dcsimg

Associations ( İngilizce )

BioImages, the virtual fieldguide, UK tarafından sağlandı
In Great Britain and/or Ireland:
Foodplant / spot causer
few, mostly central, mostly epiphyllous, immersed, black pycnidium of Ascochyta coelomycetous anamorph of Ascochyta vincae causes spots on live leaf of Vinca major
Remarks: season: 3-5

Foodplant / saprobe
linear, in rows,covered then erumpent pycnidium of Phomopsis coelomycetous anamorph of Phomopsis lirella is saprobic on dead, dry stem of Vinca major

Foodplant / spot causer
epiphyllous pycnidium of Phyllosticta coelomycetous anamorph of Phyllosticta vincae-majoris causes spots on leaf of Vinca major
Remarks: season: 9

Foodplant / parasite
Puccinia vincae parasitises live sterile, unnaturally erect of stem of Vinca major
Other: major host/prey

lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
BioImages
proje
BioImages

Comments ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
Cultivated for medicine.
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of China Vol. 16: 157 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of China @ eFloras.org
düzenleyici
Wu Zhengyi, Peter H. Raven & Hong Deyuan
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Comments ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
Sometimes cultivated in the gardens.
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of Pakistan Vol. 0: 36 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of Pakistan @ eFloras.org
düzenleyici
S. I. Ali & M. Qaiser
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Description ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
Herbs to 1 m tall, flowering stems to 30 cm. Leaf blade elliptic, ovate, or broadly ovate, 2-9 X 2-6 cm, base truncate or subcordate, margin ciliate with hairs 0.1-1 mm; lateral veins to 5 pairs. Pedicel 3-5 cm. Sepals narrowly triangular, ca. 9 mm, densely ciliate. Corolla bluish purple, tube 1.2-1.5 cm, limb 3-5 cm in diam., lobes obliquely truncate. Anthers short, applanate, apex puberulent. Follicles spreading, ca. 5 cm. Fl. Mar-May. 2n = 92.
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of China Vol. 16: 157 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of China @ eFloras.org
düzenleyici
Wu Zhengyi, Peter H. Raven & Hong Deyuan
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Description ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
A perennial herb woody at base, upto 90 cm tall, glabrous or rarely slightly pubescent. Main stem prostrate and rooting at nodes, other branches erect. Leaves ovate, 4-7 x 2.5-4.5 cm, acute or obtuse, glabrous or hairy on nerves beneath, margin ciliate, base truncate, cordate or rounded, membranous, petiole 5-8 cm long, margin hairy. Flowers blue, purple or white 3-4 cm across, pedicel 1.7-4 cm long, glabrous. Calyx tube campanulate; lobes 6-15 mm long, with long ciliate margin, narrowly lanceolate, Corolla tube almost equal to the calyx lobes, enlarged above the middle; lobes rhomboid or obovate 1.2-2.5 x 1-2 cm. Stigma capitate; style c. 1.5 cm long. Disc. scaly.
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of Pakistan Vol. 0: 36 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of Pakistan @ eFloras.org
düzenleyici
S. I. Ali & M. Qaiser
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Distribution ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
Distribution: W. Mediterrenian, Asia Minor. Naturalized in Pakistan or else-where.
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of Pakistan Vol. 0: 36 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of Pakistan @ eFloras.org
düzenleyici
S. I. Ali & M. Qaiser
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Flower/Fruit ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
Fl. Per.: December-March.
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of Pakistan Vol. 0: 36 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of Pakistan @ eFloras.org
düzenleyici
S. I. Ali & M. Qaiser
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Habitat & Distribution ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
Jiangsu, Taiwan, Yunnan, Zhejiang [native to Europe]
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of China Vol. 16: 157 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of China @ eFloras.org
düzenleyici
Wu Zhengyi, Peter H. Raven & Hong Deyuan
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Synonym ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
Vinca major var. variegata Loudon.
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of China Vol. 16: 157 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of China @ eFloras.org
düzenleyici
Wu Zhengyi, Peter H. Raven & Hong Deyuan
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Distribution ( Portekizce )

IABIN tarafından sağlandı
Chile Central
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Universidade Estadual de CAMPINAS
yazar
Pablo Gutierrez
ortak site
IABIN

Behavior ( Portekizce )

IABIN tarafından sağlandı
Europa central e meridional
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Universidade Estadual de CAMPINAS
yazar
CPQBA/UNICAMP
ortak site
IABIN

Cyclicity ( Portekizce )

IABIN tarafından sağlandı
Julov, flores roxas
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Universidade Estadual de CAMPINAS
yazar
CPQBA/UNICAMP
ortak site
IABIN

Morphology ( Portekizce )

IABIN tarafından sağlandı
herbacea
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Universidade Estadual de CAMPINAS
yazar
CPQBA/UNICAMP
ortak site
IABIN

Life Cycle ( Portekizce )

IABIN tarafından sağlandı
perene
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Universidade Estadual de CAMPINAS
yazar
CPQBA/UNICAMP
ortak site
IABIN

Reproduction ( Portekizce )

IABIN tarafından sağlandı
não produziu sementes
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Universidade Estadual de CAMPINAS
yazar
CPQBA/UNICAMP
ortak site
IABIN

Distribution ( İspanyolca; Kastilyaca )

IABIN tarafından sağlandı
II, IV, V, RM, VI, VII, VIII, IX, X, Juan Fernandez
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Universidad de Santiago de Chile
yazar
Pablo Gutierrez
ortak site
IABIN

Molecular Biology ( Portekizce )

IABIN tarafından sağlandı
Alcalóides
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Universidade Estadual de CAMPINAS
yazar
CPQBA/UNICAMP
ortak site
IABIN

Vinca major ( Asturyasça )

wikipedia AST tarafından sağlandı

Vinca major, llamada popularmente yerba doncella, ye una planta orixinaria de la rexón mediterránea d'Europa y del Asia Menor, dende España hasta Turquía y naturalizada y cultivada nel mundu enteru.

 src=
Vista de los sépalos los peludos.
 src=
Vista de la planta nel so hábitat.

Descripción

Planta con un altor non bien cimeru a 1 metro, perenne con tarmos erectos y curtios. Fueyes 3-8 × 2-5 cm, ovaes a llanceolaes, la mayoría glabres, n'ocasiones ciliaes a lo llargo de los marxes, les nervaduras secundaries, 4-7 pares, la base arrondada a cordata, el ápiz obtusu a agudu, pecíolos 1-2 cm. Inflorescencies axilares, consistiendo nuna sola flor usualmente azul-púrpura o azul alcontrada nes axiles foliares alternes a lo llargo del tarmu; pedúnculu/pedicelo floral usualmente de 2-4 cm, curváu. Flores colos sépalos los 10-18 mm, linear-triangulares, persistentes, ciliaos; corola col tubu (12-)15-20(-25) mm, espandiéndose en diámetru escontra'l ápiz, los llobos usualmente 15-20 × 5-12 mm, llanceolaos a oblanceolaos; estames ensertaos cerca de l'abertura del tubu de la corola; ovariu con 2 nectarios, l'estilu terete, delgáu, la cabezuela estigmática con un cantu basal y pelos apicales arrexuntaos. Frutos 2.5-3.5(-5) cm, allargaos, llixeramente curvaos, glabros; granes poques por frutu, desnudes, llixeramente estruyíes, oblongues, llixeramente foveolaes.[1]

Usos

En xardinería, sebes non bien altos, rincones húmedos, escamplaes y rellenu de les bases d'árboles.

Otru usu interesante d'especies del xéneru Vinca ye la estracción d'una serie de melecines conocíes en xunto como alcaloides de la Vinca. Éstos utilícense pal tratamientu de distintes formes de cáncer.

Contién los siguientes principios activos: Vinblastina, Vincristina, Vindesina y Vinorelbina son los cuatro compuestos hasta agora aisllaos d'esti grupu de plantes.[2]

Taxonomía

Vinca major describióse por Carlos Linneo y espublizóse en Species Plantarum 1: 209. 1753..[1]

Citoloxía

Tien un númberu de cromosomes de: 2n=92[3]

Sinonimia
  • Pervinca major (L.) Garsault
  • Vinca major var. variegata LOUDON [4][5]

Nome común

Brusela, brusela mayor, de viña en viña, enredadera, fincavervinca, hiedra, yerba doncella, lloréu de Dafne, güeyos azules, güeyos llorosos, pervinca, pervíncola, pusela, siempreverde, vincapervinca, vincapervinca mayor, violeta, violeta de les bruxes, violeta de los bruxos, violeta de pollín, yerba doncella, yerba doncella de fueya ancha.[6]

Ver tamién

Referencies

  1. 1,0 1,1 «Vinca major». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultáu'l 19 d'ochobre de 2013.
  2. Budman, D.R. (1997), «Vinorelbine (Navelbine): a third-generation vinca alkaloid», Cancer investigation 15 (5): 475–490, http://www.informaworld.com/index/790499927.pdf, consultáu 'l 14 de xunu de 2009
  3. Chromosome atles of flowering plants. Darlintong, C. D. & A. P. Wylie (1955)
  4. Vinca major en PlantList
  5. «Vinca major». World Checklist of Selected Plant Families. Consultáu'l 19 d'ochobre de 2013.
  6. Real Xardín Botánicu - Proyeutu Anthos

Bibliografía

  1. AFPD. 2008. African Flowering Plants Database - Base de Donnees des Plantes a Fleurs D'Afrique.
  2. Davidse, G., M. Sousa Sánchez, S. Knapp & F. Chiang Cabrera. 2009. Cucurbitaceae a Polemoniaceae. 4(1): 1–855. In G. Davidse, M. Sousa Sánchez, S. Knapp & F. Chiang Cabrera (eds.) Fl. Mesoamer. Universidá Nacional Autónoma de Méxicu, Méxicu.
  3. Flora of China Editorial Committee. 1995. Flora of China (Gentianaceae through Boraginaceae). 16: 1–479. In C. Y. Wu, P. H. Raven & D. Y. Hong (eds.) Fl. China. Science Press & Missouri Botanical Garden Press, Beijing & St. Louis.
  4. Hokche, O., P. Y. Berry & O. Huber. (eds.) 2008. Nuevu Cat. Fl. Vasc. Venezuela 1–860. Fundación Instituto Botánicu de Venezuela, Caracas.
  5. Idárraga-Piedrahita, A., R. D. C. Ortiz, R. Caleyes Posada & M. Merello. (eds.) 2011. Fl. Antioquia: Cat. 2: 9–939. Universidá d'Antioquia, Medellín.
  6. Morales, J. F. 2005. Estudios nes Apocynaceae neotropicales XIX: La familia Apocynaceae s. str. (Apocynoideae, Rauvolfioideae) de Costa Rica. Darwiniana 43(1–4): 90–191.
  7. Morales, J. F. 2009. La familia Apocynaceae (Apocynoideae, Rauvolfioideae) en Guatemala. Darwiniana 47(1): 140–184.
  8. Nasir, Y. & S. I. Ali (eds). 1980-2005. Fl. Pakistan Univ. of Karachi, Karachi.
  9. Zuloaga, F. O., O. N. Morrone, M. J. Belgrano, C. Marticorena & Y. Marchesi. (eds.) 2008. Catálogu de les plantes vasculares del Conu Sur. Monogr. Syst. Bot. Missouri Bot. Gard. 107: 3 Vols., 3348 p.

Enllaces esternos

Cymbidium Clarisse Austin 'Best Pink' Flowers 2000px.JPG Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Botánica, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia AST

Vinca major: Brief Summary ( Asturyasça )

wikipedia AST tarafından sağlandı
Vinca major

Vinca major, llamada popularmente yerba doncella, ye una planta orixinaria de la rexón mediterránea d'Europa y del Asia Menor, dende España hasta Turquía y naturalizada y cultivada nel mundu enteru.

 src= Vista de los sépalos los peludos.  src= Vista de la planta nel so hábitat.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia AST

Böyük qıfotu ( Azerice )

wikipedia AZ tarafından sağlandı


Böyük qıfotu (lat. Vinca major)[1] - qıfotu cinsinə aid bitki növü.[2]

Təbii yayılması

Vətəni Çin və Yaponiyadır.Təbiətdə növün arealı Cənubi Avropanı,Asiyanı və Şimali Afrikanı əhatə edir.

Botaniki təsviri

Hündürlüyü 0,5 m-ə çatan həmişəyaşıl yarımkolcuqdur.Gövdəsi çılpaq və ya çox seyrək tükcüklüdür.Hündürlüyü 30-45 sm-ə çatır.Yarpaqları yumurtavari,ovalşəkilli,üstü tünd-yaşıl,altı isə açıq-yaşıl rənglidir,uzunluğu 4-8 sm,eni 2-5 sm,çılpaq,kənarları tükcüklüdür.Çiçəklərinin diametri 30-50 mm,parlaq göydür,düz qalxan budaqların üzərində bitkiyə xüsusi yaraşıq verir.Kasacıq hissəsinin uzunluğu 8-9 mm,tükcüklü,çiçək saplaqlarının uzunluğu isə 3-5 sm-dir.Çiçək tacı borucuğunun uzunluğu 15-25 mm,eni 10-18 mm,rombvari-yumurtavaridir.Mart-aprel aylarında çiçəkləyir.Nazik budaqları əyilərək,torpağın üzərinə düşür və həmin hissədən kök atır.Toxum,yaşıl qələmlər və kolun bölünməsi yolu ilə çoxaldılır.

Ekologiyası

Torpağa tələbkar deyil,quraqlığa davamlıdır,lakin Abşeron şəraitində isti yay günlərində suvarılmalıdır.Kölgəli və yarımkölgəli sahələrdə yaxşı inkişaf edir.

Azərbaycanda yayılması

Böyük Qafqazda,Kür-Araz ovalığında,Cənub bölgəsində,Naxçıvanda,Abşeronda rast gəlinir.

İstifadəsi

Alçaq və enli çəpərlərdə çox dekorativ görünür.Gözəl formalı yarpaqları və iri çiçəkləri bitkiyə xüsusi yaraşıq verir və buna görə də bəzək bağçılığında istifadəsi əlverişlidir.

Mənbə

İstinadlar

  1. Nurəddin Əliyev. Azərbaycanın dərman bitkiləri və fitoterapiya. Bakı, Elm, 1998.
  2. Elşad Qurbanov. Ali bitkilərin sistematikası, Bakı, 2009.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia AZ

Böyük qıfotu: Brief Summary ( Azerice )

wikipedia AZ tarafından sağlandı


Böyük qıfotu (lat. Vinca major) - qıfotu cinsinə aid bitki növü.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia AZ

Perfagl fawr ( Galce )

wikipedia CY tarafından sağlandı

Planhigyn blodeuol, bychan, bytholwyrdd ydy Perfagl fawr sy'n enw benywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Apocynaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Vinca major a'r enw Saesneg yw Greater periwinkle. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Perfagl Mwyaf, Erllysg, Erllysg Fwyaf, Gwanwdon, Gwanwdon Mwyaf, Llawrig, Llowrig, Perfagl Fwyaf ac Ysgarllys.

Planhigyn Ewropeaidd ydy hwn yn wreiddiol yn enwedig yr ardal sy'n ffinio gyda gorllewin Y Môr Canoldir.

Gall dyfu hyd at 25 cm (10 mod) o uchder a'i led yn ddiddiwedd. Oherwydd hyn, fe'i defnyddir yn aml yn y gorllewin i orchuddio gwely blodau mewn gardd.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Awduron a golygyddion Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CY

Perfagl fawr: Brief Summary ( Galce )

wikipedia CY tarafından sağlandı

Planhigyn blodeuol, bychan, bytholwyrdd ydy Perfagl fawr sy'n enw benywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Apocynaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Vinca major a'r enw Saesneg yw Greater periwinkle. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Perfagl Mwyaf, Erllysg, Erllysg Fwyaf, Gwanwdon, Gwanwdon Mwyaf, Llawrig, Llowrig, Perfagl Fwyaf ac Ysgarllys.

Planhigyn Ewropeaidd ydy hwn yn wreiddiol yn enwedig yr ardal sy'n ffinio gyda gorllewin Y Môr Canoldir.

Gall dyfu hyd at 25 cm (10 mod) o uchder a'i led yn ddiddiwedd. Oherwydd hyn, fe'i defnyddir yn aml yn y gorllewin i orchuddio gwely blodau mewn gardd.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Awduron a golygyddion Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CY

Großes Immergrün ( Almanca )

wikipedia DE tarafından sağlandı

Das Große Immergrün (Vinca major) ist eine Pflanzenart aus der Gattung Immergrün (Vinca) in der Familie der Hundsgiftgewächse (Apocynaceae).

Merkmale

Das Große Immergrün ist ein immergrüner, ausdauernder Halbstrauch mit einer Sprossachse, die über den Boden kriecht und an den Knoten wurzelt. Die Zweige werden bis 1 Meter lang, sie sind am Grund erst aufsteigend und später herabgebogen, niederliegend und kriechend. Die Blütensprosse erreichen aufsteigend eine Wuchshöhe von 30 Zentimeter.

Die gegenständig angeordneten Laubblätter sind ledrig und gestielt. Sie messen bis 9 Zentimeter in der Länge und 6 Zentimeter in der Breite, wobei die unteren Blätter meist kleiner sind. Sie sind in der Regel eiförmig bis breit-eiförmig geformt, selten auch lanzettlich. Am Grund sind sie fast herzförmig, nach vorne hin schmaler werdend. Des Weiteren sind die Blätter am Rand gewimpert und deutlich fiedernervig.

Die einzeln in den oberen Blattachseln stehenden, langgestielten Blüten sind fünfzählig. Die Blütenstiele sind kürzer als die dazugehörigen Blätter. Der bleibende Kelch ist kurz und trichterförmig. Er weist schmale, dreieckige, am Rand dicht gewimperte, bis 17 Millimeter lange Zipfel auf. Die präsentiertellerförmige, hellblaue oder violette (selten auch weiße) Blütenkrone misst im Durchmesser bis zu 50 Millimeter. Die Röhre ist kurz und verbreitert sich gleichmäßig trichterförmig. Die Kronzipfel sind vorne abgeschnitten und schief und überlappen in der Knospe nach links. Es ist nur ein Kreis mit fünf Staubblättern vorhanden, die mit den Staubfäden an der Kronröhre festgeheftet sind. Das Verbindungsglied zwischen den Staubbeuteln ist verbreitert und behaart. Der Fruchtknoten ist oberständig und zweifächerig. Die Griffel sind kurz und an der Spitze verdickt mit fünf hängenden Haarbüscheln. Die Frucht besteht aus zwei trockenen, oft verschieden großen, am Grund verbundenen Balgfrüchten. Die Samen sind höckerig, rau und kahl.

Blütezeit ist von März bis Mai, manchmal zusätzlich noch im Herbst.

Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 90 oder 92.[1]

Vorkommen

 src=
Großes Immergrün (Vinca major)

Das natürliche Verbreitungsgebiet ist das westliche und zentrale Mittelmeergebiet bis Vorderasien. Diese Art ist vielerorts eingebürgert.

Das Große Immergrün wächst an schattigen Plätzen, in Wäldern, an Gebüschen und feuchten Hecken sowie an Bächen. Es ist selten.

Systematik

Man kann drei Unterarten unterscheiden:[2]

  • Vinca major subsp. balcanica (Pénzes) Kozuharov & A.V.Petrova: Sie kommt auf der nördlichen Balkanhalbinsel vor.[2]
  • Vinca major subsp. hirsuta (Boiss.) Stearn: Sie kommt von der nördlichen Türkei bis zum westlichen Transkaukasien vor.[2]
  • Vinca major subsp. major: Sie kommt ursprünglich von Südeuropa bis zum östlichen Mittelmeergebiet vor und ist in zahlreichen Ländern ein Neophyt.[2]

Literatur

  • Gunter Steinbach (Hrsg.): Strauchgehölze (Steinbachs Naturführer). Mosaik-Verlag GmbH, München 1996, ISBN 3-576-10560-3.

Einzelnachweise

  1. Vinca major bei Tropicos.org. In: IPCN Chromosome Reports. Missouri Botanical Garden, St. Louis.
  2. a b c d Rafaël Govaerts (Hrsg.): Vinca - World Checklist of Selected Plant Families des Royal Botanic Gardens, Kew. Zuletzt eingesehen am 12. November 2017.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DE

Großes Immergrün: Brief Summary ( Almanca )

wikipedia DE tarafından sağlandı

Das Große Immergrün (Vinca major) ist eine Pflanzenart aus der Gattung Immergrün (Vinca) in der Familie der Hundsgiftgewächse (Apocynaceae).

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DE

Grande vintche ( Valonca )

wikipedia emerging languages tarafından sağlandı

Li grande vintche u påkî d' pucele, c' est l' pus hôte des vintches (eneviè li ptite vintche).

No d' l' indje e sincieus latén : Vinca major

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors

Vinca major ( Lombardca )

wikipedia emerging languages tarafından sağlandı

Vinca major, l'è 'na spéce de piànta de la famìa botànica de le Apocynaceae, uriginària de l'Europa meridiunàla e de la Turchia.

Descrisiù

 src=
Comparasiù de l'òrlo de le fòie; Vinca minor sùra, Vinca major sóta; V. minor òrlo lis, V. major òrlo pilùs

L'è 'na piànta perène sèmper-vérda che pöl rià 'nfìna a 'n méter de altèsa, coi gamp cürcc e che stà 'mpé dricc. I fiùr i è de 'n culùr che và del celèst al pórpora, i rìa a 3 ÷ 5 ghèi de diàmetro. La g'ha dei pelacì cürcc e bèi spès söi sépali.

L'è fàcil de sconfónder co la Vinca minor che l'è paréta strèta ma l'è piö pesèna en töte le sò parcc, e co le fòie che g'ha l'òrlo mìa pilùs.

Colegamèncc estèrni

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors

Vinca major: Brief Summary ( Lombardca )

wikipedia emerging languages tarafından sağlandı

Vinca major, l'è 'na spéce de piànta de la famìa botànica de le Apocynaceae, uriginària de l'Europa meridiunàla e de la Turchia.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors

Vinca major ( İngilizce )

wikipedia EN tarafından sağlandı

Vinca major, with the common names bigleaf periwinkle, large periwinkle, greater periwinkle and blue periwinkle, is a species of flowering plant in the family Apocynaceae, native to the western Mediterranean. Growing to 25 cm (10 in) tall and spreading indefinitely, it is an evergreen perennial, frequently used in cultivation as groundcover.

Etymology

The genus name probably derives from the Latin word vincire, meaning bind, as the long creeping vines were used to prepare garlands. The Latin specific epithet major means "larger",[1] in relation to the similar Vinca minor L.

Description

Vinca major is a trailing vine, spreading along the ground and rooting along the stems to form dense masses of groundcover individually 2–5 m across and scrambling up to 50–70 cm high.

The leaves are opposite, nearly orbicular at the base of the stems and lanceolate at the apex, 3–9 cm long and 2–6 cm broad, glossy dark green with a leathery texture and an entire but distinctly ciliate margin, and a hairy petiole 1–2 cm long.

The flowers are hermaphrodite, axillary and solitary, violet-purple, 3–5 cm diameter, with a five-lobed corolla. The calyx surrounding the base of the flower is 10–17 millimetres (0.39–0.67 in) long with hairy margins. The flowering period extends from early spring to autumn.

Distribution and habitat

This species is found in southern Europe and northern Africa, from Spain and southern France east to the western Balkans, and also in northeastern Turkey and the western Caucasus. These are also found in lower Himalayan ranges in Asia. It prefers moist undergrowth, woodlands, hedgerows and banks along the rivers at an altitude of 0–800 metres (0–2,625 ft) above sea level. It grows well in full sun and in deep shade.

Subspecies

There are two subspecies, with geographically separate ranges:

  • Vinca major subsp. major - leaf petioles finely hairy, hairs short (Southern Europe)
  • Vinca major subsp. hirsuta (Boiss.) Stearn (syn. V. pubescens d'Urv.) - leaf petioles densely hairy, hairs longer; petals much narrower (Caucasus, northeastern Turkey)

The closely related Vinca minor is similar but smaller, with narrower, hairless leaves.

Cultivation

Vinca major is a commonly grown ornamental plant in temperate gardens for its evergreen foliage, spring flowers, and groundcover or vine use.

Many cultivars are available, with differences in flowers, such as white to dark violet flowers, and different patterns and colors of variegated foliage. The cultivar 'Variegata' has gained the Royal Horticultural Society's Award of Garden Merit.[2][3]

Gallery

Invasive plant species

Vinca major is an invasive species in temperate parts of the United States, South Africa[4] Australia, and New Zealand. It is especially a common noxious weed 'smothering' native plants and diversity in riparian area and oak woodland habitats of coastal California. It forms dense strands that envelop other plant life and can prevent saplings and shrubs from growing by blocking out the light. Periwinkle moves from place to place, with unintentional human help, in dumped garden waste or as plant fragments carried along in water.[5]

References

  1. ^ Harrison, Lorraine (2012). RHS Latin for Gardeners. United Kingdom: Mitchell Beazley. ISBN 978-1845337315.
  2. ^ "Vinca major 'Variegata'". RHS. Retrieved 5 March 2021.
  3. ^ "AGM Plants - Ornamental" (PDF). Royal Horticultural Society. July 2017. p. 107. Retrieved 18 February 2019.
  4. ^ [1] Web page managed by the South African Green Industries Council
  5. ^ Periwinkle, Aliens Among Us. Virtual Exhibit of the Virtual Museum of Canada.
  • Pignatti S. - Flora d'Italia – Edagricole – 1982, Vol. II, pag. 348
  • Flora Europaea: Vinca major distribution
  • Blamey, M., & Grey-Wilson, C. (1989). Flora of Britain and Northern Europe. Hodder & Stoughton.
  • Huxley, A., ed. (1992). New RHS Dictionary of Gardening 4: 664-665. Macmillan.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EN

Vinca major: Brief Summary ( İngilizce )

wikipedia EN tarafından sağlandı

Vinca major, with the common names bigleaf periwinkle, large periwinkle, greater periwinkle and blue periwinkle, is a species of flowering plant in the family Apocynaceae, native to the western Mediterranean. Growing to 25 cm (10 in) tall and spreading indefinitely, it is an evergreen perennial, frequently used in cultivation as groundcover.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EN

Vinca major ( Esperanto )

wikipedia EO tarafından sağlandı

La granda vinko (aŭ latine Vinca major) estas plantspecio el la genro Vinko (Vinca) en la familio de la Apocinacoj (Apocynaceae).

Aspekto

La granda vinko estas ĉiamverda , multjara duonarbusto kun unu ĉefakso, kiu kreskas sur la grundon kaj enradikiĝas ĉe la nodoj. La branĉetoj kreskas ĝis unu metro. Je la bazo la branĉetoj kreskas vertikale kaj poste ili kurbiĝas malsupren kaj poste rampas sur la grundo. La florsprosoj atingas altecon de ĉ. 30 cm.

La alterne starantaj folioj estas ledecaj kaj havas tigetojn. Ili longas 9 cm kaj larĝas 6 cm. La foliformo plejofte estas ovoformaj, malofte lancetaj. Je la bazo ili estas preskaŭ korformaj.

La floroj staras en la foliakseloj, ili havas relative longajn tigetojn kaj estas kvinnombraj. La flortigetoj estas pli mallongaj ol la folioj, kiuj apartenas al ili. La telerforma helblua aŭ violkolora (malofte blanka) petalo havas diametron de 50 mm. La tubeto estas mallonga kaj funebroforma. La ovario estas epigina kaj dufaka. La stilusoj estas mallongaj. La frukto konsistas el du sekaj folikloj.

La flortempo estas de marto ĝis majo, kelkfoje aldone ankaŭ en aŭtuno.

La kromosomnombro estas 2n = 90 aŭ 92.

Disvastigo

 src=
granda vinko (Vinca major)

La natura disvastigo estas la okcidenta kaj centra mediteranea regiono ĝis okcidenta Azio. La planto estas en multaj landoj neofito.

La granda vinko kreskas sur ombraj lokoj, en arbaroj kaj arbustaroj, en malsekaj heĝoj kaj apud riveretoj. Ĝi estas malofta planto.

Sistematiko

Oni povas distingi tri subspecioj:

  • Vinca major subsp. balcanica (PÉNZES) KOZUHAROV & A.V.PETROVA: Ĝi kreskas sur la norda parto de la Balkana duoninsulo.
  • Vinca major subsp. hirsuta (BOISS.) STEARN: Ĝi kreskas en norda Turkujo ĝis okcidenta Transkaŭkazio.
  • Vinca major subsp. major: Ĝi origine venis el Sudeŭropo ĝis la orienta Mediteraneo. En multaj lando ĝi estas neofito.

Literaturo

  • Gunter Steinbach (Hrsg.): Strauchgehölze (Steinbachs Naturführer). Mosaik-Verlag GmbH, München 1996, ISBN 3-576-10560-3.

Checklist of Selected Plant Families des Royal Botanic Gardens, Kew.] Zuletzt eingesehen am 12. November 2017.

Retligoj

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EO

Vinca major: Brief Summary ( Esperanto )

wikipedia EO tarafından sağlandı

La granda vinko (aŭ latine Vinca major) estas plantspecio el la genro Vinko (Vinca) en la familio de la Apocinacoj (Apocynaceae).

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EO

Vinca major ( İspanyolca; Kastilyaca )

wikipedia ES tarafından sağlandı

Vinca major, llamada popularmente hierba doncella, es una planta originaria de la región mediterránea de Europa y del Asia Menor, desde España hasta Turquía y naturalizada y cultivada en el mundo entero.

 src=
Vista de los sépalos peludos.
 src=
Vista de la planta en su hábitat.

Descripción

Arbusto con una altura no muy superior a 1 metro, perenne con tallos erectos y cortos. Hojas 3-8 × 2-5 cm, aovadas a lanceoladas, la mayoría glabras, en ocasiones ciliadas a lo largo de los márgenes, las nervaduras secundarias, 4-7 pares, la base redondeada a cordata, el ápice obtuso a agudo, pecíolos 1-2 cm. Tiene inflorescencias axilares, pero consiste en una sola flor usualmente azul-púrpura o azul localizada en las axilas foliares alternas a lo largo del tallo; pedúnculo/pedicelo floral usualmente de 2-4 cm, curvado. Flores con los sépalos 10-18 mm, linear-triangulares, persistentes, ciliados; corola con el tubo (12-)15-20(-25) mm, expandiéndose en diámetro hacia el ápice, los lobos usualmente 15-20 × 5-12 mm, lanceolados a oblanceolados; estambres insertados cerca de la abertura del tubo de la corola; ovario con 2 nectarios, el estilo terete, delgado, la cabezuela estigmática con un borde basal y pelos apicales agrupados. Frutos 2.5-3.5(-5) cm, alargados, ligeramente curvados, glabros; semillas pocas por fruto, desnudas, ligeramente comprimidas, oblongas, ligeramente foveoladas.[1]

Usos

En jardinería, setos no muy altos, rincones húmedos, claros y relleno de las bases de árboles.

Otro uso interesante de especies del género Vinca es la extracción de una serie de medicamentos conocidos en conjunto como alcaloides de la Vinca. Estos se utilizan para el tratamiento de diferentes formas de cáncer.

Contiene los siguientes principios activos: Vinblastina, Vincristina, Vindesina y Vinorelbina son los cuatro compuestos hasta ahora aislados de este grupo de plantas.[2]

Taxonomía

Vinca major fue descrita por Carlos Linneo y publicado en Species Plantarum 1: 209. 1753.[1]

Citología

Tiene un número de cromosomas de: 2n=92[3]

Sinonimia
  • Pervinca major (L.) Garsault
  • Vinca major var. variegata LOUDON[4][5]

Nombres comunes

Brusela, brusela mayor, de viña en viña, enredadera, fincavervinca, hiedra, hierba doncella, laurel de Dafne, ojos azules, ojos llorosos, pervinca, pervíncola, pusela, siempreverde, vincapervinca, vincapervinca mayor, violeta, violeta de las brujas, violeta de los hechiceros, violeta de burro, violeta de El Paular, yerba doncella, yerba doncella de hoja ancha.[6]

Referencias

  1. a b «Vinca major». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultado el 19 de octubre de 2013.
  2. Budman, D.R. (1997), «Vinorelbine (Navelbine): a third-generation vinca alkaloid», Cancer investigation 15 (5): 475-490, consultado el 14 de junio de 2009.
  3. Chromosome atlas of flowering plants. Darlintong, C. D. & A. P. Wylie (1955)
  4. Vinca major en PlantList
  5. «Vinca major». World Checklist of Selected Plant Families. Consultado el 19 de octubre de 2013.
  6. Real Jardín Botánico - Proyecto Anthos

Bibliografía

  1. AFPD. 2008. African Flowering Plants Database - Base de Donnees des Plantes a Fleurs D'Afrique.
  2. Davidse, G., M. Sousa Sánchez, S. Knapp & F. Chiang Cabrera. 2009. Cucurbitaceae a Polemoniaceae. 4(1): 1–855. In G. Davidse, M. Sousa Sánchez, S. Knapp & F. Chiang Cabrera (eds.) Fl. Mesoamer. Universidad Nacional Autónoma de México, México.
  3. Flora of China Editorial Committee. 1995. Flora of China (Gentianaceae through Boraginaceae). 16: 1–479. In C. Y. Wu, P. H. Raven & D. Y. Hong (eds.) Fl. China. Science Press & Missouri Botanical Garden Press, Beijing & St. Louis.
  4. Hokche, O., P. E. Berry & O. Huber. (eds.) 2008. Nuevo Cat. Fl. Vasc. Venezuela 1–860. Fundación Instituto Botánico de Venezuela, Caracas.
  5. Idárraga-Piedrahíta, A., R. D. C. Ortiz, R. Callejas Posada & M. Merello. (eds.) 2011. Fl. Antioquia: Cat. 2: 9–939. Universidad de Antioquia, Medellín.
  6. Morales, J. F. 2005. Estudios en las Apocynaceae neotropicales XIX: La familia Apocynaceae s. str. (Apocynoideae, Rauvolfioideae) de Costa Rica. Darwiniana 43(1–4): 90–191.
  7. Morales, J. F. 2009. La familia Apocynaceae (Apocynoideae, Rauvolfioideae) en Guatemala. Darwiniana 47(1): 140–184.
  8. Nasir, E. & S. I. Ali (eds). 1980-2005. Fl. Pakistan Univ. of Karachi, Karachi.
  9. Zuloaga, F. O., O. N. Morrone, M. J. Belgrano, C. Marticorena & E. Marchesi. (eds.) 2008. Catálogo de las plantas vasculares del Cono Sur. Monogr. Syst. Bot. Missouri Bot. Gard. 107: 3 Vols., 3348 p.

 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores y editores de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia ES

Vinca major: Brief Summary ( İspanyolca; Kastilyaca )

wikipedia ES tarafından sağlandı

Vinca major, llamada popularmente hierba doncella, es una planta originaria de la región mediterránea de Europa y del Asia Menor, desde España hasta Turquía y naturalizada y cultivada en el mundo entero.

 src= Vista de los sépalos peludos.  src= Vista de la planta en su hábitat.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores y editores de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia ES

Inkonte-belar handi ( Baskça )

wikipedia EU tarafından sağlandı

Inkonte-belar handia (Vinca major) landare belarkara herrestari eta betiberdea da, lore moreak dituena eta Mediterraneo mendebaldean jatorria duena. Inkonte-belar txikiaren antza du, baina handiagoa da.

Ezaugarriak

Vinca major landare herrestaria da, lur mailan hedatzen eta zurtoinetan zehar sustraitzen dena, klon kolonia zabalak eratzeraino. 50-70 cm garai izan daiteke, baina ez da igokaria.

Hostoak betiberdeak dira, aurkakoak, 3-9 cm luze eta 2-6 cm zabal, berde ilun distiratsuak, larrukarak eta ertz osokoak baina ziliatuak (iledunak). 1-2 cm luzeko peziolo ileduna du.

 src=
Hostoen ertzak alderatuta: Vinca minor goian (ertz ilegabea) eta Vinca major behean (ertz ileduna). Eskala milimetrotan

Udaberri hasieratik udazkeneraino loratzen da. Loreak hermafroditak dira, moreak (nahiz eta kultibar batzuetan zuriak edo lilak izan), 3-5 cm diametroan eta bost petaloko koroladunak.

Vinca minor hurbileko espeziea oso antzekoa da, baina txikiagoa atal guztietan eta ertz ilegabeko hosto estuagoekin.

Habitata

Espezie hau Europa hegoaldean eta Afrika iparrandean bizi sa, Espainia eta Frantzia hegoaldetik Balkanetaraino. Euskal Herrian aski hedatua da, batez ere kostaldean eta beheko ibarretan (mendiak kanpo)[1].

Habitat hezeetan hazten da, hala nola basope, ibarbaso eta heskaietan, 0–800 metroko altitudean. Eguteran eta itzaletan berdin bizi da.

Lorategietan ere landatzen da apaingarri, eta heskai eta ezponda freskoetan bertakotzen da[2].

Irudiak

Erreferentziak

  1. Vinca major subsp. major Flore du Pays Basque.
  2. Vinca major Euskal-Herria.org.
(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipediako egileak eta editoreak
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EU

Inkonte-belar handi: Brief Summary ( Baskça )

wikipedia EU tarafından sağlandı

Inkonte-belar handia (Vinca major) landare belarkara herrestari eta betiberdea da, lore moreak dituena eta Mediterraneo mendebaldean jatorria duena. Inkonte-belar txikiaren antza du, baina handiagoa da.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipediako egileak eta editoreak
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EU

Isotalvio ( Fince )

wikipedia FI tarafından sağlandı

Isotalvio (Vinca major) on talvioiden sukuun kuuluva monivuotinen oleanterikasvi, jota viljellään koristekasvina. Alkuperäisenä se kasvaa Etelä-Euroopassa.

Ulkonäkö ja koko

Isotalvio on talvivihanta, maitiaisnesteellinen varpu. Se kasvaa 20–50 senttimetriä korkeaksi. Varret kasvavat kaarevasti maanpinnalta koheten. Soikeat lyhytruotiset lehdet ovat 2,5–9 cm pitkiä. Isotalvion sinivioletit kukat ovat 3–5 cm leveitä. Kukan verhiö on kapealiuskainen ja liuskat karvaisia laidoiltaan. Lähisukuinen laji pikkutalvio (Vinca minor) on kooltaan isotalviota pienempi.

Lähteet

  • Mossberg, B. & Stenberg, L.: Suuri Pohjolan kasvio, 2. painos, s. 474–475. Suomentanut Vuokko, S. & Väre, H. Helsinki: Tammi, 2005. ISBN 951-31-2924-1.

Aiheesta muualla

Tämä kasveihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedian tekijät ja toimittajat
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FI

Isotalvio: Brief Summary ( Fince )

wikipedia FI tarafından sağlandı

Isotalvio (Vinca major) on talvioiden sukuun kuuluva monivuotinen oleanterikasvi, jota viljellään koristekasvina. Alkuperäisenä se kasvaa Etelä-Euroopassa.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedian tekijät ja toimittajat
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FI

Vinca major ( Fransızca )

wikipedia FR tarafından sağlandı

La grande pervenche (Vinca major L.) est une plante herbacée pérenne de la famille des Apocynacées originaire du sud de l'Europe, France comprise.

Description

Vinca major est une plante sempervirente à base sarmenteuse sur laquelle se développent des tiges rampantes formant des masses denses au sol mesurant entre 2 et 5 mètres de diamètre et 50 à 70 centimètres de haut. Les feuilles sont opposées, de 3 à 9 centimètres de long et de 2 à 6 centimètres de large, de couleur vert foncé et lustrées avec un pétiole duveteux de 1 à 2 centimètres de long. Les fleurs, violette et d'un diamètre de 3 à 5 centimètres, sont visibles du début du printemps jusqu'à l'automne et ont 5 pétales carrés asymétriques.

Sous-espèces

Il existe deux sous-espèces réparties géographiquement différemment :

  • Vinca major subsp. major[1] : pétiole des feuilles peu duveteux. Sud de l'Europe.
  • Vinca major subsp. hirsuta (Boiss.) Stearn (syn. V. pubescens d'Urv.) : pétioles des feuilles fortement duveteux, pétales plus étroits. Caucase, nord-est de la Turquie.

L'espèce proche Vinca minor est plus petite, sans duvet sur les feuilles.

Répartition

Cette plante se trouve dans le sud de l'Europe, depuis l'Espagne et le sud de la France jusqu'aux Balkans, également dans le nord-est de la Turquie et dans le Caucase occidental.

Usages

Vinca major est une plante ornementale courante dans les jardins de zones tempérées pour son feuillage persistant, sa couverture au sol, ses fleurs printanières et estivales.

Cultivars

Plusieurs cultivars sont disponibles avec des différences sur les fleurs qui vont du blanc au violet foncé et des motifs et des couleurs de variégation différents sur le feuillage.

Plante invasive

Vinca major est une plante invasive dans les zones tempérées des États-Unis, de l'Australie et de la Nouvelle-Zélande[2].

Notes et références

  • (en) Cet article est partiellement ou en totalité issu de l’article de Wikipédia en anglais intitulé .

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FR

Vinca major: Brief Summary ( Fransızca )

wikipedia FR tarafından sağlandı

La grande pervenche (Vinca major L.) est une plante herbacée pérenne de la famille des Apocynacées originaire du sud de l'Europe, France comprise.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FR

Wulki barbjenk ( Yukarı Sorbca )

wikipedia HSB tarafından sağlandı

Wulki barbjenk (Vinca major) je rostlina ze swójby barbjenkowych rostlinow (Apocynaceae).

Wopis

Stejnišćo

Rozšěrjenje

Wužiwanje

Žórła

  • Aichele, D., Golte-Bechtle, M.: Was blüht denn da: Wildwachsende Blütenpflanzen Mitteleuropas. Kosmos Naturführer (1997)
  • Brankačk, Jurij: Wobrazowy słownik hornjoserbskich rostlinskich mjenow na CD ROM. Rěčny centrum WITAJ, wudaće za serbske šule. Budyšin 2005.
  • Kubát, K. (Hlavní editor): Klíč ke květeně České republiky. Academia, Praha (2002)
  • Lajnert, Jan: Rostlinske mjena. Serbske. Němske. Łaćanske. Rjadowane po přirodnym systemje. Volk und Wissen Volkseigener Verlag Berlin (1954)
  • Rězak, Filip: Němsko-serbski wšowědny słownik hornjołužiskeje rěče. Donnerhak, Budyšin (1920)

Eksterne wotkazy

Commons
Hlej wotpowědne dataje we Wikimedia Commons:
Wulki barbjenk
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia HSB

Wulki barbjenk: Brief Summary ( Yukarı Sorbca )

wikipedia HSB tarafından sağlandı

Wulki barbjenk (Vinca major) je rostlina ze swójby barbjenkowych rostlinow (Apocynaceae).

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia HSB

Vinca major ( İtalyanca )

wikipedia IT tarafından sağlandı

La pervinca maggiore (Vinca major L.) è una pianta erbacea perenne appartenente alla famiglia delle Apocinacee[1], originaria dell'Europa meridionale.

Descrizione

Foglie ovato-cordate, a margini cigliati, fiori grandi con sepali e lobi della corolla cigliati, di colore viola-lilla.

Note

  1. ^ (EN) Vinca major, in The Plant List. URL consultato il 18 settembre 2014.

 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autori e redattori di Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia IT

Vinca major: Brief Summary ( İtalyanca )

wikipedia IT tarafından sağlandı

La pervinca maggiore (Vinca major L.) è una pianta erbacea perenne appartenente alla famiglia delle Apocinacee, originaria dell'Europa meridionale.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autori e redattori di Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia IT

Grote maagdenpalm ( Felemenkçe; Flemish )

wikipedia NL tarafından sağlandı

De grote maagdenpalm (Vinca major) is een vaste plant behorend tot de maagdenpalmfamilie (Apocynaceae). De plant komt van nature voor in Zuid-Europa.

 src=
Boven: blad van de kleine maagdenpalm
Onder: blad van de grote maagdenpalm

De plant lijkt sterk op de kleine maagdenpalm (Vinca minor), maar is hoger en kan 50-70 cm hoog worden. De 3-9 cm x 2-6 cm grote bladeren zijn eirond, langer gesteeld (lengte 1-2 cm) en hebben een groter kleurverloop, van donkergroen tot geel. Ook zijn de bladranden behaard dit in tegenstelling tot die van de kleine maagdenpalm. De 5-6 cm grote, violetpurperen bloemen zijn groter, en de kelkslippen zijn langer en spitser. De grote maagdenpalm bloeit van het vroege voorjaar tot de herfst. De vrucht is een dubbele kokervrucht. Bij gebruik als cultuurplant, wordt gesnoeid in april.

In België en Nederland komt de soort niet in het wild voor, al verwildert ze soms vanuit tuinen en parken.

De plant wordt gebruikt als bodembedekker.

Wikimedia Commons Mediabestanden die bij dit onderwerp horen, zijn te vinden op de pagina Vinca major op Wikimedia Commons.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia-auteurs en -editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NL

Storgravmyrt ( Norveççe )

wikipedia NO tarafından sağlandı

Storgravmyrt (Vinca major) er en eviggrønn halvbusk i gravmyrtfamilien.

Den har vegetative, bueformede eller krypende stengler som slår rot ytterst. Blomstene sitter enkeltvis i bladhjørnene på opprette stengler som blir opptil 30 cm høye. Bladene sitter motsatt og er blanke, mørkegrønne, ovale, 2,5–9 cm lange og 2–6 cm brede. Bladranden er hårete, noe som skiller storgravmyrt fra slektningen gravmyrt (V. minor).

Begerbladene har kanthår og er 7–18 mm lange. Blomstene er 30–50 mm i diameter og purpurblå. Kronbladene er vokst sammen til et 12–15 mm langt rør. Kronflikene er asymmetriske, så blomsten minner litt om en propell. Blomstringstida er mars–mai. Den befruktede blomsten utvikler seg til to belgkapsler, men frukten dannes sjelden i nordvestlige Europa.

Storgravmyrt vokser i skogkanter, kratt og skråninger. Den er ganske variabel og deles i tre underarter med følgende utbredelse:

  • subsp. major – hører hjemme i det sentrale middelhavsområdet, vanlig forvillet mange steder
  • subsp. balcanica – vestlige Balkan
  • subsp. hirsutaAnatolia, av og til regnet som egen art, Vinca pubescens

Subsp. major er en vanlig hageplante som brukes til bunndekker. Den er svært nøysom og danner et tett, eviggrønt teppe der ugras ikke trives. Det finnes kultivarer med spraglete blad og forskjellige blomsterfarger. Storgravmyrt er naturalisert mange steder i Europa, Australia, New Zealand og Nord-Amerika. Den opptrer ofte som en skadelig invaderende art, og de tette teppene fortrenger alle andre lavvokste planter. Storgravmyrt er ikke så hardfør som gravmyrt, og den finnes ikke naturalisert i Norge.

Litteratur

  • C. Grey-Wilson og M. Blamey (1992). Teknologisk Forlags store illustrerte flora for Norge og Nord-Europa. Norsk utgave T. Faarlund og P. Sunding. Teknologisk Forlag. s. 310–311. ISBN 82-512-0355-4.
  • J. Cullen, S.G. Knees og H.S. Cubey, red. (2011). The European Garden Flora Flowering Plants: A Manual for the Identification of Plants Cultivated in Europe, Both Out-of-Doors and Under Glass (2 utg.). Cambridge University Press. s. 476–478. ISBN 978-0-521-76160-4.
  • K. Marhold (2011). «Vinca major». Apocynaceae. – In: Euro+Med Plantbase - the information resource for Euro-Mediterranean plant diversity. Besøkt 13. november 2017.
  • «Vinca major». Flora Ibérica (PDF) (spansk). XI. Madrid: RJB/CSIC. s. 106–107.

Galleri

Eksterne lenker

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia forfattere og redaktører
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NO

Storgravmyrt: Brief Summary ( Norveççe )

wikipedia NO tarafından sağlandı

Storgravmyrt (Vinca major) er en eviggrønn halvbusk i gravmyrtfamilien.

Den har vegetative, bueformede eller krypende stengler som slår rot ytterst. Blomstene sitter enkeltvis i bladhjørnene på opprette stengler som blir opptil 30 cm høye. Bladene sitter motsatt og er blanke, mørkegrønne, ovale, 2,5–9 cm lange og 2–6 cm brede. Bladranden er hårete, noe som skiller storgravmyrt fra slektningen gravmyrt (V. minor).

Begerbladene har kanthår og er 7–18 mm lange. Blomstene er 30–50 mm i diameter og purpurblå. Kronbladene er vokst sammen til et 12–15 mm langt rør. Kronflikene er asymmetriske, så blomsten minner litt om en propell. Blomstringstida er mars–mai. Den befruktede blomsten utvikler seg til to belgkapsler, men frukten dannes sjelden i nordvestlige Europa.

Storgravmyrt vokser i skogkanter, kratt og skråninger. Den er ganske variabel og deles i tre underarter med følgende utbredelse:

subsp. major – hører hjemme i det sentrale middelhavsområdet, vanlig forvillet mange steder subsp. balcanica – vestlige Balkan subsp. hirsuta – Anatolia, av og til regnet som egen art, Vinca pubescens

Subsp. major er en vanlig hageplante som brukes til bunndekker. Den er svært nøysom og danner et tett, eviggrønt teppe der ugras ikke trives. Det finnes kultivarer med spraglete blad og forskjellige blomsterfarger. Storgravmyrt er naturalisert mange steder i Europa, Australia, New Zealand og Nord-Amerika. Den opptrer ofte som en skadelig invaderende art, og de tette teppene fortrenger alle andre lavvokste planter. Storgravmyrt er ikke så hardfør som gravmyrt, og den finnes ikke naturalisert i Norge.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia forfattere og redaktører
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NO

Vinca major ( Portekizce )

wikipedia PT tarafından sağlandı

Vinca major é uma espécie de planta com flor pertencente à família Apocynaceae.

Os seus nomes comuns são congoça, congonha, congossa, congossa-maior, congoxa, pervinca ou pervinca-maior. A sua floração dá-se de Março a Junho.[1]

A espécie foi descrita por Lineu e publicada em Species Plantarum 1: 209. 1753.[2]

Descrição

Corola grande (maior que nas espécies anteriores); segmentos do cálice com pêlos na margem; folhas com a base cordiforme.

Habitat

Sebes, valados, lugares húmidos e sombrios, margens dos campos.

Subespécies

A base de dados The Plant List indica 3 subespécies aceites:[3]

  • Vinca major subsp. balcanica (Pénzes) Kozuharov & A.V.Petrova
  • Vinca major subsp. hirsuta (Boiss.) Stearn
  • Vinca major subsp. major

Sinónimos

A base de dados Tropicos indica como sinónimos desta espécie:[4]

Referências

  1. «Vinca_major». Flora Digital de Portugal. jb.utad.pt/flora
  2. Detalhes da espécie - Tropicos
  3. The Plant List
  4. Sinónimos - Tropicos
 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores e editores de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia PT

Vinca major: Brief Summary ( Portekizce )

wikipedia PT tarafından sağlandı

Vinca major é uma espécie de planta com flor pertencente à família Apocynaceae.

Os seus nomes comuns são congoça, congonha, congossa, congossa-maior, congoxa, pervinca ou pervinca-maior. A sua floração dá-se de Março a Junho.

A espécie foi descrita por Lineu e publicada em Species Plantarum 1: 209. 1753.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores e editores de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia PT

Veliki zimzelen ( İspanyolca; Kastilyaca )

wikipedia SL tarafından sağlandı

Veliki zimzelen (znanstveno ime Vinca major) je zimzelena rastlina iz družine pasjestrupovk (Apocynaceae). Izvira iz zahodnega Sredozemlja, v Sloveniji paraste v listnatih ali mešanih gozdovih in na obrobjih gozdov. Pogosto ga sadijo kot okrasno rastlino.

Opis

Veliki zimzelen zraste do 25 cm visoko in se s širjenjem plazečih poganjkov ponovno ukoreninja in tvori nove rastline. Iz ene rastline se tako lahko v premeru od 2 do 5 metrov ustvari gosta podrast, ki lahko sega celo do 70 cm visoko. Listi so usnjati, ovalni in sijoči, na stebla so nameščeni nasprotno. V dolžino merijo med 3 in 9, v širino pa med 2 in 6 cm. Cvetovi so modri ali vijolični in imajo pet venčnih listov ter premer od 3 do 5 cm. Rastlina cveti od pomladi do jeseni.

Obstajata dve podvrsti, ki sta geografsko ločeni:

  • Vinca major subsp. major - (južna Evropa)
  • Vinca major subsp. hirsuta (Boiss.) Stearn (syn. V. pubescens d'Urv.) - (Kavkaz, severovzhod Turčije)

Vrsta je postala invazivna v delih ZDA, Avstralije in Nove Zelandije.

Reference

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Avtorji in uredniki Wikipedije
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia SL

Veliki zimzelen: Brief Summary ( İspanyolca; Kastilyaca )

wikipedia SL tarafından sağlandı

Veliki zimzelen (znanstveno ime Vinca major) je zimzelena rastlina iz družine pasjestrupovk (Apocynaceae). Izvira iz zahodnega Sredozemlja, v Sloveniji paraste v listnatih ali mešanih gozdovih in na obrobjih gozdov. Pogosto ga sadijo kot okrasno rastlino.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Avtorji in uredniki Wikipedije
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia SL

Stor vintergröna ( İsveççe )

wikipedia SV tarafından sağlandı

Stor vintergröna (Vinca major L.) är en art i familjen oleanderväxter.

Beskrivning

Stor vintergröna är en krypande, eller sällsynt klättrande och rotslående buske. Stammarna kan bli två meter långa eller mer, och blommande skott kan bli 30 cm höga. Plantan är kal eller med lite hår vid noderna. Bladen är motsatta, skaftade, till cirka 6 × 4,5 cm, äggrunda, enkla, helbräddade, djupt gröna, vanligen tvärt avhuggna eller hjärtlika vid basen, något håriga längs nerver och kanter, kala undertill.

 src=
Vinca major var alba

Blommorna kommer ensamma i bladvecken på 3–5 cm långa blomskaft, de är violetta med vit bas. En odlad helt vit variant förekommer.

Foderflikarna är smalt lansettlika, till 1,5 cm långa. Kronan är trattlik med utbrett, femflikigt bräm, till 5 cm i diameter. Fruktskidorna sitter sammanväxta i par och blir 5 cm långa. Blomningen sker under våren.

Blomman är tvåkönad med 1 pistill och 5 ståndare med ståndarknapparna hopstående.

Kromosomtalet är 2n = 46.

Stor vintergröna är närstående och mycket lik vanlig vintergröna (V. minor L.), men den senare har kala blad med gradvis avsmalnande bladbas. Blomskaften är 1–1,5 cm långa.

Biotop

Till skillnad från vanlig vintergröna är stor vintergröna dåligt vinterhärdig, och trädgårdsexemplar bör grävas upp på hösten och vinterförvaras inomhus.

Fröna har dålig grobarhet, och förökning sker huvudsakligen vegetativt genom rotslående grenar.

Habitat

Vildväxande i västra och centrala Medelhavsområdet och västra Mindre Asien. I Sverige endast odlad som trädgårdsväxt, men kan ibland finnas som förvildad rymling från någon trädgård.

Källor

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia författare och redaktörer
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia SV

Stor vintergröna: Brief Summary ( İsveççe )

wikipedia SV tarafından sağlandı

Stor vintergröna (Vinca major L.) är en art i familjen oleanderväxter.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia författare och redaktörer
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia SV

Барвінок великий ( Ukraynaca )

wikipedia UK tarafından sağlandı

Барвінок великийквіткова рослина, родиною якої є південна Європа — від Іспанії і південної Франції до західних Балкан, Туреччини і західного Кавказу.

 src= Вікісховище має мультимедійні дані за темою: Vinca major


lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Автори та редактори Вікіпедії
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia UK

Барвінок великий: Brief Summary ( Ukraynaca )

wikipedia UK tarafından sağlandı


lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Автори та редактори Вікіпедії
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia UK

Vinca major ( Vietnamca )

wikipedia VI tarafından sağlandı

Vinca major là một loài thực vật có hoa trong họ La bố ma. Loài này được L. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1753.[1]

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ The Plant List (2010). Vinca major. Truy cập ngày 10 tháng 6 năm 2013.

Liên kết ngoài


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến phân họ Ba gạc này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia tác giả và biên tập viên
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia VI

Vinca major: Brief Summary ( Vietnamca )

wikipedia VI tarafından sağlandı

Vinca major là một loài thực vật có hoa trong họ La bố ma. Loài này được L. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1753.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia tác giả và biên tập viên
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia VI

Барвинок большой ( Rusça )

wikipedia русскую Википедию tarafından sağlandı
Царство: Растения
Подцарство: Зелёные растения
Отдел: Цветковые
Надпорядок: Asteranae
Семейство: Кутровые
Подсемейство: Rauvolfioideae
Триба: Vinceae
Вид: Барвинок большой
Международное научное название

Vinca major L.

Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 30237NCBI 185238EOL 585624GRIN t:41679IPNI 82697-1TPL kew-213165

Барвинок большой (лат. Vínca major) — полукустарник, вид рода Барвинок (Vinca) семейства Кутровые (Apocynaceae).

Распространение и экология

В природе ареал вида охватывает Южную Европу. Натурализовался повсеместно в Евразии и Северной Африке.

Встречается как культурный или одичалый, в садах и парках, реже в лесах.

Ботаническое описание

Стебель голый или с очень редкими волосками, достигают высоты 30—45 см (в культуре до 60—80 см).

Листья яйцевидные, длиной 4—8 см, шириной 2—5 см, голые, по краям ресничатые, верхние часто и по жилкам с обеих сторон опушённые.

Цветки ярко-синие, диаметром 30—50 мм, лопасти чашечки длиной 8—9 мм, ресничатые, на цветоножках длиной 3—5 см. Трубка венчика постепенно расширенная кверху, лопасти длиной 15—25 мм, шириной 10—18 мм, ромбически-обратнояйцевидные.

Цветёт в марте — апреле.

Vinca major-minor leaves.jpg
VINCA MAJOR - AGUDA - IB-021 (Vincapervinca).JPG
Vinca major vima 002 php.jpg
Слева направо.
Листья. Цветок (увеличено). Семена.

Таксономия

Вид Барвинок большой входит в род Барвинок (Vinca) трибы Vinceae подсемейства Rauvolfioideae семейства Кутровые (Apocynaceae) порядка Горечавкоцветные (Gentianales).


ещё 4 подсемейства
(согласно Системе APG II) ещё 7 родов семейство Кутровые триба Vinceae вид
Барвинок большой
порядок Горечавкоцветные подсемейство Rauvolfioideae род Барвинок ещё 4 семейства
(согласно Системе APG II) ещё 8 триб
(согласно Системе APG II) ещё 4 вида

Примечания

  1. Об условности указания класса двудольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Двудольные».
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Авторы и редакторы Википедии

Барвинок большой: Brief Summary ( Rusça )

wikipedia русскую Википедию tarafından sağlandı

Барвинок большой (лат. Vínca major) — полукустарник, вид рода Барвинок (Vinca) семейства Кутровые (Apocynaceae).

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Авторы и редакторы Википедии

蔓长春花 ( Çince )

wikipedia 中文维基百科 tarafından sağlandı
二名法 Vinca major
Linn.

蔓长春花学名Vinca major)为夹竹桃科蔓长春花属的植物,又称攀缠长春花(江苏南部种子植物手册)。分布于台灣本島欧洲以及中国大陆浙江江苏等地,目前已由人工引种栽培[1]

变种

花叶蔓长春花学名Vinca major var. variegata)为夹竹桃科蔓长春花属蔓长春花变种。分布在中国大陆江苏等地。

参考文献

 src= 维基共享资源中相关的多媒体资源:蔓长春花  src= 维基物种中的分类信息:蔓长春花
  1. ^ 昆明植物研究所. 蔓长春花. 《中国高等植物数据库全库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-02-21]. (原始内容存档于2016-03-05).
  •  src=

    金边蔓长春花


规范控制 小作品圖示这是一篇與植物相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
维基百科作者和编辑

蔓长春花: Brief Summary ( Çince )

wikipedia 中文维基百科 tarafından sağlandı

蔓长春花(学名:Vinca major)为夹竹桃科蔓长春花属的植物,又称攀缠长春花(江苏南部种子植物手册)。分布于台灣本島欧洲以及中国大陆浙江江苏等地,目前已由人工引种栽培。

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
维基百科作者和编辑

ツルニチニチソウ ( Japonca )

wikipedia 日本語 tarafından sağlandı
ツルニチニチソウ Vmajor.jpg
ツルニチニチソウ
分類 : 植物界 Plantae : 被子植物門 Magnoliophyta : 双子葉植物綱 Magnoliopsida : リンドウ目 Gentianales : キョウチクトウ科 Apocynaceae : ツルニチニチソウ属 Vinca : ツルニチニチソウ V. major 学名 Vinca major 和名 ツルニチニチソウ(蔓日々草) 英名 bigleaf periwinkle

ツルニチニチソウ(蔓日々草、学名Vinca major)はキョウチクトウ科の常緑蔓性植物の一種。ツルギキョウともいうが、キキョウ科にツルギキョウ(学名:Campanumoea maximowiczii)という植物があり、キキョウ科のものが標準和名のツルギキョウである[1]

分布[編集]

ヨーロッパ原産で観賞用に栽培される[2]北アメリカ南アメリカオーストラリア、日本に帰化している[2]

特徴[編集]

 src=
石垣を這い上がるツルニチニチソウ(兵庫県西脇市にて、4月)

Vinca属は蔓性の多年草あるいは亜低木に分類され、日本ではツルニチニチソウ(Vinca major)とさらに小型のヒメツルニチニチソウ(V. minor)の2種が一般的に知られる。茎が地面や石垣などを這い、節から根を出し広がって増える。この性質のため、吊り鉢から茎を垂らしたり、グランドカバーなどに利用される。特にの入る品種が園芸品種として好まれる。斑には、黄色があり、斑の模様も多様であるが、斑入り品種は花付きがよくない傾向がある。耐寒性、耐陰性、耐乾性に優れ周年の鑑賞に耐える[1]

花期は、~初夏。花の形がニチニチソウに似ているが、色は青紫色または白色[1]。柱頭は円盤状をしており、その上にのある突起物があるが、このような柱頭の植物は珍しい。葉は幅広い。ニチニチソウ同様に繁殖力が非常に強く、観賞用によく栽培される。ビンカアルカロイドとは異なるアルカロイドを含む。

参考文献[編集]

  1. ^ a b c NHKみんなの園芸 - ツルニチニチソウの基本情報
  2. ^ a b 清水矩宏・森田弘彦・廣田伸七 『日本帰化植物写真図鑑 Plant invader 600種』 全国農村教育協会ISBN 4-88137-085-5。 p.227

関連項目[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、ツルニチニチソウに関連するメディアがあります。
 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
ウィキペディアの著者と編集者

ツルニチニチソウ: Brief Summary ( Japonca )

wikipedia 日本語 tarafından sağlandı

ツルニチニチソウ(蔓日々草、学名:Vinca major)はキョウチクトウ科の常緑蔓性植物の一種。ツルギキョウともいうが、キキョウ科にツルギキョウ(学名:Campanumoea maximowiczii)という植物があり、キキョウ科のものが標準和名のツルギキョウである。

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
ウィキペディアの著者と編集者