dcsimg

Polynemidae ( Afrikaans )

fornì da wikipedia AF

Die Draadvinne (Polynemidae) is 'n vis-familie wat hoort tot die orde Perciformes. Daar is agt genera met een en veertig spesies wat hoort tot dié familie en vier van die spesies kom aan die Suid-Afrikaanse kus voor.

Kenmerke

Die familie se lywe is lank en platterig met twee dorsale vinne. Die pektorale vinne is laer as normaalweg en is in twee verdeel: die boonste gedeelte is normaal en die onderste gedeelte het lang strale wat amper soos drade lyk. Die sterte is diep gevurk. Die grootte wissel van 30 cm tot 1.8 m. Die familie verkies vlakker kuswater om in te leef en eet hoofsaaklik skaaldiere.

Genera

Die volgende genera en spesie kom aan die Suid-Afrikaanse kus voor:

  • Leptomelanosoma
  • Leptomelanosoma indicum
  • Polydactylus

Sien ook

Bron

Wiki letter w.svg Hierdie artikel is ’n saadjie. Voel vry om Wikipedia te help deur dit uit te brei.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia skrywers en redakteurs
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia AF

Polynemidae: Brief Summary ( Afrikaans )

fornì da wikipedia AF

Die Draadvinne (Polynemidae) is 'n vis-familie wat hoort tot die orde Perciformes. Daar is agt genera met een en veertig spesies wat hoort tot dié familie en vier van die spesies kom aan die Suid-Afrikaanse kus voor.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia skrywers en redakteurs
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia AF

Polinèmid ( Catalan; Valensian )

fornì da wikipedia CA
 src=
Exemplar de Polydactylus quadrifilis capturat a Mauritània.

Els polinèmids (Polynemidae) constitueixen una família de peixos de l'ordre dels perciformes.[1]

Etimologia

Del grec polys (molts) i nema, -atos (filament).[2]

Descripció

Reproducció

Són reproductors pelàgics, els ous suren lliurement portats pels corrents marins fins a la desclosa i les larves formen part del plàncton.[2][3]

Alimentació

Es nodreixen d'invertebrats bentònics (com ara, poliquets, gambes i crancs) i peixets.[2][3][5]

Hàbitat

Són peixos d'aigua dolça, salabrosa i marina, els quals viuen a prop de la costa, a la desembocadura dels rius i als manglars dels estuaris.[2][5]

Distribució geogràfica

Es troben a les aigües tropicals i subtropicals.[2]

Gèneres i espècies

Ús comercial

No són presents al món de l'aquariofília però si que formen part de la dieta humana, ja que, d'entre altres raons, llur hàbit de formar grans moles suposa que siguin una captura fiable i econòmica. A més, són populars entre els afeccionats a la pesca esportiva.[2][3]

Bibliografia

  • Allen, G.R., 1981. Polynemidae. A: W. Fischer, G. Bianchi i W.B. Scott (eds.). FAO species identification sheets for fishery purposes. Eastern Central Atlantic; Fishing Areas 34, 47 (in part). Vol. 3. FAO, Roma.
  • Daget, J. i J.C. Njock, 1986. Polynemidae. P. 352-354. A: J. Daget, J.-P. Gosse i D.F.E. Thys van den Audenaerde (eds.). Check-list of the freshwater fishes of Africa (CLOFFA). ISNB, Brussel·les; MRAC, Tervuren i ORSTOM, París. Vol. 2.
  • Daget, J., 1992. Polynemidae. P. 792-795. A: C. Levêque, D. Paugy i G.G. Teugels (eds.). Faune des poissons d'eaux douces et saumâtres d'Afrique de l'Ouest. Vol. 2. Faune Tropicale núm. 28. Musée Royal de l'Afrique Centrale. Tervuren, Bèlgica.
  • Feltes, R.M., 2001. Polynemidae. Threadfins. P. 3090-3116. A: K.E. Carpenter i V.H. Niem (eds.). FAO species identification guide for fishery purposes. The living marine resources of the Western Central Pacific. Vol. 5. Bony fishes part 3 (Menidae to Pomacentridae). FAO, Roma.
  • Hureau, J.-C., 1986. Polynemidae. P. 1205-1206. A: P.J.P. Whitehead, M.-L. Bauchot, J.-C. Hureau, J. Nielsen i E. Tortonese (eds.). Fishes of the North-eastern Atlantic and the Mediterranean. UNESCO, París. Vol. 3.
  • Menon, A.G.K., 1974. Polynemidae. A: W. Fisher i P.J.P. Whitehead (eds.). FAO species identification sheets for fishery purposes. Eastern Indian Ocean (fishing area 57) and Western Central Pacific (fishing area 71). Roma, FAO, Vol. 3.
  • Menon, A.G.K. i M. Babun Rao, 1984. Polynemidae. A: W. Fischer i G. Bianchi (eds.). FAO species identification sheets for fishery purposes. Western Indian Ocean (Fishing Area 51). Vol. 3. FAO, Roma.
  • Monod, Th., 1979. Polynemidae. P. 575. A: J.C. Hureau i Th. Monod (eds.). Check-list of the fishes of the north-eastern Atlantic and of the Mediterranean (CLOFNAM). UNESCO, París. Vol. 1.
  • Motomura, H., 2004. Family Polynemidae (Rafinesque, 1815) threadfins. Calif. Acad. Sci. Annotated Checklists of Fishes (32):18.
  • Motomura, H., 2004. Threadfins of the world (Family Polynemidae). An annotated and illustrated catalogue of polynemid species known to date. FAO Species Catalogue for Fishery Purposes. Núm. 3. Roma, FAO.
  • Njock, J.C., 1990. Polynemidae. P. 865-867. A: J. C. Quéro, J. C. Hureau, C. Karrer, A. Post i L. Saldanha (eds.). Check-list of the fishes of the eastern tropical Atlantic (CLOFETA). JNICT, Lisboa; SEI, París i UNESCO, París. Vol. 2.
  • Randall, J.E., 1978. Polynemidae. A: W. Fischer (ed.). FAO species identification sheets for fishery purposes. Western Central Atlantic (Fishing Area 31). Vol. 3. pag.var.
  • Schneider, M., 1995. Polynemidae. Barbudos. P. 1386-1387. A: W. Fischer, F. Krupp, W. Schneider, C. Sommer, K.E. Carpenter i V. Niem (eds.). Guia FAO para Identificación de Especies para los Fines de la Pesca. Pacífico Centro-Oriental. 3 Vols. FAO, Roma.
  • Joseph S. Nelson, Fishes of the World, John Wiley & Sons, 2006, ISBN 0-471-25031-7.
  • Roland J. McKay: Threadfins of the world (Family Polynemidae). An annotated and illustrated catalogue of polynemid species known to date. FAO Species Catalogue for Fishery Purposes. Núm. 3. FAO, Roma, 2004. (PDF)


Referències

  1. The Taxonomicon (anglès)
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 2,6 FishBase (anglès)
  3. 3,0 3,1 3,2 3,3 ZipCodeZoo (anglès)
  4. Marine Species Identification Portal (anglès)
  5. 5,0 5,1 Discover Life (anglès)
  6. Bleeker P., 1862. Sixième memoire sur la faune ichthyologique de l'île de Batjan. Versl. Akad. Amsterdam v. 14. 99-112.
  7. Myers G. S., 1936. Ichthyology.--A new polynemid fish collected in the Sadong River, Sarawak, by D. William T. Hornaday, with notes on the genera of Polynemidae. J. Wash. Acad. Sci. v. 26 (núm. 9). 376-382.
  8. 8,0 8,1 Cuvier, G. & Valenciennes, A., 1829. Histoire naturelle des poissons. Tome troisième. Suite du Livre troisième. Des percoïdes à dorsale unique à sept rayons branchiaux et à dents en velours ou en cardes. Histoire naturelle des poissons. v. 3: i-xxviii + 2 pp. + 1-500, Pls. 41-71.
  9. 9,0 9,1 Feltes, R. M., 1991. Revision of the polynemid fish genus Filimanus, with the description of two new species. Copeia 1991 (núm. 2): 302-322.
  10. Jordan, D. S. & Richardson, R. E., 1910. Check-list of the species of fishes known from the Philippine Archipelago. Philippine Islands, Bureau of Science Publ. núm. 1: 1-78.
  11. Cuvier, G. & Valenciennes, A., 1831. Histoire naturelle des poissons. Tome septième. Livre septième. Des Squamipennes. Livre huitième. Des poissons à pharyngiens labyrinthiformes. Histoire naturelle des poissons. v. 7: i-xxix + 1-531, Pls. 170-208.
  12. 12,0 12,1 Günther A., 1860. Catalogue of the Acanthopterygian fishes in the collection of the British Museum. 2. Squamipinnes, Cirrhitidae, Triglidae, Trachinidae, Sciaenidae, Polynemidae, Sphyraenidae, Trichiuridae, Scombridae, Carangidae, Xiphiidae. Londres. Cat. Fishes v. 2. i-xxi + 1-548.
  13. Bloch, M. E., 1795. Naturgeschichte der ausländischen Fische. Berlín. Naturg. Ausl. Fische v. 9: i-ii + 1-192, Pls. 397-429.
  14. Motomura H. & Iwatsuki Y., 2001. A new genus, Leptomelanosoma, for the polynemid fish previously known as Polydactylus indicus (Shaw, 1804) and a redescription of the species. Ichth. Research v. 48 (núm. 1). 13-21.
  15. Shaw, G., 1804. General zoology or systematic natural history ... v. 5 (pt 1): i-v + 1-25, Pls. 93-132, 43+, 65+, 6+, 74+ and (pt 2): i-vi + 251-463, Pls. 132-182, 158+. General zoology or systematic natural history ... Pisces.
  16. Briggs J. C., 1993. New genus and species of clingfish (Gobiesocidae) from southern Australia. Copeia 1993 (núm. 1). 196-199.
  17. Saville-Kent, W., 1889. Preliminary observations on a natural history collection made in connection with the surveying cruise of H. M. S. "Myrmidon," at Port Darwin and Cambridge Gulf in ... 1888. Proceedings of the Royal Society of Queensland v. 6 (pt 5): 219-240, Pl. 13.
  18. 18,0 18,1 18,2 18,3 Linnaeus, C., 1758. Systema naturæ per regna tria naturæ, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata. - pp. (1-4), 1-824. Holmiæ. (Salvius). 10a edició del Systema Naturae
  19. Lacepède B. G. E., 1803. Histoire naturelle des poissons. Hist. Nat. Poiss. v. 5. i-lxviii + 1-803 + index.
  20. Lay, G. T. & Bennett, E. T., 1839. Fishes. Pp. 41-75, Pls. 15-23. A: The zoology of Captain Beechey's voyage... to the Pacific and Behring's Straits... in 1825-1828. Londres.
  21. Motomura, H., S. Kimura & Y. Iwatsuki, 2001. Polydactylus bifurcus, a new species of threadfin from Lombok Island, Indonesia (Perciformes: Polynemidae). Ichth. Research v. 48 (núm. 3): 299-305.
  22. Motomura, H., M. Okamoto & Y. Iwatsuki, 2001. Description of a new species of threadfin (Teleostei: Perciformes: Polynemidae), Polydactylus longipes, from Mindanao Island, Philippines. Copeia 2001 (núm. 4): 1087-1092.
  23. Lim, P. K. A., Motomura, H. & Gambang, A. C., 2010. Polydactylus luparensis, a new species of threadfin (Perciformes: Polynemidae) from the Batang Lupar River, Sarawak, Borneo, Malaysia. Zootaxa, 2405: 63–68.
  24. Günther, A., 1867. Additions to the knowledge of Australian reptiles and fishes. Annals and Magazine of Natural History (Series 3) v. 20 (núm. 115): 45-68.
  25. Bleeker, P., 1858. Zevende bijdrage tot de kennis der vischfauna van Sumatra. Visschen van Palembang. Acta Societatis Regiae Scientiarum Indo-Neêrlandicae v. 5: 1-12.
  26. 26,0 26,1 Motomura, H. & Y. Iwatsuki, 2001. Review of Polydactylus species (Perciformes: Polynemidae) characterized by a large black anterior lateral line spot, with descriptions of two new species. Ichth. Research v. 48 (núm. 4 ): 337-354.
  27. Bleeker, P., 1851. Nieuwe bijdrage tot de kennis der ichthyologische fauna van Celebes. Natuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch Indië v. 2: 209-224.
  28. Hora, S. L., 1926. Notes on fishes in the Indian Museum. IX-XIV. Records of the Indian Museum (Calcuta) v. 27 (pt 6): 453-469, Pl. 11.
  29. Munro, I. S. R., 1964. Additions to the fish fauna of New Guinea. Papua New Guinea Agricultural Journal v. 16 (núm. 4): 141-186.
  30. Girard, C. F., 1858. Notes upon various new genera and new species of fishes, in the museum of the Smithsonian Institution, and collected in connection with the United States and Mexican boundary survey: Major William Emory, Commissioner. Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia v. 10: 167-171.
  31. Gill, T. N., 1863. Descriptive enumeration of a collection of fishes from the western coast of Central America, presented to the Smithsonian Institution by Captain John M. Dow. Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia v. 15: 162-174.
  32. Broussonet, P. M. A., 1782. Ichthyologia, sistens piscium descriptiones et icones. Decas I. Londres. Ichthyologia, sistens piscium descriptiones et icones. Decas I.: 49 unnum. pages, incl. i-iv., Unnum. Pls. 1-11.
  33. Cuvier, G. & Valenciennes, A., 1829. Histoire naturelle des poissons. Tome troisième. Suite du Livre troisième. Des percoïdes à dorsale unique à sept rayons branchiaux et à dents en velours ou en cardes. Historie naturelle des poissons. v. 3: i-xxviii + 2 pp. + 1-500, Pls. 41-71.
  34. Cuvier, G. & Valenciennes, A., 1831. Histoire naturelle des poissons. Tome septième. Livre septième. Des Squamipennes. Livre huitième. Des poissons à pharyngiens labyrinthiformes. Historie naturelle des poissons. v. 7: i-xxix + 1-531, Pls. 170-208.
  35. Bloch, M. E. & Schneider, J. G., 1801. M. E. Blochii, Systema Ichthyologiae iconibus cx illustratum. Post obitum auctoris opus inchoatum absolvit, correxit, interpolavit Jo. Gottlob Schneider, Saxo. Berolini. Sumtibus Auctoris Impressum et Bibliopolio Sanderiano Commissum. M. E. Blochii, Systema Ichthyologiae.: i-lx + 1-584, Pls. 1-110.
  36. Motomura, H., Y. Iwatsuki & T. Yoshino, 2001. A new species, Polydactylus siamensis, from Thailand and redescription of Polydactylus plebeius (Broussonet, 1782) with designation of a neotype (Perciformes: Polynemidae). Ichth. Research v. 48 (núm. 2): 117-126.
  37. Temminck, C. J. & Schlegel, H., 1843. Fauna Japonica, sive descriptio animalium quae in itinere per Japoniam ... Parts 2-4: 21-72.
  38. BioLib (anglès)
  39. AQUATAB
  40. Catalogue of Life (anglès)
  41. World Register of Marine Species (anglès)
  42. FishBase (anglès)
  43. uBio (anglès)


Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autors i editors de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CA

Polinèmid: Brief Summary ( Catalan; Valensian )

fornì da wikipedia CA
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autors i editors de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CA

Fadenflosser ( Alman )

fornì da wikipedia DE

Die Fadenflosser (Polynemidae), auch Fingerfische genannt, sind eine Familie aus der OrdnungCarangiformes. Die ca. 40 Arten in acht Gattungen leben in tropischen und subtropischen Regionen weltweit im flachen küstennahen Meer und im Brackwasser, immer über sandigen und schlammigen Weichböden. Einige Arten wandern auch in Flüsse ein. Fünf Arten leben ausschließlich im Süßwasser.

Merkmale

Ihren Namen haben die Tiere von ihren seltsamen Brustflossen, deren unterer Teil aus drei bis sieben fadenförmigen langen Strahlen besteht (14–15 bei Polynemus multifilis). Die Fadenflosser können mit Sinnesorganen auf diesen Fäden Beute aufspüren, wenn sie sie über den Boden schleifen lassen. Die Rückenflossen, eine hartstrahlige und eine weichstrahlige, sind durch eine Lücke deutlich voneinander getrennt. Die Bauchflossen befinden sich deutlich an der Körperunterseite, sie werden von einem Stachel und fünf verzweigten Flossenstrahlen gestützt. Die Schwanzflosse ist tief gegabelt. Fadenflosser besitzen 24 bis 25 Wirbel, das Maul ist unterständig. Sie werden elf Zentimeter bis zwei Meter lang.

Systematik

Es gibt acht Gattungen und über 40 Arten.

Polydactylus ist keine monophyletische Gattung, sondern ist mit allen anderen Fadenflossergattungen mit Ausnahme der basalen Gattung Pentanemus polyphyletisch tief verschachtelt. Monophyletisch ist nur eine kleine Gruppe um die Typusart Polydactylus virginicus zu der außerdem P. approximans, P. octonemus, P. oligodon und P. opercularis gehören.[1]

Literatur

  • Joseph S. Nelson: Fishes of the World, John Wiley & Sons, 2006, ISBN 0-471-25031-7
  • Roland J. McKay: Threadfins of the world (Family Polynemidae). An annotated and illustrated catalogue of polynemid species known to date. FAO Species Catalogue for Fishery Purposes. No. 3. FAO Rom 2004. (PDF)
  • Matthew G. Girard, Matthew P. Davis, Carole C. Baldwin, Agnès Dettaï, Rene P. Martin und W. Leo Smith. 2022. Molecular Phylogeny of the Threadfin Fishes (Polynemidae) using Ultraconserved Elements. Journal of Fish Biology. DOI: 10.1111/jfb.14997

Einzelnachweise

  1. Matthew G. Girard, Matthew P. Davis, Carole C. Baldwin, Agnès Dettaï, Rene P. Martin und W. Leo Smith. 2022. Molecular Phylogeny of the Threadfin Fishes (Polynemidae) using Ultraconserved Elements. Journal of Fish Biology. DOI: 10.1111/jfb.14997
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DE

Fadenflosser: Brief Summary ( Alman )

fornì da wikipedia DE

Die Fadenflosser (Polynemidae), auch Fingerfische genannt, sind eine Familie aus der OrdnungCarangiformes. Die ca. 40 Arten in acht Gattungen leben in tropischen und subtropischen Regionen weltweit im flachen küstennahen Meer und im Brackwasser, immer über sandigen und schlammigen Weichböden. Einige Arten wandern auch in Flüsse ein. Fünf Arten leben ausschließlich im Süßwasser.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DE

Kuro ( Giavanèis )

fornì da wikipedia emerging languages

Kuro utawi Kurau punika nama kanggé iwak laut ingkang kagolong dhateng suku Polynemidae ingkang nyebar wonten ing perairan tropis dumugi ugahari. Padatanipun ulam punika gadhah warni pérak lan asifat remen nggerombol. Jinis-jinis ulam kuro saged kapanggih nalika toya nembé pasang nanging boten inggil sanget ingkang padatanipun wonten ing toya bening.[1]

Ulam kuro kapérang dados 8 marga lan sakiwa-tengené 38 spésies. Jinis-jinispun kados senangin (Eleutheronema tetradactylum), senohong (Leptomelanosoma indicum), sumbal (Polydactylus plebeius), tan taksih kathah malih. Wonten ing Basa Inggris ulam punika kawéntar kanthi nama Threadfin.[1]

Morfologi

padatanipun ulam kuro gadhah awak bunder kados torpedo. Warninipun klawu kanthi 3-7 filamen wonten ing pérangan sirip pectoral, janthi jinis lambe inferior, ing sangandhaping moncong. Sirip punggung kanthi jari-jari atos (eri) mapan wonten ing ngajeng, kapisah saking sirip punggung kanthi jari-jari lunak ing sisih wingking. Ulam punika kalebet ulam ingkang saged renang kanthi rikat amargi sirip buntutipun menggarpu ing jero. Sirip dadanipun khas kapérang dados kalih pérangan, ingkang pérangan nginggil wujudipun biyasa kados sirip ulam sanèsipun. Nanging pérangan ngandhap kapérang dados 3-7 helai jumbai-jumbai dawa kados cambuk ingkang cendhak. Wonten ing Polynemus jumbai punika gunggungipun dumugi 15 helai kados janggut (Polynemus dubius), tigang helai saking punika ndawa langkung saking buntutipun.[1]

saking jumbai-jumbai ingkang khas punika medal sebutan threadfin saking Basa Inggris lan nama sukunipun Polynemidae kapundhut saking Basa Gerika poly ingkang ateges kathah lan nema ingkang ateges benang. Awit saking jumbai-jumbai punika ulam kuro kapérang dados ulam-ulam sanès ingkang sami kados kerabat belanak (suku Mugilidae) lan kerabat bandeng (suku Chanidae). Dawanipun awak warna-warna wiwit saking kirang langkung 20 cm (7.9 in) wonten ing kuro sirip ireng (Polydactylus nigripinnis) dumugi 200 cm (79 in) wonten ing senangin lan kuro Afrika raksasa (Polydactylus quadrifilis).[1]

Spesies dan agihan

Sapunika sampun kacatet 41 spésies wonten ing wolung génus[2]:

Cathetan suku

  1. a b c d [1], kuro-iftfishing (dipun-akses tanggal 16 November 2012).
  2.  src= Austria 2004. Threadfins of the world. An annotated and illustrated catalogue of polynemid species known to date. Family Polynemidae. FAO Species Catalogue for Fishery Purposes. No. 3: 18. Rome, FAO. ISSN 1020-8682
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Penulis lan editor Wikipedia

Kuro: Brief Summary ( Giavanèis )

fornì da wikipedia emerging languages

Kuro utawi Kurau punika nama kanggé iwak laut ingkang kagolong dhateng suku Polynemidae ingkang nyebar wonten ing perairan tropis dumugi ugahari. Padatanipun ulam punika gadhah warni pérak lan asifat remen nggerombol. Jinis-jinis ulam kuro saged kapanggih nalika toya nembé pasang nanging boten inggil sanget ingkang padatanipun wonten ing toya bening.

Ulam kuro kapérang dados 8 marga lan sakiwa-tengené 38 spésies. Jinis-jinispun kados senangin (Eleutheronema tetradactylum), senohong (Leptomelanosoma indicum), sumbal (Polydactylus plebeius), tan taksih kathah malih. Wonten ing Basa Inggris ulam punika kawéntar kanthi nama Threadfin.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Penulis lan editor Wikipedia

காலா (மீன் குடும்பம்) ( tamil )

fornì da wikipedia emerging languages

காலா (ஆங்கிலம்:Threadfin) என்பது கீளி வடிவி ஒழுங்கைச் சேர்ந்த மீன் குடும்பம் ஆகும். இவை உலகம் முழுவதும் உள்ள வெப்பவலய மற்றும் மிதவெப்பவலய நீர்ப்பகுதிகளில் காணப்படுகின்றன, இக்குடும்பத்தில் 8 பேரினங்களாக மொத்தம் 40 இனங்கள் உள்ளன.[1]

இக் குடும்பத்தில் 20 சதம மீட்டர் நீளம் கொண்ட பாலிடாக்டிலசு நிகிப்பினிசு (Polydactylus nigripinnis) என்னும் இனத்திலிருந்து 2.0 மீட்டர் நீளம் வளரக்கூடிய எலியூதெரோனிமா டெட்ராடாக்டிலம் (Eleutheronema tetradactylum) என்னும் இனம் வரை பல அளவுகளைக் கொண்ட இனங்கள் அடங்கியுள்ளன. இவ்வகை மீன்கள் உணவுக்கான மீன்களாக வணிக அடிப்படையில் முக்கியமானவை. இவை பெரிய கூட்டங்களாக இருப்பதனால், இவற்றைப் பிடிப்பது நம்பகமானதாகவும், மலிவானதாகவும் உள்ளது.

இயல்புகள்

பாலினெமைடீக்களின் உடல் நீளமானவையாகவும், இருமுனையும் குவிந்த உருளை வடிவானதாகவும் அமைந்துள்ளன. இவற்றில் முட்கள் கொண்டவையும், மென்மையானவையுமான முதுகுத் துடுப்புக்கள் பிரிந்து காணப்படுகின்றன. வால்கள் பெரிய துடுப்புக்களோடு கூடியவையாகவும் ஆழமாகப் பிரிந்தும் உள்ளன. இது அவற்றின் வேகத்தையும், துரிதமாகச் செயற்படும் தன்மையையும் காட்டுகின்றது. இவற்றின் வாய்கள் பெரிதாக, தலையின் கீழ்ப்பகுதியில் காணப்படுகின்றன. இக்குடும்பத்தின் தனித்துவமான இயல்பு இவற்றின் முன் துடுப்புக்கள் ஆகும். இவை இரண்டு வேறுபட்ட பகுதிகளாக அமைந்துள்ளன. இவற்றுள் கீழேயுள்ளது, 3-7 எண்ணிக்கையிலான, நூல்போன்ற தனித்தனியான அமைப்புக்களைக் கொண்டுள்ளது. பாலினெமசு இனங்களில் இத்தகைய 15 வரையான நூலமைப்புக்கள் காணப்படுவதுண்டு.

பென்டானெமசு குயின்குவாரியசு (Pentanemus quinquarius) போன்ற இனங்களில் நூல்போன்ற உவ்வமைப்புக்கள் வால் துடுப்புக்களையும் தாண்டி நீளமாக அமைந்திருப்பது உண்டு. இந்த அமைப்புக்களே பாலினெமைடீ என்னும் பெயருக்குக் காரணமாகும். கிரேக்க மொழியில் பாலி என்பது பல என்னும் பொருளையும், நெமா என்பது இழை என்னும் பொருளையும் கொடுக்கும் சொற்களாகும். இக் குடும்ப மீன்களைப் போன்ற தோற்றம் கொண்ட, முகிலிடீ (Mugilidae), சனிடீ (Chanidae) ஆகிய இன மீன்களிலிருந்து பாலினெமைடீக்களை வேறுபடுத்தி அறிவதற்கும் இந்த உருமாறிய முன் துடுப்புக்கள் உதவுகின்றன.

இக் குடும்ப மீன்கள் திறந்ததும்; ஆழம் குறைந்ததும்; சேறான, மணற்பாங்கான அல்லது வண்டற்பாங்கான தளங்களைக் கொண்ட கடற்பகுதிகளில் காணப்படுகின்றன. பவளப்பாறைத் திட்டுக்களில் இவற்றை அரிதாகவே காண முடியும்.

வகைப்பாடு

பேரினங்கள்:

எலியுதேரோனெமா (Eleutheronema)
ஃபிலிமனசு (Filimanus)
கலியோய்டீசு (Galeoides)
லெப்தோமெலனோசோமா (Leptomelanosoma)
பராபாலினெமசு (Parapolynemus)
பென்டானெமசு (Pentanemus)
பாலிடக்டிலசு (Polydactylus)
பாலினெமசு (Polynemus)

இவற்றையும் பார்க்கவும்

உசாத்துணை

மேற்கோள்கள்

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்

காலா (மீன் குடும்பம்): Brief Summary ( tamil )

fornì da wikipedia emerging languages

காலா (ஆங்கிலம்:Threadfin) என்பது கீளி வடிவி ஒழுங்கைச் சேர்ந்த மீன் குடும்பம் ஆகும். இவை உலகம் முழுவதும் உள்ள வெப்பவலய மற்றும் மிதவெப்பவலய நீர்ப்பகுதிகளில் காணப்படுகின்றன, இக்குடும்பத்தில் 8 பேரினங்களாக மொத்தம் 40 இனங்கள் உள்ளன.

இக் குடும்பத்தில் 20 சதம மீட்டர் நீளம் கொண்ட பாலிடாக்டிலசு நிகிப்பினிசு (Polydactylus nigripinnis) என்னும் இனத்திலிருந்து 2.0 மீட்டர் நீளம் வளரக்கூடிய எலியூதெரோனிமா டெட்ராடாக்டிலம் (Eleutheronema tetradactylum) என்னும் இனம் வரை பல அளவுகளைக் கொண்ட இனங்கள் அடங்கியுள்ளன. இவ்வகை மீன்கள் உணவுக்கான மீன்களாக வணிக அடிப்படையில் முக்கியமானவை. இவை பெரிய கூட்டங்களாக இருப்பதனால், இவற்றைப் பிடிப்பது நம்பகமானதாகவும், மலிவானதாகவும் உள்ளது.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்

Threadfin ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

Threadfins are silvery grey perciform fish of the family Polynemidae. Found in tropical to subtropical waters throughout the world, the threadfin family contains eight genera and about 40 species.[2] An unrelated species sometimes known by the name threadfin, Alectis indicus, is properly the Indian threadfish (family Carangidae).

Ranging in length from 11 cm (4.5 in) in the dwarf threadfin (Parapolynemus verekeri) to 2 m (6.6 ft) in fourfinger threadfin (Eleutheronema tetradactylum) and giant African threadfin (Polydactylus quadrifilis), threadfins are both important to commercial fisheries as a food fish, and popular among anglers. Their habit of forming large schools makes the threadfins a reliable and economic catch.

Description

Their bodies are elongated and fusiform, with spinous and soft dorsal fins widely separated. Their tail fins are large and deeply forked, indicating speed and agility. The mouth is large and inferior; a blunt snout projects far ahead. The jaws and palate possess bands of villiform (fibrous) teeth. Their most distinguishing feature is their pectoral fins: they are composed of two distinct sections, the lower of which consists of three to seven long, thread-like independent rays. Polynemus species may have up to 15 of these modified rays.

Polydactylus sexfilis or moi (sixfinger threadfins),[3] were reserved for Hawaiian royalty or the aliʻi.[4]

In some species, such as the royal threadfin (Pentanemus quinquarius), the thread-like rays may extend well past the tail fin. This feature explains both the common name threadfin and the family name Polynemidae, from the Greek poly meaning "many" and nema meaning "filament." Similar species, such as the mullets (family Mugilidae) and milkfish (family Chanidae), can be easily distinguished from threadfins by their lack of filamentous pectoral rays.

Distribution and habitat

Threadfins frequent open, shallow water in areas with muddy, sandy, or silty bottoms; they are rarely seen at reefs. Their pectoral rays are thought to serve as tactile structures, helping to find prey within the sediments. Noted for being euryhaline, threadfins can tolerate a wide range of salinity levels. This attribute allows threadfins to enter estuaries and even rivers. They feed primarily on crustaceans and smaller fish.

Reproduction

Presumed to be pelagic spawners, threadfins probably release many tiny, buoyant eggs into the water column, which then become part of the plankton. The eggs float freely with the currents until hatching.

Cuisine

Threadfin has been used to create crab stick.

Mariculture

In Hawaii, sixfinger threadfins are the subject of commercial open-ocean cage mariculture.[5][6]

Genera and species

Fourfinger threadfin (Eleutheronema tetradactylum)
Sevenfinger threadfin (Filimanus heptadactyla)
Elegant paradise fish (Polynemus multifilis)

The species in eight genera are:

Timeline of genera

References

  1. ^ Richard van der Laan; William N. Eschmeyer & Ronald Fricke (2014). "Family-group names of Recent fishes". Zootaxa. 3882 (2): 001–230. doi:10.11646/zootaxa.3882.1.1. PMID 25543675.
  2. ^ "Inserts for pages 437-441" (PDF). John Wiley & Sons Limited. Retrieved 13 April 2020.
  3. ^ Froese, Rainer; Pauly, Daniel (eds.) (2019). "Polydactylus sexfilis" in FishBase. August 2019 version.
  4. ^ Suryanata, Krisnawati; Umemoto, Karen N. (2005). "Tension at the nexus of the global and local: culture, property, and marine aquaculture in Hawai'i". Environment and Planning A. 35 (2): 199, 206. CiteSeerX 10.1.1.456.680. doi:10.1068/a35116. S2CID 143928957.
  5. ^ Lin, DT; Bailey-Brock, JH (2008). "Partial recovery of infaunal communities during a fallow period at an open-ocean aquaculture". Marine Ecology Progress Series. 371: 65–72. Bibcode:2008MEPS..371...65L. doi:10.3354/meps07675.
  6. ^ Lee, HW; Bailey-Brock, JH; McGurr, MM (2006). "Temporal changes in the polychaete infaunal community surrounding a Hawaiian mariculture operation". Marine Ecology Progress Series. 307: 175–185. Bibcode:2006MEPS..307..175L. doi:10.3354/meps307175.
  7. ^ Girard, Matthew G.; Davis, Matthew P.; Baldwin, Carole C.; Dettaï, Agnès; Martin, Rene P.; Smith, W. Leo (2022). "Molecular phylogeny of the threadfin fishes (Polynemidae) using ultraconserved elements". Journal of Fish Biology. 100 (3): 793–810. doi:10.1111/jfb.14997. ISSN 1095-8649. PMID 35137410. S2CID 246678758.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Threadfin: Brief Summary ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

Threadfins are silvery grey perciform fish of the family Polynemidae. Found in tropical to subtropical waters throughout the world, the threadfin family contains eight genera and about 40 species. An unrelated species sometimes known by the name threadfin, Alectis indicus, is properly the Indian threadfish (family Carangidae).

Ranging in length from 11 cm (4.5 in) in the dwarf threadfin (Parapolynemus verekeri) to 2 m (6.6 ft) in fourfinger threadfin (Eleutheronema tetradactylum) and giant African threadfin (Polydactylus quadrifilis), threadfins are both important to commercial fisheries as a food fish, and popular among anglers. Their habit of forming large schools makes the threadfins a reliable and economic catch.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Polynemidae ( Spagneul; Castilian )

fornì da wikipedia ES
 src=
Polydactylus sexfilis.

Los barbudos (familia Polynemidae) es una familia de peces incluida en el orden Perciformes, tanto marinos como de agua dulce, distribuidos por todos los mares tropicales y subtropicales del mundo, algunas de las especies viven entre los corales.[1]​ El nombre de la familia viene del griego: poly (muchos) + nematos (filamentos).[2]

Tienen la boca en la parte inferior de la cabeza; las aletas pectorales están divididas en dos secciones: la sección inferior tiene de 3 a 7 largos radios sueltos (excepto en el género Polistonemus, con unos 15), dándoles ese aspecto como de tener barba por el que reciben su nombre común.[1]​ Las aletas dorsales, una espinosa y otra de radios blandos, están muy separadas; las aletas pélvicas son subabdominales con una espina y unos 5 radios blandos; la aleta cuadal está produnciadamente ahorquillada.[1]

Se alimenta de invertebrados bentónicos de la arena que desentierra del fondo fangoso.[1]

Alcanza 1,8 m de longitud máxima (para Eleutheronema tetradactylum), con especies que son pescadas para alimentación.[1]

Géneros

Existen poco más de treinta especies agrupadas en 8 géneros:

Referencias

  1. a b c d e Nelson, J.S., 1994. Fishes of the world. 3ª edición. John Wiley & Sons, Inc., New York. 600 p.
  2. Romero, P., 2002. An etymological dictionary of taxonomy. Madrid, unpublished.

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores y editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ES

Polynemidae: Brief Summary ( Spagneul; Castilian )

fornì da wikipedia ES
 src= Polydactylus sexfilis.

Los barbudos (familia Polynemidae) es una familia de peces incluida en el orden Perciformes, tanto marinos como de agua dulce, distribuidos por todos los mares tropicales y subtropicales del mundo, algunas de las especies viven entre los corales.​ El nombre de la familia viene del griego: poly (muchos) + nematos (filamentos).​

Tienen la boca en la parte inferior de la cabeza; las aletas pectorales están divididas en dos secciones: la sección inferior tiene de 3 a 7 largos radios sueltos (excepto en el género Polistonemus, con unos 15), dándoles ese aspecto como de tener barba por el que reciben su nombre común.​ Las aletas dorsales, una espinosa y otra de radios blandos, están muy separadas; las aletas pélvicas son subabdominales con una espina y unos 5 radios blandos; la aleta cuadal está produnciadamente ahorquillada.​

Se alimenta de invertebrados bentónicos de la arena que desentierra del fondo fangoso.​

Alcanza 1,8 m de longitud máxima (para Eleutheronema tetradactylum), con especies que son pescadas para alimentación.​

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores y editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ES

Polynemidae ( Basch )

fornì da wikipedia EU

Polynemidae arrain pertziformeen familia da, tropikal eta azpitropikal koraleko ur gezatan bizi dena.

Generoa

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EU

Polynemidae: Brief Summary ( Basch )

fornì da wikipedia EU

Polynemidae arrain pertziformeen familia da, tropikal eta azpitropikal koraleko ur gezatan bizi dena.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EU

Siimaevät ( Finlandèis )

fornì da wikipedia FI

Siimaevät eli vanhemmalta nimeltään rihmaevät (Polynemidae) on ahvenkaloihin kuuluva heimo. Heimon lajeja tavataan lämpimistä meristä sekä eräitä lajeja myös makeista vesistä.

Lajit ja anatomia

Siimaevien heimoon kuuluu kahdeksan sukua ja lähteestä riippuen 33–41 lajia. Ruumiinrakenteeltaan ne ovat pitkulaisia ja heimon suurin laji jättisiimaevä (Eleutheronema tetradactylum) voi saavuttaa 180 cm:n pituuden. Lajien selkein tuntomerkki on kaksiosainen rintaevä. Ylempi osa on kiinni kiduskannessa, mutta alempi osa koostuu useasta pitkästä siimamaisesta ruodosta. Selkäeviä siimaevillä on kaksi ja ne ovat melko kaukana toisistaan. Selkäevistä etumainen on piikikäs. Pyrstöevä on kaloilla selkeästi haarautunut. Siimaevien suomut ovat pienikokoiset ja kalat ovat väritykseltään tyypillisesti hopeanharmaita tai ruskehtavia.[1][2][3]

Levinneisyys ja elintavat

Siimaevälajeja tavataan trooppisista ja subtrooppisista vesistä Atlantin, Intian valtameren ja Tyynenmeren alueilta. Osa lajeista elää murtovesissä ja eräät Polynemus-suvun lajit makeavetisissä joissa. Kalat elävät hiekka- tai mutapohjilla yleensä alle 150 metrin syvyydessä. Kalojen ravinto koostuu äyriäisistä ja pienemmistä kaloista, Filimanus-suvun lajit syövät planktonia. Siimaevien rintaevien rihmamainen osa toimii tuntoelimenä, jota ne käyttävät ravinnonetsintään mutapohjista. Heimon lajit liikkuvat usein parvina. Siimaevät ovat tärkeitä ruokakaloja trooppisilla ja subtrooppisilla alueilla ja kalastettuihin lajeihin kuuluvat muun muassa kuningassiimaevä (Pentanemus quinquarius) ja suurisiimaevä (Polydactylus quadrifilis). [1][2][3]

Lähteet

  1. a b Family Polynemidae (peilipalvelin) FishBase. Froese, R. & Pauly, D. (toim.). Viitattu 4.2.2012. (englanniksi)
  2. a b Hiroyuki Motomura: Family Polynemidae Rafinesque 1815 Annotated Checklist of Fishes. 2004. California Academy of Sciences. Viitattu 4.2.2012. (englanniksi)
  3. a b Hiroyuki Motomura: Threadfins of the world (family Polynemidae), s. 1-9. FAO, 2004. ISBN 978-9251051283. Kirja Googlen teoshaussa (viitattu 04.02.2012). (englanniksi)
Tämä kaloihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FI

Siimaevät: Brief Summary ( Finlandèis )

fornì da wikipedia FI

Siimaevät eli vanhemmalta nimeltään rihmaevät (Polynemidae) on ahvenkaloihin kuuluva heimo. Heimon lajeja tavataan lämpimistä meristä sekä eräitä lajeja myös makeista vesistä.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FI

Polynemidae ( Fransèis )

fornì da wikipedia FR

Les Polynemidae, aussi appelés en français Alectis, forment une famille de poissons marins de l'ordre des Perciformes.

Il ne faut pas confondre le nom vernaculaire Alectis avec le nom scientifique Alectis, qui désigne un genre de poisson sans rapport direct avec cette famille.

Liste des genres

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FR

Polynemidae: Brief Summary ( Fransèis )

fornì da wikipedia FR

Les Polynemidae, aussi appelés en français Alectis, forment une famille de poissons marins de l'ordre des Perciformes.

Il ne faut pas confondre le nom vernaculaire Alectis avec le nom scientifique Alectis, qui désigne un genre de poisson sans rapport direct avec cette famille.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FR

Polinémidos ( Galissian )

fornì da wikipedia gl Galician
 src=
Polydactylus octonemus

Os Polinémidos (Polynemidae) son unha familia de peixes da orde dos Perciformes, tanto mariños como de auga doce. Están distribuídos por tódolos mares tropicais e subtropicaies do mundo. O nome da familia vén do grego poly (moitos) e nematos (filamentos).

Características

A boca ábrese na parte inferior da cabeza (subterminal). Dúas aletas dorsais moi separadas, unha espiñosa e outra de raios brandos; a anal oposta á dorsal branda, cunha espiña anterior; as pélvicas son subabdominais, cunha espiña e 5 raios brandos; a caudal está profundamente furcada. As aletas pectorais están divididas en dúas seccións: a anterior é pequena, con raios unidos por membrana, e a posterior con 3 a 7 longos raios soltos (excepto no xénero Polistonemus, con 15 raios), o que lles dá un aspecto como de ter barba ó que se debe o nome común de barbudos.

Aliméntase de invertebrados bentónicos da arena que desenterra do fondo de lama.

Pode alcanzar 1,8 m de lonxitude máxima (para Eleutheronema tetradactylum).

Clasificación

 src=
Eleutheronema tetradactylum

Comprende oito xéneros e máis de 30 especies:

  • Xénero Eleutheronema (Bleeker, 1862)
  • Xénero Filimanus (Myers, 1936)
  • Xénero Galeoides (Günther, 1860)
  • Xénero Leptomelanosoma (Motomura y Iwatsuki, 2001)
  • Xénero Parapolynemus (Feltes, 1993)
  • Xénero Pentanemus (Günther, 1860)
  • Xénero Polydactylus (Lacepède, 1803)
  • Xénero Polynemus (Linnaeus, 1758)

Véxase tamén

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores e editores de Wikipedia

Polinémidos: Brief Summary ( Galissian )

fornì da wikipedia gl Galician
 src= Polydactylus octonemus

Os Polinémidos (Polynemidae) son unha familia de peixes da orde dos Perciformes, tanto mariños como de auga doce. Están distribuídos por tódolos mares tropicais e subtropicaies do mundo. O nome da familia vén do grego poly (moitos) e nematos (filamentos).

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores e editores de Wikipedia

Kuro ( Indonesian )

fornì da wikipedia ID

Kuro (atau kurau) adalah nama umum bagi sekelompok ikan laut yang tergolong ke dalam suku Polynemidae[1]. Menyebar di perairan tropis hingga ugahari, umumnya ikan-ikan ini berwarna keperakan dan biasa hidup bergerombol. Jenis-jenis kuro bisa ditemukan pada saat air pasang tetapi tidak terlalu tinggi, dan biasanya pada kondisi air yang lumayan jernih.

Terdiri dari delapan marga dan sekitar 38 spesies, jenis-jenisnya antara lain meliputi senangin (Eleutheronema tetradactylum), senohong (Leptomelanosoma indicum), sumbal (Polydactylus plebeius), dan masih banyak lagi. Kuro merupakan ikan tangkapan nelayan yang penting, sekaligus populer sebagai ikan pancingan. Dalam bahasa Inggris ikan-ikan ini dikenal sebagai Threadfin.

Pengenalan

Ikan yang berukuran sedang hingga besar. Panjang tubuhnya bervariasi mulai dari sekitar 20 sentimeter (7,9 in) pada kuro sirip-hitam (Polydactylus nigripinnis) hingga mencapai 200 sentimeter (79 in) pada senangin dan kuro afrika raksasa (Polydactylus quadrifilis).

Kuro umumnya bertubuh memanjang serupa torpedo, dengan tipe mulut inferior, berada di bawah moncong. Sirip punggung dengan jari-jari keras (duri) terletak di depan, terpisah dari sirip punggung berjari-jari lunak di sebelah belakangnya. Sirip ekornya menggarpu dalam, pertanda ikan-ikan ini perenang yang cepat dan lincah. Sirip dadanya khas, terbagi menjadi dua bagian; yang sebelah atas berbentuk biasa, normal sebagaimana sirip dada ikan pada umumnya. Namun yang sebelah bawah terpecah-pecah ke dalam 3-7 helai jumbai-jumbai panjang serupa cambuk pendek. Pada Polynemus jumbai ini bahkan berjumlah hingga 15 helai, dan pada ikan janggut (Polynemus dubius) tiga helai di antaranya memanjang hingga melebihi ekornya[1].

Dari jumbai-jumbai yang khas itu timbul sebutan threadfin dalam bahasa Inggris dan nama sukunya, Polynemidae, yang diambil dari bahasa Gerika: poly yang berarti ‘banyak’ dan nema yang berarti ‘benang’. Melalui adanya jumbai-jumbai ini pula, kuro dibedakan dari ikan-ikan lain yang serupa seperti kerabat belanak (suku Mugilidae) dan kerabat bandeng (suku Chanidae).

Habitat dan kebiasaan

Kuro acap mengunjungi perairan terbuka yang dangkal, dengan dasar berpasir, berlumpur atau tanah liat; jarang-jarang berkeliaran di sekitar terumbu karang. Jumbai sirip dadanya agaknya berguna dalam menemukan mangsanya yang berdiam dalam endapan lumpur atau pasir halus. Bersifat eurihalin, kuro dapat mentolerir kisaran salinitas (kadar garam) yang lebar yang memungkinkan ikan laut ini menjelajah masuk ke estuaria dan bahkan ke aliran sungai. Kuro terutama memangsa krustasea dan ikan-ikan yang lebih kecil.

Kuro diperkirakan memijah di laut lepas, membiarkan ribuan telur-telurnya yang lembut melayang-layang di air laut, terus mengikuti arus dan gelombang hingga saatnya menetas.

Spesies dan agihan

 src=
Senangin (Eleutheronema tetradactylum)

Sejauh ini telah tercatat 41 spesies dalam delapan genera[2]:

Catatan kaki

  1. ^ a b Nontji, A. 1987. Laut Nusantara. Penerbit Djambatan, Jakarta. Hal. 280-281. ISBN 979-428-045-3
  2. ^ Motomura, H. 2004. Threadfins of the world. An annotated and illustrated catalogue of polynemid species known to date. Family Polynemidae. FAO Species Catalogue for Fishery Purposes. No. 3: 18. Rome, FAO. ISSN 1020-8682

Pranala luar

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Penulis dan editor Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ID

Kuro: Brief Summary ( Indonesian )

fornì da wikipedia ID

Kuro (atau kurau) adalah nama umum bagi sekelompok ikan laut yang tergolong ke dalam suku Polynemidae. Menyebar di perairan tropis hingga ugahari, umumnya ikan-ikan ini berwarna keperakan dan biasa hidup bergerombol. Jenis-jenis kuro bisa ditemukan pada saat air pasang tetapi tidak terlalu tinggi, dan biasanya pada kondisi air yang lumayan jernih.

Terdiri dari delapan marga dan sekitar 38 spesies, jenis-jenisnya antara lain meliputi senangin (Eleutheronema tetradactylum), senohong (Leptomelanosoma indicum), sumbal (Polydactylus plebeius), dan masih banyak lagi. Kuro merupakan ikan tangkapan nelayan yang penting, sekaligus populer sebagai ikan pancingan. Dalam bahasa Inggris ikan-ikan ini dikenal sebagai Threadfin.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Penulis dan editor Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ID

Polynemidae ( Italian )

fornì da wikipedia IT

I Polynemidae sono una famiglia di pesci ossei d'acqua marina, salmastra e dolce dell'ordine Perciformes.

Distribuzione e habitat

La famiglia è diffusa in tutti i mari e gli oceani tropicali e subtropicali; poche specie vivono in acqua dolce, principalmente in Asia meridionale. Non sono presenti nel mar Mediterraneo. Popolano fondali sabbiosi e fangosi. Poche specie si trovano nei pressi delle barriere coralline[1].

Descrizione

I membri di questa famiglia hanno un aspetto caratteristico a causa della bocca piuttosto ampia, quasi orizzontale e posta nella parte inferiore della testa. Le pinne pettorali sono divise in due parti separate, la superiore è normale, l'inferiore invece è formata da 3-15 raggi liberi con funzioni sensoriali. Le pinne dorsali sono due, piuttosto distanziate: la prima ha raggi spinosi, la posteriore molli. La pinna caudale è profondamente forcuta. Le pinne ventrali sono inserite piuttosto indietro, a livello subaddominale[1].

Molte specie sono di piccole dimensioni ma Eleutheronema tetradactylum raggiunge 200 cm di lunghezza[2].

Biologia

Alimentazione

Si nutrono di invertebrati del benthos dei fondali mobili su cui vivono[1].

Riproduzione

Si crede che abbiano uova e larve pelagiche[1].

Pesca

Sono commestibili[1].

Specie

Note

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autori e redattori di Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia IT

Polynemidae: Brief Summary ( Italian )

fornì da wikipedia IT
 src= Eleutheronema tetradactylum  src= Filimanus heptadactyla

I Polynemidae sono una famiglia di pesci ossei d'acqua marina, salmastra e dolce dell'ordine Perciformes.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autori e redattori di Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia IT

Siūlapelekinės ( lituan )

fornì da wikipedia LT

Siūlapelekinės (lot. Polynemidae, angl. Threadfins, vok. Fadenflosser) – ešeržuvių (Perciformes) būrio žuvų šeima. Paplitusios tropinio ir subtropinio klimato vandenyse. Dydis nuo 20 iki 200 cm. Yra verslinių rūšių.

Šeimoje 9 gentys, 33 rūšys.

Gentys

Vikiteka

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia LT

Siūlapelekinės: Brief Summary ( lituan )

fornì da wikipedia LT

Siūlapelekinės (lot. Polynemidae, angl. Threadfins, vok. Fadenflosser) – ešeržuvių (Perciformes) būrio žuvų šeima. Paplitusios tropinio ir subtropinio klimato vandenyse. Dydis nuo 20 iki 200 cm. Yra verslinių rūšių.

Šeimoje 9 gentys, 33 rūšys.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia LT

Draadvinnigen ( olandèis; flamand )

fornì da wikipedia NL

Vissen

Draadvinnigen of draadvissen (Polynemidae) vormen een familie van baarsachtigen.

Kenmerken

Deze zilvergrijze zeevissen variëren in lengte van 20 centimeter (Polydactylus nigripinnis) tot 200 centimeter (reuzenkapiteinvis (Eleutheronema tetradactylum) en Grote kapiteinvis (Polydactylus quadrifilis)). Ze leven vaak in scholen. Het lijf van de vis is langgerekt en torpedovormig. De staartvinnen zijn groot en gevorkt, een aanwijzing dat het snelle en wendbare vissen zijn.

Leefwijze

Ze zijn erg tolerant tegen schommelingen in het zoutgehalte van het water en eten voornamelijk kreeftachtigen en kleinere vissen. De eieren van de vissen blijven drijven en vormen een deel van het plankton in het water. In Hawaï wordt geëxperimenteerd met het kweken van Polydactylus sexfilis, zodat de staat minder afhankelijk wordt van de import van vissen.

Verspreiding en leefgebied

Ze komen voor in in tropische tot subtropische wateren over de gehele wereld in open, ondiep water in gebieden met modderige of zanderige bodems, en zelden bij riffen.

Geslachten

Er zijn acht geslachten en ongeveer 40 soorten bekend.

Wikispecies Wikispecies heeft een pagina over Polynemidae.
Wikimedia Commons Zie de categorie Polynemidae van Wikimedia Commons voor mediabestanden over dit onderwerp.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia NL

Draadvinnigen: Brief Summary ( olandèis; flamand )

fornì da wikipedia NL

Draadvinnigen of draadvissen (Polynemidae) vormen een familie van baarsachtigen.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia NL

Wiciakowate ( polonèis )

fornì da wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Wiciakowate[2] (Polynemidae) – rodzina ryb okoniokształtnych (Perciformes).

Zasięg występowania

Wody przybrzeżne mórz tropikalnych, również wody słonawe i słodkie.

Cechy charakterystyczne

Ciało wydłużone, bocznie spłaszczone. Duży otwór gębowy w położeniu dolnym. Dolna szczęka cofnięta. Nazwa rodziny nawiązuje do budowy promieni płetw piersiowych, których dolna część przyjęła postać długich, luźnych wici służących jako dodatkowy narząd dotykowy. Liczba tych promieni jest zależna od gatunku. Płetwa ogonowa duża, głęboko wcięta.

Klasyfikacja

Rodzaje zaliczane do tej rodziny[3]:

EleutheronemaFilimanusGaleoidesLeptomelanosomaParapolynemusPentanemusPolydactylusPolynemus

Zobacz też

Przypisy

  1. Polynemidae, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Krystyna Kowalska, Jan Maciej Rembiszewski, Halina Rolik Mały słownik zoologiczny, Ryby, Wiedza Powszechna, Warszawa 1973
  3. Eschmeyer, W. N. & Fricke, R.: Catalog of Fishes electronic version (7 June 2012) (ang.). California Academy of Sciences. [dostęp 13 sierpnia 2012].

Bibliografia

  • Włodzimierz Załachowski: Ryby. Warszawa: Wydawnictwo Naukowe PWN, 1997. ISBN 83-01-12286-2.

Linki zewnętrzne

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia POL

Wiciakowate: Brief Summary ( polonèis )

fornì da wikipedia POL

Wiciakowate (Polynemidae) – rodzina ryb okoniokształtnych (Perciformes).

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia POL

Polynemidae ( portughèis )

fornì da wikipedia PT

Polynemidae é uma família de peixes da subordem Percoidei, superfamília Percoidea. O grupo inclui os barbudos.

Espécies

 src=
E. tetradactylum

Existem cerca dee 40 espécies em 8 géneros:

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores e editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia PT

Polynemidae: Brief Summary ( portughèis )

fornì da wikipedia PT

Polynemidae é uma família de peixes da subordem Percoidei, superfamília Percoidea. O grupo inclui os barbudos.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores e editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia PT

Polynemidae ( svedèis )

fornì da wikipedia SV

Polynemidae[1] är en familj av fiskar. Polynemidae ingår i ordningen abborrartade fiskar (Perciformes).[1] Enligt Catalogue of Life omfattar familjen Polynemidae 42 arter[1].

Arterna förekommer främst i tropiska och subtropiska hav samt i angränsande områden med bräckt vatten. Några familjemedlemmar hittas i sötvatten. Den största arten Eleutheronema tetradactylum når en maximallängd av 180 cm. Dessa fiskar simmar ofta i regioner med sandig eller lerig grund. De hittas sällan nära klippor. Flera arter fiskas och säljs på marknader. Det vetenskapliga namnet är bildat av de grekiska orden polys (många) och nema, -atos (tråd).[2]

Släkten enligt Catalogue of Life[1]:

Källor

  1. ^ [a b c d] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/polynemidae/match/1. Läst 24 september 2012.
  2. ^ Polynemidae, Fishbase, läst 2017-12-05

Externa länkar

Mört, Nordisk familjebok.png Denna fiskrelaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia författare och redaktörer
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SV

Polynemidae: Brief Summary ( svedèis )

fornì da wikipedia SV

Polynemidae är en familj av fiskar. Polynemidae ingår i ordningen abborrartade fiskar (Perciformes). Enligt Catalogue of Life omfattar familjen Polynemidae 42 arter.

Arterna förekommer främst i tropiska och subtropiska hav samt i angränsande områden med bräckt vatten. Några familjemedlemmar hittas i sötvatten. Den största arten Eleutheronema tetradactylum når en maximallängd av 180 cm. Dessa fiskar simmar ofta i regioner med sandig eller lerig grund. De hittas sällan nära klippor. Flera arter fiskas och säljs på marknader. Det vetenskapliga namnet är bildat av de grekiska orden polys (många) och nema, -atos (tråd).

Släkten enligt Catalogue of Life:

Eleutheronema Filimanus Galeoides Leptomelanosoma Parapolynemus Pentanemus Polydactylus Polynemus
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia författare och redaktörer
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SV

Polynemidae ( ucrain )

fornì da wikipedia UK

Опис

Мають подовгасте тіло, більш-менш стиснуте з боків. Луска велика, циклоїдна, легко опадає, заходить на голову. Рот нижній. Дрібні волосоподібні зуби на щелепах, піднебінні і лемеші, іноді вони відсутні. Спинних плавців два. У першому плавці — 8 колючих променів, у другому — 1-2 колючих і 9-13 гіллястих променів. Непарні плавці в основі покриті дрібною лускою. Грудні плавці розташовані дуже низько. Нижні промені грудних плавців вільні і служать органами дотику; іноді вони сильно подовжені і перевищують довжину тіла риби. Число вільних променів варіює від 4 до 14.

Спосіб життя

Родина включає морських і солоноватоводних риб тропічної зони Атлантичного, Індійського і Тихого океанів. Більшість видів цієї родини надає перевагу прибережним, часто опрісненим водам. Деякі види заходять в річки, піднімаючись досить високо вгору за течією. Ці риби мають промислове значення в країнах Азії та Африки. Найбільша кількість видів мешкає в Індійському і в західній частині Тихого океану.

Роди

Родина включає 33 види у восьми родах:

Eleutheronema
Filimanus
Galeoides
Leptomelanosoma
Parapolynemus
Pentanemus
Polydactylus
Polynemus

Посилання


licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Автори та редактори Вікіпедії
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia UK

Họ Cá vây tua ( vietnamèis )

fornì da wikipedia VI
Về các loài cá phèn nước mặn, xem bài Họ Cá phèn.

Họ Cá vây tua, họ Cá nhụ, họ Cá thiên đường, họ Cá chét hoặc họ Cá phèn nước ngọt (danh pháp khoa học: Polynemidae) là một họ chủ yếu là cá biển, trừ chi Polynemus là cá nước ngọt, dạng cá vược màu xám bạc. Họ này được tìm thấy ở các vùng biển nhiệt đới và cận nhiệt đới trên khắp thế giới. Họ này chứa khoảng 8-9 chi và 33-42 loài.

Theo truyền thống, họ Polynemidae được xếp trong bộ Perciformes[1], nhưng gần đây được coi là có vị trí không xác định (incertae sedis) trong nhánh Carangimorphariae và được cho là có quan hệ họ hàng gần với họ Menidae[2].

Đặc điểm

Dao động về chiều dài từ 20 cm ở cá gộc vây đen (Polydactylus nigripinnis) tới 200 cm ở cá nhụ bốn râu (Eleutheronema tetradactylum) và cá gộc lớn châu Phi (Polydactylus quadrifilis), các loài cá vây tua có tầm quan trọng thương mại trong nghề đánh bắt cá để làm cá thực phẩm cũng như phổ biến trong nghề câu cá giải trí. Thói quen sinh sống và di chuyển thành bầy lớn làm cho việc đánh bắt chúng là tiết kiệm về mặt kinh tế và đáng tin cậy.

Cơ thể của chúng thuôn dài và thon với các vây lưng mềm và có gai. Vây đuôi lớn và xẻ thùy sâu; dấu hiệu chỉ ra sự nhanh nhẹn và tốc độ của chúng. Miệng lớn và hạ (ở dưới); mõm tù lồi về phía trước. Các hàm và vòm miệng có các dải như nhung chứa các răng nhỏ và mảnh dẻ. Đặc trưng phân biệt nhiều nhất của cá vây tua là các vây ngực của chúng. Các vây này bao gồm 2 phần khác biệt, phần phía dưới bao gồm 3-7 tia vây dài, độc lập, trông giống như các sợi chỉ, riêng ở các loài chi Polynemus có thể có tới 15 tia vây như vậy.

Ở một số loài, chẳng hạn như cá vây tua hoàng gia (Pentanemus quinquarius), các tia vây như sợi chỉ này có thể kéo dài quá cả vây đuôi. Đặc trưng này giải thích cho cả tên gọi vây tua và danh pháp khoa học của họ Polynemidae, từ tiếng Hy Lạp poly nghĩa là "nhiều" và nema nghĩa là "sợi dây nhỏ". Các loài tương tự, chẳng hạn cá đối (họ Mugilidae) và cá măng sữa (họ Chanidae) có thể dễ dàng phân biệt với cá vây tua do chúng không có các vây ngực dạng sợi chỉ.

Cá vây tua thích sống trong các vùng biển khơi có nước nông và đáy nhiều bùn hay cát; chúng ít khi tới gần các vùng đá ngầm. Các tia vây ngực dạng tua của chúng được coi là các kết cấu xúc giác, giúp chúng tìm kiếm mồi trong các lớp trầm tích dưới đáy biển. Cá vây tua có thể sống trong môi trường với sự dao động lớn về độ mặn của nước. Đặc điểm này cho phép chúng có thể tiến tới gần các cửa sông và thậm chí là ngược vào trong sông. Chúng chủ yếu ăn các loại động vật giáp xác và cá nhỏ.

Là nhóm cá đẻ trứng ngoài biển, cá vây tua đẻ nhiều trứng nhỏ trôi nổi trên mặt nước và sau đó trở thành một phần của phiêu sinh vật. Các trứng này trôi nổi theo dòng nước cho đến khi nở ra.

Các loài

Eleutheronema tetradactylum Thomas.jpg

Khoảng 40 loài trong 8 chi được liệt kê tại đây:

Chú thích

  1. ^ Chủ biên Ranier Froese và Daniel Pauly. (2006). "Polynemidae" trên FishBase. Phiên bản tháng 1 năm 2006.
  2. ^ Ricardo Betancur-R., Richard E. Broughton, Edward O. Wiley, Kent Carpenter, J. Andrés López, Chenhong Li, Nancy I. Holcroft, Dahiana Arcila, Millicent Sanciangco, James C Cureton II, Feifei Zhang, Thaddaeus Buser, Matthew A. Campbell, Jesus A Ballesteros, Adela Roa-Varon, Stuart Willis, W. Calvin Borden, Thaine Rowley, Paulette C. Reneau, Daniel J. Hough, Guoqing Lu, Terry Grande, Gloria Arratia, Guillermo Ortí, 2013, The Tree of Life and a New Classification of Bony Fishes, PLOS Currents Tree of Life. 18-04-2013. Ấn bản 1, doi:10.1371/currents.tol.53ba26640df0ccaee75bb165c8c26288
  3. ^ Thái Thanh Dương (chủ biên), Các loài cá thường gặp ở Việt Nam, Bộ Thủy sản, Hà Nội, 2007. Tr.16.

Tham khảo

 src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Họ Cá vây tua
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia VI

Họ Cá vây tua: Brief Summary ( vietnamèis )

fornì da wikipedia VI
Về các loài cá phèn nước mặn, xem bài Họ Cá phèn.

Họ Cá vây tua, họ Cá nhụ, họ Cá thiên đường, họ Cá chét hoặc họ Cá phèn nước ngọt (danh pháp khoa học: Polynemidae) là một họ chủ yếu là cá biển, trừ chi Polynemus là cá nước ngọt, dạng cá vược màu xám bạc. Họ này được tìm thấy ở các vùng biển nhiệt đới và cận nhiệt đới trên khắp thế giới. Họ này chứa khoảng 8-9 chi và 33-42 loài.

Theo truyền thống, họ Polynemidae được xếp trong bộ Perciformes, nhưng gần đây được coi là có vị trí không xác định (incertae sedis) trong nhánh Carangimorphariae và được cho là có quan hệ họ hàng gần với họ Menidae.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia VI

馬鮁科 ( cinèis )

fornì da wikipedia 中文维基百科
  • 見內文

馬鮁科輻鰭魚綱鱸形目的其中一個

分布

魚類分布於全球熱帶區域的沿岸及河口水域。

深度

棲息水深約在1至40公尺。

特徵

魚體延長而側扁,頭部、體側及各鰭基部均被櫛鱗。吻短而鈍,突出於口面,上頜可延伸,齒小呈絨毛狀。眼大,但前後均有脂性眼瞼,故視覺退化而觸覺發達,適合在沙泥渾濁的水域中生活。胸鰭下位且分成兩部份,上部為普通鰭條,或有分枝,或無;下部為游離的絲狀鰭條,有觸覺功能。背鰭2枚,互相遠離。尾鰭深分叉。鰾有或無。體長可達到2公尺。

分類

馬鮁科其下分7個屬,如下:

四指馬鮁屬(Eleutheronema)

絲指馬鮁屬(Filimanus)

十指馬鮁屬(Galeoides)

副馬鮁屬(Parapolynemus)

長指馬鮁屬(Pentanemus)

多指馬鮁屬(Polydactylus)

馬鮁屬(Polynemus)

生態

屬於沿岸沙泥底棲肉食性魚類,喜棲在內灣、河口及沙泥底海床,以胸鰭游離的軟條探索沙泥底下的貝類甲殼類,並用吻端挖掘沙地以覓食,常成群游向潮間帶覓食,故在浪腳下常可見其蹤跡。

經濟利用

屬於高經濟價值的魚類,在台灣已在內灣進行箱網養殖。肉質鮮美,適合油炸,少數種類的魚鰾可做成魚膠

参考文献

2.《脊椎動物百科全書─魚類(二)》,國立編譯館,2004年。

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
维基百科作者和编辑

馬鮁科: Brief Summary ( cinèis )

fornì da wikipedia 中文维基百科

馬鮁科為輻鰭魚綱鱸形目的其中一個

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
维基百科作者和编辑

ツバメコノシロ科 ( Giaponèis )

fornì da wikipedia 日本語
ツバメコノシロ科 Polydactylus sexfilis by NPS.jpg
ナンヨウアゴナシ Polydactylus sexfilis
分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 条鰭綱 Actinopterygii 亜綱 : 新鰭亜綱 Neopterygii 上目 : 棘鰭上目 Acanthopterygii : スズキ目 Perciformes 亜目 : スズキ亜目 Percoidei : ツバメコノシロ科 Polynemidae 英名 Threadfins 下位分類 本文参照

ツバメコノシロ科Polynemidae)は、スズキ目スズキ亜目に所属する魚類の分類群の一つ。ツバメコノシロなど8属41種が所属する[1]

概要[編集]

ツバメコノシロ科の魚類は世界中の熱帯亜熱帯域に分布する。多くは沿岸海域および汽水域で生活する一方、ボルネオ島など一部では河川に進出した種類も知られる。砂泥の海底付近を活発に遊泳し、底生生物を主に捕食する。

日本近海には少なくとも2属4種が分布する[2]。数が多くないため日本で利用されることはあまりないが、東南アジアなどの熱帯域では食用魚として重要な存在となっている。

形態[編集]

ツバメコノシロ科の仲間はやや細長い体型をもち、最大種では1.8mにまで成長する。胸鰭が2つの部分に分かれることが、本科魚類の大きな特徴である[1]。下位の3-7本の鰭条は互いに遊離し、著しく伸長する。背鰭も前半の棘条部と後半の軟条部に分かれ、両者の間隔は広い。腹鰭は腹部のやや前方に位置し、尾鰭は深く二又に分かれる。椎骨の数は24-25個。

分類[編集]

ツバメコノシロ科には8属41種が記載される。本科の位置付けには議論が多く、かつてはボラ科カマス科との類縁が指摘され、独立のツバメコノシロ亜目 Polynemoidei の下に分類されることもあったが[3]、近年はニベ科姉妹群とみなされることが多くなった[1][2]

 src=
ミナミコノシロ属の1種(Eleutheronema tetradactylum)。細長く遊離した胸鰭下位の軟条、広く離れた2つの背鰭が本科魚類の特徴である
  • ツバメコノシロ属 Polydactylus
  • ミナミコノシロ属 Eleutheronema
  • Filimanus
  • Galeoides
  • Leptomelanosoma
  • Parapolynemus
  • Pentanemus
  • Polynemus

出典・脚注[編集]

  1. ^ a b c 『Fishes of the World Fourth Edition』 p.372
  2. ^ a b 『日本の海水魚』 p.370
  3. ^ 『Fishes of the World Second Edition』 pp.325-326

参考文献[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、ツバメコノシロ科に関連するメディアがあります。  src= ウィキスピーシーズにツバメコノシロ科に関する情報があります。

外部リンク[編集]

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
ウィキペディアの著者と編集者

ツバメコノシロ科: Brief Summary ( Giaponèis )

fornì da wikipedia 日本語

ツバメコノシロ科(Polynemidae)は、スズキ目スズキ亜目に所属する魚類の分類群の一つ。ツバメコノシロなど8属41種が所属する。

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
ウィキペディアの著者と編集者

날가지숭어과 ( Corean )

fornì da wikipedia 한국어 위키백과

날가지숭어과(Polynemidae)는 전갱이류에 속하는 어류 과의 하나이다.[1] 은회색의 바다 물고기로 전세계의 열대 및 아열대 수역에서 발견되며, 9속 33종으로 이루어져 있다. 풀날가지, 날가지숭어, 검정깃날가지, 다방날가지숭어, 흑점날가지, 네날가지 등을 포함하고 있다.

하위 종

  • Eleutheronema
    • 네날가지 (E. tetradactylum) (Shaw, 1804)(replaced by Eleutheronema rhadinum (Jordan & Evermann, 1902)).
    • E. tridactylum (Bleeker, 1849).
  • Filimanus
    • F. heptadactyla (Cuvier, 1829).
    • F. hexanema (Cuvier, 1829).
    • F. perplexa Feltes, 1991.
    • F. sealei (Jordan & Richardson, 1910).
    • F. similis Feltes, 1991.
    • F. xanthonema (Valenciennes, 1831).
  • Galeoides
    • G. decadactylus (Bloch, 1795).
  • Leptomelanosoma
    • L. indicum (Shaw, 1804).
  • Parapolynemus
    • P. verekeri (Saville-Kent, 1889).
  • Pentanemus
  • 날가지숭어속 (Polydactylus)
    • P. approximans (Lay & Bennett, 1839).
    • P. bifurcus Motomura, Kimura & Iwatsuki, 2001.
    • P. longipes Motomura, Okamoto & Iwatsuki, 2001.
    • P. macrochir (Günther, 1867).
    • P. macrophthalmus (Bleeker, 1858).
    • P. malagasyensis Motomura & Iwatsuki, 2001.
    • P. microstomus (Bleeker, 1851).
    • P. mullani (Hora, 1926).
    • 다방날가지숭어 (P. multiradiatus) (Günther, 1860).
    • 검정깃날가지 (P. nigripinnis) Munro, 1964.
    • P. octonemus (Girard, 1858).
    • P. oligodon (Günther, 1860).
    • P. opercularis Seale & Bean, 1907.
    • P. persicus Motomura & Iwatsuki, 2001.
    • 날가지숭어 (P. plebeius) (Broussonet, 1782).
    • P. quadrifilis (Cuvier, 1829).
    • P. sexfilis (Valenciennes, 1831).
    • 흑점날가지 (P. sextarius) (Bloch & Schneider, 1801).
    • P. siamensis Motomura, Iwatsuki & Yoshino, 2001.
    • P. virginicus (Linnaeus, 1758).
  • Polynemus
    • P. aquilonaris Motomura, 2003.
    • P. bidentatus Motomura & Tsukawaki, 2006.
    • P. dubius Bleeker, 1854.
    • P. hornadayi Myers, 1936.
    • P. multifilis Temminck & Schlegel, 1843.
    • P. paradiseus Linnaeus, 1758.

계통 분류

다음은 2016년 해링턴(Harrington) 등의 연구에 기초한 계통 분류이다.[2]

전갱이류

꼬치고기과

     

눈볼개과

           

물총고기과

   

렙토브라마과

       

배불뚝치과

돛새치목

돛새치과

   

황새치과

        전갱이목      

빨판상어과

     

날새기과

   

만새기과

      전갱이과

동갈방어아과

   

전갱이아과

      전갱이과

가시전갱이아과

   

빨판매가리아과

           

날가지숭어과

가자미목

마찰넙치과

     

풀넙치과

         

신월가자미과

     

좌대가자미과

   

참서대과

         

아키루스과

   

남극가자미과

         

대문짝넙치과

       

가자미과

   

넙치과

       

둥글넙치과

   

키클롭세타과

                     

각주

  1. (영어) "Polynemidae". FishBase. Ed. Rainer Froese and Daniel Pauly. 2006년 1월 version. N.p.: FishBase, 2006년.
  2. Richard C. Harrington, Brant C. Faircloth, Ron I. Eytan, W. Leo Smith, Thomas J. Near, Michael E. Alfaro & Matt Friedman: Phylogenomic analysis of carangimorph fishes reveals flatfish asymmetry arose in a blink of the evolutionary eye. BMC Evol Biol. 2016; 16: 224. Okt 2016. doi:10.1186/s12862-016-0786-x. PMC 5073739
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia 작가 및 편집자

Description ( Anglèis )

fornì da World Register of Marine Species
Chiefly marine and brackish. Some riverine. Distribution: all tropical and subtropical seas. Mouth inferior. Pectoral fin with 2 sections. Upper section of pectoral fin with the rays attached; the lower section having 3-7 (except in Polistonemus with 14 or 15) long free rays. Spinous and soft dorsal fins far apart. Pelvics subabdominal. One spine in pelvic fin; soft rays 5. Deeply forked caudal fin. Vertebrae 24 or 25. Reaches 1.8 m maximum length, reported for Eleutheronema tetradactylum.

Arferiment

MASDEA (1997).

licensa
cc-by-4.0
drit d'autor
WoRMS Editorial Board
contributor
Edward Vanden Berghe [email]