Lanius Linnaeus 1758

Törnskatsläktet (Lanius) är ett fågelsläkte av ordningen tättingar i familjen törnskator. Den absoluta merparten av törnskatorna placeras i detta släkte.

Utseende

Dessa fåglar har en stark, hoptryckt näbb. Den övre näbbhalvan hakformigt nedböjd ute i spetsen så att den går över den kortare underkäken och bakom spetsen är näbben försedd med en skarp, tandformig flik. Munvinklarna är kantade med styva borst. De har kraftiga ben och tarsen är baktill täckt av längsskenor och tvärsköldar framtill. Vingarna är medelstora och stjärten är vanligen lång och mer eller mindre avrundad. Könen hos merparten av arterna är olika där hanen bär en ljusare och mer konrastrikt fjäderdräkt.

Utbredning

Merparten av arterna i detta släkte förekommer i Eurasien och Afrika men varfågeln (Lanius excubitor) har en cirkumpolär utbredning och amerikansk törnskata (Lanius ludovicianus) förekommer endast i Nordamerika. Ingen art ur detta släkte, eller ens ur familjen törnskator förekommer i Sydamerika eller Australien.

Arterna som lever i norr eller i tempererade områden, som varfågel och törnskata (L. collurio) är flyttfåglar.

Förekomst i Sverige

Varfågel och törnskata är de enda två arter som häckar i Sverige. Utöver detta har även arterna brun törnskata (L. cristatus), isabellatörnskata (L. isabellinus), turkestantörnskata (L. phoenicuroides), rostgumpad törnskata (L. schach), svartpannad törnskata (L. minor), ökenvarfågel (L. elegans), rödhuvad törnskata (L. senator) och masktörnskata (L. nubicus) observerats i Sverige^[1].

Biotop, beteende och föda

De förekommer i det öppna landskapet och ses ofta sittande upprätt i en trädtopp eller på en stolpe spanande efter byten. De lever ensamma förutom vid häckningstid och är starkt revirhävdande. De fångar sina byten i luften eller på marken och släktets huvudföda är större insekter, men de tar också mindre fåglar, kräldjur och däggdjur. På vinterna är huvudfödan för de större nordliga arterna, exempelvis varfågeln ryggradsdjur. De samlar förråd av mat. Mindre djur sätter de fast på taggarna av buskar medan större byten sätts fast i grenklykor.

Häckning

Boet placeras i en tät buske. Honan ruvar ensam äggen och hanen förser henne under tiden med mat. Efter kläckningen tar båda föräldrana hand om ungarna.

Namn

Släktets vetenskapliga namn kommer från latinets lanius vilket betyder "slaktare".

Taxonomi

Brun törnskata (Lanius cristatus). Adult hane fotograferad i Västbengalen, Indien.

Indisk törnskata (Lanius vittatus). Adult hane fotograferad i Sultanpur National Park i Indien.

Isabellatörnskata (Lanius isabellinus). Juvenil fotograferad i Cresswell Pond, Northumberland, UK den 30 oktober 2006.

Artgränserna inom släktet är komplicerade och under diskussion, numera framför allt bland varfåglarna men tidigare även kring törnskatan (Lanius collurio) och dess närmaste släktingar. Studier visar också att släktet som det är konstituerat idag troligen är parafyletiskt. Följande systematik och artuppdelning följer Clements et al 2018, med kommentarer om avvikelser:^[2]

• Tigertörnskata (Lanius tigrinus)
• Rosthuvad törnskata (Lanius bucephalus)
• Törnskata (Lanius collurio)
• Turkestantörnskata (Lanius phoenicuroides) – behandlades tidigare som underart till L. isabellinus
• Isabellatörnskata (Lanius isabellinus)
• Brun törnskata (Lanius cristatus)
• Kastanjeryggig törnskata (Lanius collurioides)
• Saheltörnskata (Lanius gubernator)
• Indisk törnskata (Lanius vittatus)
• Rostgumpad törnskata (Lanius schach)
• Himalayatörnskata (Lanius tephronotus)
• Filippintörnskata (Lanius validirostris)
• Amerikansk törnskata (Lanius ludovicianus)
• Beringvarfågel (Lanius borealis) – behandlades tidigare som underart till L. excubitor
• Iberisk varfågel (Lanius meridionalis) – behandlades tidigare som inkluderande elegans under namnet ökenvarfågel eller sydlig varfågel, före det underart till L. excubitor
• Varfågel (Lanius excubitor)
  • Ökenvarfågel (Lanius [e.] elegans) – behandlas vanligen som underart till excubitor men bryts ut av Birdlife Sverige som egen art; placerades tidigare i meridionalis med det svenska namnet ökenvarfågel eller sydlig varfågel
  • Saxaulvarfågel (Lanius [e.] pallidirostris) – urskiljs som egen art av IOC
• Svartpannad törnskata (Lanius minor)
• Kinesisk varfågel (Lanius sphenocercus)
  • "Tibetvarfågel" (Lanius [s.] giganteus) – urskiljs som egen art av Birdlife International
• Gråryggig törnskata (Lanius excubitoroides)
• Långstjärtad törnskata (Lanius cabanisi) – bör enligt DNA-studier troligen brytas ut till ett eget släkte
• Taitatörnskata (Lanius dorsalis)
• Somaliatörnskata (Lanius somalicus)
• Mackinnontörnskata (Lanius mackinnoni)
• Nordlig fiskaltörnskata (Lanius humeralis) – behandlades tidigare som underart till collaris och vissa gör det fortfarande
• Sydlig fiskaltörnskata (Lanius collaris)
• Miombotörnskata (Lanius souzae)
• Sãotométörnskata (Lanius newtoni)
• Masktörnskata (Lanius nubicus)
• Rödhuvad törnskata (Lanius senator)

Referenser

Källor

• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
• Magnus Hellström et al (2007) Isabellatörnskata: Raritetskommitténs genomgång av de svenska fynden. & Brun Törnskata (Lanius cristtus): För första gången anträffad i Sverige och Europa., Vår fågelvärld, vol:66, nr:8, sid:30-38
• Club300 (2005) Svenska fågellistan, Club 300, www.club300.se, läst 2007-12-09
• Tony Harris (2000) Shrikes and Bush-shrikes, ISBN 0-7136-3861-3
• Holarktis Fåglar, version 2 (2007) Holarctic Birds, Part 5, SOF:s Taxonomikommittés officiella lista över Holarktis fåglar, läst 2007-12-09

Noter

1. ^ Fram till och med augusti 2018
2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Lanius.
  Bilder & media