Dicranum (Kløvtand) er en slægt af mosser med syv arter i Danmark.
Arterne i denne slægt har lancetformede, ensidigt vendte blade med bred ribbe og tydelige bladvinger. Stænglerne er filtet af rhizoider. Peristomtænderne er kløvede. Arterne er dioike.
Die Gabelzahnmoose (Dicranum) sind eine Gattung von Laubmoosen aus der Familie Dicranaceae.
Moose dieser Gattung sind meist kräftige Pflanzen in oft ausgedehnten Rasen oder größeren Polstern. Die meist aufrechten, einfachen oder gegabelten Stämmchen können bis über 10 Zentimeter groß sein und sind mit einem mehr oder weniger dichten, weißlichen bis rotbraunen Rhizoidenfilz besetzt. Die Blätter sind gewöhnlich lanzettlich, oft sichelförmig einseitswendig, seltener gerade, oben oft rinnig-hohl und scharf oder stumpf gespitzt, besitzen differenzierte Blattflügelzellen und eine einfache bis zur Blattspitze reichende oder austretende Rippe. Die Blattzellen sind länglich-rechteckig bis linealisch, im oberen Blattteil oft kürzer bis rundlich-quadratisch. Die lange Seta trägt eine aufrechte bis geneigte und gerade oder gekrümmte Sporenkapsel mit lang geschnäbeltem Deckel und 16 bis zur Mitte gegabelten Peristomzähnen.
Manche Arten wurden in der Vergangenheit in die Gattung Orthodicranum (Bruch & Schimp.) Loeske ausgegliedert, beispielsweise die Arten Dicranum flagellare (Orthodicranum flagellare) oder Dicranum montanum (Orthodicranum montanum). Entsprechend der Systematik nach Stech & Frey wird dieser Abspaltung hier nicht gefolgt.
Angaben über die weltweite Artenanzahl sind je nach Quellen stark abweichend: nach Stech & Frey sind es 92 Arten[1], nach anderen Quellen 140 bis 150 Arten[2][3].
In Deutschland, Österreich und der Schweiz vorkommende Arten sind:
Die Gabelzahnmoose (Dicranum) sind eine Gattung von Laubmoosen aus der Familie Dicranaceae.
Dicranum is a genus of mosses, also called wind-blown mosses or fork mosses. These mosses form in densely packed clumps. Stems may fork, but do not branch. In general, upright stems will be single but packed together. Dicranum is distributed globally. In North America these are commonly found in Jack pine or Red pine stands.
The genus Dicranum contains the following species according to World Flora Online:[1]
Dicranum is a genus of mosses, also called wind-blown mosses or fork mosses. These mosses form in densely packed clumps. Stems may fork, but do not branch. In general, upright stems will be single but packed together. Dicranum is distributed globally. In North America these are commonly found in Jack pine or Red pine stands.
Kaksikhammas (Dicranum) on kaksikhambalaadsete seltsi ja kaksikhambaliste sugukonda kuuluv sammaltaimede perekond. Euroopas on teada 29 liiki kaksikhambaid, Eestis esineb neist 14 liiki.[1]
Kaksikhambad esinevad peamiselt põhjapoolkera okasmetsavööndis, aga ka arktikavööndis ning kõrgmägedes. Troopilises ja subtroopilises vööndis on leitud kaksikhamba perekonna liike vaid kõrgmägedest. Lõunapoolkeral esineb kaksikhamba perekonna asemel samasse sugukonda kuuluv väliselt sarnane perekond Dicranoloma.[2]
Perekond kaksikhamba liigid on püstiste või tõusvate väheharunenud vartega, 1–15 cm kõrgused samblad, mis kasvavad hõre- kuni tihemuruselt või padjanditena.
Lihtsad või väheharunenud varred on vähemalt alaosas, vahel ka võsu tipuni kaetud tiheda valkja kuni roostepruuni risoidvildiga.
Lehed on lantsetja või munaja alaosaga ning enamasti ühtlaselt aheneva tipuosaga. Lehetipud on teravad, harvem tömbid. Leheservad siledad või ülemises osas saagjad. Leherood on varieeruva laiuse ja pikkusega. Rool võib lehe alaküljel esineda näsad või hambakesed.
Lehelaba alusel esineb mitmekihiliselt asetsevaid või värvunud tiivakrakke.
Leheroo ja tiivakute vahel esineb grupp ovaalseid hüaliinseid või värvunud rakke, mis hiljem lagunevad.
Kaksikhambad on valdavalt kahekojalised taimed. Ühest periheetsist võib areneda 1–5 sprofüüti. Eoskupart kandvad harjased on pikad. Eoskuprad on silinderjad, enamasti kaldu ja kõverdunud. Eoskupra kaas on pika terava või kõverdunud nokaga, tanu kapuutsjas. Suuääris kahekordse hammastereaga. Eosed peenenäsalised, läbimõõduga 12–29 µm.
Osa kaksikhambaid levib ka murduvate lehe- või võsutippude, või sigioksakeste abil.[3]
Kaksikhammas (Dicranum) on kaksikhambalaadsete seltsi ja kaksikhambaliste sugukonda kuuluv sammaltaimede perekond. Euroopas on teada 29 liiki kaksikhambaid, Eestis esineb neist 14 liiki.
Kynsisammalet (Dicranum) on sammalten suku. Sen lajit ovat yleisiä havumetsien sammalia.
Kynsisammalet ovat 2–15 cm korkeita, ne voivat joskus jakaantua kaksilatvaisiksi mutta niissä ei ole sivuhaaroja. Varsi on ruskea, ja sitä peittää ruskea nukka. Latva on suvulle nimen antanut kissan kynttä muistuttava koukku.[2]
Kynsisammalet (Dicranum) on sammalten suku. Sen lajit ovat yleisiä havumetsien sammalia.
Dicranum est un genre de mousses de la famille des Dicranaceae, parmi celles appelées communément les « vraies mousses ». Ce genre a été décrit en 1801 par le bryologue allemand Johannes Hedwig (1730-1799)[2]. Le nom générique vient du grec δίκρανος - dikranos, « fourchu », en référence au péristome à dents bifides.
Ce genre peut constituer jusqu'à 40 % du régime alimentaire des lemmings en hiver[3].
Selon BioLib (17 octobre 2018)[4] :
Selon Catalogue of Life (17 octobre 2018)[5] :
Selon ITIS (17 octobre 2018)[6] :
Selon NCBI (17 octobre 2018)[7] :
Selon The Plant List (17 octobre 2018)[8] :
Selon Tropicos (17 octobre 2018)[1] (Attention liste brute contenant possiblement des synonymes) :
Selon World Register of Marine Species (17 octobre 2018)[9] :
Dicranum est un genre de mousses de la famille des Dicranaceae, parmi celles appelées communément les « vraies mousses ». Ce genre a été décrit en 1801 par le bryologue allemand Johannes Hedwig (1730-1799). Le nom générique vient du grec δίκρανος - dikranos, « fourchu », en référence au péristome à dents bifides.
Ce genre peut constituer jusqu'à 40 % du régime alimentaire des lemmings en hiver.
Dvyndantė (lot. Dicranum) – dvyndantinių (Dicranaceae) šeimos samanų gentis. Stiebas 2-15 cm aukščio, paprastas arba šakotas, su rizoidais. Lapai lancetiški. Auga retomis arba tankiomis vejomis.
Lietuvoje žinoma 13 rūšių, iš jų 4 įrašytos į Lietuvos raudonąją knygą:
Kvastmossor (Dicranum) är ett släkte av mossor som tillhör divisionen bladmossor.
Kvastmossor inkluderar cirka 140 arter[1], varav 25 i Sverige[2], som ibland kan vara svåra att skilja åt. Många är medelstora och har karaktäristiska långa avsmalnande blad som är böjda åt samma håll, vilket ger intrycket av en gammal kvast, därav namnet. Stor kvastmossa (Dicranum majus), som förekommer i hela Norden, är ett typiskt exempel, eftersom dess blad är längre än hos någon av de andra arterna. Dock är kvastmossa (Dicranum scoparium) den vanligaste arten och finns i såväl skogsmark som hedmark.
Kvastmossorna växer ofta i skuggig miljö och då främst i barrskog där den täcker stora ytor. Men arterna är inte alltid låsta till den miljön, utan en del kan växa i mycket varierande omgivningar, medan andra är specialiserade till t.ex. kalkmark.
De 25 svenska arterna inom släktet kvastmossor i Sverige. [2]
Kvastmossor (Dicranum) är ett släkte av mossor som tillhör divisionen bladmossor.
Kvastmossor inkluderar cirka 140 arter, varav 25 i Sverige, som ibland kan vara svåra att skilja åt. Många är medelstora och har karaktäristiska långa avsmalnande blad som är böjda åt samma håll, vilket ger intrycket av en gammal kvast, därav namnet. Stor kvastmossa (Dicranum majus), som förekommer i hela Norden, är ett typiskt exempel, eftersom dess blad är längre än hos någon av de andra arterna. Dock är kvastmossa (Dicranum scoparium) den vanligaste arten och finns i såväl skogsmark som hedmark.
Kvastmossorna växer ofta i skuggig miljö och då främst i barrskog där den täcker stora ytor. Men arterna är inte alltid låsta till den miljön, utan en del kan växa i mycket varierande omgivningar, medan andra är specialiserade till t.ex. kalkmark.
Дикран (Dicranum) — рід листостеблових мохів родини Дикранові (Dicranaceae). Поширені у тундрі, на болотах та високогірних луках, у хвойних лісах Голарктики.
Переважно великі (до 15 см заввишки) рослини в блискучих зелених дернинах, з ризоїдною повстю на стеблі і шиловидними серповидноодносторонніми листками.
За різними джерелами у роді від 92 до 150 видів. Перелік деяких видів:
Dicranum acutifolium
Dicranum angustum
Дикран Бонжана (Dicranum bonjeanii)
Dicranum brevifolium
Dicranum condensatum
Dicranum elongatum
Dicranum flagellare
Dicranum fragilifolium
Dicranum fulvum
Dicranum fuscescens
Dicranum groenlandicum
Dicranum howellii
Dicranum latifolium
Dicranum leioneuron
Dicranum majus
Dicranum montanum
Dicranum muehlenbeckii
Dicranum ontariense
Dicranum pallidisetum
Dicranum polysetum
Dicranum rhabdocarpum
Дикран віничний (Dicranum scoparium)
Дикран зморшкуватий (Dicranum rugosum)
Dicranum spadiceum
Dicranum spurium
Dicranum tauricum
Dicranum undulatum
Dicranum viride
Дикран (Dicranum) — рід листостеблових мохів родини Дикранові (Dicranaceae). Поширені у тундрі, на болотах та високогірних луках, у хвойних лісах Голарктики.
Dicranum là một chi rêu trong họ Dicranaceae.[1]
Dicranum là một chi rêu trong họ Dicranaceae.
Dicranum Hedw., 1801
Типовой видДикранум (лат. Dicranum) — род листостебельных мхов семейства Дикрановые (Dicranaceae).
Мхи этого рода разрастаясь образуют плотные подушки, расселяясь на почве, упавших стволах деревьев и по скалам. Стебли вертикальные, обычно одиночные и не ветвящиеся, достигающие до 10 сантиметров в высоту.
Представители рода встречаются по всему миру. В Северной Америке они обычно приурочены к сосновым лесам.
Dicranum Hedw., 1801, Sp. Musc. Frond. 126.
Некоторые виды в прошлом могли относить к роду Orthodicranum (Bruch & Schimp.) Loeske.
Сведения о числе видов могут сильно различаться в зависимости от источника, одни авторы насчитывают 92 вида[2], другие до 140 видов[3], по сведениям ресурса The Plant List насчитывается более 320 видов[4], некоторые из них:
Дикранум (лат. Dicranum) — род листостебельных мхов семейства Дикрановые (Dicranaceae).
Мхи этого рода разрастаясь образуют плотные подушки, расселяясь на почве, упавших стволах деревьев и по скалам. Стебли вертикальные, обычно одиночные и не ветвящиеся, достигающие до 10 сантиметров в высоту.
Представители рода встречаются по всему миру. В Северной Америке они обычно приурочены к сосновым лесам.