Flöjtkråka,[2] tidigare kallad australskata, (Gymnorhina tibicen) är en fågel i familjen svalstarar inom ordningen tättingar.[3]
Flöjtkråkan är en medelstor tätting som mäter 37 till 43 cm. Den har en distinkt svartvit fjäderdräkt, med guldbrunt öga, långa ben och en kraftfull blåvit och svart näbb. Könen är lika men kan särskiljas på mönstret på ryggen. De olika underarterna särskiljs bland annat genom olika mängd svart och vitt i fjäderdräkten där de båda underarterna Gymnorhina tibicen telonocua och Gymnorhina tibicen tyrannica har mest vitt på ryggen, medan tibicen-gruppen är mörkast. Den kategoriseras som en av Australiens skickligaste sångfåglar och har en mycket varierad sångrepertoar.
Flöjtkråkan placeras som enda art i släktet Gymnorhina. Den förekommer ursprungligen i Australien och på södra Nya Guinea, men har även introducerats till Nya Zeeland. Fågeln delas in i nio underarter:[4]
Underarten terraereginae inkluderas ofta i nominatformen.[3]. Av vissa auktoriteter har den tidvis behandlats som tre arter men hybridiseringszoner stärker hypotesen att det rör sig om en art med ett flertal underarter.
Flöjtkråkan, törnkråkorna i Cracticus och Melloria, kurrawongerna i Strepera samt de två arterna i Peltops placerades tidigare i den egna familjen Cracticidae och vissa gör det fortfarande.[4] Dessa är dock nära släkt med svalstararna i Artamidae och förs allt oftare dit.
Flöjtkråkan befinner sig ofta på marken och går, snarare än hoppar fram. Den är en allätare men merparten av dess föda utgörs av ryggradslösa djur. Den är generellt en stannfågel och revirhävdande. Den har anpassat sig väl till människan och är vanlig i parker och jordbruksbygd.
Den är vanlig och har ett stort utbredningsområde. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Flöjtkråka, tidigare kallad australskata, (Gymnorhina tibicen) är en fågel i familjen svalstarar inom ordningen tättingar.