Gasterochisma melampus és una espècie de peix de la família dels escòmbrids i de l'ordre dels perciformes.
Els mascles poden assolir els 164 cm de longitud total.[3]
Gasterochisma melampus és una espècie de peix de la família dels escòmbrids i de l'ordre dels perciformes.
Die Großschuppenmakrele (Gasterochisma melampus) ist ein Fisch aus der Familie der Makrelen und Thunfische (Scombridae) und stellt (monotypisch) eine eigene Unterfamilie dar.
Kennzeichnend für die Großschuppenmakrele sind die tiefen Hauttaschen für die Bauchflossen, die bei Jungtieren besonders groß und schwarz sind. Mit zunehmendem Alter wird der Kopf plumper und im Profil rundlich. Sie erreicht eine Länge von 1,7 m, die Färbung ist ein silbriges Dunkelblau. Die Schuppen sind für Makrelen groß, die Flössel zahlreich. Die Schwimmblase bleibt zeitlebens erhalten, hat sogar zwei Fortsätze zum Kopf (um das Gehör zu verbessern).
Der Fisch lebt in allen südlichen Meeren bei Temperaturen von 10 bis 15 °C, also zwischen Argentinien, Südafrika, South Australia, Neuseeland und Chile (bis Peru). Er bevorzugt Tiefen von 200 bis 600 m und frisst vorwiegend Tintenfische. Wirtschaftlich ist er von nur geringer Bedeutung.
Die Großschuppenmakrele (Gasterochisma melampus) ist ein Fisch aus der Familie der Makrelen und Thunfische (Scombridae) und stellt (monotypisch) eine eigene Unterfamilie dar.
Kennzeichnend für die Großschuppenmakrele sind die tiefen Hauttaschen für die Bauchflossen, die bei Jungtieren besonders groß und schwarz sind. Mit zunehmendem Alter wird der Kopf plumper und im Profil rundlich. Sie erreicht eine Länge von 1,7 m, die Färbung ist ein silbriges Dunkelblau. Die Schuppen sind für Makrelen groß, die Flössel zahlreich. Die Schwimmblase bleibt zeitlebens erhalten, hat sogar zwei Fortsätze zum Kopf (um das Gehör zu verbessern).
Der Fisch lebt in allen südlichen Meeren bei Temperaturen von 10 bis 15 °C, also zwischen Argentinien, Südafrika, South Australia, Neuseeland und Chile (bis Peru). Er bevorzugt Tiefen von 200 bis 600 m und frisst vorwiegend Tintenfische. Wirtschaftlich ist er von nur geringer Bedeutung.
Гастрохизма (лат. Gasterochisma melampus) — скумбрия балыктарынын бир түрү.
The butterfly kingfish (Gasterochisma melampus) is an ocean-dwelling ray-finned bony fish in the mackerel family, Scombridae – a family which it shares with the tunas, mackerels, Spanish mackerels, and bonitos. Unlike the 50 species from those four tribes, however, this species is unique in that it is the only scombrid to be classified apart from the rest, into the subfamily Gasterochismatinae and genus Gasterochisma.[2][3][4]
Although taxonomists and the Food and Agriculture Organization of the United Nations have accepted the name "butterfly kingfish", this fish has had many common names, including big-scaled mackerel, bigscale mackerel, butterfly mackerel, butterfly tuna, scaled tunny, scaly tuna, and others. In 1993, the U.S. Food and Drug Administration gave approval for this fish to be marketed simply as "mackerel".[5]
The juveniles of the butterfly kingfish are characterized by enormous pelvic fins that are longer than the length of its head, and that become more proportional as the fish grows. At any size, the pelvic fin tucks into a deep ventral groove, in much the same way as the first dorsal spines do in all scombrids. This species has very large cycloid scales, below which is a thick layer of fat. The swim bladder has two anterior projections that extend into the back of the skull, near the inner ear.[6] This fish lacks the median keel on the caudal peduncle – it only has the characteristic pair of small keels on each side of the base of the caudal fin, as do other scombrids. It has 21 precaudal vertebrae, plus 23 caudal vertebrae.[4]
This fish can be found around the world in southern temperate waters of 8–15 °C (46–59 °F), but most commonly under 10 °C (50 °F), and at depths to 200 m (660 ft) in the open ocean. It grows to a length of 1.64 m (5.4 ft).[7]
Most bony fishes are ectothermic, or cold-blooded, but this species, much like the related tunas, is endothermic and is able to raise its body temperature to achieve a degree of thermoregulation.[8] It has a brain heater organ derived from the lateral rectus eye muscle, which is distinct from that of the billfishes, whose heater is derived from their superior rectus muscles.[4]
Gasterochisma derives from the Ancient Greek: γαστήρ, romanized: (gaster), lit. 'stomach', and χίασμα (chiasma) "crossing; X-shaped; sign of the 'X'".[7]
The evolutionary lineage of the butterfly kingfish is more primitive and quite different from that of the rest of the scombrids. Additionally, the morphology of this species is substantially different from that of the others – some suggest that it might belong in a different family altogether.[6] At present, however, morphology and nuclear phylogeny provide support that Gasterochisma is sister to all other scombrids, and that both its genus, Gasterochisma, and its subfamily, Gasterochismatinae, remain as monotypic taxa under the family Scombridae.[4]
The following cladogram shows the most likely evolutionary relationships between the butterfly kingfish and the tunas, mackerels, Spanish mackerels, and bonitos.
G. melampus, butterfly kingfish
subfamily Scombrinae tribe Scombrinimackerels (two genera)
tribe ScomberomoriniSpanish mackerels (three genera)
tribe Sardinibonitos (four genera)
tribe Thunninitunas (five genera)
Cladogram: With 51 different species in the Scombridae, the butterfly kingfish sits apart from the rest – it is the only scombrid species that does not belong to the subfamily Scombrinae.[2][4]
The butterfly kingfish (Gasterochisma melampus) is an ocean-dwelling ray-finned bony fish in the mackerel family, Scombridae – a family which it shares with the tunas, mackerels, Spanish mackerels, and bonitos. Unlike the 50 species from those four tribes, however, this species is unique in that it is the only scombrid to be classified apart from the rest, into the subfamily Gasterochismatinae and genus Gasterochisma.
Although taxonomists and the Food and Agriculture Organization of the United Nations have accepted the name "butterfly kingfish", this fish has had many common names, including big-scaled mackerel, bigscale mackerel, butterfly mackerel, butterfly tuna, scaled tunny, scaly tuna, and others. In 1993, the U.S. Food and Drug Administration gave approval for this fish to be marketed simply as "mackerel".
El atún chauchera (Gasterochisma melampus) es una especie de pez perciforme de la familia Scombridae.[1]
Los machos pueden llegar alcanzar los 164 cm de longitud total.[2]
El atún chauchera (Gasterochisma melampus) es una especie de pez perciforme de la familia Scombridae.
Gasterochisma melampus Gasterochisma generoko animalia da. Arrainen barruko Scombridae familian sailkatzen da.
Gasterochisma melampus Gasterochisma generoko animalia da. Arrainen barruko Scombridae familian sailkatzen da.
Perhostonnikala (Gasterochisma melampus) on ahvenkalojen lahkoon kuuluva suurikokoinen makrillikala. Se on sukunsa ainoa laji.
Perhostonnikalalla voi kertyä pituutta 165 cm ja painoa 40–50 kg. Kalan erottaa muista makrillilajeista helposti suurten suomujensa takia.
Perhostonnikalan vartalo on selän puolelta sinivihreä, ja väri vaihtu hiljalleen keltaiseen vatsassa. Pyrstö on puolikuun muotoinen. Nuorilla yksilöillä rintaevät ovat päätä pidemmät. Kaikki evät ovat mustia tai tummanharmaita.
Perhostonnikalaa tavataan eteläisen pallonpuoliskon subtrooppisissa vesissä. Verenkiertojärjestelmänsä avulla se voi pitää ruumiinlämpönsä merivettä reilusti lämpimämpänä. Niitä tavataan kuitenkin harvoin yli 200 metrin syvyydestä.
Perhostonnikala on nopealiikkeinen ja aggressiivinen petokala, joka syö enimmäkseen muita kaloja. Havaijin lähettyviltä pyydetyistä yksilöistä on löydetty kuitenkin myös kalmarin jäänteitä ja lintujen höyheniä.
Perhostonnikalalla ei ole suurta kaupallista merkitystä. Sitä saadaan Japanissa lähinnä sivusaaliina sinievätonnikalan pyynnistä pitkälläsiimalla. Kuitenkin avomerellä liikkuvat kalastajat pyytävät suurikokoisia perhostonnikaloja mielellään. Urheilukalastajatkin pyytävät perhostonnikalaa. Saalis myydään pääasiassa pakastettuna, savustettuna tai säilykkeenä, ja se kypsennetään tavallisesti paistinpannulla, uunissa tai hiilloksella.
Perhostonnikala (Gasterochisma melampus) on ahvenkalojen lahkoon kuuluva suurikokoinen makrillikala. Se on sukunsa ainoa laji.
La palamita squamosa[1] (Gasterochisma melampus) è un pesce d'acqua salata appartenente alla famiglia Scombridae, unico rappresentante del genere Gasterochisma e della sottofamiglia Gasterochismatinae[2].
Specie pelagica, è diffusa nella fascia meridionale temperata delle acque di tutto il globo.
Raggiunge una lunghezza massima di 164 cm.
Sebbene non sia una specie pregiata, è oggetto di pesca commerciale per l'alimentazione umana; è anche preda di pesca sportiva.
La palamita squamosa (Gasterochisma melampus) è un pesce d'acqua salata appartenente alla famiglia Scombridae, unico rappresentante del genere Gasterochisma e della sottofamiglia Gasterochismatinae.
De Vlindertonijn (Gasterochisma melampus) is een straalvinnige vis uit de familie van makrelen (Scombridae) en behoort derhalve tot de orde van baarsachtigen (Perciformes). De vis kan een lengte bereiken van 164 cm. Het is de enige soort behorend tot het geslacht Gasterochisma en de enige soort binnen de onderfamilie Gasterochismatinae[2].
Gasterochisma melampus is een zoutwatervis. De vis prefereert een subtropisch klimaat. De diepteverspreiding is 0 tot 200 m onder het wateroppervlak.
Gasterochisma melampus is voor de visserij van beperkt commercieel belang. In de hengelsport wordt er weinig op de vis gejaagd.
De Vlindertonijn (Gasterochisma melampus) is een straalvinnige vis uit de familie van makrelen (Scombridae) en behoort derhalve tot de orde van baarsachtigen (Perciformes). De vis kan een lengte bereiken van 164 cm. Het is de enige soort behorend tot het geslacht Gasterochisma en de enige soort binnen de onderfamilie Gasterochismatinae.
Gasterochisma melampus er en fisk i makrellfamilien. Den regnes som søsterarten til alle andre arter i denne familien og er plassert alene i slekten Gasterochisma og underfamilien Gasterichismatinae.
De to ryggfinnene sitter langt fra hverandre. Bukfinnene er enorme hos unge individer, men har en mer normal størrelse for familien hos de voksne. Kroppen er dekt med store, cycloide skjell, og det finnes ikke noe panser på forkroppen. Arten har svømmeblære med to utposninger som går inn i skallen. Fargen er mørkeblå på ryggsiden, mens buken har sølvfarge. Den har aldri flekker, striper eller lignende markeringer. Maksimal lengde er minst 164 cm.
Noen deler av kroppen har en mye høyere temperatur enn vannet som omgir den. Årsaken til dette er at det produseres varme i en øyemuskel, som har spesialiserte celler som avgir mye varme. Dette gir ekstra varme til hjernen og øynene. Dette ligner mye på varmeproduksjonen hos sverdfisk og seilfisker, bortsett fra at de bruker en annen øyemuskel.
Arten lever pelagisk i de øvre vannlagene ned til 200 m ute på det åpne havet. Den er sirkumpolart utbredt i de sørlige tempererte verdenshavene, for det meste mellom 35°–50° sør. Foretrukket vanntemperatur er 8–10 °C, og den er uvanlig sør for den antarktiske konvergensen. Den vandrer sannsynligvis nord–sør etter årstidene på samme måte som Thunnus maccoyii.
Gasterochisma melampus er ikke så viktig for kommersielt fiske, men den blir tatt som bifangst av japanske linefiskere som primært er ute etter Thunnus maccoyii.
Gasterochisma melampus er en fisk i makrellfamilien. Den regnes som søsterarten til alle andre arter i denne familien og er plassert alene i slekten Gasterochisma og underfamilien Gasterichismatinae.
De to ryggfinnene sitter langt fra hverandre. Bukfinnene er enorme hos unge individer, men har en mer normal størrelse for familien hos de voksne. Kroppen er dekt med store, cycloide skjell, og det finnes ikke noe panser på forkroppen. Arten har svømmeblære med to utposninger som går inn i skallen. Fargen er mørkeblå på ryggsiden, mens buken har sølvfarge. Den har aldri flekker, striper eller lignende markeringer. Maksimal lengde er minst 164 cm.
Noen deler av kroppen har en mye høyere temperatur enn vannet som omgir den. Årsaken til dette er at det produseres varme i en øyemuskel, som har spesialiserte celler som avgir mye varme. Dette gir ekstra varme til hjernen og øynene. Dette ligner mye på varmeproduksjonen hos sverdfisk og seilfisker, bortsett fra at de bruker en annen øyemuskel.
Arten lever pelagisk i de øvre vannlagene ned til 200 m ute på det åpne havet. Den er sirkumpolart utbredt i de sørlige tempererte verdenshavene, for det meste mellom 35°–50° sør. Foretrukket vanntemperatur er 8–10 °C, og den er uvanlig sør for den antarktiske konvergensen. Den vandrer sannsynligvis nord–sør etter årstidene på samme måte som Thunnus maccoyii.
Gasterochisma melampus er ikke så viktig for kommersielt fiske, men den blir tatt som bifangst av japanske linefiskere som primært er ute etter Thunnus maccoyii.
Gasterochisma melampus é uma espécie de peixes perciformes da família Scombridae.[1]
OS machos podem atingir os 164 cm de comprimento total.[2]
Gasterochisma melampus é uma espécie de peixes perciformes da família Scombridae.
Velikoluska skuša (znanstveno ime Gasterochisma melampus), je edina vrsta v rodu Gasterochisma. Razširjena je po vseh zmerno toplih morjih južne poloble. Je pelaška riba, ki se zadržuje do 200 metrov globoko. Zraste lahko do 2 metra v dolžino.
Velikoluska skuša (znanstveno ime Gasterochisma melampus), je edina vrsta v rodu Gasterochisma. Razširjena je po vseh zmerno toplih morjih južne poloble. Je pelaška riba, ki se zadržuje do 200 metrov globoko. Zraste lahko do 2 metra v dolžino.
Fjärilskungsfisk (Gasterochisma melampus) är den enda arten av fjärilskungsfisksläktet (Gasterochisma). Den återfinns i södra halvklotets tempererade vatten ner till 200 meters djup. Den kan nå en längd på upp till 2 meter.
Fjärilskungsfisken, även kallad fjärilsmakrill, är skimrande blåsvart på ryggen med silverfärgade sidor och buk. Bröstfenorna är likaså silverfärgade, övriga fenor svarta.
Fjärilskungsfisk (Gasterochisma melampus) är den enda arten av fjärilskungsfisksläktet (Gasterochisma). Den återfinns i södra halvklotets tempererade vatten ner till 200 meters djup. Den kan nå en längd på upp till 2 meter.
Fjärilskungsfisken, även kallad fjärilsmakrill, är skimrande blåsvart på ryggen med silverfärgade sidor och buk. Bröstfenorna är likaså silverfärgade, övriga fenor svarta.
Gasterochisma melampus
Richardson, 1845
Гастерохизма[1] (лат. Gasterochisma melampus) — вид довольно крупных лучепёрых рыб отряда скумбриеобразных, единственный представитель рода гастерохизм[1] (Gasterochisma). Отличием от других скумбриевых являются довольно крупная чешуя и отсутствие сильного центрального киля на хвостовом стебле[2]. Максимальный размер рыбы превышает полтора метра[2][3].
Эти пелагические и океанодромные рыбы обитают в умеренных водах всех океанов южного полушария между 35° ю. ш. и 50° ю. ш.[4]{{[5]. Встречаются на глубине до 200 м. Наиболее распространены в воде температурой 8°—10° C. Совершают сезонные миграции, схожие с миграциями австралийских тунцов[4].
Максимальный размер рыбы составляет 164 см. У гастерохизм сжатое с боков. Высота тела в 3,5 раза меньше длины до конца средних лучей хвостового плавника. Зубы мелкие, конические, расположены в один ряд. На первой жаберной дуге 25 тычинок. Имеется 2 спинных плавника, разделённые широким промежутком. В первом спинном плавнике 17 колючих лучей, а во втором 10—11 лучей. Позади второго спинного и анального плавников пролегает ряд из 6—7 мелких плавничков. Брюшные плавники у молоди очень крупные, превышают длину головы. Грудные плавники образованы 19—22 лучами. Между брюшными плавниками имеется небольшой единичный выступ, расщеплённый надвое. В анальном плавнике 12 лучей. Тело покрыто крупной циклоидной чешуёй. Панцирь в передней части тела отсутствует. По бокам хвостового стебля по 2 небольших киля по обе стороны ближе к хвостовому плавнику. Количество позвонков 44, из которых 23 в хвостовом отделе позвоночника. Имеется плавательный пузырь. Спина тёмно-синего цвета, брюхо серебристое без отметин[4].
Не являются объектом целевого коммерческого промысла. Попадаются в качестве прилова в ходе промысла австралийского тунца с помощью ярусов и кошельковых неводов. В Японии их мясо употребляют в пищу. Представляют интерес для рыболовов-любителей. Максимальная масса трофейной рыбы 41,3 кг[6]. Международный союз охраны природы оценил охранный статус вида как «Вызывающий наименьшие опасения»[3].
Гастерохизма (лат. Gasterochisma melampus) — вид довольно крупных лучепёрых рыб отряда скумбриеобразных, единственный представитель рода гастерохизм (Gasterochisma). Отличием от других скумбриевых являются довольно крупная чешуя и отсутствие сильного центрального киля на хвостовом стебле. Максимальный размер рыбы превышает полтора метра.
腹翼鯖為輻鰭魚綱鱸形目鯖亞目鯖科的其中一種，分布於南半球熱帶至溫帶海域，棲息深度可達200公尺，體長可達164公分，棲息在中層水域，屬肉食性，可做為食用魚、遊釣魚。
这是一篇與鱸形目相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。 
ガストロ（学名 Gasterochisma melampus） は、スズキ目・サバ科に分類される魚の一種。南半球の温帯海域に広く分布する大型肉食魚である。英名は"Butterfly kingfish"、"Butterfly Tuna"、"Bigscale mackerel"などがある。
成魚は全長2mに達する。サバ科魚類は鱗が退化傾向にあるが、本種は大きな鱗が胴体全てを覆っていて、サバ科の中でも例外的な存在である。サバ科分類の中でも、1種のみで1亜科・1属を構成する。一般にはウロコマグロと呼ばれることが多い。
成魚は頭部が大きく、額から顎にかけて丸みを帯びる。背鰭は低く、二つの背鰭が離れている。腹鰭も小さい。体色は同じ科のマグロなどと同様に背側が紺色、腹側が銀白色をしている。
幼魚は頭部が小さくて前方に尖り、扇形の長大な腹鰭をもつ。腹部にはその長大な腹鰭を収めるための溝も発達する。英名にある"Butterfly"（チョウ）はここに由来する。また、背鰭も高く、第一・第二背鰭が接近している。
南半球の温帯海域に広く分布し、分布域はミナミマグロと重複する。水深200mほどの外洋中層を遊泳し、頭足類や他の魚類などを捕食する。
ミナミマグロを漁獲する延縄で混獲されるため、分布域から遠く離れた日本でも食用魚として流通する。焼き魚、煮付け、唐揚げなどで食べられる。
和名は学名の属名に由来するが、前半部のみのカナ表記で終わっているのは、顔が似ているといった意味もこめてキューバのカストロ議長にちなんだゆえである。これは遠洋漁業で本種が漁獲されはじめたのが1960年代であったことも関連している。
ガストロ（学名 Gasterochisma melampus） は、スズキ目・サバ科に分類される魚の一種。南半球の温帯海域に広く分布する大型肉食魚である。英名は"Butterfly kingfish"、"Butterfly Tuna"、"Bigscale mackerel"などがある。
.gif)
