Hapalomys longicaudatus és una espècie de rosegador de la família dels múrids. Viu a Malàisia i possiblement s'ha extingit a Myanmar i Tailàndia. El seu hàbitat natural són les selves perennifòlies de plana. Està amenaçada per la destrucció del seu medi.[1] El seu nom específic, longicaudatus, significa 'cuallarga' en llatí.[2]
Hapalomys longicaudatus és una espècie de rosegador de la família dels múrids. Viu a Malàisia i possiblement s'ha extingit a Myanmar i Tailàndia. El seu hàbitat natural són les selves perennifòlies de plana. Està amenaçada per la destrucció del seu medi. El seu nom específic, longicaudatus, significa 'cuallarga' en llatí.
Die Langschwanz-Kletterratte oder Langschwanz-Seidenratte (Hapalomys longicaudatus) ist eine Säugetierart aus der Gattung der Asiatischen Kletterratten (Hapalomys) innerhalb der Nagetiere (Rodentia). Sie ist in Südostasien nur auf der malaiischen Halbinsel verbreitet und wird als vom Aussterben bedroht eingestuft.
Die Langschwanz-Kletterratte erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 14,0 bis 16,5 Zentimeter und eine Schwanzlänge von 17,6 bis 20,2 Zentimeter. Die Hinterfußlänge beträgt 28 bis 32 Millimeter und die Ohrlänge 12 bis 15 Millimeter. Für das Gewicht liegen keine spezifischen Daten vor.[1] Das wollige und dichte Rückenfell ist grau bis grau-braun mit langen und weichen Haaren. Die Bauchseite ist weiß und durch einen ockerfarbenen Streifen scharf gegenüber den Rückenfell abgegrenzt; bei manchen Individuen ist das Bauchfell ockerfarben getränkt. Der Kopf ist breit mit kurzer Schnauze, die Vorderseite mit der Oberseite der Lippen und den Wangen ist dunkler als das Rückenfell. Die Ohren sind vergleichsweise klein und dunkelbraun mit einzelnen verlängerten schwarzen Haaren. Alle Vibrissen sind ebenfalls schwarz. Die Vorder- und die Hinterfüße sind kurz und breit und durch die Ausbildung von großen Sohlen für das Klettern angepasst. Der Hallux ist groß und opponierbar mit einem Nagel, alle anderen Zehen besitzen gekrümmte Krallen. Der Schwanz ist mindestens 30 Millimeter länger als die restliche Körperlänge, er ist dunkelbraun und fein beschuppt. Die Behaarung der basalen 30 % des Schwanzes und der Schwanzquaste sind deutlich verlängert. Die Weibchen haben vier Paar Zitzen, wobei je ein Paar an der Brust und eines am Bauch sowie zwei Paar in der Leistengegend sitzen.[1]
Der Schädel ist breit und kompakt gebaut. Er besitzt breite und kräftige Schneidezähne und kräftige Molaren. Die Paukenblasen sind aufgeblasen.[1]
Die Langschwanz-Kletterratte kommt nur in Südostasien auf der malaiischen Halbinsel vor. Die historische Verbreitung war weiter und umfasste zusätzlich Teile des südöstlichen Myanmar und von Thailand, dort ist die Art aber mit großer Wahrscheinlichkeit aufgrund fehlender Lebensräume ausgestorben. Das heutige Verbreitungsgebiet ist stark fragmentiert.[2][1]
Über die Lebensweise der Art liegen vergleichsweise wenig Informationen vor. Sie lebt in tropischen Wäldern in Höhenlagen von etwa 500 Metern und ist dort an natürliche Bambusbestände innerhalb der Waldgebiete gebunden. Sie ist nachtaktiv und baumlebend und lebt dort nur in den höheren Bereichen der Pflanzen (arboreal). Sie ernährt sich wahrscheinlich ausschließlich herbivor und frisst vor allen frische Triebe und Knospen der Bambuspflanzen. In Gefangenschaft lassen sich die Tiere zudem mit Früchten wie Bananen und Papayas, Süßkartoffeln und Reis füttern.[1] Die Tiere sind in der Lange, senkrecht an den glatten Bambusstämmen hinaus und hinab zu klettern, wobei sie beim Abstieg grundsätzlich mit dem Kopf voran klettern. Ihren nicht zum Greifen umgebildeten Schwanz nutzen sie vor allem als Balanceelement beim Klettern. Sie sind Einzelgänger und die Nester werden in der Regel nur von einzelnen Individuen oder Muttertieren mit Nachwuchs genutzt.[1]
Ihre Nester bauen die Tiere in Hohlräume in den Internodien lebender und abgestorbener Bambusstämme. Dabei nutzen sie unter anderem Stämme von Gigantochloa scortechinii, wobei die Höhlungen einen Durchmesser von durchschnittlich etwa acht bis zehn Zentimetern haben. Sie erreichen die Höhlungen in den Internodien, indem sie an der Außenseite ein Loch von etwa drei Zentimetern Durchmesser nagen, gelegentlich werden weitere Ausgänge und Verbindungen zu weiteren Hohlräumen angelegt. Die Nester werden aus Bambusblättern angelegt.[1]
Die Langschwanz-Kletterratte wird als eigenständige Art innerhalb der Asiatischen Kletterratten (Gattung Hapalomys) eingeordnet, die aus drei Arten besteht.[1][3] Die wissenschaftliche Erstbeschreibung erfolgte durch Edward Blyth im Jahr 1859, der die Art anhand von Individuen aus dem Sittaungtal in Myanmar beschrieb.[3] Innerhalb der Art werden keine Unterarten unterschieden.[1]
Die Art wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) als vom Aussterben bedroht (endangered) gelistet. Begründet wird dies dadurch, dass ihr Verbreitungsgebiet stark auf ungestörten Bambushabitat innerhalb immergrüner Tieflandwälder beschränkt ist und wahrscheinlich in der Gesamtfläche weniger als 500 km² beträgt. Ihre Verbreitung ist stark fragmentiert und die Ausdehnung ihres verbleibenden Lebensraums nimmt wahrscheinlich auch in Zukunft stark ab.[2]
Die Langschwanz-Kletterratte oder Langschwanz-Seidenratte (Hapalomys longicaudatus) ist eine Säugetierart aus der Gattung der Asiatischen Kletterratten (Hapalomys) innerhalb der Nagetiere (Rodentia). Sie ist in Südostasien nur auf der malaiischen Halbinsel verbreitet und wird als vom Aussterben bedroht eingestuft.
The marmoset rat (Hapalomys longicaudatus), also known as the greater marmoset rat,[2] is a species of rodent in the family Muridae. It is found in Malaysia, Myanmar, and Thailand. Its natural habitat is subtropical or tropical dry forests. It is threatened by habitat loss.
The marmoset rat (Hapalomys longicaudatus), also known as the greater marmoset rat, is a species of rodent in the family Muridae. It is found in Malaysia, Myanmar, and Thailand. Its natural habitat is subtropical or tropical dry forests. It is threatened by habitat loss.
Hapalomys longicaudatus es una especie de roedor de la familia Muridae.
Se encuentra en el sur de China, Malasia peninsular, sur de Birmania y Tailandia.
Su hábitat natural son: Clima tropical o Clima subtropical bosques áridos.
Se encuentra amenazada de extinción por la pérdida de su hábitat natural.
Hapalomys longicaudatus Hapalomys generoko animalia da. Karraskarien barruko Murinae azpifamilia eta Muridae familian sailkatuta dago.
Hapalomys longicaudatus Hapalomys generoko animalia da. Karraskarien barruko Murinae azpifamilia eta Muridae familian sailkatuta dago.
Il ratto marmosa maggiore (Hapalomys longicaudatus Blyth, 1859) è un roditore della famiglia dei Muridi diffuso in Indocina.[1][2]
Roditore di medie dimensioni, con la lunghezza della testa e del corpo tra 150 e 170 mm, la lunghezza della coda tra 172 e 201 mm, la lunghezza del piede tra 26 e 32 mm e la lunghezza delle orecchie tra 12 e 15 mm.[3]
La pelliccia è soffice, densa e lanosa. Le parti superiori sono bruno-grigiastre, incluse le guance ed il labbro superiore. Le parti inferiori sono bianche, con una striscia bruno-arancione lungo i fianchi che separa le due parti. Le orecchie sono marroni scure con un ciuffo di lunghi peli neri, che sorgono dall'interno del padiglione auricolare. La coda è più lunga della testa e del corpo, uniformemente scura e cosparsa di pochi peli che diventano gradualmente più lunghi verso l'estremità. Il cariotipo è 2n=50 FN=54.
È una specie arboricola e notturna associata ad habitat con presenza di Bambù. Costruisce i nidi con le foglie negli internodi delle canne, producendo un foro di 3,5 cm di diametro.
Si nutre principalmente di varie parti di bambù.
Questa specie è diffusa nel Myanmar, nella Thailandia occidentale e nella penisola malese.
Vive in aree ricoperte di bambù all'interno di foreste pluviali sempreverdi fino a 500 metri di altitudine.
La IUCN Red List, considerato che l'areale è ristretto alle zone con presenza di Bambù e pertanto seriamente frammentato, classifica H.longicaudatus come specie in pericolo (EN).[1]
Il ratto marmosa maggiore (Hapalomys longicaudatus Blyth, 1859) è un roditore della famiglia dei Muridi diffuso in Indocina.
Tikus Monyet (bahasa Inggeris: Marmoset Rat), nama saintifiknya (Hapalomys longicaudatus) ialah spesies rodensia dalam keluarga Muridae. Tikus Monyet dijumpai di Malaysia, Myanmar, dan Thailand. Habitat semula jadinya ialah hutan kering subtropika atau tropika. Tikus Monyet diancam kehilangan habitat.
Tikus Monyet (bahasa Inggeris: Marmoset Rat), nama saintifiknya (Hapalomys longicaudatus) ialah spesies rodensia dalam keluarga Muridae. Tikus Monyet dijumpai di Malaysia, Myanmar, dan Thailand. Habitat semula jadinya ialah hutan kering subtropika atau tropika. Tikus Monyet diancam kehilangan habitat.
Hapalomys longicaudatus is een knaagdier uit het geslacht Hapalomys dat voorkomt in Yunnan (Zuid-China), Zuidoost-Myanmar, Zuidwest- en Zuid-Thailand en het schiereiland Malakka. Deze soort lijkt veel op de andere levende soort van het geslacht, H. delacouri, maar verschilt daarvan ook in een aantal kenmerken.
De vacht is dik, zacht en wollig. De rug is grijsbruin, de onderkant wit, met een okerkleurige streep daartussen. De staart is lang en volledig behaard. Het gezicht is grijsbruin. De oren zijn relatief klein en donkerbruin. De voeten zijn groot. De kop-romplengte bedraagt 162 tot 165 mm, de staartlengte 193 tot 202 mm, de achtervoetlengte 28 tot 32 mm en de oorlengte 13 tot 15 mm. Daarmee is hij een stuk groter dan H. delacouri. Vrouwtjes hebben 1+1+2=8 mammae.
Hapalomys longicaudatus is een knaagdier uit het geslacht Hapalomys dat voorkomt in Yunnan (Zuid-China), Zuidoost-Myanmar, Zuidwest- en Zuid-Thailand en het schiereiland Malakka. Deze soort lijkt veel op de andere levende soort van het geslacht, H. delacouri, maar verschilt daarvan ook in een aantal kenmerken.
De vacht is dik, zacht en wollig. De rug is grijsbruin, de onderkant wit, met een okerkleurige streep daartussen. De staart is lang en volledig behaard. Het gezicht is grijsbruin. De oren zijn relatief klein en donkerbruin. De voeten zijn groot. De kop-romplengte bedraagt 162 tot 165 mm, de staartlengte 193 tot 202 mm, de achtervoetlengte 28 tot 32 mm en de oorlengte 13 tot 15 mm. Daarmee is hij een stuk groter dan H. delacouri. Vrouwtjes hebben 1+1+2=8 mammae.
Hapalomys longicaudatus é uma espécie de roedor da família Muridae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Malásia, Myanmar e Tailândia.[1]
Os seus habitats naturais são: florestas secas tropicais ou subtropicais.[1]
Está ameaçada por perda de habitat.[1]
Hapalomys longicaudatus é uma espécie de roedor da família Muridae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Malásia, Myanmar e Tailândia.
Os seus habitats naturais são: florestas secas tropicais ou subtropicais.
Está ameaçada por perda de habitat.
Hapalomys longicaudatus[2] är en däggdjursart som beskrevs av Edward Blyth 1859. Hapalomys longicaudatus ingår i släktet silkesapråttor, och familjen råttdjur.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 150 till 170 mm och en svanslängd av 170 till 200 mm. Den ulliga pälsen på ovansidan har en gråbrun färg. En orangebrun strimma på varje kroppssida avgränsar ovansidan från den vita undersidan. Ibland kan det finnas en orangebrun skugga på buken. På kanterna av de mörkbruna öronen förekommer svarta hår. Svansen har ett mörkt utseende med korta hår nära roten och längre hår vid spetsen. Liksom hos den andra arten av samma släkte förekommer breda fötter med ganska långa fingrar och tår.[5]
Denna gnagare är bara känd från vissa ställen i Burma, Thailand och andra delar av Malackahalvön. Habitatet utgörs av gläntor i skogar som är täckta av bambu. Troligen äter djuret bambu.[1]
Individerna är aktiva på natten. De vilar i större bambustjälkar och skapar ett hål som vanligen har en diameter av 3,5cm som ingång. Boet fodras med bambublad.[5]
Hapalomys longicaudatus är en däggdjursart som beskrevs av Edward Blyth 1859. Hapalomys longicaudatus ingår i släktet silkesapråttor, och familjen råttdjur. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 150 till 170 mm och en svanslängd av 170 till 200 mm. Den ulliga pälsen på ovansidan har en gråbrun färg. En orangebrun strimma på varje kroppssida avgränsar ovansidan från den vita undersidan. Ibland kan det finnas en orangebrun skugga på buken. På kanterna av de mörkbruna öronen förekommer svarta hår. Svansen har ett mörkt utseende med korta hår nära roten och längre hår vid spetsen. Liksom hos den andra arten av samma släkte förekommer breda fötter med ganska långa fingrar och tår.
Denna gnagare är bara känd från vissa ställen i Burma, Thailand och andra delar av Malackahalvön. Habitatet utgörs av gläntor i skogar som är täckta av bambu. Troligen äter djuret bambu.
Individerna är aktiva på natten. De vilar i större bambustjälkar och skapar ett hål som vanligen har en diameter av 3,5cm som ingång. Boet fodras med bambublad.
Hapalomys longicaudatus là một loài động vật có vú trong họ Chuột, bộ Gặm nhấm. Loài này được Blyth mô tả năm 1859.[1]
Hapalomys longicaudatus là một loài động vật có vú trong họ Chuột, bộ Gặm nhấm. Loài này được Blyth mô tả năm 1859.
狨鼠(学名:Hapalomys longicaudatus)为鼠科狨鼠属的动物,分布于中国、马来西亚、缅甸和泰国。在中国大陆,分布于海南、广西等地,多见于热带森林。该物种的模式产地在缅甸的德林达依省和锡唐河(Sittaung River)流域。[2]
狨鼠(学名:Hapalomys longicaudatus)为鼠科狨鼠属的动物,分布于中国、马来西亚、缅甸和泰国。在中国大陆,分布于海南、广西等地,多见于热带森林。该物种的模式产地在缅甸的德林达依省和锡唐河(Sittaung River)流域。
마모셋쥐(Hapalomys longicaudatus)는 쥐과에 속하는 설치류의 일종이다.[2] 말레이시아와 미얀마, 타이에서 발견된다. 자연 서식지는 아열대 또는 열대 기후 지역의 건조림이다. 서식지 감소로 위협을 받고 있다.
꼬리 길이 172~201mm를 제외한 몸길이가 150~170mm인 보통 크기의 설치류로 발 길이는 26~32mm, 귀 길이는 12~15mm이다.[3] 털은 무성하고 양털처럼 부드럽다. 등 쪽은 회색빛 갈색이고 배 쪽은 희다. 핵형은 2n=50, FN=54이다.
대나무를 잘 타는 수상성 동물이고 야행성 동물이다. 대나무에 직경 3.5cm의 구멍을 뚫고 갈대로 통 안에 잎을 쌓아 둥지를 만든다. 주로 여러 대나무 부위를 먹는다.
미얀마와 태국 서부, 말레이반도에 널리 분포한다. 해발 최대 500m 이하 지역의 대나무로 덮인 상록수림에서 서식한다.