Der Schwarze Kugelmarienkäfer (Stethorus punctillum syn. Stethorus pusillus[1]) ist ein Käfer aus der Familie der Marienkäfer (Coccinellidae).
Die Schwarzen Kugelmarienkäfer gehören wie alle Arten der Unterfamilie Scymninae zu den kleinsten Arten der Marienkäfer. Sie werden nur 1,2 bis 1,5 Millimeter lang und haben einen kugeligen Körper, der komplett schwarz gefärbt ist.[2] Die kurzen Antennen, die Mundwerkzeuge und die Tarsen sind gelblich.
Der Schwarze Kugelmarienkäfer kommt in ganz Europa vor. Er ist der einzige mitteleuropäische Vertreter der Gattung Stethorus.[3] Er lebt auf Sträuchern und Laubbäumen, vor allem auf der Blattunterseite von Linden. Er ist nicht selten und in allen deutschen Bundesländern nachgewiesen.[4]
Die Imagines und Larven fressen ausschließlich Spinnmilben, deshalb haben sie auch zum Aussaugen dieser lediglich einspitzige Mandibeln.[5] Der Schwarze Kugelmarienkäfer wird in Gewächshäusern zur Biologischen Schädlingsbekämpfung gegen die Gemeine Spinnmilbe (Tetranychus urticae), aber auch gegen die eingeschleppte Karminspinnmilbe (Tetranychus cinnabarinus) eingesetzt.[6] Raubmilben, die zusätzlich zur Bekämpfung der Spinnmilben eingesetzt werden können, werden vom Schwarzen Kugelmarienkäfer nicht angegriffen.
Die Weibchen legen pro Tag 4–12 zirka 0,4 Millimeter lange weißgraue Eier. Die frisch geschlüpften grauen Larven sind lediglich 1,5 Millimeter lang. Pro Jahr gibt es zwei Generationen (Bivoltinismus), eine zweite Überwinterung kann vorkommen.[2]
Während ihres gesamten Lebens, das bis zu zwei Jahren dauert, vertilgt ein Weibchen pro Tag 20 bis 40 Spinnmilben. Die Larven fressen in den 10 bis 20 Tagen, die vom Schlüpfen bis zur Verpuppung vergehen, rund 240 Spinnmilben. Sie verpuppen sich meist auf der Blattunterseite, entlang der Blattadern. Die Puppenruhe dauert 6 bis 7 Tage.[7]
Der Schwarze Kugelmarienkäfer (Stethorus punctillum syn. Stethorus pusillus) ist ein Käfer aus der Familie der Marienkäfer (Coccinellidae).
Stethorus punctillum, known generally as the lesser mite destroyer or spider mite destroyer, is a species of lady beetle in the family Coccinellidae. It is found in Africa, Europe and Northern Asia (excluding China), Southern Asia, and North America.[1][2][3]
Stethorus punctillum, known generally as the lesser mite destroyer or spider mite destroyer, is a species of lady beetle in the family Coccinellidae. It is found in Africa, Europe and Northern Asia (excluding China), Southern Asia, and North America.
Lesser mite destroyer, Stethorus punctillum
Stethorus punctillum er en av marihønene (Coccinellidae), en av de mange polyphage billene.
Stethorus punctillum er mellom 1,2 og 1,5 millimeter lang. Dekkvingene er mørke uten flekker.
Stethorus punctillum er en av marihønene (Coccinellidae), en av de mange polyphage billene.
Punktnyckelpiga (Stethorus pusillus) är en skalbaggsart som först beskrevs av Johann Friedrich Wilhelm Herbst 1797.[2][1] Den ingår i släktet Stethorus och familjen nyckelpigor.[3][4][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Kroppen är oval, hårbeklädd och helsvart med gulaktiga mundelar och antenner. Benen varierar i brungult till gult.[5] Arten är mycket liten, med en kroppslängd på 1 till 1,5 mm[6] och en vikt mellan 400 och 500 µg[5]. Larverna är gråaktiga med tydliga ben, medan puppan är svart och hårig.[5]
Utbredningsområdet omfattar större delen av Europa med undantag för Iberiska halvön, Brittiska öarna och Island[1] samt vidare österut genom Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Ryssland, Kaukasus, Turkiet, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan och Kazakstan till Sibirien, Mongoliet och Kina.[7] Den har även påträffats i Nordafrika[7] och är införd till Nordamerika (USA:s västkust och de nordvästra staterna samt södra Kanada)[5]. I Sverige finns den framför allt i Mälarlandskapen, med några fynd i Götaland (Östergötland, Öland och Skåne)[8], medan den i Finland har observerats från sydkusten upp till Päijänne-Tavastland och Birkaland. Den saknas emellertid på Åland.[9]
Habitatet utgörs framför allt av lövskogar och trädgårdar, men också av ängar, fält, stäpper, skogsbryn och -gläntor, parker, häckar, buskage och flodbankar. Punktnyckelpiga kan äken förekomma på stubbar, bland vissna löv, under död bark, och tillfälligtvis även på barrträd.[7] Arten lever av spinnkvalster och tripsar;[7] både larven och den fullbildade insekten är glupska rovdjur[6].
Den befruktade honan lägger mellan 3 och 13 ägg per dag, som hon fäster på undersidan av blad som är angripna av spinnkvalster. Beroende på temperaturen kläcks äggen efter 3 till 5 dygn. Larverna förpuppas efter 8 till 9 dygn, under vilken tid den kan förtära upp till 240 kvalster. Puppan i sin tur kläcks efter 6 till 8 dygn. Den fullbildade insekten övervintrar under den kalla årstiden, och kan leva i upp till två år.[5]
Arten används flitigt i många länder för biologisk bekämpning av spinnkvalster, både i jordbruk och bland växter i kontorslandskap.[6]
Wikimedia Commons har media som rör Stethorus pusillus.
Wikispecies har information om Stethorus punctillum.
Punktnyckelpiga (Stethorus pusillus) är en skalbaggsart som först beskrevs av Johann Friedrich Wilhelm Herbst 1797. Den ingår i släktet Stethorus och familjen nyckelpigor. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
