Microtus multiplex ye una especie de royedor de la familia Cricetidae.
Alcuéntrase n'Austria, Francia, Italia, Montenegru, Suiza y Serbia.
Microtus multiplex ye una especie de royedor de la familia Cricetidae.
Muenn Fatio (Microtus multiplex) a zo ur c'hrigner bihan hag a vev en Alpoù.
Muenn Fatio a c'hell bezañ renket ivez er c'herentiad Muridae.
Muenn Fatio (Microtus multiplex) a zo ur c'hrigner bihan hag a vev en Alpoù.
Microtus multiplex és una espècie de talpó que es troba al sud dels Alps, del sud de França de Suïssa i el nord d'Itàlia.[1]
És un talpó força gros i difícil de distingir d'altres talpons per la morfologia externa, tot i que té el pèl una mica més clar que Microtus subterraneus.[2]
Viu en caranes, pastures, prats i boscos ben herbats, sia en pla o a la muntanya fins als 2.800 metres. Prefereix zones on neva, ja que la neu li ofereix protecció contra els predadors i a la vegada protegeix del fred extrem les parts subterrànies de les plantes, que són el seu aliment. De vegades també consumeix castanyes. Fa caus complexos i de vegades reutilitza galeries de talps.[2]
Les poblacions que constitueixen l'espècie Microtus liechtensteini, distribuïda més a l'est, abans es consideraven incloses dins d'aquesta mateixa espècie.[1]
Microtus multiplex és una espècie de talpó que es troba al sud dels Alps, del sud de França de Suïssa i el nord d'Itàlia.
És un talpó força gros i difícil de distingir d'altres talpons per la morfologia externa, tot i que té el pèl una mica més clar que Microtus subterraneus.
Viu en caranes, pastures, prats i boscos ben herbats, sia en pla o a la muntanya fins als 2.800 metres. Prefereix zones on neva, ja que la neu li ofereix protecció contra els predadors i a la vegada protegeix del fred extrem les parts subterrànies de les plantes, que són el seu aliment. De vegades també consumeix castanyes. Fa caus complexos i de vegades reutilitza galeries de talps.
Les poblacions que constitueixen l'espècie Microtus liechtensteini, distribuïda més a l'est, abans es consideraven incloses dins d'aquesta mateixa espècie.
Die Alpen-Kleinwühlmaus oder Fatio-Kleinwühlmaus (Microtus multiplex) ist ein Säugetier aus der Unterfamilie der Wühlmäuse (Arvicolinae). Das kleine europäische Verbreitungsgebiet der Art umfasst Teile der Alpen und einige benachbarte Gebirge, die Tiere leben dort überwiegend unterirdisch in Bereichen mit dichter Bodenvegetation. Die Art gilt als ungefährdet.
Die Alpen-Kleinwühlmaus ist etwas größer als die ähnliche Kurzohrmaus. Die Kopf-Rumpf-Länge beträgt 90–110 mm, die Schwanzlänge 30–44 mm, die Länge des Hinterfußes 15–17 mm und die Ohrlänge 9–11 mm. Die Tiere wiegen 20–30 g. Das Fell ist auf der Oberseite hell gelblich und rötlich braun, die Unterseite und die Fußrücken sind weißlich behaart. Die Ohren sind fast völlig im Fell verborgen. Das Schädeldach ist leicht gewölbt und die Gehörkapseln sind relativ groß. Die Alpen-Kleinwühlmaus ist von den extrem ähnlichen und nahe verwandten beiden Arten Bayerische Kurzohrmaus (Microtus bavaricus) und Illyrische Kurzohrmaus (M. liechtensteini) nur molekulargenetisch oder durch die vergleichende Analyse mehrerer Zahn- und Schädelmaße unterscheidbar.
Das relativ kleine Verbreitungsgebiet der Alpen-Kleinwühlmaus reicht vom östlichen Massif Central nach Osten über die südlichen Alpen in Frankreich und der Schweiz bis in den zentralen Norden Italiens und dort nach Süden bis in den nördlichen Teil des Apennin.[1] Sie bewohnt offene und halboffene Habitate mit dichter Bodenvegetation wie Wiesen, Lichtungen und ältere Wälder mit dichter Krautschicht und kommt dort von Meereshöhe bis in 2800 m Höhe vor.
Alpen-Kleinwühlmäuse sind mehr tag- als nachtaktiv, leben jedoch überwiegend unterirdisch. Die Art ist offenbar monogam und lebt ganzjährig paarweise in exklusiven Revieren. Das verzweigte unterirdische Gangsystem wird flach unterhalb der Bodenoberfläche angelegt, die Tiere benutzen auch Gänge des Blindmaulwurfs (Talpa caeca). In jedem Territorium finden sich mehrere Nester, die im Normalfall ebenfalls unterirdisch angelegt werden, selten auch oberirdisch unter Steinhaufen. Die wohl ausschließlich pflanzliche Nahrung besteht vor allem aus Wurzeln, Knollen und Zwiebeln, seltener fressen die Tiere Gras oder Früchte von Kastanien. Die Fortpflanzung findet ganzjährig statt, lässt in ihrer Intensität im Winter jedoch deutlich nach. Die Würfe sind relativ klein und umfassen im Mittel nur 2–3 Junge.
Die Alpen-Kleinwühlmaus ist lokal häufig, Hinweise auf Bestandsrückgänge gibt es nicht. Der Weltbestand gilt laut IUCN als ungefährdet („least concern“).
Die Alpen-Kleinwühlmaus oder Fatio-Kleinwühlmaus (Microtus multiplex) ist ein Säugetier aus der Unterfamilie der Wühlmäuse (Arvicolinae). Das kleine europäische Verbreitungsgebiet der Art umfasst Teile der Alpen und einige benachbarte Gebirge, die Tiere leben dort überwiegend unterirdisch in Bereichen mit dichter Bodenvegetation. Die Art gilt als ungefährdet.
The alpine pine vole (Microtus multiplex) is a species of rodent in the family Cricetidae. It is found in Austria, France, Italy, Serbia, Montenegro, Bosnia and Herzegowina (Una National Park[2]) and Switzerland.
The alpine pine vole (Microtus multiplex) is a species of rodent in the family Cricetidae. It is found in Austria, France, Italy, Serbia, Montenegro, Bosnia and Herzegowina (Una National Park) and Switzerland.
Microtus multiplex es una especie de roedor de la familia Cricetidae.
Se encuentra en Austria, Francia, Italia, Montenegro, Suiza y Serbia.
Microtus multiplex es una especie de roedor de la familia Cricetidae.
Microtus multiplex Microtus generoko animalia da. Karraskarien barruko Arvicolinae azpifamilia eta Cricetidae familian sailkatuta dago.
Microtus multiplex Microtus generoko animalia da. Karraskarien barruko Arvicolinae azpifamilia eta Cricetidae familian sailkatuta dago.
Alppitunnelimyyrä (Microtus multiplex) on sukuun Microtus-kuuluva laji. Se muistuttaa pikkutunnelimyyrää, mutta on suurempikokoinen, noin 9-11 cm pitkä. Karvan väri on kellertävän ruskea.[3] Sitä esiintyy enimmäkseen Alpeilla luoteisesta Ranskasta Sveitsiin ja pohjoiseen Italiaan. Se elää avoimessa maastossa ja korkeimmat paikat, missä sitä on havaittu, ovat 2800 metrin korkeudessa.[4]
Alppitunnelimyyrä (Microtus multiplex) on sukuun Microtus-kuuluva laji. Se muistuttaa pikkutunnelimyyrää, mutta on suurempikokoinen, noin 9-11 cm pitkä. Karvan väri on kellertävän ruskea. Sitä esiintyy enimmäkseen Alpeilla luoteisesta Ranskasta Sveitsiin ja pohjoiseen Italiaan. Se elää avoimessa maastossa ja korkeimmat paikat, missä sitä on havaittu, ovat 2800 metrin korkeudessa.
Microtus multiplex est une espèce de rongeurs de la famille des Cricetidae.
L'arvicola di Fatio (Microtus multiplex Fatio, 1905) è un piccolo roditore della famiglia dei Cricetidi[1].
Vive nelle zone alpine di Francia, Italia, Slovenia, Austria e Svizzera, fino ad una altitudine di circa 2000 m. In Italia è diffuso anche sugli Appennini centro-settentrionali, ai margini di campi coltivati e boschi[2].
Si nutre di radici e bulbi, occasionalmente anche di erba.
Appartiene al sottogenere Terricola. In Italia sono presenti le seguenti sottospecie:
M. m. liechtensteini è considerata da alcuni come una specie a sé stante[2].
La IUCN red list classifica questa specie come a basso rischio (Least Concern). In alcuni luoghi questi animali sono considerati un pericolo per le coltivazioni e vengono quindi uccisi per avvelenamento[3].
L'arvicola di Fatio (Microtus multiplex Fatio, 1905) è un piccolo roditore della famiglia dei Cricetidi.
Fatio's woelmuis (Microtus multiplex) is een soort woelmuis uit de Alpen, behorende tot de ondergrondse woelmuizen (Terricola). Deze woelmuis is vernoemd naar de Zwitserse bioloog Victor Fatio, die de soort voor het eerst beschreef in 1905.
Hij lijkt wat op de ondergrondse woelmuis (Microtus subterraneus), maar is iets groter en heeft een geligere vacht. Ook heeft hij minder chromosomen, namelijk 46 of 48, en is hij meer dagactief.
Fatio's woelmuis is 90 tot 115 millimeter lang, de staart is 27 tot 39 millimeter lang. Fatio's woelmuis heeft een gemiddeld lichaamsgewicht van 23 gram.
Fatio's woelmuis komt voor in de Jura en de zuidelijke Alpen: in Frankrijk, Italië, Zwitserland en het uiterste westen van Oostenrijk. Ze leven in grasland en open bosgebieden tot 2000 meter hoogte. Zijn nauwe verwant M. liechtensteni leeft verder naar het oosten, tot Servië en Montenegro. Deze twee soorten werden eerder als één soort gezien. Fatio's woelmuis heeft een karyotype van 2n=46-48, FN=48-50, terwijl M. liechtensteini altijd 2n=46, FN=46 heeft. Ook verschillen de kiezen van deze twee soorten wat in grootte. Er zijn recentelijk ook enkele nieuwe ondersoorten van M. multiplex beschreven, namelijk M. m. niethammeri Brunet-Lecomte & Volobouev, 1994 uit het westen van de Franse Alpen en M. m. vuillemeyi Brunet-Lecomte, Chaline & Campy, 1993 uit het Pleistoceen van Oost-Frankrijk.
Fatio's woelmuis leeft van planten, voornamelijk ondergrondse plantendelen als wortels, bollen en wortelstokken. Een vrouwtje krijgt twee tot vier jongen per worp.
Bronnen, noten en/of referentiesNornik alpejski[2] (Microtus multiplex) – gatunek gryzonia z rodziny chomikowatych, występujący w Alpach i na Półwyspie Apenińskim w Europie[4][3].
Gatunek został opisany naukowo w 1905 roku przez V. Fatio. Należy do podrodzaju Terricola, najbliżej spokrewniony jest z nornikiem bawarskim (M. bavaricus) i nornikiem dynarskim (M. liechtensteini), który był wcześniej zaliczany do gatunku M. multiplex. Należy do grupy gatunków pokrewnych nornikowi darniowemu (Microtus subterraneus) lub, według części autorów, do oddzielnej. Populacje na zachodniej granicy zasięgu, we Francji i dolinie Renu są klasyfikowane jako podgatunek M. m. niethammeri; inny wymarły podgatunek M. m. vuillemeyi znany jest z plejstocenu wschodniej Francji[3][4].
Zwierzęta te występują w południowej części Alp, od południowo-zachodniej Francji przez Szwajcarię po północne Włochy, gdzie spotykane są także w Apeninach Północnych. Występują od poziomu morza do 2800 m n.p.m., na pastwiskach, łąkach i otwartych obszarach śródleśnych, gęsto pokrytych roślinami zielnymi. W wysokich górach nornik alpejski spotykany jest w kosodrzewinie, na nizinach kryje się w winnicach i żywopłotach. Żywi się bulwami i korzeniami, zjada też trawy. W Szwajcarii średnia liczebność miotu to 2,7[4].
Nornik alpejski jest uznawany za gatunek najmniejszej troski. Nie są znane zagrożenia dla gatunku, populacja jest stabilna, lokalnie liczna, osiągając gęstość do 100 osobników na hektar w południowej Francji. Niekiedy bywa uznawany za szkodnika[4].
Nornik alpejski (Microtus multiplex) – gatunek gryzonia z rodziny chomikowatych, występujący w Alpach i na Półwyspie Apenińskim w Europie.
Microtus multiplex[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Victor Fatio 1905. Microtus multiplex ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Det svenska trivialnamnet Alpgransork förekommer för arten.[6]
Denna gnagare förekommer i Alperna och i andra regioner i Frankrike, Schweiz och Italien. Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 2800 meter över havet. Microtus multiplex vistas vanligen på ängar, i öppna skogar, på skogsgläntor och på ödemark. Den hittas ofta i områden med ett täcke av örter. Nära Medelhavet kan den även leva i vinodlingar. I bergstrakter vistas den i områden med dvärgformer av bergtall (Pinus mugo).[1]
Individerna äter rotfrukter och rötter samt gräs. I genomsnitt föds 2,7 ungar per kull.[1]
Microtus multiplex är en däggdjursart som först beskrevs av Victor Fatio 1905. Microtus multiplex ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Det svenska trivialnamnet Alpgransork förekommer för arten.
Denna gnagare förekommer i Alperna och i andra regioner i Frankrike, Schweiz och Italien. Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 2800 meter över havet. Microtus multiplex vistas vanligen på ängar, i öppna skogar, på skogsgläntor och på ödemark. Den hittas ofta i områden med ett täcke av örter. Nära Medelhavet kan den även leva i vinodlingar. I bergstrakter vistas den i områden med dvärgformer av bergtall (Pinus mugo).
Individerna äter rotfrukter och rötter samt gräs. I genomsnitt föds 2,7 ungar per kull.
Ендемік Європи, де він зустрічається в південній частині Альп, з південного сходу Франції через Швейцарію в північну Італію. Був зафіксований від рівня моря до 2800 м.
Населяє пасовища, луки, відкриті рідколісся і лісові галявини, надаючи перевагу відкритим ділянкам із щільною трав'янистою рослинністю в зрілому лісу. У високих горах він також проживає серед карликових сосен Pinus mugo, а в прибережних низовинах мешкає на сухих луках, виноградниках і живоплотах. Вид харчується корінням і цибулинами; може харчуватися травами. Число молодих в приплоді в середньому 2,7 у Швейцарії.
Немає серйозних загроз для цього виду. Іноді вважається шкідником, і вбивається через отруєння. Зустрічається в багатьох природоохоронних територіях.
Microtus multiplex là một loài động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Fatio mô tả năm 1905.[1]
Microtus multiplex là một loài động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Fatio mô tả năm 1905.
고산소나무밭쥐(Microtus multiplex)는 밭쥐속에 속하는 설치류의 일종이다.[2] 오스트리아와 프랑스, 이탈리아, 세르비아 몬테네그로, 스위스에서 발견된다.[1]