Grönmaskad skarv[2] (Phalacrocorax featherstoni) är en utrotningshotad fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar, enbart förekommande i ögruppen Chathamöarna utanför Nya Zeeland.[3]
Grönmaskad skarv är en medelstor gråsvart skarv med en kroppslängd på 63 centimeter. I häckningsdräkt har den svart huvud, övergump, stjärt och lår, mörkgrå ovansida med små svarta fläckar och grå undersida. I ansiktet syns äppelgrön bar hud och på huvudet två tofsar. Utanför häckningstid saknar den tofsar, ansiktshuden är gul och undersidan blekare.[1]
Fågeln förekommer enbart i Chathamöarna utanför Nya Zeeland.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[4] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]
Fågeln häcker i små kolonier på klippiga kuster och öar, bestående av mellan ett och 44 par.[5] Den lever huvudsakligen av småfisk, kompletterat med havslevande ryggradslösa djur,[6] som den fångar på grunt vatten, i genomsnitt 6,6 meters djup men i nio fall av tio under 13 meter.[7]
Grönmaskad skarv har ett litet utbredningsområde samt en liten världspopulation som dessutom minskat och tros kommer minska kraftigt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad.[1] Populationsuppskattningar från 2011-2012 visar på 434 häckande par.[1] Från 1997 till 2011 minskade arten med 40%.[5] Vad som orsakar att arten minskar i antal är inte helt tydligt. Invasiva predatorer kan ligga bakom, även om fåglarna ofta häckar på otillgängliga platser.[7][8] Tjuvjakt förekommer[6][8] och även fiske kan ha bidragit, där 40-80 fåglar kan fångas årligen som bifångst vid kräftfiske,[9] även om ändrade fiskemetoder kan ha förbättrat läget[10]. Förändringar i den marina miljön som påverkar födotillgången är också en möjlig faktor.[11]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Isaac Earl Featherston (1813-1876), skotsk-nyzeeländsk statsman som bosatte sig i Wellington 1840.[12]
Grönmaskad skarv (Phalacrocorax featherstoni) är en utrotningshotad fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar, enbart förekommande i ögruppen Chathamöarna utanför Nya Zeeland.