Diglossa lafresnayii és una espècie de tàngara sud-americana que es troba des de Veneçuela fins a Perú. El seu hàbitat natural es troba en els boscos dels erms andins (a Perú entre els 2.000 i els 3.700 m d'altitud); el seu curiós bec indica que és una au que s'alimenta de nèctar.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Gwanwr blodau gloyw (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gwanwyr blodau gloywon) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Diglossa lafresnayii; yr enw Saesneg arno yw Glossy flowerpiercer. Mae'n perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn D. lafresnayii, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r gwanwr blodau gloyw yn perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Bras Brewer Spizella breweri Bras coed Spizella arborea Bras llwydaidd Spizella pallida Bras meysydd Spizella pusilla Bras Pigddu Spizella passerina Bras Worthen Spizella wortheni Pila mynydd cynffonwyn Phrygilus alaudinus Pila mynydd galarus Phrygilus fruticeti Pila mynydd gyddfwyn Phrygilus erythronotus Pila mynydd llwyd Phrygilus unicolor Pila mynydd llwytu Phrygilus carbonarius Pila mynydd Patagonia Phrygilus patagonicus Pila mynydd penddu Phrygilus atriceps Pila mynydd penllwyd Phrygilus gayi Pila mynydd Periw Phrygilus punensisAderyn a rhywogaeth o adar yw Gwanwr blodau gloyw (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gwanwyr blodau gloywon) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Diglossa lafresnayii; yr enw Saesneg arno yw Glossy flowerpiercer. Mae'n perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn D. lafresnayii, sef enw'r rhywogaeth.
Der Stahlhakenschnabel (Diglossa lafresnayii) ist eine Vogelart aus der Familie der Tangaren (Thraupidae). Die Art hat ein großes Verbreitungsgebiet, das die südamerikanischen Länder Peru, Ecuador, Kolumbien und Venezuela umfasst. Der Bestand wird von der IUCN als nicht gefährdet (Least Concern) eingeschätzt.[1] Die Art gilt als monotypisch.
Der Stahlhakenschnabel erreicht eine Körperlänge von etwa 14,5 Zentimetern. Der nach oben gewandte schwarze Schnabel hat eine hakenförmige Spitze. Das Gefieder ist überwiegend glänzend schwarz. Nur die Schulterfedern sind blaugrau. Die Augen sind dunkel. Der Geschlechtsdimorphismus ist nicht besonders ausgeprägt. Juvenile ähneln ausgewachsenen Tieren, haben aber einen blasseren Schnabel.
Normalerweise sieht man den Stahlhakenschnabel alleine oder in Paaren. Hin und wieder sitzt er auf den Spitzen von Baumsträuchern und zwitschert. Meist ist er aber unauffällig. Dabei hüpft er im Verborgenen durch die dichte Vegetation. Er fliegt relativ bodennah. Er versucht offenes Habitat möglichst zu vermeiden. Er ernährt sich von Insekten und durchbohrt mit seinem Schnabel Blumenkronen.
Man findet den Stahlhakenschnabel normalerweise nahe der Baumgrenze von feuchten Bergwaldrändern und Nebelwald in Höhen zwischen 2000 und 3250 Metern. Hier bewegt er sich in abgelegenen Gebieten im Gestrüpp und der typischen Vegetation des Páramo. In Peru findet man ihn an den Osthängen der Anden nördlich und westlich des Marañón-Tales. In Ecuador wurde er im südlichen Azuay beobachtet. In Kolumbien wurde von Vorkommen in den Ostanden und den Zentralanden der Departamentos Antioquia, Caldas und Tolima berichtet. Im nordwestlichen Venezuela kommt er in den Anden der Bundesstaaten Táchira, Mérida und Trujillo vor.
Der Gattungsname ist von griechisch dis, di- (= zwei) und glossa (= Zunge) abgeleitet und bezieht sich auf die typische U-förmige Zunge dieser Gattung. Auguste Boissonneau beschrieb den Stahlhakenschnabel zuerst unter dem Namen Uncirostrum La Fresnayii.[2] Er widmete das wissenschaftliche Taxon Baron Frédéric de Lafresnaye.
Der Stahlhakenschnabel (Diglossa lafresnayii) ist eine Vogelart aus der Familie der Tangaren (Thraupidae). Die Art hat ein großes Verbreitungsgebiet, das die südamerikanischen Länder Peru, Ecuador, Kolumbien und Venezuela umfasst. Der Bestand wird von der IUCN als nicht gefährdet (Least Concern) eingeschätzt. Die Art gilt als monotypisch.
The glossy flowerpiercer (Diglossa lafresnayii) is a species of bird in the family Thraupidae. It is found in Colombia, Ecuador, Peru, and Venezuela.
Its natural habitats are subtropical or tropical moist montane forests, subtropical or tropical high-altitude grassland, and heavily degraded former forest.
The glossy flowerpiercer (Diglossa lafresnayii) is a species of bird in the family Thraupidae. It is found in Colombia, Ecuador, Peru, and Venezuela.
Its natural habitats are subtropical or tropical moist montane forests, subtropical or tropical high-altitude grassland, and heavily degraded former forest.
El pinchaflor satinado[4] (en Ecuador y Perú) (Diglossa lafresnayii), también denominado diglosa lustrosa (en Colombia), picaflor lustroso (en Colombia) o roba néctar lustroso (en Venezuela),[3] es una especie de ave paseriforme de la familia Thraupidae, perteneciente al numeroso género Diglossa. Es nativo de regiones andinas del noroeste de América del Sur.
Se distribuye de forma disjunta a lo largo de la cordillera de los Andes, desde el oeste de Venezuela (desde Lara), por los Andes orientales y centrales de Colombia, por Ecuador, hasta el extremo norte de Perú (Cajamarca).[1][5]
Esta especie es considerada bastante común en sus hábitats naturales: los matorrales y bosques bajos de los páramos andinos, es más numerosa cerca de la línea de árboles, principalmente en altitudes entre los 2700 y 3700 m;[5] su curioso pico indica que es un ave que se alimenta de néctar.
La especie D. lafresnayii fue descrita por primera vez por el ornitólogo francés Auguste Boissonneau en 1840 bajo el nombre científico Uncirostrum La Fresnayii; su localidad tipo es: «Santa Fé de Bogotá, Colombia».[3]
El nombre genérico femenino Diglossa proviene del griego «diglōssos» que significa de lengua doble, que habla dos idiomas; y el nombre de la especie «lafresnayii» conmemora al ornitólogo francés Frédéric de Lafresnaye (1783–1861).[6]
Es monotípica. Los amplios estudios filogenéticos recientes demuestran que la presente especie es hermana de Diglossa gloriosissima, y el par formado por ambas es hermano de Diglossa mystacalis.[7]
El pinchaflor satinado (en Ecuador y Perú) (Diglossa lafresnayii), también denominado diglosa lustrosa (en Colombia), picaflor lustroso (en Colombia) o roba néctar lustroso (en Venezuela), es una especie de ave paseriforme de la familia Thraupidae, perteneciente al numeroso género Diglossa. Es nativo de regiones andinas del noroeste de América del Sur.
Diglossa lafresnayii Diglossa generoko animalia da. Hegaztien barruko Thraupidae familian sailkatua dago.
Diglossa lafresnayii Diglossa generoko animalia da. Hegaztien barruko Thraupidae familian sailkatua dago.
Erakkopuhkoja (Diglossa lafresnayii) on Etelä-Amerikassa tavattava tangaroihin kuuluva varpuslintu.
Kooltaan erakkopuhkoja on noin 15 cm. Väritykseltään lintu on kokonaan kiiltävän musta, lukuun ottamatta sinertävän harmaata laikkua siivessä. Lajin nokka on pitkä, ylöspäin kaartunut ja koukkupäinen. Poikaset ovat väriltään harmaita. Erakkopuhkoja muistuttaa ulkonäöltään mustapuhkojaa (Diglossa humeraalis), jolta kuitenkin puuttuu siiven sinertävä laikku. Erakkopuhkoja on myös hieman kookkaampi kuin mustapuhkoja.[2][3]
Erakkopuhkojaa tavataan Andeilta Venezuelasta, Kolumbiasta, Ecuadorista ja Perun luoteiskärjestä. Lajin elinympäristöä ovat kosteat metsät, metsänreunojen pensaikot, pensaikkoiset suot ja puutarhat. Lintu elää usein lähellä puurajaa. Erakkopuhkojan elinympäristöt sijaitsevat useimmiten 2 000–3 700 metrin korkeudella merenpinnasta.[2][3]
Erakkopuhkojat liikkuvat yksin tai pareittain. Laji laulaa pensaiden latvoissa, mutta viettää muuten varsin piileskelevää elämää. Pesimäkausi kestää helmikuulta heinäkuulle.[2][3]
Erakkopuhkojat käyttävät ravinnokseen kukkien mettä. Ne lävistävät teriön ja imevät meden pölyttämättä kukkia. Linnun on havaittu myös tekevän nokallaan viiltoja puun kuoreen ja syövän viillosta valuvaa mahlaa. Meden ja mahlan lisäksi erakkopuhkojat syövät myös hyönteisiä, joita ne pyydystävät kasvien lehdiltä tai ilmasta.[2][3][4]
Erakkopuhkoja (Diglossa lafresnayii) on Etelä-Amerikassa tavattava tangaroihin kuuluva varpuslintu.
Diglossa lafresnayii
Le Percefleur de Lafresnaye (Diglossa lafresnayii) est une espèce de passereau de la famille des Thraupidae.
De glansberghoningkruiper (Diglossa lafresnayii) is een zangvogel uit de familie Thraupidae (tangaren).
Diglossa lafresnayii é uma espécie de ave da família Thraupidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Colômbia, Equador, Peru e Venezuela.[1]
Os seus habitats naturais são: regiões subtropicais ou tropicais húmidas de alta altitude, campos de altitude subtropicais ou tropicais e florestas secundárias altamente degradadas.[1]
Diglossa lafresnayii é uma espécie de ave da família Thraupidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Colômbia, Equador, Peru e Venezuela.
Os seus habitats naturais são: regiões subtropicais ou tropicais húmidas de alta altitude, campos de altitude subtropicais ou tropicais e florestas secundárias altamente degradadas.
Glansblomstickare[2] (Diglossa lafresnayii) är en fågel i familjen tangaror inom ordningen tättingar.[3]
Fågeln förekommer i Anderna från Colombia till västra Venezuela, Ecuador och nordligaste Peru.[3]
IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den franska ornitologen Frédéric de Lafresnaye (1783-1861).[4]
Diglossa lafresnayii là một loài chim trong họ Thraupidae.[2]
Diglossa lafresnayii là một loài chim trong họ Thraupidae.
Diglossa lafresnayii (Boissonneau, 1840)
Синонимы Охранный статусБлестящий крючкоклюв[2] (лат. Diglossa lafresnayii) — вид птиц из семейства танагровых.
Блестящий крючкоклюв достигает длины примерно 14,5 см. Кверху загнутый чёрный клюв имеет крючковатую вершину. Оперение преимущественно блестяще-чёрное. Только перья плеча голубовато-серые. Глаза тёмные. Половой диморфизм выражен слабо. Молодые птицы похожи на взрослых птиц, однако у них более бледный клюв.
Птицы обитают в субтропических и тропических влажных горных и туманных лесах, на высоте 2000—3250 метров над уровнем моря[3], в венесуэльских Андах южнее до Норте-де-Сантандер (Колумбия), также изолированная популяция обитает в восточных Андах в департаменте Кундинамарка; в центральных районах от Антьокии южнее до Киндио и Толима, и на юге от восточного Каука (Колумбия) южнее через Эквадор до северного Перу (Кахамарка)[1].
Обычно блестящий крючкоклюв встречается или в паре, или в одиночку. Время от времени он сидит на верхушках деревьев и щебечет. Однако чаще он незаметен в густой растительности. Он летает относительно низко над землёй, избегая открытых ландшафтов. Он питается насекомыми и пробуравливает венчики цветов своим клювом.
Блестящий крючкоклюв (лат. Diglossa lafresnayii) — вид птиц из семейства танагровых.