Rhinolophus borneensis Peters 1861

Rhinolophus borneensis^[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Peters 1861. Den ingår i släktet hästskonäsor, och familjen Rhinolophidae.^[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.^[1]

Underarter

Catalogue of Life samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fyra underarter:^[2][4]

• Rhinolophus borneensis borneensis Peters, 1861
• Rhinolophus borneensis chaseni Sanborn, 1939
• Rhinolophus borneensis importunus Chasen, 1939
• Rhinolophus borneensis spadix Miller, 1901

Utseende

Rhinolophus borneensis har en ganska blek päls vars färg varierar mellan orange och brunt.^[6] Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.^[7] Underarmslängden (som styr vingbredden) är 4 till 4,5 cm, svanslängden 2 till 2,5 cm, och vikten mellan 7 och 8,5 g.^[6]

Utbredning

Arten förekommer främst på Borneo (med undantag för Brunei^[1]) där den är vanlig, den är även mindre vanligt förekommande^[8] i spridda populationer på Java, på Malackahalvön och på det sydostasiatiska fastlandet från Kambodja över Laos till norra Vietnam. Den finns förmodligen även i Thailand, även om inga observationer har gjorts där.^[1]

Ekologi

Fladdermusen lever i låglandet och i låga bergstrakter upp till 1 000 meter över havet. Habitatet utgörs av både urskog och kulturskog.^[1]

Arten är nattaktiv och sover under dagen i bergssprickor, i ihåliga träd, i bambusnår och under bananblad.^[1] Fladdermusen har aven observerats i stort antal (flera hundra individer) i grottor.^[6]

Källor

1. ^ [a b c d e f] 2008 Rhinolophus borneensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 17 september 2016.
2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus borneensis
3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+borneensis/match/1. Läst 18 september 2016.
5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
6. ^ [a b c] Quentin Phillipps och Karen Phillipps (2016) (på engelska). Phillipps' Field Guide to the Mammals of Borneo and Their Ecology: Sabah, Sarawak, Brunei, and Kalimantan. Princeton University Press. sid. 104. ISBN 978 0 691 16941 5. https://books.google.se/books?id=0SxzCwAAQBAJ&pg=PA104&lpg=PA104&dq=%22Rhinolophus+borneensis%22&source=bl&ots=tJMAk6t7ke&sig=a0Ehtq-HZkBjnIDU3rFMI8vnh8k&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwj-sMrnrpLPAhVDVSwKHSCsDZw4ChDoAQgpMAI#v=onepage&q=%22Rhinolophus%20borneensis%22&f=false
7. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3
8. ^ Petr Benda (2010). ”On a small collection of bats (Chiroptera) from western Sabah (North Borneo, East Malaysia)” (på engelska) (PDF, 498 kB). Vespertilio (13–14): sid. 12–14. ISSN 1213-6123. http://www.ceson.org/vespertilio/13/Benda2010vesp1.pdf.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus borneensis.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Rhinolophus borneensis.
  Artförteckning