Phylloscopus magnirostris Blyth 1843

Grovnäbbad sångare^[2] (Phylloscopus magnirostris) är en asiatisk fågel i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende

Grovnäbbad sångare är en relativt stor lövsångare med en kroppslängd på 13 centimeter. Näbben är kraftig och mörk. I ansiktet syns ett mycket markant gulvitt ögonbrynsstreck och ett brett mörkt ögonstreck. På vingen syns ett dubbelt vingband. ^[4]

Läte

Fågelns sång är mycket distinkt, en kort, klar och högljudd ramsa med fem fallande toner: ti-ty-ty-tu-tu. Lätet är tvåstavigt dir-tee eller pe-pi, där första tonen är en halv oktav högre än den andra.^[5]

Utbredning och systematik

Fågeln häckar från Kashmir till södra Tibet och södra Kina och övervintrar i Indien och Burma.^[3] Den har även påträffats tillfälligt i Förenade Arabemiraten, i oktober 2014.^[6] Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

DNA-studier^[7] visar att släktet Phylloscopus är parafyletiskt gentemot Seicercus. Dels är ett stort antal Phylloscopus-arter närmare släkt med Seicercus-arterna än med andra Phylloscopus (däribland grovnäbbad sångare), dels är inte heller arterna i Seicercus varandras närmaste släktingar. Olika taxonomiska auktoriteter har löst detta på olika sätt. De flesta expanderar numera Phylloscopus till att omfatta hela familjen lövsångare^[3][8], vilket är den hållning som följs här. Andra flyttar bland andra grovnäbbad sångare till ett expanderat Seicercus^[9].

Levnadssätt

Grovnäbbad sångare häckar i skogar utmed bergsbelägna floder och forsar,^[4] på mellan 1800 och 3700 meters höjd^[1] Den lever huvudsakligen av små insekter och larver som den födosöker efter högt upp i trädkronorna och utmed grenar.^[10] Arten häckar från maj till augusti/september och tros kunna lägga två kullar.^[10]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig under häckningstid i norra Indien, Nepal och Bhutan, fåtalig och lokalt förekommande i Pakistan, ovanlig i centrala Myanmar och norra Kina samt mycket vanlig i Sri Lanka.^[11]

Noter

1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Phylloscopus magnirostris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
4. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
5. ^ Baker, K. 1997. Warblers of Europe, Asia and North Africa. Princeton University Press, Princeton.
6. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 175. ISBN 978-84-941892-9-6
7. ^ Alström, P. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141-152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031.
8. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
9. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
10. ^ [a b] Clement, P. (2018). Large-billed Leaf-warbler (Phylloscopus magnirostris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58891 on 7 september 2018).
11. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

• Wikispecies har information om Phylloscopus magnirostris.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org