Die Bisamblumen (Amberboa) bilden eine kleine Pflanzengattung in der Unterfamilie der Carduoideae innerhalb der Familie der Korbblütler (Asteraceae). Die sechs bis zehn Arten sind vom Mittelmeerraum bis Zentralasien verbreitet.
Amberboa-Arten sind ein- oder zweijährige krautige Pflanzen, die je nach Art Wuchshöhen von 20 bis 70 Zentimetern erreichen. Im Gegensatz zu vielen Gattungen der Tribus Cynareae sind sie nicht dornig. Die aufrechten Stängel sind meist ab nahe der Basis verzweigt.
Die wechselständig, grundständig und am Stängel verteilt angeordneten Laubblätter sind gestielt oder ungestielt; die obersten sind kleiner. Die Blattränder sind ganz, gezähnt oder gelappt. Die Blattoberflächen sind filzig behaart und winzig drüsig gepunktet.
Die körbchenförmigen Blütenstände stehen einzeln und endständig. Die Blütenstandsschäfte sind schlank. Die eiförmige Korbhülle weist einen Durchmesser von 12 bis 16 Millimetern auf. In einigen Reihen stehen dachziegelartig angeordnet die Hüllblätter, die einen trockenhäutigen, braunen Rand besitzen und die inneren mit Spitzen, die trockenhäutige, braune und ganzrandige oder dornige Anhängsel besitzen. Der Korbboden ist flach. Die Spreublätter sind abgeflacht-borstenförmige Schuppen. Die Blütenkörbe enthalten viele Blüten mit rosa- bis purpurfarbenen oder weißen bis gelben Kronblättern. Wie bei allen Carduoideae sind, im Gegensatz zu den anderen Unterfamilien, nur Röhrenblüten vorhanden. Die randlichen Röhrenblüten sind ungeschlechtig, steril, zygomorph und vergrößert und enden mit fünf Kronzipfeln. Die inneren Röhrenblüten sind fertil und radiärsymmetrisch. Die Staubbeutel sind geschwänzt und besitzen Anhängsel.
Die abgeflachten Achänen besitzen gerippte Oberflächen und aufsteigende, lange Haare. Der beständige Pappus besteht aus einigen Reihen vieler nicht verwachsener, schmaler Schuppen, selten fehlt er.
Die Gattung Amberboa gehört zur Subtribus Centaureinae aus der Tribus Cynareae in der Unterfamilie der Carduoideae innerhalb der Familie der Korbblütler (Asteraceae). Amberboa ist mit Centaurea im engen Sinne nicht näher verwandt als alle anderen Gattungen innerhalb der Centaureinae; sie bildet in den Stammbäumen eine Schwestergruppe zu den übrigen Centaureinae.[1]
Der Gattungsname wurde 1719, also vor dem Erscheinen von Linnés Species Plantarum 1753, dem Startpunkt der gültigen botanischen Nomenklatur, von Sébastien Vaillant als Amberboi veröffentlicht[2] und erschien danach 1754 posthum in einer deutschen Übersetzung des französischen Originals.[3][2] Greuter, Agababian und Wagenitz (2005) kamen zu dem Ergebnis, dass es vorteilhafter sei, diese Übersetzung als nomenklatorisch gültig anzuerkennen. Deshalb wird Amberboa Vaill., eine zu einem späteren Zeitpunkt konservierte orthografische Form, in neueren Floren als gültig angegeben und das in älteren Werken anerkannte, 1832 veröffentlichte Homonym Amberboa (Pers.) Less. verworfen.[2] Der botanische Gattungsname Amberboa leitet sich von einem Gattungsnamen aber aus der Zeit vor Linné ab: Amberboi Vaillant, er wird von Carl von Linné in seiner Originalveröffentlichung der Gattung Centaurea zitiert.
Bei Amberboa kommt nur eine Chromosomengrundzahl von x = 16 vor, bei Centaurea dagegen von x = 8, 9, 10, 11, 12, 13 oder 15. Morphologisch unterscheiden sich die Amberboa nur wenig von den vielgestaltigen Centaurea.
Das ursprüngliche Verbreitungsgebiet Gattung Amberboa reicht vom Mittelmeerraum bis Zentralasien. Einige Arten werden als Zierpflanzen verwendet und sind in einigen Gebieten verwildert.
Zur Gattung Amberboa gehören sechs bis zehn Arten:[4]
Nicht mehr in die Gattung Amberboa gehören beispielsweise:[6]
Die Bisamblumen (Amberboa) bilden eine kleine Pflanzengattung in der Unterfamilie der Carduoideae innerhalb der Familie der Korbblütler (Asteraceae). Die sechs bis zehn Arten sind vom Mittelmeerraum bis Zentralasien verbreitet.
Amberboa is a genus of flowering plants in the family Asteraceae, described as a genus in 1832.[1][2]
Species in this genus are native to central and southwestern Asia.[3][4]
Species[5]
Media related to Amberboa at Wikimedia Commons
Amberboa is a genus of flowering plants in the family Asteraceae, described as a genus in 1832.
Species in this genus are native to central and southwestern Asia.
Species
Amberboa amberboi (L.) Tzvelev - Turkmenistan, Kazakhstan, Uzbekistan, Iran, Armenia Amberboa bucharica Iljin - Turkmenistan, Kazakhstan, Uzbekistan, Tajikistan, Kyrgyzstan, Afghanistan, Iran Amberboa glauca (Puschk. ex Willd.) Muss.Puschk. ex Grossh. - Caucasus, Iran, Turkey Amberboa moschata (L.) DC. - Caucasus, Turkey, Iran, Iraq Amberboa nana (Boiss.) Iljin - Altai, Caucasus, Turkey, Iran, Iraq, Lebanon, Syria, Kazakhstan Amberboa odorata (Cass.) DC. Amberboa ramosa (Roxb.) Jafri - India, Pakistan, Afghanistan Amberboa sosnovskyi Iljin - Caucasus, Iran Amberboa turanica Iljin - Russia, Caucasus, Iran, Central Asia, Xinjiang, Pakistan, AfghanistanAmberboa es un género con un número discutido de especies de plantas con flores de la familia de las asteráceas. Comprende unas 40 especies descritas y de estas, solo 9 aceptadas.[1][2]
La creación del género está todavía discutida,[2] pero está claro que fue descrito primero por Sebastien Vaillant y publicado en Der Konigl. Akademie der Wissenschaften in Paris Physische Abhandlungen, vol. 5, p. 182, 1754[3] y se queda como nomen conservandum. La especie tipo es: Amberboa moschata (L.) DC., nativa de Turquía y Armenia.
A continuación se brinda un listado de las especies del género Amberboa aceptadas hasta febrero de 2015.
Amberboa es un género con un número discutido de especies de plantas con flores de la familia de las asteráceas. Comprende unas 40 especies descritas y de estas, solo 9 aceptadas.
Amberboa (Pers.) Less., 1832 è un genere di piante angiosperme dicotiledoni della famiglia delle Asteraceae.[1][2][3]
Le specie di questo genere sono piante erbacee glabre annuali o raramente biennali; in genere non sono spinose. Gli steli sono eretti e ramificati alla base. Massima altezza: 20 – 70 cm.[4][5][6]
Sono presenti sia foglie basali (picciolate) che cauline (sessili). Le foglie lungo il caule sono disposte in modo alterno, hanno una lamina intera o pennatosetta. La forma può essere da lineare a lanceolata. I margini sono dentati o più o meno lobati (foglie basali), oppure interi o appena lobati (foglie cauline).
Le infiorescenze si compongono di capolini solitari, peduncolati (steli sottili) e eterogami (molto raramente soo omogami). I capolini sono formati da un involucro a forma ovoidale (diametro: 12 – 16 mm) composto da brattee (o squame) all'interno del quale un ricettacolo fa da base ai fiori tutti tubulosi. Le brattee (molte) dell'involucro, disposte su più serie in modo embricato, sono di vario tipo: quelle esterne e mediane hanno delle appendici che possono essere brune, piccole, triangolari e scariose e anche spinose; quelle interne hanno appendici oblunghe; i margini sono scabri e gli apici sono ottusi. Il ricettacolo è piatto, privo di pagliette e composto da scaglie setiformi appiattite.
I fiori (molto piccoli) sono tutti del tipo tubuloso.[7] I fiori sono tetra-ciclici (ossia sono presenti 4 verticilli: calice – corolla – androceo – gineceo) e pentameri (ogni verticillo ha 5 elementi). I fiori in genere sono ermafroditi e actinomorfi. Se i capolini sono eterogami allora sono presenti dei ampi fiori periferici radiati staminoidi e sterili con 5 - 8 lobi.
Il frutto è un achenio con pappo. Gli acheni, con forme obovoido-oblunghe e compresse, sono densamente sericei. La superficie si presenta a coste, a righe o è alveolata, raramente è liscia. Nelle alveole è presente dell'elaisoma. Il pericarpo dell'achenio è sclerificato; alla sommità l'achenio è provvisto di un anello cartilagineo. Il pappo (persistente) è inserito in un anello parenchimatico sulla piastra apicale e in genere è formato da due o più serie di squame. L'ilo è basale.
Le specie di questo genere si trovano dall'Anatolia alla Cina occidentale.[2]
La famiglia di appartenenza di questa voce (Asteraceae o Compositae, nomen conservandum) probabilmente originaria del Sud America, è la più numerosa del mondo vegetale, comprende oltre 23.000 specie distribuite su 1.535 generi[10], oppure 22.750 specie e 1.530 generi secondo altre fonti[11] (una delle checklist più aggiornata elenca fino a 1.679 generi)[12]. La famiglia attualmente (2021) è divisa in 16 sottofamiglie.[1]
La tribù Cardueae (della sottofamiglia Carduoideae) a sua volta è suddivisa in 12 sottotribù (la sottotribù Centaureinae è una di queste).[6][13][14][15]
La classificazione della sottotribù rimane ancora problematica e piena di incertezze. Il genere Amberboa è inserito nel gruppo tassonomico informale Volutaria Group. Questo gruppo composto da 8 generi, nell'ambito della sottotribù Centaureinae e da un punto di vista filogenetico, si trova in posizione "basale", ossia è stato il primo gruppo a separarsi dagli altri generi. In più recenti studi, tuttavia, alcuni generi (Mantisalca), risultano avere delle posizioni più centrale all'interno del gruppo informale Rhaponticum Group.[4][5][6][15]
In passato questo genere era incluso nel grande genere Centaurea. Le specie di Amberboa differiscono da Centaurea per l'achenio con apice dentellato e un evidente bordo attorno alla cicatrice basale dello stesso. Il numero cromosomico di base è inoltre più grande delle specie di Centaurea (s.s.).[3]
Il numero cromosomico delle specie di questo genere è: 2n = 32.[4]
Il genere comprende le seguenti 12 specie:[2]
Sono elencati alcuni sinonimi per questo genere:[2]
Amberboa (Pers.) Less., 1832 è un genere di piante angiosperme dicotiledoni della famiglia delle Asteraceae.
Sausvirbė (Amberboa) – astrinių (Asteraceae) šeimos augalų gentis.
Amberboa (Pers.) Less. é um género botânico pertencente à família Asteraceae[1].
Doftklintssläktet (Amberboa)[1][2] är ett släkte i familjen korgblommiga växter med sex arter[3] från Medelhavsområdet till Centralasien. Några arter odlas som sommarblommor i Sverige.
Arterna är ett- till tvååriga örter som bir 20–70 cm höga. Bladverket saknar taggar och är mer eller mindre kalt. Stjälkarna är upprätta, ibland grenade från basen. Växten har både basala blad och stjälkblad. De kan vara helbräddade till flikiga. Blokorgarna är ensamma, toppställda. De egentliga blommorna är många, vita till rosa, purpur eller gula. De yttre blommorna är förstorade och sterila.
Kladogram enligt Catalogue of Life[3]:
DoftklintarDoftklintssläktet (Amberboa) är ett släkte i familjen korgblommiga växter med sex arter från Medelhavsområdet till Centralasien. Några arter odlas som sommarblommor i Sverige.
Arterna är ett- till tvååriga örter som bir 20–70 cm höga. Bladverket saknar taggar och är mer eller mindre kalt. Stjälkarna är upprätta, ibland grenade från basen. Växten har både basala blad och stjälkblad. De kan vara helbräddade till flikiga. Blokorgarna är ensamma, toppställda. De egentliga blommorna är många, vita till rosa, purpur eller gula. De yttre blommorna är förstorade och sterila.
Amberboa là một chi thực vật có hoa trong họ Cúc (Asteraceae).[1]
Chi Amberboa gồm các loài:
Amberboa là một chi thực vật có hoa trong họ Cúc (Asteraceae).
Amberboa (Pers.) Less., 1832, nom. cons.
Синонимы Типовой видАмбербоа (лат. Amberboa) — род травянистых растений семейства Астровые (Asteraceae).
Однолетние или двулетние травянистые растения. Стебли прямостоячие, простые или слабо разветвлённые (иногда сильно укороченные), равномерно олиственные. Прикорневые и нижние стеблевые листья черешковые, верхние обычно сидячие, от цельных и зубчатых до перистолопастных и перистораздельных, не низбегающие на стебель. Листья и стебли покрыты короткими курчавыми волосками или совершенно голые[3][4].
Амбербоа мускусная (Amberboa moschata) и амбербоа обыкновенная (Amberboa amberboi) могут использоваться в качестве декоративных растений[3].
По информации базы данных The Plant List, род включает 9 видов[5]:
珀菊属(学名:Amberboa)是菊科下的一个属,为一年生或二年生草本植物。该属共有约20种,分布于地中海区至中亚。[1]