Eos a zo ur genad e rummatadur an evned, krouet e 1832 gant al loenoniour alaman Johann Georg Wagler (1800-1832).
C'hwec'h spesad a ya d'ober ar genad :
O c'havout a reer holl en inizi reter Indonezia.
a vo kavet e Wikimedia Commons.
Eos a zo ur genad e rummatadur an evned, krouet e 1832 gant al loenoniour alaman Johann Georg Wagler (1800-1832).
Eos és un gènere d'ocells de la família dels psitàcids (Psittacidae ).
Segons la Classificació del Congrés Ornitològic Internacional (versió 2.5, 2010) aquest gènere està format per 6 espècies:
Eos je jeden z rodů loriů; pestře zbarvených a chovatelsky atraktivních ptáků. Dle staré systematiky byl tento rod řazen do čeledi papouškovitých (Psittacidae) a podčeledi lori (Loriinae), současná systematika se ale rod Eos řadí do čeledi Psittaculidae, podčeledi Loriové (Loriinae) a tribusu Loriini. Všechny druhy jsou endemické pro východní Indonésii.
Peří loriů z rodu Eos je u všech druhů převážně červeno-modré, výjimečně se vyskytuje i fialová a černá. Jejich tělo dosahuje délky okolo 24 cm, například lori škraboškový ale může mít až 31 cm. Duhovky jsou načervenalé až červenohnědé, nohy šedé. Pohlavní dimorfismus je nevýrazný a rozlišení pohlaví je poměrně složité, většinou je lze rozlišit jen podle proporcí (hmotnost, výška, mohutnost). Naopak mladí jedinci jsou od dospělých dobře rozeznatelní; jejich peří je totiž příčně pruhované. Zobáky jsou oranžovohnědé až černé.
Název Eos pramení z řeckého Ἔως, což bychom mohli přeložit jako svítání. Tento název pravděpodobně odakzuje na barvy loriů z tohoto rodu.
V tomto článku byl použit překlad textu z článku Eos (genus) na anglické Wikipedii.
TOMIŠKA, Lubomír. Taxonomický přehled loriů: rod Eos. Fauna. Roč. 2015, čís. 12, s. 20, 21, 22.
Eos je jeden z rodů loriů; pestře zbarvených a chovatelsky atraktivních ptáků. Dle staré systematiky byl tento rod řazen do čeledi papouškovitých (Psittacidae) a podčeledi lori (Loriinae), současná systematika se ale rod Eos řadí do čeledi Psittaculidae, podčeledi Loriové (Loriinae) a tribusu Loriini. Všechny druhy jsou endemické pro východní Indonésii.
Eos is a genus of parrots belonging to the lories and lorikeets tribe of the family Psittaculidae. There are six species which are all endemic to islands of eastern Indonesia,[1][2] most within very restricted ranges. They have predominantly red plumage with blue, purple or black markings. Males and females are similar in appearance.
Their habitats include forest, coconut plantations and mangroves. They gather in flowering trees to feed on nectar and pollen with their brush-tipped tongues. Fruit and insects are also eaten. They make nests in tree hollows generally high in old large trees. Threats to these parrots include habitat loss and trapping for the cagebird trade, and one species, the red-and-blue lory, is classified as endangered.
The plumage of Eos lories is predominantly red, set off with blue, purple or black markings.[1][2] They range in length from 24 cm (9.5 in) in the blue-eared lory[2] to 31 cm (12 in) in several of the larger species.[1][2] The bill is orange-red, the irises are reddish to reddish-brown, and the legs are grey. Males and females are identical in external appearance.[3] They have a musky odour, especially noticeable in the black-winged lory, which is retained even in museum skins.[4] Juvenile birds are partly striated owing to feathers with darker or dusky tips,[1][4] and they have orange-brown to black beaks.[1]
Species in the genus Eos are distinguished from lories in the genus Chalcopsitta by shorter tails and the absence of a bare patch of skin around the mandibles.[4] Members of Eos do not have green plumage, which helps to distinguish them from some species of other lory genera.[3]
Eos (Ἔως) is Greek for "dawn", referring to the red plumage.
The Eos lories feed on the nectar and pollen of various trees and plants. Very little is known about the diet of most species, but birds have been observed feeding on the flowers of coconuts, Eugenia, coral trees (Erythrina), Canarium, and sago palm (Metroxylon). In addition, they have been observed feeding on unripe fruits of fig trees (Ficus), and insects have been found in the stomachs of at least one species (the red lory). Some species are reported to be nomadic, moving between islands within their range in order to find food. These movements can apparently be daily as well, with the violet-necked lory making daily trips from its main islands to smaller offshore islands.[5]
The Eos lories are apparently seasonal breeders, with birds prospecting for nesting sites varying by species, having been observed in June and July in the black-winged lory but August and September in the red lory. Like most parrots, they are cavity nesters, generally nesting high in older large trees either in forests or in modified habitats. Most of what is known about their nesting behaviour is derived from captive birds. They generally have a clutch size of two eggs which are incubated for 26–27 days. Chicks take around 75–87 days to fledge.[5]
Threats to these parrots include habitat loss and trapping for the cagebird trade. For example, between 1983 and 1989 an average of 3,200 red lories were trapped and exported per year, which has apparently led to declines in some parts of its range.[5] The red-and-blue lory is an endangered species,[6] and the black-winged lory is classed as vulnerable.[7] The red-and-blue lory is listed under Appendix I of CITES,[8] banning all trade in wild caught birds,[5] while all other species are listed under Appendix II and require permits for their trade.
The genus Eos was introduced by the German naturalist Johann Georg Wagler in 1832.[9] The name is from the Ancient Greek eōs meaning "dawn".[10] The type species was subsequently designated as the red-and-blue lory (Eos histrio) by the English zoologist George Robert Gray in 1840.[11]
The closest relatives of this genus are the species in the genus Trichoglossus.[12][13] The genera Eos, Trichoglossus, Chalcopsitta, and Pseudeos form a single clade within the lories and lorikeets.[12][13] The cardinal lory (Chalcopsitta cardinalis) has sometimes been placed in the genus.[14]
The genus Eos has six species and several subspecies:[15]
Eos, Wagler 1832
Eos is a genus of parrots belonging to the lories and lorikeets tribe of the family Psittaculidae. There are six species which are all endemic to islands of eastern Indonesia, most within very restricted ranges. They have predominantly red plumage with blue, purple or black markings. Males and females are similar in appearance.
Their habitats include forest, coconut plantations and mangroves. They gather in flowering trees to feed on nectar and pollen with their brush-tipped tongues. Fruit and insects are also eaten. They make nests in tree hollows generally high in old large trees. Threats to these parrots include habitat loss and trapping for the cagebird trade, and one species, the red-and-blue lory, is classified as endangered.
Eos es un género de aves de la familia Psittacidae compuesto de seis especies de loris del Sudeste Asiático y Oceanía.
Eos es un género de aves de la familia Psittacidae compuesto de seis especies de loris del Sudeste Asiático y Oceanía.
Punalurit (Eos) on kaijojen heimoon kuuluva lintusuku.
Punalurit elävät metsissä Indonesian kaakkois- ja itäosan saarilla. Ne ovat keskikokoisia, noin 30 cm pituisia melko pitkäpyrstöisiä ja hyvin värikkäitä papukaijoja. Pääväri on punainen, sininen sekä musta muodostavat erimuotoisia läikkiä ja kuvioita. Niiden nokka on kapeahko ja kielen päässä on eräänlainen harja, jolla ne nuolevat siitepölyä kukista. Muu ravinto koostuu medestä, kukista, hedelmistä ja hyönteisistä.
Monet punalurilajit ovat kärsineet ihmisen toimenpiteistä. Pahin ongelma on aikuisten ja poikasten pyydystäminen lemmikkieläinkaupan tarpeisiin. Metsien hakkuut ja raivaukset viljelymaiksi ovat vähentäneet lajeille sopivia elinympäristöjä.
Punalurit pesivät korkealla puiden koloissa. Niiden pesimäbiologia on huonosti tunnettu.
Luettelo perustuu Bird Life Suomen maailman lintujen suomenkieliseen nimistöön.[1].
Punalurit (Eos) on kaijojen heimoon kuuluva lintusuku.
Punalurit elävät metsissä Indonesian kaakkois- ja itäosan saarilla. Ne ovat keskikokoisia, noin 30 cm pituisia melko pitkäpyrstöisiä ja hyvin värikkäitä papukaijoja. Pääväri on punainen, sininen sekä musta muodostavat erimuotoisia läikkiä ja kuvioita. Niiden nokka on kapeahko ja kielen päässä on eräänlainen harja, jolla ne nuolevat siitepölyä kukista. Muu ravinto koostuu medestä, kukista, hedelmistä ja hyönteisistä.
Monet punalurilajit ovat kärsineet ihmisen toimenpiteistä. Pahin ongelma on aikuisten ja poikasten pyydystäminen lemmikkieläinkaupan tarpeisiin. Metsien hakkuut ja raivaukset viljelymaiksi ovat vähentäneet lajeille sopivia elinympäristöjä.
Punalurit pesivät korkealla puiden koloissa. Niiden pesimäbiologia on huonosti tunnettu.
Eos est un genre d'oiseaux qui portent le nom normalisé de lori.
D'après la classification de référence (version 6.4, 2016) du Congrès ornithologique international (ordre phylogénique) :
Eos est un genre d'oiseaux qui portent le nom normalisé de lori.
Eos Wagler, 1832 è un genere della famiglia degli Psittaculidi.[1]
La colorazione base è un rosso intenso, a cui si sovrappongono segni blu-viola-neri più o meno marcati a seconda della specie. Gli adulti hanno un coloratissimo becco arancio, grigio aranciato nei giovani, e zampe grigio scuro. Nessuna specie mostra evidente dimorfismo sessuale.
Comprende le seguenti specie:[1]
Si tratta di un gruppo di animali molto belli, eccellenti volatori, chiassosi e allegri che quindi dovrebbero essere alloggiati in voliera per poterne gustare appieno l'esuberante comportamento. Eos bornea è il più diffuso e allevato in cattività.
Eos Wagler, 1832 è un genere della famiglia degli Psittaculidi.
Eos is een geslacht van vogels uit de familie Psittaculidae (papegaaien van de Oude Wereld) en de groep van de lori's. De geslachtsnaam Eos in ontleend aan het Oudgrieks (Ἠώς/Eos) en dat was in de Griekse mythologie de godin van de dageraad.
De vogels zijn allemaal overwegend rood gekleurd met wat blauw, violet of zwarte tekening her en der in het verenkleed.
Ze leven in zwermen die in bloei staande bomen volgen om daar te foerageren op nectar en stuifmeel, maar ook wel op vruchten en insecten. Ze broeden in holen in oude bomen. Sommige soorten zijn kwetsbaar of bedreigd door habitatverlies en vangst voor de kooivogelhandel.
De zes soorten zijn endemische soorten op eilanden in het oosten van de Indische Archipel waar ze voorkomen in leefgebieden met een zeer beperkte omvang. De vogels komen voor in regenwoud, kokospalmplantages en mangrovebos.
Het geslacht kent de volgende soorten:[1]
Eos is een geslacht van vogels uit de familie Psittaculidae (papegaaien van de Oude Wereld) en de groep van de lori's. De geslachtsnaam Eos in ontleend aan het Oudgrieks (Ἠώς/Eos) en dat was in de Griekse mythologie de godin van de dageraad.
Eos – rodzaj ptaka z podrodziny dam (Loriinae) w rodzinie papug wschodnich (Psittaculidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące na wyspach na północ od Celebesu, na Molukach, Wyspach Tanimbar i wyspach na północ od Nowej Gwinei[3].
Długość ciała 21–31 cm; masa ciała około 120 g[4].
Eos: łac. Eos – Wschód, Orient, od gr. εως eōs lub ηως ēōs – wschodni, orientalny[5].
Do rodzaju należą następujące gatunki[6]:
Układ filogenetyczny (podrodziny, plemiona, rodzaje) na podstawie:
Eos – rodzaj ptaka z podrodziny dam (Loriinae) w rodzinie papug wschodnich (Psittaculidae).
Eos é um gênero de papagaios pertncendo à subfamília Loriinae. Há seis espécies ao todo, endêmicas à Indonésia. Seu habitats inclui florestas, plantações de coco e manguezais. Eles se introduzem em árvores floridas para capturar o néctare o pollen com suas línguas. Também-se alimentam de frutas e insetos.
Eles têm 24–31 cm de comprimento. A plumagem é principalmente vermelha com azul, com marcas pretas e roxas. Ameaças a estas aves incluem desmatamento e o tráfico ilegal de aves. O Eos histrio é uma espécie ameaçada e o Eos cyanogenia é classificado como uma espécie vulnerável.
https://avibase.bsc-eoc.org/species.jsp?lang=PT&avibaseid=5B9183E866BDCA6D
Eos é um gênero de papagaios pertncendo à subfamília Loriinae. Há seis espécies ao todo, endêmicas à Indonésia. Seu habitats inclui florestas, plantações de coco e manguezais. Eles se introduzem em árvores floridas para capturar o néctare o pollen com suas línguas. Também-se alimentam de frutas e insetos.
Eles têm 24–31 cm de comprimento. A plumagem é principalmente vermelha com azul, com marcas pretas e roxas. Ameaças a estas aves incluem desmatamento e o tráfico ilegal de aves. O Eos histrio é uma espécie ameaçada e o Eos cyanogenia é classificado como uma espécie vulnerável.
Eos, po slovensky lori, je rod z podčeľade loriorodé.
Eos är ett litet släkte med papegojfåglar som omfattar sex arter, alla endemiska för öar i östra Indonesien[1] och de flesta med mycket små utbredningsområden. De har övervägande röd fjäderdräkt med blå, lila eller svarta partier. Honor och hanar har liknande utseenden.
Släktet beskrevs av den tyske naturalisten Johann Georg Wagler 1832, och dess vetenskapliga namn anspelar på gammalgrekiskans eos som betyder "gryning", och refererar på både dess klarröda fjäderdräkt och östliga utbredning.[2] Dess närmsta släktingar är arterna i släktet Trichoglossus.[3][4] Släktena Eos, Trichoglossus, Chalcopsitta och Pseudeos utgör en separat klad inom släktgruppen Loriini.[3][4] Kardinallorikit (Chalcopsitta cardinalis) har ibland förts till släktet.[5]
Släktet omfattar sex arter:[6]
Eos är ett litet släkte med papegojfåglar som omfattar sex arter, alla endemiska för öar i östra Indonesien och de flesta med mycket små utbredningsområden. De har övervägande röd fjäderdräkt med blå, lila eller svarta partier. Honor och hanar har liknande utseenden.
Släktet beskrevs av den tyske naturalisten Johann Georg Wagler 1832, och dess vetenskapliga namn anspelar på gammalgrekiskans eos som betyder "gryning", och refererar på både dess klarröda fjäderdräkt och östliga utbredning. Dess närmsta släktingar är arterna i släktet Trichoglossus. Släktena Eos, Trichoglossus, Chalcopsitta och Pseudeos utgör en separat klad inom släktgruppen Loriini. Kardinallorikit (Chalcopsitta cardinalis) har ibland förts till släktet.
Eos, Psittacidae (Papağangiller) familyasının bir cinsidir.
Eos cinsinin 6 türü ve çeşitli alt türleri vardır:
Eos, Wagler 1832
Kara kanatlı lori
(Eos cyanogenia)
Mavi kulaklı lori
(Eos semilarvata)
Mavi çizgili lori
(Eos reticulata)
Kırmızı lori
(Eos bornea)
Eos, Psittacidae (Papağangiller) familyasının bir cinsidir.
Eos là một chi chim trong họ Psittacidae.[1]
Eos là một chi chim trong họ Psittacidae.
Красные лори (лат. Eos) — род попугаевых. Эндемик островов восточной Индонезии[1][2]. Ареал — леса, кокосовые плантации и мангровые заросли.
Оперение преимущественно красное, с синими, фиолетовыми или черными отметинами[1][2]. Длина тела от 24 до 31 см[1][2]. Клюв красно-оранжевый, глаза красно-коричневые, лапы серые. У самцов и самок одинаковая окраска[3].
Красные лори (лат. Eos) — род попугаевых. Эндемик островов восточной Индонезии. Ареал — леса, кокосовые плантации и мангровые заросли.