dcsimg

Seriemlər ( Aser )

fornì da wikipedia AZ

Seriemlər (lat. Cariamidae) — Durnakimilər dəstəsinə aid quş fəsiləsi.

Növləri

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia AZ

Seriemlər: Brief Summary ( Aser )

fornì da wikipedia AZ

Seriemlər (lat. Cariamidae) — Durnakimilər dəstəsinə aid quş fəsiləsi.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia AZ

Cariamidae ( Breton )

fornì da wikipedia BR

Cariamidae a zo ur c'herentiad e rummatadur an evned, termenet e 1850 gant an evnoniour gall Charles Lucien Bonaparte (1803-1857).

Diouzh Doare 6.2 an IOC World Bird List[1] ez a daou c'henad d'ober ar c'herentiad :

Genadoù (renket diouzh an urzh filogenetek)

O c'havout a reer e Suamerika.

Liammoù diavaez


Commons
Muioc'h a restroù diwar-benn

a vo kavet e Wikimedia Commons.

Notennoù ha daveennoù

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia BR

Cariamidae: Brief Summary ( Breton )

fornì da wikipedia BR

Cariamidae a zo ur c'herentiad e rummatadur an evned, termenet e 1850 gant an evnoniour gall Charles Lucien Bonaparte (1803-1857).

Diouzh Doare 6.2 an IOC World Bird List ez a daou c'henad d'ober ar c'herentiad :

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia BR

Cariàmids ( Catalan; Valensian )

fornì da wikipedia CA

Els cariàmids (Cariamidae) són una petita i antiga família d'aus tropicals sud-americans, coneguts com sariàs i relacionats amb la família Otididae.

Taxonomia

Tradicionalment classificats al tàxon (en general considerat subordre) Cariamae, dins l'ordre dels gruïformes (Gruiformes),[1] modernament s'han separat en el seu propi ordre, els Cariamiformes.[2]

Es creu que les dues espècies vivents de seriema, són les espècies vivents més properes a un grup de gegantesques "aus terrorífiques" carnívores, els forusràcids, que es coneixen gràcies a fòssils trobats a Nord-amèrica i del Sud. Altres grups relacionats, com els idiornítids o batornítids, formaven part de la fauna del Paleogen a Nord-amèrica i Europa, i possiblement a altres lloc. Tanmateix, el registre fòssil dels sariàs en si no és gaire bo, i fins ara només se n'ha descrit una espècie prehistòrica (Chunga incerta).[3]

Descripció

Tenen cames, cues i colls llargs, però ales curtes, cosa que es reflecteix en el seu estil de vida. Són aus marronoses amb becs curts i crestes erèctils, i que tenen una segona urpa extensible que poden alçar del terra. Malgrat que s'assembli a l'urpa del Velociraptor i altres deinonicosaures, no és prou corbada com per ser una autèntica arma.

Hàbitat i distribució

Viuen en zones herboses i seques del Brasil, Argentina i Paraguai.

Comportament

Es tracta d'aus terrestres que corren més ràpid del que volen (tot i que poden volar distàncies curtes). S'alimenten d'insectes, serps i llangardaixos.

El sarià crestat construeix nius a terra, mentre que l'altra espècie del gènere, el seriema de potes negres, els construeix als arbres. Ambdues espècies ponen dos ous.

Espècies

Hi ha dues espècies:

Referències

  1. Els cariàmids dins els gruïformes (anglès)
  2. Els cariàmids dins els Cariamiformes (anglès)
  3. E. P. Tonni (1974). Un Nuevo Carámido (Aves. Gruiformes) del Plioceno Superior de la provincia de Buenos Aires. Ameghiniana. Volum 11. Nº 4 (366-372)

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autors i editors de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CA

Cariàmids: Brief Summary ( Catalan; Valensian )

fornì da wikipedia CA

Els cariàmids (Cariamidae) són una petita i antiga família d'aus tropicals sud-americans, coneguts com sariàs i relacionats amb la família Otididae.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autors i editors de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CA

Seriemaid ( Galèis )

fornì da wikipedia CY

Teulu neu grŵp o adar ydy'r Seriemaid (enw gwyddonol neu Ladin: Cariamidae).[1] Mae'r teulu hwn o adar o fewn yr urdd Cariamiformes.[2][3]

Gan fod lleoliad rhywogaethau, genera a theuluoedd yn newid yn eitha aml o fewn y tacson, yn enwedig o ganlyniad i ymchwil DNA, gall y dosbarthiad hwn hefyd newid.

Teuluoedd eraill o adar

Yn ôl IOC World Bird List ceir 240 teulu (Mawrth 2017) sy'n fyw heddiw (nid ffosiliau):

Teuluoedd

Adar AsgelldroedAdar DailAdar DeildyAdar DreingwtAdar DrudwyAdar FfrigadAdar GwrychogAdar HaulAdar MorgrugAdar OlewAdar ParadwysAdar PobtyAdar TagellogAdar TelynAdar TomenAdar TrofannolAdar y CwilsAlbatrosiaidApostolionAsitïodBarbedauBrainBrain MoelBreisionBrenhinoeddBrychionBwlbwliaidCagwodCarfilodCasowarïaidCeiliogod y WaunCeinddrywodChwibanwyrCiconiaidCiconiaid Pig EsgidCigfachwyrCigyddionCiwïodCnocellodCoblynnodCoblynnod CoedCocatwodCogauCog-GigyddionColïodColomennodCopogionCopogion CoedCornbigauCorsoflieirCotingaodCrehyrodCrehyrod yr HaulCropwyrCrwydriaid y MalîCwrasowiaidCwroliaidCwtiaidCwyrbigau

SeriemaidCynffonau SidanDelorion CnauDreinbigauDringhedyddionDringwyr CoedDringwyr y PhilipinauDrongoaidDrywodDrywod Seland NewyddEhedyddionEmiwiaidEryrodEstrysiaidEurynnodFangáidFfesantodFflamingosFireodFwlturiaid y Byd NewyddGarannodGiachod AmryliwGïachod yr Hadau

GolfanodGwanwyrGwatwarwyrGweilch PysgodGweinbigauGwenoliaidGwenynysorionGwyachodGwybed-DdaliwyrGwybedogionGwybedysyddionGwylanodGylfindroeonHebogiaidHelyddion CoedHercwyrHirgoesauHirgoesau CrymanbigHoatsiniaidHuganodHwyaidIbisiaidIeir y DiffeithwchJacamarodJasanaodLlwydiaidLlydanbigauLlygadwynionLlygaid-DagellLlysdorwyrLorïaidManacinodMeinbigauMel-Gogau

Mêl-Gropwyr HawaiiMelysorionMesîtauMotmotiaidMulfrainParotiaidPedrynnodPedrynnodPedrynnod PlymioPelicanodPengwiniaidPennau MorthwylPibyddionPigwyr BlodauPincodPiod MôrPitaodPotwaidPreblynnodPrysgadarPysgotwyrRheaodRhedwyrRhedwyrRhedwyr y CrancodRhegennodRhesogion y PalmwyddRholyddionRholyddion DaearRobinod Awstralia

SeriemaidSgimwyrSgiwennodSgrechwyrSïednodSiglennodTapacwlosTeloriaidTelorion y Byd NewyddTeyrn-WybedogionTinamwaidTitwodTitwod CynffonhirTitwod PendilTodiaidTresglodTrochwyrTrochyddionTroellwyrTroellwyr LlydanbigTrogoniaidTrympedwyrTwcaniaidTwinc BananaTwracoaidTylluan-DroellwyrTylluanodTylluanod Gwynion

Cyfeiriadau

  1. Bywiadur Llên Natur / Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 3 Mehefin 2016
  2. del Hoyo, J.; Elliot, A. & Christie D. (gol.). (2007). Handbook of the Birds of the World. ISBN 978-84-96553-42-2
  3. ICZN 1999. International Code of Zoological Nomenclature. 4ydd rhifyn. The International Trust for Zoological Nomenclature, Llundain. 306 tt.


Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CY

Seriemaid: Brief Summary ( Galèis )

fornì da wikipedia CY

Teulu neu grŵp o adar ydy'r Seriemaid (enw gwyddonol neu Ladin: Cariamidae). Mae'r teulu hwn o adar o fewn yr urdd Cariamiformes.

Gan fod lleoliad rhywogaethau, genera a theuluoedd yn newid yn eitha aml o fewn y tacson, yn enwedig o ganlyniad i ymchwil DNA, gall y dosbarthiad hwn hefyd newid.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CY

Seriemaer ( Danèis )

fornì da wikipedia DA

Seriemaer (Cariamidae) eller slangetraner er en lille familie af fugle med kun to arter i hver sin slægt. De lever begge i Sydamerika og færdes mest på jorden. Deres længde er for begges vedkommende omkring 90 centimeter.

Familien er den eneste i ordnen Cariamiformes, men er nogle gange blevet henført til Gruiformes.


Arter

Billeder

 src=
Udstoppet chunga fra Argentina
 src=



Kilder og eksterne henvisninger

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DA

Seriemaer: Brief Summary ( Danèis )

fornì da wikipedia DA

Seriemaer (Cariamidae) eller slangetraner er en lille familie af fugle med kun to arter i hver sin slægt. De lever begge i Sydamerika og færdes mest på jorden. Deres længde er for begges vedkommende omkring 90 centimeter.

Familien er den eneste i ordnen Cariamiformes, men er nogle gange blevet henført til Gruiformes.


licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DA

Seriemas ( Alman )

fornì da wikipedia DE

Die Seriemas (Cariamidae) sind eine Familie vorwiegend bodenlebender Vögel, die in trockenen, offenen Landschaften des zentralen und östlichen Südamerika verbreitet sind. Sie sind in zwei Gattungen mit je einer Art aufgegliedert. Es wird angenommen, dass die langbeinigen, bodenbewohnenden Seriemas mit den ausgestorbenen Terrorvögeln verwandt sind. Von der IUCN werden beide Arten als nicht gefährdet geführt.

Merkmale

Körperbau

Seriemas sind nach den Nandus, mit denen sie einige morphologische und verhaltensbiologische Merkmale teilen, die größten vorwiegend bodenlebenden Vögel Südamerikas. Beide Arten, die Rotfußseriema und die Schwarzfußseriema oder Tschunja, zeigen einen ähnlichen Körperbau. Mit einem durchschnittlichen Gewicht von 1,5 kg und einer Körperlänge von bis zu 90 cm ist die Rotfußseriema etwas größer und schwerer als die eine Körperlänge von 70 bis 85 cm und ein Gewicht von 1,2 kg erreichende Schwarzfußseriema. Die je nach Art leuchtend roten oder schwarzen Beine sind lang und schlank, drei kräftige Zehen sind nach vorn gerichtet, die Hinterzehe ist kleiner und setzt etwas höher an (Anisodaktylie). Der Hals ist lang, aber dennoch kräftig, der große Kopf erscheint keilförmig. Charakteristisch ist außerdem der ein Drittel der Kopflänge erreichende, kräftige Schnabel. Der Oberschnabel ist stark gebogen und länger als der Unterschnabel, er endet in einem spitzen, nach unten gerichteten Haken. Seriemas fliegen selten und schlecht; die Flügel sind kurz und abgerundet.

Färbung und Gefieder

 src=
Rotfußseriemas, Jungtier (links) und erwachsener Vogel
 src=
Kopfgefieder einer Rotfußseriema
 src=
Fuß einer Rotfußseriema

Das Gefieder der Seriemas weist einige Besonderheiten auf. Vor allem im Bereich des Kopfes, des Nackens sowie an Brust und Bauch besteht es aus schmalen, locker am Körper anliegenden Federn. Beide Arten können diese Federn im Nacken zu einer Haube aufstellen. Bei der Rotfußseriema bilden einige steife Federn am Schnabelansatz zudem einen permanent aufgerichteten Federbüschel, der mit bis zu 10 cm Länge die Länge des Schnabels übertreffen kann und oft leicht nach vorn gebogen ist.

Das Gefieder der Seriemas ist graubraun, wobei Brust und Bauchgefieder heller grau gefärbt sind als Kopf, Mantel und Rücken. Nur über dem Auge verläuft ein schmaler, heller Streifen. Zum Steiß hin wird das Bauchgefieder heller und schließlich cremefarben. Die langen Steuerfedern sind der dunkelste Teil des sichtbaren Gefieders und können bei einzelnen Individuen fast schwarz erscheinen; lediglich an ihrem Ende weisen sie bei der Rotfußseriema schmale weiße Markierungen auf, die allerdings nicht immer zu erkennen sind. Wie bei den ebenso dunklen und mit weißen Streifen versehenen Hand- und Armschwingen ist diese Färbung nur zu erkennen, wenn die Vögel fliegen oder ihre Flügel ausbreiten, bei stehenden und laufenden Vögeln ist die Zeichnung verdeckt. Eine feine dunkle Quermaserung des Gefieders tritt am gesamten Körper auf, ist jedoch nicht besonders auffällig und nur aus geringer Distanz zu erkennen. Geschlechtsdimorphismus tritt bei Seriemas hinsichtlich des Gefieders nicht auf. Jungvögel gleichen adulten Tieren, sind jedoch an Kopf, Nacken und Rücken stärker dunkel gezeichnet. Bei adulten Rotfußseriemas heben sich die leuchtend roten Beine und der ebenso gefärbte Schnabel, die vom Schnabelansatz bis um das Auge herum reichende, nackte blaue Gesichtshaut sowie die gelbe Iris vom graubraunen Gefieder ab. Derartige Farben zeigt die Schwarzfußseriema nicht, ihre Beine sind schwarz oder dunkelgrau gefärbt, sie zeigt keinen nackten Augenring und die Farbe der Iris ist kastanienbraun.

Bewegung

Seriemas sind bodenlebende Vögel, die auf ihren langen Beinen langsam umherlaufen. Dabei wird der Körper leicht aufrecht gehalten, der Gang wirkt stolzierend. Nahrung wird entweder sofort mit einem schnellen Herunterstoßen des Kopfes aufgenommen oder über kürzere Strecken in schnellem Lauf verfolgt, festgehalten und mit dem Schnabel zerlegt. Gelegentlich setzen sich Seriemas auf die Intertarsalgelenke, um so leichter kleine Nahrung vom Boden aufnehmen zu können oder um zu ruhen. Werden sie gestört oder fühlen sie sich bedroht, so können sie rennend Geschwindigkeiten von bis zu 70 km/h erreichen. Beim Rennen sehen Seriemas aus, als würden sie über das Gelände gleiten, der Körper wird relativ unbewegt über den Beinen gehalten. Nur sehr selten fliegen Seriemas auf, etwa wenn sie erschreckt werden oder einen Nist- oder Schlafplatz in einem Baum erreichen wollen. In diesen Fällen flattern sie etwas unbeholfen auf, schlagen einige Male mit den Flügeln und gleiten die restliche Distanz des stets nur kurzen Fluges. Wenn es ihnen möglich ist, klettern die Vögel auf Bäume, indem sie sich mit den starken Krallen an Stamm und Ästen festhalten und sich, mit den Flügeln Balance haltend, hüpfend im Geäst fortbewegen.

Stimme

In ihrem Verbreitungsgebiet sind die Seriemas für ihren durchdringenden, eigenartig klingenden Gesang bekannt. Er besteht aus einer Vielzahl kurz hintereinander gereihter, gellender Rufe, jeder davon etwa eine Sekunde lang. Der einzelne Ruf klingt wie ein sich überschlagendes Quieken und wird oft mit dem Kläffen junger Hunde verglichen, klingt aber zumindest aus der Distanz nicht unmelodiös. Lautäußerungen sind vor allem am Morgen zu hören, seltener auch während des Tages und am Abend. Eine wichtige Rolle kommt dem Ruf beim Verteidigen des großen Territoriums zu. Verpaarte Vögel antworten sich gegenseitig, wenn sie den Ruf des jeweils anderen Partners hören und rufen dann im Duett. Nur selten stimmen auch Jungvögel in den Gesang der Elterntiere ein. Seriemas benachbarter Territorien fühlen sich offenbar durch den Gesang der Nachbargruppen zum Rufen animiert und antworten regelmäßig. Oft singen die Vögel von Bäumen oder Termitenhügeln aus, um den Gesang in einem größeren Gebiet hörbar zu machen. Während des Rufens reißen die Tiere den Schnabel weit auf und beugen den Nacken bei jedem Ruf ruckartig nach hinten, bei besonders laut rufenden Tieren kann der Kopf dabei fast den Rücken berühren. Jungvögel beginnen nach zwei bis drei Wochen, die Rufe der Eltern zu imitieren.[1] Von jungen Schwarzfußseriemas ist ein niederfrequenter Laut bekannt, der beim Bettelverhalten nach Nahrung ausgestoßen wird. Rotfußseriemas können zudem ein Knurren ausstoßen, wenn sie sich erschrecken oder erregt sind, während der Balz und am Schlafplatz ist gelegentlich ein leises Quieken zu hören.

Verbreitung und Lebensraum

 src=
Verbreitung der Seriemas:
Rotfußseriema: rot;
Schwarzfußseriema: schwarz

Die weitgehend offenen und trockenen Gebiete Südamerikas östlich der Anden und südlich des Amazonasbeckens sind das Verbreitungsgebiet der Seriemas. So sind sie beispielsweise in der Pampa und im Gran Chaco vertreten. Die größte Population der Rotfußseriema ist in den halbtrockenen Cerrados, den Grassavannen im Hochland Brasiliens, anzutreffen. Weiter südlich werden auch subtropische Gebiete Brasiliens, Uruguays und Argentiniens sowie der Monte bewohnt. Die Schwarzfußseriema kommt in einem kleineren Verbreitungsgebiet vor, sie bevorzugt trockene, spärlich mit Bäumen bestandene Gebiete im Tiefland, wie sie sie im Monte und Gran Chaco vorfindet. In Argentinien und Paraguay kommen beide Arten sympatrisch vor, wobei die Rotfußseriema anders als die kleinere Schwarzfußseriema auch höher gelegene Gegenden besiedelt, teils ist sie oberhalb der Baumgrenze anzutreffen. Die Arten besetzen offenbar unterschiedliche ökologische Nischen, außerdem ziehen die Rotfußseriemas während der warmen Jahreshälfte in kühlere Gebiete, während die Schwarzfußseriemas während der kühleren Zeit wegziehen und im Sommer stärker vertreten sind. Als Kulturfolger kommt die Rotfußseriema auch auf von Menschen angelegten, landwirtschaftlichen Flächen vor, die zuvor bewaldet waren. Daher kann die Art ihr Verbreitungsgebiet derzeit ausdehnen.[2] Die Schwarzfußseriema scheint ihr Verbreitungsgebiet ebenfalls, wenn auch in deutlich geringerem Ausmaß, zu vergrößern. So wurde 1981 erstmals ein Vogel dieser Art in Bolivien nachgewiesen.[3]

Lebensweise

Territorium und Zugverhalten

Vor allem während der Brutsaison verteidigen Seriemas ein in der Größe von vorhandenen Nistplätzen und Nahrung abhängendes, jedoch immer mehrere Hektar großes Territorium, das durch die Partner rufend verteidigt wird. Kommt es zu direkten Konflikten an den Grenzen eines Territoriums, drohen die Vögel zunächst, bei Misserfolg kämpfen sie mit Flügelschlagen und Tritten, bis das unterlegene Paar die Flucht ergreift. Außerhalb der Brutsaison wird das Territorium weniger intensiv verteidigt, besteht aber weiterhin.

Als sesshafte und territoriale Tiere sind Seriemas in weiten Teilen ihres Verbreitungsgebietes keine Zugvögel, jedoch ziehen Teilpopulationen beider Arten im Gran Chaco zur kalten beziehungsweise warmen Jahreszeit kurze Strecken in wärmere oder kühlere Gebiete. Die Rotfußseriema muss zudem auch in der Lage sein, größere Strecken zurückzulegen, da sie im Zuge der Rodung des Amazonasbeckens dort entstehende, noch isolierte Steppengebiete besiedelt. Auch ist sie auf dem isolierten Hochplateau des Itatiaia-Gebirges im Süd-Osten Brasiliens vertreten. Eine andere Erklärung für dieses Vorkommen ist, dass es sich um eine Reliktpopulation aus dem Pleistozän handelt, da in dieser Zeit die Grasländer des zentralen Südamerikas größere Flächen bedeckten als in heutiger Zeit.

Aktivität und Komfortverhalten

Als tagaktive Vögel begeben sich Seriemas mit Einbruch der Dunkelheit zu einem Baum, dessen Äste ihnen als Schlafplatz dienen. Nach Möglichkeit wird der Schlafplatz kletternd erreicht. Die Nacht verbringen Seriemas dicht nebeneinander stehend schlafend. Der Kopf wird während des Schlafens nicht unter einem Flügel verborgen, sondern mit eingezogenem Hals vor dem Körper gehalten. Tagsüber ruhen die Vögel gelegentlich auf dem Bauch liegend mit unter dem Körper angewinkelten Beinen, zum Sonnen werden die Flügel gespreizt. Seltener legt sich der Vogel auf die Seite und streckt einen Flügel in die Luft, um diesen zu sonnen. Als Komfortverhalten wurde auch ein Aufplustern des Gefieders bei gleichzeitigem Einziehen des Halses beobachtet.

Soziales und antagonistisches Verhalten

Meist streifen Seriemas in Paaren durch ihr Territorium, während und nach der Brutsaison gesellen sich die Jungvögel zu den Eltern. Nachts schlafen Partner und eventuell vorhandene Jungvögel oft dicht nebeneinander. Stets halten die Tiere während der Nahrungssuche Blickkontakt zueinander und warnen sich gegenseitig vor möglichen Gefahren.

Schon bei kleinen Störungen warnen sich die Mitglieder einer Gruppe untereinander mit einem knurrenden oder zischenden Schrecklaut, oft wird unmittelbar danach von der ganzen Gruppe rennend die Flucht ergriffen. Dabei folgen alle Tiere dem zuerst die Flucht ergreifenden Gruppenmitglied, unabhängig davon, ob sie selbst die Gefahr wahrgenommen haben oder nicht. Seltener pressen sich Vögel flach auf den Boden hinter Bäumen oder Steinen oder fliegen auf, um Gefahren zu entgehen. Sieht eine Seriema keine Möglichkeit zur Flucht, so zeigt sie ein Imponierverhalten, indem sie die schwarzweiß gezeichneten Flügel ausbreitet, den Oberkörper steil aufrichtet, die Nackenfedern zur Haube aufsträubt und das restliche Gefieder aufplustert, um den Gegner zu beeindrucken und zu ängstigen.

 src=
Sitzende Rotfußseriema bei der Nahrungsaufnahme

Ernährung

Die Nahrung der Seriemas besteht zum überwiegenden Teil aus tierischer Kost, vor allem aus Insekten wie Heuschrecken und Käfern. Häufig halten sich Seriemas in der Nähe von größeren Tieren wie Pferden und Rindern auf, um von diesen aufgeschreckte Kleintiere zu fangen. Bei Gelegenheit werden auch Frösche, Eidechsen, Schlangen, Küken und kleine Nagetiere gefangen und gefressen. Flächen, die kurz zuvor durch im Sommer sehr häufig auftretende Steppenbrände abgebrannt sind, werden von den Vögeln aufgesucht, um dort nach verletzten oder ohne Deckung umherlaufenden Kleintieren zu suchen. Zu deutlich geringerem Anteil wird auch pflanzliche Kost aufgenommen, vorwiegend besteht diese aus Früchten und Sämereien. Bei der Nahrungssuche stolzieren die Vögel langsam umher und beobachten den Boden sowie die niedrige Vegetation, um darin verborgene Tiere zu entdecken. Ist eine Beute entdeckt, verharren die Seriemas kurz und bewegen sich dann langsam darauf zu, bis sie das Tier durch ein Vorschnellen des Halses mit dem Schnabel ergreifen können. Kleinere Nahrung bis zur Größe kleiner Eidechsen wird im Schnabel gedreht und mit dem Kopf voran am Stück geschluckt, größere Tiere wie Schlangen oder Nager werden mit den scharf bekrallten Füßen festgehalten und mit dem Schnabel in kleinere Stücke zerlegt. Zuvor wird größere Beute durch Schläge mit dem Schnabel getötet. Manchmal werden Beutetiere in den Schnabel genommen und gegen Steine oder andere harte Gegenstände geschlagen, bis sie nach teils mehreren Versuchen tot sind. Ähnlich wird mit Eiern und Schnecken verfahren, um diese zu öffnen. Um größere Mengen Sämereien vom Boden aufzulesen, setzen sich Seriemas auf die Tarsalgelenke, um den Boden so leichter zu erreichen.

Fortpflanzung

Informationen über das Brutverhalten wild lebender Seriemas liegen nur spärlich vor, die meisten der trotz allem dürftigen Erkenntnisse wurden anhand in Gefangenschaft lebender Vögel gewonnen. Über das Brutverhalten der in allen Belangen nur spärlich erforschten Schwarzfußseriema ist fast nichts bekannt. Man geht ihrer sonstigen großen Ähnlichkeit zur Rotfußseriema wegen davon aus, dass ihr Brutverhalten demjenigen dieser Art gleicht.

Paarbildung

Je nach Gebiet variiert der Beginn der Brutsaison vermutlich abhängig von den klimatischen Gegebenheiten. Die meisten Nester scheinen in der Regenzeit angelegt zu werden, was im zentralen Brasilien der Zeit zwischen September und Mai entspricht. Die monogam lebenden Seriemas verteidigen ein Brutterritorium und dulden keine weiteren Paare in ihrer Nähe. Vor der Verpaarung balzt das Männchen das Weibchen an, indem es seine schwarzweiß gezeichneten Flügel ausgebreitet präsentiert und die ebenfalls schwarzweißen Schwanzfedern auffächert. Danach führen die Partner eine Art Paarungstanz auf, bei dem das Männchen hoch aufgerichtet, mit leicht gesträubter Haube neben dem Weibchen herstolziert und den Kopf gegen den Hals legt, den Schnabel senkrecht zum Boden haltend.

Nestbau und Neststandort

Nester werden ausschließlich in größeren, stabilen Bäumen angelegt und befinden sich meist in einer Höhe zwischen einem und fünf Metern, können aber auch in der Krone in bis zu neun Metern Höhe angelegt werden. Wenn möglich, wählt das Brutpaar zum Nestbau eine Stelle im Geäst aus, die es kletternd und springend erreichen kann. Das sehr voluminöse Nest wird vom Brutpaar gemeinsam angelegt und besteht aus unordentlich zusammengesteckten Ästen, die Nistmulde wird mit kleinen Zweigen, Gras, teilweise auch mit Dung und Lehm ausgekleidet. Bis zur Vollendung des Nestbaues vergehen im Schnitt 30 Tage.

Gelege und Brut

In das fertige Nest werden meist zwei, seltener drei Eier gelegt. Diese haben Maße von 57–72 × 46–50 mm bei der Rotfuß- und 56–61 × 42–46 mm bei der Schwarzfußseriema. Ursprünglich weiß gefärbt und schwach braun gesprenkelt, werden die Eier nach kurzer Zeit durch den im Nest befindlichen Lehm vollständig braun gefärbt. Die Bebrütung wird vor allem vom Weibchen durchgeführt und dauert zwischen 24 und 30 Tage.

Küken der Seriemas sind Nesthocker und zunächst mit dünnen, braunen Dunen befiedert, die an Kopf und Nacken besonders lang sind und wie Haare wirken. Nach dem Schlupf wiegen sie etwa 40 Gramm. Beide Elterntiere füttern den Nachwuchs, der das Nest in einem Alter von etwa vierzehn Tagen verlässt. Nach dieser Zeit springen die Jungvögel vom Nest direkt auf den Boden und folgen ihren dort wartenden Eltern. In einem Alter von circa einem Monat ist der Nachwuchs flügge, das Gewicht und das Aussehen adulter Vögel wird erst nach etwa 5 Monaten erreicht. Ab welchem Alter Seriemas fortpflanzungsfähig sind, ist nicht bekannt.

Stammesgeschichte

Die ältesten zur heute bis auf die Seriemas (Cariamidae) ausgestorbenen Unterordnung Cariamae gehörenden Arten sind aus dem Paläozän bekannt und wurden in Brasilien gefunden. In oligozänen Schichten Nord- und Südamerikas wurden weitere Fossilien verwandter Familien entdeckt, ebenso wie in eozänen Schichten der Grube Messel (Salmila robusta).[4] Die ausgestorbenen Terrorvögel werden als Verwandte der heutigen Seriemas angesehen und mit diesen gemeinsam in die Ordnung Cariamiformes gestellt.

Systematik

 src=
Schwarzfußseriema

Die Seriemas wurden bis vor kurzem in die Ordnung der Kranichvögel (Gruiformes) gestellt, was wegen ihrer abweichenden Anatomie seit langem aber umstritten war. Benirschke war der Ansicht, dass die Seriemas näher mit dem Sekretär verwandt seien.[5] Sibley und Ahlquist stellten die Seriemas im Jahr 1990 auf Grund der bestehenden Unterschiede zu anderen Mitgliedern der Kranichvögel in die Unterordnung Cariamae, die ein Schwestertaxon der Unterordnung Grues (Rallen, Kraniche, Rallenkranich, Trompetervögel) darstellen sollte.[6] Innerhalb der Cariamae bildeten die Seriemas (Cariamidae) demnach die einzige Familie. Nach phylogenetischen Untersuchungen von Cracraft und Barker sind die nächsten heute lebenden Verwandten der Seriemas die Trappen und der Kagu.[7] Nach einer neuen phylogenetischem molekulargenetischen Studie sind die Seriemas mit den Kranichvögeln überhaupt nicht näher verwandt, sondern sind Schwestertaxon einer größeren Vogelgruppe, welche die Falconidae, die Papageien und die Singvögel umfasst[8]. Aufgrund dieser Studie werden sie vom South American Classification Committee, einem Ausschuss der American Ornithologists’ Union und vom International Ornithological Congress als monotypische Ordnung Cariamiformes angesehen und so auch in der World Bird List geführt[9][10].

Rotfußseriema und Schwarzfußseriema sind eng miteinander verwandte Arten, die in die monotypischen Gattungen Cariama beziehungsweise Chunga gestellt werden. Ob diese Einteilung gerechtfertigt ist oder ob beide Arten einer gemeinsamen Gattung zugeteilt werden sollen, ist umstritten.

Seriemas und Mensch

 src=
„Cariama“, Gemälde von Albert Eckhout, um 1655

In ihrem Verbreitungsgebiet kennt man die Seriemas vor allem ihres durchdringenden Rufes und des ungewöhnlichen Aussehens wegen. Bereits Maximilian zu Wied-Neuwied, der im 19. Jahrhundert als einer der ersten europäischen Naturkundler Südamerika bereiste, erwähnte den mehrere Kilometer weit vernehmbaren Ruf der Seriemas. Der Name der Gattung Cariama leitet sich direkt von dem Tupí-Wort „Çariama“ ab, was Der eine aufrechte Haube trägt bedeutet. „Seriema“ wird ebenfalls von „Çariama“ abgeleitet, allerdings unter Einfluss des Wortes Ema, in Brasilien die Bezeichnung für den Nandu. Der Name spielt folglich auf die teils ähnliche Lebensweise der Seriemas und Nandus an.

Vor allem bei der auf dem Land lebenden Bevölkerung Brasiliens und Argentiniens sind die Seriemas sehr beliebt, da man ihnen nachsagt, große Mengen giftiger Schlangen und anderer unbeliebter Tiere zu vertilgen. In Teilen Brasiliens ist der Glaube verbreitet, in Gebieten mit Vorkommen von Seriemas könne man keine Schlangen mehr finden. Auch glaubt man dort, die Seriemas seien immun gegen Schlangengift.

Seit dem 19. Jahrhundert sind Seriemas beliebte Pfleglinge in Vogelparks und Zoos. In ihrem ursprünglichen Verbreitungsgebiet erfreuen sich Seriemas schon seit langer Zeit großer Beliebtheit als Wächter. Sie werden als Jungtiere gefangen, von Hand aufgezogen und schließlich mit Hühnern oder anderem Geflügel vergesellschaftet. Bei Annäherung unbekannter Personen oder von Prädatoren warnen die Seriemas durch Rufe die Hühner und deren Besitzer.

Seriemas werden nur selten gezielt bejagt, obwohl ihr gekochtes Fleisch, meist zusammen mit Gemüse serviert, zu Beginn des 20. Jahrhunderts im nördlichen Argentinien eine weit verbreitete und sehr beliebte Speise war.

Bedrohung und Schutz

Von der IUCN werden beide Arten als nicht gefährdet eingestuft. Es besteht in näherer Zukunft offenkundig auch keinerlei Gefahr, dass die Bestände der Arten in großem Ausmaß einbrechen könnten.[11] Obwohl vor allem die Rotfußseriema ein Kulturfolger ist, können intensivierte Landwirtschaft und der Einsatz von Pestiziden lokalen Populationen schaden. Verluste können jedoch dank des großen Verbreitungsgebietes von beiden Arten ausgeglichen werden. Durch großflächige Rodungen des Regenwaldes bedingt expandiert das Verbreitungsgebiet der Seriemas momentan. Genaue Bestandszahlen sind jedoch schwierig zu ermitteln und liegen nicht vor.

Quellen

Die Informationen dieses Artikels entstammen größtenteils:

Darüber hinaus werden folgende Quellen zitiert:

  1. K.H. Redford, G. Peters. Notes on the biology and song of the Red-legged Seriema (Cariama cristata). In: Journal Of Field Ornithology, Vol.57, No.4, pp. 261–269 (online; PDF; 635 kB)
  2. S. Hallage. North American Studbook for the Red-legged Seriema (Cariama cristata). Smithsonian National Zoological Park 2004 (PDF)
  3. D.C. Cole, C. G. Schmitt. First Records of Black-Legged Seriema (Chunga burmeisteri) in Bolivia. In: The Condor, Vol. 83, No. 2, pp. 182–183
  4. G. Mayr. A new specimen of Salmila robusta (Aves: Gruiformes: Salmilidae n. fam.) from the Middle Eocene of Messel. In: Palaeontologische Zeitschrift 2002, Vol. 76, No. 2, pp. 305–316 (online)
  5. R. J. Benirschke. Karyological difference between Sagittarius and Cariana (Aves). In: Cellular and Molecular Life Sciences (CMLS) 1977, Vol. 33, No. 8, pp 1021–1022 (doi:10.1007/BF01945944)
  6. C. G. Sibley, J. E. Ahlquist: Phylogeny and Classification of Birds. In: Yale University Press, New Haven, CT, 1990.
  7. J. Cracraft, F. K. Barker et al. Phylogenetic Relationships among Modern Birds (Neornithes). Assembling the Tree of Life 2004, pp. 468–489 ( online)
  8. S. J. Hackett, R. T. Kimball, S. Reddy et al. A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History. In: Science 2008, Vol. 320, No. 5884, pp 1763 – 1768 doi:10.1126/science.1157704
  9. Proposal (#290) to South American Classification Committee - Recognize Cariamidae in their own Order, Cariamiformes (Memento des Originals vom 11. April 2014 im Internet Archive)  src= Info: Der Archivlink wurde automatisch eingesetzt und noch nicht geprüft. Bitte prüfe Original- und Archivlink gemäß Anleitung und entferne dann diesen Hinweis.@1@2Vorlage:Webachiv/IABot/www.museum.lsu.edu
  10. IOC World Bird List - Order Cariamiformes
  11. Cariamidae in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN 2007. Abgerufen am 15. Januar 2008.

Weblinks

 src=
– Album mit Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DE

Seriemas: Brief Summary ( Alman )

fornì da wikipedia DE

Die Seriemas (Cariamidae) sind eine Familie vorwiegend bodenlebender Vögel, die in trockenen, offenen Landschaften des zentralen und östlichen Südamerika verbreitet sind. Sie sind in zwei Gattungen mit je einer Art aufgegliedert. Es wird angenommen, dass die langbeinigen, bodenbewohnenden Seriemas mit den ausgestorbenen Terrorvögeln verwandt sind. Von der IUCN werden beide Arten als nicht gefährdet geführt.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DE

Seriema ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

The seriemas are the sole living members of the small bird family Cariamidae, which is also the only surviving lineage of the order Cariamiformes. Once believed to be related to cranes, they have been placed near the falcons, parrots and passerines, as well as the extinct Phorusrhacidae (terror birds).[1][2] The seriemas are large, long-legged territorial birds that range from 70–90 cm (28–35 in) in length. They live in grasslands, savanna, dry woodland and open forests of Brazil, Bolivia, Argentina, Paraguay and Uruguay. There are two species of seriemas, the red-legged seriema (Cariama cristata) and the black-legged seriema (Chunga burmeisteri).[3] Names for these birds in the Tupian languages are variously spelled as siriema, sariama, and çariama, and mean "crested".[4]

Description

Both species are around 90 cm (35 in) long (the red-legged seriema is slightly bigger than the black-legged, with 90 and 70–85 cm respectively). They forage on foot and run from danger rather than fly (though they can fly for short distances, and they roost in trees). They have long legs, necks, and tails, but only short wings, reflecting their way of life. They are among the largest ground-dwelling birds endemic of the Neotropics (only behind rheas).[3]

They are brownish birds with short bills and erectile crests, found on fairly dry open country, the red-legged seriema preferring grasslands and the black-legged seriema preferring scrub and open woodland. They give loud, yelping calls and are often heard before they are seen. They have sharp claws, with an extensible and very curved second toe claw.[3]

Classification

Idiornis tuberculata fossil

These birds are thought to be the closest living relatives of a group of gigantic (up to 10 ft or 3.0 m tall) carnivorous "terror birds", the phorusrhacids, which are known from fossils from South and North America.[5][6] Several other related groups, such as the idiornithids and bathornithids were part of Palaeogene faunas in North America and Europe and possibly elsewhere too.[5][6] However, the fossil record of the seriemas themselves is poor, with two prehistoric species, Chunga incerta [7] and Miocariama patagonica (formerly Noriegavis santacrucensis),[8][9] both from the Miocene of Argentina, having been described to date. Some of the fossils from the Eocene fauna of the Messel Pit (i.e. Salimia and Idiornis) have also been suggested to be seriemas,[10] as has the massive predatory Paracrax from the Oligocene of North America,[9] though their status remains uncertain.

Extant Species

There are two living species of seriemas.

Behaviour and ecology

Ecologically, the seriema is the South American counterpart of the African secretary bird. They feed on insects, snakes, lizards, frogs, young birds, and rodents, with small amounts of plant food (including maize and beans). They often associate with grazing livestock, probably to take insects the animals disturb. When seriemas catch small reptiles, they beat the prey on the ground (Redford and Peters 1986) or throw it at a hard surface to break resistance and also the bones. If the prey is too large to swallow whole, it will be ripped into smaller pieces with a sickle claw by holding the prey in the beak and tearing it apart with the claw.

Because of these feeding behaviors, seriemas are important by eating detritivores and helping the soil get more nutrients from dead plant matter.

In contact with humans, seriemas are suspicious and if they feel threatened, usually spread their wings and face them. They walk in pairs or small groups. Although perfectly capable of flying, they prefer to spend most of their time on land. They only take flight when necessary, for example to escape a predator. Overnight they take shelter in the treetops, where they also build their nests.

Breeding

The breeding biology of the seriemas is poorly known, and much of what is known comes only from red-legged seriemas. Pairs appear to be territorial and avoid others of their species while breeding, and fights between rivals have been observed. These fights involving kicking rivals, can go on for long periods of time, and involve much calling by the involved birds.[11]

Seriemas build a large bulky stick nest, lined with leaves and dung, which is placed in a tree 1–5 m (3.3–16.4 ft) off the ground. The placement of the nest is so that the adults can reach the nest by foot rather than flying, through hops and the occasional flutter. Both sexes are involved in building the nest. They lay two or three white or buff eggs sparsely spotted with brown and purple. The female does most of the incubation, which lasts from 24 to 30 days. Hatchlings are downy but stay in the nest for about two weeks; after which they leave the nest and follow both parents. They reach full maturity at the age of four to five months. It is unknown when fledgling chicks reach sexual maturity.[11]

References

  1. ^ Hackett, S. J. et al. (2008) A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History. Science 320(5884):1763–1768 10.1126/science.1157704
  2. ^ Jarvis, E. D.; Mirarab, S.; Aberer, A. J.; Li, B.; Houde, P.; Li, C.; Ho, S. Y. W.; Faircloth, B. C.; Nabholz, B.; Howard, J. T.; Suh, A.; Weber, C. C.; Da Fonseca, R. R.; Li, J.; Zhang, F.; Li, H.; Zhou, L.; Narula, N.; Liu, L.; Ganapathy, G.; Boussau, B.; Bayzid, M. S.; Zavidovych, V.; Subramanian, S.; Gabaldon, T.; Capella-Gutierrez, S.; Huerta-Cepas, J.; Rekepalli, B.; Munch, K.; et al. (2014). "Whole-genome analyses resolve early branches in the tree of life of modern birds" (PDF). Science. 346 (6215): 1320–1331. Bibcode:2014Sci...346.1320J. doi:10.1126/science.1253451. PMC 4405904. PMID 25504713. Archived from the original (PDF) on 2015-02-24. Retrieved 2015-08-28.
  3. ^ a b c del Hoyo, J. Elliott, A. & Sargatal, J. (editors). (1996) Handbook of the Birds of the World. Volume 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions. ISBN 84-87334-20-2
  4. ^ New Shorter Oxford English Dictionary
  5. ^ a b Naish, Darren (2006-10-27). "Terror birds". Darren Naish: Tetrapod Zoology. Retrieved 2008-03-29.
  6. ^ a b Alvarenga, H. M. F.; Höfling, E. (2003). "Systematic Revision of the Phorusrhacidae (Aves: Ralliformes)" (PDF). Papéis Avulsos de Zoologia. São Paulo: Museum of Zoology of the University of São Paulo. 43 (4): 55–91. doi:10.1590/S0031-10492003000400001. Retrieved 2008-03-29.
  7. ^ Noriega, J.I., Vizcaíno, S.F., & Bargo, M.S. (2009). "First record and a new species of seriema (Aves: Ralliformes: Cariamidae) from Santacrucian (early–middle miocene) Beds of Patagonia." Journal of Vertebrate Paleontology, 29(2), 620-626.
  8. ^ Jorge I. Noriega; Gerald Mayr (2017). "The systematic affinities of the putative seriema Noriegavis santacrucensis (Noriega et al., 2009) from the Miocene of Argentina". Contribuciones del Museo Argentino de Ciencias Naturales "Bernardino Rivadavia". 7: 133–139.
  9. ^ a b Mayr, G., & Noriega, J. I. A well-preserved partial skeleton of the poorly known early Miocene seriema Noriegavis santacrucensis (Aves, Cariamidae).
  10. ^ Morlo, M & al. (2004): An annotated taxonomic list of the Middle Eocene (MP 11) Vertebrata of Messel. Courier Forschingsinstitut Senckenberg 252, pp 95-108. [1]
  11. ^ a b Gonzaga, Luiz P. & Bonan, A. (2017). Seriemas (Cariamidae). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (retrieved from http://www.hbw.com/node/52233 on 4 April 2017).

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Seriema: Brief Summary ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

The seriemas are the sole living members of the small bird family Cariamidae, which is also the only surviving lineage of the order Cariamiformes. Once believed to be related to cranes, they have been placed near the falcons, parrots and passerines, as well as the extinct Phorusrhacidae (terror birds). The seriemas are large, long-legged territorial birds that range from 70–90 cm (28–35 in) in length. They live in grasslands, savanna, dry woodland and open forests of Brazil, Bolivia, Argentina, Paraguay and Uruguay. There are two species of seriemas, the red-legged seriema (Cariama cristata) and the black-legged seriema (Chunga burmeisteri). Names for these birds in the Tupian languages are variously spelled as siriema, sariama, and çariama, and mean "crested".

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Kariamo ( Esperant )

fornì da wikipedia EO

La Kresta kariamo aŭ simple Kariamo (Cariama cristata) estas birdo de la familio Kariamedoj kaj de la ordo de la gruoformaj. La Kariamo estas mezgranda sudamerika surgrundema birdo kiu preferas iri pli bone ol flugi kaj ĝi flugas nur kiam estas bezono. La kariamo vivas en kampoj aŭ en maldensaj arbaroj kaj manĝas fruktojn, insektojn, lacertojn kaj eĉ serpentojn. Ĝia kanto estas nekonfuzebla kaj estas aŭdebla el longaj distancoj.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EO

Cariamidae ( Spagneul; Castilian )

fornì da wikipedia ES

Los cariámidos (Cariamidae) son una familia de aves neognatas conocidas como chuñas o seriemas.[1][2]​ Habitan en áreas tropicales de América del Sur. Según los últimos estudios moleculares, las chuñas forman un clado junto los grupos Falconidae (halcones y caracaras), Psittaciformes (loros) y Passeriformes.[3]

Características

Son aves terrestres que corren en lugar de volar (aunque pueden volar a poca distancia). Tienen cuello, cola y patas largas, sólo las alas son cortas, reflejando su estilo de vida. Son aves parduscas con crestas eréctiles, propias de ambientes secos como el Chaco Seco, que viven en el bosque ralo o pastizales abiertos. Las chuñas tienen una segunda garra extensible que pueden alzar del suelo. Se alimentan de insectos, serpientes y lagartos.[2]

Taxonomía

La familia Cariamidae incluye solo dos géneros (Cariama Brisson, 1760 y Chunga Hartlaub, 1860) con sendas especies:

Se piensa que ambas especies son los únicos descendientes de un grupo de aves pleistocénicas carnívoras muy grandes, denominadas aves del terror, de la familia extinta Phorusrhacidae.[4]

Referencias

  1. Clements, J. F. 2007. The Clements Checklist of Birds of the World, 6th Edition. Cornell University Press. Downloadable from Cornell Lab of Ornithology
  2. a b del Hoyo, J. Elliott, A. & Sargatal, J. (1996) Handbook of the Birds of the World. Volume 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions. ISBN 84-87334-20-2.
  3. Kimball, R.T. (2013) Identifying localized biases in large datasets: A case study using the Avian Tree of Life. Mol Phylogenet Evol. doi:10.1016/j.ympev.2013.05.029
  4. Alvarenga, H. M. F.; Höfling, E. (2003). «Systematic Revision of the Phorusrhacidae (Aves: Ralliformes)». Papéis Avulsos de Zoologia (São Paulo: Museu de Zoologia da Universidade de São Paulo) 43 (4): 55-91. doi:10.1590/S0031-10492003000400001.

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores y editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ES

Cariamidae: Brief Summary ( Spagneul; Castilian )

fornì da wikipedia ES

Los cariámidos (Cariamidae) son una familia de aves neognatas conocidas como chuñas o seriemas.​​ Habitan en áreas tropicales de América del Sur. Según los últimos estudios moleculares, las chuñas forman un clado junto los grupos Falconidae (halcones y caracaras), Psittaciformes (loros) y Passeriformes.​

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores y editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ES

Käärmekurjet ( Finlandèis )

fornì da wikipedia FI

Käärmekurjet eli seriemat (Cariamidae) on käärmekurkilintujen lahkoon kuuluva lintuheimo. Heimoon kuuluu kaksi elossa olevaa sukua ja kaksi elossa olevaa lajia,[1] joita tavataan yksinomaan Etelä-Amerikassa. Ne ovat isoja ja pitkäkoipisia petolintuja, jotka liikkuvat pääosin maassa. Käärmekurkia pidetään sukupuuttoon kuolleiden hirmulintujen läheisinä sukulaisina.[2]

Koko ja ulkonäkö

 src=
Töyhtökäärmekurki

Käärmekurkien pituus 70-90 senttiä[3] ja paino 0,9-3 kiloa.[4] Molemmilla lajeilla on pitkä ruumis, kaula, jalat ja pyrstö. Pää on haukkamainen, ja nokka koukkukärkinen.[5][6] Heimolle ominainen piirre ovat myös nokan ja silmien välissä olevat harittavat jäykät, huntumaiset höyhenet, joiden uskotaan suojaavan linnun silmiä terävälehtisessä ruohikossa.[7] Siivet ovat leveät ja pyöreäpäiset.[8] Höyhenpeite on pääosin harmaa tai ruskea.[5] Ruskehtava höyhenpuku antaa hyvän suojavärin.[8] Töyhtökäärmekurki on lajeista kookkaampi. Sen siivissä ja pyrstössä on mustavalkoisia kuvioita.[5] Lajin nokka ja jalat ovat punaiset, pyrstö valkokärkinen ja töyhtö suuri. Pienemmän pensaskäärmekurjen töyhtö on erittäin pieni. Lisäksi sen nokka, jalat ja pyrstön kärjet ovat mustat.[5]

Levinneisyys ja elinympäristö

Käärmekurkia tavataan Etelä-Amerikan keski- ja eteläosissa Amazonin alueen eteläpuolella Andeilta itään.[6][3] Ne elävät sisämaassa Brasilian keski- ja eteläosista etelään aina Argentiinan pohjoisosiin ja Uruguayhin.[5]

Käärmekurjet ovat savannilintuja. Ne viihtyvät kumpuilevassa maastossa, jossa pensaikot rikkovat joskus ruohikkoa.[7] Töyhtökäärmekurkia esiintyy ruohotasangoilla, mutta paremmin puissa viihtyvä pensaskäärmekurki elää kuivilla, avoimilla metsämailla ja pensaikoissa.[3]

Elintavat

 src=
Töyhtökäärmekurki Brasiliassa

Käärmekurjet elävät pareittain tai muutaman yksilön ryhminä. Häirittynä ne yrittävät aluksi piiloutua painautumalla maahan. Jos tilanne pahenee edelleen, ne juoksevat nopeasti pakoon.[8] Käärmekurjet lentävät huonosti ja viettävät suurimman osan ajastaan maassa.[5] Yöt ne kuitenkin viettävät puiden oksilla. Puissa kiipeillessään ne voivat käyttää apunaan sisävarpaan käyrää kynttä.[8] Töyhtökäärmekurki yöpyy matalalla, mutta pensaskäärmekurki voi nousta jopa latvustoon. Pensaskäärmekurki on arka, ja sen elintavat tunnetaan huonosti.[5] Jos käärmekurkia häiritään yöllä, linnut hyppäävät maahan ja juoksevat pois. Suojavärin takia käärmekurkia on usein vaikea havaita, mutta ne paljastavat läsnäolonsa aamuhärästä lähtien kuuluvilla äänillään.[8] Käärmekurjen ääntely koostuu koiran haukuntaa muistuttavista kovaäänisistä, kauas kantavista ulvahduksista, joita ne päästävät etenkin lisääntymiskaudella soidinmenojen yhteydessä.[3][8] Käärmekurkien elinalueet ovat laajoja, ja on todennäköistä, että seriemaparit puolustavat reviiriään.[3]

Ravinto

 src=
Käärmeet ovat yksi käärmekurjen lukuisista ravinnonlähteistä.

Käärmekurjet ovat kaikkiruokaisia. Suurin osa ravinnosta koostuu pienistä eläimistä, kuten sammakoista, matelijoista, jyrsijöistä, suurista hyönteisistä, linnunpoikasista,[3] madoista ja etanoista.[5] Kasviravinnosta niille kelpaavat myös hedelmät, lehdet, siemenet sekä ihmisten kasvattama maissi ja pavut.[3] Afrikkalaisen vastineensa sihteerin tavoin käärmekurjet syövät silloin tällöin pieniä käärmeitä, mutta niiden osuus ravinnosta on selvästi pienempi.[3] Ne eivät ole immuuneja käärmeiden myrkylle.[5]

Lisääntyminen

Käärmekurjet esittävät pesintäaikaan trappien soidinta muistuttavan soitimen. Ne päästävät tällöin kovaa naurua tai koiranpennun terävää haukuntaa muistuttavia huutoja.[5] Molemmat puolisot osallistuvat pesänrakennukseen.[8] Tukeva, oksista rakennettu pesä on joko maassa, pensaassa tai matalalla puussa.[3] Pensaskäärmekurki pesii aina puussa.[5] Käärmekurjet munivat kaksi tai kolme ruskeatäpläistä munaa, joiden väri vaihtelee valkoisesta kellanruskeaan. Haudonta-aika kestää 24-30 päivää. Haudonnasta vastaa pääosin naaras.[3] Poikaset ovat kuoriutuessaan jo untuvapeitteisiä, mutta viipyvät pesässä noin kaksi viikkoa. Sitten ne hyppäävät pois pesästä ja seuraavat vanhempiaan maassa. Poikasista tulee täysikasvuisia 4-5 kuukauden ikäisinä.[3]

Luokittelu

 src=
Pensaskäärmekurki

Käärmekurjet luokitellaan nykyään käärmekurkilintuihin. Niitä on aiemmin pidetty myös kurkilintuina sekä päiväpetolintuihin kuuluvan sihteerin sukulaisena.[9]

Käärmekurjet ja ihminen

Käärmekurjet lisääntyvät vankeudessa[5]. Nuorina pyydystetyt linnut kesyyntyvät helposti[3], ja niitä kasvatetaan usein yhdessä kanojen kanssa. Käärmekurjet suojaavat kanoja syömällä erilaisia loisia ja käärmeitä sekä varoittamalla lähestyvästä vaarasta tai vieraasta kovalla kirkunalla.[5] Ne ovat myös hyödyllisiä hiirien hävittäjiä.[8]

Seriema-nimitys tulee tupi-intiaanien kielestä ja viittaa pienikokoiseen nanduun.[5]

Lähteet

  1. BirdLife Suomi - Maailman lintujen suomenkieliset nimet
  2. Haines T. & Chambers P.: The complete guide to Prehistoric Life, s. 190. Gummerus, 2005. ISBN 0-563-52219-4.
  3. a b c d e f g h i j k l (toim.) Perrins, Christopher: The encyclopedia of Birds, s. 222. Oxford University Press, 2009. ISBN 978-0-19-956800-0.
  4. Black-legged Seriema (Chunga burmeisteri) - Natural Encounters, Inc. 2006. Natural Encounters, Inc. Viitattu 7.11. 2010.
  5. a b c d e f g h i j k l m n (toim.) Aula, Kimmo ; Kangasniemi, Kaija ; Bergström, Irina: Kodin suuri eläinkirja 4 : Kirv-La, s. 336. Weilin + Göös, 1979. ISBN 951-35-1707-1.
  6. a b Seriemas (Cariamidae) 2009. The Internet Bird Collection. Viitattu 7.11. 2010.
  7. a b (suom.) Timo Alanko, Tuulikki Lahti ja Kalevi K. Malmström: Zoo Suuri eläinkirja 3, s. 388. WSOY, 1978. ISBN 951-0-08248-1.
  8. a b c d e f g h (suom.) Timo Alanko, Tuulikki Lahti ja Kalevi K. Malmström: Zoo Suuri eläinkirja 3, s. 393. WSOY, 1978. ISBN 951-0-08248-1.
  9. Don Roberson: Seriema page creagrus.home.montereybay.com. Viitattu 8.11.2010.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FI

Käärmekurjet: Brief Summary ( Finlandèis )

fornì da wikipedia FI

Käärmekurjet eli seriemat (Cariamidae) on käärmekurkilintujen lahkoon kuuluva lintuheimo. Heimoon kuuluu kaksi elossa olevaa sukua ja kaksi elossa olevaa lajia, joita tavataan yksinomaan Etelä-Amerikassa. Ne ovat isoja ja pitkäkoipisia petolintuja, jotka liikkuvat pääosin maassa. Käärmekurkia pidetään sukupuuttoon kuolleiden hirmulintujen läheisinä sukulaisina.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FI

Cariamidae ( Fransèis )

fornì da wikipedia FR

Les Cariamidae (ou cariamidés en français) forment une famille d'oiseaux d'Amérique du Sud, les cariamas, constituée de deux espèces classées dans deux genres différents, Cariama cristata et Chunga burmeisteri. Ils sont aussi les seuls représentants actuels de l'ordre des cariamiformes.

Description

Les cariamas sont de grands oiseaux terrestres (70 à 90 cm), aux longues pattes, à tête évoquant un rapace, à long cou et longue queue. Ils fréquentent les zones herbeuses, les savanes, les régions boisées sèches et les forêts claires.

Liste des taxons

D'après la classification de référence (version 5.1, 2015) du Congrès ornithologique international (ordre phylogénique) :

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FR

Cariamidae: Brief Summary ( Fransèis )

fornì da wikipedia FR

Les Cariamidae (ou cariamidés en français) forment une famille d'oiseaux d'Amérique du Sud, les cariamas, constituée de deux espèces classées dans deux genres différents, Cariama cristata et Chunga burmeisteri. Ils sont aussi les seuls représentants actuels de l'ordre des cariamiformes.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FR

Cariamidae ( Italian )

fornì da wikipedia IT

I Cariamidi (Cariamidae ) sono una famiglia di uccelli, unica famiglia vivente dell'ordine Cariamiformes.[1]

Tassonomia

In passato la famiglia Cariamidae era inquadrata nell'ordine Gruiformes, ma recenti studi filogenetici ne suggeriscono l'inquadramento in un ordine a sé stante, Cariamiformes.[2]

Comprende due soli generi, entrambi monospecifici:[1]

Note

  1. ^ a b (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Cariamidae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 10 maggio 2014.
  2. ^ Shannon J. Hackett, et al., A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History, in Science, vol. 320, n. 5884, 27 giugno 2008, pp. 1763–1768, DOI:10.1126/science.1157704, PMID 18583609. URL consultato il 18 ottobre 2008.

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autori e redattori di Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia IT

Cariamidae: Brief Summary ( Italian )

fornì da wikipedia IT

I Cariamidi (Cariamidae ) sono una famiglia di uccelli, unica famiglia vivente dell'ordine Cariamiformes.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autori e redattori di Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia IT

Kariaminiai ( lituan )

fornì da wikipedia LT

Kariaminiai (lot. Cariamidae) – monotipinio kariaminių paukščių (Cariamiformes) būrio šeima.

Kūnas 70-92 cm ilgio. Kaklas ilgas, galva maža. Ant kaklo turi ilgas plunksnas, ant galvos kuodą. Snapas trumpas, platus, viršutinėje dalyje platesnis, šiek tiek užlenktas į apačią. Sparnai trumpi, suapvalinti. Uodega ilga, kraštinės uodegos vairuojamosios plunksnos trumpesnės už vidurines. Kojos ilgos, pirštai trumpi. Kojų antrasis pirštas su ilgu nagu. Plunksnų danga puri, ruda, su tamsiai pilkomis juostelėmis, apatinė pusė šviesesnė. Lytinis dimorfizmas neišreikštas.

Paplitę Pietų Amerikoje: Brazilijoje, Argentinoje, Bolivijoje, Paragvajuje ir Urugvajuje.

Gentys ir rūšys

Šeimoje yra dvi gentys ir dvi rūšys.

 src=
Raudonkojė kariama (Cariama cristata)


Vikiteka

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia LT

Kariaminiai: Brief Summary ( lituan )

fornì da wikipedia LT

Kariaminiai (lot. Cariamidae) – monotipinio kariaminių paukščių (Cariamiformes) būrio šeima.

Kūnas 70-92 cm ilgio. Kaklas ilgas, galva maža. Ant kaklo turi ilgas plunksnas, ant galvos kuodą. Snapas trumpas, platus, viršutinėje dalyje platesnis, šiek tiek užlenktas į apačią. Sparnai trumpi, suapvalinti. Uodega ilga, kraštinės uodegos vairuojamosios plunksnos trumpesnės už vidurines. Kojos ilgos, pirštai trumpi. Kojų antrasis pirštas su ilgu nagu. Plunksnų danga puri, ruda, su tamsiai pilkomis juostelėmis, apatinė pusė šviesesnė. Lytinis dimorfizmas neišreikštas.

Paplitę Pietų Amerikoje: Brazilijoje, Argentinoje, Bolivijoje, Paragvajuje ir Urugvajuje.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia LT

Seriema's ( olandèis; flamand )

fornì da wikipedia NL

Vogels

Seriema's (Cariamidae) zijn een Zuid-Amerikaanse vogelfamilie uit de orde Cariamiformes, verwant aan de nu uitgestorven schrikvogels. De familie telt twee soorten.[1] Traditioneel werden beide groepen in de Gruiformes (kraanvogelachtigen) geplaatst, maar DNA-resultaten van onder andere Hackett (2008) hebben laten zien dat zij aan de basis staan van de groep die de valken, parkieten, zangvogels en schrikvogels omvat.

Taxonomie

Beschrijving

Seriema's zijn 75-90 cm groot en wegen ongeveer 1,5 kg. Het zijn bodembewonende vogels die meer rennen dan vliegen omdat ze lange poten, een lange nek en een lange staart, maar korte vleugels hebben. De kuifseriema's hebben een (blauw) kuifje op hun kop, rood-oranje poten, en hun veren zijn bruingetint. De zwartpotige seriema heeft een zwart-grijze snavel, zwart-grijze poten en zijn veren zijn grijsgetint. Seriema's leven op de pampa's, waar ze zich voeden met insecten, slangen en hagedissen.

Voortplanting

De seriema bouwt een nest om haar eieren in te leggen. De kuifseriema maakt haar nest op de grond, in een struik of in een boom tot 3 meter hoog. De Burmeister seriema maakt enkel nesten in bomen. Per nest legt de seriema 2 tot 3 eieren, de eieren zijn wit en hebben bruine en paarse spikkels. De broedtijd duurt 24 tot 30 dagen.

Plaatjes

Bronnen, noten en/of referenties
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia NL

Seriema's: Brief Summary ( olandèis; flamand )

fornì da wikipedia NL

Seriema's (Cariamidae) zijn een Zuid-Amerikaanse vogelfamilie uit de orde Cariamiformes, verwant aan de nu uitgestorven schrikvogels. De familie telt twee soorten. Traditioneel werden beide groepen in de Gruiformes (kraanvogelachtigen) geplaatst, maar DNA-resultaten van onder andere Hackett (2008) hebben laten zien dat zij aan de basis staan van de groep die de valken, parkieten, zangvogels en schrikvogels omvat.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia NL

Seriemaer ( norvegèis )

fornì da wikipedia NN

Seriemaer er ein biologisk familie med to store fugleartar som lever i sentrale og austlege Sør-Amerika. Dei to artane er einaste nolevande medlemmer frå den litle og gamle familien med det vitskaplege namnet Cariamidae. Ein har tidlegare gått ut frå at familien har hatt ein uklår slektskap med familiar i ordenen tranefuglar, men somme plasserer no Cariamidae i sin eigen orden seriemafuglar, Cariamiformes.[1] Familien har to artar:

Skildring

 src=
Sigdforma klo på raudbeinseriema. Kloa er løfta opp frå bakken i kvileposisjonen.
Foto: Matt Edmonds

Begge artane er rundt 80 cm i kroppslengd, raudbeinseriema er noko større enn svartbeinseriema. Dei er flygedyktige og kan flyge korte avstandar, men dei føretrekkjer å springe frå farar. Dei er brunlege fuglar med haukeliknande hovud, kort nebb, lang, oppreist hals, har lange bein og hale, men berre korte venger, noko som speglar livsstilen deira. Ein finn dei på ganske tørt, opent land, raudbeinseriema føretrekkjer grasland og svartbeinseriema føretrekkjer tørre og opne skogar.

Seriemaene har høglydte, bjeffande rop og vert ofte høyrt før dei vert sett. Somme menneske held seriemaer som fjørfe for å varsle om rovdyr i nærleiken.

Økologisk svarar seriemaene til den afrikanske sekretærfuglen. Dei et insekt, slangar, småøgler, froskar, småfuglar og gnagarar, med mindre mengder plantekost inkludert mais og bønner. Dei held seg ofte nær beitande husdyr, sannsynlegvis for å ta insekt som dyra skremmer. Når seriemaer fangar små krypdyr, dei slår byttedyr mot bakken eller kastar byttet mot eit hardt underlag å drepe og for å knuse bein. Om dyret er for stort for å gå heil gjennom svelget, vil dei halde byttedyret i nebbet og rive det i stykke med kloa på ein av føtene.

Seriemaer byggjer store kvistreir. Dei legg to eller tre kvite eller brungule egg med sparsame flekker i brunt og lilla. Hoene gjer mesteparten av ruginga, som varer frå 24 til 30 dagar. Ungane er kledd i dun og held seg i reiret i ca. to veker, dei hoppar ned og følgjer begge foreldra. Dei vert vaksne i ein alder av fire til fem månader.

Bilete

Bakgrunnsstoff

Kjelder

  • Syvertsen, P. O., Ree, V., Hansen, O. B., Syvertsen, Ø., Bergan, M., Kvam, H., Viker, M. & Axelsen, T. 2008. Virksomheten til Norsk navnekomité for fugl (NNKF) 1990-2008. Norske navn på verdens fugler. Norsk Ornitologisk Forening sin nettstad (publisert 22.5.2008)
  • Fotnotar

    1. I utgåva av Clementslista frå desember 2008 er Cariamidae plassert i sin eigen orden seriemafuglar, Cariamiformes. Nedlasting av Clementslista, lese 9. mai 2009.
    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Wikipedia authors and editors
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia NN

    Seriemaer: Brief Summary ( norvegèis )

    fornì da wikipedia NN

    Seriemaer er ein biologisk familie med to store fugleartar som lever i sentrale og austlege Sør-Amerika. Dei to artane er einaste nolevande medlemmer frå den litle og gamle familien med det vitskaplege namnet Cariamidae. Ein har tidlegare gått ut frå at familien har hatt ein uklår slektskap med familiar i ordenen tranefuglar, men somme plasserer no Cariamidae i sin eigen orden seriemafuglar, Cariamiformes. Familien har to artar:

    Raudbeinseriema, Cariama cristata, lever i område frå austlege Brasil til Sentral-Argentina. Denne største seriemaarten hekkar på bakken eller i ein busk eller i eit tre opp til 3 meter over bakken. Svartbeinseriema, Chunga burmeisteri. Han er funnen i nordvestre Argentina og i Paraguay. Han hekkar i tre.
    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Wikipedia authors and editors
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia NN

    Seriemaer ( norvegèis )

    fornì da wikipedia NO

    Seriemaer eller seriemafamilien (Cariamidae) er en familie med store, langlemmede terrestriske fugler, som kan ha eksistert i omkring 60 millioner år. Familien består av to slekter med en art hver.

    Taksonomi

    Tradisjonelt har disse fuglene blitt regnet til tranefuglene (Gruiformes), men morfologiske og genetiske studier har avslørt at fuglene tilhører en egen orden i kladen Australaves.[1] Gruppen bekreftes i en studie av hele genomet, der 48 eksemplarer av artene var med. Studien viser at Cariamiformes er basal blant de nålevende artene i Australaves.[2]

    Beskrivelse

    Seriemaer er store, langlemmede flygeløse fugler, som måler 70-90 cm. Artene har føtter med tre tær og kraftige klør, en semi-lang hals og et relativt lite hode (i forhold til kroppen) med et haukelignende nebb. Begge artene har lang stjert og dus grålig fjærdrakt.[3]

    Inndeling

    Inndelingen følger HBW Alive og er i henhold til Gonzaga & Bonan (2016).[3]

    Treliste

    Utbredelse og habitat

    Seriemaene er endemiske for det sentrale og østlige Sør-Amerika, øst for Andes og sør for Amazonas, fra Brasil til Argentina. Atene trives i semi-åpent landskap og relativt tørt klima. Habitatet består typisk av en kombinasjon av gressganger, savanner, tørr krattskog (tornekratt) og åpent skogslandskap, sånn som cerradoen og caatingaen i det nordøstre og sentrale Brasil og chacoen i deler av Bolivia, Paraguay og Argentina har å by på.[3]

    Atferd

    Seriemaene er dagaktive, territoriale standfugler, og opptrer som regel solitært eller i par. Av og til kan tre eller flere fugler samle seg i små grupper og ete sammen. Trolig er det et par og deres avkom. Fuglene er svært vaktsomme og tar raskt til flukten om noe skremmer dem. Siden disse fuglene ikke flyr, tar de beina fatt. Av og til kan dem også gjemme seg, gjennom å legge seg flatt ned bak en trestamme eller lignende.[3]

    Maten består av animalsk føde, som leddyr (spesielt gresshopper og biller), men det hender også at fuglene tar større krypdyr, som slanger. De leter ofte etter mat nær kveg og hester, og eter trolig insekter som samler seg ved disse dyrene. Artene eter også små virveldyr, som frosker, øgler og slanger, samt mindre fugler og gnagere. Også grønt løv, frukt og frø står på dietten.[3]

    Referanser

    1. ^ Hackett, Shannon J.; m.fl. (27. juni 2008). «A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History». Science. 320 (5884): 1763–1768. PMID 18583609. doi:10.1126/science.1157704. Besøkt 8. mai 2016.
    2. ^ Jarvis, E. D.; Mirarab, S.; Aberer, A. J.; Li, B.; Houde, P.; Li, C.; Ho, S. Y. W.; Faircloth, B. C.; Nabholz, B.; Howard, J. T.; Suh, A.; Weber, C. C.; Da Fonseca, R. R.; Li, J.; Zhang, F.; Li, H.; Zhou, L.; Narula, N.; Liu, L.; Ganapathy, G.; Boussau, B.; Bayzid, M. S.; Zavidovych, V.; Subramanian, S.; Gabaldon, T.; Capella-Gutierrez, S.; Huerta-Cepas, J.; Rekepalli, B.; Munch, K.; m.fl. (2014). «Whole-genome analyses resolve early branches in the tree of life of modern birds» (PDF). Science. 346 (6215): 1320–1331. PMID 25504713. doi:10.1126/science.1253451. Besøkt 8. mai 2016.
    3. ^ a b c d e Gonzaga, Luiz P. & Bonan, A. (2016). Seriemas (Cariamidae). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona.

    Eksterne lenker


    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Wikipedia forfattere og redaktører
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia NO

    Seriemaer: Brief Summary ( norvegèis )

    fornì da wikipedia NO

    Seriemaer eller seriemafamilien (Cariamidae) er en familie med store, langlemmede terrestriske fugler, som kan ha eksistert i omkring 60 millioner år. Familien består av to slekter med en art hver.

    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Wikipedia forfattere og redaktører
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia NO

    Kariamy ( polonèis )

    fornì da wikipedia POL
    Commons Multimedia w Wikimedia Commons

    Kariamy[2], dwuczuby[3] (Cariamidae) – rodzina ptaków z rzędu kariam (Cariamiformes), z podgromady Neornithes. Obejmuje dwa współczesne gatunki zamieszkujące wyłącznie Amerykę Południową[4][5] oraz formy wymarłe.

    Charakterystyka

    Kariamy to lądowe ptaki biegające, latają jedynie na krótkich dystansach. Wyglądem są zbliżone do chruścieli i dropi. Mają długie nogi, szyję i ogon oraz krótkie skrzydła i dziób ze sterczącym pióropuszem u jego nasady. Upierzenie brązowe – na grzbiecie ciemniejsze, od spodu ciała jaśniejsze. Zamieszkują dość suche, otwarte tereny trawiaste. Żywią się owadami, wężami i jaszczurkami.

    Kariama czerwononoga występuje od wschodniej Brazylii, po centralną Argentynę. Gniazduje na ziemi, składając dwa jaja. Kariamka czarnonoga występuje w północno-wschodniej Argentynie i Paragwaju. Gniazduje na drzewie, składając dwa jaja.

    Systematyka

    Kariamy były dawniej klasyfikowane w randze rodziny w rzędzie żurawiowych (Gruiformes), jednak badania genetyczne i filogenetyczne wykazały, że nie są one zbyt blisko spokrewnione z żurawiami i stanowią grupę siostrzaną kladu (Falconiformes + (Psittaciformes + Passeriformes))[6].

    Rodzinę kariam reprezentują obecnie dwa występujące współcześnie gatunki z dwóch rodzajów[2]:

    oraz rodzaj wymarły[7]:

    Przypisy

    1. Cariamidae, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
    2. a b Systematyka i nazwy polskie za: P. Mielczarek, M. Kuziemko: Rodzina: Cariamidae Bonaparte, 1850 - kariamy - Seriemas (wersja: 2015-09-06). W: Kompletna lista ptaków świata [on-line]. Instytut Nauk o Środowisku Uniwersytetu Jagiellońskiego. [dostęp 2017-01-25].
    3. Gromada: Ptaki Aves. W: Władysław Zamachowski, Adam Zyśk: Strunowce (Chordata). Podręcznik zoologii dla studentów. Kraków: Wydawnictwo Naukowe WSP, 1997, s. 379. ISBN 83-86841-92-3.
    4. Frank Gill, David Donsker (red.): Bustards, mesites, Kagu, seriemas, flufftails & finfoots (ang.). IOC World Bird List: Version 6.4. [dostęp 2017-01-25].
    5. Lepage D.: South America bird checklist. Avibase – Światowa baza danych o ptakach. [dostęp 12 kwietnia 2009].
    6. S.J. Hackett, R.T. Kimball, S. Reddy, R.C.K. Bowie, E.L. Braun, M.J. Braun, J.L. Chojnowski, W.A. Cox, Ki.-La. Han, Jo. Harshman, Ch.J. Huddleston, B.D. Marks, K.J. Miglia, W.S. Moore, F.H. Sheldon, D.W. Steadman, Ch.C. Witt, T. Yuri. A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History. „Science”. 320, s. 1763-1767, 2008 (ang.).
    7. Jorge I. Noriega, Sergio F. Vizcaíno, M. Susana Bargo. First Record and a New Species of Seriema (Aves: Ralliformes: Cariamidae) from Santacrucian (Early-Middle Miocene) Beds of Patagonia. „Journal of Vertebrate Paleontology”. 29 (2), s. 620–626, 2009. DOI: 10.1671/039.029.0216 (ang.).

    Linki zewnętrzne

    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia POL

    Kariamy: Brief Summary ( polonèis )

    fornì da wikipedia POL

    Kariamy, dwuczuby (Cariamidae) – rodzina ptaków z rzędu kariam (Cariamiformes), z podgromady Neornithes. Obejmuje dwa współczesne gatunki zamieszkujące wyłącznie Amerykę Południową oraz formy wymarłe.

    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia POL

    Seriema ( portughèis )

    fornì da wikipedia PT

    As seriemas são os únicos membros vivos da família de aves Cariamidae, que também é a única linhagem sobrevivente da ordem Cariamiformes. Foram classificadas anteriormente dentro da ordem Gruiformes, mas dados moleculares sugerem uma posição de seriemas dentro de um clado, que também inclui falcões, papagaios e passeriformes,[1] bem como as extintas aves-do-terror (Phorusrhacidae).[2][3]

    As seriemas são aves territoriais grandes, de pernas e pescoços longos, que variam de 70 a 90 cm. A família Cariamidae inclui dois gêneros e duas espécies que ocorrem em habitats semi-abertos e secos da América do Sul: a seriema ou seriema-de-perna-vermelha (Cariama cristata) e a seriema-de-perna-preta ou chunga-de-perna-preta (Chunga burmeisteri). A espécie Cariama cristata é encontrada em território brasileiro (onde é conhecida apenas como seriema) e também na Argentina, Bolívia, Uruguai e Paraguai. A espécie Chunga burmeisteri, por sua vez, não ocorre no no Brasil, sendo encontrada apenas na região do Chaco, na Argentina, Bolívia e Paraguai.[4]

    A palavra seriema é de origem tupi, correspondente a çariama, derivando das palavras çaria (crista) e am (erguida). O nome é grafado de várias maneiras, como siriema, sariama e çariama.[5]

    Descrição

    As seriemas são aves médias a grandes, medindo em média 75–90 cm (para Cariama cristata) e 70–85 cm (para Chunga burmeisteri) de comprimento.[6] A plumagem é macia e solta, em tons de cinza com uma leve tonalidade amarela. Suas pernas e pescoços são longos, enquanto suas asas são curtas e arredondadas, refletindo seu estilo de vida. Elas estão entre as maiores aves terrestres endêmicas dos Neotrópicos (atrás apenas das emas).[4]

    O bico é curto, profundo e levemente curvado, avermelhado em Cariama. Apenas a seriema C. cristata possui uma crista na testa.[6]

    Ambas as espécies de seriema não apresentam dimorfismo sexual marcante.[7]

    Distribuição e habitat

    No Brasil, a seriema-de-perna-vermelha (Cariama cristata) é encontrada principalmente nas regiões Nordeste, Sudeste, Centro-Oeste e Sul. Também ocorre em países da América do Sul como como Bolívia, Paraguai, Uruguai e Argentina.[8] A seriema-de-perna-preta (Chunga burmeisteri) é encontrada na região do Chaco, no sul e sudeste da Bolívia através do Paraguai até o centro da Argentina.[9] Não há registros da espécie em território brasileiro.

    Seriemas vivem em hábitats abertos na América do Sul, de florestas abertas a cerrados e pastagens. Os habitats típicos são a Caatinga, Cerrado e Chaco. No Chaco paraguaio, as duas espécies são parcialmente simpátricas, mas Chunga burmeisteri tipicamente habita áreas florestais mais secas.[10] A espécie Chunga burmeisteri é aparentemente restrita a altitudes mais baixas que Cariama cristata, podendo favorecer temperaturas mais altas.

    Comportamento e ecologia

    Ecologicamente, a seriema é a contraparte sul-americana da ave secretário. São onívoras, alimentando-se de insetos, serpentes, lagartos, anuros, aves jovens e pequenos roedores, com pequenas quantidades de alimento vegetal (incluindo milho e feijão). Na natureza e em cativeiro, a seriema agarra pequenos vertebrados com o bico e os golpeia contra o solo antes de desmembrá-los com o bico.[11]

    Elas podem ser encontradas próximas a pastagens, e são comumente vistas forrageando em áreas com esterco de gado e cavalo, provavelmente beneficiando-se dos insetos que são atraídos pelas fezes dos animais.[11]

    Reprodução

    Seriemas são aves monogâmicas com cuidado biparental.[6] Elas normalmente nidificam em árvores pequenas,[11] apesar de passarem a maior parte de suas vidas correndo e caminhando no chão. Geralmente constroem seus ninhos utilizando gravetos forrando-o com estrume de gado, barro ou folhas secas. O tamanho típico da ninhada é geralmente de 1 a 3 ovos.[6] Ambos os pais auxiliam na construção do ninho, e os ovos são incubados por cerca de um mês antes da eclosão. Os filhotes nascem com penugem marrom-clara e ambos os pais fornecem aos filhotes alimentos que variam de minhocas a cobras. Os filhotes saltam para o chão para acompanhar os pais com algumas semanas de idade. Lá eles continuam a crescer até a independência, o que pode ocorrer um mês após a eclosão, embora só atinjam o tamanho adulto completo depois de cerca de quatro ou cinco meses de idade.[6]

    Sistemática e evolução

     src=
    Fóssil de Idiornis tuberculata

    Acredita-se que estas aves sejam os parentes mais próximos do grupo de aves carnívoras gigantes (mais de 3 m de altura) chamadas "aves do terror" (Phorusrhacidae), que são conhecidas a partir de fósseis da América do Sul e do Norte.[12][2]

    Várias outras famílias relacionadas, como Idiornithidae[13] e Bathornithidae,[14] faziam parte das faunas paleógenas na América do Norte e na Europa, e possivelmente em outros lugares também. No entanto, o registro fóssil das próprias seriemas é pobre, com duas espécies pré-históricas, ambas do Mioceno: Cariama santacrucensis e Noriegavis santacrucensis da Formação Santa Cruz da Argentina. Alguns dos fósseis da fauna do Eoceno do Sítio fossilífero de Messel (isto é, Salimia e Idiornis) também foram sugeridos como seriemas,[15] assim como o maciço predador Paracrax do Oligoceno da América do Norte,[14] embora seu status permaneça incerto.

    Existem dois gêneros vivos na família Cariamidae, cada um com uma espécie:

    • Cariama (Brisson, 1760)
      • Cariama cristata (Linnaeus, 1766) — A seriema, ou seriema-de-perna-vermelha (Cariama cristata) encontrada no leste do Brasil até o centro da Argentina.
    • Chunga (Hartlaub, 1860)

    Referências

    1. Mayr, Gerald (2009). «Cariamae (seriemas and allies)». Paleogene Fossil Birds. Berlin, Heidelberg: Springer. pp. 139–152. ISBN 978-3-540-89627-2
    2. a b Hackett, S. J. et al. (27 de junho de 2008). «A phylogenomic study of birds reveals their evolutionary history». Nova Iorque. Science. 320 (5884): 1763–1768. ISSN 1095-9203. PMID 18583609. doi:10.1126/science.1157704 !CS1 manut: Usa parâmetro autores (link) !CS1 manut: Uso explícito de et al. (link)
    3. Jarvis, E. D.; et al. (12 de dezembro de 2014). «Whole-genome analyses resolve early branches in the tree of life of modern birds». Nova Iorque. Science. 346 (6215): 1320–1331. ISSN 1095-9203. PMID 25504713. doi:10.1126/science.1253451 !CS1 manut: Uso explícito de et al. (link)
    4. a b del Hoyo, J. Elliott; A. & Sargatal, J (1996). Handbook of the Birds of the world. 3. Hoatzin to Auks: Lynx Edicions
    5. Costa, Lucimara Alves da Conceição (2011). «Estudo lexical dos nomes indígenas das regiões de Aquidauana, Corumbá e Miranda no estado de Mato Grosso do Sul: a toponímia rural»
    6. a b c d e Winkler, David W.; Billerman, Shawn M.; Lovette, Irby J. (4 de março de 2020). «Seriemas (Cariamidae)». In: Billerman, Shawn M.; Keeney, Brooke K.; Rodewald, Paul G.; Schulenberg, Thomas S. Birds of the World. [S.l.]: Cornell Lab of Ornithology. Consultado em 15 de novembro de 2020
    7. Blake, Emmet Reid (1977). Manual of Neotropical Birds. [S.l.]: University of Chicago Press. p. 529. ISBN 978-0-226-05641-8
    8. ZOO - Governo do Distrito Federal (12 de fevereiro de 2020). «Seriema». Fundação Jardim Zoológico de Brasília. Consultado em 15 de novembro de 2020
    9. Gonzaga, Luiz P.; Kirwan, Guy M.; de Juana, Eduardo (4 de março de 2020). «Black-legged Seriema (Chunga burmeisteri)». In: Shawn M. Billerman, Brooke K. Keeney, Paul G. Rodewald, Thomas S. Schulenberg. Birds of the World. [S.l.]: Cornell Lab of Ornithology. Consultado em 15 de novembro de 2020 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de editores (link)
    10. Brook, D.M. (2014). «Ecological notes on seriema species in the Paraguayan Chaco, with observations on Chunga biology». Rev. Bras. Orn. 22 (2): 234–237
    11. a b c Redford, Kent H.; Peters, Gustav (1986). «Notes on the Biology and Song of the Red-Legged Seriema (Cariama cristata)» (PDF). Journal of Field Ornithology. 57 (4): 261–269. ISSN 0273-8570. Consultado em 14 de novembro de 2020
    12. Alvarenga, Herculano M.F.; Höfling, Elizabeth (2003). «Systematic revision of the Phorusrhacidae (Aves: Ralliformes)». Papéis Avulsos de Zoologia (São Paulo). 43 (4). ISSN 0031-1049. doi:10.1590/S0031-10492003000400001
    13. Noriega, Jorge I.; Vizcaíno, Sergio F.; Bargo, M. Susana (2009). «First Record and a New Species of Seriema (Aves: Ralliformes: Cariamidae) from Santacrucian (Early-Middle Miocene) Beds of Patagonia». Journal of Vertebrate Paleontology. 29 (2): 620–626. ISSN 0272-4634. JSTOR 20627072. Consultado em 15 de novembro de 2020
    14. a b Mayr, Gerald; Noriega, Jorge (2013). «A well-preserved partial skeleton of the poorly known early Miocene seriema Noriegavis santacrucensis (Aves, Cariamidae)». Acta Palaeontologica Polonica. ISSN 0567-7920. doi:10.4202/app.00011.2013. Consultado em 15 de novembro de 2020
    15. Morlo, Michael; Schaal, Stephan; Mayr, Gerald; Seiffert, Christina (9 de dezembro de 2004). «An annotated taxonomic list of the Middle Eocene (MP 11) Vertebrata of Messel». CFS Courier Forschungsinstitut Senckenberg. 252: 95–108

     title=
    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Autores e editores de Wikipedia
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia PT

    Seriema: Brief Summary ( portughèis )

    fornì da wikipedia PT

    As seriemas são os únicos membros vivos da família de aves Cariamidae, que também é a única linhagem sobrevivente da ordem Cariamiformes. Foram classificadas anteriormente dentro da ordem Gruiformes, mas dados moleculares sugerem uma posição de seriemas dentro de um clado, que também inclui falcões, papagaios e passeriformes, bem como as extintas aves-do-terror (Phorusrhacidae).

    As seriemas são aves territoriais grandes, de pernas e pescoços longos, que variam de 70 a 90 cm. A família Cariamidae inclui dois gêneros e duas espécies que ocorrem em habitats semi-abertos e secos da América do Sul: a seriema ou seriema-de-perna-vermelha (Cariama cristata) e a seriema-de-perna-preta ou chunga-de-perna-preta (Chunga burmeisteri). A espécie Cariama cristata é encontrada em território brasileiro (onde é conhecida apenas como seriema) e também na Argentina, Bolívia, Uruguai e Paraguai. A espécie Chunga burmeisteri, por sua vez, não ocorre no no Brasil, sendo encontrada apenas na região do Chaco, na Argentina, Bolívia e Paraguai.

    A palavra seriema é de origem tupi, correspondente a çariama, derivando das palavras çaria (crista) e am (erguida). O nome é grafado de várias maneiras, como siriema, sariama e çariama.

    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Autores e editores de Wikipedia
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia PT

    Kariamy ( slovach )

    fornì da wikipedia SK
     src=
    kariama červenozobá (Cariama cristata)

    Kariamy (Cariamiformes) sú skupina letcov, donedávna zaraďovaná ako podrad pod žeriavotvaré. Podľa najnovších štúdií sú kariamy natoľko odlišné od žeriavov, že na rozdiel od nich patria do skupiny tzv. „suchozemských vtákov“.

    Existujú len dva žijúce druhy:

    Systematika

    • ?rod† Ameghinornis
    • čeľaď kariamovité (Cariamidae) – v minulosti zaraďované aj ako samostatný rad kariamotvaré (Cariamiformes), ktorý pôvodne zahŕňal aj čeľaď Sagittariidae
    • čeľaď † Phorusracidae [v širšom zmysle, 2003]– vrátane †Brontornithidae, †Psilopteridae, †Mesembriornithinae, †Patagornithidae (†Phororhacidae, †Palaeociconiidae) a †Phorusracidae v užšom zmysle
    • čeľaď † Idiornithidae – zaraďované aj k Rallidae
    • čeľaď † Bathornitidae
    • čeľaď † Cunampaiidae

    Iné projekty

    • Spolupracuj na Commons Commons ponúka multimediálne súbory na tému Kariamy
    • Spolupracuj na Wikidruhoch Wikidruhy ponúkajú informácie na tému Kariamy
    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Autori a editori Wikipédie
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia SK

    Kariamy: Brief Summary ( slovach )

    fornì da wikipedia SK
     src= kariama červenozobá (Cariama cristata)

    Kariamy (Cariamiformes) sú skupina letcov, donedávna zaraďovaná ako podrad pod žeriavotvaré. Podľa najnovších štúdií sú kariamy natoľko odlišné od žeriavov, že na rozdiel od nich patria do skupiny tzv. „suchozemských vtákov“.

    Existujú len dva žijúce druhy:

    kariama červenozobá (Cariama cristata Linnaeus, 1766) kariama čiernozobá (Chunga burmeisteri Hartlaub, 1860)
    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Autori a editori Wikipédie
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia SK

    Seriemor ( svedèis )

    fornì da wikipedia SV

    Seriemor eller Seriemafåglar (Cariamidae) är en uråldrig sydamerikansk fågelfamilj som numera placeras i den egna ordningen Cariamiformes. Tidigare trodde man att den var närmre besläktad med tranor och rallar och placerade den därför i ordningen tran- och rallfåglar (Gruiformes) men idag diskuteras det om de inte istället är närmre besläktade med falkfåglarna.

    Allmänt

    Seriemor är klumpiga flygare och håller sig mest på marken. De har långa ben, lång hals och stjärt men korta vingar. Fjäderdräkten är brunaktig och de har proportionerligt korta näbbar. De återfinns i områden med torra öppna gräsytor. Deras föda består av insekter, ormar och ödlor.

    Seriemor har en lång klo som den kan lyfta från marken och som påminner om den sorts klo som dinosaurier som exempelvis velociraptor hade, men eftersom den inte är böjd tillräckligt mycket kan den inte användas som ett vapen.

    Systematik

    Taxonomi

    Bara två arter som kategoriseras i två olika släkten återstår idag:

    • Rödbent seriema (Cariama cristata) (auktor Linné, 1766), också kallad kron-kariama, har sin utbredning från östra Brasilien, till centrala Argentina. Den bygger sitt bo dierkt på marken och lägger två ägg.
    • Svartbent seriema (Chunga burmeisteri) (auktor Hartlaub, 1860) har sin utbredning i nordvästra Argentina och i Paraguay. Den bygger sitt bo i träd där den lägger två ägg.

    Urfåglar

    De två arterna av seriemor anses vara de närmsta släktingarna till en grupp gigantiska köttätande fåglar, de så kallade terrorfåglarna (Phorusrhacidae), där en av de större arterna Phorusrhacos longissimus var kontinentens topprovdjur under flera miljoner år. Man känner till dessa fåglar genom fossil som hittats i både Syd- och Nordamerika. Av seriemor har man dock hittills (september 2006) bara lyckats beskriva en förhistorisk art, nämligen Chunga incerta.

    Nya taxonomiska rön

    DNA-studier ledda av forskaren Per Ericson vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm visar att seriemafåglarna och därmed terrorfåglarna är nära släkt med falkfåglar (Falconiformes)[1]

    Namn

    Det vetenskapliga namnet C. burmeisteri har den fått efter den tyske zoologen Karl Hermann Konrad Burmeister.

    Galleri

    Källor

    1. ^ Per Ericson, Naturhistoriska riksmuseet, Biology Letters, 2006
    Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
    • Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Wikipedia författare och redaktörer
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia SV

    Seriemor: Brief Summary ( svedèis )

    fornì da wikipedia SV

    Seriemor eller Seriemafåglar (Cariamidae) är en uråldrig sydamerikansk fågelfamilj som numera placeras i den egna ordningen Cariamiformes. Tidigare trodde man att den var närmre besläktad med tranor och rallar och placerade den därför i ordningen tran- och rallfåglar (Gruiformes) men idag diskuteras det om de inte istället är närmre besläktade med falkfåglarna.

    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Wikipedia författare och redaktörer
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia SV

    Họ Chim mào bắt rắn ( vietnamèis )

    fornì da wikipedia VI
     src= Wikispecies có thông tin sinh học về Họ Chim mào bắt rắn

    Họ Chim mào bắt rắn (danh pháp khoa học: Cariamidae) là một họ động vật nhỏ và cổ xưa, sinh sống tại khu vực nhiệt đới Nam Mỹ. Từng có thời chúng được coi là có quan hệ họ hàng gần với gà nước và như thế có họ hàng gần với các loài chim dạng sếu, nhưng một nghiên cứu ADN gần đây cho thấy nó có quan hệ họ hàng gần với các loài cắt, vẹtsẻ[1] và Đại hội Điểu học quốc tế (IOC) đã chấp nhận tách chúng ra thành bộ riêng có danh pháp Cariamiformes[2].

    Chúng là các loài chim sinh sống trên đất liền và chủ yếu là đi lại trên mặt đất hơn là bay (mặc dù chúng có thể bay một quãng ngắn). Chúng có chân, cổ và đuôi dài nhưng các cánh ngắn, phản ánh đúng cung cánh sống của chúng. Các loài chim này có bộ lông nâu với mỏ ngắn và mào thẳng đứng. Môi trường sinh sống là các vùng đồng cỏ khô và thoáng đãng.

    Thức ăn của chúng là các loài côn trùng, rắn và thằn lằn.

    Họ này bao gồm 2 loài đang tồn tại là:

    Hai loài chim mào này được coi là các họ hàng còn sống gần gũi nhất của nhóm các loài "chim khủng bố" ăn thịt khổng lồ, cao tới 3 m (họ Phorusrhacidae), được phát hiện trong các hóa thạch tại Bắc và Nam Mỹ. Vài nhóm có quan hệ họ hàng khác, chẳng hạn như các họ IdiornithidaeBathornithidae là một phần của quần động vật thuộc kỷ Palaeogen tại Bắc Mỹchâu Âu và có thể ở cả một số khu vực khác. Tuy nhiên, các mẫu hóa thạch của chim mào bắt rắn lại không có nhiều, với chỉ một loài tiền sử (Chunga incerta) đã được mô tả lại cho tới nay.

    Các loài chim mào này có vuốt thứ hai có thể duỗi thẳng mà chúng có thể nhấc lên khỏi mặt đất. Mặc dù nó tương tự như vuốt hình liềm của một chi khủng longVelociraptor (tốc long hay linh đạo long) và các họ hàng gần của nó, nhưng các vuốt của chim mào không đủ cong để có thể coi là một loại vũ khí thật sự.

    Ghi chú

    1. ^ Hackett, Shannon J.; và ctv. (ngày 27 tháng 6 năm 2008). “A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History”. Science 320 (5884): 1763–1768. PMID 18583609. doi:10.1126/science.1157704. Truy cập ngày 5 tháng 10 năm 2010. Chú thích sử dụng tham số |coauthors= bị phản đối (trợ giúp)
    2. ^ IOC World Bird List, phiên bản 2.5 ngày 4 tháng 7 năm 2010

    Liên kết ngoài

     src= Phương tiện liên quan tới Cariamidae tại Wikimedia Commons

     src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Họ Chim mào bắt rắn
    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia VI

    Họ Chim mào bắt rắn: Brief Summary ( vietnamèis )

    fornì da wikipedia VI

    Họ Chim mào bắt rắn (danh pháp khoa học: Cariamidae) là một họ động vật nhỏ và cổ xưa, sinh sống tại khu vực nhiệt đới Nam Mỹ. Từng có thời chúng được coi là có quan hệ họ hàng gần với gà nước và như thế có họ hàng gần với các loài chim dạng sếu, nhưng một nghiên cứu ADN gần đây cho thấy nó có quan hệ họ hàng gần với các loài cắt, vẹtsẻ và Đại hội Điểu học quốc tế (IOC) đã chấp nhận tách chúng ra thành bộ riêng có danh pháp Cariamiformes.

    Chúng là các loài chim sinh sống trên đất liền và chủ yếu là đi lại trên mặt đất hơn là bay (mặc dù chúng có thể bay một quãng ngắn). Chúng có chân, cổ và đuôi dài nhưng các cánh ngắn, phản ánh đúng cung cánh sống của chúng. Các loài chim này có bộ lông nâu với mỏ ngắn và mào thẳng đứng. Môi trường sinh sống là các vùng đồng cỏ khô và thoáng đãng.

    Thức ăn của chúng là các loài côn trùng, rắn và thằn lằn.

    Họ này bao gồm 2 loài đang tồn tại là:

    Chim mào bắt rắn chân đỏ ( Cariama cristata). Chúng được tìm thấy tại khu vực từ miền đông Brasil tới miền trung Argentina. Loài này làm tổ trên mặt đất và đẻ hai trứng. Chim mào bắt rắn chân đen (Chunga burmeisteri). Chúng được tìm thấy tại khu vực tây bắc Argentina và Paraguay. Loài này làm tổ trên cây và cũng đẻ hai trứng.

    Hai loài chim mào này được coi là các họ hàng còn sống gần gũi nhất của nhóm các loài "chim khủng bố" ăn thịt khổng lồ, cao tới 3 m (họ Phorusrhacidae), được phát hiện trong các hóa thạch tại Bắc và Nam Mỹ. Vài nhóm có quan hệ họ hàng khác, chẳng hạn như các họ IdiornithidaeBathornithidae là một phần của quần động vật thuộc kỷ Palaeogen tại Bắc Mỹchâu Âu và có thể ở cả một số khu vực khác. Tuy nhiên, các mẫu hóa thạch của chim mào bắt rắn lại không có nhiều, với chỉ một loài tiền sử (Chunga incerta) đã được mô tả lại cho tới nay.

    Các loài chim mào này có vuốt thứ hai có thể duỗi thẳng mà chúng có thể nhấc lên khỏi mặt đất. Mặc dù nó tương tự như vuốt hình liềm của một chi khủng longVelociraptor (tốc long hay linh đạo long) và các họ hàng gần của nó, nhưng các vuốt của chim mào không đủ cong để có thể coi là một loại vũ khí thật sự.

    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    original
    visité la sorgiss
    sit compagn
    wikipedia VI

    Кариамовые ( russ; russi )

    fornì da wikipedia русскую Википедию
    Царство: Животные
    Подцарство: Эуметазои
    Без ранга: Вторичноротые
    Подтип: Позвоночные
    Инфратип: Челюстноротые
    Надкласс: Четвероногие
    Класс: Птицы
    Подкласс: Настоящие птицы
    Инфракласс: Новонёбные
    Отряд: Кариамообразные (Cariamiformes)
    Семейство: Кариамовые
    Международное научное название

    Cariamidae Bonaparte, 1853

    Виды Ареал изображение

    Ареал хохлатой кариамы

    Ареал черноногой кариамы

    Wikispecies-logo.svg
    Систематика
    на Викивидах
    Commons-logo.svg
    Изображения
    на Викискладе
    ITIS 176411NCBI 54378EOL 7587FW 39456

    Кариамовые[1] (лат. Cariamidae) — небольшое древнее семейство птиц, обитающих в Южной Америке. Систематика семейства до конца не ясна, однако исследования ископаемых останков говорят об их родстве с фороракосами (Phorusrhacidae) — древними гигантскими (до 3 м высотой) нелетающими хищниками, жившими от олигоцена до плейстоцена, окончательно вымершими около 2 млн лет назад.

    В семейство входят два вида из двух монотипичных родов[2]. Ранее семейство включали в состав отряда журавлеобразных[1], но в последнее время выделяют в отдельный отряд кариамообразных[3] (Cariamiformes)[2].

    Описание

    Наземные бегающие птицы 70—92 см длиной. Тело удлинённое, с длинной шеей и маленькой головой. Отверстия в затылочной кости черепа отсутствуют. На шее видны длинные перья. На затылке и лобовой части головы имеется хохолок из тонких торчащих перьев. Клюв короткий, широкий, в верхней части заметно шире, слегка загнут вниз. Крылья короткие, закруглённые. Хвост длинный, крайние рулевые перья хвоста короче средних. Ноги также длинные, пальцы на ногах короткие; на втором пальце ноги имеется длинный коготь, который птица способна приподнимать. Оперение у обоих видов рыхлое, бурое с тёмно-серыми полосками, в нижней части более светлое. Половой диморфизм не выражен, то есть самцы и самки выглядят одинаково.

    Распространение

    Ареал ограничен Южной Америкой: Бразилией, Аргентиной, Боливией, Парагваем и Уругваем. Вид черноногая кариама (Chunga burmeisteri) занимает южную часть ареала, встречаясь на северо-западе Аргентины, Парагвае и юго-востоке Боливии. Вид хохлатая кариама (Cariama cristata) распространён в большей степени, встречается в центральной и восточной Бразилии, юго-восточной Боливии, Уругвае и северо-восточной Аргентине.

    Оба вида живут на открытых пространствах в степях Патагонии, в редколесье. Встречаются в кустарниковых зарослях.

    Образ жизни

    Активны в дневное время. Несмотря на то, что способны летать, небольшие перелёты делают крайне редко и неохотно, предпочитая бегать по земле; при этом способны достигать скорости до 60 км/час. Ночь проводят на ветках деревьев или кустарников. Громко кричат, издавая при этом лающие звуки. Для более эффективного крика могут забраться на какое-либо возвышение или ветку дерева. Всеядные хищники, охотятся за насекомыми, змеями, ящерицами, лягушками, небольшими птицами и мелкими грызунами. Кроме животной пищи, питаются зелёными листьями, семенами и плодами растений. Охотятся в одиночку или парами.

    Воспроизводство

    Период размножения длится с сентября по май. Пары живут отдельно от других птиц. Гнездо строится на дереве на высоте 1—9 м от земли, в качестве материала используются веточки, скреплённые глиной или навозом животных. Самка обычно откладывает 2 (реже 3) белых с бурыми пятнышками яйца. В насиживании участвуют оба родителя, но преимущественно самка. Инкубационный период длится 24—30 дней. Появившиеся птенцы покрыты бурым пухом и способны покидать гнездо приблизительно через 2 недели. Ухаживают за птенцами как самка, так и самец.

    Примечания

    1. 1 2 Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 76. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
    2. 1 2 Bustards, mesites, seriemas, Kagu, flufftails, finfoots : [англ.] / F. Gill & D. Donsker (Eds). // IOC World Bird List (v 8.1). — 2018. — DOI:10.14344/IOC.ML.8.1. (Проверено 25 июня 2018).
    3. Атемасова Т. А. Систематика птиц. — Харьков: ХНУ имени В. Н. Каразина, 2012. — С. 138. — 191 с.
    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Авторы и редакторы Википедии

    Кариамовые: Brief Summary ( russ; russi )

    fornì da wikipedia русскую Википедию

    Кариамовые (лат. Cariamidae) — небольшое древнее семейство птиц, обитающих в Южной Америке. Систематика семейства до конца не ясна, однако исследования ископаемых останков говорят об их родстве с фороракосами (Phorusrhacidae) — древними гигантскими (до 3 м высотой) нелетающими хищниками, жившими от олигоцена до плейстоцена, окончательно вымершими около 2 млн лет назад.

    В семейство входят два вида из двух монотипичных родов. Ранее семейство включали в состав отряда журавлеобразных, но в последнее время выделяют в отдельный отряд кариамообразных (Cariamiformes).

    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Авторы и редакторы Википедии

    叫鹤科 ( cinèis )

    fornì da wikipedia 中文维基百科

    叫鹤科学名Cariamidae)为叫鹤目的一,现仅存22,分別為紅腿叫鶴以及黑腿叫鶴[1]曾被認為和為近親,但現在分類上被認為其實較接近於隼形目鸚形目雀形目和現已絕種的駭鳥[2][3]叫鶴是一种大型鸟类,叫声洪亮,外貌和习性与蛇鹫相似。以昆虫蜥蜴等小动物为食。为南美洲特有种,棲息於巴西玻利維亞阿根廷巴拉圭烏拉圭的草地、草原、乾燥林地與開闊森林。

    描述

    兩種叫鶴的體型都在大約 90 cm(35英寸) ,不過紅腿叫鶴(90 cm)仍稍長於黑腿叫鶴(70–85 cm)。多半在地面覓食,並且傾向於逃跑而非飛離危險(即使如此,叫鶴仍然具有短距離的飛行能力並且會在樹上歇息)。具有長腿、長頸和長尾羽與短翅膀,反映了叫鶴的生活形式。是新熱帶界中次大的地棲鳥類(僅次於鶆䴈)。[1]

    行為與生態

    生態位上,叫鶴與南非的秘書鳥同屬於相同區位,以昆蟲蜥蜴青蛙幼雛齧齒類以及部分植物(包含玉米以及豆類)為食,時常出現在植食家畜身旁,啄取受這些動物進食時驚擾的昆蟲。叫鶴在捕捉到小型爬蟲類後,會將獵物往地面或是堅硬表面上甩(Redford 與 Peters,1986),將其骨架打碎。[4] 如果獵物過大無法直接吞食時,叫鶴會利用利爪和尖嘴喙將獵物撕成可食用的大小。

    在感覺受到威脅時,叫鶴會張開翅膀並嘗試威嚇目標。叫鶴時常成對或小群體出沒,雖然具有飛行能力,但牠們偏好待在陸地,只有在脫離掠食者時才會進行飛行。另外,叫鶴也會在樹上進行歇息或是築巢。

    繁殖

    人們對叫鶴的繁殖習性所知甚少,主要的理解都是來自於針對紅腿叫鶴的研究。配對在一起的叫鶴具有領域性並且在繁殖時會遠離其他同類,甚至會用腳爪攻擊意圖侵入地盤的個體。[5]

    叫鶴會在樹上離地約1~5米(3.3~16.4英尺)處用樹枝、樹葉以及糞便構築一個巨大堅實的鳥巢,這個巢穴的高度恰好使得叫鶴可以在不用透過飛行的情況下輕跳抵達,雌性與雄性會同時參與巢穴的構築。每次約會產下 2-3 顆白色或帶有些許棕/紫色斑點的,主要由雌性進行孵卵(持續 24-30 天)。幼雛會在鳥巢中待上兩週,之後會離巢和父母一同生活。這些幼雛會在四至五個月間成熟,但性成熟時間仍然未知。[5]

    分類

     src=
    Idiornis tuberculata 的化石

    叫鶴科現存兩種。其中紅腿叫鶴棲息於東巴西至中阿根廷。牠們會在在地面上、樹叢中、或是離地 3米(9.8英尺) 以內的樹上築巢。黑腿叫鶴則棲息於西北阿根廷與巴拉圭,只在樹上築巢。

    叫鶴科的成員被認為是已絕種巨型(最高可達 3米或9.8英尺)掠食者駭鳥現存親緣關係最近的物種,駭鳥的化石僅在北美洲與南美洲發現[6][7]。其他親緣相近的群也包括 idiornithidae英语idiornithidaebathornithids英语bathornithids,為生活於古近紀北美洲歐洲的物種[6][7]。然而叫鶴科本身的化石紀錄卻十分缺乏,目前僅有描述兩個化石種:上新世阿根廷的 Chunga incerta中新世阿根廷的 Noriegavis santacrucensis[8]。一些梅塞爾坑出土,地質年代來自始新世的化石被認為屬於叫鶴科的成員(即SalimiaIdiornis[9]漸新世北美洲的大型掠食者 Paracrax英语Paracrax也被認為屬於叫鶴科的成員[8],然而這些假說還缺乏決定性的證據。

    資料來源

    1. ^ 1.0 1.1 del Hoyo, J. Elliott, A. & Sargatal, J. (editors). (1996) Handbook of the Birds of the World. Volume 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions. ISBN 84-87334-20-2
    2. ^ Hackett, S. J. et al. (2008) A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History. Science 320(5884):1763–1768 10.1126/science.1157704
    3. ^ Jarvis, E. D.; Mirarab, S.; Aberer, A. J.; Li, B.; Houde, P.; Li, C.; Ho, S. Y. W.; Faircloth, B. C.; Nabholz, B.; Howard, J. T.; Suh, A.; Weber, C. C.; Da Fonseca, R. R.; Li, J.; Zhang, F.; Li, H.; Zhou, L.; Narula, N.; Liu, L.; Ganapathy, G.; Boussau, B.; Bayzid, M. S.; Zavidovych, V.; Subramanian, S.; Gabaldon, T.; Capella-Gutierrez, S.; Huerta-Cepas, J.; Rekepalli, B.; Munch, K.; 等. Whole-genome analyses resolve early branches in the tree of life of modern birds (PDF). Science. 2014, 346 (6215): 1320–1331. PMC 4405904. PMID 25504713. doi:10.1126/science.1253451.
    4. ^ The Red-legged Seriema Snake Slam!
    5. ^ 5.0 5.1 Gonzaga, Luiz P. & Bonan, A. (2017). Seriemas (Cariamidae). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (retrieved from http://www.hbw.com/node/52233 on 4 April 2017).
    6. ^ 6.0 6.1 Naish, Darren. Terror birds. Darren Naish: Tetrapod Zoology. 2006-10-27 [2008-03-29].
    7. ^ 7.0 7.1 Alvarenga, H. M. F.; Höfling, E. Systematic Revision of the Phorusrhacidae (Aves: Ralliformes) (PDF). Papéis Avulsos de Zoologia (São Paulo: Museum of Zoology of the University of São Paulo英语Museum of Zoology of the University of São Paulo). 2003, 43 (4): 55–91 [2008-03-29]. doi:10.1590/S0031-10492003000400001.
    8. ^ 8.0 8.1 Mayr, G., & Noriega, J. I. A well-preserved partial skeleton of the poorly known early Miocene seriema Noriegavis santacrucensis (Aves, Cariamidae).
    9. ^ Morlo, M & al. (2004): An annotated taxonomic list of the Middle Eocene (MP 11) Vertebrata of Messel. Courier Forschingsinstitut Senckenberg 252, pp 95-108. [1]
     src= 维基共享资源中相关的多媒体资源:叫鹤科 物種識別信息
     title=
    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    维基百科作者和编辑

    叫鹤科: Brief Summary ( cinèis )

    fornì da wikipedia 中文维基百科

    叫鹤科(学名:Cariamidae)为叫鹤目的一,现仅存22,分別為紅腿叫鶴以及黑腿叫鶴。曾被認為和為近親,但現在分類上被認為其實較接近於隼形目鸚形目雀形目和現已絕種的駭鳥。叫鶴是一种大型鸟类,叫声洪亮,外貌和习性与蛇鹫相似。以昆虫蜥蜴等小动物为食。为南美洲特有种,棲息於巴西玻利維亞阿根廷巴拉圭烏拉圭的草地、草原、乾燥林地與開闊森林。

    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    维基百科作者和编辑

    ノガンモドキ科 ( Giaponèis )

    fornì da wikipedia 日本語
    ノガンモドキ科 アカノガンモドキ 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves 上目 : 新顎上目 Neognathae 階級なし : ネオアヴェス Neoaves : ノガンモドキ目 Cariamiformes : ノガンモドキ科 Cariamidae 学名 Cariamidae (Bonaparte[1], 1853) 和名 ノガンモドキ(野雁擬) 英名 Seriema

    Seriemas.jpg

     src= ウィキメディア・コモンズには、ノガンモドキ科に関連するカテゴリがあります。  src= ウィキスピーシーズにノガンモドキ科に関する情報があります。

    ノガンモドキ科 (のがんもどきか、学名: Cariamidae) は、鳥類の1科である。ノガンモドキ(野雁擬)と呼ばれる。2属2種。

    特徴[編集]

    分布[編集]

    新熱帯区南アメリカ南東部に分布する。

    形態[編集]

    全長66–90cm。頸と脚が長い。頭部に房状の冠羽を持つ。

    生態[編集]

    地上性の鳥で縄張りをもつ。飛翔力はあるがあまり飛ぶことはなく、危険を感じた時は走って逃げる。約60km/hという高速で走ることができる。

    通常単独か番いで生活する。

    主に、大型の昆虫類、小型の哺乳類鳥類爬虫類などを食べる。果物や種子などの植物質のものも食べる。

    鳴き声は大きく、遠くまでよく聞こえる。

    潅木や低い樹木の枝に小枝を集めて巣を作る。通常1腹2個の卵を産む。

    系統と分類[編集]

    ノガンモドキ科はノガンモドキ目唯一の現生科であり、スズメ目などからなる land birds 系統の一員である[2][3]

    伝統的にはツル目ノガン亜目 Otiditae とされてきたが、ツル目の系統とは離れている。

    [編集]

    参考文献[編集]

    • 『世界の動物|分類と飼育 ツル目』、財団法人東京動物園協会、1989年、94–95頁

    出典[編集]

    1. ^ シャルル・リュシアン・ボナパルト or en:José Bonaparte
    2. ^ Gill, Frank; Donsker, David, eds. (2010), IOC World Bird Names (version 2.5), http://www.worldbirdnames.org/
    3. ^ Hackett, S. J.; Kimball, Rebecca T.; et al. (2008), “A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History”, Science 320: 1763–1768

    外部リンク[編集]

     title=
    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    ウィキペディアの著者と編集者

    ノガンモドキ科: Brief Summary ( Giaponèis )

    fornì da wikipedia 日本語

    ノガンモドキ科 (のがんもどきか、学名: Cariamidae) は、鳥類の1科である。ノガンモドキ(野雁擬)と呼ばれる。2属2種。

    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    ウィキペディアの著者と編集者

    느시사촌류 ( Corean )

    fornì da wikipedia 한국어 위키백과

    느시사촌류(seriemas)는 느시사촌목의 현존하는 유일한 과인 느시사촌과(Cariamidae)에 속하는 조류의 총칭이다. 2종이 알려져 있다.[1] 한때는 두루미류와 관련이 있는 것으로 간주했지만, 최근의 연구 결과에 의하면, 멸종된 공포새류와 사실상 마찬가지로 매류앵무새류, 명금류(참새)에 더 가깝다. 신열대구남아메리카 남동부에 분포한다.

    하위 분류

    • 붉은다리느시사촌속 (Cariama)
      • 붉은다리느시사촌 또는 붉은다리카리아마 (Cariama cristata)
    • 검은다리느시사촌속 (Chunga)
      • 검은다리느시사촌 (Chunga burmeisteri)
      • Chunga incerta
    • Noriegavis

    각주

    1. del Hoyo, J. Elliott, A. & Sargatal, J. (editors). (1996) Handbook of the Birds of the World. Volume 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions. ISBN 84-87334-20-2
     title=
    licensa
    cc-by-sa-3.0
    drit d'autor
    Wikipedia 작가 및 편집자