Filipendula ulmaria (L.) Maxim.

Älgört länkar hit. Älgört kan också vara ett namn på torta.

Älggräs (Filipendula ulmaria L.) är en ört i släktet älggräs i familjen rosväxter.

Beskrivning

Älggräset är en ganska högväxt art (omkring 1–1,5 meter), som vanligen inte blommar förrän efter midsommar. De gräddvita blommorna, som har fem kronblad, sitter i breda knippen och är starkt doftande^[1] Trots att blommorna saknar nektar lockar doften stora mängder insekter, som bara får pollen med sig. Doften kommer av kronbladens innehåll av doftämnet salicylaldehyd,^[2] även kallad spireaolja.^[3] Blommorna och bladen luktar olika på grund av att de innehåller olika doftämnen.

Bladen är parvis sammansatta med sågade, lansettlika småblad.^[1]

Frukten är en spiralvriden nöt innehållande ett enda frö. Den är fylld med luft, varför den kan flyta på det vatten, som ofta finns intill älggräsets växtplatser, vilket underlättar spridning till nya växtplatser.

Förväxlingsarter

Älggräs kan förväxlas med andra Filipendula-arter, bland annat med brudbröd, Filipendula vulgaris.^[1]

Biotop

Älggräs växer i stora bestånd på fuktiga skogsängar, på försumpade ställen i skogarna (alkärren), vid skuggrika stränder och håller sig envist kvar i de diken, som går genom åkrar och gärden.

Habitat

Älggräsets utbredningsområde omfattar hela Skandinavien och Finland samt nästan hela Europa och Sibirien.

Finns på ett fåtal lokaler i Nordamerika, men är troligen inte ursprunglig där.

Utbredningskartor

• Norden [3]
• Norra halvklotet [4]

Användning

Om bladen av älggräs gnuggas avger de en stark och angenäm doft som påminner om rödklöverns blomdoft. Doftämnet är en benzoloid.^[3]

Bladen har för sin väldofts skull använts redan på 300-talet f.Kr. i Grekland; älgörten tillhörde också kelternas heliga örter.^[4]

Bin har ett välutvecklat luksinne, och för att locka svärmande bisamhällen in i en bikupa är ett knep att gnida insidan av den med älggräsblad.

Förr spred man gärna ut blad av älggräs på golvet vid högtidliga sammanhang.^[4]

Älggräset har också använts för smaksättning av öl och mjöd, antingen genom att karen gneds med bladen, eller att de tillsattes som krydda. Man har även kryddat portvin och ättika med blommorna.^[5]

Av blommorna kan en saft kokas, efter samma recept som fläderblomssaft. De senare åren har allt fler uppmärksammat älgörtssaften, flera bloggare^{[6] [7]} har beskrivit saftkokningen på älgört och i specialbutiker finns också saften att köpa.^{[8] [9]}

Medicinsk verkan

Bladen och blommorna ^[4] innehåller salicylsyra. En drog gjord på torkade blommor (i den gamla farmakologin benämnt spiræe herba) har inom folkmedicinen använts som smärtstillande och febernedsättande medel.^[4] Även svettdrivande.^[1]

Växtens tidigare vetenskapliga namn Spiraea ulmaria har fått ge namn åt läkemedlet Aspirin, resultatet av det tyska läkemedelsföretaget Bayer AG:s utveckling av salicylsyra till acetylsalicylsyra. I dag är acetylsalicylsyra en läkemedelssubstans som fortfarande tillverkas i stor mängd på syntetisk väg.

Etymologi

Latinets Filipendula, av filum ('tråd') och pendere ('hänga'), syftade på de trådar som håller ihop rotknölarna. Artnamnet ulmaria ('almliknande') syftar på att alm och älgört har blad som i någon mån liknar varandra.^[4]

Det gamla namnet spiræe är en latinisering av grekiska ϛπειρα (speira) = spiral, hoprullat, syftande på fruktens form.

Förledet älg kommer från bygdemål "ale" som betyder öl. Namnet älgört har därför inget med älgar att göra. Det ursprungliga namnet är ölgräs där gräs ska tolkas som ört. Således betyder älgört en "ört för öl". Förr i tiden fanns ingen humle i Skandinavien för ölbryggning. Istället användes framförallt älgört (dvs. ölgräs).^[10]

Bygdemål

Namn Trakt Ref. Kommentar Aleskogsgräs ^[4] Algräs Uppland Bladens utseende liknar alens blad Aligräs Österbotten ^[11] Allmycke ^[4] Bigräs ^[4] Man ansåg bin lockas av älggräsets doft, varför man gnuggade bikupans insida med älggräs Brakä Gotland Brake, brakebuske ^[4] Brake är även ett alternativnamn för Brakved, Frangula alnus Byttgräs, byttogräs ^{[4] [12]} Älggräs användes för att rengöra byttor (laggkärl av trä) Johannisört ^[4] Detta ska ej förväxlas med (äkta) johannesört, Hypericum perforatum Kallgräs Växer på kalljord, varmed i äldre tider menades fuktig mark, sumpig mark Karsyrt ^[4] Förvrängning av karsört Karsört, Kars ört ^[4] Karsöta ^[4] Kassöta ^[4] Förvrängning av karsöta Karört ^[4] Korosor ^[4] Kärrört ^[4] Luktört ^[4] Älggräs har en angenäm doft, och av den anledningen spred förr allmogen ut älggräs på golvet vid fester Läkblad ^[4] Används som huskur mot feber och värk. Effekten beror på alggräsets innehåll av salicylsyra Majblomster ^[4] Majblomster är även ett alternativnamn för Smörblomma, Ranunculus acris Majgräs ^[4] Manngräs ^[4] Förväxla ej med Mannagräs, Glyceria fluitans Mjödört, miodyrt, miödyrt, myodyrt, myödhyrth ^{[4] [5]} Användes som smaksättare vid bryggning av mjöd Persmässgräs ^[4] Blommar vid tiden för Persmässan Rönngräs ^[4] Spirea ^[4] Kortform av vetenskapliga namnet Spiræa ulmaria Vanhävdsört Växten invaderar ofta dåligt skötta kulturmarker – vanhävdsmarker Vinblom ^[4] Älgört Ölgräs, ölört ^[4] Alggräs användes vid bryggning av öl eller som krydda i färdigt öl

Beträffande namn med efterleden -gräs kan noteras att man i äldre tider inte över huvud taget använde termen ört. Alla växter som i dag benämns örter kallades då gräs. Termen ört är ett senare tiders påfund. Somliga, egentligen föråldrade namn, har dock hängt kvar än idag, t. ex. just älggräs.

Synonymer

Basionym Spiraea ulmaria L. 1753

Två underarter till älggräs finns identifierade. Dessa har i litteraturen beskrivits under ett antal olika namn enligt nedan.

Bilder

• Vänsterklicka på en bild för förstoring. Kan göras upprepade gånger
• Toppblad

• Skott

• Hundratals blommor i en vippa

• Blomma

• En humla, (Bombus kimalane) lockas av blommans doft, men blir lurad på nektar.

• Gallbildning på ett blad

• Älggräs kan drabbas av mögel på en stjälk

• Svamprost av Triphagmium ulmariae

• Utblommad i slutet på oktober; bara frukterna kvar

• Frön
  Lägg märke till skalan längst ned, i mitten

• Frön
  I mitten en frukt

• Tvärån, nära Rödäng i Umeå

• En odlad trädgårdsvariant

• Omogna frukter

• 

Referenser

Noter

1. ^ [a b c d] "Älggräs". Den virtuella floran. Läst 11 augusti 2013.
2. ^ Svenska Akademiens ordbok: Salicyl-aldehyd
3. ^ [a b] Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 288, [1] Wahlström & Widstrand Stockholm 1917–1926
4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac] "Älgört". Shenet.se. Läst 11 augusti 2013.
5. ^ [a b] "älggräs". NE.se. Läst 11 augusti 2013.
6. ^ ”Älgörtssaft | Anna-Sara”. Anna-Sara. 22 juli 2019. https://jagarinnan.wordpress.com/tag/algortssaft/. Läst 22 juli 2017.
7. ^ Wijk, Maria (8 juli 2014). ”Älgörtssaft | Gourmeten”. Gourmeten. Maria Wijk. https://gourmeten.wordpress.com/2014/07/08/algortssaft/. Läst 22 juli 2017.
8. ^ ”AlterHedens Gårdsbutik och Rabarberi”. AlterHedens webbplats. AlterHedens Gårdsbutik & Rabarberi. Arkiverad från originalet. https://www.alterhedens.se/halsa-i-bar/algort/. Läst 14 februari 2019.
9. ^ Gunnare, Eva. ”Älgörtssaft – Essense of Lapland”. Essense of Laplands webbplats. Eva Gunnare. http://eolapland.se/portfolio-items/algortssaft/?portfolioCats=43%2C44. Läst 22 juli 2017.
10. ^ ”Älggräs” (på sv-SE). arkeologerna.com. https://arkeologerna.com/bloggar/tradgardsarkeologi/alggras/. Läst 13 april 2019.
11. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, s 6 [2] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
12. ^ Svenska Akademiens ordbok: Bytt-gräs
13. ^ (J.Presl & C.Presl) Schübl. & G.Martens, 1834

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Älggräs.
  Bilder & media