Acridotheres javanicus és un ocell de la família dels estúrnids que habita al sud-est d'Àsia. És autòctona de Java i Bali, encara que ha estat introduïda a Taiwan, sud-est de Tailàndia, Singapur, Sumatra, Illes Petites de la Sonda, Puerto Rico i se sospita que també al Japó.[1] Alguns científics opinen que pertany a la mateixa espècie que Acridotheres cinereus.[1]
Acridotheres javanicus és un ocell de la família dels estúrnids que habita al sud-est d'Àsia. És autòctona de Java i Bali, encara que ha estat introduïda a Taiwan, sud-est de Tailàndia, Singapur, Sumatra, Illes Petites de la Sonda, Puerto Rico i se sospita que també al Japó. Alguns científics opinen que pertany a la mateixa espècie que Acridotheres cinereus.
Jalak kebo, jalak ireng, jalak ungu, jalak penyu (Acridotheres javanicus) manuk kang kalebu kulawarga jalak, sumebar ing Asia Wétan, Asia Kidul Wétan lan Indonésia sisih kulon.
Ukuran jalak kebo kalebu sedheng (25 cm), kanthi wulu warna klawu tuwa, ungu tuwa malah kepara kena diarani ireng ing endhas, suwiwi nganti buntut, kejaba pucuk buntut kang warna putih. Jalak kebo lanang luwih dawa tinimbang kang wadon. Kekaroné bisa ngocèh, lan jalak kebo uga bisa niru ocèhané manuk liya. Amarga ocèhané, jalak kebo diingu dadi kéwan pethétan.
Jalak kebo kalebu jinis jalak kang paling umum tinemu ing kutha lan lemah garapan ing Jawa lan Bali[1]. Manuk iki sumebar ing Asia sisih wétan, saka Bangladesh nganti Cina, Jawa lan Sulawesi[2]. Nanging manuk iki ora tinemu ing Semenanjung Malaya lan Sumatra[3], lan sabanjuré ana amarga digawa déning manungsa. Saliyané iku uga kawanuhaké menyang Taiwan, Thailand, Singapura, Puerto Rico lan Jepang. Kadhangkala, jalak kebo diarani ras saka jalak India (Acridotheres fuscus) utawa jalak gedhé (Acridotheres grandis). Ing Sumatra, anané jalak kebo miturut panduga asalé saka kéwan pethétan kang ucul lan banjur tumangkar, mligi ing kutha Medan banjur sumebar ing sadawané pulo Sumatra.
Jalak kebo urip nggrombol kanthi cacah akèh utawa sethithik. Lumrahé golèk pangan ing sesuketan, sakiwa tengen omah, sawah, tegalan lan ing taman kutha. Jalak kebo asring teka ing papan pangumbaran kebo, ménclok ana gegeré kanggo mangan tuma ing awak kebo saéngga jalak iki diarani jalak kebo. Kéwan iki uga seneng golèk pangan ing lemah. Manuk iki mangan manéka kéwan gegremetan, cacing lemah, woh-wohan, uler. Jalak kebo tumangkar ing mangsa katiga, kira-kira sasi Mèi-November. Susuhé ing bolongan wit gedhé, endhogé warna biru pucet kanthi cacah 2-3.
Jalak kebo, jalak ireng, jalak ungu, jalak penyu (Acridotheres javanicus) manuk kang kalebu kulawarga jalak, sumebar ing Asia Wétan, Asia Kidul Wétan lan Indonésia sisih kulon.
Tiông Batèë (nan Latin:Acridotheres javanicus) atawa Tiong keubeu nakeuh cicem nyang udep di wilayah Asia Teunggara. Lagee tiông bungöng, cicem nyoe carong bak geu'ulang-ulang ata su kayem geudeungoe. Peunajoh cicem nyoe nakeuh boh kayee, bijeh-aneuk kacang, ngon seureungga lagee gutèë di badan keubeuë. Di Aceh tiong batee kayem meuduek di ateueh bak kayee lagee bak u.
Tiông Batèë (nan Latin:Acridotheres javanicus) atawa Tiong keubeu nakeuh cicem nyang udep di wilayah Asia Teunggara. Lagee tiông bungöng, cicem nyoe carong bak geu'ulang-ulang ata su kayem geudeungoe. Peunajoh cicem nyoe nakeuh boh kayee, bijeh-aneuk kacang, ngon seureungga lagee gutèë di badan keubeuë. Di Aceh tiong batee kayem meuduek di ateueh bak kayee lagee bak u.
The Javan myna (Acridotheres javanicus), also known as the white-vented myna, is a species of myna. It is a member of the starling family. It is native to Bali and Java. It has been introduced to other Asian countries, and as far away as Puerto Rico.
The Javan myna is sometimes included in the great myna (Acridotheres grandis) or the jungle myna (A. fuscus). The International Ornithologists' Union recommends not using the name "white-vented myna" to avoid confusion with the Pale-bellied Myna A. cinereus.[2]
The Javan myna is mainly black. The wings are brownish-black, and the primaries have white bases, displayed in flight as a striking white wing bar, along a white tail bar. The undertail-coverts are white. There is a short crest on the forehead. Its beak, legs and feet are yellow. The eyes are lemon-yellow. The immature is browner. Its length is 21–23 cm (8.3–9.1 in).[3] Its weight is about 100 g (3.5 oz).[4]
The Javan myna is native to Bali and Java, and has been introduced to southeastern Thailand, southern Malaysia, Singapore, Sumatra, the Lesser Sundas, Taiwan, Puerto Rico, Japan and Nepal.[4] It is found in cities and cultivated areas.[3]
The Javan myna is omnivorous and eats seeds, fruit, nectar, insects and human waste. It is often found in large groups. Its voice is similar to that of the common myna. It builds its nest in holes. The eggs are bluish-glaucous. Javan mynas are bold and not very afraid of humans.[3] Javan mynas are kept in cages in Malaysia and Indonesia.[3] The birds scavenge in groups, minimum two but usually three or more, with all except one feeding and one usually at a vantage point keeping a look out. If the bird that is keeping watch sees anything that might pose a threat, it alarms the group members with a high pitch tweet and they all flee the area swiftly. If one of them is separated, they would tend to tweet to attract other mynas of their kind to come over.
The Javan myna (Acridotheres javanicus), also known as the white-vented myna, is a species of myna. It is a member of the starling family. It is native to Bali and Java. It has been introduced to other Asian countries, and as far away as Puerto Rico.
La Java akridotero aŭ Java minao (Acridotheres javanicus) estas specio de sturno de la familio de Sturnedoj kaj genro de Akridoteroj kiuj portas fruntajn krestojn. Ĝi povas formi superspecion kun la A. grandis kaj ofte ĝi estas konsiderata samspecifa. Ĝi estis konsiderata samspecifa ankaŭ kun A. cinereus, kaj ambaŭ antaŭe inkluditaj en A. fuscus. Ĝi estas monotipa.
Ĝi estas indiĝena de Javo kaj Balio en Indonezio. Ĝi estis enmetita en Tajvano, sudorienta Tajlando, Singapuro, Sumatro, Malgrandaj Sundoj kaj eĉ Porto-Riko, kaj eble en Japanio. Origine enmetita en Tajvano por distraj celoj, la Java minao iĝis komuna natura birdo pro etenda disvastiĝo, abandonado kaj fuĝado. Ĝi adaptas tre bone al la klimato de Tajvano kaj povas esti vidata nestumante en konstruaĵoj kaj telefonfostoj. Tiu invada specio iĝis disinvada konkurencanto de la indiĝena Krestominao. Origine enmetita en Singapuro kiel kaĝobirdo en la 1920-aj jaroj, la Java minao setlis kiel la plej abunda birdospecio en Singapuro. Ĝi estas sukcesa specio en multe de Sudorienta Azio kaj penetriĝis en Barato kaj najbaraj regionoj. Ĝi estis konsiderata samspecifa kaj pro tio konkurencas kun la Komuna minao (A. tristis) en parto de sua teritorio (ekzemple, Barato, Malajzio kaj Singapuro).
La Java akridotero havas tre likvidecan voĉon kaj, kiel la Eŭropa sturno, aldonas imitadon al sia repertorio (kvankam ĝi ne povas imiti la homan voĉon, malkiel la montominao Gracula religiosa).
La Java akridotero estas ĝenerale nigra pli malhela en vizaĝo, pli hela en subaj partoj kaj kun bruna nuanco en flugiloj, kun blankaj subpugo, subvosto kaj flugilmakuloj kaj havas flavajn irisojn, krurojn kaj tre dikan bekon. Ĝi foje havas grizan (aŭ blankecan) punktecon en ventro. Ĝi povas levi la plumojn de sia frunto kiel spektakla kresto sed ne tiom markate kiom ĉe la Granda akridotero aŭ la Krestominao.
Kial aliaj sturnedoj ĝi estas ĉiomanĝantaj, ripozas kolonie kaj estas abunda sukcese en vario de habitatoj. Javaj minaoj estas komfortaj kaj en urboj kaj en kamparo, kie ili povas predi insektojn ĝenitaj de bubaloj, ofte rajdante la bubalon kiel la rilataj bufagedoj.
La Java akridotero estas konsiderata plago, ĉefe en urbaj areoj kiujn ili preferas. Ili forlasas fekaĵojn sur konstruaĵojn kaj eĉ sur neatentemajn homojn. Ankaŭ iliaj ripozejoj poluas la grundon sube pro fekaĵoj. Krom tio, ili estas ankaŭ fonto el bruopoluado kaj kapablas disvastigi zoonozon. Singapuro malpermesas vendadon de tiu birdo, nur kiam ĝi venas el plantejoj.
Estas ia konfuzo ĉe nomado inter A. grandis kaj A. javanicus, kiuj estis ĝis ĵuse konsiderata subspecio de la Grizaventra minao, A. cinereus.
La Java akridotero aŭ Java minao (Acridotheres javanicus) estas specio de sturno de la familio de Sturnedoj kaj genro de Akridoteroj kiuj portas fruntajn krestojn. Ĝi povas formi superspecion kun la A. grandis kaj ofte ĝi estas konsiderata samspecifa. Ĝi estis konsiderata samspecifa ankaŭ kun A. cinereus, kaj ambaŭ antaŭe inkluditaj en A. fuscus. Ĝi estas monotipa.
El miná javanés o de vientre pálido (Acridotheres javanicus)[1][2] es una especie de ave paseriforme de la familia Sturnidae que vive en Asia. Procede del sudeste asiático y se ha extendido hasta la India.
El miná javanés o de vientre pálido (Acridotheres javanicus) es una especie de ave paseriforme de la familia Sturnidae que vive en Asia. Procede del sudeste asiático y se ha extendido hasta la India.
Acridotheres javanicus Acridotheres generoko animalia da. Hegaztien barruko Sturnidae familian sailkatua dago.
Acridotheres javanicus Acridotheres generoko animalia da. Hegaztien barruko Sturnidae familian sailkatua dago.
Jaavanmaina (Acridotheres javanicus)[2] on kottaraisten heimoon kuuluva varpuslintu. Sitä pidetään usein samana lajina töyhtömainan kanssa. Jaavanmainaa tavataan luonnonvaraisena Jaavalla ja Balilla.[1]
Jaavanmaina (Acridotheres javanicus) on kottaraisten heimoon kuuluva varpuslintu. Sitä pidetään usein samana lajina töyhtömainan kanssa. Jaavanmainaa tavataan luonnonvaraisena Jaavalla ja Balilla.
Acridotheres javanicus
Le Martin de Java (Acridotheres javanicus), également appelé Martin à ventre blanc, est une espèce de passereau de la famille des Sturnidae.
Cet oiseau est originellement endémique des îles de Java et de Bali, en Indonésie mais des individus sauvages ont également été observés dans le reste du pays (Célèbes, Petites îles de la Sonde, Sumatra, Bornéo, ...). Elle est aussi considérée comme rare au Japon.
Cependant, les sources divergent, l'espèce étant aussi considérée comme introduite au Japon (probablement), à Sumatra et aux Petites îles de la Sonde[1].
Elle a également été introduite en Birmanie, au sud-est de la Thaïlande, en Malaisie, à Taiwan et au Koweït, ainsi qu'à Singapour et Porto Rico[1].
Acridotheres javanicus
Le Martin de Java (Acridotheres javanicus), également appelé Martin à ventre blanc, est une espèce de passereau de la famille des Sturnidae.
Kerak kerbau (Acridotheres javanicus) atau juga dikenal sebagai jalak kebo, jalak hitam, jalak ungu, dan jalak penyu adalah spesies burung yang merupakan termasuk familia jalak.[1] Burung ini menyebar luas di Asia Timur, Asia Tenggara dan Kepulauan Indonesia bagian barat.
Berukuran sedang (25 cm). Diselimuti bulu berwarna abu-abu tua (hampir hitam)/ungu kehitaman (hampir hitam) pada kepala, sayap, dan ekor,[1] kecuali bercak putih pada bulu primer (yang terlihat mencolok sewaktu terbang), serta tunggir dan ujung ekor yang berwarna putih.[2] Jambulnya pendek. Mirip kerak jambul, perbedaan terletak pada lebar warna putih pada ujung ekor, yang mana kalau jalak hitam memiliki warna putih lebih lebar daripada kerak jambul,[3] warna paruh yang kuning, dan tunggir yang putih.[4] Burung remaja berwarna lebih coklat. Iris jingga; paruh dan kaki kuning.[2][5]
Postur tubuh burung jalak hitam jantan lebih panjang ketimbang betina. Tatapan matanya pun lebih tajam. Betina juga bisa berkicau sebagaimana pejantan.[6]
Kicauannya berbunyi parau dengan nada berkeriut “ciriktetowi“; juga berbagai siulan dan nada berderik “criuk, criuk” yang khas, terutama sewaktu terbang.[2] Kadang meniru kicauan burung lain. Belum tersedia rekaman suara yang diambil di wilayah Indonesia.[5]
Karena kicauannya yang bagus inilah, jalak hitam banyak dicari. Apalagi spesies bermata dan kaki putih, mentalnya amatlah berani dan jalak hitam pun termasuk hewan yang rajin berkicau dengan variasi yang harmonis.[1]
Burung ini menyebar luas di Asia bagian timur, mulai dari Bangladesh hingga ke Tiongkok selatan, Pulau Jawa, dan Sulawesi.[7] Merupakan jenis jalak yang paling umum di sekitar kota dan lahan garapan di Jawa dan Bali.[8] Tersebar di Asia Tenggara kecuali di Semenanjung Malaya; diintroduksi ke Sumatra.[9]
Diintroduksi ke Taiwan, Thailand tenggara, Singapura, Puerto Rico, serta juga ke Pulau Honshu, Jepang.[3] Kadang diperlakukan sebagai ras dari kerak india (Acridotheres fuscus), ada juga yang memasukkannya sebagai ras dari kerak besar (Acridotheres grandis).[2] Introduksi ke Singapura bermula pada tahun 1925, semenjak itu jalak hitam termasuk spesies jalak yang paling banyak di Singapura selain kerak ungu.[10][11]
Populasi di Sumatra, kemungkinan besar terbentuk dari burung peliharaan yang terlepas, terutama dari daerah Medan, dan saat ini telah tersebar di seluruh pulau Sumatra.[2]
Dikarenakan spesies ini lebih banyak daripada jalak suren, maka harga jalak hitam lebih murah daripada jalak suren.[1] Habitatnya di padang rumput, sawah, kebun, mangrove, pedesaan, perkotaan. Tersebar sampai ketinggian 1.500 m dpl.[5] Jalak hitam berhabitat asli di lubang-lubang pohon besar.[12]
Jalak hitam hidup dalam kelompok besar atau kecil. Sebagian besar mencari makan di padang rumput, pemukiman, lahan pertanian, dan di kota.[13] Di alam bebas, jalak hitam sering mendatangi areal yang menjadi ladang penggembalaan kerbau. la senang bertengger di punggung kerbau, sambil mencari kutu yang menempel di tubuh kerbau tersebut.[14] Oleh sebab itu, ia dikenal sebagai jalak kerbau.[6][1] la juga senang mencari makanan di tanah. Makanan apapun yang ditemukannya di tanah langsung disantap.[6]
Apabila hewan ini dalam pemeliharaan kita, hendaknya diberi makan berupa voer dan serangga seperti jangkrik, ulat hongkong, atau ulat bambu.[1] Lubang atau pelepah pohon dijadikannya tempat untuk kawin di musim kawin. Apabila hendak tidur, ia mengeluarkan suara khusus.[15] Selain memakan kutu, ia juga memakan buah-buahan, seperti pisang dan pepaya, [16] serangga seperti belalang, jangkrik dan cacing tanah.[6][14] Sarangnya terdapat di lubang pohon. Telur berwarna hijau biru pucat, jumlahnya 2-3 butir. Berkembang-biak pada bulan Mei-November.[5]
Sebelum banyak dipelihara penggemar burung, ia biasa dijual di restoran sebagai menu burung goreng seperti halnya burung tekukur. Umumnya, jalak hitam digemari penggemar burung kelas bawah. Orang Sunda menyebut ini sebagai kerak,[15] tapi orang Jawa menyebut burung ini jalak kaleng karena bunyi teriakannya seperti bunyi kaleng yang dipukul-pukul.[1]
Untuk penyakit sesak nafas, bakarlah daging burung ini hingga benar-benar masak. Lalu tambahkan dengan sedikit asam, garam, lombok, merica/lada, serta gula jawa yang telah ditumbuk halus. Makanlah secara rutin ramuan daging jalak bakar ini 3 kali sehari.[17]
Jalak yang paling pintar adalah jalak hitam, ia dapat meniru suara manusia, suaranya tidak jauh beda dengan beo. Dikarenakan populasinya yang berkurang di Pulau Jawa, pedagang burung di Jawa mengandalkan populasi di Sumatra.[18] Anakan burung jalak murah harganya, Rp75.000,00. Kalau yang sudah bisa berbicara, harganya mencapai Rp300.000,00. Penggemar burung menjadikannya sebagai burung rumahan. Tetapi ada juga yang memeliharanya untuk dijadikan burung master, atau pengisi suara burung-burung ocehan lainnya.[18][6]
Bahkan, pada tahun baru 2012 yang lalu, di sebuah kota kecil di Arkansas, Kota Beebe diketahui sebanyak 5000 ekor burung jalak hitam secara tiba-tiba jatuh dari langit. Kejadian ini merupakan kedua kalinya setiap kali pergantian tahun baru.[19]
Pada tahun 2011 yang lalu, Antara menulis penyebabnya adalah kembang api. Adapaun, penyebab lainnya adalah sambaran petir. Namun, pada saat itu tidak ada petir. Padahal, polisi telah berulang-ulang mengingatkan masyarakat supaya tidak menyalakan kembang api sewaktu tahun baru.[19]
Catatan bawah
Bibliografi
|trans_title=
yang tidak diketahui akan diabaikan (bantuan)
|isbn=
(bantuan).Pemeliharaan CS1: Bahasa yang tidak diketahui (link)
Kerak kerbau (Acridotheres javanicus) atau juga dikenal sebagai jalak kebo, jalak hitam, jalak ungu, dan jalak penyu adalah spesies burung yang merupakan termasuk familia jalak. Burung ini menyebar luas di Asia Timur, Asia Tenggara dan Kepulauan Indonesia bagian barat.
Burung Tiong Jambul Jawa ialah salah satu daripada haiwan yang boleh di dapati di Malaysia. Nama sainsnya Acridotheres javanicus.[2]
Burung Tiong Jambul Jawa adalah haiwan yang tergolong dalam golongan benda hidup, alam : haiwan, filum : kordata, sub-filum : bertulang belakang (vertebrata), kelas : burung. Burung Tiong Jambul Jawa adalah haiwan berdarah panas, mempunyai sayap dan tubuh yang diselubungi bulu pelepah. Paruh Burung Tiong Jambul Jawa tidak bergigi.
Burung Tiong Jambul Jawa membiak dengan bertelur. Telur Burung Tiong Jambul Jawa bercengkerang keras.
Burung Tiong Jambul Jawa ialah salah satu daripada haiwan yang boleh di dapati di Malaysia. Nama sainsnya Acridotheres javanicus.
De Javaanse maina (Acridotheres javanicus) is een vogelsoort uit de familie Sturnidae. Het is een (op Java en Bali) kwetsbare endemische vogelsoort. Elders ingevoerde vogels hebben zich aangepast aan het stedelijk milieu en worden soms als plaagdier bestreden.
De vogel is 21 cm lang. Het is een zwartachtige soort spreeuw met een witte vlek aan de basis van de handpennen. De snavel en de poten zijn geel en het oog is witachtig geel.[1]
Deze soort is endemisch op de Indonesische eilanden Java en Bali. Het oorspronkelijke leefgebied was open landschap met grasland en struikgewas. Uit gevangenschap ontsnapte vogels pasten zich aan in verstedelijkte gebieden en luchthavens. In Singapore wordt de vogel beschouwd als een plaagdier en wordt de vogel bestreden.[1]
De Javaanse maina heeft in het oorspronkelijk verspreidingsgebied problemen om zich te handhaven en daardoor is daar kans op uitsterven aanwezig. De grootte van de populatie werd in 2016 door BirdLife International geschat op 2.500 tot 10.000 volwassen vogels. Op Java wordt de vogel op grote schaal gevangen. Pogingen om vogels over te brengen uit gebieden waar ze als plaag worden gezien, hebben niet het succes dat men ervan verwachtte. Om deze redenen staat deze soort als kwetsbaar op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe Javaanse maina (Acridotheres javanicus) is een vogelsoort uit de familie Sturnidae. Het is een (op Java en Bali) kwetsbare endemische vogelsoort. Elders ingevoerde vogels hebben zich aangepast aan het stedelijk milieu en worden soms als plaagdier bestreden.
Javamajna[2] (Acridotheres javanicus) är en fågel i familjen starar inom ordningen tättingar, ursprungligt förekommande i Indonesien där den är fåtalig och minskar i antal. Den är dock införd i en rad länder och områden, främst i östra Asien, där den har etablerat frilevande populationer.[3]
Javamajnan är en 21–25 cm stare, en typisk svartaktig majna med tydlig tofs i pannan och förlängda hjässfjädrar. Den är lik djungelmajnan, men är förutom svartaktig hjässa och örontäckare mörkt skiffergrå med kontrasterande vita understjärttäckare. I flykten syns svartare undre vingtäckare och bredare vit stjärtspets. Näbben är helgul.[4] [5]
Javamajnans naturliga utbredningsområde är Java och Bali i Indonesien. Den är dock införd till södra Malackahalvön, Sumatra, Borneo, Flores, Sumba, Puerto Rico, Honshu (Japan) och Taiwan.[3][1]
Tidigare betraktades javamajnan som en underart till tofsmajnan (A. grandis]], men även tillhörande sulawesimajnan (A. grandis) och dessa två tillsammans del av djungelmajnan (A. fuscus) Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Javamajnan hittas i stadsmiljöer, öppet landskap och jordbruksmarker. Den är en allätare som intar bland annat frukt, nektar, insekter och annat animaliskt material, men även avfall. Den häckar året runt i miljöer påverkade av människan, före 1940 på Java i april-maj och september. Fågeln bygger ett slarvigt bo som placeras i ett hål i ett träd, en vägg, en bro eller i en palmkrona. Däri lägger den två till fem ljusblå ägg.[4][5]
Javamajnan i ursprungligt tillstånd minskar kraftigt i antal till följd av fångst för burfågelsindustrin. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar (VU). Världspopulationen på Java och Bali uppskattas till högst 10.000 vuxna individer.[1]
Javamajna (Acridotheres javanicus) är en fågel i familjen starar inom ordningen tättingar, ursprungligt förekommande i Indonesien där den är fåtalig och minskar i antal. Den är dock införd i en rad länder och områden, främst i östra Asien, där den har etablerat frilevande populationer.
Sáo Java hay sáo đuôi trắng hay sáo trâu (Acridotheres javanicus) là một loài chim thuộc họ Sáo. Nó là một loài thích nghi rất tốt ở phần lớn khu vực Đông Nam Á và hiện nay đã thâm nhập vào Ấn Độ cũng như các vùng phụ cận. Thật ra, sáo Java và sáo Ấn Độ (A. tristis) được xem là cùng loài (conspecific)[cần dẫn nguồn] và hai loài này có sự giao thoa và cạnh tranh với nhau trong một số khu vực như Ấn Độ, Malaysia và Singapore.
Sáo Java có giọng khá trong trẻo và, giống như sáo châu Âu, có khả năng bắt chước một số âm thanh ở mức độ nào đó - mặc dù chúng không có khả năng nhại tiếng nói của con người như loài yểng hay nhồng (Gracula religiosa). Chúng có bộ lông màu đen với chỏm đuôi, chỏm cánh và mặt trong của cánh màu trắng cùng chiếc mỏ, căp chân và vầng lông quanh mắt màu vàng. Lông bụng của chúng đôi khi có những đốm xám hay trắng. Phần lông trên đầu có thể dựng đứng thành một chỏm cao hình mào.
Giống như các loài sáo khác, sáo Java là loài động vật ăn tạp, sống thành từng bầy và có khả năng thích nghi tốt với nhiều loại môi trường khác nhau, kể cả ở các thành phố hay các ruộng lúa, nơi chúng săn bắt các côn trùng bám trên lưng những con trâu, nhiều khi chúng cưỡi trên lưng các con trâu đó giống như loài chim thuộc chi Buphagus.
Loài A. grandis và A. javanicus đôi khi thường bị nhầm lẫn với nhau và gần đây vẫn có ý kiến xem nó là một phân loài của sáo bụng phẳng A. cinereus.
Sáo Java đẻ từ 2-6 trứng một lứa và có tuổi thọ chừng 8-20 năm. Chúng ăn trái cây, ngũ cốc, các loại côn trùng tỉ như kiến, sâu và các thức ăn thừa của con người cho chúng.
Sáo Java hay sáo đuôi trắng hay sáo trâu (Acridotheres javanicus) là một loài chim thuộc họ Sáo. Nó là một loài thích nghi rất tốt ở phần lớn khu vực Đông Nam Á và hiện nay đã thâm nhập vào Ấn Độ cũng như các vùng phụ cận. Thật ra, sáo Java và sáo Ấn Độ (A. tristis) được xem là cùng loài (conspecific)[cần dẫn nguồn] và hai loài này có sự giao thoa và cạnh tranh với nhau trong một số khu vực như Ấn Độ, Malaysia và Singapore.
Sáo Java có giọng khá trong trẻo và, giống như sáo châu Âu, có khả năng bắt chước một số âm thanh ở mức độ nào đó - mặc dù chúng không có khả năng nhại tiếng nói của con người như loài yểng hay nhồng (Gracula religiosa). Chúng có bộ lông màu đen với chỏm đuôi, chỏm cánh và mặt trong của cánh màu trắng cùng chiếc mỏ, căp chân và vầng lông quanh mắt màu vàng. Lông bụng của chúng đôi khi có những đốm xám hay trắng. Phần lông trên đầu có thể dựng đứng thành một chỏm cao hình mào.
Giống như các loài sáo khác, sáo Java là loài động vật ăn tạp, sống thành từng bầy và có khả năng thích nghi tốt với nhiều loại môi trường khác nhau, kể cả ở các thành phố hay các ruộng lúa, nơi chúng săn bắt các côn trùng bám trên lưng những con trâu, nhiều khi chúng cưỡi trên lưng các con trâu đó giống như loài chim thuộc chi Buphagus.
Loài A. grandis và A. javanicus đôi khi thường bị nhầm lẫn với nhau và gần đây vẫn có ý kiến xem nó là một phân loài của sáo bụng phẳng A. cinereus.
Sáo Java đẻ từ 2-6 trứng một lứa và có tuổi thọ chừng 8-20 năm. Chúng ăn trái cây, ngũ cốc, các loại côn trùng tỉ như kiến, sâu và các thức ăn thừa của con người cho chúng.
Acridotheres javanicus (Cabanis, 1850)
Acridotheres javanicus (лат.) — вид воробьинообразных птиц из семейства скворцовых (Sturnidae). Длина тела — 25 см[1]. Оперение тёмно-серое, подхвостье и кончик хвоста белые; клюв и ноги жёлтые[1][нет в источнике]. На крылья имеются белые пятна, особенно хорошо заметные во время полёта[1]. На голове длинный гребень[1]. Распространены в Юго-Восточной Азии, где живут преимущественно на открытой местности (на полях, в посёлках и городах), но также встречаются на лесной опушке и в негустых лесах[1]. Избегают лесов с высокой сомнкутостью полога[1].
Acridotheres javanicus (лат.) — вид воробьинообразных птиц из семейства скворцовых (Sturnidae). Длина тела — 25 см. Оперение тёмно-серое, подхвостье и кончик хвоста белые; клюв и ноги жёлтые[нет в источнике]. На крылья имеются белые пятна, особенно хорошо заметные во время полёта. На голове длинный гребень. Распространены в Юго-Восточной Азии, где живут преимущественно на открытой местности (на полях, в посёлках и городах), но также встречаются на лесной опушке и в негустых лесах. Избегают лесов с высокой сомнкутостью полога.
爪哇八哥(学名:Acridotheres javanicus),又名白尾八哥,为八哥科八哥屬下的一个种。
屬於台灣外來入侵種生物,據推測為人為引進飼養。
在台灣幾乎沒有天敵,性情非常的凶悍,常常成群覓食,吃東西時不准其他鳥類靠近,搶食物也搶不過他們,繁衍非常快速,使台灣原生種八哥的生存受到威脅[1]。
在其它資料更指出牠們的食物來源除了穀物、昆蟲、小型爬蟲動物外,對於台灣的原種幼鳥、小型鳥,如麻雀,會直接攻擊捕食,對於未孵化的鳥蛋也不放過,造成台灣生態的嚴重浩劫。
|access-date=
中的日期值 (帮助)