Bergek (Quercus petraea) kallas också vinterek eller druvek (ekollonen sitter som oskaftade druvklasar). Bergeken förekommer över större delen av Europa. I Sverige har den en sydvästlig utbredning, arten förekommer talrikast i de södra landskapen och mer sällsynt norrut till Östergötland och Värmland[1]. Den är vanlig i kustnära områden och växer oftast på magra steniga marker. Träden blir 20–25 meter höga. Bladen liknar ekens (Q. robur) blad, men bladbasen är kilformad och undersidan är vanligen tätt stjärnhårig. Blom- och fruktskaften är mycket korta, vilket gör att ekollonen sitter tätt samlade. De korta blom- och fruktskaften är det säkraste sättet att skilja bergeken från ek (Q. robur)[2]. I de områden där ek och bergek växer tillsammans kan hybrider bildas.
Som ensamt träd blommar det i 40-årsåldern men i en ekskog dröjer det till 80-årsåldern innan den går i blomning.
Bergek är tillsammans med "vanlig ek", Quercus robur en av två trädarter som i vinsammanhang går under beteckningen "fransk ek", och som används för att tillverka vintunnor som ger fatkaraktär åt vinerna.
Bergek (Quercus petraea) kallas också vinterek eller druvek (ekollonen sitter som oskaftade druvklasar). Bergeken förekommer över större delen av Europa. I Sverige har den en sydvästlig utbredning, arten förekommer talrikast i de södra landskapen och mer sällsynt norrut till Östergötland och Värmland. Den är vanlig i kustnära områden och växer oftast på magra steniga marker. Träden blir 20–25 meter höga. Bladen liknar ekens (Q. robur) blad, men bladbasen är kilformad och undersidan är vanligen tätt stjärnhårig. Blom- och fruktskaften är mycket korta, vilket gör att ekollonen sitter tätt samlade. De korta blom- och fruktskaften är det säkraste sättet att skilja bergeken från ek (Q. robur). I de områden där ek och bergek växer tillsammans kan hybrider bildas.
Som ensamt träd blommar det i 40-årsåldern men i en ekskog dröjer det till 80-årsåldern innan den går i blomning.
Bergek är tillsammans med "vanlig ek", Quercus robur en av två trädarter som i vinsammanhang går under beteckningen "fransk ek", och som används för att tillverka vintunnor som ger fatkaraktär åt vinerna.