dcsimg

Ia io ( 加泰隆語 )

由wikipedia CA提供

Ia io és una espècie de ratpenat de la família dels vespertiliònids. Viu a la Xina, Laos, Myanmar, el Nepal, Tailàndia i el Vietnam. El seu hàbitat natural són els boscos humits tropicals, on nia dins de coves. Segons la regió, se'l pot trobar a zones càrstiques i no càrstiques. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie, tot i que algunes poblacions estan afectades per la destrucció d'hàbitat.[1]

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Ia io Modifica l'enllaç a Wikidata
  1. Csorba, G.; Bumrungsri, S.; Bates, P.; Molur, S.; Srinivasulu, C. Ia io. UICN 2008. Llista Vermella d'espècies amenaçades de la UICN, edició 2008, consultada el 24 juny 2014.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autors i editors de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia CA

Ia io: Brief Summary ( 加泰隆語 )

由wikipedia CA提供

Ia io és una espècie de ratpenat de la família dels vespertiliònids. Viu a la Xina, Laos, Myanmar, el Nepal, Tailàndia i el Vietnam. El seu hàbitat natural són els boscos humits tropicals, on nia dins de coves. Segons la regió, se'l pot trobar a zones càrstiques i no càrstiques. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie, tot i que algunes poblacions estan afectades per la destrucció d'hàbitat.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autors i editors de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia CA

Ostasiatischer Frühabendsegler ( 德語 )

由wikipedia DE提供

Der Ostasiatische Frühabendsegler (Ia io) ist eine Fledermausart aus der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae). Sie dürfte eng mit den Breitflügelfledermäusen (Eptesicus) verwandt sein. Diese Fledermaus ist in weiten Teilen Ost- und Südostasiens verbreitet.

Merkmale

Allgemeine Merkmale

Der Ostasiatische Frühabendsegler ist eine große Fledermaus und erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 9,0 bis 10,5 Zentimetern; der Unterarm ist 7,1 bis 8 Zentimeter lang,[1] wodurch sie weltweit zu den größten Arten der Fledermäuse gehört.[2] Der fünfte Finger ist sehr kurz und reicht maximal bis zur Hälfte oder zwei Dritteln des ersten Fingerknochens des ersten Fingers. Das Fell ist an der Oberseite braun und an der Unterseite gräulich braun gefärbt. Das Gesicht ist nackt und die Ohren dicht behaart, sie erreichen eine Länge von 22 bis 29 Millimeter. Die Schwanzlänge beträgt 6,1 bis 8,3 Zentimeter und der Schwanz ragt leicht über die Schwanzflughaut hinaus.[1]

Merkmale des Schädels

Der Schädel von Ia io hat eine maximale Länge von 27 Millimetern und eine Breite im Bereich der Jochbögen von 16,7 bis 17,0 Millimetern. Er ist kräftig ausgebildet und besitzt einen gut ausgebildeten Sagittalkamm. Der Basisphenoid ist länger als breit, der Gaumen ist schmal.[1]

2 · 1 · 2 · 3 = 34 3 · 1 · 2 · 3
Zahnformel von Ia io

Die Art hat zwei Schneidezähne (Incisivi), einen Eckzahn (Caninus), zwei Vorbackenzahn (Praemolar) und drei Backenzähne (Molares) in einer Oberkieferhälfte und drei Schneidezähne, einen Eckzahn, zwei Vorbackenzähne und drei Backenzähne in einer Unterkieferhälfte. Insgesamt besitzen die Tiere 34 Zähne. Der äußere Schneidezahn im Oberkiefer ist reduziert mit flacher Zahnkrone und ohne mittlere Spitze. Der Eckzahn und der erste Vorbackenzahn stehen eng beieinander.[1]

Verbreitung

 src=
Verbreitungsgebiet von Ia io

Die Fledermaus ist über weite Teile Ost- und Südostasiens vom südlichen und zentralen China und dem nördlichen Indien und Nepal bis nach Myanmar, Vietnam, Laos und Thailand verbreitet. In Indien kommt sie in Assam und Meghalaya vor, in China in den Provinzen Sichuan, Guizhou, Anhui, Jiangxi, Hunan, Guangxi, Jiangsu, Yunnan, Shaanxi und Hubei.[3]

Die Höhenverbreitung liegt zwischen 200 und 1.700 Meter.[3]

Lebensweise

Über ihre Lebensweise ist nicht viel bekannt. Als Schlafplatz dienen ihr vor allem Höhlen.[1] Ihre Nahrung besteht, wie bei den meisten Glattnasen, vor allem aus Insekten, wobei sie ihren Schlafplatz schon am späten Nachmittag verlässt und auf Nahrungssuche geht und früh zurückkehrt.[1] Wie beim Riesenabendsegler (Nyctalus lasiopterus) und der Nyctalus aviator konnte jedoch auch für Ia io nachgewiesen werden, dass sie regelmäßig Vögel erbeutet und sich von diesen ernährt.[2]

In den Wintermonaten dürfte sie in wärmere Regionen wandern.[1]

Systematik

Phylogenetische Position von Ia io[4]
Glattnasen

Breitflügelfledermäuse (Eptesicus)



Scotomanes ornatus


Ia io




Sonstige Arten



Vorlage:Klade/Wartung/Style

Der Ostasiatische Frühabendsegler wurde von Oldfield Thomas 1902 erstmals wissenschaftlich beschrieben. Er ordnete ihn als einzige Art in die ebenfalls von ihm beschriebene Gattung Ia innerhalb der Glattnasen (Vespertilionidae) ein, die bis heute monotypisch ist. Mit Ia beaulieui Bourret, 1942 und Ia longimana Pen, 1962 wurden zwar zwei weitere Arten beschrieben, beide gelten jedoch als Synonyme von Ia io.[5] Innerhalb der Art werden neben der Nominatform keine weiteren Unterarten unterschieden.[5]

Als nächste Verwandte innerhalb der Glattnasen gilt die ebenfalls in Südasien verbreitete Scotomanes ornatus, die in molekularbiologischen Analysen als Schwesterart identifiziert wurde. Schwestertaxon dieser gemeinsamen Gruppe sind die Breitflügelfledermäuse (Gattung Eptesicus).[2][4]

Die wissenschaftliche Bezeichnung Ia io ist, neben der des Dinosauriers Yi qi, der kürzeste vom International Code of Zoological Nomenclature (ICZN) anerkannte binomiale Artname.

Gefährdung

Die IUCN listet die Art aufgrund ihres großen Verbreitungsgebiets und der angenommen hohen Bestandszahlen als nicht gefährdet („least concern“).[3] Generelle Bedrohungen für die Art sind nicht bekannt, lokal ist sie jedoch von Lebensraumveränderungen betroffen. In Südasien spielt vor allem die Entwaldung und die Umwandlung ehemaliger Waldflächen in landwirtschaftlich genutzte Gebiete eine Rolle. Zusätzlich kommt es häufig zu Störungen in den Höhlen, die als Quartiere genutzt werden.[3]

Einzelnachweise

  1. a b c d e f g Don E. Wilson: Great Evening Bat. In: Andrew T. Smith, Yan Xie: A Guide to the Mammals of China. Princeton University Press, 2008; S. 360. ISBN 978-0-691-09984-2.
  2. a b c Adora Thabah, Gang Li, Yinan Wang, Bing Liang, Kailiang Hu, Shuyi Zhang, Gareth Jones: Diet, Echolocation Calls, and Phylogenetic Affinities of the Great Evening Bat (Ia io; Vespertilionidae): Another Carnivorous Bat Journal of Mammalogy 88 (3), 2007; S. 728–735. doi:10.1644/06-MAMM-A-167R1.1
  3. a b c d Ia io in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN 2012.2. Eingestellt von: G. Csorba, S. Bumrungsri, P. Bates, S. Molur, C. Srinivasulu, 2008. Abgerufen am 18. Juni 2013.
  4. a b Xiao-Ming Gu, Shu-Yan He, Lei Ao: Molecular Phylogenetics among Three Families of Bats (Chiroptera:Rhinolophidae, Hipposideridae, and Vespertilionidae) Based on Partial Sequences of the Mitochondrial 12S and 16S rRNA Genes. Zoological Studies 47(3), 2008: S. 368–378. (Volltext; PDF; 371 kB)
  5. a b Don E. Wilson & DeeAnn M. Reeder (Hrsg.): Ia io (Memento des Originals vom 9. April 2016 im Internet Archive)  src= Info: Der Archivlink wurde automatisch eingesetzt und noch nicht geprüft. Bitte prüfe Original- und Archivlink gemäß Anleitung und entferne dann diesen Hinweis.@1@2Vorlage:Webachiv/IABot/www.vertebrates.si.edu in Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed).
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia DE

Ostasiatischer Frühabendsegler: Brief Summary ( 德語 )

由wikipedia DE提供

Der Ostasiatische Frühabendsegler (Ia io) ist eine Fledermausart aus der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae). Sie dürfte eng mit den Breitflügelfledermäusen (Eptesicus) verwandt sein. Diese Fledermaus ist in weiten Teilen Ost- und Südostasiens verbreitet.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia DE

Great evening bat ( 英語 )

由wikipedia EN提供

The great evening bat (Ia io) is the largest bat in the vesper bat family (Vespertilionidae) and the only living species in the genus Ia. It is common to Eastern and Southeastern Asia (China, India, Laos, Nepal, Thailand and Vietnam),[1] mainly living in areas with limestone caves at altitudes of 400–1,700 metres (0.25–1.06 mi).[6] Their roost sites have been found both near the cave entrances and up to 1.5 kilometres (0.93 mi) within the cave systems.[7]

Description

The great evening bat reaches a length of 90 to 105 millimetres (3.5–4.1 in). It is colored brown on the top and grayish on the bottom.[8] Average wingspan is 51 cm (20 in) and it typically weighs 58 g (2.0 oz).[9]

Not much is known about its habits and behavior. The bat usually lives in small groups. Its food consists of insects, as with most vesper bats. The great evening bat also sometimes feeds on small birds.[9] The bat leaves its sleeping place in the late afternoon to search of food. During the winter months it may migrate to warmer regions.

Status

The IUCN lists its conservation status as near-threatened.[1] One of the threats to its survival in South Asia is human influence by habitat destruction; many caves have been turned into attractions. They have also been disturbed by farmers collecting their excrement. Also the excessive use of insecticides poses a threat to the great evening bats.[6]

Scientific name

At four letters, Ia io is tied with Yi qi for the shortest existing (and shortest possible) scientific name of any animal under the International Code of Zoological Nomenclature,[10] and is one of very few scientific names composed solely of vowels.[11]

The name refers to Io, a woman of classical mythology, viewed as "flighty;" and ia (ἰά), a Greek term for a shout.[12][13][14][15]

See also

References

Wikimedia Commons has media related to Ia io.
Wikispecies has information related to Ia io.
  1. ^ a b c Jiang, T.L.; Feng, J. (2020). "Ia io". IUCN Red List of Threatened Species. 2020: e.T10755A21993508. doi:10.2305/IUCN.UK.2020-2.RLTS.T10755A21993508.en. Retrieved 19 November 2021.
  2. ^ Thomas, Oldfield (1902). "On Two new Mammals from China". Annals and Magazine of Natural History. 7. 10 (56): 164–166. doi:10.1080/00222930208678653.
  3. ^ Soisook, Pipat; Sribuarod, Kriangsak; Karapan, Sunate; Safoowong, Mongkol; Billasoy, Sawwalak; Thong, Vu Dinh; Chang, Yang; Gong, Lixin; Lin, Aiqing; Sztencel-Jabłonka, Anna; Bogdanowicz, Wiesław; Bates, Paul J. J. (2017). "The first record of Ia io Thomas, 1902 (Mammalia: Chiroptera: Vespertilionidae) from the Sundaic Subregion, with a description of a new subspecies from peninsular Thailand". Zootaxa. 4344 (3): 573–588. doi:10.11646/zootaxa.4344.3.8. PMID 29245626.
  4. ^ Topál, Gy. (1970). "The First Record of Ia io Thomas, 1902 in Vietnam and India, and Some Remarks on the Taxonomic Position of Parascotomanes beaulieui Bourret, 1942, Ia longimana Pen, 1962, and the Genus Ia Thomas, 1902 (Chiroptera: Verspertilionidae)" (PDF). Opuscula Zoologica (Budapest). 10 (2): 341–347.
  5. ^ Csorba, Gábor (1998). "The Distribution of the Great Evening Bat Ia io in the Inodmalayan Region" (PDF). Myotis. 36: 197–201.
  6. ^ a b "Great Evening Bat". China Species Information Service (CSIS). Institute of Zoology, Chinese Academy of Sciences. Archived from the original on 2006-05-15. Retrieved 2006-05-10.
  7. ^ C.M. Francis; A. Guillén; M.F. Robinson. "Wildlife of Lao PDR: 1999 status report – Order Chiroptera" (PDF). Wildlife Conservation Society. Archived from the original (PDF) on 2006-01-07. Retrieved 2006-05-10.
  8. ^ Nowak, Ronald M. (1999). Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-5789-9.
  9. ^ a b Thabah, Adora; Li, Gang; Wang, Yinan; Liang, Bing; Hu, Kailiang; Zhang, Shuyi; Jones, Gareth (2007). "Diet, Echolocation Calls, and Phylogenetic Affinities of the Great Evening Bat (Ia io; Vespertilionidae): Another Carnivorous Bat". Journal of Mammalogy. 88 (3): 728–735. doi:10.1644/06-MAMM-A-167R1.1.
  10. ^ "International Code of Zoological Nomenclature, Chapter 4, Article 11.8". code.iczn.org. Retrieved 29 May 2020.
  11. ^ Yanega, Doug. "Curious Scientific Names". Archived from the original on 20 June 2019. Retrieved 11 August 2019.
  12. ^ Srinivasulu, Chelmala (September 3, 2018). South Asian Mammals: An updated Checklist and Their Scientific Names. CRC Press. ISBN 9780429880896 – via Google Books.
  13. ^ Beolens, Bo; Watkins, Michael; Grayson, Michael (November 18, 2009). The Eponym Dictionary of Mammals. JHU Press. ISBN 9780801895333 – via Google Books.
  14. ^ Liddell, Henry George; Scott, Robert (August 20, 1878). "A Lexicon Abridged from Liddell and Scott's Greek-English Lexicon". Harper & brothers – via Google Books.
  15. ^ Schrevel, Cornelis (August 20, 1831). "Schrevelius' Greek Lexicon: Translated Into English, with Many New Words Added, for the Use of Schools; to which is Added a Copious English and Greek Lexicon, Intended to Assist the Learner in Greek Composition". Baldwin – via Google Books.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EN

Great evening bat: Brief Summary ( 英語 )

由wikipedia EN提供

The great evening bat (Ia io) is the largest bat in the vesper bat family (Vespertilionidae) and the only living species in the genus Ia. It is common to Eastern and Southeastern Asia (China, India, Laos, Nepal, Thailand and Vietnam), mainly living in areas with limestone caves at altitudes of 400–1,700 metres (0.25–1.06 mi). Their roost sites have been found both near the cave entrances and up to 1.5 kilometres (0.93 mi) within the cave systems.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia authors and editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EN

Ia io ( 西班牙、卡斯蒂利亞西班牙語 )

由wikipedia ES提供

Ia io es una especie de murciélago de la familia Vespertilionidae.

Distribución geográfica

Se encuentra en la India Nepal, Birmania, Tailandia, Laos, Vietnam y China.[2]

Referencias

  1. Csorba, G., Bumrungsri, S., Bates, P., Molur, S. y Srinivasulu, C. (2008). «Ia io». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2012.2 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 20 de enero de 2013.
  2. Wilson, Don E.; Reeder, DeeAnn M., eds. (2005). Mammal Species of the World (en inglés) (3ª edición). Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2 vols. (2142 pp.). ISBN 978-0-8018-8221-0.
 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores y editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia ES

Ia io: Brief Summary ( 西班牙、卡斯蒂利亞西班牙語 )

由wikipedia ES提供

Ia io es una especie de murciélago de la familia Vespertilionidae.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores y editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia ES

Ia io ( 巴斯克語 )

由wikipedia EU提供

Ia io Ia generoko animalia da. Chiropteraren barruko Vespertilioninae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)Mammals - full taxonomy and Red List status Ugaztun guztien egoera 2008an
  2. Thomas (1902) 10 Ann. Mag. Nat. Hist. 164. or..

Kanpo estekak

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipediako egileak eta editoreak
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EU

Ia io: Brief Summary ( 巴斯克語 )

由wikipedia EU提供

Ia io Ia generoko animalia da. Chiropteraren barruko Vespertilioninae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipediako egileak eta editoreak
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia EU

Paljasnaamalepakko ( 芬蘭語 )

由wikipedia FI提供

Paljasnaamalepakko[2] (Ia io) on siippoihin kuuluva lepakko. Se on yleinen Itä- ja Kaakkois-Aasiassa (Kiinassa, Intiassa, Laosissa, Nepalissa, Thaimaassa ja Vietnamissa)[1] ja elää pääasiassa kalkkikiviluolissa 400–1700 metrin korkeudella[3]. Lepakon pesimäpaikkoja on löydetty sekä luolien suuaukoilta että 1,5 kilometrin syvyydeltä luolastoista[4].

Paljasnaamalepakko kasvaa 90–105 millimetrin mittaiseksi. Väriltään se on päältä ruskea ja alapuolelta harmahtava.[5]

Lepakon elintavoista ja käyttäytymisestä ei tiedetä paljon. Se elää usein pienissä ryhmissä ja syö monien muiden siippojen tapaan hyönteisiä. Lepakko lähtee nukkumapaikaltaan ruuanhakuun jo varhain iltapäivällä. Talveksi se voi muuttaa lämpimämmille alueille.

Kansainvälinen luonnonsuojeluliitto määrittelee paljasnaamalepakon elinvoimaiseksi[1]. Eräs lajiin kohdistuvista uhkista on ihminen, joka tuhoaa sen elinalueita; useita luolia on muutettu turistinähtävyyksiksi. Lepakoita häiritsevät myös niiden ulostetta keräävät maanviljelijät. Lisäksi hyönteismyrkkyjen liiallinen käyttö uhkaa paljasnaamalepakon tulevaisuutta.[3]

Lähteet

  1. a b c Csorba, G., Bumrungsri, S., Bates, P., Molur, S. & Srinivasulu, C.: Ia io IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.1. 2008. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 11.7.2014. (englanniksi)
  2. Maailman nisäkkäiden suomenkieliset nimet, virallinen ehdotus (CSV-tiedostomuoto). Luonnontieteellinen keskusmuseo, nisäkäsnimistötoimikunta.
  3. a b Great Evening Bat China Species Information Service (CSIS). Institute of Zoology, Chinese Academy of Sciences. Viitattu 10.5.2006.
  4. C.M. Francis, A. Guillén, M.F. Robinson: Wildlife of Lao PDR: 1999 status report – Order Chiroptera Wildlife Conservation Society. Viitattu 10.5.2006.
  5. Nowak, Ronald M. (1999). Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-5789-9.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedian tekijät ja toimittajat
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FI

Paljasnaamalepakko: Brief Summary ( 芬蘭語 )

由wikipedia FI提供

Paljasnaamalepakko (Ia io) on siippoihin kuuluva lepakko. Se on yleinen Itä- ja Kaakkois-Aasiassa (Kiinassa, Intiassa, Laosissa, Nepalissa, Thaimaassa ja Vietnamissa) ja elää pääasiassa kalkkikiviluolissa 400–1700 metrin korkeudella. Lepakon pesimäpaikkoja on löydetty sekä luolien suuaukoilta että 1,5 kilometrin syvyydeltä luolastoista.

Paljasnaamalepakko kasvaa 90–105 millimetrin mittaiseksi. Väriltään se on päältä ruskea ja alapuolelta harmahtava.

Lepakon elintavoista ja käyttäytymisestä ei tiedetä paljon. Se elää usein pienissä ryhmissä ja syö monien muiden siippojen tapaan hyönteisiä. Lepakko lähtee nukkumapaikaltaan ruuanhakuun jo varhain iltapäivällä. Talveksi se voi muuttaa lämpimämmille alueille.

Kansainvälinen luonnonsuojeluliitto määrittelee paljasnaamalepakon elinvoimaiseksi. Eräs lajiin kohdistuvista uhkista on ihminen, joka tuhoaa sen elinalueita; useita luolia on muutettu turistinähtävyyksiksi. Lepakoita häiritsevät myös niiden ulostetta keräävät maanviljelijät. Lisäksi hyönteismyrkkyjen liiallinen käyttö uhkaa paljasnaamalepakon tulevaisuutta.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedian tekijät ja toimittajat
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FI

Ia io ( 法語 )

由wikipedia FR提供

Ia io est une espèce de chauves-souris de la famille des Vespertilionidae et la seule espèce du genre Ia (i majuscule a).

Description

Ia io est la plus grande espèce de sa famille, elle peut atteindre 90 à 105 mm de long, une envergure moyenne d'une cinquantaine de centimètres, l'avant-bras mesure entre 71 et 77 mm, pour un poids moyen de 58 g[2]. Le pelage est marron sur le côté dorsal et grisâtre sur le côté ventral.

Écologie et comportement

Alimentation

Comme la plupart des Vespertilionidae, cette espèce se nourrit d'insectes, notamment de coléoptères, de lépidoptères et de diptères, mais il arrive qu'elle se nourrisse de petits oiseaux[2].

Mœurs

Cette espèce vit généralement en petits groupes. Elles sortent de leurs grottes dès la fin de journée pour chercher leurs nourritures. Elles peuvent migrer dans les régions plus chaudes durant les mois d'hiver.

Écholocation

Elle émet entre 24,8 et 27,6 kHz[2].

Répartition et habitat

 src=
Répartition de Ia io io en Asie.

L'espèce est commune en Asie de l'Est et Asie du Sud-Est, la sous-espèce nominale I. i. io vit en Chine, Inde, Laos, Népal, nord de la Thaïlande et Vietnam[1], la sous-espèce I. i. peninsulata se trouve en Thaïlande péninsulaire dans les provinces de Surat Thani et de Phang Nga[3].

Elle vit principalement dans des zones où il y a des grottes calcaires entre 400 et 1 700 m d'altitude. Leurs perchoirs se situent aussi bien à l'entrée d'une grotte qu'en profondeur (jusqu'à 1,5 km dans les réseaux souterrains)[4].

Liste des sous-espèces

  • Ia io io Thomas, 1902
  • Ia io peninsulata Soisook et al., 2017[3]

Menaces et conservation

L'UICN classe le statut de cette espèce comme en préoccupation mineure, l'une des principales menaces qui pèsent sur cette espèce est la destruction de son habitat par l'Homme, beaucoup de grottes sont converties en attraction et sont aussi perturbées par des paysans qui collectent leurs guanos. L'utilisation excessive d'insecticides menace également cette espèce[5].

Autres

Formés de quatre lettres, Ia io et Yi qi sont les noms scientifiques les plus courts attribués conformément aux règles du Code international de nomenclature zoologique[6] ; Ia io est aussi l'un des très rares noms scientifiques uniquement composés de voyelles.

Voir aussi

Notes et références
  1. a b et c Csorba, G., Bumrungsri, S., Bates, P., Molur, S. & Srinivasulu, C. 2008. Ia io. IUCN Red List of Threatened Species. [1]
  2. a b et c Thabah, Li, Wang, Liang, Hu, Zhang & Jones (2007): Diet, Echolocation Calls, and Phylogenetic Affinities of the Great Evening Bat (Ia io; Vespertilionidae): Another Carnivorous Bat. Journal of Mammalogy, Volume 88 (3): 728-735. [2]
  3. a et b Soisook, Sribuarod, Karapan, Safoowong, Billasoy, Thong, Chang, Gong, Lin, Sztencel-Jabłonka, Bogdanowicz & Bates (2017): The first record of Ia io Thomas, 1902 (Mammalia: Chiroptera: Vespertilionidae) from the Sundaic Subregion, with a description of a new subspecies from peninsular Thailand. Zootaxa, 4344 (3): 573-588. [3]
  4. C.M. Francis; A. Guillén; M.F. Robinson (2006). [4].
  5. China Species Information Service (CSIS). Institute of Zoology, Chinese Academy of Sciences.
  6. International Commission of Zoological Nomenclature. 1999. International Code of Zoological Nomenclature, Art. 11.8. [5]

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FR

Ia io: Brief Summary ( 法語 )

由wikipedia FR提供

Ia io est une espèce de chauves-souris de la famille des Vespertilionidae et la seule espèce du genre Ia (i majuscule a).

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia FR

Ia io ( 義大利語 )

由wikipedia IT提供

Ia io (Thomas, 1902) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi, unica specie del genere Ia (Thomas, 1902), diffuso nell'Asia sud-orientale.[1][2]

Descrizione

Dimensioni

Pipistrello di medie dimensioni, con la lunghezza della testa e del corpo tra 89 e 104 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 71 e 80 mm, la lunghezza della coda tra 61 e 83 mm, la lunghezza del piede tra 13 e 18 mm, la lunghezza delle orecchie tra 22 e 29 mm e un peso fino a 63 g.[3]

Caratteristiche craniche e dentarie

Il cranio è alquanto allungato ma non marcatamente appiattito. Le arcate zigomatiche non sono particolarmente estese. La cresta sagittale è ben sviluppata. Il palato è stretto mentre l'osso sfenoide è più lungo che largo. La regione occipitale è molto alta e si estende posteriormente oltre la superficie occipitale stessa. La bolla è di proporzioni normali. Gli incisivi esterni superiori sono piccoli, smussati e arrotondati, mentre quelli più interni sono più lunghi, robusti, leggermente convergenti e bicuspidati. Il primo premolare superiore è molto piccolo, seminascosto dal canino e dal premolare più vicino.

Sono caratterizzati dalla seguente formula dentaria:

3 2 1 2 2 1 2 3 3 2 1 3 3 1 2 3 Totale: 34 1.Incisivi; 2.Canini; 3.Premolari; 4.Molari;

Aspetto

La pelliccia è molto soffice e fine. Le parti dorsali sono bruno-nerastre, con la punta dei singoli peli indistintamente più chiara. Le parti ventrali sono più chiare, mentre la regione anale ha una tinta più marrone. Il muso è nerastro, privo di peli e cosparso di numerose vibrisse scure. Le orecchie sono grandi, con il margine interno convesso, la punta arrotondata e il margine esterno convesso alla base e concavo all'estremità. Sono densamente ricoperte di peli, particolarmente all'estremità. L'antitrago è lungo, largo e arrotondato. Il trago è di dimensioni moderate, con il margine interno concavo, la punta arrotondata e il margine esterno fortemente convesso, piegato in avanti. Il lobo basale è grande e diretto all'indietro. Gli arti e le membrane alari sono prive totalmente di peli. Il calcar è molto corto. I piedi sono grandi, gli artigli enormi e ricurvi. Le ali sono attaccate posteriormente sulle caviglie. Il quinto dito è molto corto, la sua estremità raggiunge a malapena la metà o i due terzi della prima falange del terzo dito. La punta della lunga coda si estende di circa 5 mm oltre l'uropatagio. Il cariotipo è 2n=50 FN=48.

Ecolocazione

Emette ultrasuoni a frequenze relativamente basse, comprese tra 34,9 e 38,6 kHz, talvolta bitonali, caratteristica questa di forme che utilizzano l'ecolocazione per individuare bersagli a lunga distanza.

Biologia

Comportamento

Si rifugia in grotte calcaree in gruppi fino a qualche centinaio di individui. L'attività predatoria solitamente inizia nel tardo pomeriggio. Probabilmente effettua lunghe migrazioni. Grazie all'elevato carico ed allungamento alare, questa specie ha un volo rapido ed efficiente.

Alimentazione

Si nutre principalmente di coleotteri e in parte di lepidotteri, ditteri, ortotteri, emitteri e anche di piccoli uccelli.

Riproduzione

L'83% delle femmine catturate il 25 aprile nella provincia cinese del Sichuan erano gravide, ognuna con un singolo embrione.

Distribuzione e habitat

Questa specie è diffusa nell'Asia sud-orientale, dall'India orientale fino alla Cina sud-orientale, l'Indocina settentrionale e la Thailandia peninsulare .

Vive nelle foreste umide tropicali, sia sempreverdi che decidue tra 200 e 1.700 metri di altitudine.

Tassonomia

Sono state riconosciute 2 sottospecie[4]:

Stato di conservazione

La IUCN Red List, considerato il vasto areale e la popolazione numerosa, classifica I.io come specie a rischio minimo (LC).[1]

Note

  1. ^ a b c (EN) Csorba, G., Bumrungsri, S., Bates, P., Molur, S. & Srinivasulu, C. 2008, Ia io, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
  2. ^ (EN) D.E. Wilson e D.M. Reeder, Ia io, in Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference, 3ª ed., Johns Hopkins University Press, 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
  3. ^ Smith & Xie, 2008.
  4. ^ Soisook P, Sribuarod K, Karapan S, Safoowong M, Billasoy S, Dinh Thong V, Chang Y, Gong L, Lin A, Sztencel-Jablonka A, Bogdanowicz W & Bates PJJ, The first record of Ia io Thomas, 1902 (Mammalia: Chiroptera: Vespertilionidae) from the Sundaic Subregion, with a description of a new subspecies from peninsular Thailand, in Zootaxa, vol. 4344, n. 3, 2017.

Bibliografia

  • Ronald M. Novak, Walker's Mammals of the World, 6th edition, Johns Hopkins University Press, 1999. ISBN 9780801857898
  • Wu Yi, Masashi Harada & Li Yanhong, Karyology of Seven Species Bats from Sichuan , China, in Acta Theriologica Sinica, vol. 24, n. 1, 2004.
  • Adora Thabah, Gang Li, Yinan Wang, Bing Liang, Kailiang Hu, Shuyi Zhang & Gareth Jones, Diet, Echolocation Calls, and Phylogenetic Affinities of the Great Evening Bat (Ia io; Vespertilionidae): Another Carnivorous Bat, in Journal of Mammalogy, vol. 88, n. 3, 2007, pp. 728-735.
  • Charles M.Francis, A Guide to the Mammals of Southeast Asia, Princeton University Press, 2008, ISBN 9780691135519.
  • Andrew T.Smith & Yan Xie, A guide to the Mammals of China, Princeton University Press, 2008, ISBN 9780691099842.

 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autori e redattori di Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia IT

Ia io: Brief Summary ( 義大利語 )

由wikipedia IT提供

Ia io (Thomas, 1902) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi, unica specie del genere Ia (Thomas, 1902), diffuso nell'Asia sud-orientale.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autori e redattori di Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia IT

Ia io ( 荷蘭、佛萊明語 )

由wikipedia NL提供

Ia io is een zoogdier uit de familie van de gladneuzen (Vespertilionidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Thomas in 1902.

Bronnen, noten en/of referenties
Geplaatst op:
05-08-2012
Dit artikel is een beginnetje over biologie. U wordt uitgenodigd om op bewerken te klikken om uw kennis aan dit artikel toe te voegen. Beginnetje
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia-auteurs en -editors
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia NL

Ia io ( 葡萄牙語 )

由wikipedia PT提供

Ia io é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae. Pode ser encontrada na Índia, Nepal, Mianmar, Tailândia, Laos, Vietnã e China.

Referências

  • SIMMONS, N. B. Order Chiroptera. In: WILSON, D. E.; REEDER, D. M. (Eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference. 3. ed. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2005. v. 1, p. 312-529.
  • CSORBA, G.; BUMRUNGSRI, S.; BATES, P.; MOLUR, S.; SRINIVASULU, C. 2008. Ia io. In: IUCN 2008. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. . Acessado em 27 de dezembro de 2008.
 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores e editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia PT

Ia io: Brief Summary ( 葡萄牙語 )

由wikipedia PT提供

Ia io é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae. Pode ser encontrada na Índia, Nepal, Mianmar, Tailândia, Laos, Vietnã e China.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Autores e editores de Wikipedia
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia PT

Ia io ( 瑞典語 )

由wikipedia SV提供
"Ia" omdirigerar hit. För den amerikanska delstaten, se Iowa.
För kvinnonamnet, se Ia (namn).

Ia io[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1902. Ia io är den enda nu levande arten[4] i släktet Ia som ingår i familjen läderlappar.[5][6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]

Utbredning

Arten har sin utbredning i södra Asien, i länder som Laos, norra Vietnam, Nepal och nordöstra Indien samt i centrala Kina och Tibet.[7] Den har iakttagits på höjder från 200 – 1700 meter över havet.[8][9]

Utseende

Fladdermusen har en längd på 90 – 105 millimeter och är brun på översidan och grå på undersidan.[10][11] Den kan väga upp till 63 gram och ha en vingbredd av 51 centimeter.[4]

Arten har 70,9 till 77,3 mm långa underarmar och en cirka 65 mm lång svans. Bara en liten del av svansens spets (ungefär 6 mm) är inte inbäddad i svansflyghuden. Ia io har breda öron med en väl utvecklad tragus. Näsborrarna är lite riktade mot utsidan. I överkäken finns på varje sida två framtänder och två premolarer. Djuret har per sida tre framtänder och två premolarer i underkäken.[12]

Habitat

Arten förekommer i tropisk fuktig skog som kan vara städsegrön eller lövfällande.[1] Den är nattaktiv och sover under dagen i kalkstensgrottor där man kan finna exemplar upp till 1,5 kilometer från ingångarna.

Under vintern kan den flytta till varmare områden.[8]

Föda

Stapelfödan är insekter, som hos de flesta arterna inom läderlappsfamiljen, men den slår också ett stort antal småfåglar, av typen tätting.[8] En studie som gjorde i Kina 2005 och 2006 visar på stora säsongsvariationer i födointaget. I maj månad bestod 85 procent av resterna i fladdermusspillningen av skalbaggar. I juli och september var proportionerna av skalbaggar och fågelfjädrar ungefär jämnstora (48,7 procent och 44,6 procent i juli, 51,1 procent och 43,4 procent i september). I övrigt hittades rester av fjärilar, halvvingar, hopprätvingar och steklar i spillningen.[13]

Förökning

83 procent av honorna som samlades in vid en inventering i Sichuan, Kina (1962), var dräktiga, med varsitt embryo.[14]

Hot mot arten

I Sydostasien finns inga direkta hot mot arten. I Sydasien hotas den däremot av skogsavverkning och utvidgningen av jordbruksmark. Dess viloplatser störs också av jordbrukare som samlar fladdermössens spillning. Bruket av insektsgifter utgör vidare ett reellt hot mot arten.[1]

Kuriosa

Med sina fyra bokstäver har Ia io det kortaste vetenskapliga namnet av alla djur under regelverket ICZN, International Code of Zoological Nomenclature. Artnamnet består dessutom av enbart vokaler.[15]

Källor

  1. ^ [a b c d e] 2014 Ia io Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.1 www.iucnredlist.org. Läst 28 augusti 2014.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Ia io
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Darren Naish (14 april 2011). ”Eptesicini: the serotines and their relatives (vesper bats part XIV)” (på engelska). Terapod Zoology. http://scienceblogs.com/tetrapodzoology/2011/04/14/eptesicini-the-serotines/. Läst 28 augusti 2014.
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (24 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b] Andrea Flohr. ”Ia iogreat evening bat” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Ia_io/classification/. Läst 27 augusti 2014.
  8. ^ [a b c] ”Ia io — Details –Great Evening Bat” (på engelska). EOL – Encyclopedia of Life. http://eol.org/pages/1038518/details. Läst 28 augusti 2014.
  9. ^ ”SPECIES Ia io” (på engelska). Mammal Species of the World. Wilson & Reeder. http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?s=y&id=13802242. Läst 28 augusti 2014.
  10. ^ Nowak, Ronald M. (1999). Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-5789-9
  11. ^ ”great evening bat (Ia io)” (på engelska). iNaturalist.org. http://www.inaturalist.org/taxa/40625-Ia-io. Läst 28 augusti 2014.
  12. ^ Srinivasulu, Racey & Mistry (2010). ”A key to the bats of South Asia” (på engelska) (pdf). Journal of Threatened Taxa. sid. 1018. http://indiabiodiversity.org/biodiv/content/documents/document-b40f773f-7bb2-45ec-964b-c889c6ae3647/986.pdf. Läst 7 mars 2018. ”text publicerad under CC-by-SA”
  13. ^ HAN, Bao-yin; GU, Xiao-ming; LIANG, Bing & ZHANG, Shu-yi (2007). ”Bird Predation and Selection of Different Insects by Great Evening Bats (Ia io)” (på engelska). Zoological Research (Kunming Institute of Zoology, Chinese Academy of Sciences) 28 (3): sid. 243-248. ISSN 0254-5853. http://www.bioline.org.br/abstract?id=zr07038. Läst 28 augusti 2014.
  14. ^ ”Ia io - Great evening bat” (på engelska). BioBris. http://www.bio.bris.ac.uk/research/bats/China%20bats/iaio.htm. Läst 28 augusti 2014.
  15. ^ ”International Code of Zoological Nomenclature, Art. 11.8”. International Commission of Zoological Nomenclature. 1999. http://www.iczn.org/iczn/index.jsp. Läst 27 augusti 2014.

Externa länkar

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia författare och redaktörer
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia SV

Ia io: Brief Summary ( 瑞典語 )

由wikipedia SV提供
"Ia" omdirigerar hit. För den amerikanska delstaten, se Iowa. För kvinnonamnet, se Ia (namn).

Ia io är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1902. Ia io är den enda nu levande arten i släktet Ia som ingår i familjen läderlappar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia författare och redaktörer
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia SV

Ia io ( 烏克蘭語 )

由wikipedia UK提供

Ia io — вид рукокрилих, родини Лиликові.

Поширення, поведінка

Країни поширення: Китай, Індія, Лаос, М'янма, Непал, Таїланд, В'єтнам. Був записаний на висотах від 200 м до 1700 м над рівнем моря. Цей вид пов'язаний з вологим тропічним лісом, де він є виключно печерним видом. Їх їжею є комахи, також іноді харчується дрібними птахами. Цей кажан покидає спальне місце вже в другій половині дня задля пошуків їжі. У зимові місяці може мігрувати в більш теплі регіони.

Морфологія

Морфометрія. Довжина голови й тіла: 89—104 мм, хвіст довжиною 61—83 мм, довжина передпліччя: 71.5—80 мм.

Опис. Верх тіла монотонний димчасто-коричневий; низ темного сірувато-коричневого кольору. Лице відносно безволосе, але середини вух густо вкриті волоссям зверху. Кінчик хвоста злегка виступає за межі міжстегнової мембрани. Ia має таку ж зубну формулу, як Pipistrellus, в той час як Eptesicus відрізняється від їх обох, маючи тільки один верхній премоляр.

Джерела

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Автори та редактори Вікіпедії
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia UK

Ia io: Brief Summary ( 烏克蘭語 )

由wikipedia UK提供

Ia io — вид рукокрилих, родини Лиликові.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Автори та редактори Вікіпедії
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia UK

Dơi io ( 越南語 )

由wikipedia VI提供

Dơi io (tên khoa học Ia io) là loài dơi thuộc họ Vespertilionidae và là loài duy nhất của chi Ia. Dơi io có ở Đông Á và Đông Nam Á (Trung Quốc, Ấn Độ, Lào, Nepal, Thái LanViệt Nam),[1]. Loài dơi này chủ yếu sống trong các hang núi đá ở độ cao 400–1.700 mét (0,25–1,06 mi).[2]

Dơi io có thể dài đến 90 đến 105 milimét (3,5–4,1 in). Lưng màu nâu và bụng màu xám nhạt.[3]

Loài dơi này thường sống thành từng đàn nhỏ. Chúng ăn sâu bọ.

Chú thích

  1. ^ Csorba, G., Bumrungsri, S., Bates, P., Molur, S. & Srinivasulu, C. (2008). Ia io. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2010.4. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 26 tháng 11 năm 2010.
  2. ^ “Great Evening Bat”. China Species Information Service (CSIS). Institute of Zoology, Chinese Academy of Sciences. Truy cập ngày 10 tháng 5 năm 2006.
  3. ^ Nowak, Ronald M. (1999). Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-5789-9.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết họ Dơi muỗi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia tác giả và biên tập viên
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia VI

Dơi io: Brief Summary ( 越南語 )

由wikipedia VI提供

Dơi io (tên khoa học Ia io) là loài dơi thuộc họ Vespertilionidae và là loài duy nhất của chi Ia. Dơi io có ở Đông Á và Đông Nam Á (Trung Quốc, Ấn Độ, Lào, Nepal, Thái LanViệt Nam),. Loài dơi này chủ yếu sống trong các hang núi đá ở độ cao 400–1.700 mét (0,25–1,06 mi).

Dơi io có thể dài đến 90 đến 105 milimét (3,5–4,1 in). Lưng màu nâu và bụng màu xám nhạt.

Loài dơi này thường sống thành từng đàn nhỏ. Chúng ăn sâu bọ.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia tác giả và biên tập viên
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia VI

南蝠 ( 漢語 )

由wikipedia 中文维基百科提供
二名法 Ia io
(Thomas, 1902)[2]

南蝠学名Ia io)为蝙蝠科南蝠属的动物。分布于中国江西广西陕西贵州安徽云南四川江苏湖北等地,以及邻近印度老挝尼泊尔越南泰国北部。多见于岩洞。该物种的模式产地在湖北长阳。[2]

主要筑巢区为海拔400-1700米的石灰岩岩洞[3]。巢从洞口开始,可能一直进入到洞中1500米。[4]

南蝠的学名是国际动物命名法规认证的最短的名字。

参考文献

  1. ^ Ia io. IUCN Red List of Threatened Species 2008. International Union for Conservation of Nature. 2008.
  2. ^ 2.0 2.1 中国科学院动物研究所. 南蝠. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-03-27]. (原始内容存档于2016-03-05).
  3. ^ Great Evening Bat. China Species Information Service (CSIS). Institute of Zoology, Chinese Academy of Sciences. [2006-05-10].
  4. ^ C.M. Francis, A. Guillén, M.F. Robinson. Wildlife of Lao PDR: 1999 status report – Order Chiroptera (PDF). Wildlife Conservation Society. [2006-05-10]. (原始内容 (PDF)存档于2006-01-07).
Bat (PSF).jpg 南蝠是一個與蝙蝠相關的小作品。你可以通过編輯或修訂擴充其內容。
 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
维基百科作者和编辑
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia 中文维基百科

南蝠: Brief Summary ( 漢語 )

由wikipedia 中文维基百科提供

南蝠(学名:Ia io)为蝙蝠科南蝠属的动物。分布于中国江西广西陕西贵州安徽云南四川江苏湖北等地,以及邻近印度老挝尼泊尔越南泰国北部。多见于岩洞。该物种的模式产地在湖北长阳。

主要筑巢区为海拔400-1700米的石灰岩岩洞。巢从洞口开始,可能一直进入到洞中1500米。

南蝠的学名是国际动物命名法规认证的最短的名字。

許可
cc-by-sa-3.0
版權
维基百科作者和编辑
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia 中文维基百科

큰저녁박쥐 ( 韓語 )

由wikipedia 한국어 위키백과提供

큰저녁박쥐(Ia io)는 애기박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다. 큰저녁박쥐속(Ia)의 현존하는 유일종이다. 동아시아와 동남아시아(중국인도, 라오스, 네팔, 태국 그리고 베트남)에서 흔하며,[1] 해발 고도 400~1700m 높이의 석회암 동굴 지역에서 주로 발견된다.[2] 큰저녁박쥐의 보금자리는 동굴 입구와 동굴 체계 안의 최대 1.5km에서 발견된다.[3] 몸길이는 90~105mm이다. 박쥐 윗부위는 갈색을 아랫부위는 회색빛을 띤다.[4]

각주

  1. Csorba, G., Bumrungsri, S., Bates, P., Molur, S. & Srinivasulu, C. (2008). Ia io. 《멸종 위기 종의 IUCN 적색 목록. 2010.4판》 (영어). 국제 자연 보전 연맹. 2010년 11월 26일에 확인함.
  2. “Great Evening Bat”. 《China Species Information Service (CSIS)》. Institute of Zoology, Chinese Academy of Sciences. 2006년 5월 15일에 원본 문서에서 보존된 문서. 2006년 5월 10일에 확인함.
  3. C.M. Francis; A. Guillén; M.F. Robinson. “Wildlife of Lao PDR: 1999 status report – Order Chiroptera” (PDF). Wildlife Conservation Society. 2006년 1월 7일에 원본 문서 (PDF)에서 보존된 문서. 2006년 5월 10일에 확인함.
  4. Nowak, Ronald M. (1999). 《Walker's Mammals of the World》. Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-5789-9.
 title=
許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia 작가 및 편집자
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia 한국어 위키백과

큰저녁박쥐: Brief Summary ( 韓語 )

由wikipedia 한국어 위키백과提供

큰저녁박쥐(Ia io)는 애기박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다. 큰저녁박쥐속(Ia)의 현존하는 유일종이다. 동아시아와 동남아시아(중국인도, 라오스, 네팔, 태국 그리고 베트남)에서 흔하며, 해발 고도 400~1700m 높이의 석회암 동굴 지역에서 주로 발견된다. 큰저녁박쥐의 보금자리는 동굴 입구와 동굴 체계 안의 최대 1.5km에서 발견된다. 몸길이는 90~105mm이다. 박쥐 윗부위는 갈색을 아랫부위는 회색빛을 띤다.

許可
cc-by-sa-3.0
版權
Wikipedia 작가 및 편집자
原始內容
參訪來源
合作夥伴網站
wikipedia 한국어 위키백과