Sciurus yucatanensis[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av J. A. Allen 1877. Den ingår i släktet trädekorrar och familjen ekorrar.[4][5]
Catalogue of Life[4] och Wilson & Reeder[2] skiljer båda mellan tre underarter:
Arten är en medelstor ekorre med en relativt lång svans. Medellängden är 45,1 cm för underarten S. y. yucatanensis, 48,5 cm för S. y. phaeopus, inklusive en genomsnittlig svanslängd på 22,2 respektive 24 cm.[6]
Ryggpälsen är gråsprångd med gulbruna toner, medan pälsen på buksidan varierar från smutsigt vit över gulgrå till svart. Svansen är gråsvart på översidan; på undersidan har den en brungrå till mörkgrå mittstrimma med svarta kanter och utanpå dessa vitt.[6] Färgteckningen är variabel; individer i norra delen av utbredningsområdet tenderar att vara ljusare än de i södra delen.[7]
Sciurus yucatanensis lever i låglandet och i kuperade områden upp till 750 meter över havet. Habitatet utgörs av städsegröna och lövfällande skogar, blandskog med ek och tall samt ungskog.[1]
Individerna är främst aktiva på morgonen och de klättrar huvudsakligen i växtligheten. Boet byggs av kvistar och blad. Arten är främst en fruktätare. I brist på mjuka frukter tar den annan föda,[7] som frön och nötter samt även blommor, knoppar och unga växtskott.[1]
Honan föder en kull på två eller tre ungar under den torra perioden (april till augusti).[1]
Som artens vetenskapliga namn antyder förekommer ekorren på Yucatanhalvön och i angränsande områden av Mexiko, Belize och Guatemala.[1]
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, och populationen är stabil. Inga egentliga hot anges, men man konstaterar att utbredningen är fragmenterad.[1] Smithsonian National Museum konstaterar att arten är ovanligare i norr på grund av den högre mänskliga närvaron och det därmed ökande jakttrycket.
Sciurus yucatanensis är en däggdjursart som beskrevs av J. A. Allen 1877. Den ingår i släktet trädekorrar och familjen ekorrar.