dcsimg

Lifespan, longevity, and ageing

由AnAge articles提供
Maximum longevity: 25 years (captivity) Observations: In the wild, these animals have been estimated to live up to 27 years (Ronald Nowak 1999), which is plausible but unverified. There are also anecdotal reports of animals living more than 30 years. These animals are common in zoos, however, and record longevity in captivity is only 25 years (Richard Weigl 2005).
許可
cc-by-3.0
版權
Joao Pedro de Magalhaes
編輯者
de Magalhaes, J. P.
合作夥伴網站
AnAge articles

Benefits ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

Kangaroos are sometimes considered pests by livestock owners because they compete for forage with livestock. In areas where vegetation is limited, kangaroos may cause reduce forage significantly.

Negative Impacts: crop pest

許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Conservation Status ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

Macropus rufus is not considered endangered. Nearly 3 million square miles of Australian territory now lies within the boundaries of excellent national parks. All Australian states regulate the hunting of kangaroos.

US Federal List: no special status

CITES: no special status

IUCN Red List of Threatened Species: least concern

許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Behavior ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

Little information on communication among red kangaroos is available. Like most mammals, red kangaroos are likely to make extensive use of chemical modes of perception and communication. They also have excellent vision and hearing, suggesting these are important sensory modes.

Communication Channels: visual ; acoustic ; chemical

Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Benefits ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

A fairly large Australian industry exists around the use of kangaroos for their skins and meat. Red kangaroos are also integral parts of the healthy ecosystems in which they live.

Positive Impacts: food ; body parts are source of valuable material

許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Associations ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

Macropus rufus is important in shaping vegetation communities in the ecosystems in which they live through their action as grazers.

許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Trophic Strategy ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

Red kangaroos are exclusively plant-eaters, with a preferred diet of green herbage including grasses and dicotyledonous flowering plants. These herbivores can go without water for long periods of time by consuming moisture-filled succulent plants.

Plant Foods: leaves; wood, bark, or stems

Primary Diet: herbivore (Folivore )

許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Distribution ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

Macropus rufus occurs over most of the dry, inland, central part of Australia. This expansive area includes scrubland, shrubland, grassland, and desert habitats.

Biogeographic Regions: australian (Native )

許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Habitat ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

Red kangaroos live over most of the central part of Australia in areas where rainfall averages less than 500 millimeters. They prefer to forage in open plains habitats with neither trees nor bushes, but are seldom found in regions without shade and shelter from scattered trees.

Habitat Regions: tropical ; terrestrial

Terrestrial Biomes: desert or dune ; savanna or grassland ; scrub forest

許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Life Expectancy ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

Lifespans are potentially long in red kangaroos, although most individuals probably do not survive their first year of life. Red kangaroos have been recorded living up to 22 years in the wild.

Range lifespan
Status: wild:
22 (high) years.

Average lifespan
Status: wild:
30.0 years.

Average lifespan
Status: wild:
20.0 years.

Average lifespan
Status: wild:
22.0 years.

Average lifespan
Status: captivity:
16.3 years.

許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Associations ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

Their large size reduces the predation risks faced by red kangaroos. Very young joeys are protected in their mother's pouch and red kangaroos can use their robust legs and clawed feet to defend themselves from attackers with kicks and blows. They may be preyed on by dingos and very young joeys, just out of the pouch, may be taken by large raptors. Humans have historically hunted kangaroos for their meat and hides and human hunting continues to be the primary source of predation for red kangaroos.

Known Predators:

  • humans (Homo sapiens)
  • dingos (Canis lupus dingo)
  • raptors (Falconiformes)
許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Morphology ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

Macropus rufus is the largest living marsupial. Males range in total body length from 1,300 to 1,600 mm and females from 850 to 1,050 mm. Tail length is from 1,000 to 1,200 mm for males and 650 to 850 mm for females. They may weigh as much as 90 kg and may reach 1.8 meters in height when standing. Coat color is usually reddish brown in males and bluish gray in females, although these colors are reversed in some areas, with females being reddish and males blue-gray. Red kangaroos are robustly built, with large, well-muscled tails and powerful hindquarters. The tail is strong enough to support the kangaroo's body weight, acts as a balance when jumping, and is used, with the two legs, to form a tripod for resting. The second and third toes of red kangaroos are fused and shaped into a grooming claw. Their foreshortened upper limbs terminate in clawed paws used with great dexterity in eating, grooming, and self-defense. Females have a forward facing pouch and 4 mammae.

Range mass: 90 (high) kg.

Range length: 650 to 1200 mm.

Other Physical Features: endothermic ; homoiothermic; bilateral symmetry

Sexual Dimorphism: male larger

Average basal metabolic rate: 31.353 W.

許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Reproduction ( 英語 )

由Animal Diversity Web提供

Male red kangaroos compete for mating opportunities with several females. Males will try to monopolize access to several females and will actively drive away other males. This competition sometimes leads to "boxing" matches, where males hit at each other with their forepaws and kick with their feet. There is no permanent association of males and females.

Mating System: polygynous

Macropus rufus has a short gestation period. The young are born 33 days after mating, and mating can occur again a day or two after parturition. The fertilized egg resulting from this post-partum mating develops only to the blastocyst stage and then undergoes a period of embryonic diapause. Development is resumed if the previous young, which is still suckling in the pouch, reaches 204 days old or if it dies or is removed. Young kangaroos are known as joeys. Red kangaroo joeys are tiny when born, averaging only 2.5 centimeters long and 0.75 grams. After the joey is born, it crawls up the mother's fur, into her pouch and immediately attaches itself to a nipple. During this period, the sucking stimulus prevents the re-occurence of fertility cycles. Given favorable conditions, a mother red kangaroo produces and raises an average of three young every two years. Individual females often have, simultaneously, a joey outside of the pouch, a joey in the pouch, and a blastocyst awaiting implantation. Compared to the gestation period, the period of lactation is long, about one year in red kangaroos.

A mature female red kangaroo which is appropriately nourished, and which is not suckling a young in its pouch already, becomes fertile at approximately 35 day intervals and is, like the male, potentially fertile throughout the year. Unlike the suckling period, pregnancy does not interrupt recurrence of fertility.

Sexual maturity is reached at 15 to 20 months in females and 20 to 24 months in males, but maturity may be delayed in unfavorable conditions.

Breeding interval: Given favorable conditions, a mother red kangaroo produces and raises an average of three young every two years.

Breeding season: Red kangaroos can breed throughout the year.

Range number of offspring: 2 (high) .

Average number of offspring: 1.

Average gestation period: 33 days.

Average weaning age: 12 months.

Range age at sexual or reproductive maturity (female): 15 to 20 months.

Range age at sexual or reproductive maturity (male): 20 to 24 months.

Key Reproductive Features: iteroparous ; year-round breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; viviparous ; embryonic diapause

Average birth mass: 0.784 g.

Average gestation period: 33 days.

Average number of offspring: 1.

Red kangaroo young are tiny when born and make their own way from the birth canal to the pouch and a nipple to which they permanently attach themselves for about 70 days. They are born with well-developed tongues, jaw muscles, nostrils, forelimbs, and digits. Otherwise their external features are embryonic. Females lactate their young for about a year and carry them in their pouch for about 235 days.

Parental Investment: altricial ; pre-fertilization (Provisioning, Protecting: Female); pre-hatching/birth (Provisioning: Female, Protecting: Female); pre-weaning/fledging (Provisioning: Female, Protecting: Female)

許可
cc-by-nc-sa-3.0
版權
The Regents of the University of Michigan and its licensors
書目引用
Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus_rufus.html
作者
Minerva Yue, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Joan Rasmussen, West Windsor-Plainsboro High School
編輯者
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
Animal Diversity Web

Brief Summary ( 英語 )

由EOL authors提供

Thered kangaroo(Macropus rufus) is the largest of allkangaroos, the largestmammalnative toAustralia, and thelargestextantmarsupial. It is found across mainlandAustralia, avoiding only the more fertile areas in the south, the east coast, and the northern rainforests.Th red kangeroo has long, pointed ears and a squared-off muzzle. Males have short, red-brown fur, fading to pale buff below and on the limbs. Females are smaller than males and are blue-grey with a brown tinge, pale grey below, although arid zone females are coloured more like males. It has two forelimbs with small claws, two muscular hind-limbs, which are used for jumping, and a strong tail which is often used to create a tripod when standing upright.

Read more...

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia Editors and contributors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
EOL authors

Böyük sarı kenquru ( 亞塞拜然語 )

由wikipedia AZ提供


Böyük sarı kenquru (lat. Macropus rufus) - kenquru cinsinə aid heyvan növü.

Avstraliyanın cənubunda, şərq sahillərindəki eləcə də şimaldakı tropik meşələrin məhsuldar torpaqları istisna olmaqla, materikinin hər yerinə yayılıb.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia AZ

Kangourou rous ( 布列塔尼語 )

由wikipedia BR提供


Ar c'hangourou rous (Macropus rufus) a zo ur bronneg geotdebrer godellek hag a vev en Aostralia. Ar c'hangourou brasañ eo ha, dre se, ar godelleg brasañ war ar memes tro.

Doareoù pennañ

Disheñvel eo ar par diouzh ar barez. War-dro 85 kg ha 160 cm (uhelder) eo ar par pa n'eo ar barez nemet war-dro 35 kg ha 130 cm. O lost a c'hell bezañ 1 m e hirder.

Cheñch a ra kalz niver ar c'hangouroued rous : etre 5 ha 12 milion diouzh ma vez sec'hor pe get. Ar parezed n'hallont ket engehentañ ma n'eo ket stank a-walc'h ar struzh ha n'eus ket sper gant ar pared pa vez sec'hor.

En em vagañ a ra diwar gwrizioù, delioù ha geot.

Bevañ a ra a-strolladoù etre 2 ha 10 kangourou enno.

 src=
Tiriad ar c'hangourou rous

Liammoù diavaez


Commons
Muioc'h a restroù diwar-benn

a vo kavet e Wikimedia Commons.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia BR

Kangourou rous: Brief Summary ( 布列塔尼語 )

由wikipedia BR提供


Ar c'hangourou rous (Macropus rufus) a zo ur bronneg geotdebrer godellek hag a vev en Aostralia. Ar c'hangourou brasañ eo ha, dre se, ar godelleg brasañ war ar memes tro.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia BR

Cangur vermell ( 加泰隆語 )

由wikipedia CA提供
En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
 src=
Distribució del cangur vermell a Austràlia

El cangur vermell (Macropus rufus) viu a quasi tot Austràlia, llevat de la costa est, les selves pluvials del nord i algunes àrees del sud.

Descripció

El cangur roig és el més gran dels marsupials actuals. Arriba a mesurar 1,6 metres de longitud, i la cua pot arribar als 120 cm. Poden pesar fins a 90 kg. Els mascles solen tenir el pelatge més vermellós i són més grans, mentre que les femelles presenten una coloració més grisenca. Sol romandre en posició bípeda, amb la cua com un tercer punt de suport. Els cangurs vermells no poden desplaçar-se caminant, i s'han de moure a salts. En posició quadrúpeda han d'avançar amb les dues potes del darrere alhora. Els salts del cangur vermell poden arribar a 3 m d'alçada i 10 de llargada, poden arribar a una velocitat de 50 km / h.

Costums en hàbitat

A més de ser herbívors que habiten a l'àrida regió interior d'Austràlia, els cangurs estan molt estesos i viuen en rajades de més de cent cangurs diàriament. Ocupen un territori de prop de 115 milles quadrades. Tot grup té almenys un mascle adult. Si hi ha diversos mascles, el dominant en batalla serà qui dirigeixi la bandada. És més aviat conegut com un animal nocturn, el fet li permet suportar la calor en moments sufocants. Per a això descansa a l'ombra d'arbres o arbustos i, a vegades, excaven un forat poc profund en el qual se'n va a dormir. Per refrescar quan la temperatura és alta, el cangur es llepa els avantbraços, mancats de pèl, on té vasos sanguinis superficials. Per perdre temperatura corporal també esbufega.

Biologia i comportament

El cangur vermell és un marsupial herbívor. La seva dieta consisteix en herba i fulles d'arbres. Sol organitzar-se en grups, que en èpoques plujoses consten de 2-10 exemplars, i en època de sequera poden arribar als 1500 individus. Els grups estan liderats per un mascle dominant, que s'aparella amb diverses femelles. La seva població varia amb les pluges. En època de sequera la població es redueix a la meitat. D'altra banda, en aquestes èpoques els mascles no produeixen esperma. Les femelles només conceben si ha plogut molt. Després 33 dies d'embaràs, la cria, immadura, s'enfila cap al marsupi de la seva mare. Allà roman durant 190 dies, fins a sortir per primera vegada de la borsa. La cria s'independitza a l'any de vida.

Els seus principals depredadors són l'àguila audaç i el dingo. Encara que el seu principal defensa és la fugida, pot propinar fortes puntades o garrotades.

Referències


許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autors i editors de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia CA

Cangur vermell: Brief Summary ( 加泰隆語 )

由wikipedia CA提供
 src= Distribució del cangur vermell a Austràlia

El cangur vermell (Macropus rufus) viu a quasi tot Austràlia, llevat de la costa est, les selves pluvials del nord i algunes àrees del sud.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autors i editors de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia CA

Klokan rudý ( 捷克語 )

由wikipedia CZ提供

Klokan rudý (Macropus rufus) je největší žijící vačnatec. Žije v Austrálii.

Popis

Samec klokana rudého dorůstá 1,4 m a váží až 85 kg, samice jsou se svou délkou pod 1,1 m a maximální hmotností 35 kg viditelně menší než samci. Má štíhlé tělo porostlé krátkou, červenohnědou srstí, se svalnatým, 0,9 – 1 m dlouhým ocasem a nápadně dlouhými zadními končetinami, díky kterým dokáží velmi dobře skákat. Samice se obvykle ve zbarvení blízce podobá samci, většinou však má světlé břicho. Svůj český název nezískal díky rudé barvě srsti, ale od barviva vylučovaného žlázou na prsou.

Běhají rychlostí 64 km/h, vzácně i 85 km/h.[2]

Klokan rudý Macropus rufus je největší žijící vačnatec Jeho délka je 1 m až 1,6 m. Ocas bývá dlouhý 0,75 m až 1,2 m. Hmotnost tohoto klokana je 25 kg až 90 kg. Jde o běžný druh. Jeho jméno není odvozené od barvy srsti, ale od barviva vylučovaného žlázou na prsou. Vyskytuje se ve velké části Austrálie, v největších počtech žije v otevřené savaně s lesíky. Klokan rudý může při svých skocích dosáhnout rychlosti až 65 km za hodinu. Pravděpodobně byly naměřeny skoky dlouhé až 12 m. Počet jedinců je proměnlivý rok od roku. Když je období dešťů, může populace čítat až 12 000 000 jedinců, ale v období sucha klesá na pouhých 5 000 000. Samice jsou březí jen když je dostatek dešťů a je dost zeleného rostlinstva. Za dlouhotrvajícího sucha se přestanou samcům tvořit spermie.

Sociální jednotka

Žijí obvykle ve skupinách po dvou až deseti, přestože se v době sucha může nashromáždit u jezírka kolem 1 500 klokanů rudých.[zdroj?]

Predátoři

Klokan rudý je pokládán za škůdce a je loven pro maso a kůži. Jediným jeho nepřítelem mimo člověka jsou orel klínoocasý a pes dingo.

Chov v zoo

V Evropě je chován přibližně v devíti desítkách zoo. V Česku se pak jedná o pět zařízení[3]:

Chov v Zoo Praha

Klokan rudý se v Zoo Praha objevil již čtyři roky po založení zoo v roce 1935. Další informace o tomto druhu pochází z roku 1953 a následně z 60. let 20. století. První úspěšný odchov se podařil v roce 1966.[4]

Ke konci roku 2017 byly chovány tři samice.[5]

Expozice klokanů je umístěna v horní části zoo mezi výběhy ledních medvědů a horní stanicí lanovky.

Odkazy

Reference

  1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-10]
  2. BRYL, Marek; MATYÁŠTÍK, Tomáš. Rychlost savců - Savci, internetová encyklopedie [online]. Univerzita Palackého, upol.cz, 1998-2005. Dostupné online.
  3. www.Zootierliste.de. zootierliste.de [online]. [cit. 2019-01-25]. Dostupné online.
  4. Klokan rudý - lexikon zvířat. www.zoopraha.cz [online]. [cit. 2019-01-25]. Dostupné online.
  5. Ročenka Unie českých a slovenských zoologických zahrad 2017

Externí odkazy

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia autoři a editory
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia CZ

Klokan rudý: Brief Summary ( 捷克語 )

由wikipedia CZ提供

Klokan rudý (Macropus rufus) je největší žijící vačnatec. Žije v Austrálii.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia autoři a editory
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia CZ

Rød kæmpekænguru ( 丹麥語 )

由wikipedia DA提供

Rød kæmpekænguru (Macropus rufus) er den største af alle kænguruer og den største af de nulevende pungdyr. Den findes ud over hele det australske fastland, bortset fra de mest frugtbare områder i syd, langs østkysten og de nordlige regnskove. Arten er meget almindelig og der foregår en nationalt reguleret, kommerciel jagt for kødets og pelsens skyld. Den røde kæmpekænguru har haft fordel af kunstige vandkilder etableret af hensyn til menneskets dyrehold.[1] Den jages i nogle områder af dingoer.

Beskrivelse

Arten er en meget stor kænguru med lange spidse ører og et firkantet snudeparti. Hanner har kort rødbrun pels, der på undersiden og lemmerne går over i blegt brungul. Hunner er mindre end hanner og er blågrå med et brunt skær, lysegrå på undersiden, selvom hunner i tørre områder i højere grad ligner hanner.

Den røde kæmpekængurus ben fungerer meget lig en elastik, hvor akillessenen strækkes, når dyret lander, for derpå at afgive sin energi så dyret løftes op og frem, hvilket muliggør de karakteristiske hop. Hanner kan i et enkelt spring hoppe 9 meter, hvorunder den kan nå en højde på 1,8-3 meter over jorden, men gennemsnittet er dog 1,2-1,9 meter.[2][3]

Hanner er som fuldvoksne 1,3-1,6 meter lange med en hale, der føjer yderligere 1,0-1,2 meter til den totale længde. Hunner er betydeligt mindre med en længde på 85-105 centimeter og en hale på 65-85 centimeter.[3][4] Hunner kan veje fra 18 til 40 kg, mens hanner med en vægt på 55 til 90 kg typisk vejer omkring dobbelt så meget.[4][5] Når en rød kæmpekænguru står oprejst, måler den i gennemsnit 1,5 meter i højden.[6] Store dyr kan måle mere end 1,8 meter i højden. Den største sikkert målte højde er 2,1 meter med en vægt på 91 kg.[5]

Føde

Den røde kæmpekænguru er planteæder. Hovedparten af dens føde er græs, derudover æder den blade og bark. Maven er delt i flere afsnit og i fordøjelseskanalen findes specielle mikroorganismer, for at hjælpe med optagelsen af den svært fordøjelige føde. Den behøver meget lidt vand og kan overleve i længere tid uden at drikke.

Noter

  1. ^ a b Ellis, M.; et al. (2016), Macropus rufus, The IUCN Red List of Threatened Species 2016, hentet 2017-03-10. CS1 maint: Explicit use of et al. (link)
  2. ^ "Red Kangaroo – Zoos Victoria". www.zoo.org.au. Arkiveret fra originalen 2008-07-14. Hentet 2009-04-16.
  3. ^ a b Yue, M. (2001) Macropus rufus. Animaldiversity.ummz.umich.edu. Retrieved on 2015-09-25.
  4. ^ a b Red kangaroo videos, photos and facts – Macropus rufus. ARKive. Retrieved on 2015-09-25.
  5. ^ a b Wood, Gerald (1983). The Guinness Book of Animal Facts and Feats. ISBN 978-0-85112-235-9.
  6. ^ Menkhorst, P & Knight, F 2001, A Field Guide to the Mammals of Australia, Oxford University Press, Melbourne ISBN 0-19-555037-4.

Eksterne henvisninger

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia-forfattere og redaktører
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia DA

Rød kæmpekænguru: Brief Summary ( 丹麥語 )

由wikipedia DA提供

Rød kæmpekænguru (Macropus rufus) er den største af alle kænguruer og den største af de nulevende pungdyr. Den findes ud over hele det australske fastland, bortset fra de mest frugtbare områder i syd, langs østkysten og de nordlige regnskove. Arten er meget almindelig og der foregår en nationalt reguleret, kommerciel jagt for kødets og pelsens skyld. Den røde kæmpekænguru har haft fordel af kunstige vandkilder etableret af hensyn til menneskets dyrehold. Den jages i nogle områder af dingoer.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia-forfattere og redaktører
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia DA

Rotes Riesenkänguru ( 德語 )

由wikipedia DE提供
 src=
Rotes Riesenkänguru im Brookfield Conservation Park, South Australia

Das Rote Riesenkänguru (Osphranter rufus, Syn.: Kangourou rufus, Macropus rufus) ist der größte Vertreter der Kängurus und das größte lebende Beuteltier.

Beschreibung

 src=
Schädel

Herausragende Merkmale der Roten Riesenkängurus sind die muskulösen Hinterbeine und der kräftige Schwanz, der das Gewicht des Körpers allein tragen kann. Er wird fast ebenso lang wie der Körper und dient als Stütze und zur Balance bei weiten Sprüngen. Die Vorderbeine sind im Vergleich dazu sehr kurz. Die Schnauze ist langgestreckt, die Ohren lang. Das Fell ist kurz und rau, bei Männchen ist es rötlichbraun gefärbt, bei Weibchen in der Mehrzahl dagegen blaugrau. Es gibt Exemplare, bei denen es umgekehrt ist.

Das Rote Riesenkänguru erreicht eine Kopfrumpflänge von 0,9 bis 1,6 Metern, der Schwanz ist nochmal 0,7 bis 1,2 Meter lang. Im Stehen können sie 1,8 Meter (in Einzelfällen bis ca. 2 Meter[1]) hoch werden. Männchen sind deutlich größer als Weibchen. Während Männchen 55 Kilogramm (in Einzelfällen bis zu 90 Kilogramm) erreichen können, überschreiten Weibchen selten 30 Kilogramm.

Lebensweise

Verbreitung und Lebensraum

 src=
Verbreitungskarte des Roten Riesenkängurus

Diese Tiere bewohnen trockene und halbtrockene Gebiete in ganz Australien mit Ausnahme der Küsten und des Südwestens. Sie leben in unterschiedlichen Habitaten wie Halbwüsten, Steppen und Buschländern. Allerdings halten sie sich selten in gänzlich baumlosen Gebieten auf, da sie Bäume als Deckung und Schutz vor der heißen Sonne benötigen.

Verhalten

 src=
Kämpfende Rote Riesenkängurus im Zoo Dresden

Rote Riesenkängurus haben keine ausgeprägte Sozialstruktur. Manchmal bilden sie lockere kleine Gruppen von rund zehn Tieren. Diese bestehen aus mehreren Weibchen samt ihrem Nachwuchs und einem Männchen. Während der Paarungszeit versuchen andere männliche Tiere manchmal, mit diesem um die Weibchen zu kämpfen. Diese Kämpfe bestehen aus Bissen, Boxhieben mit den Vorderpfoten und Tritten mit den kräftigen Hinterbeinen. Rote Riesenkängurus kennen kein Territorialverhalten, bei Plätzen mit reichem Nahrungsangebot können sich manchmal auch bis zu 1500 Tiere versammeln. Generell gibt es aber keine dauerhaften Verbindungen zwischen erwachsenen Tieren unterschiedlichen Geschlechts.

Rund sechs bis zehn Stunden täglich verbringen die Tiere mit Fressen, vorwiegend in der Abenddämmerung, der Nacht oder am frühen Morgen. In der Tageshitze ruhen sie im Schatten der Bäume.

Wie viele andere Kängurus kennen Rote Riesenkängurus zwei Arten der Fortbewegung. Bei der Nahrungssuche bewegen sie sich auf allen vieren fort, stützen sich auf die kurzen Vorderbeine und grasen den Boden ab. Bei hohem Tempo hüpfen sie in der bekannten Weise nur mit den Hinterbeinen, der Schwanz dient der Balance. Die Tiere können bis zu 9 m weit und 3 m hoch springen und eine Geschwindigkeit von über 60 km/h erreichen.

Nahrung

Rote Riesenkängurus sind Pflanzenfresser. Hauptbestandteil ihrer Nahrung ist Gras, daneben nehmen sie auch Blätter und Baumrinde zu sich. Zur Verarbeitung der schwer verdaulichen Nahrung dienen ein mehrteiliger Magen und spezielle Mikroorganismen im Verdauungstrakt, wie es auch bei Wiederkäuern der Fall ist. Auch das Wiederkäuen kann beobachtet werden. Sie brauchen sehr wenig Wasser und können längere Zeit ohne Trinken überleben.

Fortpflanzung

 src=
Rotes Riesenkänguru in den Blue Mountains

Diese Tiere haben wie alle Kängurus einen gut entwickelten Beutel mit vier Zitzen. Die Paarung kann ganzjährig stattfinden, ist jedoch vom Nahrungsangebot abhängig. Nach rund 33-tägiger Tragzeit wird meist ein, selten auch zwei Jungtiere geboren. Neugeborene Kängurus sind nur 2,5 cm lang und 0,8 g schwer. Zunge und Vordergliedmaßen sind schon vorhanden, ansonsten sind Neugeborene im Vergleich zu Plazentatieren wenig entwickelt. Sie krabbeln vom Geburtskanal in den Beutel und hängen sich an einer Zitze fest.

Beim Roten Riesenkänguru kommt es zu einer verzögerten Geburt. Zwei Tage nach der Geburt paart sich das Weibchen erneut, der Embryo entwickelt sich bis zu einer Größe von 85 Zellen und ruht dann (wenn das vorige Junge im Beutel gesäugt wird). Sobald das Junge sieben Monate alt ist (oder früher, wenn das Jungtier stirbt), wächst der Embryo weiter, einen Tag nachdem das Jungtier endgültig den Beutel verlässt, wird ein Neues geboren. Nach der Geburt beginnt der Zyklus von neuem. Dies hat den Vorteil, dass Känguruweibchen drei Kinder auf einmal haben können: eines als Embryo, eines im Beutel und eines außerhalb des Beutels. Bei extremer Dürre allerdings werden Weibchen unfruchtbar und vermehren sich nicht mehr.

Die Jungtiere lassen die Zitze nach 70 Tagen das erste Mal los, nach 150 Tagen schaut der Kopf aus dem Beutel, nach 190 Tagen kommen sie zeitweise heraus und nach rund 240 Tagen verlassen sie den Beutel vollständig. Allerdings werden Jungtiere bis zu einem Alter von einem Jahr gesäugt – sie stecken dazu einfach den Kopf in den Beutel der Mutter. Nach 15 bis 24 Monaten sind die Jungtiere geschlechtsreif.

In Gefangenschaft können Riesenkängurus bis zu 24 Jahre alt werden, in freier Wildbahn werden sie wohl kaum älter als zehn oder zwölf Jahre.

Fressfeinde

Erwachsene Riesenkängurus haben kaum natürliche Feinde. Werden sie angegriffen, stützen sie sich auf ihren Schwanz und setzen sich mit Tritten der kräftigen Hinterbeine zur Wehr. Kranke Exemplare und Jungtiere fallen manchmal dem Dingo zum Opfer.

Systematik

Das Rote Riesenkänguru ist eine von 4 Arten der Gattung Osphranter. Ihre nächsten Verwandten sind damit nicht die Grauen Riesenkängurus (Macropus), sondern die Bergkängurus oder Wallaroos.[2]

Bestand und Nutzung durch den Menschen

 src=
Rotes Riesenkänguru im Sprung im Zoo Hellabrunn

Rote Riesenkängurus haben die Ankunft der Europäer in Australien besser verkraftet als viele kleinere Känguruarten, sie haben ihren Siedlungsraum großteils beibehalten. In manchen Regionen werden sie als Nahrungskonkurrenten der Schafs- und Rinderherden verfolgt. Schätzungen über die Gesamtzahl belaufen sich auf acht bis zehn Millionen Tiere.

Der Bestand ist trotz der kommerziellen Bejagung durch den Menschen stabil. Mittlerweile ist jedoch auch klar, dass Überweidung durch Kängurus auch die regionalen Ökosysteme schädigen kann. Da der Dingo der einzige natürliche Feind der Riesenkängurus ist, werden bereits staatliche Maßnahmen zur Verringerung der Kängurubestände durch Abschussquoten praktiziert.[3][4]

Die jährlichen Abschussquoten werden für jede der bejagten Arten individuell festgelegt und das Kängurufleisch (von insgesamt vier Arten zu denen auch das Rote Riesenkänguru zählt) wird in 60 Länder exportiert.[4]

Die Verarbeitung ihrer Haut zu Känguruleder erfolgt vor allem in Australien, Italien ist der zweitgrößte Abnehmer.[5]

Um verwaiste Kängurujunge kümmern sich verschiedene Aufzuchtstationen.

In Europa wird die Art in 82 Zoos gepflegt, von denen sich 12 in Deutschland befinden.[6]

Literatur

  • Udo Gansloßer (Hrsg.): Die Känguruhs. Filander, Fürth 1999, 2004. ISBN 3930831309
  • Ronald Strahan: Mammals of Australia. Smithsonian Books, Washington, D.C., 1995, 1996. ISBN 1560986735
  • Ronald M. Nowak: Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999. ISBN 0801857899

Einzelnachweise

  1. Magdalena Pulz: Viel Fell, viele Muskeln, richtig viele Follower. In: sueddeutsche.de. 2018, ISSN 0174-4917 (sueddeutsche.de [abgerufen am 11. Dezember 2018]).
  2. M. D. B. Eldridge & G. M. Coulson: Genus Osphranter Seite 726 – 727 in Don E. Wilson, Russell A. Mittermeier: Handbook of the Mammals of the World – Volume 5. Monotremes and Marsupials. Lynx Editions, 2015, ISBN 978-84-96553-99-6
  3. Ökologisches Ungleichgewicht. Auch Kängurus können in Australien zum Problem werden Der Standard, aufgerufen am 18. Februar 2022
  4. a b Exporting kangaroo meat Department of Agriculture, Water and the Environment, aufgerufen am 18. Februar 2022
  5. Känguruleder Leder Info, aufgerufen am 18. Februar 2022
  6. [1] ZTL 10.6.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia DE

Rotes Riesenkänguru: Brief Summary ( 德語 )

由wikipedia DE提供
 src= Rotes Riesenkänguru im Brookfield Conservation Park, South Australia

Das Rote Riesenkänguru (Osphranter rufus, Syn.: Kangourou rufus, Macropus rufus) ist der größte Vertreter der Kängurus und das größte lebende Beuteltier.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia DE

Macropus rufus ( 阿爾巴尼亞語 )

由wikipedia emerging languages提供

Macropus rufus ose Kanguri është kafshë gjitare që ushqehet me bimë.

Një kangur është një marsupial nga familja Macropodidae (macropods, do të thotë 'këmbë të mëdha'). Në pergjithsi ky term përdoret për të përshkruar llojet më të madhe nga kjo familje, sidomos ato të gjinise Macropus ,kanguri I kuq, kangur Antilopine, Lindore dhe kanguri gri I lindjes dhe I perendimit. Kanguret janë endemike në kontinentin e Australisë. Macropods e vogla janë gjetur në Australi dhe New Guinea.Te medhenjte janë përshtatur shumë mirë për tiu pershtatur ndryshimeve te peizazhit australian nga njerëzit dhe pse shumë nga kushërinjtë e tyre të vogël janë të rrezikuar, ata janë të bollshem Kanguret e eger janë qëlluar për mish, sport, dhe për mbrojtjen e tokës për kullotje delesh dhe kafshësh. Edhe pse ka disa mosmarrëveshje per, trafikun e mishit të kangurit ka shumë perfitime mjedisore dhe përfitimet shëndetësore Kanguri është një simbol nacional i Australisë: simbol i tij është përdorur në shtresat Australiane te armëve, në disa nga monedhat e vet, si dhe nga disa prej organizatave më të njohura të Australisë, përfshirë Qantas. Kanguri është I rëndësishem ne kulturën Australiane . Fjala kangur rrjedh nga fjala gangurru Yimidhirr Guugu, duke iu referuar një kanguri gri. Emri i parë është regjistruar si "Kangooroo ose Kanguru" më 4 gusht 1770, nga gjenerali(më vonë kapiteni) James Cook në brigjet e lumit në vendin modern, te Cooktown .Përpjekja zgjati për gati shtatë javë për të riparuar dëmet e qëndrueshme në barrieren e Madhe Reef .Guugu Yimidhirr është gjuha e popullit të mitit të përbashkët. Në anglisht emri kangur është një frazë "Unë nuk ju kuptoj ju .Sipas kësaj legjende, kapiteni James Cook dhe natyralist Sir Joseph Banks po zbulonin zonen per kanguret . Ata kërkuan një lokal afër se si quheshin krijesat. Lokale u përgjigj "kangur", të thotë: "Unë nuk ju kuptoj ju",nga i cili doli në jetë emri i krijesës. Miti kangur ishte nxjere në vitet 1970 nga gjuhëtar Haviland Xhon B. në studimin e tij me njerëzit Yimidhirr Guugu. Kanguret Mashkuj quhen bucks, boomers, jacks, ose pleq, femra janë jills, dhe të rinjte janë joeys. Emri kolektiv për Kanguret është një turmë,Emri kangur ireferohet Roos. Ka katër lloje kanguresh të cilet janë: * kangur Kuq (Macropus rufus) është më I madhe ,marsupial ,mbijeton kudo në botë. Më pak në numër, kangur Kuq zë thatë dhe gjysmë e thatë jeton ne-qendër të kontinentit. Një ma Perëndimor shkull mund të jetë i madh 2 metra (6 ft 7 in) i gjatë dhe peshon 90 kg (£ 200). * kanguri lindor gri(Macropus giganteus) është më pak e njohur,por mbulon një pjesë pjellore lindore të kontinentit. * kanguri Perëndimor gri (Macropus fuliginosus) është pak më I vogël përsëri në rreth 54 kg. Ai është gjetur në pjesën jugore të Australia perendimore, Australia jugore pranë bregut, dhe pellgut te lumit Darling. * Kangur Antilopine (Macropus antilopinus) është, në thelb, larg-ekuivalent veriore e lindore dhe perëndimore Kanguri Gri. Ai është një krijesë e fushore me bar dhe pyje, dhe që rron në tufë. Përveç kësaj, ka macropods rreth 50 të vogël lidhur ngushtë me kangur në Macropodidae Familjet europiane kanë konsideruar gjatë Kangaroos si kafshë të çuditshme. Eksploruesit e hershëm i përshkrojne ata si krijesa që kishin kokat si dre (pa Antlers), ishtin te drejtë si burra, dhe hapet si bretkosat. Kombinuar me dy-kryesoi pamjen e një kangur nënë, kjo çoi në shtëpi shumë mbrapa për të shkarkuar si tregime udhëtarët për mjaft kohë. [Citim i duhur] kangur i parë që do të ekspozohet në botën perëndimore u qëllua një shembull nga John Gore , një oficer në Përpjekja e Kapiten Cook-së në 1770. e kafshëve u qëllua dhe lëkurën e saj dhe kafkë transportuar mbrapa Angli për të cilin ishte i mbushur (nga taxidermists që nuk kishin parë) dhe shfaqet për publikun e gjerë si një curiositet.Kanguret kanë këmbët e prapme të fuqishme, këmbët e madha përshtatur për kërcim, një bisht të gjatë, dhe një kokë të vogël. Ashtu si të gjithë marsupialet kanguret femra kanë një qese te quajtur marsupium në të cilën te rinjte kane zhvillim të plotë pas lindjes. Kanguret janë vetëm kafshë të mëdha qe përdorin xhepin si një mjet për zhvillim. Shpejtësi për kangurin e kuq është rreth 20–25 km / h (13-16 mph), por me shpejtësi deri 70 km / h (44 mph) mund të arrihet, në distanca të shkurtra, ndërsa ai mund të mbajë një shpejtësi të 40 km / h (25 mph) për gati dy kilometra. [16] Kjo shpejtësi dhe energji-metodë efikase e udhëtimit ka evoluar për shkak se duhen mbuluar distanca të mëdha, në kërkim të ushqimit dhe ujit, në vend se sa duhet për t'i shpëtuar grabitqarët . Për shkak të këmbëve te tyre të gjata, ata nuk mund të ecin drejt. Për të lëvizur me shpejtësi të ngadaltë, ata e përdorin bishtin e tyre për të formuar një trekëmbësh .Pastaj ngrene këmbët e prapme përpara, në një formë të lëvizje e quajtur "zvarritje-në këmbe”. Jetëgjatësia mesatare e një kanguri është rreth 4-6 vjet. Lloje te ndryshme të kangureve kanë dietë të ndryshme, edhe pse të gjitha janë herbivore te rreptë.Kanguri lindor gri është kryesisht një Grazer qe ha një shumëllojshmëri të gjerë të kullotave, ndërsa disa lloje të tjera (p.sh. kangur Kuq) përfshijë sasi të konsiderueshme të shkurreve në dietë. Lloje të vogla konsumojnë edhe kërpudha. Shumë prej tyre janë llojet e nates dhe zakonisht shpenzimet ne ditë pushimi në hije dhe në mbrëmje te ftohta, naten dhe ne mëngjes kullotin. Kanguret kanë te zhvilluar dhëmbët . Dhembet preres te tij janë në gjendje të hane barin afër tokës, dhe dhemballet presin dhe bluajne barin. Që të dy anët e nofullave jane të ulëta dhe nuk janë të bashkuara, dhembet preres jane te ulët dhe janë më larg nga njeri tjetri, duke i dhënë kangurit nje kafshim të gjerë. Silici në bar është gërryes, kështu që dhemballet e tij lëvizin përpara dhe përfundimisht bien jashtë dhe zëvendësohen me dhëmbë të reja që rriten më vone. Përkundër të paturit një dietë barngrënëse të ngjashme me ripertypesit si kafshë që lirojne sasi të medha te metanit përmes vjelljes, Kanguret praktikisht nuk lirojne asnjë gas. Efekt anësor i hidrogjenit te fermentimit është konvertuar në vend te acetatit, e cila përdoret pastaj për të siguruar energji të mëtejshme. Shkencëtarët janë të interesuar për mundësinë e transferimit të bakterieve përgjegjës nga Kanguret te kafshët, që nga efekti i gazit metan është 23 herë më e madhe se ajo e dioksidit të karbonit, për molekulë. Kanguret janë grabitqarët pak natyrore. Thylacine, i konsideruar nga palaeontologet të ketë qenë dikur një grabitqar i madh natyror e kangur, tani është zhdukur. Grabitqarët e tjera të përfshira te zhdukura jane : Lion marsupial, Megalania dhe Wonambi. Megjithatë, me ardhjen e njerëzve në Australi të paktën 50.000 vjet më parë dhe futjen e dingo rreth 5.000 vjet më parë, Kanguret kanë pasur aftesi për tu përshtatur. Thjeshtë lehja e një qeni mund të caktojë një migrant te rritur mashkull në një valë të eger. Shqiponjat e përbaltura dhe Raptors tjera zakonisht hanë kërmë kanguri. Goannas dhe zvarraniket e tjere mishngrënës përbëjnë edhe një rrezik më të vogël për llojet e tjera te kangureve kur burime të tjera ushqimore mungojne .Bashke me dingot dhe canids të tjere , i futur si specie Dhelprat dhe macet e egra gjithashtu përbëjnë një kërcënim të popullsise te kangureve. Kanguret dhe kanguret e vegjel kane aftesi te notojne , dhe shpesh ikin në Ujra nëse paraqitet si opsion. Në qoftë se ndiqet në ujë, një kangur i madh mund të përdore kembet e tyre te perparme për të mbajtur grabitqarin nën uje në mënyrë që të mbyte atë. Një tjetër taktikë mbrojtëse përshkruar nga dëshmitarët është kapja e qenit sulmues me kembet e parme dhe me pas e mbyt ate me kembet e pasme.Kanguret jane gjitare pra ushqejne te vegjlit me qumesht.Ata kane gezof me qime te trasha ngjyre kryesisht kafe.Kanguret mbahen ne kopshte zologjike per tu vizituar nga njerezit të cilët dëshirojne ti shikojne. Kanguret riprodhohen seksualisht në periudha të caktuara te vitit.

Referime

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autorët dhe redaktorët e Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

Macropus rufus: Brief Summary ( 阿爾巴尼亞語 )

由wikipedia emerging languages提供

Macropus rufus ose Kanguri është kafshë gjitare që ushqehet me bimë.

Një kangur është një marsupial nga familja Macropodidae (macropods, do të thotë 'këmbë të mëdha'). Në pergjithsi ky term përdoret për të përshkruar llojet më të madhe nga kjo familje, sidomos ato të gjinise Macropus ,kanguri I kuq, kangur Antilopine, Lindore dhe kanguri gri I lindjes dhe I perendimit. Kanguret janë endemike në kontinentin e Australisë. Macropods e vogla janë gjetur në Australi dhe New Guinea.Te medhenjte janë përshtatur shumë mirë për tiu pershtatur ndryshimeve te peizazhit australian nga njerëzit dhe pse shumë nga kushërinjtë e tyre të vogël janë të rrezikuar, ata janë të bollshem Kanguret e eger janë qëlluar për mish, sport, dhe për mbrojtjen e tokës për kullotje delesh dhe kafshësh. Edhe pse ka disa mosmarrëveshje per, trafikun e mishit të kangurit ka shumë perfitime mjedisore dhe përfitimet shëndetësore Kanguri është një simbol nacional i Australisë: simbol i tij është përdorur në shtresat Australiane te armëve, në disa nga monedhat e vet, si dhe nga disa prej organizatave më të njohura të Australisë, përfshirë Qantas. Kanguri është I rëndësishem ne kulturën Australiane . Fjala kangur rrjedh nga fjala gangurru Yimidhirr Guugu, duke iu referuar një kanguri gri. Emri i parë është regjistruar si "Kangooroo ose Kanguru" më 4 gusht 1770, nga gjenerali(më vonë kapiteni) James Cook në brigjet e lumit në vendin modern, te Cooktown .Përpjekja zgjati për gati shtatë javë për të riparuar dëmet e qëndrueshme në barrieren e Madhe Reef .Guugu Yimidhirr është gjuha e popullit të mitit të përbashkët. Në anglisht emri kangur është një frazë "Unë nuk ju kuptoj ju .Sipas kësaj legjende, kapiteni James Cook dhe natyralist Sir Joseph Banks po zbulonin zonen per kanguret . Ata kërkuan një lokal afër se si quheshin krijesat. Lokale u përgjigj "kangur", të thotë: "Unë nuk ju kuptoj ju",nga i cili doli në jetë emri i krijesës. Miti kangur ishte nxjere në vitet 1970 nga gjuhëtar Haviland Xhon B. në studimin e tij me njerëzit Yimidhirr Guugu. Kanguret Mashkuj quhen bucks, boomers, jacks, ose pleq, femra janë jills, dhe të rinjte janë joeys. Emri kolektiv për Kanguret është një turmë,Emri kangur ireferohet Roos. Ka katër lloje kanguresh të cilet janë: * kangur Kuq (Macropus rufus) është më I madhe ,marsupial ,mbijeton kudo në botë. Më pak në numër, kangur Kuq zë thatë dhe gjysmë e thatë jeton ne-qendër të kontinentit. Një ma Perëndimor shkull mund të jetë i madh 2 metra (6 ft 7 in) i gjatë dhe peshon 90 kg (£ 200). * kanguri lindor gri(Macropus giganteus) është më pak e njohur,por mbulon një pjesë pjellore lindore të kontinentit. * kanguri Perëndimor gri (Macropus fuliginosus) është pak më I vogël përsëri në rreth 54 kg. Ai është gjetur në pjesën jugore të Australia perendimore, Australia jugore pranë bregut, dhe pellgut te lumit Darling. * Kangur Antilopine (Macropus antilopinus) është, në thelb, larg-ekuivalent veriore e lindore dhe perëndimore Kanguri Gri. Ai është një krijesë e fushore me bar dhe pyje, dhe që rron në tufë. Përveç kësaj, ka macropods rreth 50 të vogël lidhur ngushtë me kangur në Macropodidae Familjet europiane kanë konsideruar gjatë Kangaroos si kafshë të çuditshme. Eksploruesit e hershëm i përshkrojne ata si krijesa që kishin kokat si dre (pa Antlers), ishtin te drejtë si burra, dhe hapet si bretkosat. Kombinuar me dy-kryesoi pamjen e një kangur nënë, kjo çoi në shtëpi shumë mbrapa për të shkarkuar si tregime udhëtarët për mjaft kohë. [Citim i duhur] kangur i parë që do të ekspozohet në botën perëndimore u qëllua një shembull nga John Gore , një oficer në Përpjekja e Kapiten Cook-së në 1770. e kafshëve u qëllua dhe lëkurën e saj dhe kafkë transportuar mbrapa Angli për të cilin ishte i mbushur (nga taxidermists që nuk kishin parë) dhe shfaqet për publikun e gjerë si një curiositet.Kanguret kanë këmbët e prapme të fuqishme, këmbët e madha përshtatur për kërcim, një bisht të gjatë, dhe një kokë të vogël. Ashtu si të gjithë marsupialet kanguret femra kanë një qese te quajtur marsupium në të cilën te rinjte kane zhvillim të plotë pas lindjes. Kanguret janë vetëm kafshë të mëdha qe përdorin xhepin si një mjet për zhvillim. Shpejtësi për kangurin e kuq është rreth 20–25 km / h (13-16 mph), por me shpejtësi deri 70 km / h (44 mph) mund të arrihet, në distanca të shkurtra, ndërsa ai mund të mbajë një shpejtësi të 40 km / h (25 mph) për gati dy kilometra. [16] Kjo shpejtësi dhe energji-metodë efikase e udhëtimit ka evoluar për shkak se duhen mbuluar distanca të mëdha, në kërkim të ushqimit dhe ujit, në vend se sa duhet për t'i shpëtuar grabitqarët . Për shkak të këmbëve te tyre të gjata, ata nuk mund të ecin drejt. Për të lëvizur me shpejtësi të ngadaltë, ata e përdorin bishtin e tyre për të formuar një trekëmbësh .Pastaj ngrene këmbët e prapme përpara, në një formë të lëvizje e quajtur "zvarritje-në këmbe”. Jetëgjatësia mesatare e një kanguri është rreth 4-6 vjet. Lloje te ndryshme të kangureve kanë dietë të ndryshme, edhe pse të gjitha janë herbivore te rreptë.Kanguri lindor gri është kryesisht një Grazer qe ha një shumëllojshmëri të gjerë të kullotave, ndërsa disa lloje të tjera (p.sh. kangur Kuq) përfshijë sasi të konsiderueshme të shkurreve në dietë. Lloje të vogla konsumojnë edhe kërpudha. Shumë prej tyre janë llojet e nates dhe zakonisht shpenzimet ne ditë pushimi në hije dhe në mbrëmje te ftohta, naten dhe ne mëngjes kullotin. Kanguret kanë te zhvilluar dhëmbët . Dhembet preres te tij janë në gjendje të hane barin afër tokës, dhe dhemballet presin dhe bluajne barin. Që të dy anët e nofullave jane të ulëta dhe nuk janë të bashkuara, dhembet preres jane te ulët dhe janë më larg nga njeri tjetri, duke i dhënë kangurit nje kafshim të gjerë. Silici në bar është gërryes, kështu që dhemballet e tij lëvizin përpara dhe përfundimisht bien jashtë dhe zëvendësohen me dhëmbë të reja që rriten më vone. Përkundër të paturit një dietë barngrënëse të ngjashme me ripertypesit si kafshë që lirojne sasi të medha te metanit përmes vjelljes, Kanguret praktikisht nuk lirojne asnjë gas. Efekt anësor i hidrogjenit te fermentimit është konvertuar në vend te acetatit, e cila përdoret pastaj për të siguruar energji të mëtejshme. Shkencëtarët janë të interesuar për mundësinë e transferimit të bakterieve përgjegjës nga Kanguret te kafshët, që nga efekti i gazit metan është 23 herë më e madhe se ajo e dioksidit të karbonit, për molekulë. Kanguret janë grabitqarët pak natyrore. Thylacine, i konsideruar nga palaeontologet të ketë qenë dikur një grabitqar i madh natyror e kangur, tani është zhdukur. Grabitqarët e tjera të përfshira te zhdukura jane : Lion marsupial, Megalania dhe Wonambi. Megjithatë, me ardhjen e njerëzve në Australi të paktën 50.000 vjet më parë dhe futjen e dingo rreth 5.000 vjet më parë, Kanguret kanë pasur aftesi për tu përshtatur. Thjeshtë lehja e një qeni mund të caktojë një migrant te rritur mashkull në një valë të eger. Shqiponjat e përbaltura dhe Raptors tjera zakonisht hanë kërmë kanguri. Goannas dhe zvarraniket e tjere mishngrënës përbëjnë edhe një rrezik më të vogël për llojet e tjera te kangureve kur burime të tjera ushqimore mungojne .Bashke me dingot dhe canids të tjere , i futur si specie Dhelprat dhe macet e egra gjithashtu përbëjnë një kërcënim të popullsise te kangureve. Kanguret dhe kanguret e vegjel kane aftesi te notojne , dhe shpesh ikin në Ujra nëse paraqitet si opsion. Në qoftë se ndiqet në ujë, një kangur i madh mund të përdore kembet e tyre te perparme për të mbajtur grabitqarin nën uje në mënyrë që të mbyte atë. Një tjetër taktikë mbrojtëse përshkruar nga dëshmitarët është kapja e qenit sulmues me kembet e parme dhe me pas e mbyt ate me kembet e pasme.Kanguret jane gjitare pra ushqejne te vegjlit me qumesht.Ata kane gezof me qime te trasha ngjyre kryesisht kafe.Kanguret mbahen ne kopshte zologjike per tu vizituar nga njerezit të cilët dëshirojne ti shikojne. Kanguret riprodhohen seksualisht në periudha të caktuara te vitit.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autorët dhe redaktorët e Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

Reid kangaroo ( 低地蘇格蘭語 )

由wikipedia emerging languages提供

The reid kangaroo (Macropus rufus) is the lairgest o aw kangaroos, the lairgest mammal native tae Australie, an the lairgest extant marsupial. It is foond across mainland Australie, avoidin anly the mair fertile areas in the sooth, the east coast, an the northren rainforests.

References

  1. Groves, C. P. (2005). "Macropus (Osphranter) rufus". In Wilson, D. E.; Reeder, D. M (eds.). Mammal Species of the World (3rd ed.). Johns Hopkins University Press. p. 66. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  2. Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. (2016). Macropus rufus. The IUCN Red List of Threatened Species doi:10.2305/IUCN.UK.2016-2.RLTS.T40567A21953534.en
  3. Desmarest, A. G. (1822). "Kanguroo roux, kangurus rufus". Mammalogie, ou, Description des espèces de mammifères. 2. Paris: Agasse. pp. 541–542.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

Reid kangaroo: Brief Summary ( 低地蘇格蘭語 )

由wikipedia emerging languages提供

The reid kangaroo (Macropus rufus) is the lairgest o aw kangaroos, the lairgest mammal native tae Australie, an the lairgest extant marsupial. It is foond across mainland Australie, avoidin anly the mair fertile areas in the sooth, the east coast, an the northren rainforests.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

Κόκκινο καγκουρό ( 現代希臘語(1453 年以後) )

由wikipedia emerging languages提供

Το κόκκινο καγκουρό (Macropus rufus) είναι το μεγαλύτερο σε μέγεθος από όλα τα καγκουρό και το μεγαλύτερο θηλαστικό ιθαγενές είδος της Αυστραλίας. Είναι φυτοφάγο μαρσιποφόρο που ανήκει στην οικογένεια των Μακροποδιδών.

Ζει αποκλειστικά στην Αυστραλία.[1] Έχει μακριά και δυνατά πίσω πόδια και μεγάλη ουρά, ενώ τα μπροστινά του πόδια είναι συγκριτικά κοντά και αδύναμα.

Οικολογία και οικοσύστημα

Οι περιοχες των κόκκινων καγκουρό είναι η δυτική και η κεντρική Αυστραλία, σε οικοσυστήματα όπως χορτολιβαδα, ή ερήμους. Ζουν κατά κύριο λογο σε ανοιχτά ενδιαιτήματα με λίγα δέντρα. Κυρίως τρέφονται με πράσινη βλάστηση. Μελέτη στην κεντρική Αυστραλία έδειξε ότι το γρασίδι αποτελεί το 75-95% της διατροφής αυτών των ζώων. Διαφορετικά αποτελέσματα βγήκαν από μελέτες στην νέα νότια Ουαλία (21-69%). Κατά την διάρκεια ξηρασίας, τα καγκουρό αναζητούν φυτά σε ανοιχτά λιβάδια και κοντά σε πηγες.

Περιγραφή

Αυτό το είδος είναι μεγαλόσωμο με μακριά, μυτερά αυτιά και ένα τετράγωνο ρύγχος. Υπάρχουν διάφορες ανάμεσα στα αρσενικά και τα θηλυκά, καθώς τα αρσενικά φέρουν κόκκινη-καστανή γούνα.Τα θηλυκά είναι μικρότερα από τα αρσενικά, με μπλε-γκρίζα γούνα με καφέ απόχρωση. Έχει δύο εμπρόσθια όρια με μικρά νύχια, δύο μυϊκά πίσω άκρα, τα οποία χρησιμοποιούνται για άλματα και μια ισχυρή ουρά που συχνά χρησιμοποιείται για να δημιουργήσει ένα τρίποδο όταν στέκεται όρθια. Τα κόκκινα σκέλη του καγκουρό λειτουργούν σαν μια λαστιχένια ζώνη, με τον τένοντα του Αχίλλειου να τεντώνεται καθώς το ζώο κατεβαίνει και στη συνέχεια απελευθερώνει την ενέργειά του για να ωθήσει το ζώο προς τα επάνω και προς τα εμπρός, επιτρέποντας την χαρακτηριστική αναπηδώντας κίνηση. Τα αρσενικά μπορούν να καλύψουν 8-9 m (26,2-29,5 ft) σε ένα άλμα, φθάνοντας τα ύψη 1,8-3 m (5,9-9,8 ft), αν και ο μέσος όρος είναι 1,2-1,9 m (3,9-6,2 ft). [6] [7]

Τα αρσενικά μεγαλώνουν μέχρι το μήκος του κεφαλιού και του σώματος 1,3-1,6 m με μια ουρά που προσθέτει επιπλέον 1,2 m στο συνολικό μήκος. Τα θηλυκά είναι σημαντικά μικρότερα, με μήκος κεφαλής και σώματος 85-105 cm και μήκος ουράς 65-85 cm. Τα θηλυκά μπορούν να ζυγίζουν από 18 έως 40 κιλά, ενώ τα αρσενικά συνήθως ζυγίζουν περίπου δύο φορές περισσότερο, από 55 έως 90 κιλά. Το μέσο κόκκινο καγκουρό είναι περίπου 1,5 μ. Ύψος στην κορυφή του κεφαλιού σε όρθια θέση. Τα μεγάλα ώριμα αρσενικά μπορούν να παραμείνουν ψηλότερα από 1,8 μ, με το μεγαλύτερο επιβεβαιωμένο να έχει ύψος περίπου 2,1 μ, και να ζυγίζει 91 κιλά.

Το κόκκινο καγκουρό διατηρεί την εσωτερική του θερμοκρασία σε ένα σημείο ομοιόστασης περίπου 36 ° C χρησιμοποιώντας μια ποικιλία φυσικών, φυσιολογικών και συμπεριφορικών προσαρμογών. Αυτές περιλαμβάνουν ένα μονωτικό στρώμα γούνας, που είναι λιγότερο δραστήριοι και παραμένουν στη σκιά όταν οι θερμοκρασίες είναι υψηλές, λαχάνιασμα, εφίδρωση, και γλείφει τα εμπρόσθια άκρα.

Η περιοχή όρασης του κόκκινου καγκουρό είναι περίπου 300 ° (324 ° με επικαλύψεις περίπου 25 °), λόγω της θέσης των ματιών του.

Παραπομπές

  1. 1,0 1,1 Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. (2008). Macropus rufus. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2008. Ανακτήθηκε 28 December 2008. Database entry includes justification for why this species is of least concern


許可
cc-by-sa-3.0
版權
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

Κόκκινο καγκουρό: Brief Summary ( 現代希臘語(1453 年以後) )

由wikipedia emerging languages提供

Το κόκκινο καγκουρό (Macropus rufus) είναι το μεγαλύτερο σε μέγεθος από όλα τα καγκουρό και το μεγαλύτερο θηλαστικό ιθαγενές είδος της Αυστραλίας. Είναι φυτοφάγο μαρσιποφόρο που ανήκει στην οικογένεια των Μακροποδιδών.

Ζει αποκλειστικά στην Αυστραλία. Έχει μακριά και δυνατά πίσω πόδια και μεγάλη ουρά, ενώ τα μπροστινά του πόδια είναι συγκριτικά κοντά και αδύναμα.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

लाल कंगारू ( 印地語 )

由wikipedia emerging languages提供

लाल कंगारू (red kangaroo) सभी कंगारू जातियों में से सबसे बड़ी जाति है। यह पूरे ऑस्ट्रेलिया का सबसे बड़ा भूमीय प्राणी और आधुनिक काल में जीवित धानीप्राणियों (मारसूपियल​) में सबसे बड़े आकार की जाति भी है। यह पूर्व व दक्षिण के ऊपजाऊ और मानवों से घने क्षेत्रों और उत्तर के वर्षावनों को छोड़कर ऑस्ट्रेलिया की लगभग पूरी मुख्यभूमि के सभी अन्य भागों में पाया जाता है।[2][3]

इन्हें भी देखें

सन्दर्भ

  1. Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. (2008). Macropus rufus. 2008 संकटग्रस्त प्रजातियों की IUCN लाल सूची. IUCN 2008. Retrieved on 28 December 2008.
  2. "Red Kangaroo Fact Sheet". library.sandiegozoo.org. Retrieved 2015-10-04.
  3. Dawson, T.J. (1995) Kangaroos: Biology of the Largest Marsupials. UNSW Press, Sydney ISBN 0-8014-8262-3.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
विकिपीडिया के लेखक और संपादक
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

लाल कंगारू: Brief Summary ( 印地語 )

由wikipedia emerging languages提供

लाल कंगारू (red kangaroo) सभी कंगारू जातियों में से सबसे बड़ी जाति है। यह पूरे ऑस्ट्रेलिया का सबसे बड़ा भूमीय प्राणी और आधुनिक काल में जीवित धानीप्राणियों (मारसूपियल​) में सबसे बड़े आकार की जाति भी है। यह पूर्व व दक्षिण के ऊपजाऊ और मानवों से घने क्षेत्रों और उत्तर के वर्षावनों को छोड़कर ऑस्ट्रेलिया की लगभग पूरी मुख्यभूमि के सभी अन्य भागों में पाया जाता है।

許可
cc-by-sa-3.0
版權
विकिपीडिया के लेखक और संपादक
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

சிவப்புக் கங்காரு ( 坦米爾語 )

由wikipedia emerging languages提供

சிவப்புக் கங்காரு, கங்காரு இனத்திலேயே பெரிய விலங்கு ஆகும். இது ஆஸ்திரேலியாவில் உள்ள மிகப் பெரிய முலையூட்டி ஆகும்.[2]

வயிற்றில் பையுடைய பாலூட்டி இன வகைகளில் இதற்கே மிகப் பெரிய வயிற்றுப்பை உள்ளது. இவை ஆஸ்திரேலியாவின் தென் பகுதியில் உள்ள செழுமையான பகுதிகள், கிழக்குப் பகுதியில் உள்ள கரையோரப்பகுதி, மற்றும் வட பகுதியில் உள்ள மழைக்காட்டுப் பகுதி தவிர்ந்த மற்றைய பகுதிகள் அனைத்திலும் பரந்து காணப்படுகின்றன. இவை சிறிய பற்றைச் செடிகளையும், காட்டுத்தாவரங்களையும் உண்டு வாழ்கின்றன. இவற்றின் மலம் உலர்ந்ததாகவே கானப்படுகிறது. இதன் உடலில் நீர் சேமிப்பதற்கான ஓர் உபாயமாகவே இது கருதப்படுகிறது. எனினும், வியர்வையால் இதன் உடலில் இருந்து நாளாந்தம் சிறிதளவு நீர் வெளியேற்றப்படுவதனால், இந்த சிவப்புக் கங்காருக்கள் நாளாந்தம் நீர் தேடி அப்பகுதிகளிலுள்ள சிறிய ஏரிகளை நாடுகின்றன.

உசாத்துணை

  1. Colin Groves (16 நவம்பர் 2005). Wilson, D. E., and Reeder, D. M. (eds). ed. Mammal Species of the World (3rd edition ). Johns Hopkins University Press. பக். 66. ISBN 0-801-88221-4. http://www.bucknell.edu/msw3.
  2. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Macropus rufus.html
許可
cc-by-sa-3.0
版權
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

சிவப்புக் கங்காரு: Brief Summary ( 坦米爾語 )

由wikipedia emerging languages提供

சிவப்புக் கங்காரு, கங்காரு இனத்திலேயே பெரிய விலங்கு ஆகும். இது ஆஸ்திரேலியாவில் உள்ள மிகப் பெரிய முலையூட்டி ஆகும்.

வயிற்றில் பையுடைய பாலூட்டி இன வகைகளில் இதற்கே மிகப் பெரிய வயிற்றுப்பை உள்ளது. இவை ஆஸ்திரேலியாவின் தென் பகுதியில் உள்ள செழுமையான பகுதிகள், கிழக்குப் பகுதியில் உள்ள கரையோரப்பகுதி, மற்றும் வட பகுதியில் உள்ள மழைக்காட்டுப் பகுதி தவிர்ந்த மற்றைய பகுதிகள் அனைத்திலும் பரந்து காணப்படுகின்றன. இவை சிறிய பற்றைச் செடிகளையும், காட்டுத்தாவரங்களையும் உண்டு வாழ்கின்றன. இவற்றின் மலம் உலர்ந்ததாகவே கானப்படுகிறது. இதன் உடலில் நீர் சேமிப்பதற்கான ஓர் உபாயமாகவே இது கருதப்படுகிறது. எனினும், வியர்வையால் இதன் உடலில் இருந்து நாளாந்தம் சிறிதளவு நீர் வெளியேற்றப்படுவதனால், இந்த சிவப்புக் கங்காருக்கள் நாளாந்தம் நீர் தேடி அப்பகுதிகளிலுள்ள சிறிய ஏரிகளை நாடுகின்றன.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging languages

लाल कङ्गारू ( 邁蒂利語 )

由wikipedia emerging_languages提供

लाल कङ्गारू (Red Kangaroo) सभ कङ्गारू जातिसभमे सँ सबसँ पैग जाति छी। ई समुच्चा अस्ट्रेलियाक सबसँ पैग भूमीय प्राणी आ आधुनिक कालमे जीवित धानीप्राणिसभ (मारसूपियल​) मे सबसँ पैग आकारक जाति सेहो छी। ई पूर्व आ दक्षिणक ऊपजाऊ आ मानवसभसँ घना क्षेत्रसभ आ उत्तरक वर्षावनसभक छोडि अस्ट्रेलियाक लगभग पूरा मुख्यभूमिक सभ अन्य भागसभमे पावल जाइत अछि।[२][३]

सन्दर्भ सामग्रीसभ

  1. Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. (2008). Macropus rufus. In: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. Downloaded on 28 December 2008.
  2. "Red Kangaroo Fact Sheet". library.sandiegozoo.org. Retrieved 2015-10-04.
  3. Dawson, T.J. (1995) Kangaroos: Biology of the Largest Marsupials. UNSW Press, Sydney ISBN 0-8014-8262-3.

बाह्य जडीसभ

एहो सभ देखी

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging_languages

ᎩᎦᎨ ᎤᏜᏩᏗ

由wikipedia emerging_languages提供

ᎠᏂᎩᎦᎨ ᎤᎾᏜᏩᏗ ᎠᏁᎰ ᎡᎳᏗᏜ, ᎾᎥᏃ ᏚᎦᏚᏛᎢ. ᏳᎾᏕᎿ ᎠᏂᏓ ᎤᎾᏜᏩᏗ, ᏧᎾᏍᏗ ᎨᏐ, ᎡᎵᏊ ᎦᏅᎯᏓ ᎤᏁᎦ ᏚᏯ ᎨᏐᎢ. ᎩᎳᏊᏅᏴ ᎤᏥ ᎤᏜᏩᏛ ᏩᏴᎯᎰ, Ꮲ ᏧᏁᎳ ᏯᏅᏓ ᎢᎪᎯᏓ ᎠᏛᏍᎬ ᎢᎪᎯᏓ.

ᏓᏓᏚᎬ

ᏙᏯᏗᏢ ᏗᏕᎬᏔᏛ

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia emerging_languages

Red kangaroo ( 英語 )

由wikipedia EN提供

The red kangaroo (Osphranter rufus[5]) is the largest of all kangaroos, the largest terrestrial mammal native to Australia, and the largest extant marsupial. It is found across mainland Australia, except for the more fertile areas, such as southern Western Australia, the eastern and southeastern coasts, and the rainforests along the northern coast.

Taxonomy

The initial description of the species by A.G. Desmarest was published in 1822. The type location was given as an unknown location west of the Blue Mountains. The author assigned the new species to the genus Kangurus. In 1842, Gould reassigned the species to the genus Osphranter,[6] a taxon later submerged as a subgenus of Macropus.[7] A taxonomic restructure in 2015 in Taxonomy of Australian Mammals by Jackson and Groves[8] promoted Osphranter back to genus level, redefining the red kangaroo, among others, as species within the genus Osphranter.[5] This was further supported by genetic analysis in 2019.[9]

Description

A red kangaroo skull at the Museum Wiesbaden, Germany
A female red kangaroo at Botanic Garden Zoo in Wagga Wagga, Australia

This species is a very large kangaroo with long, pointed ears and a square shaped muzzle [snout/nose]. They are sexually dimorphic as the males have short, red-brown fur, fading to pale buff below and on the limbs. Females are smaller than males and are blue-grey with a brown tinge, pale grey below, although arid zone females are coloured more like males. It has two forelimbs with small claws, two muscular hind-limbs, which are used for jumping, and a strong tail which is often used to create a tripod when standing upright.

Males grow up to a head-and-body length of 1.3–1.6 m (4 ft 3 in – 5 ft 3 in) with a tail that adds a further 1.2 m (3 ft 11 in) to the total length and are referred to by Australians as "Big Reds".[10] Females are considerably smaller, with a head-and-body length of 85–105 cm (33–41 in) and tail length of 65–85 cm (26–33 in).[11][12] Females can weigh from 18 to 40 kg (40 to 88 lb), while males typically weigh about twice as much at 55 to 90 kg (121 to 198 lb).[12][13] The average red kangaroo stands approximately 1.5 m (4 ft 11 in) tall to the top of the head in upright posture.[14] Large mature males can stand more than 1.8 m (5.9 ft) tall, with the largest confirmed one having been around 2.1 m (6 ft 11 in) tall and weighed 91 kg (201 lb).[13]

The red kangaroo maintains its internal temperature at a point of homeostasis about 36 °C (97 °F) using a variety of physical, physiological, and behavioural adaptations. These include having an insulating layer of fur, being less active and staying in the shade when temperatures are high, panting, sweating, and licking its forelimbs.

The red kangaroo's range of vision is approximately 300° (324° with about 25° overlap), due to the position of its eyes.[15]

Locomotion

The red kangaroo's legs work much like a rubber band, with the Achilles tendon stretching as the animal comes down, then releasing its energy to propel the animal up and forward, enabling the characteristic bouncing locomotion. They can reach speeds of around 60 km/h (37 mph).[16] The males can cover 8–9 m (26–30 ft) in one leap while reaching heights of 1.8–3 m (5 ft 11 in – 9 ft 10 in), though the average is 1.2–1.9 m (3 ft 11 in – 6 ft 3 in).[17][11]

Ecology and habitat

A red kangaroo in an arid environment
A red kangaroo at Desert Park, Alice Springs

The red kangaroo ranges throughout western and central Australia. Its range encompasses scrubland, grassland, and desert habitats. It typically inhabits open habitats with some trees for shade.[18] Red kangaroos are capable of conserving enough water and selecting enough fresh vegetation to survive in an arid environment. The kangaroo's kidneys efficiently concentrate urine, particularly during summer.[19] Red kangaroo primarily eat green vegetation, particularly fresh grasses and forbs, and can get enough even when most plants look brown and dry.[20] One study of kangaroos in Central Australia found that green grass makes up 75–95% of the diet, with Eragrostis setifolia dominating at 54%. This grass continues to be green into the dry season.[21] Kangaroos also primarily consumed this species, along with Enneapogon avanaceus, in western New South Wales where they comprised much as 21–69% of its diet according to a study.[22] During dry times, kangaroos search for green plants by staying on open grassland and near watercourses.[20] While grasses and forbs are preferred, red kangaroos will also eat certain species of chenopods, like Bassia diacantha and Maireana pyramidata, and will even browse shrubs when its favoured foods are scarce.[20] However, some perennial chenopods, such as round-leaf chenopod Kochia are avoided even when abundant.[23]

A big male red kangaroo named Quincy hopping in Dresden Zoo, Germany

At times, red kangaroos congregate in large numbers; in areas with much forage, these groups can number as much as 1,500 individuals. Red kangaroos are mostly crepuscular and nocturnal, resting in the shade during the day.[24] However, they sometimes move about during the day. Red kangaroos rely on small saltbushes or mulga bushes for shelter in extreme heat rather than rocky outcrops or caves.[20] Grazing takes up most of their daily activities. Like most kangaroo species, they are mostly sedentary, staying within a relatively well-defined home range. However, great environmental changes can cause them to travel great distances.[20] Kangaroos in New South Wales have weekly home ranges of 258–560 ha (640–1,380 acres), with the larger areas belonging to adult males.[25] When forage is poor and rainfall patchy, kangaroos will travel 25–30 km (16–19 mi) to more favourable feeding grounds.[22] Another study of kangaroos in central Australia found that most of them stay close to remaining vegetation but disperse to find fresh plants after it rains.[26] The red kangaroo is too big to be subject to significant non-human predation. They can use their robust legs and clawed feet to defend themselves from attackers with kicks and blows.[11] However, dingoes and birds of prey are potential predators of joeys and a pack of dingos or a pair of wedge-tailed eagles can occasionally kill adults.[27][28] Additionally, saltwater crocodiles can prey on kangaroos.[29] Kangaroos are adept swimmers, and often flee into waterways if threatened by a terrestrial predator. If pursued into the water, a kangaroo may use its forepaws to hold the predator underwater so as to drown it.[30]

Behaviour

A mob of red kangaroos at the Wagga Wagga Botanic Gardens

Red kangaroos live in groups of 2–4 members. The most common groups are females and their young.[20] Larger groups can be found in densely populated areas and females are usually with a male.[31] Membership of these groups is very flexible, and males (boomers) are not territorial, fighting only over females (flyers) that come into heat. Males develop proportionately much larger shoulders and arms than females.[32] Most agonistic interactions occur between young males, which engage in ritualised fighting known as boxing. They usually stand up on their hind limbs and attempt to push their opponent off balance by jabbing him or locking forearms. If the fight escalates, they will begin to kick each other. Using their tail to support their weight, they deliver kicks with their powerful hind legs. Compared to other kangaroo species, fights between red kangaroo males tend to involve more wrestling.[33] Fights establish dominance relationships among males, and determine who gets access to estrous females.[20] Dominant males make agonistic behaviours and more sexual behaviours until they are overthrown. Displaced males live alone and avoid close contact with others.[20]

Two fighting male red kangaroos

Reproduction

The red kangaroo breeds all year round. The females have the unusual ability to delay the birth of their baby until their previous joey has left the pouch. This is known as embryonic diapause. Copulation may last 25 minutes.[33] The red kangaroo has the typical reproductive system of a kangaroo. The neonate emerges after only 33 days. Usually only one young is born at a time. It is blind, hairless, and only a few centimetres long. Its hind legs are mere stumps; it instead uses its more developed forelegs to climb its way through the thick fur on its mother's abdomen into the pouch, which takes about three to five minutes. Once in the pouch, it fastens onto one of the two teats and starts to feed. Almost immediately, the mother's sexual cycle starts again. Another egg descends into the uterus and she becomes sexually receptive. Then, if she mates and a second egg is fertilised, its development is temporarily halted. Meanwhile, the neonate in the pouch grows rapidly. After approximately 190 days, the baby (called a joey) is sufficiently large and developed to make its full emergence out of the pouch, after sticking its head out for a few weeks until it eventually feels safe enough to fully emerge. From then on, it spends increasing time in the outside world and eventually, after around 235 days, it leaves the pouch for the last time.[34] While the young joey will permanently leave the pouch at around 235 days old, it will continue to suckle until it reaches about 12 months of age. A doe may first reproduce as early as 18 months of age and as late as five years during drought, but normally she is two and a half years old before she begins to breed.[35]

A joey in a pouch at the Dresden Zoo in Dresden, Germany

The female red kangaroo is usually permanently pregnant except on the day she gives birth; however, she has the ability to freeze the development of an embryo until the previous joey is able to leave the pouch. This is known as embryonic diapause, and will occur in times of drought and in areas with poor food sources. The composition of the milk produced by the mother varies according to the needs of the joey. In addition, red kangaroo mothers may "have up to three generations of offspring simultaneously; a young-at-foot suckling from an elongated teat, a young in the pouch attached to a second teat and a blastula in arrested development in the uterus".[33]

The red kangaroo has also been observed to engage in alloparental care, a behaviour in which a female may adopt another female's joey. This is a common parenting behaviour seen in many other animal species like wolves, elephants and fathead minnows.[36]

Relationship with humans

A red kangaroo crossing a highway

The red kangaroo is an abundant species and has even benefited from the spread of agriculture and creation of man-made waterholes. However, competition with livestock and rabbits poses a threat. It is also sometimes shot by farmers as a pest, although a "destruction permit" is required from the relevant state government.

Kangaroos dazzled by headlights or startled by engine noise often leap in front of vehicles, severely damaging or destroying smaller or unprotected vehicles. The risk of harm to vehicle occupants is greatly increased if the windscreen is the point of impact. As a result, "kangaroo crossing" signs are commonplace in Australia.

Peak times for kangaroo/vehicle crashes are between 5:00 PM and 10:00 PM, in winter, and after extended dry-weather spells.[37]

Commercial use

Like all Australian wildlife, the red kangaroo is protected by legislation, but it is so numerous that there is regulated harvest of its hide and meat. Hunting permits and commercial harvesting are controlled under nationally approved management plans, which aim to maintain red kangaroo populations and manage them as a renewable resource. Harvesting of kangaroos is controversial, particularly due to the animal's popularity.[35]

In the year 2000, 1,173,242 animals were killed.[38] In 2009 the government put a limit of 1,611,216 for the number of red kangaroos available for commercial use. The kangaroo industry is worth about A$270 million each year, and employs over 4000 people.[39] The kangaroos provide meat for both humans and pet food. Kangaroo meat is very lean with only about 2% fat. Their skins are used for leather.

See also

References

  1. ^ Groves, C. P. (2005). "Macropus (Osphranter) rufus". In Wilson, D. E.; Reeder, D. M (eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Johns Hopkins University Press. p. 66. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  2. ^ Ellis, M.; van Weenen, J.; Copley, P.; Dickman, C.; Mawson, P.; Woinarski, J. (2016). "Macropus rufus". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T40567A21953534. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-2.RLTS.T40567A21953534.en. Retrieved 19 February 2022.
  3. ^ "Species Profile". Archived from the original on 6 August 2020. Retrieved 6 February 2020.
  4. ^ Desmarest, A. G. (1822). "Kanguroo roux, kangurus rufus". Mammalogie, ou, Description des espèces de mammifères. Vol. 2. Paris: Agasse. pp. 541–542.
  5. ^ a b c "Names List for MACROPODIDAE, Australian Faunal Directory". Australian Biological Resources Study, Australian Department of the Environment and Energy. 13 February 2020. Retrieved 1 March 2020.
  6. ^ Gould, J. (1842). "Descriptions of four New Species of Kangaroos". Proceedings of the Zoological Society of London. 1841: 80.
  7. ^ Groves, C. P. (2005). "Order Diprotodontia". In Wilson, D. E.; Reeder, D. M (eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Johns Hopkins University Press. pp. 63–64. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  8. ^ Jackson, Stephen; Groves, Colin (2015). Taxonomy of Australian Mammals. CSIRO Publishing. p. 153. ISBN 9781486300129.
  9. ^ Celik, Mélina; Cascini, Manuela; Haouchar, Dalal; Van Der Burg, Chloe; Dodt, William; Evans, Alistair; Prentis, Peter; Bunce, Michael; Fruciano, Carmelo; Phillips, Matthew (28 March 2019). "A molecular and morphometric assessment of the systematics of the Macropus complex clarifies the tempo and mode of kangaroo evolution". Zoological Journal of the Linnean Society. 186 (3): 793–812. doi:10.1093/zoolinnean/zlz005. Retrieved 1 March 2020.
  10. ^ "The resurgence of red kangaroos". Australian Geographic. 12 September 2012. Retrieved 1 May 2021.
  11. ^ a b c Yue, M. (2001). "Macropus rufus". Animaldiversity.ummz.umich.edu. Retrieved 25 September 2015.
  12. ^ a b "Red kangaroo videos, photos and facts – Macropus rufus". ARKive. Archived from the original on 26 June 2012. Retrieved 25 September 2015.
  13. ^ a b Wood, Gerald (1983). The Guinness Book of Animal Facts and Feats. ISBN 978-0-85112-235-9.
  14. ^ Menkhorst, P; Knight, F (2001). A Field Guide to the Mammals of Australia. Melbourne: Oxford University Press. ISBN 0-19-555037-4.
  15. ^ "Red Kangaroo Fact Sheet". library.sandiegozoo.org. Archived from the original on 5 October 2015. Retrieved 4 October 2015.
  16. ^ "Red Kangaroo". National Geographic. 11 November 2010. Retrieved 6 July 2022.
  17. ^ "Red Kangaroo – Zoos Victoria". zoo.org.au. Archived from the original on 14 July 2008. Retrieved 16 April 2009.
  18. ^ Dawson, T.J. (1995). Kangaroos: Biology of the Largest Marsupials. Sydney: UNSW Press. ISBN 0-8014-8262-3.
  19. ^ Dawson, T. J. & Denny, M.J.S. (1969). "A bioclimatological comparison of the summer day microenvironments of two species of arid zone kangaroo". Ecology. 50 (2): 328–332. doi:10.2307/1934861. JSTOR 1934861.
  20. ^ a b c d e f g h Tyndale-Biscoe, C. Hugh (2005). Life of marsupials. Csiro Publishing. pp. 321–324. ISBN 978-0-643-06257-3. Retrieved 6 December 2011.
  21. ^ Newsome, A.E. (1975). "An ecological comparison of the two arid-zone kangaroos of Australia, and their anomalous prosperity since the introduction of ruminant stock to their environment". Quarterly Review of Biology. 50 (4): 389–424. doi:10.1086/408742. PMID 1221459. S2CID 40229164.
  22. ^ a b Caughley, Graeme; Shepherd, Neil; Short, Jeff (2009). Kangaroos: Their Ecology and Management in the Sheep Rangelands of Australia. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-12340-2.
  23. ^ Ellis, BA (1977). "Seasonal changes in diet preferences of free-ranging red kangaroos, euros and sheep in western New South Wales". Australian Wildlife Research. 4 (2): 127–144. doi:10.1071/WR9770127.
  24. ^ Cronin, Leonard (2008). Cronin's Key Guide to Australian Mammals. Allen & Unwin. ISBN 978-1-74175-110-9.
  25. ^ Croft, D. B. (1991). "Home range of the red kangaroo Macropus rufus". Journal of Arid Environments. 20 (1): 83–98. Bibcode:1991JArEn..20...83C. doi:10.1016/S0140-1963(18)30777-8.
  26. ^ Newsome, A. E. (1965). "The distribution of red kangaroos Megaleia rufa (Desmarest), about sources of persistent food and water in central Australia" (PDF). Australian Journal of Zoology. 13 (2): 289–300. doi:10.1071/ZO9650289.
  27. ^ Shepherd, N. C. "Predation of red kangaroos, Macropus rufus, by the dingo, Canis familiaris dingo (Blumenbach) in north-western New South Wales." Wildlife Research 8.2 (1981): 255-262.
  28. ^ Olsen, Jerry, et al. "Diets of wedge-tailed eagles (Aquila audax) and little eagles (Hieraaetus morphnoides) breeding near Canberra, Australia." Journal of Raptor Research 44.1 (2010): 50-61.
  29. ^ Hanson, Jeffrey O., et al. "Feeding across the food web: The interaction between diet, movement and body size in estuarine crocodiles (C rocodylus porosus)." Austral Ecology 40.3 (2015): 275-286.
  30. ^ Kilvert, Nick (10 April 2021). "Do kangaroos really drown predators and do dogs really poo facing north? We bust more animal 'myths'". ABC News. Retrieved 1 January 2023.
  31. ^ Johnson, C. N. (1983). "Variations in Group Size and Composition in Red and Western Grey Kangaroos, Macropus rufus (Desmarest) and M. fulignosus (Desmarest)". Australian Wildlife Research. 10: 25–31. doi:10.1071/WR9830025.
  32. ^ Jarman, P. (1983). "Mating system and sexual dimorphism in large, terrestrial, mammalian herbivores". Biological Reviews. 58 (4): 485–520. doi:10.1111/j.1469-185X.1983.tb00398.x. S2CID 84584222.
  33. ^ a b c McCullough, Dale R. and McCullough, Yvette (2000) Kangaroos in Outback Australia, Columbia University Press. ISBN 0-231-11916-X.
  34. ^ Russell, Eleanor M (March 1974). "The biology of kangaroos (Marsupialia-Macropodidae)". Mammal Review. 4 (1‐2): 1–59. doi:10.1111/j.1365-2907.1974.tb00347.x.
  35. ^ a b Serventy, Vincent (1985). Wildlife of Australia. South Melbourne: Sun Books. pp. 38–39. ISBN 0-7251-0480-5.
  36. ^ Riedman, Marianne L. (1982). "The Evolution of Alloparental Care in Mammals and Birds". The Quarterly Review of Biology. 57 (4): 405–435. doi:10.1086/412936. JSTOR 2826887. S2CID 85378202.
  37. ^ "Kangaroos and Vehicles". ACT Government, Environment, Planning and Sustainable Development Directorate - Environment. Archived from the original on 13 May 2018. Retrieved 13 May 2018.
  38. ^ "National commercial Kangaroo harvest quotas". environment.gov.au. Archived from the original on 6 June 2011. Retrieved 16 April 2009.
  39. ^ "Kangaroo Industry Assocn of Australia – Background Info". kangaroo-industry.asn.au. Archived from the original on 31 October 2003. Retrieved 16 April 2009.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EN

Red kangaroo: Brief Summary ( 英語 )

由wikipedia EN提供

The red kangaroo (Osphranter rufus) is the largest of all kangaroos, the largest terrestrial mammal native to Australia, and the largest extant marsupial. It is found across mainland Australia, except for the more fertile areas, such as southern Western Australia, the eastern and southeastern coasts, and the rainforests along the northern coast.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EN

Ruĝa kanguruo ( 世界語 )

由wikipedia EO提供

La Ruĝa kanguruo (Macropus rufus) estas la plej granda el la kanguruoj, la plej granda mamulo indiĝena de Aŭstralio, kaj la plej granda nune vivanta marsupiulo. Ĝi troviĝas tra la tuta kontinenta Aŭstralio, evitante nur la plej fruktodonajn areojn en la sudo, la orientan marbordon, kaj la nordajn pluvarbarojn.

Aspekto

Tiu specio estas tre granda kanguruo kun longaj, pintecaj oreloj kaj kvadrateca muzelo. Maskloj havas mallongan, ruĝec-brunan felon, nuance al pala brunecflava sube kaj ĉe membroj. Inoj estas pli malgrandaj ol maskloj kaj estas bluec-grizaj kun bruneca nuanco, palgrize sube, kvankam aridzonaj inoj estas pli koloraj kvazaŭ maskloj. Ĝi havas du antaŭajn membrojn kun malgrandaj ungoj, du muskolajn malantaŭajn membrojn, kiuj estas uzataj por saltado, kaj fortan voston kiu estas ofte uzata por krei tripiedon dum starado kun rekta sinteno.

Ekologio

Kutimaro

Rilato al homoj

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EO

Ruĝa kanguruo: Brief Summary ( 世界語 )

由wikipedia EO提供

La Ruĝa kanguruo (Macropus rufus) estas la plej granda el la kanguruoj, la plej granda mamulo indiĝena de Aŭstralio, kaj la plej granda nune vivanta marsupiulo. Ĝi troviĝas tra la tuta kontinenta Aŭstralio, evitante nur la plej fruktodonajn areojn en la sudo, la orientan marbordon, kaj la nordajn pluvarbarojn.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EO

Macropus rufus ( 西班牙、卡斯蒂利亞西班牙語 )

由wikipedia ES提供

El canguro rojo o canguro gigante rojo (Macropus rufus) es el canguro de mayor tamaño. Es el mamífero terrestre más grande nativo de Australia, y de los marsupiales existentes en el mundo. Se encuentra por toda Australia a excepción de las áreas más fértiles, como el sur Australia occidental, las costas este y sureste, y las selvas tropicales a lo largo de la costa norte.

Descripción

El canguro rojo es el mayor de los mamíferos marsupiales. Llega a medir 1,8 metros de altura, y la cola puede alcanzar los 120 cm de longitud. Pueden pesar hasta 90 kg. Los machos suelen tener el pelaje más rojizo y son mayores, mientras que las hembras presentan una coloración más grisácea. Suele permanecer en posición bípeda, con la cola como un tercer punto de apoyo. Los canguros rojos no pueden desplazarse caminando, y deben moverse a saltos. En posición cuadrúpeda deben avanzar con las dos patas traseras a la vez. Los saltos del canguro rojo pueden alcanzar 3 m de altura y 10 de largo, pueden alcanzar una velocidad de 50 km por hora.

Biología y comportamiento

El canguro rojo es un marsupial herbívoro. Su dieta consiste en hierba y hojas de árboles. Suele organizarse en grupos, que en épocas lluviosas constan de 2-10 ejemplares, y en época de sequía pueden alcanzar los 1500 individuos. Los grupos están liderados por un macho dominante, que se aparea con varias hembras. Su población varía con las lluvias. En época de sequía la población se reduce a la mitad. Por otra parte, en estas épocas los machos no producen esperma. Las hembras solo conciben si ha llovido mucho. Tras 33 días de embarazo, la cría, inmadura, trepa hacia el marsupio de su madre. Allí permanece durante 190 días, hasta salir por primera vez de la bolsa. La cría se independiza al año de vida. Ocupan un territorio de alrededor de 150 kilómetros cuadrados. Todo grupo tiene al menos un macho adulto. Si hay varios machos el dominante en batalla será quien dirija la manada. Suele tener hábitos nocturnos, cuyo hecho le permite soportar el calor en momentos sofocantes. Para ello descansa a la sombra de árboles o arbustos y, en ocasiones, excavan un agujero poco profundo en el que se acuesta. Para refrescarse cuando la temperatura es alta, el canguro se lame los antebrazos, carentes de pelo, donde tiene vasos sanguíneos superficiales. Para perder temperatura corporal también jadea.

Depredadores

Sus principales depredadores son el águila audaz y el dingo. Aunque su principal defensa es la huida, puede propinar fuertes patadas o arañazos con sus garras.

Referencias

 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores y editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia ES

Macropus rufus: Brief Summary ( 西班牙、卡斯蒂利亞西班牙語 )

由wikipedia ES提供

El canguro rojo o canguro gigante rojo (Macropus rufus) es el canguro de mayor tamaño. Es el mamífero terrestre más grande nativo de Australia, y de los marsupiales existentes en el mundo. Se encuentra por toda Australia a excepción de las áreas más fértiles, como el sur Australia occidental, las costas este y sureste, y las selvas tropicales a lo largo de la costa norte.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores y editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia ES

Kanguru gorri ( 巴斯克語 )

由wikipedia EU提供

Kanguru gorria (Macropus rufus) Macropus generoko animalia da. Martsupialen barruko Diprotodontia ordeneko animalia da. Macropodinae azpifamilia eta Macropodidae familian sailkatuta dago.

Erreferentziak

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipediako egileak eta editoreak
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EU

Kanguru gorri: Brief Summary ( 巴斯克語 )

由wikipedia EU提供

Kanguru gorria (Macropus rufus) Macropus generoko animalia da. Martsupialen barruko Diprotodontia ordeneko animalia da. Macropodinae azpifamilia eta Macropodidae familian sailkatuta dago.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipediako egileak eta editoreak
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EU

Punajättikenguru ( 芬蘭語 )

由wikipedia FI提供

Punajättikenguru (Macropus rufus) on maailman suurin pussieläin.

Punajättikenguru on Australiassa esiintyvä suurikokoinen kengurulaji, jolla on lyhyt punaruskea turkki, mikä vaalenee vaalean keltapunaiseksi alavartalossa ja jaloissa. Korvat ovat pitkät ja suipot, kuono neliömäinen. Naaraat ovat uroksia pienempiä, ja niiden väri on siniharmaa ruskean vivahtein, ja alavartalo on vaaleanharmaa. Naaraat painavat noin 35 kiloa, kun koiraan paino on noin 85 kiloa. Karuilla alueilla naaraiden väritys muistuttaa enemmän koiraiden väritystä. Lajin suurin pituus ilman häntää on koirailla noin 1,4 metriä ja naarailla 1,1 metriä. Hännän pituus voi olla jopa metrin. Niillä on vahvat jalat.

Punajättikenguru elää Australian keskiosien aavikoilla ja pensasaroilla jopa satojen yksilöiden laumoissa ryhmissä, joista kutakin johtaa yksi uros. Punajättikengurut ruokailevat yleensä aamulla tai illalla, kun on viileää. Ravinto koostuu heinistä ja pensaista, ja jos ruokaa riittää, ne pysyvät pienellä alueella. Kuivina kausina ne tekevät satojen kilometrien matkoja vettä ja ruokaa etsiessään. Punajättikenguruiden juomapaikoilla saattaa olla yhtä aikaa jopa 1 000 yksilöä.

Lähteet

  1. Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J.: Macropus rufus IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.2. 2014. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 2.8.2014. (englanniksi)
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedian tekijät ja toimittajat
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FI

Punajättikenguru: Brief Summary ( 芬蘭語 )

由wikipedia FI提供

Punajättikenguru (Macropus rufus) on maailman suurin pussieläin.

Punajättikenguru on Australiassa esiintyvä suurikokoinen kengurulaji, jolla on lyhyt punaruskea turkki, mikä vaalenee vaalean keltapunaiseksi alavartalossa ja jaloissa. Korvat ovat pitkät ja suipot, kuono neliömäinen. Naaraat ovat uroksia pienempiä, ja niiden väri on siniharmaa ruskean vivahtein, ja alavartalo on vaaleanharmaa. Naaraat painavat noin 35 kiloa, kun koiraan paino on noin 85 kiloa. Karuilla alueilla naaraiden väritys muistuttaa enemmän koiraiden väritystä. Lajin suurin pituus ilman häntää on koirailla noin 1,4 metriä ja naarailla 1,1 metriä. Hännän pituus voi olla jopa metrin. Niillä on vahvat jalat.

Punajättikenguru elää Australian keskiosien aavikoilla ja pensasaroilla jopa satojen yksilöiden laumoissa ryhmissä, joista kutakin johtaa yksi uros. Punajättikengurut ruokailevat yleensä aamulla tai illalla, kun on viileää. Ravinto koostuu heinistä ja pensaista, ja jos ruokaa riittää, ne pysyvät pienellä alueella. Kuivina kausina ne tekevät satojen kilometrien matkoja vettä ja ruokaa etsiessään. Punajättikenguruiden juomapaikoilla saattaa olla yhtä aikaa jopa 1 000 yksilöä.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedian tekijät ja toimittajat
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FI

Kangourou roux ( 法語 )

由wikipedia FR提供

Macropus rufus

Le kangourou roux (Macropus rufus) est le plus grand de tous les kangourous et le plus grand marsupial vivant. On le retrouve à travers tout le pays australien, évitant seulement les secteurs plus fertiles dans le sud, la côte est et les forêts tropicales nordiques.

Distribution et habitat

On le trouve dans la plupart des zones sèches de la partie centrale du continent australien où il vit en petites bandes appelées « mobs ». Il préfère les plaines dégagées où les arbres et les buissons sont rares.

Description

C'est le plus grand des kangourous : les mâles adultes mesurent de 1,50 à 1,80 m de haut (1,60 en moyenne) et les femelles de 1,20 à 1,50 m (1,30 m en moyenne) de hauteur avec une longueur de queue de 1 à 1,20 m pour les mâles et 0,85 à 1,05 m pour les femelles ; les mâles pèsent de 50 à 90 kg, (65 kg en moyenne) et les femelles de 20 à 35 kg (25 kg en moyenne). Le mâle a un pelage roux, devenant chamois sur les oreilles, le ventre, les membres et la queue. Il a de grandes oreilles pointues orientables et un museau carré. La femelle, plus petite, a un pelage plus gris avec des reflets roux ; le ventre est gris pâle. Dans les zones désertiques, les femelles sont plus foncées que les mâles. Il a deux bras antérieurs réduits avec de petites griffes et deux pattes arrière puissantes lui permettant des bonds de 12 m de long. La queue très puissante sert de balancier pour la course ou d'appui pour le repos.

Alimentation

 src=
Kangourou roux au repas

C'est un herbivore. Il se nourrit principalement de graminées et autres herbes. Il peut rester deux à trois semaines sans boire, l'eau des aliments suffisant à ses besoins.

Mode de vie

 src=
Kangourou roux au repos

C'est un animal vivant en petits groupes dirigés par un vieux mâle, passant les heures chaudes de la journée à l'ombre à dormir, à se reposer, à essayer de se rafraîchir en haletant, transpirant, se léchant pour faire évaporer sa salive, s'aérant en agitant les bras. Il est ensuit actif du coucher du soleil au lever du jour.

Vitesse de déplacement

Les kangourous se déplacent par petits bonds, à une vitesse de croisière d'environ 30 km/h, et peuvent alors parcourir de longues distances. En cas de danger, ils peuvent passer à la vitesse supérieure et courir en zigzags très rapide, jusqu'à 60 km/h en moyenne avec des pointes à 80 - 90 km/h sur de très courtes distances[1],[2]. Parfois, ils peuvent faire des sauts aériens, jusqu'à 3,50 mètres de haut[3] et 13 mètres en longueur, grâce à leurs tendons d'Achille fonctionnant comme des ressorts et leurs longues pattes fines. Avec leurs grande rapidité et leurs agilité à bondir, ils n'ont pas vraiment de prédateurs (hormis l'homme qui le chasse avec des armes à feu), mais les kangourous faibles, malades, âgés, ou trop jeunes sont la proie des dingos.

Reproduction

Calmes la majeure partie de l'année, les kangourous mâles deviennent agressifs à la période de reproduction durant laquelle on peut assister à des « combats de boxe », le mâle prenant appui sur sa queue pour projeter ses pattes arrière en avant et frapper l'adversaire. Il y a un petit par portée ; la période de gestation est de 30 à 40 jours, suivie d'un séjour de 225 jours (7 mois et demi) dans la poche marsupiale.

Relations avec les humains

 src=
Kangourou roux au rebond

Le kangourou roux est une espèce abondante et il est protégé dans de nombreux parcs nationaux. Il a même bénéficié de l'extension de l'agriculture et la création de points d'eau artificiels. Cependant, la concurrence avec le bétail et les lapins est une menace. Il est également souvent abattu par les agriculteurs comme un ravageur.

Les kangourous éblouis par les phares ou surpris par les bruits de moteur sautent souvent devant les véhicules, détruisant ou endommageant sévèrement des véhicules petits et non protégés. Le risque de préjudice pour les occupants du véhicule est considérablement augmenté si le pare-brise est le point d'impact. En conséquence, les panneaux « kangaroo crossing » (Passage de kangourous) sont monnaie courante en Australie.

La chasse au kangourou (pour sa peau et sa viande) est réglementée par des plans de gestion au niveau national visant à maintenir les populations de kangourous roux et à les gérer comme une ressource renouvelable, sauf en Australie occidentale où la chasse est libre. La chasse au kangourou est controversée, notamment en raison de la popularité de l'animal.

En 2000, 1 173 242 animaux ont été tués. En 2009, le gouvernement a fixé la limite de kangourous roux disponibles pour un usage commercial à 1 611 216 spécimens. L'industrie du kangourou représente environ 270 millions de dollars chaque année et emploie plus de 4 000 personnes. La viande de kangourou est très maigre (2 % de matières grasses) et riche en protéines. Sa peau est utilisée pour le cuir.

Références

 src=
Kangourou roux femelle

Voir aussi

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FR

Kangourou roux: Brief Summary ( 法語 )

由wikipedia FR提供

Macropus rufus

Le kangourou roux (Macropus rufus) est le plus grand de tous les kangourous et le plus grand marsupial vivant. On le retrouve à travers tout le pays australien, évitant seulement les secteurs plus fertiles dans le sud, la côte est et les forêts tropicales nordiques.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FR

Cangarú rua ( 愛爾蘭語 )

由wikipedia GA提供

Ainmhí is ea an Cangarú. Mamach atá ann, agus is ball d'fine na Macropodidae é. Faightear san Astráil é.


Ainmhí
Is síol ainmhí é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


許可
cc-by-sa-3.0
版權
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia GA

Canguro vermello ( 加利西亞語 )

由wikipedia gl Galician提供

O canguro vermello (Macropus rufus) é unha especie de marsupial diprotodonto da familia Macropodidae; é o maior marsupial supervivente. Habita en Australia, nas zonas fértiles. Recibe o seu nome pola cor do seu pelo, vermello ou vermello amarronado. É nocturno ou crepuscular. Posúe un rango de visión de aproximadamente 300 graos debido á posición dos seus ollos, comparado aos 180 graos que posuímos os humanos.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores e editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia gl Galician

Crveni klokan ( 克羅埃西亞語 )

由wikipedia hr Croatian提供

Crveni klokan (Macropus rufus) je najveći od svih klokana i najveći živi tobolčar. Može se naći širom Australije, izuzev plodnijih oblasti na jugu, istočnim obalama i na sjevernim prašumama. Nastanjuju suhe i polusuhe predjele.

Opis

Crveni klokani imaju kratko, crveno krzno koje postepeno prelazi u svjetliju boju na udovima i na trbuhu. Imaju velike, zašiljene ušne školjke i crnu njušku, duge mišićave noge i rep. Noge crvenog klokana funkcioniraju kao gumena opruga - mužjak, u jednom skoku, može skočiti u punoj brzini više od 9 metara. Ženke su sitnije od mužjaka.

Tjelesna temperatura crvenih klokana je oko 36°C. Da bi je održali imaju izolirani sloj krzna i služe se raznim varijantama: znojenjem, dahtanjem, lizanjem prednjih udova ili sklanjanjem u hladovinu kada su visoke temperature.

Ovi klokani se hrane travom i ostalom vegetacijom. Mogu izdržati dugo bez vode, sve dok imaju pristup zelenim biljkama jer imaju sposobnost izvući vlagu iz njih.

Crveni klokan je životinja aktivna u sumrak i tijekom noći. Dan provodi spavajući ili se nekim drugim načinom relaksirajući.

Borba mužjaka crvenih klokana je sastavni dio njihovog života. Obično se usprave, stojeći na zadnjim nogama, pokušavajući odgurnuti svog protivnika udaranjem ili blokiranjem podlaktica. Ako borba postane ozbiljnija, mužjaci će početi "šutirati" jedan drugog, oslanjajući se na svoj rep, tako što bi se udarali svojim jakim zadnjim nogama.

Mužjaci su dugi do 1,8 metara, a teški oko 85 kg. Rep im može biti dug do jednog metra. Ženke su duge do 1,1 metar, a teške oko 35 kg.

Razmnožavanje

Crveni klokani se razmnožavaju tijekom cijele godine. Ženke imaju neobičnu sposobnost zaustavljanja rasta embrija dok se mladunac, koji je još uvijek u tobolcu, ne razvije dovoljno.

Novorođeno mladunče dolazi na svijet nakon samo 33 dana. Dugo je samo 2,5 cm i skoro da nema zadnjih udova. Nakon što se rodi, ono se pomoću razvijenijih prednjih udova penje do majčinog tobolca, za što je potrebno oko 5 minuta. U tobolcu se uhvati za jednu od dvije dojke. Njegova majka je skoro odmah spremna za ponovno parenje. Ako je parenje uspješno, ženka na neko vrijeme zaustavi razvoj embrija u sebi. Za to vrijeme, mladunac u tobolcu brzo raste. Sa oko 190 dana, mladunac je u stanju da izađe iz tobolca u potpunosti, a nakon otprilike 235 dana više ne ulazi u tobolac. Sisat će narednih 12 mjeseci, a spolnu zrelost će dostići sa oko 2,5 godine. Majčino mlijeko stalno mijenja sastav prema potrebama mladunca. Ženka je u stanju i da stvara različito mlijeko za starijeg i za mlađeg mladunca.

Drugi projekti

Commons-logo.svgU Wikimedijinu spremniku nalazi se još gradiva na temu: crveni klokanWikispecies-logo.svgWikivrste imaju podatke o: crvenom klokanu
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autori i urednici Wikipedije
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia hr Croatian

Crveni klokan: Brief Summary ( 克羅埃西亞語 )

由wikipedia hr Croatian提供

Crveni klokan (Macropus rufus) je najveći od svih klokana i najveći živi tobolčar. Može se naći širom Australije, izuzev plodnijih oblasti na jugu, istočnim obalama i na sjevernim prašumama. Nastanjuju suhe i polusuhe predjele.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autori i urednici Wikipedije
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia hr Croatian

Kanguru Merah ( 印尼語 )

由wikipedia ID提供

Kanguru Merah (Macropus rufus) adalah salah satu jenis mamalia berkantung asli Australia. Sesuai namanya, hewan ini berwarna merah yang membuatnya sangat mencolok dengan spesies-spesies kanguru yang lain. Kanguru merah merupakan marsupial terbesar di dunia yang masih hidup dan mamalia asli Australia terbesar. Mereka ditemukan di pedalaman Australia mulai dari wilayah subur di selatan, pesisir timur, hingga hutan hujan di utara.

Deskripsi

Kanguru merah merupakan spesies kanguru terbesar dengan panjang tubuh 1,3–1,6 m (4,3–5,2 ft) (belum termasuk ekor) pada jantan, dan 65–85 cm (26–33 in) pada betina. Ekornya panjang dengan panjang 1–1,2 m (3,3–3,9 ft) pada jantan, dan 65–85 cm (26–33 in) pada betina. Penampilan fisik kanguru merah tidaklah berbeda jauh dengan kanguru jenis lain, hanya saja ukuran tubuhnya lebih besar dan warna tubuhnya merah kecoklatan.

Catatan

  1. ^ Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. (2008). "Macropus rufus". IUCN Red List of Threatened Species. Version 2008. International Union for Conservation of Nature. Diakses tanggal 5 September 2016.Pemeliharaan CS1: Menggunakan parameter penulis (link)
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Penulis dan editor Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia ID

Kanguru Merah: Brief Summary ( 印尼語 )

由wikipedia ID提供

Kanguru Merah (Macropus rufus) adalah salah satu jenis mamalia berkantung asli Australia. Sesuai namanya, hewan ini berwarna merah yang membuatnya sangat mencolok dengan spesies-spesies kanguru yang lain. Kanguru merah merupakan marsupial terbesar di dunia yang masih hidup dan mamalia asli Australia terbesar. Mereka ditemukan di pedalaman Australia mulai dari wilayah subur di selatan, pesisir timur, hingga hutan hujan di utara.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Penulis dan editor Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia ID

Osphranter rufus ( 義大利語 )

由wikipedia IT提供

Il canguro rosso (Osphranter rufus (Desmarest, 1822)) è il più grande tra tutti i canguri, oltre ad essere il più grosso mammifero terrestre originario dell'Australia e il più grande marsupiale vivente. È diffuso in gran parte dell'Australia continentale: evita solamente le più fertili aree del sud, la costa orientale e le foreste pluviali del nord.

Descrizione

 src=
Il cranio (museo di Wiesbaden, Germania).
 src=
Una femmina al Botanic Garden Zoo di Wagga Wagga, Australia.

È un canguro molto grande, con lunghe orecchie appuntite e muso squadrato. I maschi sono ricoperti da una corta pelliccia bruno-rossastra, che sbiadisce fino a divenire di un beige chiaro sulle parti inferiori e sugli arti. Le femmine sono più piccole dei maschi e presentano un manto di colore grigio-azzurro con sfumature marroni, grigio chiaro sul ventre, anche se le femmine che vivono nelle regioni aride mostrano una colorazione più simile a quella dei maschi. Possiede arti anteriori dotati di piccole unghie, arti posteriori muscolosi usati per saltare e una coda robusta che viene spesso utilizzata come un treppiede quando l'animale è in posizione di riposo. Le zampe del canguro rosso funzionano un po' come una fascia elastica, con il tendine di Achille che si allunga quando l'animale scende e rilascia la sua energia per spingerlo in alto e in avanti, consentendogli la sua caratteristica andatura a balzi. Così facendo, i maschi possono coprire anche 8-9 m di lunghezza e 1,8-3 m di altezza con un unico salto, anche se l'andatura media è di 1,2-1,9 m[2][3].

I maschi possono raggiungere una lunghezza di 1,3-1,6 m, ai quali vanno aggiunti altri 1,2 m di coda. Le femmine sono notevolmente più piccole, con una lunghezza del corpo di 85-105 cm e una coda di 65-85 cm[3][4]. Le femmine pesano tra i 18 e i 40 kg, mentre i maschi generalmente pesano circa il doppio, potendo raggiungere tra i 55 e i 90 kg[4][5]. In posizione eretta, un canguro rosso misura circa 1,5 m di altezza alla sommità della testa[6]. I maschi più grandi, comunque, possono superare gli 1,8 m di altezza: l'esemplare più grande di cui sono state confermate le dimensioni era alto circa 2,1 m e pesava 91 kg[5].

Il canguro rosso mantiene la temperatura interna in un punto di omeostasi di circa 36 °C grazie a tutta una serie di adattamenti fisici, fisiologici e comportamentali. Tra questi ricordiamo uno strato di pelliccia isolante, l'abitudine di essere meno attivo e rimanere all'ombra quando le temperature sono più elevate, nonché il rinfrescarsi ansimando, sudando e leccandosi gli arti anteriori.

Grazie alla posizione dei suoi occhi, il canguro rosso ha un campo visivo di circa 300° (precisamente di 324° con circa 25° di sovrapposizione)[7].

Biologia

 src=
Canguro rosso in un ambiente arido.
 src=
Canguro rosso al Desert Park di Alice Springs.
Salto del canguro rosso allo Zoo di Dresda

Mentre il record mondiale di salto in alto per l'uomo è di 2,45 m e quello di salto in lungo è di 8,96 m, il canguro può elevarsi fino a 3,3 m in altezza e spingersi oltre 9 m in lunghezza. Questo marsupiale, tuttavia, si esibisce in tali prestazioni solo in caso di estrema necessità, per esempio quando deve fuggire, in campo aperto, da un predatore. Di solito, invece, se si deve spostare per andare ad abbeverarsi o soltanto per avvicinarsi a un suo simile, si limita a compiere salti inferiori ai 2 m di lunghezza. Quando procede con la sua andatura prettamente bipede (zampe posteriori), il canguro sembra rimbalzare sul suolo e scattare in alto come una molla. Tale tipo di spostamento può raggiungere i 20 km orari, ma, in caso di pericolo, questo animale è in grado di lanciarsi anche a velocità superiori. Quando bruca, il canguro si tiene di solito proteso in avanti e si sposta molto lentamente servendosi di tutti e quattro gli arti, un po' come si muove il coniglio. Esso poggia le zampe anteriori sul suolo e attira la coda a sé, lasciando che le zampe posteriori basculino liberamente. In questa posizione, il peso si sposta sulla parte posteriore del corpo e sulla coda, che funge per così dire da «quinta zampa». Questo tipo di locomozione quadrupede, basato sulla successione di quattro movimenti distinti, sembra esiga un quantitativo di energia di gran lunga superiore a quello necessario per il salto. Studi effettuati per calcolare il consumo energetico di un canguro in movimento hanno dimostrato che, quando il grande marsupiale si sposta a una velocità inferiore ai 18 km orari, impiega più energia di un animale dello stesso peso che corra a quattro zampe. Al contrario, quando accelera, il canguro consuma meno ossigeno grazie a un meccanismo fisiologico favorito dalle fasce muscolari molto elastiche.

Di indole piuttosto placida, il canguro rosso sa tuttavia difendersi con estremo accanimento in caso di necessità. Se un esemplare isolato viene attaccato da una muta di dingo (Canis familiaris dingo) o cani selvatici, esso cerca preferibilmente di rifugiarsi nel primo specchio d'acqua disponibile, immergendosi fino al petto. Qui, in posizione eretta, il canguro attende che i cani nuotino verso di lui per poi cercare di afferrarli con le zampe anteriori e di tenerli sott'acqua fino a farli annegare. Se questa tattica fallisce, per esempio per la scarsa profondità dell'acqua, o più facilmente per l'assoluta mancanza d'acqua, l'animale si mette allora con la schiena contro un albero e respinge gli assalitori sferrando potenti calci, che si rivelano spesso mortali se colpiscono con precisione il bersaglio. Allo stesso modo, quando due maschi si battono per una femmina, talvolta si afferrano e si prendono a pugni; se il combattimento diventa più violento, i contendenti saltano in avanti l'uno verso l'altro e si sferrano reciprocamente potenti calci, cercando di procurarsi profonde ferite nel ventre.

Alimentazione

Quando manca circa un'ora al calare del sole, i canguri iniziano a mettersi alla ricerca del cibo e a dirigersi verso le più vicine sorgenti d'acqua. Il canguro rosso, come la maggior parte degli altri canguri, si nutre essenzialmente di erbe (dal 60% al 90% del suo regime alimentare) e di piante erbacee a fiori come l'erba medica o il trifoglio; inoltre, è particolarmente ghiotto di Triodia spinifex, o «erba porcospino», una graminacea le cui foglie, rigide e appuntite come spilli, assomigliano ad aculei. Questa pianta, che cresce nelle regioni aride e semiaride, si presenta in forma di cespugli che talvolta ricoprono la savana per centinaia di chilometri. Anche i chenopodi, piccole piante erbacee molto ricche di sali, rientrano nel regime alimentare del canguro, in una porzione non superiore al 10% della sua dieta complessiva. Il canguro rosso invece, al contrario dei suoi cugini prossimi, i wallaroo, non consuma praticamente mai foglie di acacia o di eucalipto. Le ricerche non hanno chiarito per quale motivo il canguro prediliga alcune piante e ne trascuri altre. L'équipe del biologo australiano P. T. Bailey ha ipotizzato che un possibile criterio di selezione possa essere costituito dalla percentuale di zuccheri (carboidrati solubili) presente in alcune piante. I maschi mangiano in media un'ora in più delle femmine, forse perché queste attingono a nutrimenti più ricchi di proteine, soprattutto durante i periodi di siccità, e perché concentrano le loro ricerche di cibo in pascoli più favorevoli, probabilmente per migliorare la qualità del loro latte. In tale direzione si sono mosse le ricerche del biologo australiano A. E. Newsome, che ha studiato le differenze nei regimi alimentari dei canguri maschi e dei canguri femmine dell'Australia centrale. Questi marsupiali impiegano parecchie ore per nutrirsi. Nel 1986, l'australiano D. Priddel ha stabilito che, in qualsiasi stagione, i canguri dedicano dalle 7,1 alle 10,5 ore al giorno per cibarsi. Altri studi hanno dimostrato che il 78% del tempo riservato alla brucatura era notturno: durante le 6 ore successive al tramonto e poco prima dell'alba. Oltre che di notte, i canguri si dedicano alla propria alimentazione durante le prime due ore del giorno (80% della brucatura diurna) e poco prima del calare del sole. Questi animali, infatti, nonostante un buon adattamento al clima arido del loro areale, temono comunque il caldo eccessivo: per questo, durante le giornate più torride nelle savane del Nuovo Galles del Sud, essi cercano l'ombra.

Allo stato selvatico, il canguro rosso vive generalmente in piccoli gruppi piuttosto liberi, forse senza una stretta gerarchia. Il gruppo raramente supera gli 8-10 individui e in tal caso comprende un maschio, una o più femmine e i piccoli di entrambi i sessi. I maschi sono organizzati in base a una sommaria gerarchia, sovente basata sulle dimensioni, che si manifesta in particolare durante il corteggiamento della femmina. Spesso si incontrano piccoli gruppi di giovani animali o isolati esemplari anziani; sono frequenti anche gruppi ristretti di 2-3 animali. In genere, il comportamento sociale dei canguri è legato alle condizioni meteorologiche e ambientali. Pertanto, quando le piogge abbondanti fanno spuntare nuova vegetazione nella savana, essi hanno comportamento piuttosto individualistico, mentre diventano gregari quando la siccità inaridisce i pascoli. In tali circostanze, questi marsupiali sono capaci di percorrere da 10 a 20 km per ritrovarsi a brucare, in gruppi di diverse decine di animali, su pascoli abbondanti, dove i primi canguri arrivati non respingono mai gli esemplari che giungono in seguito.

Riproduzione

Il canguro rosso si accoppia per tutto l'anno, in quanto il ciclo riproduttivo è influenzato dalle condizioni ambientali e non è legato a una stagione definita. La femmina raggiunge la maturità sessuale fra i 14 e i 22 mesi di vita, il maschio dopo i 2 anni di età. Il ciclo della femmina dura 35 giorni. L'ovulo si sviluppa nell'utero fino a diventare, nel giro di circa 33 giorni, un embrione larvale con un peso che va da 0,8 a 1 g, e lungo da 2,5 a 5 cm. Nudo, però con le zampette anteriori già dotate di unghie, l'embrione comincia la sua ascesa - della durata di 5 minuti - verso il marsupio, aggrappandosi ai peli della madre. Una volta raggiunta la meta si attacca con la bocca a uno dei 4 capezzoli e resta in questa posizione per tutto il periodo dello sviluppo embrionale (190 giorni). Dopo 110 giorni, il piccolo immaturo è ricoperto di peli ed entro 150 giorni inizia a fare capolino con la testa dalla tasca; dopo 200 giorni esso comincia a uscirne, ma vi rientra immediatamente al minimo pericolo. Fra i 235 e i 250 giorni circa, il piccolo canguro abbandona definitivamente la tasca materna. A questo stadio del suo sviluppo pesa fra i 2 e i 4 kg e succhia ancora il latte della madre, pur dimostrandosi molto più indipendente. Per un po' di tempo, il cucciolo continuerà ancora a seguire la madre. Solo dopo un anno, quando peserà circa 10 kg, lo svezzamento sarà completato.

Il clima, caratterizzato dall'alternanza di periodi secchi e piovosi, influisce sulla riproduzione dei canguri. Una volta che una femmina ha dato alla luce un piccolo, ha luogo un estro venereo post partum (viene liberato un ovulo), mentre il piccolo precedente si trova ancora nella tasca marsupiale in fase di sviluppo poco avanzata. Questo nuovo ovulo viene fecondato, ma resta nell'utero allo stadio di blastocito (sviluppo precoce) fino al successivo periodo delle piogge. Solo allora il suo sviluppo riprende, quando la femmina porta ancora nel marsupio, che tuttavia ben presto lascerà, un piccolo di qualche mese. A questo punto il ciclo ricomincia. Una femmina, dunque, può simultaneamente custodire, nel proprio marsupio, un piccolo già grande che prende ancora il latte a una prima mammella, un embrione in via di sviluppo che succhia il latte a una seconda mammella, oltre a un ovulo nell'utero, in attesa che il primogenito lasci la tasca.

Distribuzione e habitat

L'Australia è caratterizzata dalla presenza di varie fasce climatiche. La costa settentrionale da Capo York a Brisbane presenta temperature uniformi ed elevate con abbondanti piogge, soprattutto in estate (clima equatoriale con monsone). Qui predomina la foresta equatoriale, ricca di liane e felci arborescenti. Le coste sud-orientali e sud-occidentali godono di un clima marittimo, pressoché mediterraneo, con precipitazioni poco abbondanti, soprattutto in inverno. Nelle regioni orientali si estendono foreste di eucalipto, di araucaria e di felci arborescenti. Il canguro rosso è diffuso in un'area piuttosto vasta, che coincide con i territori più aridi dell'Australia. La specie è insediata nelle steppe semiaride delle regioni meridionali - coperte di sterpaglie, di acacie e di piante alofite, cioè che vivono in ambienti salini - e nell'entroterra. Quest'ultimo è costituito da una regione orientale secca, dove dominano la steppa e la savana tropicale, coperte da arbusti desolati di acacie e da eucalipti nani, e da una regione centrale dal clima molto più secco, pressoché desertico, dove risalta una vegetazione rada di cespugli compatti e di arbusti particolarmente carichi di spine chiamati scrubs, fra i quali Triodia spinifex, una graminacea detta «erba porcospino».

Il ciclo vitale del canguro rosso è strettamente correlato con le condizioni climatiche. Nelle regioni più aride, dove le precipitazioni non superano mai i 250 mm l'anno, i frequenti periodi di siccità limitano le dispinibilità alimentari e la qualità del cibo, con inevitabili ripercussioni sulla riproduzione e sulle possibilità di sopravvivenza del canguro. Fra il 1975-1976 e il 1982, per esempio, la popolazione di canguri rossi è raddoppiata nelle regioni occidentali del Nuovo Galles del Sud grazie a condizioni climatiche favorevoli, mentre la siccità del 1982 ha portato a un decremento degli esemplari di questa specie pari, in media, al 43%. Osservazioni a lungo termine hanno potuto accertare che un incremento di 100 mm delle precipitazioni medie annue nelle regioni orientali del Paese (480 mm) è accompagnato da un parallelo aumento del 30% degli esemplari di canguri. Nelle regioni occidentali, si registra un identico incremento di canguri, anche se le precipitazioni medie annue (205 mm) aumentano di soli 50 mm. D'altra parte, quando in queste aree si verificano, rispettivamente, tassi di piovosità media annua inferiori di 100 mm e di 60 mm alle medie abituali, le popolazioni di canguri restano stabili, diminuendo solo qualora le piogge divengano ancora più scarse. Uno studio del biologo australiano A. E. Newsome ha dimostrato che nell'Australia centrale la quantità di pascoli verdi decresceva in modo logaritmico durante i periodi di siccità e che, anche sulle terre più generose, la metà delle femmine non era più fertile se la siccità si prolungava dai 3 ai 5 mesi. Il clima arido, inoltre, influisce negativamente sulla normale crescita dei piccoli: infatti, le possibilità di sopravvivenza diminuiscono e la maturità sessuale viene raggiunta a un'età più avanzata. È stato rilevato che, nel caso in cui un periodo di siccità si protragga per oltre 6-8 settimane, circa la metà dei piccoli muore

Note

  1. ^ (EN) Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. 2016, Osphranter rufus, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
  2. ^ Red Kangaroo – Zoos Victoria, su zoo.org.au, www.zoo.org.au. URL consultato il 16 aprile 2009 (archiviato dall'url originale il 14 luglio 2008).
  3. ^ a b M. Yue, Macropus rufus, su Animaldiversity.ummz.umich.edu, 2001. URL consultato il 25 settembre 2015.
  4. ^ a b Red kangaroo videos, photos and facts – Macropus rufus, su ARKive. URL consultato il 25 settembre 2015 (archiviato dall'url originale il 26 giugno 2012).
  5. ^ a b Gerald Wood, The Guinness Book of Animal Facts and Feats, 1983, ISBN 978-0-85112-235-9.
  6. ^ P. Menkhorst e F. Knight, A Field Guide to the Mammals of Australia, Melbourne, Offord University Press, 2001, ISBN 0-19-555037-4.
  7. ^ Red Kangaroo Fact Sheet, su library.sandiegozoo.org. URL consultato il 4 ottobre 2015 (archiviato dall'url originale il 5 ottobre 2015).

 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autori e redattori di Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia IT

Osphranter rufus: Brief Summary ( 義大利語 )

由wikipedia IT提供

Il canguro rosso (Osphranter rufus (Desmarest, 1822)) è il più grande tra tutti i canguri, oltre ad essere il più grosso mammifero terrestre originario dell'Australia e il più grande marsupiale vivente. È diffuso in gran parte dell'Australia continentale: evita solamente le più fertili aree del sud, la costa orientale e le foreste pluviali del nord.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autori e redattori di Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia IT

Macropus rufus ( 拉丁語 )

由wikipedia LA提供

Macropus rufus (binomen a Desmarest inventum anno 1822), (Anglice: red kangaroo) est animal Marsupiale herbivorum Australianum.

Pinacotheca

Nexus externus

Wikispecies-logo.svg Vide "Macropus rufus" apud Vicispecies.
Commons-logo.svg Vicimedia Communia plura habent quae ad Macropus rufus spectant.

Notae

  • Sakai, Tatsuo, et E. W. van Lennep. 1984. The Harderian Gland in Australian Marsupials. Journal of Mammalogy 65(1):159–162.
stipula Haec stipula ad biologiam spectat. Amplifica, si potes!
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Et auctores varius id editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia LA

Macropus rufus: Brief Summary ( 拉丁語 )

由wikipedia LA提供

Macropus rufus (binomen a Desmarest inventum anno 1822), (Anglice: red kangaroo) est animal Marsupiale herbivorum Australianum.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Et auctores varius id editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia LA

Raudonoji kengūra ( 立陶宛語 )

由wikipedia LT提供
Binomas Macropus rufus

Raudonoji kengūra (lot. Macropus rufus, angl. Red Kangaroo, vok. Rotes Riesenkänguru) – kengūrinių (Macropodidae) šeimos sterblinis žinduolis. Tai viena stambiausių kengūrų rūšių. Stovinčios raudonosios kengūros ilgis siekia suaugusio žmogaus ūgį. Tai vienintelė kengūra, turinti rausvo atspalvio kailį. Patelių ir jauniklių kailis yra melsvai pilkas. Raudonoji kengūra gamtoje turi labai nedaug priešų. Minta vien augaliniu maistu – žole ir krūmų šakelėmis.

Gyvena tik Australijoje, centrinėje žemyno dalyje, sausose atvirose vietovėse. Dauginasi tada, kai yra pakankamai maisto. Gyvena kaimenėmis, kurias sudaro šimtas ir daugiau gyvūnų. Vietos gyventojai tokias kaimenes vadina „mobs“ (liet. gauja, banda). Kiekvienoje kengūrų bandoje yra vienas suaugęs patinas. Atsiradus daugiau patinų, kaimenėje prasideda konkurencinė kova dėl patelių, kurią visuomet laimi stipriausias. Patinai kovoja spardydamiesi užpakalinėmis kojomis. Turėdamos stiprius užpakalinių galūnių raumenis kengūros šuoliuodamos lengvai atsispiria nuo žemės.

Aktyvesnės naktį. Dieną jos paprastai slepiasi medžių ir krūmų pavėsyje. Kartais ūksmingose vietose išsikasa duobes – guolius, kur įsitaiso ir laukia, kol baigsis dienos karštis. Puikiai prisitaikiusios išgyventi sausose vietovėse. Karščiausiu dienos metu mažai juda. Beveik plikų priekinių letenų kraujagyslės yra išsyk po oda, todėl organizmas atvėsta savaime.

Per didelius karščius kengūra priešais ištiesia priekines letenas ir tankiai jomis mojuodama vėdinasi. Ji taip pat laižo savo letenas, kad nebūtų per karšta.

 src=
Dvi raudonosios kengūros

Vikiteka

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia LT

Raudonoji kengūra: Brief Summary ( 立陶宛語 )

由wikipedia LT提供

Raudonoji kengūra (lot. Macropus rufus, angl. Red Kangaroo, vok. Rotes Riesenkänguru) – kengūrinių (Macropodidae) šeimos sterblinis žinduolis. Tai viena stambiausių kengūrų rūšių. Stovinčios raudonosios kengūros ilgis siekia suaugusio žmogaus ūgį. Tai vienintelė kengūra, turinti rausvo atspalvio kailį. Patelių ir jauniklių kailis yra melsvai pilkas. Raudonoji kengūra gamtoje turi labai nedaug priešų. Minta vien augaliniu maistu – žole ir krūmų šakelėmis.

Gyvena tik Australijoje, centrinėje žemyno dalyje, sausose atvirose vietovėse. Dauginasi tada, kai yra pakankamai maisto. Gyvena kaimenėmis, kurias sudaro šimtas ir daugiau gyvūnų. Vietos gyventojai tokias kaimenes vadina „mobs“ (liet. gauja, banda). Kiekvienoje kengūrų bandoje yra vienas suaugęs patinas. Atsiradus daugiau patinų, kaimenėje prasideda konkurencinė kova dėl patelių, kurią visuomet laimi stipriausias. Patinai kovoja spardydamiesi užpakalinėmis kojomis. Turėdamos stiprius užpakalinių galūnių raumenis kengūros šuoliuodamos lengvai atsispiria nuo žemės.

Aktyvesnės naktį. Dieną jos paprastai slepiasi medžių ir krūmų pavėsyje. Kartais ūksmingose vietose išsikasa duobes – guolius, kur įsitaiso ir laukia, kol baigsis dienos karštis. Puikiai prisitaikiusios išgyventi sausose vietovėse. Karščiausiu dienos metu mažai juda. Beveik plikų priekinių letenų kraujagyslės yra išsyk po oda, todėl organizmas atvėsta savaime.

Per didelius karščius kengūra priešais ištiesia priekines letenas ir tankiai jomis mojuodama vėdinasi. Ji taip pat laižo savo letenas, kad nebūtų per karšta.

 src= Dvi raudonosios kengūros

Vikiteka

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia LT

Rudais ķengurs ( 拉脫維亞語 )

由wikipedia LV提供

Rudais ķengurs jeb lielais rudais ķengurs[1] (Macropus rufus) ir liela auguma ķenguru dzimtas (Macropodidae) somainis, kas sastopams lielākajā daļā Austrālijas, izņemot austrumu piekrasti, auglīgākos reģionus dienvidos un ziemeļdaļas lietus mežus. Tas ir lielākais Austrālijas sauszemes dzīvnieks, kā arī tas ir lielākais no visiem somaiņiem.

Izskats un īpašības

 src=
Rudajam ķenguram ir taisnstūrains purns un smailas ausis
 src=
Mātītes kažoks ir zilpelēks ar brūnu tonējumu

Rudais ķengurs ir spēcīgs un masīvs dzīvnieks, lielākais no visiem ķenguriem, kā arī somaiņiem. Turklāt tas ir lielākais zīdītājs visā Austrālijā.[2][3] Šai sugai ir raksturīgs dzimumu dimorfisms — tēviņi ir izteikti lielāki nekā mātītes, un to kažoku krāsas visbiežāk ir atšķirīgas. Tēviņa ķermeņa garums, galvu ieskaitot, ir 1,3—1,6 m, papildu astes garums 1—1,2 m. Mātītes ķermeņa garums ir 85—105 cm, astes garums 65–85 cm.[2][3] Tēviņš sver 55—90 kg, mātīte 18–40 kg.[3][4] Vidēji liels rudais ķengurs, paceļoties pakaļkājās, ir 1,5 metrus augsts,[5] bet liels tēviņš var būt augstāks par 1,8 metriem. Lielākais zināmais tēviņš ir bijis 2,1 metru augsts, un tas svēris 91 kg.[4]

Rudajam ķenguram ir raksturīgas garas, smailas ausis un taisnstūrains purns. Tēviņiem ir īss, parasti ruds matojums, kas pavēderē un uz kājām kļūst gaišs, smilšu brūns. Mātītes kažoks ir zilganpelēks ar brūnu tonējumu, lai gan sausākajos reģionos abiem dzimumiem kažoks var būt gandrīz vienāds, bet atsevišķos reģionos kažoka krāsa retumis var būt pretēja — mātīte ruda, tēviņš zilpelēks.[2][3] Astes gals rudajam ķenguram ir gaišs, kas to atšķir no pelēkajiem ķenguriem (rietumu pelēkā ķengura un austrumu pelēkā ķengura), kuriem astes gals ir tumšs.[3] Abiem dzimumiem galvas sānos pāri vaigiem ir balta josla, bet zem acs neliels, melns punkts.[3]

Priekškājas ir salīdzinoši īsas un smalkas ar asiem nagiem, ar kuriem dzīvnieks var sevi aizstāvēt. Tomēr tēviņa pleci ir ļoti spēcīgi, labi attīstīti, arī priekškājas muskuļotas un nagi daudz garāki nekā mātītēm. Pakaļkājas lielas, garas un spēcīgas, piemērotas lēkšanai. Arī aste ir muskuļota un spēcīga, kas ne tikai palīdz noturēt līdzsvaru lēcienos, bet, atbalstīta pret zemi, kalpo arī kā trešā "kāja", kad ķengurs sēž uz pakaļkājām.[2] Pakaļkājas trešais un ceturtais pirksts ir saauguši kopā, veidojot kasāmo nagu. Mātītēm ir vēdera soma, kas atvērta uz priekšu, somā ir 4 zīdekļi.[2] Toties tēviņa vēderu sedz bieza āda, kas pasargā to un slāpē spērienu spēku, kad tēviņi sasvstarpējās cīņās sper viens otram pa vēderu.[3]

Pakaļkāju motorika, pateicoties garajām Ahileja cīpslām, darbojas līdzīgi gumijas auklai — brīdī, kad dzīvnieks piezemējas, Ahileja cīpslas izstiepjas, pēc tam to enerģija atbrīvojas, pasviežot dzīvnieku augšā un uz priekšu, radot par ķenguru lēkājošas bumbiņas iespaidu. Tēviņi lec 8—9 metru tālumā un 1,2—3 metru augstumā, lai gan visbiežāk lēciena augstums ir 1,2—1,9 metri.[2] Rudais ķengurs var lēkt ļoti ātri, sasniedzot ātrumu 64 km/h.[3] Tas var mainīt savu ātrumu, nemainot lēcienu skaitu sekundē. Rudais ķengurs veic aptuveni divus lēcienus sekundē. Lai kāpinātu ātrumu, ķengurs pagarina lēcienus. Izņēmums ir tie gadījumi, kad tas ir iztrūcināts. Tad ķengurs parasti metas bēgt, uzsākot skrējienu ar dažiem īsiem, straujiem lēcieniem, lai labāk uzņemtu ātrumu.[6]

Vide

 src=
Rudais ķengurs dzīvo plašās un sausās teritorijās
 src=
Pa dienu rudie ķenguri guļ un izvairās no kustībām

Ķenguri dzīvo Austrālijas centrālajā un rietumu daļā, plašās, sausās un atklātās teritorijās, kurās lietus līmenis ir zemāks par 500–800 mm/gadā.[3] Apdzīvotie biotopi ir skraji meži, krūmāji, zālāji un tuksnesis. To dzīves vietā parasti ir kādi koki vai krūmi, zem kuriem dienas karstumā tiek meklēta ēna.[7]

Uzvedība

Rudais ķengurs dzīvo nelielos baros, kuros ir līdz 10 īpatņiem. Šādā grupā ir vairākas mātītes ar to mazuļiem un viens vai divi tēviņi. Šādus barus vietējie iedzīvotāji dēvē par mobs, tulkojumā 'bandas'.[3] Mātītes parasti paliek dzimtajā barā, bet tēviņi izklīst. Toties vasaras laikā bagātīgās barošanās vietās reizēm sapulcējas milzīgi ķenguru bari, kuros var būt apmēram 1500 īpatņi.[2] Rudie ķenguri ir aktīvi galvenokārt krēslā un naktī, pa dienu atpūšoties un tikpat kā nekustoties guļot ēnā,[8] to atrodot zem koku un krūmu zariem, bet ļoti karstajās dienās patvērums tiek meklēts alās un zem klinšu pārkarēm.[9] Asinsvadi, kas priekšķepās atrodas tieši zem ādas, ļauj organismam efektīvi atdzist. Tveices laikā ķengurs laiza priekšķepas, tādējādi, tām žūstot, atbrīvojas no pārmērīga karstuma.[3]

Tā kā galvenā ķengura aktivitāte ir barošanās, tad pamatā šis dzīvnieks neklejo, atrodoties samērā ierobežotā teritorijā. Tomēr izmainoties apstākļiem, rudais ķengurs, lai atrastu barību, mēro lielus attālumus.[9] Garākais zināmais rudā ķengura migrācijas ceļš ir bijis 216 km.[2] Sausajā laikā ķenguri saspiežas kopā, bet pēc lietiem tie izklīst.[10]

Rudais ķengurs ir tik liels, ka savvaļā tam praktiski nav ienaidnieku. Tas ar pakaļkāju spērieniem un, skrāpējoties ar priekškāju nagiem, spēj aizstāvēties no jebkura plēsēja. Tomēr dingo un lielie plēsīgie putni reižu pa reizēm nomedī neuzmanīgus mazuļus. Rudais ķengurs ir ļoti labs peldētājs un bieži vien glābjas no uzmācīgiem plēsējiem ūdenī. Ja uzbrucējs seko ķenguram arī ūdenī, tas var saķert plēsēju un turēt tā galvu zem ūdens, kamēr tas noslīkst.[11]

Barība

Rudais ķengurs galvenokārt pārtiek no graudzāles un tauriņziežiem (75—95%), ūdeni pietiekami uzņemot no augiem, pat tad, kad augi izskatās nodzeltējuši un sausi.[9] Galvenais barībā patērētais zālaugs ir Eragrostis setifolia (54%), kas turpina augt arī sausajā sezonā.[12] Vasaras laikā ķengurs cenšas uzturēties ūdenskrātuvju tuvumā, kur ir bagātāka veģetācija.[13] Rudais ķengurs barojas arī ar dažām balandu sugām un, kad nav pieejami iecienītie augi, barībā izmanto arī krūmu zarus.[9]

Vairošanās un attīstība

 src=
Mazulis pirmo reizi galvu no somas izbāž 150 dienu vecumā
 src=
Apmēram 240 dienu vecumā mazulis somu pamet, bet turpina zīst pienu vēl 3—4 mēnešus

Rudajam ķenguram vairošanās sezona nav noteikta un sapārošanās var notikt jebkurā gada mēnesī, ja tikai ir piemēroti barošanās apstākļi.[3] Ap mātīti, kas meklējas, pulcējas tēviņi, kas savā starpā, līdzīgi kā cīkstoņi, cīnās par tiesībām sapāroties. Tēviņi laužas ar priekšķepām, saķēruši pretinieka plecus, bet ar pakaļkājām sper viens otram pa vēderu.[3] Veiksmīgs tēviņš cenšas monopolizēt dažas mātītes, neļaujot tām tuvoties nevienam citam tēviņam, tomēr šī savienība nav noturīga.[2]

Grūsnības periods ir 32—34 dienas, un piedzimst viens mazulis, kurš dzimšanas brīdī ir 2,5 cm garš un sver 0,75 gramus.[2][3] Mazulim paiet apmēram 3 minūtes, līdz tas, ieķeroties mātes kažokā, aizrāpo līdz somai, kurā paslēpjas. Nākamās 70 dienas paiet, mazulim nepārtraukti atrodoties pie zīdekļa un zīžot mātes pienu.[3] Līdzko zīdekļa gals ir mazuļa mutē, tas tūlīt piebriest, nostiprinot ķengurēnu kā ar enkuru uz vietas. Šīs īpašības dēļ kādreiz domāja, ka ķengurēni izaug no zīdekļa.[6] Mazulis pirmo reizi galvu no somas izbāž apmēram 150 dienu vecumā, bet apmēram 190 dienu vecumā tas pirmo rezi izkāpj no somas, līdz 235—240 dienu vecumā tas pilnībā pamet mātes somu, turpinot zīst pienu vēl nākamos 3—4 mēnešus.[3] Mātītes dzimumbriedumu sasniedz 15—20 mēnešu vecumā, tēviņi 20—24 mēnešos.[2] Rudā ķengura dzīves ilgums var sasniegt 22—27 gadus.[2][3]

Rudā ķengura mātīte sapārojas no jauna jau pēc dienas vai divām dienām pēc dzemdībām. Tomēr, kamēr tikko dzimušais mazulis nav sasniedzis 200 dienu vecumu, embrija attīstība tiek apturēta, līdzko embrijs sasniedz blastocistas attīstības pakāpi.[2][3] Embrija tālākā attīstība uzsākas ātrāk, ja iepriekšējais mazulis aiziet bojā.[3] Parasti nākamais mazulis piedzimst tajā dienā vai nākamajā, kad vecākais atstāj somu.[3] Kamēr viens mazulis skraida pa āru, tikmēr somā aug otrs, bet dzemdē savu attīstību gaida nākamais. Labos apstākļos divu gadu laikā mātīte var izaudzināt trīs mazuļus.[2]

Tikko dzimušais mazulis piestiprinās pie cita zīdekļa, nekā tas, ko zīž jau skraidošais mazulis. Lai cik tas neizklausītos brīnumaini, jaunāko mazuli māte baro ar citādu pienu nekā vecāko. Katru no šiem piena veidiem ražo cits piena dziedzeris, un šie veidi atšķiras gan pēc apjoma, gan sastāva. To, kā tas iespējams vienādos hormonālos apstākļos, zinātnieki līdz šim nav spējuši izskaidrot.[6]

Rudais ķengurs un cilvēks

Kopš ķengurs un cilvēks dzīvo viens otram līdzās, ķenguri ir medīti dažādu iemeslu dēļ. Aborigēni tos ķēra gaļas un ādas dēļ, vēlāk šos paradumus pārņēma baltie kolonisti. Arī šobrīd ķenguri zemniekiem nav ieredzēti dzīvnieki, jo konkurē ar aitām un liellopiem par ūdeni un zāli ganībās. Lai arī ķenguri dzer ūdeni cilvēku izbūvētās ūdens tilpnēs, tomēr šie dzīvnieki spēj bez ūdens iztikt ilgu laiku. 2009. gadā valdība ar likumu nostiprinājusi maksimāli pieļaujamo nomedāmo rudo ķenguru skaitu gadā — 1 611 216 rudie ķenguri.[14]

Atsauces

  1. Dabas muzejs: Somaiņi
  2. 2,00 2,01 2,02 2,03 2,04 2,05 2,06 2,07 2,08 2,09 2,10 2,11 2,12 2,13 ADW: Macropus rufus
  3. 3,00 3,01 3,02 3,03 3,04 3,05 3,06 3,07 3,08 3,09 3,10 3,11 3,12 3,13 3,14 3,15 3,16 3,17 3,18 3,19 «ARKive: Red kangaroo (Macropus rufus)». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2012. gada 26. jūnijā. Skatīts: 2014. gada 6. aprīlī.
  4. 4,0 4,1 Wood, Gerald (1983). The Guinness Book of Animal Facts and Feats. ISBN 978-0-85112-235-9.
  5. Menkhorst, P & Knight, F 2001, A Field Guide to the Mammals of Australia, Oxford University Press, Melbourne ISBN 0-19-555037-4.
  6. 6,0 6,1 6,2 Somainis ar atsperīgu soli
  7. Dawson, T.J. (1995) Kangaroos: Biology of the Largest Marsupials. UNSW Press, Sydney ISBN 0-8014-8262-3.
  8. Cronin, Leonard (2008). Cronin's Key Guide to Australian Mammals. Allen & Unwin. ISBN 978-1-74175-110-9.
  9. 9,0 9,1 9,2 9,3 Tyndale-Biscoe, C. Hugh (2005). Life of marsupials. Csiro Publishing. pp. 321–324. ISBN 978-0-643-06257-3. Retrieved 6 December 2011.
  10. The distribution of red kangaroos Megaleia rufa (Desmarest), about sources of persistent food and water in central Australia
  11. Natural History Books: Kangaroos
  12. Newsome, A.E. (1975). "An ecological comparison of the two arid-zone kangaroos of Australia, and their anomalous prosperity since the introduction of ruminant stock to their environment". Quarterly review of Biology 50 (4): 389–424. doi:10.1086/408742. PMID 1221459
  13. Caughley, Graeme; Shepherd, Neil; Short, Jeff (2009). Kangaroos: Their Ecology and Management in the Sheep Rangelands of Australia. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-12340-2.
  14. Red Kangaroo - Relationship With Humans - Commercial Use

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia autori un redaktori
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia LV

Rudais ķengurs: Brief Summary ( 拉脫維亞語 )

由wikipedia LV提供

Rudais ķengurs jeb lielais rudais ķengurs (Macropus rufus) ir liela auguma ķenguru dzimtas (Macropodidae) somainis, kas sastopams lielākajā daļā Austrālijas, izņemot austrumu piekrasti, auglīgākos reģionus dienvidos un ziemeļdaļas lietus mežus. Tas ir lielākais Austrālijas sauszemes dzīvnieks, kā arī tas ir lielākais no visiem somaiņiem.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia autori un redaktori
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia LV

Rode reuzenkangoeroe ( 荷蘭、佛萊明語 )

由wikipedia NL提供

De rode reuzenkangoeroe (Macropus rufus) is een algemene kangoeroesoort. Het is het grootste nog levende buideldier en het grootste inheemse zoogdier van Australië.

Kenmerken

Mannetjes worden veel groter dan vrouwtjes. Mannetjes worden maximaal 80 kilogram zwaar en 140 centimeter lang, vrouwtjes slechts 35 kilogram zwaar en 100 centimeter lang. Ook hebben de mannetjes een rode vacht, terwijl de vrouwtjes meer grijzig blauw zijn. De lange, gespierde staart en de onderzijde is lichter gekleurd. De achterpoten zijn krachtig en worden meestal meer dan 26 centimeter lang. De voorpoten zijn veel kleiner. De oren zijn groot en beweeglijk.

Gedrag en voedsel

De rode reuzenkangoeroe verplaatst zich voornamelijk door middel van sprongen. Meestal maken ze dan sprongen van ongeveer 2 meter, met een gemiddelde snelheid van 20 kilometer per uur. Tijdens het grazen beweegt hij zich voort op vier poten.

Bij gevaar kunnen ze wel 330 centimeter hoog en tot 13 meter ver springen, en een snelheid van 40 kilometer per uur bereiken. Als hij wordt achtervolgd door een troep dingo's, zal hij proberen de dingo's te lokken naar een poel, waar hij ze zal proberen te verdrinken. Ook kan hij harde trappen geven met zijn achterpoten. Deze trappen kunnen voor een dingo dodelijk zijn.

De rode reuzenkangoeroe is, om de hitte te ontwijken, voornamelijk 's nachts en in de schemering actief. Ze gaan aan het begin van de avond richting drinkpoelen en grazen op grassen en kruiden als klavers, luzerne en ganzevoetachtigen. De voornaamste voedselbron is spinifex. Reuzenkangoeroes kunnen wel 10 uur per dag aan eten besteden. Om aan drinken te komen in gebieden waar geen drinkpoelen aanwezig zijn, graven ze met de voorpoten putten, die tot één meter diep kunnen zijn. Ze zijn beter aan droogte en hitte aangepast dan grijze reuzenkangoeroes. Ze kunnen bijvoorbeeld enkele weken zonder vocht.

Kangoeroes leven in los groepsverband van acht tot tien dieren. Meestal bestaat een groep uit een mannetje en één of meerdere vrouwtjes met hun jongen. De grootste mannetjes staan het hoogst in de hiërarchie. Oudere dieren leven solitair. Bij voedselschaarste verzamelen de dieren zich in grotere groepen van tientallen reuzenkangoeroes.

Verspreiding

Rode reuzenkangoeroes leven voornamelijk in de drogere steppen en savannen van West- en Midden-Australië.

 src=
Verspreidingsgebied

Voortplanting

Vrouwtjes zijn om de 35 dagen in oestrus. Gedurende deze tijd voeren de mannetjes boksgevechten. Ze gaan recht tegenover elkaar staan, en stompen en duwen met de voorpoten. Bij langere gevechten zullen de mannetjes elkaar ook proberen te schoppen, waarbij de staart als steun dient. De vacht is dan roodgekleurd door een bepaalde klierafscheiding.

Na 33 dagen wordt het jong geboren. Het jong is kaal, blind, slechts 2,5 tot 5 centimeter lang en nog geen gram zwaar. Na een tocht van vijf minuten bereikt het jong de buidel, waar het zich vastzuigt aan één van de vier tepels. Na 110 dagen heeft het jong een vacht. Na 200 dagen verlaat het jong voor het eerst de buidel. Bij gevaar keert hij echter weer terug. Als het jong 235 tot 250 dagen oud is en ongeveer 2 tot 4 kilogram zwaar is, keert hij niet meer terug naar de buidel. Hij steekt nog wel zijn kop in de buidel voor de melk. Als hij een jaar oud is, en ongeveer 10 kilogram weegt, wordt het jong gespeend.

Het vrouwtje is na 14 tot 22 maanden geslachtsrijp, het mannetje na 2 jaar. Kangoeroes worden gemiddeld zes tot zeven jaar oud, maar kunnen een leeftijd van 20 jaar bereiken.

Relatie mens-kangoeroe

Mensen jagen op reuzenkangoeroes voor het vlees en het leer. Ook worden ze gedood door schapenhouders, omdat de rode reuzenkangoeroe als voedselconcurrent van het schaap wordt beschouwd.

Bronnen, noten en/of referenties
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia-auteurs en -editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia NL

Rode reuzenkangoeroe: Brief Summary ( 荷蘭、佛萊明語 )

由wikipedia NL提供

De rode reuzenkangoeroe (Macropus rufus) is een algemene kangoeroesoort. Het is het grootste nog levende buideldier en het grootste inheemse zoogdier van Australië.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia-auteurs en -editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia NL

Rød kjempekenguru ( 挪威語 )

由wikipedia NO提供

Rød kjempekenguru (Lat.Macropus rufus) er den største kenguruen av alle, og også det største pungdyret. Den har en kropplengde på mellom 80 og 160 cm. I tillegg kommer halen på 70 til 120 cm. Når dyret står, kan det oppnå en høyde på opptil 180 cm, men 150 cm er det vanlige. Hannen er betydelig større enn hunnen og kan veie opptil 90 kg, selv om en vekt omkring 55 kg er mer vanlig. Hunnen veier opptil 30 kg. Navnet skyldes fargen til hannen, som har rød pels. Hunnens og ungene har blågrå pels.

 src=
En rød kjempekenguru-hunn

Rød kjempekenguru lever enten alene eller i mindre grupper i tørre og halvtørre regioner i Australia, hvor føden består av gress, busker og løv. Den blir kjønnsmoden etter 18 til 24 måneder. Paringen skjer hele året, men er tilpasset tilgangen på vann og føde. Etter en drektighetstid på 33 dager blir den noen centimeter lange, blinde og hårløse ungen født, og kryper så opp i morens pung. Der blir den til den er omtrent 235 dager gammel. Den vil fortsette å die til den er omtrent 12 måneder.

Til tross for omfattende jakt og at mange bønder anser den som et skadedyr, er rød kjempekenguru blant de vanligste kenguruartene og bestanden er ikke truet. Den er først og fremst nattaktiv og hviler om dagen i skyggen. Den beveger seg neste utelukkende ved å hoppe og kan komme opp i hastigheter på opptil 65 km/t. Det har blitt målt at kenguruen kan hoppe over 12 meter i et eneste hopp.[2]

Referanser

  1. ^ Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. 2008 Macropus rufus 2010.2 IUCN Red List of Threatened Species.
  2. ^ Vår fantastiske verden, Skandinavisk Presse 1990

Eksterne lenker

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia forfattere og redaktører
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia NO

Rød kjempekenguru: Brief Summary ( 挪威語 )

由wikipedia NO提供

Rød kjempekenguru (Lat.Macropus rufus) er den største kenguruen av alle, og også det største pungdyret. Den har en kropplengde på mellom 80 og 160 cm. I tillegg kommer halen på 70 til 120 cm. Når dyret står, kan det oppnå en høyde på opptil 180 cm, men 150 cm er det vanlige. Hannen er betydelig større enn hunnen og kan veie opptil 90 kg, selv om en vekt omkring 55 kg er mer vanlig. Hunnen veier opptil 30 kg. Navnet skyldes fargen til hannen, som har rød pels. Hunnens og ungene har blågrå pels.

 src= En rød kjempekenguru-hunn

Rød kjempekenguru lever enten alene eller i mindre grupper i tørre og halvtørre regioner i Australia, hvor føden består av gress, busker og løv. Den blir kjønnsmoden etter 18 til 24 måneder. Paringen skjer hele året, men er tilpasset tilgangen på vann og føde. Etter en drektighetstid på 33 dager blir den noen centimeter lange, blinde og hårløse ungen født, og kryper så opp i morens pung. Der blir den til den er omtrent 235 dager gammel. Den vil fortsette å die til den er omtrent 12 måneder.

Til tross for omfattende jakt og at mange bønder anser den som et skadedyr, er rød kjempekenguru blant de vanligste kenguruartene og bestanden er ikke truet. Den er først og fremst nattaktiv og hviler om dagen i skyggen. Den beveger seg neste utelukkende ved å hoppe og kan komme opp i hastigheter på opptil 65 km/t. Det har blitt målt at kenguruen kan hoppe over 12 meter i et eneste hopp.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia forfattere og redaktører
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia NO

Kangur rudy ( 波蘭語 )

由wikipedia POL提供
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Kangur rudy[3] (Macropus rufus) – torbacz z rodziny kangurowatych. Duży ssak roślinożerny, największy z torbaczy. Występuje pospolicie w całej Australii z wyjątkiem części południowego i wschodniego wybrzeża oraz północnych lasów równikowych.

Cechy gatunku

 src=
Samica

Duży lub bardzo duży kangur o sierści od brązowo-rudawej barwy na grzbiecie do płowej na brzuchu i kończynach. Długie, spiczasto zakończone uszy, tępo zakończony pysk. Samice wyraźnie mniejsze, o sierści z większym udziałem koloru szarego.

  • wysokość: 1.20 m (samce) do 60 cm (samice), ogon do 1,2 m
  • masa: samce do 90 kg, samice wyraźnie lżejsze
  • ciąża: 35 dni w macicy, po zakończeniu ciąży młode przebywa jeszcze 235 dni w torbie
  • liczba młodych w miocie: 1
  • dojrzałość płciowa: samiec 24 miesiące, samice 14–22 miesiące
  • pożywienie: roślinożerny
  • długość życia: do 20 lat (średnio 6–7 lat)
  • potrafi skoczyć na odległość 8 metrów, ale większość skoków mierzy 1,2–1,8 m[4]
  • temperatura ciała: około 35,5°C.[5]

Filatelistyka

Poczta Polska wyemitowała 21 sierpnia 1972 r. znaczek pocztowy przedstawiający kangura rudego o nominale 4 , w serii Zwierzęta ZOO. Druk w technice offsetowej na papierze kredowym. Autorem projektu znaczka był Janusz Grabiański. Znaczek pozostawał w obiegu do 31 grudnia 1994 r.[6].

Przypisy

  1. Macropus rufus, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Macropus rufus. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
  3. Włodzimierz Cichocki, Agnieszka Ważna, Jan Cichocki, Ewa Rajska, Artur Jasiński, Wiesław Bogdanowicz: Polskie nazewnictwo ssaków świata. Warszawa: Muzeum i Instytut Zoologii Polskiej Akademii Nauk, 2015, s. 297. ISBN 978-83-88147-15-9.
  4. Dewey & Yue. 2001
  5. Hugh Tyndale-Biscoe: Life of Marsupials. CSIRO Publishing, 2005.
  6. Marek Jedziniak: Zwierzęta ZOO (pol.). www.kzp.pl. [dostęp 2018-07-21].

Bibliografia

  1. Dewey, T. & M. Yue. 2001, Macropus rufus, (On-line), Animal Diversity Web [dostęp 2007-12-20] (ang.).
  2. Wilson Don E. & Reeder DeeAnn M. (red.) Macropus rufus. w: Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (Wyd. 3.) [on-line]. Johns Hopkins University Press, 2005. (ang.) [dostęp 20 grudnia 2007]

Zobacz też

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia POL

Kangur rudy: Brief Summary ( 波蘭語 )

由wikipedia POL提供

Kangur rudy (Macropus rufus) – torbacz z rodziny kangurowatych. Duży ssak roślinożerny, największy z torbaczy. Występuje pospolicie w całej Australii z wyjątkiem części południowego i wschodniego wybrzeża oraz północnych lasów równikowych.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia POL

Canguru-vermelho ( 葡萄牙語 )

由wikipedia PT提供

O canguru-vermelho (Macropus rufus), é o maior e mais conhecido de todos os cangurus, o maior mamífero nativo da Austrália, e o maior marsupial sobrevivente.

Descrição

O macho pesa cerca de 75 kg, mede 1,40 m de altura em pé, e 2,40 de comprimento com cauda incluída, e tem uma pelagem pardo-avermelhada, a fêmea mede 1 m de altura em pé, e 1,70 de comprimento com cauda incluída, e tem uma pelagem cinzenta-azulada. Estão muito bem adaptados à vida no deserto podendo aguentar várias semanas sem beber água.

Distribuição e habitat

Pode encontrar-se por toda a Austrália continental, evitando apenas as áreas mais férteis no sul, a costa oriental, e as florestas tropicais do norte. Vive em savanas áridas e chaparrais.

Ecologia

O canguru-vermelho, exceto na época de acasalamento, é um animal muito pacífico por vezes entrando em cidades e dando-se perfeitamente com os moradores. Devido ao ambiente hostil onde vivem adaptaram-se muito à vida no deserto: têm tendência a lamber as patas dianteiras para se refrescarem, e conseguem aguentar várias semanas sem beber. São essencialmente noturnos, e crepusculares.

Dieta

O canguru-vermelho é um animal graminívoro, alimentando-se essencialmente de ervas ricas em água.

Referências

  1. Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. (2008). Macropus rufus (em inglês). IUCN 2008. Lista Vermelha de Espécies Ameaçadas da IUCN de 2008 . Página visitada em 28 December 2008.

Fontes

 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores e editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia PT

Canguru-vermelho: Brief Summary ( 葡萄牙語 )

由wikipedia PT提供

O canguru-vermelho (Macropus rufus), é o maior e mais conhecido de todos os cangurus, o maior mamífero nativo da Austrália, e o maior marsupial sobrevivente.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores e editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia PT

Kengura červená ( 斯洛伐克語 )

由wikipedia SK提供

Kengura červená (Macropus rufus) je druh z čeľade kengurovité.

Je to najväčší žijúci vačkovec. Jeho dĺžka je 1 m až 1,6 m. Chvost býva dlhý 0,75 m až 1,2 m. Jeho hmotnosť je 25 kg až 90 kg. Ide o bežný druh. Jeho meno nie je odvodené od farby srsti, ale od farbiva vylučovaného žľazou na prsiach.

Výskyt

Vyskytuje sa takmer v celej Austrálii, v najväčších počtoch žije v otvorenej savane s lesíkmi.

Počet jedincov

Počet jedincov je premenlivý rok od roku. Keď je obdobie dažďov, môže populácia čítať až 12 000 000 jedincov, ale v období sucha klesá na 5 000 000. Samice sú gravidné len keď je dostatok dažďa a je dosť zeleného rastlinstva. Za dlhotrvajúceho sucha sa prestanú samcom tvoriť spermie.

Potrava

Kengury červené využívajú na zabezpečenie vody svoj vysoko vyvinutý čuch, a ak sú vodné zdroje obmedzené, sťahujú sa až 200 km od svojich obvyklých pastvín. Pasú sa hlavne večer, spásajú šťavnaté výhonky tráv, byliny a listy.

Sociálna jednotka

Žijú obvykle v skupinách od jedného po desať jedincov, pretože sa v období sucha môže nazhromaždiť pri jazierku okolo 1 500 kengúr červených.

Predátory

Kengura červená sa považuje za škodcu a je lovená pre mäso a kožu. Jediným jej nepriateľom okrem človekaorol klinochvostý a pes dingo.

Iné projekty

Zdroj

cs.wikipedia

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autori a editori Wikipédie
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia SK

Kengura červená: Brief Summary ( 斯洛伐克語 )

由wikipedia SK提供

Kengura červená (Macropus rufus) je druh z čeľade kengurovité.

Je to najväčší žijúci vačkovec. Jeho dĺžka je 1 m až 1,6 m. Chvost býva dlhý 0,75 m až 1,2 m. Jeho hmotnosť je 25 kg až 90 kg. Ide o bežný druh. Jeho meno nie je odvodené od farby srsti, ale od farbiva vylučovaného žľazou na prsiach.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autori a editori Wikipédie
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia SK

Rdeči veliki kenguru ( 西班牙、卡斯蒂利亞西班牙語 )

由wikipedia SL提供

Rdeči veliki kenguru (znanstveno ime Macropus rufus) je vrsta kenguruja. Ime je dobil po barvi kožuha samcev, saj je to edini kenguru, ki ima kožuh rdečkaste barve. Samice in mladiči imajo kožuh modrosive barve. Živi samo v Avstraliji.

Čeprav je največji od vseh vrečarjev, se prehranjuje samo s travo in vejicami grmovja. Stoječi samec rdečega velikega kenguruja je velik kot odrasel človek. Rdeči veliki kenguruji imajo le malo naravnih sovražnikov. Samci so težki do 90 kg, samice približno 30 kg. To vrsto kengurujev je odkril kapitan James Cook leta 1770 na obalah Novega Južnega Walesa.

Wikimedijina zbirka ponuja več predstavnostnega gradiva o temi: Rdeči veliki kenguru
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Avtorji in uredniki Wikipedije
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia SL

Röd jättekänguru ( 瑞典語 )

由wikipedia SV提供

Röd jättekänguru (Macropus rufus) är den största arten i familjen kängurudjur. Det är även det största nu levande pungdjuret.

Kännetecken

Djuret har robusta bakre extremiteter och en kraftig svans som kan hålla hela djurets vikt. Svansen är nästan lika lång som övriga kroppen och används som stöd eller för att hålla balansen vid stora hopp. De främre extremiteterna är jämförelsevis små. Nosen är långsträckt och öronen är långa. Den korta och grova pälsen är hos hannar rödbrun och hos de flesta honorna blågrå. Hos vissa individer är färgsättningen tvärtom.[2]

Röd jättekänguru når en kroppslängd mellan 0,8 och 1,6 meter och därtill kommer en 0,7 till 1,2 meter lång svans. När djuret står har den en höjd upp till 1,8 meter.[2] Hannar är bettydligt större än honor. De når en vikt omkring 55 kilogram (i undantagsfall upp till 90 kg) medan honor bara väger upp till 30 kilogram.

Utbredning och habitat

Arten lever i torra och halvtorra regioner i hela Australien med undantag av kustlinjerna och kontinentens sydvästra del. Habitatet utgörs av halvöknar, stäpper och buskland. Vanligen vistas de inte i områden som helt saknar träd då de behöver träden för att gömma sig och för skuggans skull.

Levnadssätt

Socialt beteende

 src=
Vilande individer av röd jättekänguru

Hos röd jättekänguru finns inget särskilt utpräglat socialt beteende. Ibland syns mindre grupper med omkring tio individer som består av en hanne, flera honor och deras ungdjur. Under parningstiden kommer andra hannar till gruppen och strider med den befintliga hannen om honorna. Under striden slår de med sina främre extremiteter, utdelar slag med sina bakre extremiteter och biter varandra. Hos arten finns inga avgränsade revir, vid tillräcklig tillgång till föda syns ibland 1 500 individer vid samma ställe. Allmänt finns inga fasta relationer mellan de olika kön.[3]

Dessa djur tillbringar 6 till 10 timmar av dagen med ätande. De är vanligen aktiva vid gryningen, på natten och tidigt på morgonen. Annars vilar de i skuggan av träden.

Som flera andra kängurudjur rör sig röd jättekänguru på två olika sätt. Vid långsamma rörelser går den på fyra fötter och äter med de främre extremiteterna som stöd. För snabba rörelser hoppar den på sina bakre extremiteter och använder svansen för att hålla balansen. På så sätt gör de ibland upp till 9 meter långa och 3 meter höga skutt och når en hastighet upp till 60 km/t.[4]

Föda

Röd jättekänguru är växtätare som huvudsakligen äter gräs. Dessutom har de blad och trädens bark som föda. Födan kräver ett bra utvecklad mag-tarmsystem och därför finns, liksom hos idisslare, en magsäck med flera avdelningar. Speciella mikroorganismer hjälper ytterligare vid ämnesomsättningen. Det förekommer till och med att de idisslar. Denna känguru behöver inte mycket vatten och tål längre tider utan att dricka.

Fortplantning

Röd jättekänguru har liksom andra känguruer en välutvecklad pung med fyra spenar. Honor har förmåga att para sig hela året[4] men de parar sig bara vid bra tillgång till föda. Efter dräktigheten som varar i ungefär 33 dagar föds vanligen ett (ibland två) ungdjur. Nyfödda ungar är bara 2,5 cm långa och 0,8 gram tunga. Bara tungan och de främre extremiteterna är vid denna tidpunkt fullständig utvecklade. Ungen kryper fram till pungen och suger sig fast vid en spene.

Hos röd jättekänguru har ägget en fördröjd utveckling. Två dagar efter födelsen parar sig honan på nytt och det nya fostret växer bara till en storlek med cirka 85 celler (medan den äldre ungen diar i pungen). När det äldre syskonet blir sju månader gammalt (eller tidigare om ungdjuret dör) fortsätter fostret sin utveckling. En dag efter att det äldre syskonet lämnar pungen för alltid föds ett nytt ungdjur. På så sätt har honan upp till tre ungar samtidig, en som embryo, en i pungen och en utanför pungen. Under särskilt torra tider blir honan ofruktbar och parar sig inte.

Ungdjur lämnar spenarna för första gången efter cirka 70 dagar, visar efter 150 dagar sitt huvud utanför pungen, börjar efter 190 dagar tidvis lämna pungen och lämnar pungen för alltid efter 240 dagar. Efteråt dias ungen tills den är ett år gammal. Ungdjuret dyker med huvudet ner i pungen för att nå spenarna. Könsmognaden infaller efter 15 till 24 månader.[3]

Individer i fångenskap blir upp till 24 år gamla, men i naturen blir de sällan äldre än tio till tolv år.

Naturliga fiender

Röd jättekänguru har nästan inga naturliga fiender. Blir den attackerad slår den med sina bakre extremiteter mot angriparen genom att använda svansen som stöd. Sjuka och unga individer faller ibland offer för dingon och ungdjur som just lämnad pungen dödas ibland av stora rovfåglar.[3]

Systematik

Röd jättekänguru är en av 14 arter i släktet Macropus. Dess närmaste släkting finns inte bland de gråa jättekänguruer utan i ett undersläkte som kallas wallaroo.

Röd jättekänguru och människor

Arten blev inte lika starkt påverkad av européernas ankomst i Australien som mindre kängurudjur. De har i stort sett samma utbredningsområde som förut med på vissa ställen blev de jagade då de ansågs som konkurrenter till får och nötkreatur. De jagas idag i viss mån för köttets skull men användningen av deras hud för läderframställning har nästan helt upphört.

Hela populationen uppskattas idag vara åtta till tio miljoner individer. Beståndet är stabilt men undersöks kontinuerligt då konkurrenter som får och harar ibland har snabba populationsökningar.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 16 april 2009.

Tryckta källor

  • Udo Gansloßer (utgivare): Die Känguruhs. Filander, Fürth 1999, 2004. ISBN 3930831309
  • Ronald Strahan: Mammals of Australia. Smithsonian Books, Washington DC 1995, 1996. ISBN 1560986735
  • Ronald M. Nowak: Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999. ISBN 0801857899

Noter

  1. ^ Macropus rufusIUCN:s rödlista, auktor: Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. 2008, besökt 26 april 2009.
  2. ^ [a b] Dewey, T.; Yue, M. (2001). Animal Diversity Web. besökt 27 april 2009.
  3. ^ [a b c] R. M. Nowak (1999)
  4. ^ [a b] "Red Kangaroo - Zoos Victoria" Arkiverad 14 juli 2008 hämtat från the Wayback Machine.. www.zoo.org.au. besökt 27 april 2009.

Externa länkar

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia författare och redaktörer
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia SV

Röd jättekänguru: Brief Summary ( 瑞典語 )

由wikipedia SV提供

Röd jättekänguru (Macropus rufus) är den största arten i familjen kängurudjur. Det är även det största nu levande pungdjuret.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia författare och redaktörer
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia SV

Kızıl kanguru ( 土耳其語 )

由wikipedia TR提供

Kızıl kanguru (Macropus rufus), birçok rekora sahiptir. En büyük kanguru türüdür ve Avustralya'ya özgü en büyük memelidir. Ayrıca yaşayan en büyük keseli hayvandır. Avustralya'ya endemik bir türdür. Adanın güney bölümünde, doğu kesiminde ve kuzey bölgelerdeki yağmur ormanlarında görülürler.

Boyut ve ağırlık

 src=
Melbourne Hayvanat Bahçesi'ndeki bir kızıl kanguru.

Erkek kızıl kangurular ortalama 1,4 m ve 85 kg kadardır. Buna karşın, 2 m boyunda ve 90 kg ağırlığında olan iri erkeklere de rastlanabilir. Dişiler ise ortalama 1,1 m boya ve 35 kg ağırlığa sahiptirler. Ortalama bir kızıl kanguru ise ayakta iken 1,5 m boyundadır. Kuyruk uzunlukları 0,9 – 1 m arasında değişir. Güçlü bacak kasları sayesinde 6 m uzaklığı tek sıçrayışta katedebilirler. Erkeklerde bu uzaklık 9 m'ye kadar çıkabilir. Ayrıca gözlerinin pozisyonu sayesinde 300°'lik bir görüş açısına sahiptirler. İnsanlarda bu en fazla 230° kadar olabilir.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia yazarları ve editörleri
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia TR

Kızıl kanguru: Brief Summary ( 土耳其語 )

由wikipedia TR提供

Kızıl kanguru (Macropus rufus), birçok rekora sahiptir. En büyük kanguru türüdür ve Avustralya'ya özgü en büyük memelidir. Ayrıca yaşayan en büyük keseli hayvandır. Avustralya'ya endemik bir türdür. Adanın güney bölümünde, doğu kesiminde ve kuzey bölgelerdeki yağmur ormanlarında görülürler.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia yazarları ve editörleri
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia TR

Кенгуру рудий ( 烏克蘭語 )

由wikipedia UK提供

Опис

 src=
Великий рудий кенгуру

Самці великих рудих кенгуру переважають самок у вазі та зрості. Перші мають зріст - до 3 м при вазі до 135 кг, самки - 1,1 м при вазі 35 кг. Втім зазвичай самці рудого кенгуру сягають 1,5-2 м зросту при вазі 85 кг.

Хутро у них коричневато-руде. Звідси і його назва. Має довгі вуха та широку морду. У великого рудого кенгуру дуже міцні ноги та хвіст, які він використовує як для захисту, так і для швидкого бігу. Це найсильніший "боксер" серед кенгуру. Один стрибок цього представника кенгурових може сягати 9 м.

Розповсюдження

Великий рудий кенгуру живе скрізь в Австралії, особливо у внутрішніх областях, окрім деяких південних районів, східного узбережжя, тропічних лісів півночі.

Спосіб життя

Це нічний мешканець - харчується вночі травою. Вдень великий рудий кенгуру відпочиває. Постійно пересувається у пошуках їжі. Може пройти до 25 км.

Утворює групи з 10-12 тварин. Народжується за 1 раз одне дитинча. Вагітність триває 33 дні. На 235 день кенгуреня залишає сумку матері, втім харчується її молоком до 1 року.

Тривалість життя

Тривалість життя - приблизно 18-22 роки, деякі особини можуть доживати до 25-27 років.

Стосунки з людиною

Раніше на великого рудого кенгуру досить часто полювали, чим суттєво зменшили його чисельність. Сьогодні він в цілому знаходиться під охороною. Але внаслідок з цивілізацією часто гине внаслідок зіткнення з технікою, отруйними речовинами. Але уряд Австралії багато робить для збереження цього виду. Великий рудий кенгуру дещо навіть залежить від діяльності людини - у посушливих місцях з'явились водоймища, трава.

Створено національні парки та заповідники. У неволі великий рудий кенгуру стає привітним та товариським.

В результаті великих рудих кенгуру стало навіть більше ніж було до переселення європейців. Внаслідок цього стали видавати дозволи на фіксований відстріл цього виду кенгуру. Щороку дозволено відстрілювати від 1,1 до 1,5 млн великих рудих кенгуру. Використовується у промисловості шкіра та м'ясо великих рудих кенгуру.

Джерела

  • Dawson, T.J. (1995) Kangaroos: Biology of the Largest Marsupials. UNSW Press, Sydney.
  • Tyndale-Biscoe, H. (2005) Life of Marsupials. CSIRO Publishing, Collingwood, Victoria.
  • Stephen J. O'Brien, Joan C. Menninger, William G. Nash. Atlas of mammalian chromosomes. — John Wiley and Sons, 2006. — С. 57. — ISBN 047135015X.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Автори та редактори Вікіпедії
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia UK

Macropus rufus ( 越南語 )

由wikipedia VI提供

Macropus rufus là một loài động vật có vú trong họ Macropodidae, bộ Hai răng cửa. Loài này được Desmarest mô tả năm 1822.[2]

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. (2008). Macropus rufus. 2008 Sách đỏ IUCN. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế 2008. Truy cập ngày 28 tháng 12 năm 2008. Database entry includes justification for why this species is of least concern
  2. ^ a ă Wilson, D. E.; Reeder, D. M. biên tập (2005). “Macropus rufus”. Mammal Species of the World . Baltimore: Nhà in Đại học Johns Hopkins, 2 tập (2.142 trang). ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.

Tham khảo

Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến động vật có vú này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia tác giả và biên tập viên
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia VI

Macropus rufus: Brief Summary ( 越南語 )

由wikipedia VI提供

Macropus rufus là một loài động vật có vú trong họ Macropodidae, bộ Hai răng cửa. Loài này được Desmarest mô tả năm 1822.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia tác giả và biên tập viên
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia VI

Большой рыжий кенгуру ( 俄語 )

由wikipedia русскую Википедию提供
 src=
Большой рыжий кенгуру

Питаются травами степей и полупустынь, злаками и цветковыми растениями.

Беременность и потомство

Подобно другим сумчатым, самка кенгуру рождает крошечного детёныша не более 1 г весом и 2 см длиной. Сразу же после рождения детёныш хватается за шерсть в животе матери и сам заползает в сумку. Здесь он хватает ртом один из четырёх сосков и присасывается к нему на следующие 2,5 месяца. Постепенно детеныш растёт, развивается, открывает глаза, покрывается шёрсткой. Потом он начинает совершать короткие вылазки из сумки, тут же запрыгивая обратно при малейшем шорохе. Кенгуренок покидает сумку матери в возрасте 8 месяцев. И мать сразу же рождает следующего детёныша, который пробирается в сумку — к другому соску. Необычным является то, что с этого момента у самки вырабатывается два типа молока: более жирное для подкорма старшего и менее жирное для новорожденного детеныша.

Продолжительность жизни

Приблизительно 18—22 года, может доживать до 25—27 лет.

Примечания

  1. Соколов В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Млекопитающие. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1984. — С. 24. — 10 000 экз.
  2. Вокруг Света | Журнал | Австралийские пустынники
  3. Peter Menkhorst, Frank Knight. Полевой определитель млекопитающих Австралии = A Field Guide to the Mammals of Australia. — Melbourne: Oxford University Press, 2001. — 280 с. — ISBN 019550870X.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Авторы и редакторы Википедии

Большой рыжий кенгуру: Brief Summary ( 俄語 )

由wikipedia русскую Википедию提供
 src= Большой рыжий кенгуру

Питаются травами степей и полупустынь, злаками и цветковыми растениями.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Авторы и редакторы Википедии

紅大袋鼠 ( 漢語 )

由wikipedia 中文维基百科提供

紅大袋鼠学名Macropus rufus)又名紅袋鼠赤大袋鼠大赤袋鼠,为袋鼠科大袋鼠属的一种,是體型最大的袋鼠,也是澳洲最大的哺乳動物及現存最大的有袋類。牠們廣泛分佈在澳洲大陸,只較少於南部、東岸及北部的雨林中出現。

特徵

 src=
雌性紅大袋鼠。

紅大袋鼠是非常大的袋鼠,雄性有紅褐色的短毛,下身及四肢的毛色呈黃褐色。牠們的耳朵尖長,吻呈方形。雌性較雄性細小,呈藍灰色,下身呈淡灰色。在乾旱地區的雌性則較為像雄性。前肢有細小的爪,後肢粗壯適合跳躍,尾巴強壯可以幫助站立。牠們的腳像橡皮圈。它们可以跳3米高,9米远。并能达到时速60公里以上。[2]

雄性紅大袋鼠身長1.4米及重85公斤。雌性身長0.9-1米。牠們站立時約高1.5米。[3]

紅大袋鼠會採取多種物理生理及行為的適應性來保持體溫於約36℃,以達至體內平衡。這些包括保溫的短毛、降低活躍性、留在蔭下、及舔自己的前肢。由於眼睛的位置,紅大袋鼠的視覺約有300°。

紅大袋鼠棲息在澳洲中部的乾旱內陸,以及較少樹生長的遼闊平原。

行為

紅大袋鼠主要於夜間或日間較冷的時份較為活躍,屬於夜間活動或暮晨活動。於日間的時間,牠們多會在睡覺或以其他方式休息。

紅大袋鼠是單獨或以小群生活的,但若食物不足時,牠們會聚集為大群。每一小群一般約有2-10隻紅大袋鼠,但有時也會達至幾百隻。組成小群的成員是很隨意的,雄性並非地盤性的,只會為雌性而打鬥。小群內體型最大的就是領袖,控制著群內的交配[4]

食性

 src=
雄性紅大袋鼠。

紅大袋鼠喜歡吃及其他植被。牠們可以一段長時間不用喝水,因牠們在吃綠色植物時吸收所需的水份。

繁殖

紅大袋鼠全年也會繁殖。雌性是胚胎滯育的,即可以延後下一胎的出生,直至前一胎的幼袋鼠離開育幼袋妊娠期約為33日。幼袋鼠出生後約235日就會永久離開育幼袋,但要到12個月大才會斷奶。不同於有胎盤的哺乳動物,袋鼠的幼崽沒發育多久就會被生下來。剛出生的幼崽基本沒發育完全,身上無毛,四肢短小,非常無助。它得沿著雌袋鼠的腹部爬到袋子裡,在那繼續發育。等它大點了,它不能直接鑽進袋裡的時候,它會先把頭鑽進去,在裡面翻個身,腿部進去,然後從裡面探出頭來。如果它在發育得較完全前掉出袋子,不能及時跳進去的話,基本上只有死路一條。

打鬥

雄性紅大袋鼠打鬥時,會以後肢站立,並以前肢將對方推倒。若打鬥激烈,牠們會以尾巴支撐,腳踢對方。

參考文献

  1. ^ Macropus rufus. IUCN Red List of Threatened Species 2008. International Union for Conservation of Nature. 2008.
  2. ^ Red Kangaroo - Zoos Victoria. www.zoo.org.au. [2009-04-16].
  3. ^ Menkhorst, P & Knight, F. A Field Guide to the Mammals of Australia. Melbourne: Oxford University Press. 2001.
  4. ^ Dewey, T.; Yue, M. Macropus rufus (On-Line). Animal Diversity Web. 2001 [2009-04-16]. 引文使用过时参数coauthors (帮助)

外部链接

 src= 维基共享资源中相關的多媒體資源:紅大袋鼠分類

 src= 維基物種中有關紅大袋鼠的數據

 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
维基百科作者和编辑
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia 中文维基百科

紅大袋鼠: Brief Summary ( 漢語 )

由wikipedia 中文维基百科提供

紅大袋鼠(学名:Macropus rufus)又名紅袋鼠、赤大袋鼠或大赤袋鼠,为袋鼠科大袋鼠属的一种,是體型最大的袋鼠,也是澳洲最大的哺乳動物及現存最大的有袋類。牠們廣泛分佈在澳洲大陸,只較少於南部、東岸及北部的雨林中出現。

許可
cc-by-sa-3.0
版權
维基百科作者和编辑
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia 中文维基百科

アカカンガルー ( 日語 )

由wikipedia 日本語提供
アカカンガルー アカカンガルー
アカカンガルー(オス) Macropus rufus
保全状況評価[1] LEAST CONCERN
(IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
Status iucn3.1 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 哺乳綱 Mammalia : 双前歯目 Diprotodontia 亜目 : Macropodiformes : カンガルー科 Macropodidae : カンガルー属 Macropus 亜属 : Osphranter : アカカンガルー M. rufus 学名 Macropus rufus (Desmarest, 1822)[1][2] 和名 アカカンガルー[3][4] 英名 Red kangaroo[1][2][3][5]

分布域

アカカンガルーMacropus rufus)は、双前歯目カンガルー科カンガルー属に分類される有袋類。

分布[編集]

オーストラリア[1][3][4][5]

形態[編集]

体長オス130 - 160センチメートル、メス85 - 105センチメートル[5]。尾長オス100 - 120センチメートル、メス65 - 85センチメートル[5]体重オス66キログラム、メス26.5キログラム[4]。カンガルー属最大種[4][5]。メスよりもオスの方が大型になる。 吻端の体毛が無い皮膚の裸出部(鼻鏡)は大型[3]

オスは喉や胸部から分泌される赤い液により、体毛が赤褐色に染まる[3]。種小名rufusは「赤い」の意で、和名や英名(red)と同義。メスは青みがかった灰色の体毛で被われる[3]

生態[編集]

年間降水量500ミリメートル以下の乾燥した草原や低木林、砂漠などに生息する[4]。群れに含まれる個体が放浪し、最大で約100頭からなる大規模かつ不定形な群れを形成する。主に薄明薄暮時や夜間に活動する[4][5]。昼間は木陰などで休むが[4]、昼間でも活動することもある[5]。高温から皮膚を保護する為に手首を舐め体温低下させている。

食性は植物食で、草本を食べる[3][5]。乾季になると主にイネ科の草を食べる。捕食者はディンゴで、幼獣であればタカ類にも捕食される[5]

繁殖形態は胎生。周年繁殖する。発情周期は35日[4]。オス同士では発情したメスをめぐり、まず体の大きさや腕の筋肉をみせつける誇示行動を行う[4]。次に尾でバランスを取りながら前肢で引っ掻いたり後肢で蹴りを繰り出すボクシングのような闘争を行う[4][5]。妊娠期間は33日[4][5]。1回に1頭の幼獣を産む[5]が休眠し幼獣が育児嚢から出たときに、既に子宮内に受精卵があり続けて幼獣を産むことができる。幼獣は自力で育児嚢まで移動する。生後235日は育児嚢の中で生活する[4][5]。授乳期間は1年[5]。オスは生後20 - 24か月、メスは生後15 - 20か月で性成熟する[5]。野生下では22年の生存記録がある[5]

人間との関係[編集]

生息地では食用とされたり、毛皮が利用されることもある[5]

家畜と競合する害獣とみなされることもある[5]

画像[編集]

  •  src=

    頭部

  •  src=

    メス

  •  src=

    闘争

参考文献[編集]

[ヘルプ]
  1. ^ a b c d Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. 2008. Macropus rufus. The IUCN Red List of Threatened Species 2008: e.T40567A10334778. http://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2008.RLTS.T40567A10334778.en . Downloaded on 12 October 2015.
  2. ^ a b Colin P. Groves, "Macropus (Osphranter) rufus". Mammal Species of the World, (3rd ed.), Don E. Wilson & DeeAnn M. Reeder (ed.), Johns Hopkins University Press, 2005, p. 66.
  3. ^ a b c d e f g 今泉吉典、松井孝爾監修 「アカカンガルー」『原色ワイド図鑑3 動物』、学習研究社1984年、12、178頁。
  4. ^ a b c d e f g h i j k l Peter R. Jarman 「多彩に生きるカンガルー オオカンガルー、アカカンガルーなど」川道美枝子訳『動物たちの地球 哺乳類I 2 カンガルー・コアラほか』第8巻 38号、朝日新聞社1992年、50-53頁。
  5. ^ a b c d e f g h i j k l m n o p q r Yue, M. 2001. "Macropus rufus" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed October 12, 2015 at http://animaldiversity.org/accounts/Macropus_rufus/
  • 今泉吉典監修 D.W.マクドナルド編 『動物大百科6 有袋類ほか』、平凡社1986年、103、138-139、141、143、146-147、175頁。

関連項目[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、アカカンガルーに関連するメディアがあります。  src= ウィキスピーシーズにアカカンガルーに関する情報があります。 執筆の途中です この項目は、動物に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますPortal:生き物と自然プロジェクト:生物)。
 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
ウィキペディアの著者と編集者
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia 日本語

アカカンガルー: Brief Summary ( 日語 )

由wikipedia 日本語提供

アカカンガルー(Macropus rufus)は、双前歯目カンガルー科カンガルー属に分類される有袋類。

許可
cc-by-sa-3.0
版權
ウィキペディアの著者と編集者
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia 日本語

붉은캥거루 ( 韓語 )

由wikipedia 한국어 위키백과提供

붉은캥거루(학명: Macropus rufus)[3]캥거루과 캥거루속에 속하는 오스트레일리아 원산 유대류의 일종이다. 모든 유대류 가운데서 으뜸가는 크기를 지닌 동물이며, 더불어 오스트레일리아에 서식하는 육상 포유류 가운데서도 몸집이 큰 편에 속한다. 남부 해안과 동부 해안, 그리고 북부 우림의 비옥한 열대우림 지역을 제외한 오스트레일리아 대륙 전체에 걸쳐서 발견된다.

튼튼하게 발달한 뒷다리로 한 번에 8-9m 거리, 1.8-3m 높이로 뜀박질할 수 있으나 평균적으로는 한 번에 1.2-1.9m를 도약하며, 시력과 청력이 탁월하게 발달해 있다.[4][5] 과 나뭇잎을 먹이로 삼는 초식동물으로, 야생에서의 천적은 새끼들을 잡아먹는 딩고독수리 종류를 제외하면 존재하지 않는다. 고기와 모피를 목적으로 법에 따라 제한된 수만큼만 수렵할 수 있다.

사진

각주

  1. Groves, C.P. (2005). Wilson, D.E.; Reeder, D.M., 편집. 《Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference》 (영어) 3판. 존스 홉킨스 대학교 출판사. 66쪽. ISBN 0-801-88221-4. OCLC 62265494.
  2. “Macropus rufus”. 《멸종 위기 종의 IUCN 적색 목록. 2008판》 (영어). 국제 자연 보전 연맹. 2008. 2008년 12월 28일에 확인함.
  3. “Names List for MACROPODIDAE, Australian Faunal Directory”. Australian Biological Resources Study, Australian Department of the Environment and Energy. 2020년 2월 13일. 2020년 3월 1일에 확인함.
  4. “Red Kangaroo – Zoos Victoria”. www.zoo.org.au. 2008년 7월 14일에 원본 문서에서 보존된 문서. 2009년 4월 16일에 확인함.
  5. Yue, M. (2001) Macropus rufus. Animaldiversity.ummz.umich.edu. Retrieved on 2015-09-25.
 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia 작가 및 편집자
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia 한국어 위키백과

붉은캥거루: Brief Summary ( 韓語 )

由wikipedia 한국어 위키백과提供

붉은캥거루(학명: Macropus rufus)는 캥거루과 캥거루속에 속하는 오스트레일리아 원산 유대류의 일종이다. 모든 유대류 가운데서 으뜸가는 크기를 지닌 동물이며, 더불어 오스트레일리아에 서식하는 육상 포유류 가운데서도 몸집이 큰 편에 속한다. 남부 해안과 동부 해안, 그리고 북부 우림의 비옥한 열대우림 지역을 제외한 오스트레일리아 대륙 전체에 걸쳐서 발견된다.

튼튼하게 발달한 뒷다리로 한 번에 8-9m 거리, 1.8-3m 높이로 뜀박질할 수 있으나 평균적으로는 한 번에 1.2-1.9m를 도약하며, 시력과 청력이 탁월하게 발달해 있다. 과 나뭇잎을 먹이로 삼는 초식동물으로, 야생에서의 천적은 새끼들을 잡아먹는 딩고독수리 종류를 제외하면 존재하지 않는다. 고기와 모피를 목적으로 법에 따라 제한된 수만큼만 수렵할 수 있다.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia 작가 및 편집자
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia 한국어 위키백과