpus. La palabra «Artocarpus» deriva del griego: «artos», pan y «karpos», fruto.
Se trata de un género próximo a Ficus, de árboles monoicos, con flores unisexuales, con los dos sexos en una misma planta (monoicas). Las flores hembra son pequeñas y verdosas, y crecen primero. Después de la polinización, se convierten en infrutescencias s, que pueden llegar a ser muy grandes. El ovario es sincárpico, súpero. En cuanto a las hojas, pueden pasar de ser muy pequeñas y compactas (Artocarpus integer) a ser grandes y lobuladas (Artocarpus altilis).
La mayoría de frutos de estas especies son comestibles y cultivados en los trópicos. El árbol del pan (Artocarpus altilis), Artocarpus integer, el árbol de jack (Artocarpus heterophyllus) o Artocarpus odoratissimus producen frutos comestibles con un alto contenido en glúcidos.
El nombre del género (Artocarpus) fue acuñado entre 1772 y 1775 por Johann Reinhold Forster y J. Georg Adam Forster (padre e hijo) durante el segundo viaje de James Cook a bordo del HMS Resolution.
El fruto del árbol del pan (Artocarpus altilis) contiene aproximadamente 25% de carbohidratos y 70% de agua. Tiene una cantidad promedio de vitamina C (20 mg/100 g), pequeñas cantidades de minerales (potasio y zinc) y tiamina (100 μg/100 g).[1]
Estudios realizados en Artocarpus nobilis han detectado la presencia de flavonoides (artonina, artobiloxantona, artoindonesianinas, ciclocomunol y multiflorinas[2]) y xantonoides en la corteza de su raíz[3] compuestos fenólicos geranilados en sus frutos[4] geranil chalconas en sus hojas[5] y piranodihidrobenzoxantonas aisladas de la corteza[6] En sus hojas se han encontrado triterpenos (acetato de lupeol, acetato de β-amirina y ácido zizfursólico)
Las plantas de este género tienen varias aplicaciones etnofarmacéuticas en el sur de Asia para tratar inflamaciones, fiebre por malaria, úlceras y diarrea.[7][8] 2007; Zahid et al., 2007).
El género Artocarpus incluye las siguientes especies:
Artocarpus es un género de plantas de la familia de las moráceas. Comprende unas 60 especies distribuidas desde el este y sureste asiático hasta la Polinesia, pasando por Indonesia, Micronesia y Melanesia. El género se puede dividir en dos subgéneros: Pseudojaca y Artocarpus. La palabra «Artocarpus» deriva del griego: «artos», pan y «karpos», fruto.
Leipäpuut (Artocarpus) on kasvisuku mulperikasvien heimossa. Sukuun kuuluu noin 50 lajia Kaakkois-Aasiassa kasvavia puita. Niiden lehdet ovat muodoltaan yksinkertaiset–liuskaiset ja korvakkeet ovat yleensä suuret. Leipäpuut ovat kaksikotisia. Emikukat turpoavat usein jättikokoisiksi hedelmiksi, joiden vahamaisessa tai mehevässä mallossa ovat siemenet. Lukuisia leipäpuulajeja viljellään Aasiassa muun muassa hedelmien ja puuaineksen vuoksi.[1]
Leipäpuut (Artocarpus) on kasvisuku mulperikasvien heimossa. Sukuun kuuluu noin 50 lajia Kaakkois-Aasiassa kasvavia puita. Niiden lehdet ovat muodoltaan yksinkertaiset–liuskaiset ja korvakkeet ovat yleensä suuret. Leipäpuut ovat kaksikotisia. Emikukat turpoavat usein jättikokoisiksi hedelmiksi, joiden vahamaisessa tai mehevässä mallossa ovat siemenet. Lukuisia leipäpuulajeja viljellään Aasiassa muun muassa hedelmien ja puuaineksen vuoksi.
Artocarpus est un genre d'arbres tropicaux de la famille des Moraceae comprenant notamment des espèces alimentaires comme l'Arbre à pain (Artocarpus altilis) ou le Jacquier (Artocarpus heterophyllus).
Le nom scientifique Artocarpus, attesté dans la nomenclature de Carl von Linné, est composé du grec artos (άρτος) « pain » et de karpos (καρπός) « fruit », car le fruit à pain, riche en amidon, est doué des propriétés alimentaires du pain[1].
Ce genre contient 176 d'espèces répertoriées, dont une soixantaine considérées comme valides en 2012[2].
Parmi elles :
Selon ITIS (30 nov. 2012)[3] et Catalogue of Life (30 nov. 2012)[4] :
Selon NCBI (30 nov. 2012)[5] :
Artocarpus est un genre d'arbres tropicaux de la famille des Moraceae comprenant notamment des espèces alimentaires comme l'Arbre à pain (Artocarpus altilis) ou le Jacquier (Artocarpus heterophyllus).
Kruhovac (artokarpus, krušnica, lat. Artocarpus), rod drveća od četrdesetak vrsta iz porodice dudovki raširen po jugoistočnoj Aziji i Pacifiku.
plod, A. lanceifolius, Kalimantan
Kruhovac (artokarpus, krušnica, lat. Artocarpus), rod drveća od četrdesetak vrsta iz porodice dudovki raširen po jugoistočnoj Aziji i Pacifiku.
Chlěbownik[1][2] (Artocarpus) je ród ze swójby marušnjowych rostlinow (Moraceae).
Wobsahuje sćěhowace družiny:
Jeli sy jedyn z mjenowanych njedostatkow skorigował(a), wotstroń prošu potrjecheny parameter předłohi {{Předźěłuj}}
. Podrobnosće namakaš w dokumentaciji.
Chlěbownik (Artocarpus) je ród ze swójby marušnjowych rostlinow (Moraceae).
Wobsahuje sćěhowace družiny:
prawy chlěbownik (Artocarpus altilis) wšelakołopjenaty chlěbownik (Artocarpus heterophyllus)Artocarpus adalah nama marga tumbuhan dengan anggota sekitar 50 spesies pohon, yang banyak dari antaranya menghasilkan buah yang dapat dimakan, seperti nangka, cempedak dan sukun. Marga yang tergolong ke dalam suku Moraceae ini memiliki wilayah asal usul dari Asia Selatan, Asia Tenggara, Papua dan Kepulauan Pasifik selatan.
Kebanyakan anggotanya adalah pohon-pohon dengan kualitas kayu yang baik, sementara sebagian lagi berupa perdu. Lembar daunnya agak keras serupa jangat (kulit), dengan bulu-bulu halus terutama di sisi bawahnya, bervariasi dari yang berukuran kecil dan bertepi rata (misalnya pada cempedak) hingga yang berukuran besar dan berbagi dalam seperti pada sukun dan mentawa. Ujung ranting tertutup oleh sepasang daun penumpu (stipulae) yang meruncing, yang –apabila besar– memeluk ranting, meninggalkan bekas bentuk cincin apabila gugur. Semua bagian, apabila dilukai, mengeluarkan getah yang lekat dan putih seperti susu (lateks).[1][2]
Artocarpus bersifat monoesis (monoecious, berumah satu) di mana bunga jantan dan betina berada di satu pohon. Bunga jantan maupun betina tersusun dalam bongkol berkelamin tunggal, soliter atau berpasangan, muncul di ketiak, di cabang-cabang, atau di batang utama (cauliflory). Setelah dibuahi, bunga betina akan berkembang menjadi buah semu majemuk (syncarp), kecil maupun besar sampai besar sekali (panjang sampai dengan 90 cm pada nangka). Bijinya berukuran besar, tanpa endosperma, terlindung oleh ‘daging buah’ yang sebetulnya tenda bunga yang membesar; perkecambahannya hipogeal.[1][2]
Banyak jenis Artocarpus yang menghasilkan buah yang dapat dimakan; sebagian daripadanya merupakan buah-buah yang memiliki nilai ekonomis yang cukup tinggi, atau merupakan buah yang penting sebagai penghasil karbohidrat. Artocarpus yang berukuran besar umumnya menghasilkan kayu perkakas yang baik. Dan sekitar selusin jenisnya digunakan dalam pengobatan tradisional di Asia Tenggara.[1]
Beberapa jenis Artocarpus juga menghasilkan biji yang dapat dimakan, setelah direbus atau dipanggang. Beberapa yang lain menghasilkan bahan pewarna kuning; dan dari pepagan nangka dihasilkan tanin. Pepagan beberapa spesies, benda di antaranya, khususnya dari pohon muda, dimanfaatkan untuk menghasilkan serat yang dipakai sebagai bahan tali dan pakaian. Sementara lateks yang dihasilkan oleh banyak spesies digunakan sebagai perekat untuk menjerat burung, bahan obat tradisional, pengganti susu dalam pembuatan saus, dicampur dengan malam untuk membatik, sebagai bahan campuran cat, bahan campuran pembuatan gula merah, dan lain-lain.[3]
Empat jenis Artocarpus penghasil buah yang terpenting adalah sukun (Artocarpus altilis), nangka (A. heterophyllus), cempedak (A. integer), dan terap (A. odoratissimus)[3]. Sukun merupakan buah sumber karbohidrat yang penting, terutama di kawasan Pasifik selatan. Varian liarnya yang disebut timbul atau kulur, buah mudanya biasa disayur.[4] Nangka dan cempedak adalah penghasil buah yang penting, baik untuk dimakan segar, dijadikan kue, diproses menjadi keripik, atau dicampurkan ke dalam minuman atau es. Buahnya yang muda dijual di pasar untuk sayur.[5][6]
Di samping itu, beberapa banyak Artocarpus juga menghasilkan buah –kebanyakan musiman– yang diperjual belikan di pasar lokal atau hanya dikonsumsi sendiri. Misalnya A. chaplasha, A. nitidus (tampang), A. rigidus (tempunai), A. sericicarpus (pedalai).[1] Juga A. anisophyllus (mentawa), A. elasticus (benda), A. lanceifolius (keledang), dan lain-lain.
Kebanyakan spesies Artocarpus menghasilkan kayu yang dapat digunakan sebagai bahan bangunan, atau untuk membuat perabotan rumah dan peralatan lain. Secara garis besar, kayu-kayu Artocarpus digolongkan ke dalam dua kelompok berdasarkan nama perdagangannya; yakni kayu terap dan kayu keledang. Kedua kelompok ini dibedakan menurut sifat-sifat kayunya, terutama beratnya, meskipun banyak terdapat tumpang tindih karakter di antaranya. Kelompok kayu terap lebih ringan daripada keledang, dengan batas kasar kira-kira pada BJ kayu 0,64; sementara kayu teras kelompok keledang biasanya berwarna lebih gelap dan lebih kontras perbedaan dengan kayu gubalnya jika dibandingkan dengan kelompok terap.[3]
Terap tergolong dalam kayu ringan; densitas kayunya berkisar antara (310-)365 – 640(-780) kg/m3 pada kadar air 15%. Kayu terasnya berwarna kuning hingga kuning-cokelat pucat, dan biasanya kurang terbedakan dengan kayu gubal yang umumnya lebih pucat warnanya. Tekstur kayunya kasar, namun merata; urat kayunya berpautan. Nilai penyusutan kayunya cukup tinggi; dari kondisi kayu segar ke kadar air 15% dan kering tanur, kayu ini menyusut berturut-turut sebesar 1,5-2,0% dan 3,2% di arah radial, serta 2,9-4,4% dan 7,7% di arah tangensial. Kayu ini mengering cukup cepat hingga sedang, dengan sedikit hingga agak besar kecenderungan untuk melengkung atau pecah. Hingga mencapai taraf kering udara, kayu terap setebal 15 mm dan 40 mm memerlukan waktu antara 1-1,5 bulan dan 2,5-4 bulan, berturut-turut.[3]
Kayu terap mudah dikerjakan: digergaji, diserut, dilubangi, dan dibubut dengan hasil baik; namun sering kasar bila dipernis, terutama pada sisi radial, karena menyerabutnya urat kayu yang berpautan. Terap mudah dikupas untuk dijadikan venir, dan memuaskan untuk diproses menjadi kayu lapis karena permukaannya mudah direkatkan.[3]
Terap kurang awet pada kondisi tropis, terutama bila digunakan di luar, terpapar oleh perubahan cuaca, atau bersinggungan dengan tanah. Namun keterawetan kayu gubalnya termasuk mudah, sementara kayu terasnya tergolong agak sukar diawetkan.[3]
Keledang tergolong kayu yang sedang beratnya. Kayu terasnya berwarna cokelat-kekuningan jingga, kadang-kadang dengan kilauan hijau-zaitun, menjadi lebih gelap bila terpapar cahaya, dan biasanya terbedakan dengan jelas dari kayu gubal yang lebih pucat warnanya. Pada kadar air 15%, kepadatan kayunya berkisar antara (420-)640 – 875(-945) kg/m3. Tekstur kayunya sedang hingga kasar, dan merata; urat kayunya sangat berpautan. Nilai penyusutan kayu keledang termasuk sedang; dari kondisi kayu basah ke kadar air 15%, kayu ini menyusut sebesar 0,8-1,2% di arah radial, dan 1,7-2,6% di arah tangensial. Keledang mengering dengan kecepatan sedang hingga lambat, dan dengan kecenderungan ringan untuk melengkung atau pecah. Hingga mencapai taraf kering udara, kayu keledang setebal 15 mm dan 40 mm memerlukan waktu sekitar 3,5 bulan dan 4,5 bulan, berturut-turut.[3]
Kayu keledang sukar digergaji, ia kerap menumpulkan mata gergaji karena seratnya yang liat dan mengandung silika. Kayu ini juga dapat diserut hingga halus, dengan kecenderungan menyerabut pada sisi radial. Agak sukar hingga sukar dilubangi, kayu keledang ternyata mudah dibubut dan dipaku dengan hasil baik. Keledang kurang begitu disukai untuk produksi kayu lapis karena densitasnya yang cukup tinggi.[3]
Keawetan kayu keledang tergolong kurang hingga sedang; penggunaan secara bersinggungan dengan tanah di luar ruangan hanya menghasilkan daya tahan 1,2 – 3,3 tahun, bervariasi menurut spesiesnya. Kayu ini cukup tahan serangan rayap, namun tidak begitu tahan serangan kumbang bubuk. Kayu A. lanceifolius tampaknya cukup tahan serangan cacing laut. Kayu teras keledang sukar diawetkan; dengan teknik perendaman hanya menyerap sedikit bahan pengawet.[3]
Nama 'Artocarpus' berasal dari bahasa Yunani artos yang berarti "roti" dan karpos yang berarti "buah", terutama merujuk pada sukun yang menghasilkan buah tak berbiji serupa roti. Nama ini diberikan oleh Johann Reinhold Forster dan J. Georg Adam Forster, bapak dan anak ahli botani yang mengikut kapal HMS Resolution pada pelayaran James Cook yang kedua.
Marga Artocarpus telah direvisi pada sekitar tahun 1950an oleh F.M Jarret (Smith dkk. 1992) dan menurutnya terdiri dari dua anak marga, yakni Artocarpus dan Pseudojaca. Awal tahun 2000an marga ini telah ditinjau kembali oleh N.C. Zerega.
Beberapa contoh anggota marga Artocarpus penghasil buah yang populer, di antaranya:
Sedangkan Artocarpus penghasil kayu, di antaranya:
Bacaan lanjutan
Artocarpus adalah nama marga tumbuhan dengan anggota sekitar 50 spesies pohon, yang banyak dari antaranya menghasilkan buah yang dapat dimakan, seperti nangka, cempedak dan sukun. Marga yang tergolong ke dalam suku Moraceae ini memiliki wilayah asal usul dari Asia Selatan, Asia Tenggara, Papua dan Kepulauan Pasifik selatan.
Artocarpus J.R.Forst. e G.Forst, 1775, o albero del pane, è un genere di alberi e arbusti della famiglia delle Moracee.
Il nome Artocarpus deriva dal greco artos ( = pane) e karpos ( = frutto) e fa riferimento al gusto dei frutti dopo la cottura. Un'origine simile ha anche il nome volgare albero del pane, che si applica in senso stretto alla specie Artocarpus altilis e in senso ampio a tutte le specie del genere. L'antico nome con cui veniva chiamato il frutto in sanscrito era "panasa", da cui deriva l'italiano panassa, con cui ci si riferisce a tutti i frutti delle varie specie di Artocarpus.
Le specie di questo genere sono tutte legnose, alberi o arbusti.
Sono piante monoiche: i singoli fiori sono unisessuali, ma fiori di entrambi i sessi coesistono sulla stessa pianta. I fiori maschili sono molto piccoli, ma riuniti in infiorescenze a forma di spiga, lunghe talvolta decine di centimetri. I fiori femminili hanno ovario supero, sono piccoli e verdastri e sono riuniti anch'essi in infiorescenze sostenute da una base spugnosa; ogni infiorescenza può contenere più di mille fiori.
Le foglie sono grandi, alterne, ovali o lobate, e hanno forma diversa secondo le specie.
Il frutto (edule in molte specie) è un sincarpo anche di grandi dimensioni.
Il genere Artocarpus è spontaneo nell'Asia tropicale e in Oceania.
Molte specie del genere sono ampiamente coltivate nelle regioni d'origine e anche in altri paesi tropicali per il frutto. Tra le panasse più coltivate ricordiamo il "panfrutto" (Artocarpus altilis), la "giaca" (Artocarpus heterophyllus), la "sciampada" (Artocarpus integer), la "moranga" (Artocarpus odoratissimus) e Artocarpus camansi.
Il genere Artocarpus fu descritto per la prima volta dai naturalisti tedeschi Johann Reinhold e Johann Georg Adam Forster, padre e figlio, che presero parte al secondo viaggio di Cook nel Pacifico.
La specie da loro descritta, Artocarpus communis, è oggi generalmente divisa in tre specie, A. altilis, A. camansi e A. mariannensis.
Alcuni studiosi, basandosi su recenti ricerche filogenetiche e sulla posizione e l'anatomia delle foglie, hanno proposto di suddividere il genere in due sottogeneri:
A questo genere vengono oggi ascritte 50-60 specie, ma il numero potrebbe essere inferiore, a causa dell'esistenza di molti sinonimi.
Per esempio, Species 2000 (catalogo 2007)[1] ne registra come "accettate" solo dieci, mentre GRIN (feb.2009)[2] ne elenca 18.
Riportiamo qui sotto l'elenco combinato di queste due fonti (G indica le specie elencate solo da Grin, S quelle solo da Species 2000):
Molte specie di Artocarpus sono coltivate nelle regioni tropicali dell'Asia e dell'Oceania; la coltivazione di A. altilis e A. heterophyllus si è estesa anche al Sudamerica.
Comunemente, i frutti - ricchi di carboidrati - vengono consumati cotti, ma in alcuni casi (p.es. A.heterophyllus) sono apprezzati anche crudi. Il frutti dell'albero del pane e di altre specie della famiglia Artocarpus, (a parte quelli del genere Heterophyllus), sono, a causa dell'alto contenuto di amidi, completamente indigesti e purganti allo stato crudo.
Sono apprezzati anche i semi, commestibili (previa cottura) e ricchi di proteine oltre che di oli; in alcuni casi (p.es. A.camansi) i grossi semi sono addirittura il prodotto più importante.
Esistono poi le consuete applicazioni collaterali dei frutti: marmellate, frutta secca, canditi ecc.
Artocarpus è usato anche per l'alimentazione degli animali domestici, ai quali vengono forniti i frutti (o gli scarti dei frutti) e talvolta anche le foglie.
Alcune specie di Artocarpus sono apprezzate anche per il legno, leggero e flessibile. Per esempio, nelle isole del Pacifico il legno di A.altilis è apprezzato per la fabbricazione di canoe mono- o biposto.
Nelle regioni tropicali Artocarpus trova anche impiego talvolta come pianta ornamentale.
Infine, alcune specie sono apprezzate per le proprietà medicinali del lattice, che è antimicotico e astringente.
Foglie e fusti di Artocarpus altilis, Tahiti
Frutti e foglie di Artocarpus altilis, Hawaii
Frutto di Artocarpus altilis, Hawaii
Infiorescenza maschile di Artocarpus heterophyllus, Giava
Frutti di Artocarpus heterophyllus, Thailandia
Jaca dura, prodotto ricavato dai frutti di Artocarpus heterophyllus, Brasile
Frutti di Artocarpus integer in vendita, Borneo
Artocarpus J.R.Forst. e G.Forst, 1775, o albero del pane, è un genere di alberi e arbusti della famiglia delle Moracee.
Il nome Artocarpus deriva dal greco artos ( = pane) e karpos ( = frutto) e fa riferimento al gusto dei frutti dopo la cottura. Un'origine simile ha anche il nome volgare albero del pane, che si applica in senso stretto alla specie Artocarpus altilis e in senso ampio a tutte le specie del genere. L'antico nome con cui veniva chiamato il frutto in sanscrito era "panasa", da cui deriva l'italiano panassa, con cui ci si riferisce a tutti i frutti delle varie specie di Artocarpus.
Duonmedis (lot. Artocarpus) – erškėčiažiedžių (Rosidae) poklasio šilkmedinių (Moraceae) šeimos augalų gentis.
Rūšys:
ir kt.
Artocarpus is een geslacht van circa zestig bomen afkomstig uit Zuidoost-Azië en de Grote Oceaan. Het geslacht behoort tot de moerbeifamilie (Moraceae).
Dit geslacht is nauw verwant en nogal moeilijk te onderscheiden van het geslacht Ficus.
Het zijn melkafscheidende bomen en een aantal struiken, waarvan de bladeren, de twijgen en de stam een melkachtig sap kunnen produceren.
De bomen zijn eenhuizig met eenslachtige bloeiwijzen op dezelfde plant. De kleine, groenige, vrouwelijke bloemen groeien aan korte, vlezige stelen in compacte bloeiwijzen. Na bevruchting groeien de aparte vruchten samen tot een vruchtverband, dat grote afmetingen kan aannemen. De bladeren variëren van klein en ongelobd (tjampedak) tot groot en gelobd (broodboom)
Verschillende soorten uit het geslacht dragen eetbare vruchten en worden geteeld: broodvrucht (Artocarpus communis), marang (Artocarpus odoratissimus), nangka (Artocarpus heterophyllus) en de tjampedak (Artocarpus integer). In de meest recente revisie van Artocarpus worden de volgende drie soorten broodvrucht tot de zeer variabele soort Artocarpus communis gerekend: Artocarpus altilis, Artocarpus mariannensis en Artocarpus camansi.
De botanische naam Artocarpus is afgeleid van de Oudgriekse woorden ἄρτος, artos (= brood) en καρπός, karpos (= vrucht). Deze naam is gegeven door de botanici Johann Reinhold Forster en zijn zoon Georg Forster aan boord van de HMS Resolution tijdens de tweede reis van James Cook.
De broodvrucht en de nangka worden veel gekweekt in tropisch Zuid-Azië . Andere soorten worden alleen lokaal gekweekt voor hun hout, vruchten of eetbare zaden.
Recent genetisch en morfologisch onderzoek op basis van de rangschikking van bladeren, bladvorm en de steunbladeren heeft uitgewezen, dat er ten minste twee ondergeslachten zijn binnen Artocarpus:
Het geslacht Prainea is nauw verwant aan het ondergeslacht Pseudojaca en sommige wetenschappers rekenen het als een derde onderslacht tot Artocarpus. De volgende lijst volgt nog de traditionele indeling.
Artocarpus is een geslacht van circa zestig bomen afkomstig uit Zuidoost-Azië en de Grote Oceaan. Het geslacht behoort tot de moerbeifamilie (Moraceae).
Dit geslacht is nauw verwant en nogal moeilijk te onderscheiden van het geslacht Ficus.
Het zijn melkafscheidende bomen en een aantal struiken, waarvan de bladeren, de twijgen en de stam een melkachtig sap kunnen produceren.
De bomen zijn eenhuizig met eenslachtige bloeiwijzen op dezelfde plant. De kleine, groenige, vrouwelijke bloemen groeien aan korte, vlezige stelen in compacte bloeiwijzen. Na bevruchting groeien de aparte vruchten samen tot een vruchtverband, dat grote afmetingen kan aannemen. De bladeren variëren van klein en ongelobd (tjampedak) tot groot en gelobd (broodboom)
Verschillende soorten uit het geslacht dragen eetbare vruchten en worden geteeld: broodvrucht (Artocarpus communis), marang (Artocarpus odoratissimus), nangka (Artocarpus heterophyllus) en de tjampedak (Artocarpus integer). In de meest recente revisie van Artocarpus worden de volgende drie soorten broodvrucht tot de zeer variabele soort Artocarpus communis gerekend: Artocarpus altilis, Artocarpus mariannensis en Artocarpus camansi.
De botanische naam Artocarpus is afgeleid van de Oudgriekse woorden ἄρτος, artos (= brood) en καρπός, karpos (= vrucht). Deze naam is gegeven door de botanici Johann Reinhold Forster en zijn zoon Georg Forster aan boord van de HMS Resolution tijdens de tweede reis van James Cook.
De broodvrucht en de nangka worden veel gekweekt in tropisch Zuid-Azië . Andere soorten worden alleen lokaal gekweekt voor hun hout, vruchten of eetbare zaden.
Brødfruktslekten (Artocarpus) er en planteslekt i morbærfamilien innenfor ordenen Rosales, og den omfatter om lag 60 arter i subtropiske og tropiske deler av Asia og Stillehavet. De er sevjerike, og har blomster av begge kjønn på hver plante. Blomstene er små og grønne. Fruktene kan bli meget store, mest kjent er arten brødfrukt (Artocarpus altilis).
Totalt har slekten minst tre underslekter eller stammer. I nyere forskning mener en del botanikere at slekten Prainea i realiteten er en underslekt av brødfrukttrærne.
Det anerkjennes inntil 60 arter, og dette er et utvalg av dem:
Brødfruktslekten (Artocarpus) er en planteslekt i morbærfamilien innenfor ordenen Rosales, og den omfatter om lag 60 arter i subtropiske og tropiske deler av Asia og Stillehavet. De er sevjerike, og har blomster av begge kjønn på hver plante. Blomstene er små og grønne. Fruktene kan bli meget store, mest kjent er arten brødfrukt (Artocarpus altilis).
Totalt har slekten minst tre underslekter eller stammer. I nyere forskning mener en del botanikere at slekten Prainea i realiteten er en underslekt av brødfrukttrærne.
Chlebowiec (Artocarpus J. R. Forst. & G. Forst.) – rodzaj roślin obejmujący około 40 gatunków z rodziny morwowatych. Chlebowce pochodzą z tropikalnej Azji i dostarczają jadalnych owoców.
Wiecznie zielone drzewa podobne do figowców. Kora, łodygi i liście po uszkodzeniu wydzielają sok mleczny[2]. Kwiaty rozdzielnopłciowe, kwiaty żeńskie gęsto skupione na krótkich i mięsistych szypułkach[2]. Owoc mięsisty.
Polyphema Lour., Radermachia Thunb., Sitodium Parkinson
Rodzaj należący do rodziny morwowatych (Moraceae Link), która wraz z siostrzanym kladem pokrzywowatymi należy do kladu kladu różowych w obrębie okrytonasiennych[1].
morwowateArtocarpeae
Moreae
Maclureae
Dorstenieae
Ficeae
Castilleae
Gromada okrytonasienne (Magnoliophyta Cronquist), podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa Rosopsida Batsch, podklasa ukęślowe (Dilleniidae Takht. ex Reveal & Tahkt.), nadrząd Urticanae Takht. ex Reveal, rząd pokrzywowce (Urticales Dumort.), rodzina morwowate (Moraceae Link.), podrodzina Artocarpoideae R. Br. ex Arn., plemię Artocarpeae Lam. & DC., podplemię Artocarpinae (Lam. & DC.) Miq. in Mart., rodzaj chlebowiec (Artocarpus J. R. Forst. & G. Forst.)[4].
Owoce chlebowca różnolistnego spożywa się przeważnie na surowo, a nasiona pieczone, zaś owoce i nasiona chlebowca właściwego po upieczeniu.
Chlebowiec (Artocarpus J. R. Forst. & G. Forst.) – rodzaj roślin obejmujący około 40 gatunków z rodziny morwowatych. Chlebowce pochodzą z tropikalnej Azji i dostarczają jadalnych owoców.
Artocarpus é um género botânico pertencente à família Moraceae[1].
Chlebovník (lat. Artocarpus) je rod rastlín z čeľade morušovitých s veľkými plodmi. Známych je asi 50 druhov z Polynézie a juhovýchodnej Ázie. Najznámejší je chlebovník obyčajný. V Indonézii rastie chlebovník Artocarpus odoratissimus.
Chlebovník (lat. Artocarpus) je rod rastlín z čeľade morušovitých s veľkými plodmi. Známych je asi 50 druhov z Polynézie a juhovýchodnej Ázie. Najznámejší je chlebovník obyčajný. V Indonézii rastie chlebovník Artocarpus odoratissimus.
Jackfruktsläktet (Artocarpus) är ett växtsläkte i familjen mullbärsväxter med cirka 30-50 arter. Flera arter odlas för sina ätliga frukter.
Släktets arter bildar städsegröna till lövfällande träd med latex-saft. De är sambyggare. Bladen är strödda, bladskivan enkel eller parflikig, sällsynt parbladig, de är läderartade och helbräddade. Blomställningarna kommer ibland fram på grova grenar, de är enkönade, huvudlika med många blommor. Hon- och hanblommor sitter i separata samlingar. Honblommorna är delvis sammanväxta. Frukten är en skenfrukt, köttig och ibland mycket stor, fruktens yta varierar beroende på art.
Jackfruktsläktet (Artocarpus) är ett växtsläkte i familjen mullbärsväxter med cirka 30-50 arter. Flera arter odlas för sina ätliga frukter.
Släktets arter bildar städsegröna till lövfällande träd med latex-saft. De är sambyggare. Bladen är strödda, bladskivan enkel eller parflikig, sällsynt parbladig, de är läderartade och helbräddade. Blomställningarna kommer ibland fram på grova grenar, de är enkönade, huvudlika med många blommor. Hon- och hanblommor sitter i separata samlingar. Honblommorna är delvis sammanväxta. Frukten är en skenfrukt, köttig och ibland mycket stor, fruktens yta varierar beroende på art.
Артокарпус (Artocarpus) — рід рослин родини Шовковицеві (Moraceae).
Відомі представники:
Артокарпус (Artocarpus) — рід рослин родини Шовковицеві (Moraceae).
Відомі представники:
Хлібне дерево (Artocarpus altilis) Джекфрут (Artocarpus heterophyllus)
Chi Mít hay chi Chay (danh pháp khoa học: Artocarpus) là một chi của khoảng 60 loài cây thân gỗ sinh sống trong khu vực Đông Nam Á và các đảo trên Thái Bình Dương, thuộc về họ Dâu tằm (Moraceae). Chi này có quan hệ gần và khó phân biệt với chi Ficus chứa các loài đa, sanh, si, sung, đề. Tên gọi chung phổ biến của các loài là mít, chay và xa kê.
Phần lớn các loài trong chi này là các cây gỗ (một ít là cây bụi) cao 15–20 m; với nhựa mủ, trong đó lá, thân và cành con đều có thể sinh ra nhựa màu trắng sữa.
Các lá thường xanh hay sớm rụng có lá kèm, mọc so le hay vòng hoặc xếp thành hai dãy, dao động từ nhỏ và nguyên (như ở Artocarpus integer) tới lớn và xẻ thùy (như ở Artocarpus communis). Các lá hình tim của Artocarpus communis kết thúc với chóp lá dài và nhọn.
Các loài của chi này là đơn tính cùng gốc, với các hoa đơn tính của cả hai giới đều có mặt trên cùng một cây. Các cụm hoa sinh ra trên thân hay các cành chính. Các hoa đực mọc thành bông đuôi sóc. Các hoa cái nhỏ, màu hơi xanh lục mọc thành các cụm hoa ngắn, nhiều thịt trên một đế hoa lồi. Sau khi thụ phấn chúng phát triển thành quả tụ có thể rất lớn, gồm nhiều quả bế hợp thành. Bầu nhụy thượng. Hạt không có nội nhũ
Một vài loài trong chi này có quả ăn được và được trồng khá phổ biến, như xa kê (Artocarpus altilis), mít tố nữ (Artocarpus integer), mít (Artocarpus heterophyllus) và marang (Artocarpus odoratissimus). Trong sửa đổi gần đây nhất của chi Artocarpus, loài hay thay đổi Artocarpus communis được coi là chứa cả ba loài xa kê: Artocarpus altilis, Artocarpus mariannensis và Artocarpus camansi.
Tên gọi 'Artocarpus' có nguồn gốc từ tiếng Hy Lạp 'artos' (= bánh mì) và 'karpos' (= quả). Tên gọi khoa học này được Johann Reinhold Forster và J. Georg Adam Forster, một đội các nhà thực vật học là cha và con trên boong tàu HMS Resolution trong chuyến thám hiểm lần hai của thuyền trưởng James Cook.
Xa kê và mít được trồng khá phổ biến tại Đông Nam Á. Các loài khác được trồng có tính chất địa phương hơn để lấy gỗ, quả hay hạt ăn được. Tại Việt Nam hiện đã biết có 13 loài.
Nghiên cứu phát sinh loài gần đây, dựa trên kiểu sắp xếp lá, các đặc trưng giải phẫu lá và lá kèm, chỉ ra sự tồn tại của ít nhất là 2 phân chi trong chi Artocarpus:
Chi Prainea có quan hệ họ hàng gần với phân chi Pseudojaca và một số nhà nghiên cứu coi nó như là phân chi thứ ba của chi Artocarpus. Danh sách một số loài dưới đây là tuân theo cách hiểu truyền thống.
Chi Mít hay chi Chay (danh pháp khoa học: Artocarpus) là một chi của khoảng 60 loài cây thân gỗ sinh sống trong khu vực Đông Nam Á và các đảo trên Thái Bình Dương, thuộc về họ Dâu tằm (Moraceae). Chi này có quan hệ gần và khó phân biệt với chi Ficus chứa các loài đa, sanh, si, sung, đề. Tên gọi chung phổ biến của các loài là mít, chay và xa kê.
Artocarpus
J.R.Forster & G.Forster, 1775[2]
Артокарпус (лат. Artocarpus) — род растений семейства Тутовые (Moraceae), включающий в себя около 60 видов, произрастающих в Азии и на островах Тихого океана.
Виды рода — деревья или кустарники, содержащие млечный сок. Форма их листьев крайне изменчива и даже на одном дереве иногда могут развиваться цельные, перисторассеченные и перистосложные листья.
Соцветия преимущественно головчатые, однополые, характерны каулифлория и рамифлория. Цветки артокарпусов невзрачные, мелкие, мужские имеют всего по одной тычинке. Соплодия артокарпусов очень крупные, зеленовато-жёлтые или коричневые, по поверхности мелкобугорчатые.
Род артокарпус (Artocarpus) включает в себя порядка шестидесяти растений, распространённых в основном в тропиках Юго-Восточной Азии и Океании. Это однодомные деревья высотой до 35 метров с цельными или лопастными листьями. Все части деревьев содержат млечный сок. Невзрачные однополые цветки собраны в соцветия с мясистой осью, в ткань которой они полностью погружены. После опыления пестичных цветков их околоцветники и прицветники, а также ось соцветия сильно разрастаются и сливаются, образуя соплодие, в наружном слое которого располагаются собственно плоды — костянки, содержащие семена. Хлебное дерево, джекфрут и некоторые другие виды — очень известные пищевые растения тропиков; культивируются ради древесины, плодов или съедобных семян.
По информации базы данных The Plant List, род включает 64 видов[4]:
Артокарпус (лат. Artocarpus) — род растений семейства Тутовые (Moraceae), включающий в себя около 60 видов, произрастающих в Азии и на островах Тихого океана.
桂木属(学名:Artocarpus)又名波罗蜜属,是蔷薇目桑科下的一个属,为乔木植物。该属共有约64种[1],分布于印度、马来半岛至中国。[2]
빵나무속(Artocarpus)은 약 60여 종의 나무와 관목으로 이루어진 뽕나무과의 식물 속이다. 동남아시아와 태평양 지역이 원산지이다.